Det var ett tag sedan vi hade en riktigt klassisk risk off miljö, men det får man ändå säga att så var fallet i början av veckan. Marknaderna slog på och sålde allt (som gick ner), varpå man växlade till dollar (som stärktes) och så köpte man Amerikanska statspapper (som steg i pris, dvs samma som räntan sjönk). Allt var naturligtvis Italiens fel. Var vi på väg mot ett nytt Grekland 2012 tänkte man, och då syftade man inte på nån solsemester. Nu har det lugnat ner sig, och många frågar sig, är det över nu? Ska man köpa då? För det första har jag ingen aning om Italien är utagerat nu, och glömt om ett halvår. Sånt där kan inte jag. Men tittar man på OMX så kliar det i köpfingret rent tekniskt. Visst, många säger man ska vara försiktig med tanke på att senaste köpsignalen var en falsking. Men den var falsk eftersom ingen förutsåg Italiens inverkan på marknaden, så jag gråter inte över den spillda mjölken. Nu tar jag nya tag och köper med stopp loss vid tydlig stängning under 1,555ish. Alternativet är att invänta stängning över 1,595-1,600, men hur kul är det? Det är en smakfråga kan man säga!

Svenska medlingsinstitutet kom med data över svenska löner i mars. De steg med 2,9% YoY. Det var längesedan vi var på de nivåerna. De rimmar med en kärninflation om 1,9%. Det kan också jämföras med 2017 års lönetakt om 2,4% och jan/feb kring 2,6%. Är Philips på G i Sverige? Nej då, medlingsinstitutet tonar ner datan och säger att en del temporöra effekter spelade in i mars, som ex påsken, och att lönerna kommer att komma tillbaks. Många prognostiserar 2,6/2,7% för helåret, och det tycker jag låter rimligt. Vi får inte glömma avtalslönerna som ligger som ett ankare strax över 2%.

2,4% lönetillväxt förra året, och typ 2,7% i år. Det är ingen stark lönetakt ur ett historiskt perspektiv. Senaste 20 åren ligger snittet på 3,4%. MEN då ska man komma ihåg att de senaste 10 åren varit präglade av låga löner till  följd av globalisering och digitalisering. Man ska också komma ihåg att snittet spänner över recessionstider. Skulle man bara titta på lönerna före 2008, samt ta bort lönetakten under recessionstider, för att på så sätt få en uppfattning om lönetakten i konjunkturuppgång…. ja då talar vi om 4-5% i årstakt. Lönetakten under den här konjunkturuppgången kan man styvt säga ligger på hälften vad vi varit vana vid. Det är egentligen det som ligger till grund för hela vår situation idag, men låga räntor trots hygglig konjunktur, stark fastighetsmarknad (ex utvecklare), missförstådd Riksbanks osv osv osv.

Att Ingves jagar inflation som aldrig dyker upp handlar i mångt och mycket om att han överskattat konjunkturens inverkan på löner och gamla samband. Vi har den kärninflationen vi har mycket tack vare lönerna. Philips har inte fungerat för att sambandet mellan löner och arbetslöshet inte fungerar. Inte för att sambandet mellan löner och inflation inte skulle fungera.

Sen var det valutan. Jag brukar tänka så här. Om lönerna taktar 2,7% i år så kommer kärninflationen att vilja röra sig mot 1,7% över tid. Beroende på om vi skjuter över eller under målet handlar om kronan. Stärks den så importerar vi deflation och ovan siffra blir lägre. Försvagas den, som nyligen, så blir det tvärtom. Därför är det troligt att den Svenska kärninflationen faktiskt kan leta sig upp mot 2%+ igen, givet att inte byggindustrin och ett svagt Europa (läs svag export) punkterar allt under 2H18. Kan kronan hålla sig över 10kr mot euron, samtidigt som inflationen lyfter…. då borde det kunna utgöra en grund för Ingves att höja 25+25 upp mot ECB nivå nollräntenivå. Men högre än så lär det inte bli. För ECB kommer inte att höja. PMIs är på väg ner i Europa, Italien, den senaste tidens svaga euro har inte börjat värka inflatorisk ännu. Höjer Ingves kan vi få tillbaks kronan i intervallet 9-10kr. Bostadsräntorna rör sig upp mot 2% (de rörliga). Men roligare än så blir det inte! Innan detta händer kan vi mycket väl få mer av den senaste varan, dvs stök kring Italien, fallande PMI och en småkrisande byggkonjunktur.

Nedan chart måste i varje fall få vissa Philips entusiaster att mysa…

För en stund sen kom Flash kärninflation från Europa. Den kom in på 1,1% YoY mot väntat 1,0 och fg 0,7. Fortfarande in line med senaste 5 åren. Så börja inte extrapolera nu! En svag euro tillsammans med indirekta effekter av höga energipriser är förklaringen. Men nu stärks euron sen några veckor, vilket alltså pekar på deflatoriska tendenser längre fram. PMI är också svaga!

För en stund sen kom Chicago PMI som var väldigt bra, precis som New York och Philly för några veckor sen. ISM lär bli bra imorrn. Även Core PCE trillade in på 1,8% YoY mot väntat 1,8 och fg 1,9. Givet lönetakten och den tidigare svaga dollarn, så kan man tänka att inflationen toppade ur förra månaden, och kan vara på väg ner igen. En stark dollar brukar med ett lagg dra med sig lägre tillväxt och deflation. Kanske kickar detta in lagom till Fed höjt två gånger till, och flaggar för att vidare höjningar får vänta. Någon jag är inne på mot bakgrund av att lönerna inte tar inflationen över 2%, och DÄRFÖR förstår jag inte logiken i att FED ska höja med mer än till 2%. Men det kanske finns någon som har en bra förklaring? Because I sure don´t!

Hörde förresten om att Trump kör hard balls mot Europa vad beträffar tullar… hmmm jajaja vi får se var det slutar! Jag är inte lika dramatisk som medierna. 9 av 10 mediastormar är bortglömda ett år senare. Det är extremt ovanligt att enskilda händelser ger en global fundamental impact. Men får man tro media, så verkar det vara 9 av 10 händelser som faktiskt gör det. Sorry, jag har inget facit vad Trumps tullar, Italiens regering eller samtalen med Nord Korea kan leda till….. jag är bara luttrad statistiker och som sådan så har man oddsen med sig när det stormar i vattenglas!

Imorgon är det en stor makro dag. ISM, PMIs, NFP och gud vet allt. Vi hörs då! Trevlig kväll!