80% sannolikhet

Några tal till från FED, och Beige Book igår…. nu tror marknaden att FED höjer med 25 punkter den 15 mars. Varför trodde man inte det innan förbryllar mig?

Vår Svenska Riksbank duvar på i spåren av ECB och riskerna med valen i Frankrike och Nederländerna. Konstigt att dollarn inte är starkare mot såväl krona som euro.

Beige Book var lite intressant då vissa FED distrikt rapporterade klagomål kring en stark dollar. Något som påverkar turism och export. Någon annan indikator visade att företagen inte är så positiva som sentimentsindikatorerna säger. Nu ligger dollarn på 1,05 mot euron. Undra vad som händer om den står i 0,85 som jag fortfarande hävdar är full möjligt om FED höjer 4ggr i år.

Idag är det lugnt på makrofronten. Imorgon kommer PMIs för Servicesektorn. Nästa stora är jobbdatan nästa fredag. Därefter är det FED möte onsdagen veckan därpå. Kan det fortsätta upp fram tills dess?

SPX öppnade igår med ett gap upp, som kanske täpps till i det korta. Apropå gap, Vi börjar närma oss ett av OMX gamla gap. 1,612 som skapades i Augusti 2015…. sista gapet på ovansidan.

Många stora index har viktiga gap som kommer täppas till. Det är inte en OM fråga, det är en NÄR fråga.

Stoxx600 har ett på 344, ca 8% ner. Lär ju täppas igen Trump rekylen kommer!

SPX har gap på 1864, 2036, 2283 och en radda i februari.

DAX har 8967, 9655 och 10786.

Gap täpps antingen samma månad, alternativt får man vänta länge. Men bara vetskapen om att det finns gap där nere gör att jag känner säker på att en dag kommer dagens optimism vara lika bortblåst som att det känns naturligt med den nya pessimismen. Vad det beror på, och när vet jag inte. Men jag har det i bakhuvudet.

Världsindex är upp drygt 37% senaste året, i kronor räknat. Det kommer inte gå 37% till. En rekyl på minst 8-10% lurar i vassen i år. Jag vet dock inte när och från vilken nivå. Men på kort sikt tror jag vi kan stå inför en urtoppning! Många chartister har tagit ut 1640-1680… men ett återtest av toppen på 1,720 hade också varit läckert. Korrektionen, när den väl kommer, kan ratracera minst 38% av Trump uppgången. Alternativt 50%. Efter rekylen är avklarad fortsätter den avslutande Våg 5 upp, för att sen slutligen sätta en topp. Därefter krasch, räkna med 50% och lågkonjunktur. En lågkonjunktur, som jag tror kommer handla om höga räntor och för stora lån. Men fram tills dess ska vi tjäna pengar!

Timeline:

Inom närmaste månaden urtoppning

Innan Juli, korrektion med 8-15%. Fib38/50 av Trump rörelsen minst.

Innan årets utgång: test av 1720

Inom 18 månader: 1900-2000

Inom 36 månader: Krasch!

Have a nice one!

ps. Jag justerar upp stopplossen på min tekniska trade till 1560 ds.

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till 80% sannolikhet

  1. jonis skriver:

    Hur tänker du att tidsramen ser ut för dina prediktioner i sista stycket?

    Förstår inte riktigt vad du menar med att högre räntor kommer leda till en börskrasch och lågkonjunktur, eftersom att lånen är såpass stora så blir det ju omöjligt att nå samma räntenivåer som vi har sett historiskt, iallafall utan en väldigt hög inflation, och är inflationen hög så förminskas väl lånen relativt sätt?

    Visst det blir problem om man höjer i för snabbtakt utan inflation men hur ska det här leda till en börskrasch på 50% annat än att de passar i ett tekniskt perspektiv?

    • GaStan skriver:

      Se fg kommentar.

      Räntorna pressas upp av inflationen, som pressar upp av lönerna. Dock kommer inte de ökade lönerna vara tillräckliga för att kompensera för de ökade räntekostnaderna då skulderna på sina håll är för stora. Lågkonjan kommer i sin tur pressa tillbaks inflationen och därmed räntorna…. men det hindrar oss inte från att först hamna i lågkonja.

      Det är ett missförstånd bland många att en centralbank inte tvingas höja mer än skuldberget pallar med. Det är inflationen som sätter ribban för räntorna. Om en centralbank höjer mindre än inflationen, i syfte att hålla tillbaks räntorna, med hänsyn till skuldberget, så skapas negativa realräntor. Det kommer troligtvis försvaga just det landets valuta på ett sätt som gör att inflationen temporärt blir ännu högre. Gör inte centralbanken något då heller, så fortsätter valutan att försvagas och vips är man inne i en ond spiral. Fråga vilken centralbankschef som helst….. de kommer bekräfta de här sambanden!

      I dag är alla rätt glada för att tillväxten är tillräckligt god för att man ska kunna ”normalisera räntorna” något. VI har ännu inte sett några tecken på löneinflation, och strukturellt stigande kärninflation någonstans. Det ska vi vara glada för då detta kommer bli den stora prövningen.

      Lågkonjan gör i sin tur att tillväxt, jobbskapande, löneinflation och kärninflation faller tillbaks. Då kan man sänka och stimulera igen. Men jag tror som sagt att vi kommer ha en lågkonja i skarven mellan detta.

      Förr i världen sänkte och höjde man räntan för att stimulera eller hålla tillbaks utlåning. Nu när skulderna är så stora handlar det inte om det. Nu har man en automatisk broms och gas då ränteförändringar slår direkt mot plånböckerna. Såväl hushållen som statens. (Dock inte den Svenska tack vare låg statskuld, men i resten av världen). Företagen är inget annat än en funktion av staten och hushållens efterfrågan. Ett företag kan aldrig vara en slutkund.

      Centralbankerna kommer ALDRIG höja mer än inflationen. Finns ingen anledning så länge som vi inte får inflation upp mot 3%. Den risken är liten då det krävs löneökningar på ca5% för att komma dit. Den typen av löneökningar får vi bara när arbetslösheten pressas ner under 2-3%. För att skapa så mycket nya jobb krävs exceptionell tillväxt. Den typen av tillväxt kan vi inte nå utan att hushåll och stat ökar sin belåning. Tack vare redan höga skulder så är inte det aktuellt.

      Vad gäller tidsramen så är det såklart svårt. Jag har aldrig varit särskilt bra på tajmingen. Men om jag fritt får spekulera så skulle jag säga att börsen borde toppa ur inom de närmaste 2 åren. Eftersom börsen diskonterar framtiden så borde en konjunkturtopp ske 2018-2019. Det betyder att lågkonjan borde slå till 2019-2020…. observera att detta är riktig kaffesumpsanalys!

      • jonis skriver:

        Okej tack för svaret!

        Vad är ett alternativt scenario där det här inte händer?
        Dvs att tillväxten inte tar fart? Är det inte ett dystrare scenario med ingen tillväxt och inga räntehöjningar, eller är alla nöjda då eftersom det kan jobba ned skulderna?

      • GaStan skriver:

        men då är det back to basics, dvs där vi varit senaste 7 åren.

        Strukturellt låg tillväxt i världen, lågt jobbskapande, otajt arbetsmarknad, låg löneinflaton, strukturellt låg kärninflation, fortsatt låga räntor….

        Centralbanker har en överordnad roll där spelet om valutor är viktigt…. dvs en 20% starkare el svagare valuta kan vara en avgörande skillnad för om ett lands exportindustri går okej, eller riktigt dåligt.

        Låga räntor gör att skulderna blir billiga att betala ränta på varpå folk kan spendera pengarna på annat. Men det räcker inte för att verkligen lyfta tillväxten….

        Politiska risker får stor betydelse i en svag ekonomi

        Investeringar från företag strukturellt låga.

        Fortsatt polarisering mellan de som sitter på kapitalet, och de som inte gör det!

        Mer av samma kan man säga…. LTG, Lower Trending Growth!

        2 kvartal av orolig optimism på börsen följs av 2 kvartal av nervös pessimism…

        Detta scenario ser jag inte bara som alernativt…. jag ser det som rent utav lika troligt som ett mer positivt konjunkturscenario….

        Faktum är att Trumpismen har skickat upp de mjuka sentimentsindikatorerna, börser och annat….

        Men hur de realekonomiska kommer landa, när vi ser tillbaks om säg ett år. Det är en annan femma.

        Låg mig säga så här.

        Man kan grovt förenkla jobbskapandet i USA med att 1% tillväxttakt leder till 100k nya jobb i månaden. 3% leder till 300k.

        Ledande indikatorer pekar på att USA ska växa med 3% i år. Det betyder att det bör skapas ca 250-300k nya jobb i månaden. Det är ca 3-3,6miljoner jobb 2017.

        När vi sitter i januari 2018…. då är det frågan, Har Trumps första år vid makten inneburit minst 3miljoner nya jobb.

        Det är vad indikatorer och optimisterna säger idag….. jag säger inte emot… man jag skulle inte ta gift på det heller.

        PMIs kommer inte fortsätta att komma in starkt månad efter månad, och sen blir det 1,5miljoner jobb.

        Antingen blir det 3m+ jobb och fortsatt stark makro…. eller blir det 1,5m jobb eller mindre, och då är det bara en tidsfråga innan ledande indikatorer trillar ihop.

        Så enkelt är det!

        Jag tror börsen kommer fortsätta av vara stark, med ytterst måttliga rekyler…. OM året slutar med 3m+ jobb. Blir det 1,5m nya jobb… dvs ca 1,5% årlig tillväxt… då är det bara en fråga innan vi toppar ur…. och sen lär vi inte passera den toppen på MYCKET länge!

        Hänger du med?

  2. niclas skriver:

    Som tillägg till ovan: Vilka tecken ser du på en kommande lågkonjuktur

    • GaStan skriver:

      Inga tecken, men jag tror att konjunkturuppgången allt annat lika skapar så mycket jobb att arbetsmarknaden på många ställen till slut blir så pass tajt att löneinflationen växlar upp från nivåer vi sett 2009-2016. Löneökningarna sätter till slut fart på kärninflationen som pressar upp räntorna. Det är de stigande räntekostnaderna som framkallar den sämre konjunkturen.

      Den sämre konjunkturen kommer till slut tvinga ner tillväxt, jobbskapande, löneinflation och därmed inflationsutsikter, som till slut framkallar räntesänkningar, som ger en boost så att vi kan ta oss ur lågkonjunkturen.

      Men i skarven mellan inbromsning, och återhämtning, så blir det problematiskt.

      Stater med stora skulder kommer tvingas lägga mer på räntekostnader. Med tanke på att de inte har utrymme att bygga mer skuld, köra budgetunderskott, måste de banta utgiftssidan. Detta i sig är negativt för tillväxt.

      Med hushåll och företag med höga skulder händer ungefär samma sak. Vissa hushåll blir arbetslösa, då klarar de inte hantera sina skulder. Vissa företag får se sina rörelseresultat krympa så de inte klarar sina räntekostnader, samtidigt som de inte kan refinansiera sina lån. Det leder till defaults, som kommer vara en viktigt pusselbit i lågkonjan.

      • Olle skriver:

        Intressant, skönt att ha dig tillbaka! Tycker det råder lite för stor ”konsensus” kring att just detta ska hända. Varför diskonteras inte detta in i priserna nu så att detta inte behöver hända? Är det kanske för många som vill tjäna pengar fram till att det händer och förväntas klara av att ”kliva av” i tid?

      • GaStan skriver:

        Vilken specifikt tycker du är konsensus…

        Bra börs på kort sikt
        Rekyl efter det
        Våg 5 uppgång efter det
        Krasch efter det

        Jag kan hålla med om att de två första känns väldigt konsensus…. dvs fortsatt bra börs i det korta… men rekylen står inför dörren.

        Men det är därför uppgången är så seg tror jag…. de flesta dagar känns det ju som att börsen bara så och trampar!

        Säljarna: de ser vad konsensus skriver +++ och vet hur ofta det har lönat dig senaste åren att vara motvalls kärring, samtidigt gillar de inte börsen fundamentalt längre (precis som jag), de har bra avkastning i ryggen och vill köpa i rekyl istället samt att de tror marknaden underskattar räntehöjningarna i år. … detta skapar ett rätt massivt säljtryck

        Köparna: Ja de ser att trenden är uppåt, datan är positiv, sentimentet är positivt. De bortser från fundamenta då de antingen tror att en dyr börs kan bli dyrare alternativt tror de att analytikerna grovt underskattar vinsterna i år, och således är det inte så dyrt som det ser ut. De tror dessutom inte att centralbankerna klarar höja så mycket pga av all skuld….. allt detta skapar också underlag för massivt köptryck

        Således har du både starka köpare och säljare…. varpå börsen rör sig väldigt ”varannandags aktigt”!

        Make sense?

  3. Olle skriver:

    Precis så, det är de två första punkterna som jag upplever att väldigt många är överens om. Och då känns ju risk-rewarden att vara lång marknaden väldigt tveksam! Men det är klart att om man tror att analytikerna grovt underskattar vinsterna så kan vi ju vara i ett läge där värderingarna ser betydligt mer gynnsamma ut utan en ordentlig sättning i marknaden (jag är inte en av dem…).

    Många av mina vänner inom PE och IB bekräftar TINA-hypotesen och känner ett tryck att investera investorernas kapital trots att de helst vill ligga i cash och avvakta. Att ligga lång cash som privatperson (kanske iof inte SEK) känns som ett vettigt alternativ just nu.

  4. P Bateman skriver:

    Hej,

    Tack för en bra blogg!

    En fundering som jag har…

    Vad är de som får all statisk att rulla in bra nu. Om du förstår hur jag menar, varför inte för ett år sen?

    Vad är anledningen egentligen till att just ALLT vänder upp som nu?

    Var ju många som trodde att vi skulle fortsätta ner …men nu har de blivit precis tvärtom. Vad var utlösande faktorn?

    Hoppas du förstår hur jag menar!

    Känns som att allt är en slump bara, och man är en dum apa som försöker kassa pil, hehe 😉

    • GaStan skriver:

      Det är inte alls någon dum fråga faktiskt. Svaret är ganska långt och komplext men jag ska hålla det kort…

      För det första så är det mest mjuka sentiments indikatorer som gått starkt. Inte så mycket realdata. Inköpschefsindex är en sån där man frågar inköschefer om deras planer att lägga beställningar, anställa, höja priser osv. Det behöver inte alltid bli så, men oftast blir det så. Realekonomiska indikatorer som jobbskapande, Bnp, industriproduktion osv har inte reagerat ännu riktigt men det kanske kommer….

      Nåväl, många tror att det var Trump som kickade igång det här. Det är fel. Datan tog fart redan i augusti efter sommaren. Trump har snarare eldat på en redan positiv trend.

      Varför vände datan upp?

      Jo det handlar till stor del om en faktor: dollarn. Även till viss del om oljan.

      Dollarn stärktes kraftig under 14/15. Det förde med sig kraftigt negativa effekter under 2h15 och 1h16. Men i takt med att tiden gick så klingade den här effekten av och vände till nåt positivt… faktiskt efter sommaren.

      Under 1h16 hade vi också kinafrossa, oljefrossa samt Brexitfrossa. Det gjorde folk försiktiga vilket påverkade makro negativt. När det visade sig att världen inte skulle gå under kom optimismen tillbaks.

      Slutligen föll oljan från 127 dollar till 27 dollar. Det går att liknas vid en stor skattesänkning för alla länder som inte är nettoberoende av olja… vilket endast är Opec norge, och Ryssland. De negativa effekterna kände vi av direkt …. men de positiva effekterna slår genom med en fördröjning. Det är till stor del dem positiva vi erfarit under senaste halvåret.

      Going forward är jag rädd för två saker:

      1, dels att trump lovar mer än han kan hålla, vilket gör marknaden besviken. Tänk omvänd Brexit effekt, dvs alls tror det är dåligt men så hade det ingen effekt på kort sikt.

      2, att Fed höjer 4ggr i år och dollarn går till 0,85 mot Euron. Stark dollar leder återigen till Global inbromsning.

      De här bägge kan enkelt sabba allt positivt vi pratar om idag…. och marknaden kommer vara snabb att prisa in dess negativa effekter långt innan de blir synliga….

      • P Bateman skriver:

        Tack för bra svar.

        Mmmm dollar effekten är nog viktig! Samt oljan som du nämnde .

        Två faktorer att hålla koll på helt klart!

        Ska bli intressant och följa nu om de blir fed höjning i mars kanske kan stöka till de…

      • GaStan skriver:

        Dollarn är som sagt viktig, och där spelar FED en avgörande roll.

        Vad jag inte fattar är att för så sent som för två veckor sedan så prisade marknaden in högst EN höjning i år. Typ i december.

        Samtidigt har 1, FED sagt att man vill höja 3 ggr 2, datan kommer in starkt än så länge och 3, FED har gjort det helt klart länge att man höjer inte för att man har problem med inflation, utan för att man vill gå ifrån en expansiv penningpolitik av den enkla anledningen att den inte behövs längre….

        Varför har inte marknaden tagit till sig av detta?

  5. niclas skriver:

    Från det ena till det andra: En Fed höjer 2-4 gånger i år, hur påverkar det räntorna i Norden? Stockholm går riktigt bra nu, en läskig känsla när man hör bekanta diskutera ekonomi och bostäder i allmänhet, sällan skådad optimism. Bör inte en stigande ränta bromsa in i tillväxten i Sverige rätt duktigt och framförallt klinga av uppgången på bostäder?

    Enligt en bekant på bank så hittar köparna på alla möjliga lösningar och korsägande genom släktingar för att kunna handla, framförallt i Stockholm! Bör inte bankernas riskavdelningar snart börja höja en varningens finger. Sviktar priserna/räntorna stiger så kommer konsumtionen strypas vilket gör att vi hamnar i en inte alltför trevlig nedåtgående spiral.

    • GaStan skriver:

      Jag har skrivit mycket om det här…

      Om FED höjer så kommer Svenska räntor allt annat lika också att gå upp.

      Eftersom Svenska hushåll har dubbelt så mycket lån som för 10 år sedan och 4ggr så mycket lån som för 17 år sedan, så får såklart en liten ränteuppgång lika stor effekt på hushållens plånböcker som en stor ränteuppgång förr i världen. Även om man korrigerar för löneutvecklingen.

      Priset på bostäder är beroende av Bankernas lånelöften, dvs hur stora lån de beviljar. Räntan har spelat en avgörande roll de senaste 10 åren för hur stora lån de beviljar. Tidigare var lånelöftena mer knutna åt inkomsten, men det har man frångått. Anledningen handlar om att bankerna jagar vinster. Att lånestocken ökat med 9% om året senaste 17 åren handlar om att räntorna gått ner, inte att inkomsterna har ökat. Det är farligt, för risken är stor att hushåll beviljas för stora lån sett till sin inkomst. Om räntorna stiger för mycket kommer de få svårigheter att klara räntekostnaderna. Även om de klarar sina räntekostnader så måste de dra ner på annat. Om för många ”drar ner på annat” så slår det mot Svensk ekonomi. Då riskerar det att tvinga in oss i en sämre konjunktur. Om den blir så pass dålig att folk blir av med jobbet, då spelar det kanske ingen roll att man kokar soppa på spik, man kanske inte klarar sina räntekostnader ändå. Då leder det till att folk får lämna sina hem, kreditförlusterna tar fart…. and the rest is history som man brukar säga.

      Riskavdelningarna på landets banker gör inte sitt jobb. Samtidigt är det en svår uppgift. Om jag hade haft anställning på en sådan hade jag nog inte fått behålla jobbet utan hade blivit motarbetad från många håll, bla från den bonusstyrda ledningen. Deras bonusar är kopplade till vinsterna. Så ledningen har inte incitament att prioritera risk. Det är bankernas styrelser som utformat bonusprogrammen. Styrelserna är tillsatta av aktieägarna, och Aktieägarna är i stor utsträckning Svenska folket genom pensionskapitalet. Så ytterst är det faktiskt ditt och mitt fel. Men det är få som förstår detta!

      Problemet i grunden handlar alltså om att risk och vinst är två krafter som åtminstone på kort och medellång sikt motarbetar varandra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s