Jag vände på kappan i slutet av juli. Europeiska börser handlas flat, Amerikanska börser en rejäl bit högre, mycket tack vare de indextunga FAANG-bolagen. Även om man inte ”hamnat så snett” så känns det som om man haft tvärfel, och nu börjar till och med känslan att ”det kanske inte blir någon rekyl” infinna sig. Den känslan, kapitulering inför marknaden, är livsfarlig. Oftast blir det en dyrköpt läxa. Med betoning på Oftast. För även om något händer i 90% av fallen, så kan just nästa gång vara de där 10%, och då spelar det ingen roll om man haft rätt alla andra gånger om det innebär att man hamnar fel just den här gången.
Jag har tidigare sagt att börserna världen över kan inte hamna i en äkta risk off korrektionsfas om inte USA gör det. Detta gäller fortfarande. När jag tog ner risken i slutet av juli så gjorde jag inte det för att jag är negativ på lång sikt. Tvärtom är jag positiv. Men jag kände att Mars20 narrativet var väldigt diskat och det finns en handfull faktorer som borde kunna skapa en klassisk rekylfas på börsen. Då siktade jag på rekyl i augusti till oktober, men trolig lågpunkt i oktober. Augusti blev ännu en stark månad, lite beroende på vad man tittar på. Men jag har inte kapitulerat. Jag väntar mig rekyl i September med trolig lågpunkt i oktiober. Sentimentet är stretchat och det finns för många riskfaktorer där ute som väldigt lätt bör kunna trigga vinsthemtagningar. Men just nu känns det inte så… och det gör det aldrig innan rekyl. Dvs desto mer trolig en rekyl känns, desto mindre sannolikt är det att den inträffar. Desto mer otrolig en rekyl känns, desto större sannolikhet att den inträffar. I slutet av mars var den upplevda risken superhög, den faktiska var lägre, särskilt sett till värderingar. Idag är situationen den omvända. Idag hör man många säga ”men vi har lärt oss att anpassa oss till Covid19, vi behöver därför inte vara lika oroliga för den ekonomiska utvecklingen.”. Absolut, men det skulle du sagt i våras. Idag har man inte mycket edge i att säga det.
I veckan har vi ISM och jobbdata från USA. Otroligt viktigt. Kan det få FAANG investerarna att snegla på säljknappen? Vi har även final PMIs från övriga världen. Tbc.
—
I förra veckan hade vi US claims på 1 miljon. I linje med väntat och förra gången. Givet att de flesta delstater kör rätt tuffa restriktioner så borde den inte komma in särskilt annorlunda. I USA är det 14,5m människor som lyfter Claims, mot 1,5m pre Corona. Det är 13miljoner fler. Eller ca 8% av den arbetsföra befolkningen. Vi behöver ett USA utan restriktioner för att den ska kunna bli bättre. Frågan är om de röstar på Trump eller Biden?
Svensk BNP uppreviderades till -7,7% YoY mot tidigare annonserat -8,2%. Bra jämfört med resten av Europa. Svenska modellen liksom. Tänk om vi bara hade kunnat skydda äldreboenden. Trots att svenskarna hade flängt land och rike runt under sin Svemester så har inte smittspridningen och belastningen på landets IVA avdelningar skjutit fart. Får se om det håller i sig.
I USA kom core PCE in på 1,3% mot väntat 1,2 och fg 1,1%. FED behöver inte vara särskilt bekymrad… de kan tryggt ligga kvar på nollränta.
Chicago PMI kom in på 51,2 mot väntat 52,0 och fg 51,9. Okej, men pekar på en nedsiderisk för morgondagens ISM.
Michigan Consumer Confidence kom in på 74,1 mot prel 72,8 och fg 72,5. Bättre, vilket var ett tag sen. Men nivån är pissdålig. RESTRIKTIONER.
Från Kina kom NBS Mfg PMI in på 51,0 mot väntat 51,2 och fg 51,1. Helt ok. Samma analys som innan. De hankar sig på givet hur det ser ut i resten av världen. NBS non-mfg PMI kom in på 55,2 mot fg 54,2. Pekar på att det ändå är rätt bra drag i den inhemska marknaden.
—-
Jackson Hole i förra veckan var enligt mig en game changer då han introducerade konceptet för Average Inflation Target. Dvs man ser till snittet, och tillåter därför inflationen att vara både under och över målet om 2% utan att man tvingas till åtgärder. I praktiken innebär det att man kan ligga på 0% styrränta inte bara när inflationen glider upp mot 2% utan även en bit över. Genomsnittet måste bli 2%. Hur det exakt räknas ut svarade han inte på. Men låt säga att tillväxten nästa år blir stark, sysselsättningen tar fart i linje med tillväxt, lönetakten normaliseras osv… då skulle core PCE, dvs inflationen börja röra sig uppåt igen. Men givet detta kommer FED inte göra ett skvatt. Först när genomsnittet, ska vi säga att det är 12m snitt som är aktuellt, når 2% nån gång mot slutet av 2022 som det börjar bli dags att normalisera räntorna upp mot inflationstakten. Dvs nån gång under 2023 kan vi tidigast börja se räntehöjningar igen.
Vad innebär detta? Jo om räntorna hålls kvar på 0% ända till 2023 samtidigt som tillväxt och kärninflation rör sig uppåt, då innebär det att realräntorna sjunker. Fallande realräntor, vis a vis omvärlden, ger en svag valuta. En svag dollar allt annat lika. Sen beror det såklart på vad omvärlden gör. Börjar Europa tillämpa samma regel, då tar de ut varandra. Sen är det svårt att säga exakt vilken nivå på dollarn som prisar in detta. Jag tror senaste tidens försvagning trots allt är ett uttryck för att marknaden tror att FEDs duvighet ska hålla i sig länge. Det är ingen nyhet egentligen.
Men är detta en bra ide? Jag vet inte hur många som kommer ihåg detta med i februari 2019 så låg löntakten i USA på 3,4% YoY, vilket implicit innebär att inflationen är över 2%. Det var den högsta nivån på 13 år. Det tog lång tid att nå dit efter Lehman, men många år av positiv tillväxt och jobbskapande samt till slut en tajt arbetsmarknad gjorde ändå sitt. Ett svag Philips samband, men ändå ett visst samband. Men FED såg det här, då man höjde räntan från 2015 till 2019 inte mindre än 9ggr a 25 punkter, från 0% till 2,25%. Man gjorde helt rätt i att höja. Men man höjde för mycket. Man hade ju siktet inställt på 3%+ Man skulle stannat vid 1,5%, max. Man förstod tydligen inte hur stor skuld, och hur räntekostnadsbelastningens negativa påverkan på ekonomin skulle bli. Nu förbinder man sig till att hålla en nollränta även om tillväxt, löner och inflation börjar komma in starkt nästa år. Detta kommer bara göra dollarn svagare, vilket gör att man importerar inflation istället. Jag hade nog bibehållit nuvarande system för att hålla kvar möjligheten att kunna göra gradvisa höjningar (säg upp till 1%) om ekonomin repar sig kraftigt nästa år. Den nya regeln innebär att efter en tids låg inflation, som nu, måste återföljas av hög inflation, för att snittet ska komma ikapp målet. FED sa även att det inte är lika viktigt vad som händer på arbetsmarknaden. Det är hur inflationen faktiskt kommer in som är det viktiga. Det kontrar jag med att säga… hur ska inflationen kommer in över 2% under en tid när löneökningarna ligger på 1%, eller hur ska inflationen kunna bli under 2% när löneökningarna ligger över 3%?
Sen är det inte omöjligt att ECB och de andrar tar efter och gör samma sak… och då uteblir en stor del av dollareffekten.
För aktiemarknaden rent generellt är det positivt med låga räntor (givet att de inte är triggade av dåliga konjunkturutsikter) då de håller uppe ERP, aktieriskpremien, och svag dollar… 2021 caset blir alltså ännu bättre! Men även obligationscaset blir bra om räntorna inte befaras stiga…. Dock pratar vi korträntor här… spreadarna mot långräntorna kan ju stiga, om inte FED manipulerar dem genom QE.
Ha en fin vecka, vi hörs!
Jag är inte så väldigt gammal i gemet (även om åren rullar på). Jag sysslar inte särskilt mycket med tajming heller utan jobbar enträget in med omkring 20% av mina inkomster i min tråkiga fondportfölj. Men emellanåt så byggs det upp lite kassa till följ av att det råkar bli lite mer över. Dessa brukar sättas in vid tillfällen då det känns trevligt att öka på lite extra.
Jag är i ett sådant läge nu, men jag gör som du gör i det här läget. Just eftersom jag känner precis som du beskriver. Det har visat sig fungera bra för min del att sitta på händerna när magen börjar känna sig stressad över att det bara rullar vidare.
Började i våras genom att i princip jobba in ett månadssparande i veckan. De kom in bra i tid, men trodde aldrig att det skulle vara så brådskande som det blev. Tänkte att vi skulle dras med låga värderingar ett ordentligt tag framöver. Tror att det blev fem-sex veckor som jag körde på innan jag tyckte att vi helt plötsigt hade kommit upp för långt igen och jag avbröt.
Tycker det verkar som om du har god självinsikt och förståelse för hur marknaden fungerar.
Tack, men för att sänka det goda omdömet av min självinsikt så kan jag nämna att jag har varit dålig på att lägga in mer än månadssparandet de sista åren åren och har kanske lite för mycket som ligger utanför. Anledningen är väl att jag har en lite negativ syn på de uppskruvade värderingarna. Dock kanske på ett liknande vis börjat kapitulera för tanken att de är här för att stanna.
Men samtidigt så skadar det nog inte i långa loppet att ha lite krigskassa. Trots att magen pratar med mig emellanåt så tänker huvudet att det borde komma fler stunder de kommande åren att pyttsa in lite. För min del är ju tiotusenkronorsfrågan om de framtida bottnarna är lägre än dagens toppar.
Den som lever får se..
Jag har själv viktat stenhårt på ädelmetaller, gruvor, etf och div fonder i drygt ett år. Hittills har det gått över förväntan och jag håller kvar. Dock blir det dyrt för mig om det skiter sig.
Angående fed …jag tolkar de som att de tror att inflationen kommer rusa inom kort men att det då inte höjer räntan pga alla lån, de kommer inte gå att höja helt enkelt.
Kort fortsatt sp500 och nasdaq inne med 10 procent nu, börjar svida lite. Har lagt ut köpnivåer upp till 4000 på sp500 efter det är de game over för mig.
Inflationen rusa? Vad kommer få alla företag att massivt höja priserna på sina varor och tjänster? För att dollarn försvagats lite, eller för att lönerna kommer skjuta i höjden? Eller bara rent allmänt för att tillväxten tilltar? Ingen känns så trovärdig.
Dollar försvagning kanske, köptryck ökar massivt när fåren blir utsläppt allt eftersom restriktioner minskar, företagen kan inte producera tillräckligt snabbt…kollar man på flygbiljetter till nästa vår/sommar är de cirka 70-100 procent högre. Jag har bra koll på flygbiljetter!
Vet faktiskt inte, tolkar feds nya uttalande så iaf, de räknar väl med att inflationen kommer gå snabbt över 2 procent, varför skulle de annars ändra policy som tillåter det?
köptrycket ökar väldigt mycket nästa år, men att företagen skulle kiunna höja priserna helt sonika i en värld som ändå präglas av stark konkurrens, digitalisering och globalisering osv… svårt att se det. Flyg tror jag är en outlier givet läget.
Jag tror de ändrar policy för att de tvärtom har upptäckt hur svårt det är att etablera inflationen kring 2% och vill därför tillåtas ligga med låga räntor, dvs stimulativt ur ett realränteperspektiv, under mycket längre tid.
Förra gången, under 2016-2019, när löner och inflation rörde sig upp mot target nivåer, så höjde de räntorna ganska snabbt, helt enligt skolbok och direktiv. Men den räntehöjningen dödade sen infationen tillsammans med handelskonflikten. Nästa gång inflationen segar sig upp mot 2% så vill de därför inte vara lika pressade att agera snabbt, utan kan avstå från att höja, alternativt höja långsammare.
Min invändning var att de borde kunna göra som de gjorde sist, fast de höjde för mycket. De borde stannat vid 1,5%…
Det nya indflationsmålet handlar om hur svårt det är för dem att etablera inflationen kring 2%…. inte att inflationen kommer att skena, för det kommer den inte att göra! Köptrycket nästa år kommer vara i linje med 2019… inte mycket mer. I den världen skapas ingen hög inflation.
Jag har på äldre dagar slutat att betrakta något som tvärsäkert. Brukar snarare försöka benämna saker som högst osannolika, ungefär som olyckan i Harrisburg. Det var kanske inte min huvudpunkt utan följande fråga skulle vara mycket intressant att höra dina tankar om.
Om det är mycket svårt att nå upp till en inflationstakt på 2%, varför lägger man inte ner ribban till låt säga 1%. Jag förstår att det är viktigt att det här målet inte ändras stup i kvarten för att förmedla en stabiliet. Men om vi nu faktiskt har gått in i ett nytt paradigm där det faktiskt aldrig kommer att vara några större problem att hålla nere inflationen.
Och kanske kärnan i frågan, vad skulle vara för- respektive nackdelarna att arbeta mot ett något lägre inflationsmål?
Hälsningar // Anton
Två skäl
1, Länder som har handel och kapital förbindelser, som kör olika inflationsmål kommer hamna fel. Säg att Europa kör 2% mål, och Sverige 0% mål. I dagsläget skulle Europa hålla nollräntor för de är långt ifrån målet, medan Sverige skulle hålla extremt höga räntor i syfte att slå ner på inflationen som är på tok för hög idag. Ränteskillanden mellan oss skulle stärka kronan nåt jävulskt, vilket slå sönder vår export, och göra att vi importerade deflation. Länder som har kopplingar har olika förutsättningar, och kan utvecklas på olika håll… men att köra olika penningpoltik, för att man har olika mål, som sen skapar problem är ingen bra ide. Det är inte en slump att de flesta jobbar mot 2%.
2, Om vi sätter ett mål på 1%, så kommer det innebära att vi siktar på en lönetakt om 2%. Under senaste årtiondet har lönerna legat kring 2,5% vilket lirar med 1,5% inflation. Det betyder att Riksbanken måste jobba för att få ner lönetakten från 2,5 till max 2%. Helst ännu lägre. Lägre löner skapas genom slack i arbetmarknaden. Riksbanken hade därför fått höja räntorna så mycket att räntekostnaderna dödar konsumtionen, varpå tillväxt sjunker och arbetslöshet ökar. Då sjunker lönerna, då sjunker även inflationen. Med 1% mål så får vi alltså en Riksbank som aktivt försöker få bort jobb. Åtminstone fram till att de fått ner lönetakten… sen kan de normalsera igen. Full sysselsättning kan vi glömma tror jag. Sen är det klart… om lönerna etablerar sig kring 1-2% takt, och vi har 1% inflartion, så växer de fortfarande realt. Så det behöver inte bli så dåligt. Men vi kommer inte bort från att Riksbanken även i tider med rätt svag tillväxt kommer behöva öka arbetslösheten ibland. Det är ingen bra ide!
Jag förstår att du vill komma bort från lågräntemiljön, för att den riskerar att skapa tillgångsbubblor. Då är det mycket smartare att sätta tak på vad privata sektorn får låna. Skulden växer nämligen synonymt med Tillgångspriserna.
1. Ja, min fråga är rätt hypotetisk och skulle i sådant fall syfta till en samlad övergång till ett nytt mål och vilka för- och nackdelar som det skulle medföra. För jag följer dig här med den negativa sidan om vi som enskilt land skulle få för oss att ensamt börja sikta mot ett eget mål.
2. Här börjar vi komma in på frågan tycker jag och jag läser in det negativa du nämnar med att sikta mot en lägre inflation. Du läser in det korrekt att jag har en viss fundering kring att låga räntor skapar lite för mycket inflation i tillgångar som kan leda till instabilitet. Precis som du nämner tror jag också att jag skulle ha stått bakom en begränsning kring hur mycket den privata sektorn får låna för att undvika denna typ av bekymmer. För egentligen är ju inte låga räntor rätt så trevligt. Egentligen spelar det ju inte så stor roll var räntan ligger, det farliga som jag ser det är snarare att för mycket rörelse (inkonsekvens) för privata sektorn kan blir farligt på samhällsnivå – ja eller på individnivå också såklart.
Om jag ställer frågan åt andra hållet då, varför inte sikta på 3% inflation :)…
OT. Jag jobbar aldrig såhär, men idag så tänkte jag ta mig en liten position kort Tesla. Kopplingen till ämnet ovan finns i viss mån och här tycker jag att det känns som att det har gått bananas. Men vi får se, vågar aldrig vara övertygad om något, så här kommer jag bara använda pengar som inte gör att jag sover sämre.
Du sätter huvudet på spiken… det är inte så dumt om alla hushåll betalar noll i ränta på sina lån. Problemet är om de tagit allt för stora lån, och sen kommer dagen då räntan stiger och de inte hunnit amortera ner lånet. Det är då allt slutar i tårar.
I en låginflations miljö, bör räntorna vara låga. Jag tycker korträntor i linje med inflation, och långräntor nåt högre är fullt rimligt. Det är skuldernas storlek som måste begränsas.
Jag tänker också att med lagom lån, låga räntor, så har man också chans att amortera ner sina lån… så när dagen kommer och man inte har någon inkomst av arbete, så har man inte heller några stora åtagandet som låntagare.
Många luras också av tanken… ”men om räntekostnaderna stiger, så kommer folk koka soppa på spik, för att kunna klara sina räntebetalningar”. Det gör dem garanterat, men det är inte problemet. Problemet är om att folk generellt har mycket lån, så blir det per automatik mindre över till konsumtion ur ett aggregerat perspektiv. Då sjunker tillväxten, kanske blir negativ, arbetslösheten blir negativ. Dvs recession… och vid recessioner brukar många få problem med sina lån, även om de inte hade det innan recessionen. Det är den stora faran.
Men som sagt, att höja räntorna eller begränsa utlåning…. jag väljer det senare vilken dag som helst.
Vid 3% inflation krävs 4% löner… vilket vi knappt kommer upp i ens vid noll arbetslöshet. Det skulle betyda att vi ligger på noll räntor långt upp i högkonjunkturer… inte så smart heller.
Jag förstår varför du vill korta Tesla… men den analysen stämde för 10% sen, eller 20% eller 30% osv…. vill bara ha sagt att du kan hamna rejält snett innan du eventuellt får rätt.
Ja, nej jag bara håller med om vad du säger. Och det är väl bara det som gör att jag myttrar lite för mig själv. Tänker att man har låtit lånen driva iväg lite för mycket och tänker att de precis som du säger att de i sig kommer att ställa till det vid något tillfälle. Och det är egentligen helt i onödan bara centralbanker och politiker hade vara snabba, förstått varandras arbetena och samarbetat. Som sagt, är inte så orolig för min egen del då jag lever rätt så spartanskt och utan någon form av skulder. Däremot kommer jag ju också att vara med i samma lågkonjuktur.
Ingen fara med Tesla. Jag har gjort en liten markering för skojs skull med en knapp procent av mitt kapital, mer än så blir det inte. Det är tufft att springa mot en enorm hord av får.. jag har ju faktiskt ingen aning om när de kommer att stanna av. Som jag själv sa lite tidigare så är jag aldrig tvärsäker på något längre. För min del kan jag lika väl tänka mig att vi bara rullar vidare i all oändlighet. Men mitt huvud säger någonstans att det vid något tillfälle ska under nuvarande nivå.
Jag delar din uppfattning helt och fullt