Industriarbetare avtalet kom in på 6,5% löneökningar kommande 3 år. Dvs 2,17% per år. Det var väntat, och sätter nu ramen för övriga avtal. Man har uppenbarligen tagit avstamp i att global tillväxt fortfarande är historiskt låg och att konkurrenssituationen är tuff. Med andra ord så resonerar man att väsentligt högre löner får en kissan i brallan effekt. Men avtalet är också ett uttryck för rådande låga inflationstryck i Sverige. Man vill helt enkelt inte att medlemmarna får det realt sämre.

Vad får detta för effekter på inflationen och penningpolitiken? Klarar man att nå 2% målet? Givet att lönerna historiskt växer 1,5-2% snabbare än kärninflationen så behöver lönerna komma upp i 3,5% aggregerat för att åstadkomma 2% inflation. Eftersom avtalsrörelsen uppskattningsvis står för halva lönebildningen i Sverige så krävs det en löneinflation på ca 5% för att nå 3,5% aggregerat. (2,17 * 0,5  + X * 0,5=3,5)

5% löneökningar utanför avtalslönerna låter högt. De har legat på ca 3% i årstakt senaste 7 åren. Två frågor  är vitala, hur tajt är arbetsmarknaden och hur hög blir tillväxten? Kan Sverige växa med 3-4% om året under de närmaste åren så finns det bättre förutsättningar att nå den typen av löneinflation än om vi växer 1-2%. Givet att räntorna ändå ska upp en bit, till följd av Fed och ECB agerande, och givet att hushållens skulder är höga så känns hög bnp tillväxt avlägset eller?

Hur tajt är marknaden? Vi vet att arbetslösheten bland inrikes födda med eftergymnasial utbildning ligger ner mot 3-4%. Det känns ju rätt tajt. Å andra sidan har den varit låg ganska länge så då borde lönerna tagit fart för ett tag sedan kan man tycka. Men det är svårt att veta.

Dessutom har det funnits en koppling mellan avtalslöner och övriga löner historiskt. Kan då avtalslöner växa med drygt 2% och övriga 5%?

Om jag fick gissa skulle jag säga att icke avtalsmässiga löner kanske stiger från 3 till 4% i år takt. Det skulle innebära att lönetakten stiger från 2,5% i snitt senaste åren upp mot ca 3%. Det motsvarar en kärninflationstakt på ca 1,0-1,5%.

Riksbanken kommer alltså inte nå sitt mål om 2% med hjälp av lönerna utifrån den informationen vi har idag. RB tror annorlunda, med stöd av sin RU-indikator, som framförallt pekar på en tajthet på arbetsmarknaden. Men den är osäker. FED har också några modeller. För ett par år sedan sa de att lönerna börjar stiga när arbetslösheten når 6,5%. Det gjorde dem aldrig. Idag ligger arbetslösheten på 4,6%. Lönerna stiger fortfarande inte. Det verkar vara svår prognostiserat.

Analysen av detta blir att Riksbanken kommer fortsätta att se svensk ekonomi som UNDER sin fulla potential, och därför är expansiv penningpolitik att föredra. Definitionen av expasiv PP är att Styrränta minus kärninflation är negativ. Således har man bara valutan som främsta vapen. De kommer inte vilja se kronan stärkas kraftigt. Alltså kommer man vara minst lika duvvig som ECB.

Därför stärker det min tes att höjer ECB med 100 punkter från 0 till 1%, så höjer Ingves med motsvarande, från -0,5 till 0,5%. Kronan borde åtminstone vara stabil. Samtidigt uppfyller man kravet på expansiv PP, då Styrräntan fortfarande kommer vara lägre än inflationen.

Detta bygger som sagt på att lönerna inte drar mot 5% vilket förutsätter att marknaden skulle vara extremt tajt. Är den det? Jag vet faktiskt inte. Ingen annan heller!

Det har kommit en hel del härlig makro!!!!

Från USA kom i förra veckan Core PCE (Feds favo mått) in på 1,8% mot väntat 1,7 och fg 1,8 (uppreviderat från 1,7). Det är nära målet, och jag förstår Fed till fullo när de argumenterar för att Balanserad PP är att föredra. Det skulle betyda att man bör höja mot 1,50-1,75%. Dvs 3-4 höjningar till. Sen är det nog Wait and see läge, och fokus riktas mot att börja rulla av Balansräkningen. The True QExit. Så inför Juni mötet…. varför skulle man inte höja undrar jag? Marknaden är tveksam!

Michigan index kom in på 96,9 mot väntat 97,6 och fg 97,6… en alltjämnt stark siffra.

Chicago, som historiskt guidat ISM väl, kom in på 57,7 mot väntat 56,7 och fg 57,4… otroligt starkt och bådar gott inför i eftermiddag.

Först ut från USA var MarkIt Mfg PMI som kom in på 53,3 mot Flash 53,4 och fg 54,2. Hmm, det är andra månaden i rad den sjunker i absoluta termer. Från ett rätt låg nivå dessutom. Märkligt!

ISM däremot kom in starkt på 57,2 mot väntat 57,2 och fg 57,7. Helt okej, fast sämre än sist. New Order kom in på 64,5 mot fg 65,1. Starkt absolut men sämre än senast.

Det här föder lite frågor!!! Har PMIs toppat ur nu? Vad händer med Surpriseindex?, Varför är det så stor diskrepans mellan MarkIt PMIs och ISM? Om det har toppat ur, ska det ner mot 50 igen, eller kommer det harva vidare på 55+ nivåer? Svaren på de här frågorna kommer styra marknaden på kort sikt.

Från Kina kom Caixins Mfg PMI in på 51,2 mot väntat 51,6 och fg 51,7. Den officiella siffran kom in på 51,8 mot väntat 51,7 och fg 51,6. Pekar på att industricykeln lever, men det är ingen bonanza. Non-Mfg kom in på 55,1 mot fg 54,2. Konsumenten shoppar på! Men på det hela taget verkar Kina vara rätt stabilt och trendlöst. Det får vi kanske vara nöjda med!

Från Europa kom ännu en stark skörd av inköpschefsindex. Från Eurozonen kom den in på 56,2 mot Flash 56,2 och fg 55,4… starkt. Den Tyska motsvarigheten kom in på 58,3 mot Flash 58,3 och fg 56,8…. otroligt stark. Börjar hårddatan rulla in starkt här under våren, så kan man tänka sig att Draghi kommer fortsätta sin hökiga linje, och planera för att fasa ut QE, och flagga för räntehöjningar. Men det bygger på att PMIs guidar rätt. Det är inte alltid dem gjort det. Å andra sidan är det vad vi måste utgå ifrån.

På onsdag kommer Non-Mfg PMI och på fredag kommer jobbdata från USA…..

Trump ska träffa Xi från Kina….. jag undrar vilka valmöjligheter de har egentligen. En stor del av vad USA importerar från Kina hade de aldrig kunnat tillverka själva till samma kostnad. Sen är det ingen som pratar om vad Kineserna gör med alla dollars de får i betalning…. jo de köper Amerikanska statspapper. Inte enbart såklart, men Kina är utanför USA den största köparen och ägaren av Amerikanska statspapper. Dvs en av anledningarna till att räntorna i världen varit så nedtryckta är att Kina, tillsammans med Fed, har efterfrågat statspapper. I ett läge där USA inte handlar med Kina längre, så försvinner även en storköpare, och troligtvis en storägare av US Debt, och det lär allt annat lika trycka upp räntorna, vilket ökar räntekostnaderna och försvagar den amerikanska ekonomin…… jag undrar om Trump har tänkt på det?

April  kommer handla om Q1:orna och Franska presidentvalet. Så det finns att se fram emot! Apropå Q1:orna. Den 27e februari skrev jag lite om Q4ornas inverkan.

https://kortsikt.com/2017/02/27/tillbaks-vid-spakarna/

Prognosen för 2017 mätt som EPS för OMX30 låg på 96kr (från 95kr innan Q4orna). Nu, inför Q1 orna ligger den på 96,40. Tämligen oförändrad, vilket den brukar vara mellan rapportperioderna. Men det ska bli intressant att titta var den tagit vägen i slutet av april. Motsvarande för SPX låg på 129,50usd. Nu ligger den på 129usd. Vi får anledning att återkomma till detta.

Undrar om OMX orkar bryta upp….. eller på nytt kommer testa 1560-området. Tittar man på värderingarna i svensk bank och verkstad blir man ju livrädd. Ligger analytikerna efter i vinstestimaten? PMIs guidar ju väsentligt högre!  Strunt samma… nu talar vi tekniskt!!!

Oljan är intressant. 50-området höll och här kring 54 har vi det tekniskt jobbigt. Bryts den ser det mycket intressant ut. Stigande trendtaket och 70-dollarnivån korsas första veckan i maj. Känns smått otroligt, men strikt tekniskt kan man se det så. Så ”oljebjörnen” kanske säljer här medan ”oljetjuren” kan gnugga händerna. Amerikanska lager börjar äntligen krympa. Vill minnas att det är OPEC möte snart också!

Högre räntor och fallande Surpriseindex kommer EN dag att leda oss in i svag börs….. men att bara påstå det är inte Value adding, Även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet. Jag hoppas och tror vi ska en bit till, och i stigande trend kommer vi få en klassisk intratrend sättning på ca10%. Den som köper i den kommer göra en god affär, innan det blir dags att sälja allt inför recessionen 19/20. Börsmässigt känns det väldigt mycket som 2006… många experter flaggade för att vi var i slutet av cykeln med många dolda risker. Marknaden satte sig men rätt snabbt repade den sig i ett  rally som varade till sommaren 2007 då optimismen kröntes med buzzwords som ”supercycle”. Börsen toppade ur sommaren -07 och 2009 kom recessionen. Börserna bottnade dock ur redan i mars -09 mitt i brinnande recession. Historien kanske inte exakt upprepar sig, men den brukar rimma!

Ha en bra vecka!