Ja ungefär så säger fondförvaltare på frågan hur de ser på börsutsikterna. Dvs de ser risker och problem men så länge som man investerar i rätt bolag blir det bra….jag köper inte det fullt ut.
Jag brukar säga, bilda dig först en uppfattning om risken på aktiemarknaden. Dvs risken att förlora pengar, bestäm dig därefter hur stor aktievikt som är rimlig. Därefter fokusera på stockpicking.
Det är nämligen så att faller börsen, så är dina odds att välja aktier eller fonder som stiger riktigt jävla små.
Jag gick ex in i morningstar och valde kategorin Global fonder. En stor och bred kategori med hela 391 fonder. Senaste 3 månaderna är den här gruppen ner ca 5%. Vet ni hur många fonder (som rapporterat NAV igår) har stigit under den här perioden? 5 st. 5 av 391 fonder.
I kategori Sverige fonder finns 164 fonder, som är ner i snitt 5,7% på 3 månader. Vet ni hur många fonder som lyckades stiga i värde? Noll!!!
Nu spelar såklart inte 3 månader så stor roll. Om 3 månader kan vi ligga på plus igen. Man bör inte heller ha en horisont på 3 månader.
min poäng är att INGEN kommer kunna bygga sin egen aktieportfölj alternativt hitta en förvaltare som levererar positiv avkastning den dagen börsen halveras inför kommande recession. För den kommer, men ingen vet när.
Men jag är långsiktig hävdar någon!!!
Det är en dålig ursäkt för att halveras din portfölj under ett år eller två så tar det ytterliggare några år att komma tillbaks till ursprungsvärdet. Därefter tar det ytterligare några år att skapa avkastning för hela perioden du suttit investerad. Ofta får man då räkna med 8-10 år.
Därför är det jävligt irriterande när fondförvaltare säger att, ja marknaden är högt värderad och vi ser betydande risker… men eftersom vi är så jävla bra på att välja rätt bolag och aktier så kan man investera tryggt hos oss. Sån jävla korkad bullshit. När marknaden halveras så går det garanterat åt h-e för dem också!
Ingen vet när nästa krasch blir, men om marknaden gått starkt i många år och vissa parametrar flaggar för att risk/return inte ser så bra ut. Ta för helvete ner risken. Om man ändå har en horisont på 10-30 år vad spelar det då för roll att invänta ett bättre köpläge, alldeles oavsett om det kommer om 1 eller 3 år? Tid har man ju ändå gott om.
Vi pratar inte markettajming, vi talar om sunt förnuft. Att ha MYCKET aktier när nedsidan är begränsad och uppsidan betydande på lång sikt. Att ha LITE aktier när uppsidan är begränsad och nedsidan är betydande på lång sikt.
Problemet är också att ingen rådgivare/säljare/förvaltare kommer någonsin ge dig det här rådet. Skälet är rätt enkelt. Eftersom ingen vet när nedgången kommer så skulle man behöva formulera sig så här ungefär:
”Jo, vi anser att aktiemarknaden gått starkt i snart 9 år, och ser man till vissa parameterar så kommer inte den här uppgången återupprepas närmaste 9 åren givet att vi inte får en formidabel vinstuppgång bland bolagen vilket inte troligt. Tvärtom står vi inför en större sättning någon gång inom de närmaste 5 åren och att det därför är läge att ta ner risken i portföljen”
Det ger två problem. Det första är att man knappt framstår som seriös om man säger att vi troligtvis men inte säkert kommer få en större nedgång inom 5 år. Gemeneman tycker det är så lång tid att det knappt går att ses som seriös rådgivning. Den andra faktorn är att börsen kan handlas 30% högre om två år vilket irriterar många kunder. Då är det mycket enklare för en rådgivare att säga: börsen går oftast upp, och ibland ner. Ingen vet när, men givet din placeringshorisont så ska du ha mycket aktier för i långa loppet blir det bäst så. Jag slipper dessutom ge dåliga råd som jag kommer att bli ifrågasatt för. När börsen faller kommer ju kunden dessutom inte var ensam om att förlora pengar… så det är lite spelets regler. På lång sikt blir det bra.
Men det är synd att det är så här, då jag anser att det går att fastställa vilka perioder som erbjuder relativt låg faktiskt risk (oftast är den upplevda risken väldigt hög) och vilka perioder som erbjuder hög faktisk risk (oftast är den upplevda risken väldigt låg). Med risk menar jag alltid risken att förlora pengar. Inte volatilitet. Med tanke på att ett pensionssparande ofta är så långsiktigt så lämpar det sig alldeles utmärkt till att skala upp alt ner risken beroende på marknadsläge. Man behöver inte tajma marknaden. För det går inte. Men det behövs inte heller!
ps. Mellan den 20 juni och 20 augusti föll AP7 Aktiefonden 7,6%. Under samma period föll Världsindex 8,2% i SEK. Hur tror ni AP7 går om börsen halveras? ds.
Kortsikt's Blog 
Har du sett några alfa estimat på svenska marknaden och jämfört med avgifterna? Funderar på vad man får för resultat över senaste fem åren typ
Har dessvärre inte sett något på det! Finns ju en hel del småbolagsfonder som gått starkt, men att mäta dem mot ett storbolagsindex blir nästan missvisande.
Jo men med fama-french fångar man väl det
Yes, du har rätt
Mkt bra skrivet !
Tack, rätt basic men ändå viktigt!
Mycket bra inlägg! Förvisso skulle jag nog säga att bedöma marknadsläge liksom att följa den långsiktiga trenden är varianter av att tajma marknaden, men utan att göra anspråk på att identifiera toppar och bottnar. Själv slår jag ett slag för exitmetoder för att skydda kapitalet mot nedgångar på börsen.
Exitmetoder är alltid intressant. Är det någon särskild du tänker på?
Själv kör jag med Stopp på min tekniska/taktiska, men inte på den fundamentala. Inte så raffinerat.
Tidigare försökte jag använda mig av glidande medelvärden för att definiera trenden men det blev för dyrt, då historiska medelvärden (som fungerat eftersom man har facit) inte fungerande så bra going forward! Typ historiska Golden Crosses är inte framtida Golden Crosses om du förstår vad jag menar!
För mig började trendföljande strategier fungera när jag lade mindre vikt vid parametrar och signaler och ändrade tidsperspektivet till veckobaserat. Med 40 veckors medelvärde fångar man upp de stora rörelserna bra och kan köpa aktier när index ligger över och sitta i räntepapper när index ligger under. Det är mönstret/trenden som är det viktiga, inte vilket medelvärde som korsade vilket, är väl vad jag tycker mig ha insett. Därför gillar jag också Darryl Guppys multipla medelvärden, där det är förbjudet att leta signaler! 🙂
Vad gäller exits gillar jag släpande sådana, till exempel Chandelier-exiten, som baseras på högsta notering och volatilitet. Jag har den gärna rätt bred från början och snävar till ju mer vinst jag uppnått.
ett årsmedelvärde är ju rätt långt, och du ligger såklart på rätt sida i de stora trenderna… men upplever du inte i praktiken att när du kliver av marknaden så kan den ha fallit ett bra tag, en bra bit…. samt samma sak när du kliver på. Är det inte det mentalt jobbigt, även om det fungerar över tid?
Det är just där exitmetoden kliver in, för att se till att en eftersläpande trendindikator inte gröper ur en fin vinst för mycket vid en kursnedgång. Men visst, det är nödvändigt att ha en mental styrka för att köra en trendföljande strategi, helt enig med dig.
Ta exempelvis rådande trend….
Det ser ut som om man inte kom in i marknaden förrän under hösten kring 1400+… men det är ju lätt att säga med facit i hand. Jag bara menar att det är mentalt jobbigare att köpa 15% högre upp än själva botten.
Själv såg jag ett fundamentalt köpläge både i februari och i juni… men hoppade av under hösten då jag inte såg uppsida. I samma läge skulle man alltså ha blivit trendmässigt positivt. Jag säger inte det är fel, i långa loppet är det inte det… men just där och då hade jag nog tyckt att det varit jobbigt.
Jag har en regel som säger att det är grönt ljust att köpa efter tre veckors neutral trend efter negativ dito, så jag kom in lite tidigare men på ungefär samma nivå, så strunt samma! 🙂 För mig som trendföljare gäller det att ha tydliga regler och följa dem disciplinerat, oavsett vad jag subjektivt kan tycka om värderingar och risknivåer. Skulle en ”trendsignal” visa sig vara fel finns exiten där som en försäkring. Den fungerar också som en vinstbevarare i en längre positiv trend.
Vad säger du om senaste Michigan index ?
Kom ju in ur stark i sig borde väl vara positivt för bolag som hm osv?
Både Michigan och Conference Boards mätningar ligger på höga nivåer ur ett historiskt perspektiv, uppbackat av låg arbetslöshet, höga fastighetspriser och All time high på börsen.
Dessvärre är de här indikatorerna inte särskilt ledande.
Konsumtionen är nämligen mer kopplad till faktisk konsumtionsförmåga som har ett genom köpkraften, dvs hur många som jobbar gånger deras lön…
Därmed tror jag att privatkonsumtionen kommer fortsätta att ligga kring 3% i årstakt… alltså bör inte HM ur det här perspektivet påverkas särskilt mycket.
Är väldigt orolig att vi får en run mot SEK, precis som 1992-93. Ett scenario är att kronan faller så mycket att vi måste höja räntor + i slutändan panikbyta till EUR.
Vad är din bild av SEK närmsta åren? Vilka indikatorer bör man hålla koll på och vilken strategi bör man ha för att hedga?
Mot vilken valuta, eller rent generellt?
Grejen är att kronan är felvärderad mot dollarn med 10-15% (se KIX index typ), men givet en mer normaliserad PP så lär det försvinna.
Mot euron räknar jag med mean reversion 9kr +\- 10%….. givet att vi går hand i hand med Europa.
Får vi en svår fastighetskris, och inte övriga Europa får det, lär kronan försvagas med 20%+ vilket gör att vi importerar inflation och trycker upp räntorna….
EUR och USD känns mest relevant. Det är framförallt scenariet med svår fastighetskris jag är orolig för.
Sverige är ju som du vet en liten öppen bananrepublik….. så fort det blir äkta risk off så försvagas kronan mot Eur samt Usd, där framförallt Usd är en klassisk safe haven.
Skulle vi dessutom få en inhemsk kris, där utlänningarna dumpar svenska bostadsobligationer… då blir det inte kul för kronan.
Som sagt, i detta scenario försämras kronan och räntorna och i synnerhet spreadarna trycks upp vilket såklart bara fördjupar och förlänger krisen.
Men givet att vi inte får någon kris, och att ECB och Riksbanken går mot en normalisering av penningpolitiken, likt man gjort i USA, så finns det underlag för såväl krona som euro att stärkas närmaste åren.
Så man kan säga att det finns ett bull case och bear case.
Jag tror inte man behöver tro på endera… jag tror på båda, och tror till och med att ränteuppgången och kronförstärkningen kan vara själva triggern till nästa kris… och således kronförsvagningen.
Är du med på vad jag menar?
Exakt så resonerar jag också. Är dock rädd att jag sitter med för stor exponering mot SEK
(har ca 70% i företagsobligationer och liknande och resterande 30% i breda fonder i EU och USA).
Jag undrar framförallt vilka nyckeltal man bör ha koll på för att snabbt kunna sänka exponering mot SEK om det skulle börja skifta. Min tolkning av dina kommentarer är att växla SEK mot EUR bör vara en ganska bra hedge, då EUR och SEK bör gå hand i hand så länge inte Svenska ekonomin kollapsar innan EU gör det. Uppsidan på EUR bör på samma sätt vara låg på 3-5 års sikt, eller? Är främst ute efter att hedga, inte att tjäna %.
Vore väldigt intressant att förstå djupare vad som driver detta. Förändringar av styrränta förstår jag, och den är enkel att följa.
When the shit hits the fan ska du ha dollar, eller rättare sagt långa amerikanska statspapper.
Scenarioanalysen är följande:
Löneinflationen tar fart, Philipskurvan funkar, den är bara rejält mycket segrare tack vare globalisering, digitalisering, demografiska faktorer, svag tillväxt globalt. Detta händer i både Sverige och Usa där risken för stigande löner är som störst
Vanlig inflation börjar ”oväntat” att stiga
Räntorna stiger, Riksbanken höjer
Skuldberget är stort och de stigande räntekostnaderna skapar problem i ekonomin
Svag konjunktur, höga räntekostnader, ger problem i fastigheter som börjar falla
Sprradarna stiger på bostadsoblisar och skapar ännu mer problem
Kronan börjar försvagas vilket skapar ännu mer problem
Lågkonjan förvärras, bankerna får problem. Börsen har kraschat. Många företagsobligationer defaultar och soft reconstructions blir vardag…. bonds handlas långt under nominellt värde!
Riksbanken får svårt att trovärdigt sänka räntorna för inflationen är hög. Stigande spreadar gör att en duvig politik inte biter…
Ja så för att summera så bör man hålla koll på löneutvecklingen, både här hemma och i Usa. Det är nog min konklusion