FED gav marknaden en liten julklapp och gotta sig med genom att guida för sänkningar nästa år.
Det var modigt. Lönerna taktar på runt 4-5%, inflation i den starka service sektorn likaså. Vågar man ta bettet att det lugnar ner sig där? Tittar man på ISM Non-Mfg New Orders och Business Activity, så ser man inga tecken på inbromsning. Tittar man på ISMX2 Employment så pekar det inte på att man slutat anställa, och ISM Non-Mfg Prices pekar inte på att man slutar höja priserna. NFIB mätningar där man frågar företagen om de funderar på att höja priser OCH öka löner, har studsat upp senaste månaderna.
Hur kan FED vara så säkra på att företagen i service/tjänste näringen kommer att sluta höja priserna?
Missförstå mig inte… jag tror nuvarande räntenivåer biter på att tränga undan konsumtion, men det tar tid.
Så länge som core CPI kommer in på 0,3 eller bättre, så behöver inte FED vara oroliga. Men högre än så visar att inflationen lever, och att målet om 2% i årstakt ligger långt borta. Att man inte behöver höja mer än 5,25% förstår jag. Det räcker att låta tidens tand göra jobbet. Men att guida för sänkning är kaxigt!!!
Nu är caset låga räntor pga låg inflation, fast med soft landing och bebehållna vinster. I de andra ringhörnorna har du inflationens återkomst samt vinstrecession. Börsen är inte beredd på någon av dom.
Sen finns där en diskussion där ute, som egentligen är en lek med statistik. Den ena säger att Börsen TOPPAR ur när FED sänker för första gången, vilket skulle innebära stark börs fram till våren. Vilket även lirar med säsongseffekten att börs är en vintersport okt-maj. Logiken är att börsen vänder ner när framtida LÅGA vinster väntar, vilket är synonymt med svag konjunktur, och är också det skälet till varför FED sänker räntan. Men det finns även exempel på hur börsen gått svagt fram till första sänkningen, typ mars 2009, och att börsen vänder upp när det är som mörkast. Dvs att börsen diskonterar dåliga tider långt innan de infaller.
De närmaste två veckorna är tunna på makro agendan. Från USA har vi NAHB index, CB Cons Conf, Philly FEd, Core PCE, Case Shiller samt Chicago PMI. Från Europa har vi Final inflation samt China PMI.
Ingen av dom här lär göra något större avtryck. Från centralbankshålls och bolagsfronten är det tyst. Det händer inte mycket!
Ha en fin vecka!!!
———– mån
NAHB index kom in på 37 mot väntat 36 och fg 34. Ser inte kul ut! Men det gjorde det inte förra året heller och bostadsmarknaden höll sig… är detta en pålitlig indikator eller ej? Den har funkat historiskt.
Tittar jag tekniskt, så kan man tolka in dollarn och US10yrs att de har en period fram till nästa vår där tioåringen kan nå 2,7%ish och Dollarn 1,20eur. Detta skulle i så fall vara väldigt positivt för börserna, givet att vinstestimaten inte viker
MEN, detta kräver resolut Duvighet av FED, vilket i sin tur kräver på bekräftande data.
Det finns två stora hotbilder här: Det ena är den stora Service sektorn, har svårt att se att ovan är förenligt med stark efterfrågan/jobbskapande/priser, vilket är nuvarande bild. Datan måste börja komma in annorlunda från denna stora del av US ekonomy.
Den andra är recessionshotet, som jag är en anhängare av. Dock finns det en tajming faktor här. Det kan utan problem fortsätta att vara samma typ av styrka i ekonomin i ett par månader till. Uteblivna fiskala stimulanser borde kännas av. Likaså räntekostnader, men hittills har ekonomin stått emot synnerligen bra. Service marknaden är nyckeln här. Viker den, så spelar det ingen roll om Tillverkningssektorn är stark, då det är många fler sysselsatte i services. Så länge som Services är stark, ingen recession. Men då kan man samtidigt ifrågasätta inflationsutsikterna.
För att inte tala om valår, och den höga sannolikheten att Trump blir vald. Det är ett område jag knappt vågar kvantifiera, ännu mindre sätta börstargets utifrån. Dock brukar valår bli hyfsade börsår. Men det är en farlig anomali att spela.
Powells nya räntebana, samtidigt som service sektorn skapar jobb, har 5% lönetakt och nästan lika hög inflationstakt, är svår att förstå sig på. Ibland blir jag nästan konspiratorisk och tänker att Biden har ringt Powell med orden: Vill du att Trump ska ta makten, ligg då kvar på 5,25% länge och tvinga in ekonomin i sämre tider. Vill du jag ska bli återvald: Va inte så picky på inflationsmålet. Folk röstar med plånboken.
—————– tisdag
I Goldmans morgonbrev är man bullish till aktier mot bakgrund av det enkla skälet att aktier brukar gå bra när inflationen och räntorna toppat ur, och vänder ner. Vilket man skulle kunna säga att det har gjort! Men man måste också ställa sig två frågor:
Kan inflationen komma tillbaka?
Kan vi undvika recession?
Svara Ja på den första, eller nej på den andra, så ska du vara försiktig med aktier.
Svaret på den första frågan är såklart starkt kopplad till löneinflationen som råder just nu, och som i service sektorn inte ser ut att mattas av.
Svaret på den andra faktorn är såklart starkt kopplat utebliven fiskal stimulus samt om marknadsräntorna haft full verkan på räntekostnaderna.
och slutligen för att förstå börsen, så måste man inte bara ha svaren på ovan, man måste också kunna tajma det vilket i princip är omöjligt!
från Europa kom final inflationssiffror, som visade på deflation på månadsbasis, sett till kärninflation och head line inflation. Precis som i Sverige. Man höjer alltså inte priserna på aggregerad nivå längre. Detta gillar ju ECB, och i en sån miljö behöver man inte per defintion ligga på 4% styrränta. MEN ECB störs av löneläget som tickar på 4%. Arbetstagarna vill ha betalt för den förlorade köpkraft senaste åren. Detta i sin tur kan få företagen sugna på att börja höja priserna igen. Det är detta som oroat ECB. Eller så biter räntorna allt mer och då avtar efterfrågan, och då slutar man anställa och börjar avskeda, och vips är lönekraven borta, och ECB kan sluta oroa sig och börja sänka räntan istället. Men det handlar såklart väldigt mycket om hur efterfrågan utvecklas.
En annan relevant fråga… kan efterfrågan fortsätta att vara god, och arbetstagare och fack börjar acceptera längre löner, trots det real bortfallet senaste åren? Det blir ju på nåt sätt en diskussion om aktieägarna ska få sina vinster, eller ge bort en del vinst till förmån för arbetstagare som blivit realt fattigare senaste åren. Den diskussionen har flera djup… så den får vi ta en annan gång!
————– onsdag
CB Consumer confidence kom in på 110,7 mot väntat 104,0, och fg 101,0… starkare!
Okej, konsumenten är inte superglad, men knappast särskilt deppig heller.
Recessions caset är fortsatt starkt. Men för ett år sedan, inför 2023, så var jag väldigt säker på att det skulle slå in. Jag är fortsatt säker, men helt osäker vad det gäller tajmingen. Det skulle mycket väl kunna bli 2025. I när tid, säg närmaste 3-6 månaderna känner jag att risken för att inflationen kommer tillbaka, till följd av stark efterfrågan – jobb – löner – priser i servicesektorn, som gör att det räcker att begagande bilpriser slutar falla… så vips studsar inflationen upp igen. Kom ihåg att löner och inflation i service sektorn taktar på runt 4-5%. Dvs cirka 0,4 i månadstakt, och enda anledningen till att core CPI kommer in okej, är delfation i goods sektorn. Kommer inte services ner, så är risken svinstor att core CPI studsar upp, och då tvingas FED ändra sitt tugg…. och vips står US10yrs i 4,5% igen. Det tror jag inte SPX på 4700 skulle gilla….
Så man kan säga att base case har breddats. Det enda jag inte tror på är rådande marknads narrativ… dvs stark tillväxt och räntesänkningar.
————– tors
Philly FED kom in på -10,5 mot väntat -3,0 och fg -5,9… sämre men inget graverande. Pekar på ISM strax under 50…. mer av samma alltså!
FEDs planerade sänkning i mars, ligger långt borta, men det går fort… och det ska verkligen bli intressant att följa ISM Non-Mfg datan fram tills dess. Jag undrar om de verkligen vågar sänka om inte den sektorn börjar visa lite svaghetstendenser väldigt snart! Vågar de verkligen göra en repris av 70-talet?
———– fre
Core PCE kom in på 0,1% MoM mot väntat 0,2 och fg 0,1 (nedreviderat fr 0,2). Detta är FEDs huvudmått och visar tydligt att man nu är i mål. Fortsätter företagen att höja priserna i den här takten så kommer även YoY% takten att leta sig ner mot 2% och där under. Så att FED vill sänka är nu helt logiskt och självklart! ELLER???????
Här finns ett par saker att fundera över:
1, core CPI kom in på 0,3 för samma period. 0,2 månaden innan. 0,2 i tolv månader ger 2,4%. 0,3 under tolv månader ger 3,6. CPI takten ligger alltså på 2,4-3,6. Säg snitt 3%. Det historiska snittet mellan core CPI och PCE ligger på 50 punkter. Core PCE borde alltså ligga på 0,2. Men har istället nu legat på 0,1 under två månader vilket indikerar drygt 1% i årstakt. Jag är helt övertygad att de kommer konvergera. Antingen är det månadstakten i CPI som kommer glida nedåt mot 0,2 eller bättre. Eller är det core PCE som kommer studsa tillbaka.
Vilket blir det?
2, Problemet med inflationsdatan, som få addresserar där ute är att den är en kombination av två extremer. Deflation i goods/tillverknings sektorn, och lönedriven hög inflation i den stora service/tjänstesektorn.
3, Så det mest logiska om det är core CPI som ska mjukna ner mot PCE, är om lönetakten faller av. Den ligger idag på c4%+. Det är därför som vi har 3% core CPI. Ska vi ligga på 1% i core PCE så måste lönerna ner från dagens 4% mot c2%. Det låter lite men är mycket.
4, Jag undrar om lönerna kan göra det tappet, om tillväxten är god och jobbskapandet fortsätter?
5, För fortsätter lönerna i den takten, samtidigt som företagen slutar höja priserna så kommer vinsterna att aggregerat falla med ca15-20%. Det hade varit historiskt ovanligt.
6, Därför ser jag risken som stor att core PCE kommer tillbaka, om inte den ekonomiska aktiviteten svalnar. Jag har väldigt svårt att få ihop det annars. Men jag har inte facit, utan försöker bara hitta logiken.
0,1 MoM för core PCE är skitbra för FED. Jag fattar att marknaden blir glad. Men hur man kan bortse från löner på 0,4 eller core CPI på 0,3. Det förstår jag inte. En vacker dag kommer en förklaring.
Om man tänker med sunt bondförnuft, så tänker jag att efterfrågan har börjat mattas, och företagen har inte kapacitet att höja priserna längre. Lönerna däremot är en laggande faktor som är ett resultat av den tillväxt, jobbskapande, och tajta arbetsmarknad som varit.
Till slut kommer även dom ge med sig, och det börjar ofta med en allt surare arbetsmarknad. Då avtar även kraften från arbetarnas lönefordringar. Man blir ödmjuk när man märker att folk blir av med jobbet, det blir svårare att hitta ett annat jobb, och företaget man jobbar på går allt sämre.
Så jag tror kanske inte att det är just inflationen som ska hoppa tillbaka, utan det är snarare jobben som ska växla ner. Men gör dom inte det…. då ökar risken för att prishöjningarna kommer tillbaka.
Det var allt för den här veckan.
Jag vill önska er alla en riktigt skön helg och en God Jul. Nu tar vi ledigt och försöker koppla av och tänka på annat. Det är också en god investering!
———— fredag
Årets sista data punkt, Chicago FED PMI kom in på 46,9 mot 51,0 och fg 55,8. Klart sämre. Dock är det en nivå som är förenlig med ISM strax under 50. Men den måste ner mot 35 och under det för att indikera recession. Där är vi inte ännu. Chicago har historiskt varit pålitlig när det kommer till att spå recessioner. Vilket bygger på att Chicago området är som en miniatyr av hela USA. Den flaggade för klart sämre tider i slutet av 2022. Något som vi nu vet inte infriades. Min slutsats är att den studs vi sett i aktivitet sedan i somras, nu är över. Men frågan är om aktiviteten bryter ner, dvs ISM faller mot 40 och under, dvs recession. Eller konsoliderar runt 45-50. Jag är ju köpkrafts pessimist som ni vet, men tajming är svårt.
Det blev ett svårt makro år. Alla modeller pekar söderut i slutet på 2022. Men vi klarade det bättre än väntat. I grunden handlade det om att löneökningarna var goda och alla fick behålla jobbet. Detta i sin tyr byggde på att efterfrågan fortsatte att vara stark. Det i sin tur byggde på olika faktorer beroende på var man tittade. I Sverige exempelvis hade många bundit lånen under 20/21 och därför fick inte räntorna genomslag. Bland alla som satt på rörliga lån, så steg räntan från en exceptionellt låg nivå. Eftersom många med stora lån sedan amorteringskravet är tvingade till amortering, kunde man styra om amortering till att betala stigande räntor. Även det hjälpte. I svenskt fall så fortsatt exporten att vara stark. Det beror på en rad faktorer, med allt i från post-pandemi effekter, till återuppbyggnad av lagernivåer, försenade replacement cyckler osv. I USA finns liknande effekter som i Sverige, men där handlade det mycket mer om starka hushåll, som valde att konsumera i den stora och arbetsintensiva tjänste sektorn, vilket i sin tur handlar om att underkonsumtion av tjänster under pandemin, men viktigast är att 1, att många lån var bundna under 20/21 till låga räntor, samt 2, rekord hög excess savings av covid pengar. Det senare är svårt för oss svenskar att ta in, men tänk er att staten ger dig en årslös extra över en period på 2 år. Som du till stor del sparar, som du sedan väljer att konsumera när saker och ting blir dyrare.
Får jag lyfta fram EN faktor som ekonomerna världen över inte förstod vidden av, så har det varit det nästan 30% stora budgetunderskottet USA körde under 2020/21, och dess effekter. Detta skapade 1, ett inflationstryck som saknat motstycke och jämförbart med 70-talet och som INGEN lyckades förutspå efter ett årtionden av icke inflation. Och det skapade en styrka i ekonomin, långt efter att man det infördes, då dess storlek gjorde att man kunde spara i ladorna. Detta är unikt när det kommer till finanspolitik.
Jag vill önska er alla ett Riktigt GOTT NYTT ÅR så tar vi nya tag på andra sidan.
