Trump har ju legat ganska lågt på sistone när det kommer till handelskonflikten. Fram tills nu. Nu twittrar han att han tänker höja tullarna mot Kina från 10% till 25% om de inte får till ett avtal senast fredag. Låter som om de i stort sett är i hamn, men att de kanske har någon eller några kvarvarande stötestenar. Varpå Trump tar till sitt yttersta vapen för att visa kineserna att han menar allvar. Har svårt att se varför han skulle vilja förstöra hela förhandlingen och kanske inte få till ett avtal alls. Jag hoppas på avtal på fredag! Det skulle i så fall betyda att det är en Buy the dip situation.

I fredags kom det jobbdata från USA. Det skapades 263k jobb i april mot väntat 185k och fg 189k (nedreviderat från 196k). Otroligt bra siffra!!! Ser man till senaste 3 månaderna har det skapats 505k jobb, eller 168k/månad. Det lirar med en årlig jobbskapartakt på 1,3% vilket lirar med cirka 2,3% BNP tillväxt. Inte dåligt!

Timlönerna kom in på 3,2% YoY mot väntat 3,3 och fg 3,2%. Ingen sprudlande lönetillväxt trots så starkt jobbskapande och en arbetslöshet på låga 3,6%. Men 3,2% YoY är ändå lite högre än ECI som kom i förra veckan och pekar på 2,8%. Detta kan tyckas vara små skillnader men är det inte. Timlönerna pekar på att lönetakten har svårt att sjunka utan är på en fortsatt hög nivå, vilket skulle kunna motiveras med ett högt jobbskapande i kombination med en tajt arbetsmarknad. 3,2% pekar på en core PCE om 2,2% och därför skulle dagens låga core PCE bara vara temporär. ECI däremot pekar på att lönerna har kommit ner en bra bit och lirar mer med den inflationstakt som råder just nu. Kort sagt, ECI styrker FEDs politik att de kan sitta lugnt i båten, medan timlönerna snarare pekar på att FED ganska snart kan få problem med sin politik om inflationen börjar dra över 2% snart igen. Det är ju smått viktiga skillnader faktiskt.

Över tid så drar inte de här bägge måtten åt var sitt håll, utan skillnader brukar försvinna efter ett tag. Men det är ändå viktigt att förstå skillnaderna mellan måtten. Tänk dig att Kalle jobbar 8 timmar om dagen, 40 i veckan, 160 i månaden. Han tjänar 200kr i timmen. Dvs 32,000kr/mån. Timlönen tar fasta på 200kr. ECI tar fasta på 32,000kr. Ökar timlönen med 3% så ökar den till 206kr. Timlönerna som kom i fredags fångar denna skillnaden. Om Kalle fortsätter att jobba 160 timmar i månaden så ökar hans lön till 32,960kr, dvs en ökning med 3%. Detta fångar ECI. Skulle Kalle däremot dra ner på jobbet, typ 155 timmar, samtidigt som hans timlön stiger till 206kr så får han ut 32,000kr. Samma som innan, trots högre timlön. Då hade ECI ökat med 0%. Där ligger skillnaden. Vilken är mest rättvisande? Frågar du mig så säger ju timlönerna mer om själva tajtheten i arbetsmarknaden. Dvs Arbetsgivarna skruvar upp lönen för att attrahera och behålla personal. Men ECI säger mer om de verkliga lönerna.

Vilket är viktigast för inflation i slutändan? Jag skulle säga ECI. Företag är inte så raffinerade. Stiger deras lönekostnader, så sjunker deras vinster och vinstmarginaler, allt annat lika. Deras spontana reaktion är att höja priserna i motsvarande grad så att vinsten inte sjunker. Därför struntar dem om timlönen stiger till 206kr eller ej, om den utbetalade lönen är oförändrad. ”Inflation stiger när företagen höjer priserna, företagen höjer priserna för att försvara vinsterna”.

Sen är det klart att det inte är rimligt med stigande timlöner på lång sikt, utan att totala löner hänger med. Därför är det oftast ingen större skillnad mellan ECI och timlöner, och när det uppstår skillnader så brukar de konvergera efter ett tag. Detta tror jag kommer hända även denna gång, och lönetakten ligger väl någonstans kring 3%. Vilket lirar med en Core PCE om 2%. Givet den starka dollarn, så importerar Usa någon tiondels deflation, så Core PCE kan förväntas vara rätt stabil framöver om ni frågar mig!

På det hela taget känner jag mig rätt positiv. Jag är mer orolig längre fram när tillväxten tilltar, och vi samtidigt har en så tajt arbetsmarknad. Vad händer med löner och inflation då. Sen finns det fortfarande en väldigt starkt case för en 5-10% svagare dollar…. detta sammantaget kan få FED att svänga om sin politik lika snabbt som man gjorde i januari, och då är jag rädd att reaktionen kan bli lika kraftfull på nedsidan, som den nu varit på uppsidan. Om jag har räknat rätt så innebär en styrränta på 3,25/3,50  att USA hamnar i recession 12-18 månader senare. Men som sagt, det är ett case för 2020. Egentligen borde vi vara glada för lite svag data nu, då det gör det möjligt för FED att sitta still i båten.

——————-

Det har även kommit PMI för tjänstesektorn. ISM non-Mfg kom in på 55,5 mot väntat 57,0 och fg 56,1. US Service PMI kom in på 53,0 mot flash 52,9 och fg 55,3. Inte så dåligt som ni tror utan lirar rätt väl med den soft patch som råder. Givet jobbskapande och löner är jag inte orolig.

Nordeas strateger lyfter fram US Finacial Conditions som leader för Mfg ISM. Den pekar på att ISM kommer att lyfta längre fram. Jag säger inte emot. Låneräntorna är ner sedan i vinstras och det tar ett halvår innan de får genomslag. På  kort sikt, dvs ISM kommande 1-2 månader kan dock fortsätta att komma in svagt, inte minst om man ser till ration mellan ISM new orders och inventories.

Nordea lyfter fram Semiconductor index, samt Koreansk exportdata, som gröna skott att det börjar hända saker i Kina och Asien. Jag håller med, och det vore väl konstigt annars med tanke på att de stimulerat för 6% av BNP.

Låt oss bara få till ett handelsavtal så har vi OMX i 1730 innan midsommar. Därifrån kanske man ska dra upp kassan mitt i all optimism och ta semester…. i oktober brukar man kunna komma in till bra priser igen.

Ha en fin vecka!!!