Jag blir inte klok

Ännu en undersökning som visar att många svenskar har låg motståndskraft mot högre räntor.

http://www.di.se/nyheter/hushallen-har-dalig-beredskap-for-ranteuppgang/

Varför svarar de så om 1, bankerna är så rigorösa i sin utlåning och lånelöfteskalkyler och 2, om hushållen är så förståndiga att de aldrig skulle låna mer än de klarar av. Detta är två skäl jag ofta får höra. Två skäl som jag faktsikt inte tror på.

Rätt komiskt att SEB kommenterar detta. De har väl också lånat ut till bolånekunder?

Nej, jag tror såklart inte att detta gäller alla. Som högst kanske 20% av alla bolånekunder har för mycket lån. Troligtvis är det mindre. De allra flesta, och aggregerat är inte överbelånade.

Så varför vara orolig? Jo för att alla finans-och fastighetskriser har en sak gemensamt. Det var en liten andel som tabbat sig. Sub prime utgjorde endast 7-8% av stocken. Men det räckte för att fälla Lehman. Fallet av Lehman sabbade för alla andra banker. Consumer och Biz confidence gjorde resten! På 90-talet i Sverige handlade det om några få bolag drog med sig alla andra. Långt ifrån alla var överbelånade. Men det räckte!

Det är därför som jag tjatar om att den aggregerade datan som analyseras i både Riksbanken som Finansinspektionens rapporter är tämligen ointressant. Väldigt få kan sabba för sig själva OCH oss alla andra.

Den som sitter i ett obelånat hus tror de har ryggen fri? Huset kan halveras i värde!

Den som bor i hyresrätt kan bli av med jobbet….

Ingen går fri i en finans och fastighetskrasch. Punkt! Men den kan triggas av några få!

Det är därför alla banker och bostadsinstitut måste regleras att lämna in data på hushållsnivå och vi kan inte vara nöjda förrän vi har 0% överbelånade hushåll i landet.

Först då vet vi att ekonomin klarar alla typer av konjunkturer, externa shocker och räntelägen, utan att vi tvingas in i kris och lågkonjunktur. Vi lär hamna i lågkonja ändå förr eller senare, men den ska inte vara triggad av en svensk finans-och fastighetskris.

Anledningen till att aktörerna inte klarar detta själva handlar om att de har andra incitament. Bankernas främsta mål är att skapa avkastning åt sina aktieägare och bolånetagarna som tar upp för stora lån vill ha ett boende som inte matchar deras inkomst och ekonomiska ställning. Det är starka drivkrafter!

Sen kan man fråga sig vad överbelåning är? Själva definitionen för ett enskilt hushåll är enkel. ”Man är överbelånad om man inte klarar betala sina räntekostnader givet att hushållets inkomst är oförändrad sedan man tog lånet”. Dvs om man blir av med jobbet och inte kan betala räntan så är det svårt att tala om överbelåning, för då är alla med lån överbelånade, givet att risken att bli av med jobbet är normalfördelad. Men att sen slå fast var den exakta nivån för överbelåning ligger är svårare. Det är nämligen ingen exakt vetenskap för man måste veta exakt hur högt räntorna kan stiga till, under samtliga bolånetagares lånehorisont. Därutöver måste man se till varje specifik låntagares situation. Sen för att komplicera det ytterligare kan man säga att många människor är beredda att koka soppa på spik för att klara sina lån och inte tvingas flytta. Men om tillräckligt många kokar soppa på spik så tvärbromsar ekonomin och då stiger arbetslösheten. Utan jobb kanske det inte räcker med att snåla. Du blir en forcerad säljare i marknaden och vips faller priserna. Vilket slår mot consumer confidence som gör att de med ordnad ekonomi blir försiktig. Vilket i sig leder till ökad arbetslöshet. Å andra sidan lär inbromsningen leda till kraftiga räntesänkningar så de som tidigare hade det tajt, får det mindre tajt. Så det är komplicerat att slå fast en nivå för ett enskilt hushåll. Därför är det också svårt att slå fast var den kritiska nivån ligger för hela populationen.

I efterhand kommer vi alltid kunna säga om FÖR många, hade FÖR stora lån. I efterhand har vi alltid facit.

My take är att alla låntagare måste klara att betala 5% ränta på sin totala skuld. Även med slopat ränteavdrag.

Detta borde rimma hyfsat med ett skuldkvotstak på 5X bruttolönen.

Därutöver anser jag att ränteavdraget bör ligga kvar, och om det ska tas bort så bör man göra det när man vet att vi inte har någon överbelåning. Annars sänker det bara motståndskraften.

Amorteringskrav och 85% regeln kan vi ta bort. Fyller ingen funktion och är sekundär skuldkvotstaket. 85% regeln stänger ute de som är nya i marknaden. De som har låg belåningsgrad kan ha för hög skuldkvot… och man kan inte betala räntorna med tegelstenar. Amorteringskravet slår mot motståndskraften, då överbelånade behöver sina pengar att betala ränta för vid en ränteuppgång. Har du rätt nivå på lånet ska det vara frivilligt att amortera. Fel nivå på lånet borde vara förbjudet från början, då det knappast åtgärdas med någon tusenlapps amortering i månaden.

Det som är sorgligt är att den här typen av undersökningar har publicerats i några år och de visar samma sak… men inget görs!!

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag blir inte klok

  1. Adam Thelander skriver:

    Håller med dig om problemen- och ser inte heller poängen i 85% regeln. Baserat på konversation med vänner och bekanta tror jag dessutom att det är rätt vanligt att folk använder blankolån för att komma upp till 15% vilket rimligtvis bör öka risken för default ännu mer.

    Då har vi näst inpå en motsatt effekt, eftersom skuld/inkomst borde vara fokus och inte ek/skuld vilket inte säger så mycket.

    • GaStan skriver:

      Precis, belåningsgrad är helt meningslöst om vi talar om överbelånig och förmåga att undvika kris.

      Det är bättre om Kalle har 2mkr i lån på en lägenhet som är värd 2mkr, än om Kalle har 4mkr lån på en lägenhet som är värd 6mkr.

      Vad gäller Blankolånen så är det helt i onödan. 85% regeln gör att ett par utan bostadskarriär får betala högre räntekostnad på ett x mkr lån än ett par med samma lån som hade ek och stoppa in. Hade varit bättre om de pengarna kunde gå till frivillig konsumtion, sparande el investering istället!

  2. RA skriver:

    Jag har grubblat en hel del över varför bankerna säger att de har bra buffertar när de lånar ut men samtidigt så ser vi resultaten i denna typ av undersökningar där x antal procent inte klarar en ränta på y procent. Bankerna säger ju att de räknat på att man ska klara 6% eller 7% i ränta. Om vi nu antar att bankerna faktiskt gjort kalkylen på 6% eller 7% och sett att man fortfarande uppfyller KALP-kalkylen så borde ju allt vara frid och fröjd. Men varför svarar då så många att de inte klarar en högre räntenivå? Det som återstår då är ju att KALP-beloppet är för snålt tilltaget. Kollade runt lite snabbt och enligt konsumentverket är det för ett hushåll på två vuxna och två barn 15 400 kronor medan statistik från FI säger att bankerna i snitt har 20 150 kr per månad som KALP (per 2015 men borde inte har rört sig så mycket). Detta borde ju rimligtvis räcka rätt så gott och väl tycker jag – om man har hyfsad koll på sin ekonomi och vet vilka kostnader man ska dra ner på om räntan stiger. Jag må låta lite cynisk nu och jag vill verkligen inte döma någon. Men det jag funderar på nu är om det kan vara så enkelt att många har vant sig vid en livsstil klart över KALPn och inte vill offra denna. Därför svarar att man inte klarar en ränteökning av den enkla anledningen att man inte ser hur man ska klara att leva på KALPn när man idag spenderar 30 000 per månad. Man kanske inte är beredd att offra den privatleasade bilen som kostar 5000 per månad (svår kostnad att bli av med då det väl oftast är 3 års bindningstid) och den årliga Thailandsresan för 60 000 per år… Jag vet att jag raljerar och så men min poäng är att jag undrar hur pass genomtänkta folks svar är på denna typ undersökningar. Många vet nog helt enkelt inte på rak arm hur mycket räntan kan öka och hur mycket utgifter de kan dra ner på (vilket kan vara nog så pass alarmerande)…

    • GaStan skriver:

      Jag gillar ditt sätt att raljera och förenkla… ofta hamnar man inte så snett från verkligheten som man tror…

      Jag tror du har en poäng i att folk vant sig vid att leva flott. När man då tar bort flottheten så svarar de att de inte klarar en räntehöjning. Men det är inte samma sak som att säga att man inte kommmer klara räntan.

      Men visst kommer de flesta klara räntehöjningen. Anledningen är att boendet är det du slutar betala sist. Anledningen är ju att du 1, prioriterar tak över huvudet och 2, har huvuddelen av ditt EK i din bostad som du ogärna förlorar.

      Alltså kommer alla som lånat för mycket att börja koka soppa på spik. Snåla.

      Men bortfallet från konsumtionen… ca 75 miljarder om räntorna går upp med 200 punkter, eller ca 600kr per svensk och månad, slår mot vår ekonomi… och då mister folk jobbet, eller får jobb med sämre lön. Då menar jag att det kanske inte räcker att snåla…. räntekostnaden är FÖR hög….. och du tvingas sälja, och då dyker priserna, och då har du en fastighetskrasch på halsen. Då kapsejsar Biz och Consumer confidence, vilket gör att de som kan konsumera och investera, inte gör det heller…

      Sen ska man ju komma ihåg att händer detta så lär Ingves sänka rejält, och då får vi en rejäl stimulans, så det är frågan hur länge det kan pågå?

      Sen hävdar många att ränteinkomsterna (dvs låntagarnas räntekostnader) måste ju gynna någon? Jovisst gör dem det. Men en stor del av pengarna går till utlandet, och de som stannar i Sverige stannar oftast i portföljer där de återinvesteras.

      My Point är… Ta familjen x som har 3mkr i lån idag och Familjen Y som har 6 mkr idag. De har båda samma inkomster. Idag betalar båda 1,5% ränta och lever som kungar. Familjen X har det till och med lite bättre då de har halva räntekostnaden idag jmf Familj Y. Om räntan drar till 4,5% så blir det allt annat lika tajtare för familjen Y. Familjen X kan leva ett normalt liv och är inget hot mot vår ekonomi, men familjen Y kanske inte har den flexibiliteten. Så alldeles OAVSETT så är en sund nivå på lånen bäst för ett hushåll och för Sverige i förlängningen.

      Om man då betänker att priserna är en funktion av lån, och inte tvärtom…. så är det bara bankerna som gynnas av de stora lånen. Inte någon familj. Dvs det hade varit bättre om vi hade häften så stora lån, och därmed hälften så höga priser (värden), som idag. Alla hus och lägenheter hade varit bebodda. Aggregerat hade förmögenheten inte varit lägre, då lånen varit mindre i samma utträckning som priserna. Enda skillnaden är att ”gamla” husägare varit mindre rika. Å andra sidan är det en rikedom de inte får loss om de inte säljer sitt hus, och köper nåt billigare, vilket de flesta inte gör. Så det är skruvat system måste jag säga där vi lurar oss själva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s