Lediga Ludde slängde in en kommentar som jag tar mig friheten att svara på i ett inlägg istället! Tack Ludde!
Så här skriver Olof Manner i afv.se
(Citat)
Och i Sverige har Riksbanken onekligen problem att förklara varför ekonomin behöver fortsatt stimulans, när den redan växer med över 4 procent. Detta samtidigt som banken ständigt pekar på riskerna med hushållens höga skuldsättning, tillgångsbubblor och skenande fastighetspriser, tendenser som knappast stävjas bäst med minusränta. Banken vill få upp inflationen till målet på 2 procent, men det finns de som menar att digitaliseringen, globaliseringen samt överkapacitet i Kinas industri samverkar så att priserna pressas på ett sätt som centralbanker på kort sikt inte kan påverka nämnvärt.
(Slut citat).
Om jag får ta mig friheten av kommentera 🙂
Sverige växer kraftigt, JA. Är TILLVÄXT i sig MÅL ELLER MEDEL?
Det är medel. Målet är jobbskapande och ökad köpkraft (aggregerade reallöneökningar)
BEVISET. Säg att vi vuxit med 4% om året sedan Lehman, men samtidigt ökade arbetslösheten successivt år efter år upp till 20%, jobbskapandet var kraftigt negativt, och reallöneökningar negativa. Vad för nytta har vi då av tillväxt? Ta det omvända. Säg att vi haft noll tillväxt varje år sedan Lehman. Men samtidigt hade arbetslösheten fallit till nära noll, jobbskapandet hade varit starkt liksom reallöneökningarna. Vad hade det spelar för roll om tillväxten inte funnits där. Du fattar. Tillväxt betyder bara nåt om det i slutändan ger ökad köpkraft och välstånd. Att vi aggregerat får det bättre. Företag som mår bra och anställer och kan höja lönen. JOBB!
Ok, hur har senaste årens tillväxt påverkat arbetslöshet. Den är fortsatt hög. Det är svagt. Samtidigt är inte siffran riktigt relevant då vi har stora matchningsproblem, samt immigration som fyller på arbetskraften. Så den kan vi ju strunta i just nu. Sen kan man alltid ha ett resonemang kring om ekonomin var så in i helvetes stark så kommer företag anställa folk utan know how och lära upp dem osv…. så i en äkta högkonja så är inte matchningsproblem ett problem… men strunt i det nu!
Jobbskapande, definierat som ((Antal Anställda T+1 / Antal anställda T)-1). Dvs ren tillväxt av jobb i årstakt. Den siffran ljuger aldrig. Den har varit ytterst klen från 2009-2014. Det var först under andra halvåret 15 som den började röra sig upp mot YoY% tal som kan jämföras med högkonjunkturer historiskt. Trots detta ligger den under den nivån som är förenligt med 4%+ tillväxt. Är inte det konstigt om ekonomin är så jävla stark att den inte genererar jobb i motsvarande nivå?
Reallöneökningar. Nu pratar vi inte disponibelinkomst efter räntor. För den har varit bra, pga jobbskatteavdrag och fallande räntor. Men sett till lönerna, både i nominella och reala termer, både inkluderat avtalslöner och exkluderat avtalslöner, så har de varit rätt dassig tillväxttakt. Visst, vissa regioner, vissa branscher går starkt. Men andra går svagt, och sammantaget imponerar det inte, och det är sannerligen inte i nivå med den tillväxt vi har. Är inte det konstigt, om Sverige går så jävla bra? Vissa kontrar med att säga att eftersom prisökningarna är små så behöver inte arbetsgivarna höja lönerna så mycket. Bullshit säger jag. Om ett företag går riktigt bra, och det skulle gå ännu bättre om de anställde en till, så lovar jag dig att den arbetsgivaren skiter i pristakten där ute, och gör allt för att attrahera en ny anställd. Även genom att höja lönen, givet att kalkylen går ihop. Löner leder inflation… först och främst. Inflation kan leda lön, men gör det sällan (i en öppen marknadsekonomi alltså, rensat för avtalsrörelsen)
Manner mfl ekonomer ser att kärninflationen idag ligger på ca 1,5%. Tillväxten är på 4%. De menar att detta manar till en mer balanserad penningpolitik. Definitionen av detta är en real styrränta kring 0. Dvs en styrräntan som varken stimulerar eller stramar åt. Om kärninflationen är 1,5%, så innebär det en styrräntan på 1,5%. Netto Noll. De vill höja med 200 punkter, från -0,5 till +1,5%. Så jävla korkat! Sen får jag erkänna att tittade jag på en ekonomi och den ända information jag hade tillgång till var kärninflation 1,5% samt tillväxt 4%, samt styrränta -0,5%. Så hade jag också tyckt att det varit konstigt. Men bilden är mer komplex än så!
Det är nu Manner & Co inte riktigt fattar problemet. De 4% tillväxt vi ser är i stort sett inhemskt genererad. Den kommer från pigga hushåll. Anledningen till att hushållen är pigga är för att räntorna är låga. Belånade hushåll har kalkylerat att lägga mer på räntekostnader än vad de gör idag. Pengarna de får över amorteras, investeras och framförallt konsumeras. Vi är räntedopade. Men vi är inte det överallt, i alla branscher, i alla regioner, i alla samhällsklasser. Det är alltså ingen bred konjunkturuppgång vi talar om. Hade det varit det hade det skapats fler jobb, och högre löneglidning. DET ÄR DÄRFÖR jobbskapande och löner, som jag nämner ovan, inte LIRAR med 4%. Det är detta Ingves fattar. Det är detta många andra INTE FATTAR.
Höjer Ingves räntan till 1,5% så händer det lite grejor. Den räntedopningseffekt som finns hade försvunnit över en natt, och vi kan vänta oss att tillväxten faller ner mot Europa nivå om 2%. En halvering. Jobbskapandet, löneökningar, och allmän köpkraft som för första gången på många år kommit upp till hyggliga nivåer hade tvärstannat. Precis som ute i Europa. Därutöver hade kronan stärkts kraftigt. Exporten hade fått det tufft. Viss inhemsk produktion hade tagit stryk då vi hellre köper utländska, billigare, varor. Vi hade importerat deflation, och den kärninflation vi idag har på 1,5% hade börjat segna nedåt……
Rösterna hade allteftersom höjts om att Riksbanken gjort ett policymisstag och höjt till 1,5%, att de behöver stimulera för att tillväxt och jobbskapande är klent OCH inflationen faller OCH SÅ VIDARE.
I klassisk nationalekonomi så är tesen att stimulerande penningpolitik leder till att alla vill låna, för att det är billigt, vilket driver tillväxt. Motsatsen är åtramande politik som får alla att spara, för att de får ränta på pengarna. Den stämmer inte riktigt, pga våra samhällen idag redan är belånade. Det har också Ingves fattat. Han vill inte att alla lånar. Han vill att alla belånade betalar så lite som möjligt i räntor, och gör annat för pengarna. Det är stimulansen. Genom att höja räntan, drar han automatiskt ner på privatkonsumtion, då hushållen får högre räntekostnader. Inte ökat sparande.
Ingves ser att negativa styrräntor ger köpkraft hos belånade hushåll, men tillväxten är inte tillräckligt förankrad i alla samhällsklasser, branscher och regioner. Därför fokuserar han på valutan. En svag, eller åtminstone stabil, krona mot våra handelspartners, typ EURON. (även om Norge är största handelspartner, men även deras valuta är ankrad mot Euron). EUR/SEK styrs av Real ränte spreaden. Det är många nationalekonomer som inte fattar det. Låt säga för ett ögonblick att inflationsförväntningarna är oförändrade. Säg att Draghi sänker räntan kraftigt, men Ingves gör inte ett skvatt. Då kommer Euron försvagas mot kronan. Kronan stärks, och vår konkurrenskraft avtar. Det är inte bra export och inhemskt producerade varor och tjänster. Det är inte bra för jobbskapande, och därmed inte tillväxt.
Om vi vill att kronan ska vara stabil mot euron så måste Riksbankens styrränta förhålla sig till ECB styrränta. Så är det bara. Det handlar inte vad Ingves vill eller bör göra. Han måste förhålla sig till Draghi, Draghi måste förhålla sig till Yellen. Valutor är ett nollsummespel och de är kopplade till varandra, och dollarn är störst. De enda som kan skita i detta är en ekonomi med ytterst lite import och ytterst liten export…. men vilket land har det 2016?
BEVIS på att jag har rätt är kronans beteende. Om en ekonomi har för hög inflationstakt, samtidigt som dess centralbank bedriver en alltför stimulerande penningpolitik, då försvagas dess valuta kraftigt, och landet importerar inflation. Det gör att den höga inflationen blir ännu högre. Gör inte centralbanken något då, försvagas valutan ännu mer, och så rullar det på till centralbanken måste gå in och höja räntan kraftigt förr eller senare för att valutan ska stärkas och för att folket genom valutan ska återfå köpkraft. Studera gärna Turkiets penningpolitik senaste 15 åren så förstår ni vad jag menar. Om Ingves politik hade varit i osynk med ekonomin så hade en dollar kostat 10kr och en Euro 12kr, och därutöver. Nu är det inte så!!!!
Så här är det. Ingves vill ha kronan kring 9,50 mot euron. Stärks den ner mot 9kr är han beredd att införa lättare åtgärder i syfte att försvaga den. Dvs duvvig politik. Ner mot 8,50kr kommer han brassa på ordentligt. Försvagas den mot 10kr och därutöver så kan det också leda till åtgärder. Men det beror på varför kronan är så svag. Är det för att Europa återhämtar sig snabbare än Sverige, och Draghi börjar bli mer hökig. Ja då gör nog inte Ingves så mycket. Försvagas den för att Sverige har problem, ja då kommer han naturligtvis att göra sitt bästa för att stimulera ekonomin. Kanske någon tänker, men om det går så bra för Sverige relativt Europa, är det inte onaturligt att han försöker försvaga kronan då? Jo absolut. Skulle jobbökningstakten, löneinflation och export tar fart ordentligt (och inte bara räntedopningseffekterna som driver tillväxt) så kommer han låta kronan att stärkas.
Manner har rätt att de låga räntorna leder till skenande skuldsättning bland hushållen. Det är inte bra. Men vänta, är det inte vad Ingves har sagt i flera år också!!! Men återigen är nationalekonomer lite puckade. Att höja räntan avhjälper detta problem, men riskerar att sabba ekonomin. Finns det inte en lösning där vi kan avhjälpa problemet utan att sabba ekonomin? Jovisst. Reglera lånelöftesprinciperna, där alla måste klara en ränta på 7% med nuvarande inkomst, samt amortering. Då avstannar utlåningen, och därmed fastighetspriserna. Kraschar ekonomin? Nej då. Eftersom folk fortfarande betalar 1,5% på sitt bolån har de gott om pengar över att konsumera. Det är väl bättre att de konsumerar upp pengarna vilket skapar jobb och tillväxt, än att de betalar bankerna? Poängen är att vi måste hindra folk från att ta stora lån, inte betala lite ränta. Även det har Ingves fattar, det är därför han tjatar på politikerna, som inte knappt gör nåt! Media tjatar på Ingves, när de borde tjata på regeringen och Fi.
Manner har också rätt i att pga globalisering, digitalisering och globala överkapacitet så är det svårt att tvinga fram inflation. JA. Men det betyder inte att det inte längre finns låg och hög inflation. Dvs om 6% var högt förr i världen, så är 3% högt i den nya. Om 0% är lågt i den nya, så var kanske 2% lågt i den gamla. Diskussionen vad som är the new normal är svårt att säga. Men det finns fortfarande för låg inflation, och för hög. Den är bara strukturellt lägre.
Men det är inte så intressant egenligen. VI har fortfarande en resurs som av fysiska hinder inte riktigt har förändrats fullt ut. Det är arbetskraft. Det är den vi ska fokusera på. Inte de gamla inflationsmåtten. När ett land nåt full sysselsättning, så är jag övertygad om att lönerna börjar klättra snabbare än det allmänna prisläget. Jag vet inte exakt var inflationen kommer ligga då, men då är det tid för åtstramning. Där är Sverige inte idag. Inte ens USA är där! De har 4,9% arbetslöshet, vi har 7,5%.
Sen finns det ytterligare en aspekt som jag lyft fram några gånger. Varför tror bankekonomer och vissa ekonomijournalister att Ingves och gänget, och hela Riksbankens analysavdelning, sitter och äter svampar hela dagarna? Dvs fattar helt ogrundade och korkade beslut utan underlag. En sak är att ingen kan prognostisera framtiden. Det är inte det jag pratar om. Utan att förhålla sig till dagens ekonomiska verklighet. Om jag vore Manner eller någon annan, så borde jag fundera på oddsen att jag skulle vara smartare och mer påläst än alla anställda på riksbanken, ECB och FED tillsammans. Vad är oddsen för det liksom?
Ibland hade jag nästan önskat att 1, lönerna tog fart ordentligt i USA 2, vilket tvingar upp Core PCE 3, vilket tvingar Yellen att höja med 25 punkter i kvartalet under 2 år 4, samtidigt som Europa repar sig hyfsat 5, vilket gör att Draghi blir mindre duvvig 6, vilket gör att Ingves kan vara mindre duvvig 7, vilket gör att han höjer räntorna 8, vilket gör att bostadsobligationerna och Stibor går upp 9, vilket gör att bolåneräntorna stiger…. FÖR DÅ kommer tillväxten i Sverige, särskilt i Sverige, få sig en törn av att räntedopningseffekten försvinner. Då kommer många av Ingves belackare hålla en mer lågmäld ton.
Sverige är särskilt utsatt för ränteförändringar relativt andra länder. Varför
1, Jämfört med andra OECD länder så är det en stor andel av hushållen som äger sin bostad
2, Bland de som äger sin bostad så har vi en hög andel lån, både sett till Lån/Värde och Lån/Disp Inkomst, jämfört med andra länder
3, Bland alla med bolån, så är andelen rörliga lån hög i Sverige jämfört med andra länder. (Rörliga = 3 månaders lån)
Det gör att Ingves jämfört med sina kollegor i OECD länderna har ett väldigt effektivt vapen mot att bromsa, eller gasa i ekonomin…. då räntesänkningar över en natt i princip frigör en jävla massa pengar i folks plånböcker, där en stor andel går till konsumtion då vi har en svag amorteringskultur. På samma sätt kan han höja räntan, och över en natt skicka de fd. konsumtionspengarna rakt in i banken i form av räntekostnader. Det är få länder som kan göra detta lika effektivt. (sen att bankerna inte fullt ut reflekterar Ingves styrränta… det är en annan story som ni vet)
Kortsikt's Blog 
Mycket klargörande. Tack!
Manner & Co är väl dessvärre i åsiktsbranschen, inte insiktsbranschen. Den förra säljer men inte den senare.
Sant, samtidigt är Manner en av Sveriges mest erfarna räntehandlare. Så det förvånar!
Ja, definitivt. Förhoppningsvis är hans resonemang mer komplexa på jobbet än när han extraknäcker som krönikör.
Äntligen någon som delar min uppfattning..
Fantastiskt bra inlägg och sammanfattning av läget!
Tusen Tack
Såg en väldigt intressant grej i DI för några dagar sedan. Swedbank privatekonom Arturo Arques gick ut med rekommendationer på hur mycket en försiktig lånetagare bör låna. En försiktig låntagare med 35000 i månadslön bör enligt honom inte låna mer än 1,3 MSEK. Samtidigt står det i artikeln att bankerna idag beviljar samma person 2,1 MSEK i lån (har inte sparekonomen som källa men ändå).
Tycker det är intressant att deras egna sparekonom i princip går ut och säger detta att de beviljar för stora lån…
http://www.di.se/artiklar/2016/3/28/experten-varnar-for-belaningen/
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.
Intressant att se vilka tal som kan tänkas stå bakom:
Ex 1,3mkr Amorteringsfritt.
35,000 X 12= 420,000kr
Skatt 30% = 126,000kr
Disp inkomst= 294,000kr
Att leva på varje månad ex räntor: 15000X12=180,000kr
Kvar att betala ränta: 114,000kr
Ränta som man klarar att betala 114,000/1,300,000=8,8%
Ex 2,1mkr Amorteringsfritt.
35,000 X 12= 420,000kr
Skatt 30% = 126,000kr
Disp inkomst= 294,000kr
Att leva på varje månad ex räntor: 15000X12=180,000kr
Kvar att betala ränta: 114,000kr
Ränta som man klarar att betala 114,000/2,100,000=5,4%
Ex 1,3mkr med amortering 1,5% av lån om året.
35,000 X 12= 420,000kr
Skatt 30% = 126,000kr
Disp inkomst= 294,000kr
Att leva på varje månad ex räntor och amortering: 15000X12=180,000kr
Kvar att betala ränta och amortering: 114,000kr
Amortering: 1,3mkr X 1,5% = 19,500kr
Kvar till ränta: 94,500kr
Ränta som man klarar att betala 94,500/1,300,000=7,3%
Ex 2,1mkr med amortering 1,5% av lån om året.
35,000 X 12= 420,000kr
Skatt 30% = 126,000kr
Disp inkomst= 294,000kr
Att leva på varje månad ex räntor och amortering: 15000X12=180,000kr
Kvar att betala ränta och amortering: 114,000kr
Amortering: 2,1mkr X 1,5% = 31,500kr
Kvar till ränta: 82,500kr
Ränta som man klarar att betala 82,500/2,100,000=3,9%
Sen kan vi alltid dryfta om 15,000kr i levnadskostnader är rimligt eller inte.
Jag har inte heller tagit med ränteavdraget, då det blir en binär risk om man skulle plocka bort det.
Slutsats: Som jag ser det ligger bankerna för högt som lånar 2,1mkr… men Arturos slutsats om 1,3mkr tycker jag är för lågt. Anledningen är oddsen för att boräntan ska gå till 7,3% är låga.
7,3% 3mBolåneräntan
ger
ca 6,3% 3m Stibor (som är bankernas upplåningskostnad givet att de vill tjäna ca 100 punkter på lånet
ger
5,3% 3m Statsskuldväxel (i normala fall så är en statenspapper högre kreditvärdighet än bankerna)
som ger en styrränta på ca 5%
Vilket kräver uthållig kärninflation på minst 3-4%. Inte troligt som jag ser det, då den typen av inflationstakt antingen
1, Kräver en global superkrasch och lågkonjunktur som gör att kronan försvagas mot 12kr+ mot euron och motsvarande för övriga valutor, vilket gör att vi importerar inflation (då utländska varor blir superdyra). Tillväxt klart negativ! Not Fun! Inte troligt, men kan hända. Kolla på Ryssland under 2014/2015. Rubeln kollapsade under fallande oljepriser och sanktioner, varpå tillväxt blev negativ och inflationen började stiga kraftigt.
2, eller uthållig tillväxt på 5%+ där arbetslösheten snabbt faller ner mot 2-3% och skapar kraftig löneinflation. Löner driver priser. Alltså blomstrande högkonjunktur på alla fronter.
Ingen av dem här känns riktigt realistiska! Idag är kärninflationen på drygt 1,5%.
Jämför gärna med sommaren 2008 då 3m bolåneräntan var uppe i drygt 6%. Då låg Stibor på 5,6%. 3m Statsskuldväxeln på 4,75% och Styrräntan 4,5%.
5% Styrränta känns långt borta. Å andra sidan känns Bankexemplet med 2,1mkr och amortering inte så kul. Där är kalkylräntan 3,9%, vilket ger Stibor 2,9%. Styrränta på ca 2%, vilket fordrar uthållig inflation på ca 2%. Det känns klart inom räckhåll närmaste åren, vilket gör att det hushållet kan få det tajt!
Tack – oerhört intressant med de sifferexempel som du ger ovan.
De verkar som att Arturo har inkluderat ett sparande på 10% av nettolönen (går såklart att argumentera för att detta ingår i de 15 000 i KVL som du har ovan), det nya amorteringskravet och att bolåneskulden ska understiga 6 ggr årslönen. De tar även upp problematiken med att om man går enligt bankens kalkyler kan hushållen tvingas minska sin konsumtion kraftig vid ränteuppgångar – något som antagligen inte är önskvärt vara sig av hushållen eller av ekonomin i stort (återkopplar ju såklart till den räntedopade tillväxten som du ofta återkommer till). Därav hur mycket ett försiktigt hushåll ska kunna tänkas kunna låna.
Om boräntorna stiger från dagens ca 1,5% till 3% innebär det ju en ökad årlig räntekostnad på ca 20 000 (1,3 MSEK i lån) eller ca 30 000 (2,1 MSEK i lån). Det är ca 10 000 i skillnad per år vilket är ett restaurangbesök mindre i månaden lite slarvigt räknat.
(citerar direkt från Artikeln):
”I hållbar hushållsekonomi bör hushållet enligt Swedbanks privatekonom kunna spara 10 procent av lönen efter skatt, ha en sparbuffert på två månadslöner efter skatt och kunna bo kvar i den befintliga bostaden under tolv månader vid exempelvis skilsmässa eller arbetslöshet.
Arturo Arques har räknat fram hur mycket ett försiktigt ensamhushåll maximalt bör låna givet nya amorteringsregler, ett sparande på 10 procent av nettolönen och att bolåneskulden inte ska vara högra än sex gånger den disponibla inkomsten. I kalkylen räknar banken också med ett slopat ränteavdrag.”
Jag har framfört det flera gånger att inverkan på svensk ekonomi, genom minskad konsumtion, är påtaglig vid en kraftig ränteuppgång.
Men man kan se detta på två sätt. Ett positivt, dvs Ingves räntevapen är ytterst effektivt om han medvetet vill bromsa svensk ekonomi. Ett negativt, om vi får en kraftig ränteuppgång globalt sett, så kommer svenska räntor allt annat lika följa med upp. Då kan vi få en inbromsning som är större än vad Riksbanken önskar.
Min lösning på det hela som jag skrivit många gånger är följande: säg att en kund kommer in på banken för att ta ett bolån. då börjar bankmannen att säga att vi kommer ta betalt 5% av lånet varje månad. Varken mer eller mindre. Samma belopp dras från din lön varje månad. Men den faktiskt räntan du betalar i nuläget är 1,5%. Då går 3,5%, eller 70% av det dragna beloppet till amortering. Stiger bolåneräntorna till 2,5%. Ja då går 50% av det dragna beloppet till amortering. Skulle räntan skena upp till 5% då går allt till räntor.
Fördelen med det jag kallar dynamisk amortering, är att dels riskerar inte personen hamna i en svår situation lika lätt, som idag där det är Bolåneränta + 1,5% Flat amortering. Dels kommer personen inte känna sig rik under vissa perioder, som nu, då de ökar sin konsumtion, när de egentligen kan amortera mer. De kommer heller inte känna sig fattiga vid en ränteuppgång, vilket de kommer göra när de får dra in på Thailands resan de haft under många år. För mig är det logiskt att amortera mycket när räntan är låg, och vice versa. Personen i fråga kan dessutom planera sin ekonomi bättre då det är samma belopp som dras varje månad år in och år ut!
För svensk ekonomi är det också bättre då konsumtionen blir jämnare, och därmed en mindre volatil tillväxt. Tillväxten kommer istället drivas av ökad produktivitet, fler i arbete, en starkare omvärld osv. Dvs det som egentligen är de faktorer som brukar, och bör, driva tillväxt.
En tredje aspekt är att folk kommer ta mindre lån, då de måste klara att 5% av lånet dras från lönen. Det hade inneburit mindre lån, och lägre fastighetspriser (eller rättare sagt hade inte priserna stigit så mycket som de gjort)…. och därmed hade vi minskat på riskerna för en fastighets – och bolånebubbla…. och därmed en krasch! 4
Ganska mycket sunt bondförnuft om du frågar mig!
Men varför har det inte hänt?
1, Dels för att Finansinspektionen inte har handlingskraften, vilket handlar om att de inte fått mandatet av politikerna, vilket handlar om att vi har svaga politiker. (förra regeringen var inte bättre)
2, Det ligger inte bankernas intresse. Då deras vinstutveckling hade varit avsevärt mycket sämre
3, Folk gillar att åka till Thailand och äta på restaurang. Folk har gillar räntefallet, då det gett dem pengar över.
Tyvärr!
GaStan är mäkta imponerad av nationalekonomerna på Riksbanken. Men de är ju endast praktiker. De har lärt sig ekonomi på universitet? Det borde sitta lite praktiker på Riksbanken. Sådana som jobbat på HM eller andra bolag, som vet hur olika ränta fungerar i praktiken.
Skulle Zlatan varit lika duktig fotbollsspelare med en doktorsgrad fotbollsteori? Är det inte ute på plan han har förkovrat sig?
Njae jag känner personligen folk på Riksbanken som har gjort mer än att utbilda sig till nationalekonomier. Men visst, lite torrt är det!!!
Faktum är att bankekonomerna ofta har samma bakgrund.
Ekonomi Journalisternas bakgrund känner jag inte till…. men givet de sakfel de ofta har, så undrar jag!
Bara som när kritiker säger att 2% inflationsmål är förlegat och borde sänkas, samtidigt som de skriver att negativa styräntor är fel, och att de bör höjas…. I SAMMA ARTIKEL, bevisar att man inte fattat något.
Om du sänker målet från 2 till 0, samtidigt som vi har en kärninflation i Sverige på 1,5% då betyder det att Riksbanken borde slå om från expansiv till kraftigt åtstramande penningpolitik. räntan bör således höjas till MINST 2%, då detta utmynnar positiv realränta (2%-1,5%=0,5). I samma andetag som Ingves gör det tvärstannar svensk ekonomi och inflationen lär falla ner mot noll.
Ingves lever upp till sitt mål, samtidigt som tillväxten är svag och arbetslösheten stiger. Det är inte förrän vi får regelrätt deflation som han kan börja stimulera igen…. jävligt bra strategi!
https://kortsikt.com/2015/08/14/rune-andersson-ar-smart/
I bland går det lite för fort. Ekonomerna på Riksbankerna är teoretiker utan erfarenhet från marknaden!
Som vanligt diskuteras hushållens bostadskostnaden som om det vore ensamhushåll.
I Stockholm är visserligen hälften av hushållen s.k. ensamhushåll. Men de ensamstående har inte de största och dyraste lägenheterna och därmed högsta lånen.
Om det är två förvärvsarbetande i ett boende med höga lån, bör väl räntekostnaderna slås ut på två.
Bör ensamståendes skulder och fler-försörjare-hushåll blandas i hop, för att få ett dramatiskt genomsnitt?
Jag antog att man Arturo menade 1,3/2,1 mkr per person. Sen om det är ett hushåll bestående av 2 personer, så hade man antagit 2,6kr/4,2mkr. Kalkylen hade blivit ungefär densamma! Eller missuppfattar jag dig?
Nja, i min bostadsförening finns många par som bor i en lägenhet någorlunda motsvarande en enmanshushålls-lägenhet. Det är i det läge som lägenhetslånet skall delas på två i stället för en. Det är inte säkert att bara för att man är två inkomster (kanske höga sådana) att lägenheten som i ovanstående exempel, är dubbelt så stor.
Fair enough
Det viktiga är att man ställer lönen, en, två eller flera mot det lån som ska betalas ränta på.
Kul, intressant och givande läsning!
En undran jag haft sedan länge är om en kortränta satt av marknaden faktiskt skulle vara bättre än en som är satt av ekonomer. Idag är det allmänt vedertaget att man skall ha en centralbank och man skall gemensamt styra korta räntan (åtminstone, kanske man bör lägga till i QE-tider). Men en marknadsprissatt kortränta borde väl inte vara en omöjlighet? Man kan iofs argumentera trovärdigt för att den politiskt är högst osannolik (minskad makt är aldrig välkommet plus att man skulle få mer omedelbart kvitto på övrig ekonomisk politik). Har du några tankar kring det, om det långsiktigt skulle vara positivt/negativt?
riktigt bra fråga.
Korträntan reflekterar ju verkligheten ytterst effektivt. Styrräntan smutsas ner av politisk vilja och en sämre prognosförmåga än den marknaden har.
Men det finns en stor fördel med centralbankens ränta. Det är att de kan trycka pengar. Dvs om de har en styrränta på 1%, så ligger oftast inlåning på 0,75% och utlåning på 1,25%. I normala marknadsförhållande så behövs nästan aldrig detta användas då bankerna löser detta sinsemellan genom stibor, eller libor eller nånannan. Men när marknaderna har det stressigt, typ hösten 08 el likn, så kan man alltid stoppa in pengarna hos sin centralbank till 0,75% över natten. Man vet att pengarna finns där dagen. Man kan också låna där obegränsat. Detta beror såklart inte på att centralbanks folk är hyvens pålitliga, utan för att de har en sedelpress i källaren. De kan ALDIRG få likviditets eller soliditetsproblem.
Men bortsett från denna makt så är de begränsade.
Beviset. Varför tror du man kör QE?
säg att centralbanken har noll i styrränta. Ändå säger vi att ett marknadshandlat statspapper med 3m löptid yieldar 1%. Vilket i sin tur smittar på alla andra räntepapper i det landet. Den höga räntan beror på att marknaden kräver en typ av riskpremie. Centralbanken med sin nollränta gillar inte det. Så då tar de egna pengar och går in massivt på köpsidan av detta papper. Precis som supply demand alltid har fungerat så driver det upp priset, dvs räntan faller.
Så man kan ju säga att genom QE så påverkar centralbankerna även marknadsräntorna, som annars lever sitt eget liv. Fast såklart med koppling till styrräntan, eller ska jag säga att styrräntan är kopplad till marknadsräntorna?
I länder där det uppstår någon typ av kris, brukar valutan som bekant sjunka väldigt i värde. Samtidigt som den gör det drar priserna på marknadshandlade räntepapper rakt ner, dvs räntorna drar upp. Kort därpå dyker centralbanken upp och höjer styrräntorna kraftig i syfte att försvara valutakursen. De kommer alltid i efterhand. Marknadsräntorna har reagerat för längesen.
Säg att en centralbank inte höjer styrräntan i en sådan situation, utan går ut med ett bull shit uttalande att allt är bra, och marknaden har fel, och att det kommer rätta till sig. Bryr sig valutan och marknadsräntorna om det då? Nej, inte ett skvatt. Marknadsräntorna kommer troligtvis att forsätta stiga kraftigt, samtidigt som valutan faller vidare….. för nu lägger man även på riskpremien för att man misstror centralbanken. Om inte en centralbank agerar korrekt i en sån situation…. då gungar förtroendet, och det i slutändan handlar om förtroendet för pengar. Att två parter kan enas om att en krona är en krona, och vad man får för den. Till slut är det alltså marknadens agerande som kommer tvinga in centralbanken i att agera. Så marknaden är ur det perspektivet en starkare kraft än centralbankerna.
vad jag vill säga att det spelar ingen roll om vi väljer att Ingves sätter styrränta, eller vi låter Marknaden göra det när de sätter priset på en 3 månaders statsskuldväxel… då de är kommunicerande kärl och indirekt beroende av varandra. De lär aldrig spreada isär mer än temporärt.
Hoppas svaret inte blev för flummigt.
Vad du egentligen säger, om jag förstår dig rätt, är att resurserna vi lägger på att centralbanken skall sätta räntan är resurser i sjön, då marknaden skulle kunna sköta det med i stort sätt samma resultat eller t.o.m något bättre/snabbare.
GaStan frågar på slutet och hans sista svar kunde uppfattas flummigt!. Absolut inte. Utan i stället mycket klargörande, mycket intressant. Men det ställer följande följdfråga tycker jag.
Är Riksbanken helt igenom ”god”. Kan den tänkas gynna någon part på marknaden? De största bankerna har nu en bostadsräntan för 3 månader på mellan 1,5 – 2 procent. Samtidigt lånar de för – 0,39 procent. GaStan har tidigare skrivit att ett pålägg för bankerna på 1,25 procent är normalt.
Om Riksbanken är ”god” och bara har allas vårt välbefinnande framför ögonen. Varför tillåter RB och FI att de privata bankerna plus statliga SBAB, just nu gör sådana utomordentligt stora vinster?
Riksbanken kommer inte åt bankerna. Fi gör men behöver uppenbarligen regeringens sanktionerande. Frågan är varför regeringen tillåter bankerna att tjäna så mycket pengar?
Kanske för att de är svaga? Kanske för att svenska folket indirekt är största ägare… Så det är skitsamma
Kan det inte vara så Riksbanken och Finansinspektionen vet exakt vad de vill och har tillåtit de stora vinsterna i storbankerna. Dessutom så är väl inte svenska folket indirekt den största ägaren i vare sig SEB eller Swedbank eller Handelsbanken eller Nordea. Endast i SBAB där svenska folket är ende ägaren.