Många pratar om HM nu. Inte så konstigt när det är en av börsens största bolag och Svensk nationalklenod. Men är det en bra aktieinvestering? Egentligen har jag som princip att aldrig prata enskilda aktier här på bloggen, men kan tänka mig att göra ett undantag.

Genomsnittsprognosen för hur mycket HM ska tjäna 2017 och 2018 ligger idag på ca 12kr per aktie för 2017 och 13kr för 2018. Om man bara utgår från det här så är aktien ganska attraktiv måste jag säga. Problemet är frågade du Analytikerkollektivet för exakt ett år sedan vad HM skulle tjäna per aktie under 2017 och 2018 hade de svarat 14,50 respektive 16kr. På ett år har man alltså skruvat ner förväntningarna med ca 20%.

Senaste året har aktien fallit med cirka 20%. Således är aktien lika dyr, eller billig om du så vill, jämfört med ETT år sedan. Min mycket mycket enkla analys är att en billig (och dyr också för den delen) kan bli ännu billigare så länge som revideringarna fortsätter söderut. DÄRFÖR skulle jag säga att HM ska man hålla sig borta från så länge som revideringarna fortsätter att trenda nedåt. Jag tror att aktien har mycket svårt att för att stiga, annat än vissa rekyler, så länge som revideringarna på allvar inte vänder upp. Med vänder upp menar jag, lite mer konkret, att EPS prognosen lyfter minst 1 kr från low. Ska vi säga att när Vinst prognosen per aktie för 2018 går över 14kr (idag ca 13kr), då är det läge att köpa aktien. Givetvis kommer aktien inte handlas på botten då…. men det är bättre än att tro att man ska kunna fånga den fallande kniven. Det är många som skurit sig på den senaste två åren.

Såg ett kul chart från Erik Hansén på IG igen.  Visar senaste årens utveckling för Brf-priser, Fastighetsaktier och vår långränta. Vad man hade kunnat lägga till är bankernas utlåning till hushåll (vilket är mestadels bostadslån). Den hade korrelerat fint!

Vilket får en att undra, var ska lång räntan ta vägen?

Jag har ju min teori klar. FED anser inte att Expansiv Penningpolitik är nödvändig. Utan mer Balanserad är att föredra. Så länge som lönerna inte skenar, och trycker upp Core PCE långt över 2% så är inte åtstramande PP nödvändig. Balanserad PP räcker. Definitionen av det är vare sig positiv eller negativ realränta. Definierat som Styrränta minus Core PCE. Därför tror jag att de kommer höja upp till ca 1,5%. Från att idag ligga på 0,75%. 3 höjningar till väntar.

För att inte dollarn ska stärkas för mycket så krävs det att resten av världen, framförallt ECB händer med. Men ECB måste även förhålla sig till konjunkturen i Europa. Givet att Europa är senare i cykeln, samt som nettoexportör och beroende av en relativt attraktiv nivå på sin valuta, så kan jag tänka mig att ECB höjer till ca 1% (från idag 0%). Givet var core inflation är i Europa, och den otajta arbetsmarknaden, och avsaknad av löneinflation så är det inte orimligt heller. Höjer ECB från 0 till 1%, så höjer Ingves med lika mycket. Från -0,5% till +0,5%. Detta för att hålla kronan i schack mot Euron, och för att vi inte måste höja så länge som inflationen håller sig på mattan, vilket den gör så länge som vi inte får hög löneinflation.

Om vår styrränta ligger på +0,5% så är det rimligt att tänka att Stibor3m ligger på samma nivå. En 2 årigt statspapper på 1% och ett 10-årigt på 2%.

Därför är det min prognos att vår 10-åriga statsobligation inom en 18-månaders period ska söka sig upp mot 2%. Om vi återigen tittar på chartet ovan så ser ni att det finns viss fallhöjd. MEN ingen krasch. Inte krasch a la långränta om 5%. Finns det risk för 5%. NEJ. Inte givet ovan härledning. Det skulle krävas en löneinflation, och nominell tillväxt i USA, Europa och Sverige som vi inte sett på över 10 år. Kan hända, men inte rimligt.

Ser man till index över Bostadsrätter i blått så skulle det rimma med 260. Dvs en nedgång om ca 15%. Det känns inte heller orimligt? Lägger man på ett skuldkvotstak på det så kanske det slutar på 20%. Det borde vi klara? Eller? Fastighetssektorn på börsen har ungefär samma nedsida. De håriga fastighetsnamnen kommer gå ner mer, Hufvudstaden kommer gå ner mindre. Typ!!! Det är vad mitt scenario landar i!!!

Kom ihåg att långräntorna reagerar snabbare på ändrad hållning från Riksbanken. Se på USA. Där började räntorna stiga sommaren 2016. Långräntor prisar in framtiden mer än korträntor. Dvs 10-åringen steg mest, 3 månaders räntan steg minst. Så kommer det vara även i Sverige.

Om vi ser det som 3 steg.

1, Där Ingves flaggar för räntehöjningar och marknaden tror honom.

3m Stibor rör sig inte, 2-åringen går från -0,6% till 0, 10-åringen går från +0,6 till 1,0%.

2, Ingves börjar höja

3m Stibor går från -0,64% till 0%. 2-åringen går från 0% till 0,5%, 10-åringen går från 1% till 1,5%.

3, Ingves har höjt klart i princip.

3m Stibor går från 0% till 0,5%. 2-åringen går från 0,5% till 1%. 10-åringen går från 1,5% till 2%.

Sen kan ni enkelt härleda utvecklingen till era bostadslån utifrån detta. Enkelt va? Er månadskostnad kommer dubblas på ett ungefär.

Om man ska tro på signifikant högre räntor så måste man tro på signifikant högre kärninflation, och då måste man tro på en väsentligt starkare lönebildning och tillväxt i såväl USA som Sverige….. det har vi ännu inga tecken på. Därmed inte sagt att det är omöjligt!

Ett annat chart, inlånat från Nordea – TACK, visar något så intressant som Svensk inflation i Servicesektorn Ex bostadsrelaterade kostnader.

Historiskt har den varit korrelerad med lönerna. Det är inte så konstigt. Stiger våra löner tenderar vi att ta oss råd att gå oftare ut att äta, gå på bio, anlita fönsterputsare och gud vet allt. Men sedan 2015 har de gått skilda håll. Va stämmer inte detta samband längre? Jodå, det har bara blivit avbrutet. Avbrutet av låga räntor. Ett hushåll med vanliga löner och några miljoner i lån hade tidigare kanske 15,000kr i räntekostnader i månaden. Men så införde Ingves minusränta. Helt plötsligt så var räntekostanden 5,000kr i månaden, och många hushåll hade helt plötsligt 10,000kr över i plånboken. Det går många Kaffe Lattes på 10,000kr. Att Latten också går upp från 25kr till 35kr spelar inte heller så stor roll. Det var detta som hände. Lönerna har inte stigit, men tack vare fallande räntekostnader har vi konsumerat service och tjänster mer än någonsin, vilket pressat upp priserna. Varuinflationen är mycket mer kopplad till Globalisering, Digitalisering och de långsiktiga nivåerna på kronan… så där har inte hänt lika mycket. Det är Sturebadet som blivit dyrare!!!

Vad kommer hända. Ja räntorna kan som sagt stiga och då utrymmet att konsumera tjänster, vilket lär få den typen av inflation att mattas av. Lönerna kan naturligtvis även börja stiga. Riksbanken tror det, vilket är en del av deras ränte- och inflationsprognos. Deras motiv varför de tror på högre löner handlar om att deras RU-indikator pekar på det. Gräver man lite djupare i den så hittar man en faktor som handlar om att Arbetskraften som andel av den Arbetsföra befolkningen ligger på en hög nivå idag. Dvs om du tänker dig att alla människor mellan 19-65 potentiellt kan jobba, men en väldigt lite del gör det,  Så indikerar det, tillsammans med arbetslösheten,  att arbetsmarknaden är otajt, och därför finns det dåliga förutsättningar för löneglidning. I Sveriges fall är den numera ganska hög ur ett historiskt perspektiv. Å andra sidan är arbetslösheten totalt sett rätt hög. Men här har vi ett stort matchningsproblem. Dvs inom vissa grupper är arbetslösheten mycket hög, men inom andra väldigt låg. Därför är just den svenska arbetslöshetssiffran rätt ointressant enligt Riksbanken, och jag kan bara hålla med.

Men det finns saker som talar emot detta och att Riksbanken har fel ang sina utsikter kring lönerna. Nämligen:

1, Globalisering, Digitalisering och Historiskt Svag konjunktur i omvärlden har gjort att Svenska exportföretag av konkurrensskäl inte har förmågan att höja lönerna.  Industrin har oftast varit lönebildande för avtalsrörelsen i Sverige.

2, Att en stor del av lönerna sätts i avtalsrörelsen där man förankrar lönerna kring kärninflationen, som är och har varit historiskt låg. Det blir lite moment 22. Dvs så länge som avtalsrörelsen sätter låga löner, så får vi låg inflation, och så länge som inflationen är låg, så blir avtalsrörelsen därefter.

3, Låg inflation smittar på lönerna. Om priserna generellt hade ökat, så hade inte arbetstagarna generellt accepterat låga löneökningar över tid, för då hade man känt av en stadig försämring i levnadsstandarden från år till år. I början hade man begärt högre lön, för att sen byta jobb till nåt som ger högre lön. Eftersom vi inte får det sämre från ett år till ett annat, trots låg löneinflation, så betyder det att den mekanismen inte pågår.

4, Svag omvärldskonjunktur, politisk oroligt i världen. Det gör att vi är ”rädda” om vårt jobb och nöjda med som det är. Svenskarna vågar inte heller fullt ut tro på att den Svenska tillväxten är uthållig relativt omvärlden. Dessutom är den svenska tillväxten, i nominella termer, sedan Lehman för 9 år sedan historiskt låg. Många känner inte att de är inne i en högkonja, vilket påverkar deras förmåga att löneförhandla. Många företag visar fina vinster, men vinsttillväxt är ovanligare, för att top-line inte växer så mycket. Då är företagen obenägna att höja lönen, då den ökade kostnaden slår direkt mot sista raden.

5, Att Räntorna gått ner kraftigt, tillsammans med tidigare jobbskatteavdrag, har gjort att disponibelinkomsterna efter räntekostnader ökat långt mycket mer än bruttolönerna.  Det har hållit tillbaka lönetakten. Folk har ändå upplevt det som om de fått det bättre.

6, Tjänstesektorn har vuxit kraftigt, och där finns många låglönejobb. Om du är städare eller  7eleven biträde så har du inte särskilt stor Pricing Power när du ska förhandla lön, oavsett hur tajt marknaden är.

7, Aggregerat kanske inte marknaden är så tajt egentligen då det fortfarande är en ”arbetsgivarnas marknad” på många ställen och branscher. Dvs man pratar inte upp sin lön enkelt, eller byter jobb mot en avsevärt högre lön. Det är vissa branscher, i vissa regioner där det går. Folk med rätt bakgrund, inhemskt födda med eftergymnasial utbildning, är attraktiva. Andra inte. Så frågan är hur tajt arbetsmarknaden är aggregerat? Kanske inte tillräckligt tajt för att driva på lönerna?

Det finns säkert fler skäl, och många av ovan är luddiga och svårkvantifierbara. Det går alltså  inte exakt att säga vad som påverkar och hur mycket!

Givet svenskarnas skuldsättning, 3,800mdr, så är det ju frågan om vi vill ha stigande löner, då det för med sig stigande räntor, och räntekostnader, och försämrad hushållsekonomi. Jag har ju räknat på det.

Ta familjen med 30,000+30,000kr lön och 4mkr i lån. De har ut 42,000 i månaden. De betalar idag 5,000kr i räntekostnader. Om deras räntekostnader återgår till 15,000kr (där de låg för några år sedan) så är det en fördyring med 10,000kr i månaden. Det betyder att de behöver få ut 52,000kr, eller 26,000kr per person, för att vara ”opåverkade”. Det är 37,000 brutto per person. Eller en löneökning med 23%. Det lär ju inte hända!!! Så vi svenskar kanske ska akta oss för att önska högre tillväxt, fler jobb och högre löner. Räntekostnaderna kommer äta upp hela kalaset!

Imorgon är det fredag och makrodata 🙂