Ny vecka nya tag. OMX visade styrka i förra veckan. Men det känns lika opålitligt som när den visade svaghet i början av september. Känns lika sannolikt att vi testar 1,680 som 1,590 de närmaste veckorna.

Asien var starkt i fredags, men det var innan Trump genomförde sina tullar och Kina tackade nej till möten. Yuan visar inga tecken på att det är över. Det  bör man ha i bakhuvudet när man gläds åt styrkan i en rad index.

Idag kom Tyska IFO in på 103,7 mot väntat 103,2 och fg 103,8. Kanske inte bra, men bättre än Flash PMI.

I veckan ska vi hålla koll på inflation från Europa och Usa, samt Chicago PMI. Men det är en tunn makro vecka. I nästa vecka blir det andra bullar med både PMI och jobbdata.

Den här veckan handlar om Feds räntemöte.

Fed kommer höja till 2%. Man kommer även flagga för fortsatta höjningar mot 3% med anledning av inflationsdata och stark tillväxt. Fed säger att de är databeroende. Det betyder att så länge som datan ser ut så här så fortsätter de höja. Skulle datan börja avvika nedåt, så kommer de till slut att upphöra med höjningarna.

Min simpla syn är att fortsätter lönerna uppåt, så kommer inflationen att ligga kvar på dagens nivåer och till och med stiga ännu mer. Då kommer Fed att höja till 3%. Det kommer innebära att yieldkurvan inverterar och blir negativ, och det innebär att konjunkturen efter en tid av väldigt stark tillväxt vänder ner, och troligtvis hamnar Usa i recession under 2020. Något som påverkar resten av världen negativt. En väldigt klassisk utveckling ur ett historisk perspektiv.

Även om scenariot är enkelt och logiskt är jag väldigt osäker på om det ska inträffa. Låt mig förklara varför.

1. Lönesiffran, 2,9%, sist var den starkaste på många år. Men den har varit i de här trakterna innan…. vilket har satt press på räntorna. Men sen har den sackat ihop. Vi kan inte utesluta att det händer igen.

Å andra sidan finns det mycket data som pekar på en tajt arbetsmarknad efter många år av tillväxt. Ingen borde bli förvånad om lönerna till slut tar fart. När de väl börjar röra på sig så är de svåra att stoppa. Det brukar krävas stora räntehöjningar och till slut lågkonja.

Stora krafter är i rörelse… det går inte att stoppa. Fed har efter många år av felaktiga prognoser rätt… till slut!

2, lönerna har dåliga odds att ligga kvar. De kommer vända ner och dra med sig inflationen, och få Fed att sluta höja. Anledningen att de vänder ner beror på att amerikanska konjunkturen står i zenit och det lär se sämre ut redan om ett år. Anledningarna är flera som jag nämnde i förra inlägget.

Sämre tillväxt och jobbskapande är en dålig grund för lönerna att klättra vidare på. Eller är det? Två teorier här:

1, I början av en konjunkturuppgång är tillväxten stark, men lönerna rör sig inte. De gör inte det pga betydande slack. I slutet av en konj uppgång kan tillväxten vända ner, men tack vare en tajt arbetsmarknad fortsätter lönerna. Lönehöjningar brukar också sprida sig av logiska skäl… då arbetsgivare och arbetstagare ser det som en new normal. Ur det här perspektivet kan lönerna fortsätta trots att övrig data pekar i andra riktningen

2. Företagens aggregerade försäljning är korrelerad med nominell tillväxt. Saktar den in så saktar Sales in. Om företag ovanpå detta höjer lönerna allt mer, ja då leder det automatiskt till en marginalförsämring. Det kommer företagen att undvika. Därför höjer de inte mer än nödvändigt. Eftersom jobbskapandet också har bromsat in kan inte arbetstagare heller sätta hårt mot hårt. Ur det här perspektivet kommer sämre data även smitta på lönerna, som smittar inflation, som smittar Fed och gör att de inte kan höja som de tänkt oss.

Det hade varit intressant att förstå Fed hur de tänker kring detta. Men risken är rätt stor att de inte vill förvilla marknaden utan kör vidare på sin hökiga linje.

Själv har jag inte bestämt mig. Vill först se hur lönesiffran kommer in i nästa vecka.

Trevlig kväll!!!

Ps. Skandia slog ett slag för svenska aktier. De tänker att marknaden sin vana trogen ser Ingves som en permaduva men att detta kan ändras vilket kan få kronan att stärkas. Då ska man sälja sina utländska aktiefonder, som gått starkt, och kommer gå dåligt när kronan stärks, och istället köpa svenska aktier. Relativt tror jag de har en poäng. Det är mer ur ett absolut perspektiv jag är osäker. Ds

ps. Jag är ju inne på att Ingves höjer 25bp i december och 25 till under 1H19. Detta för att lägga sig på par mot ECB. Rent teoretiskt har jag lagt fram att detta borde trycka upp bolåneräntorna med lika mycket. Men det finns en öppning för att de inte gör det som jag vill flagga för. Det är bankernas historiskt höga marginaler idag. De har vuxit fram som en del av minusräntan. Motiveringen är att eftersom privatkunder kan låna in pengar till 0% ränta, så har banken en kostnad för de här. Den kostnaden belastas istället låntagarna i banken. MEn eftersom stocken med lån är mycket större än stocken med inlånade pengar så har räntenettot och marginalerna svält. Om Ingves höjer till 0% styrränta och Stibor också lägger sig där, så har bankerna inte längre någon kostnad för inlånade pengar. Därför borde konkurrerande krafter, om det nu finns några, göra så att marginalerna normaliseras. I klarspråk betyder det att bolåneräntorna och bankernas kostnad för bolånen borde krympa. Dvs bolåneräntorna kanske inte stiger med lika mycket som Ingves styrränta. Det som talar emot detta är att amorteringskrav etc har gjort att bolånetillväxten avtagit något. Detta gör att volymtillväxten hos bankerna, dvs vinsttillväxten stannar av. Om man ovanpå detta ska få sämre marginaler, ja då lär inte vinsten bli så bra. Detta talar emot att bankerna inte kommer höja bolåneräntorna med lika mycket som Ingves höjer.

Jag tror man måste utgå från att en rörlig bolåneräntan ligger på ca 2% nästa sommar. Allt annat är grädde på moset.

I nästa steg ser jag hur Ingves maximalt kan höja lika mycket som ECB, och de lär inte höja med mer än 100 punkter, för där ligger kärninflationen, som inte ser ut att vilja röra sig. Så i nästa steg, givet att inflation och tillväxt trendar åt rätt håll, är en höjning från 0 till 1%. Högre än så kommer inte Ingves att kunna gå då svenska hushållens räntekostnader då ökat med ca 60-70 miljarder före ränteavdrag, vilket INTE kompenseras tillräckligt av löneuppgång eller investeringar från de som mottar ränteinkomster, och därmed kommer det bromsa ekonomi och jobbskapande på ett sätt att han inte kan gå högre. Det skulle i så fall betyda att en svensk rörlig bolåneränta som högst kan gå till 3%.

En dubbling från idag….. dvs man går från att betala 1,000kr på en lånad miljon (efter ränteavdrag) till 2,000kr. Give and take. Detta under år 2020. Sen, återigen, kommer det att bli marginalpress hos bankerna. Ja då stiger inte bolåneräntorna lika mycket som Ingves höjer, och då kanske det inte blir riktigt 2,000kr per lånad miljon efter ränteavdrag.

Time will tell!

ps. Såg att Löfven är borta. Nu är det Ulfs tur. Väldigt spännande nu. Ber han om att bilda regering utan vare sig stöd av S eller SD lär han också bli nedröstad såklart. Väldigt mycket Chicken Race nu eller. Nyval? Som om det ändrar nåt? Det lär bara stärka SD…. och vad händer då? Känns som att Ulf till slut tvingas prata med Jimmy… frågan är vad Annie och Janne gör då?

Men om vi ska vara lite konkreta.

För det första…och det viktigaste. SD får man tydligen inte ta i med tång. Men V är helt rumsrent? Är det någon vettig människa som kan förklara detta för mig? Hur kan V komma undan så lätt med sin politiska agenda, och hur kan S inte få skit för att de samarbetar med dem för att få deras stöd. Detta övergår mitt förstånd.

För det andra. Hur ser det ut egentligen?

Block:

Om man talar om ett vänsterblock, där V såklart ingår så har de 144 mandat. Men om man tittar på andra blocket, varför ska man inte inkludera SD? Vi talar ju inte om regering utan block. Alliansen ink SD är 205 mandat. Ärligt, det är 205 mandat som inte vill se Löfven som statsminister. Betyder inte det nåt?

Sen har vi regeringsmandat. Det är ju S+MP, dvs 116 mandat mot Alliansens 143 mandat. Rätt kristallklart också. Men då framhärdar gärna S+MP deras stöd från V. Men då måste väl Alliansen kunna lägga fram samma stöd med SD. Då får vi ovan 205 mot 144 igen.

Sen kan vi ju bryta blockpolitiken. Säg att M+KD vill regera med stöd av SD. Då får dem 154 mandat. Låt säga att C+L vägrar detta och ser det som ett svek mot Alliansen och hoppar av. Då lutar man sig mot S. S med stöd av C+L får 151 mandat. Då lär S vilja söka stöd av MP och V för att gå om M+KD. Men om de tar in V+MP så är det lika illa som att M+KD tar stöd av SD från C+L perspektiv.

Så frågan är, vem Annie och Janne stödjer ni helst… S+MP (utan stöd av V) eller M+KD (med stöd av SD). Pest och kolera?

Alternativet är C+L regerar med stöd av M, KD, S och MP. Det är kanske det ni drömmer om? Då kör ni över både SD och V. Det är kanske vad flest vill? De representerar ju ändå bara 25% av folket. 75% står regeringen för!