Såg precis första delen av två om de Superrika och hur ojämlikt det blivit senaste 30 åren. Ganska sevärd även om det är rätt mycket som inte är särskilt informativt.
http://www.svtplay.se/video/2930082/de-superrika-avsnitt-1/dokument-utifran-de-superrika-avsnitt-1
Det känns som om den är en del av ”Piketty arvet”…. Något som börjar bli rätt vanligt nu för tiden, och det är väl positivt antar jag. Att titta på England och i synnerhet London gör att temat blir något extremt då London har varit framgångsrika i att attrahera de rikaste från världens alla hörs. Inte bara för att de varit skattegynnade utan också för att bankkonton och sekretess i länder som Luxemburg och Schweiz inte är lika självklart idag som för 20 år sedan, och för att trygga tillgångar som guld och räntebärande inte avkastar något… medan fastigheter gör.
Det är några saker som fastnade:
Piketty säger att man bör inte beskatta inkomster utan förmögenheter.
Visst, man bör inte inrikta sig på att beskatta hårt arbete. Men man bör inte beskatta fasta tillgångar heller. Det finns två anledningar till detta anser jag. Dels kan du sitta på tillgångar som inte yieldar något och du är rent kassaflödesmässigt fattig. Ta en fattigpensionär som bor i en villa med havsutsikt. Hon får sälja villan för att kunna betala skatten. Det är inte så smart. Det andra är beskatta något vars värde kan ändras från en dag till en annan. Säg att du är storägare i ett IT bolag med en haussad aktie. Då ska du alltså betala stora belopp med pengar du inte har. Dagen efter du betalat skatten går IT bolaget i putten och du har noll. Nej, beskatta förmögenheter är inte så smart. Däremot ska man beskatta kassaflöden som kommer ur de här förmögenheterna. Jag tänker på utdelningar, kuponger och reavinster.
Fd president Reagans rådgivare sa, jag är inte för ökad jämlikhet om det innebär att alla får det sämre. Sant! Men betyder det per automatik att alla får det bättre om vi samtidigt tolererar ökad ojämnlikhet? Verkar inte så!!!!
Titta på den här
http://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_tax_revenue_as_percentage_of_GDP
Sverige hämtar in mycket pengar av sin befolkning, 46%. EU ligger på 36% och USA 27%. Sen handlar det förstås hur man hämtar in den? Dvs är det linjär inhämtning eller starkt progressiv. Jag är för en stark stat, just för att det ger staten möjlighet att erbjuda en god välfärd, åt ALLA. Den matten är inte så svår. Men pengarna spenderas inte bara på välfärd, utan en hel del går åt transfereringar, det har jag svårare för. Inhämtningen bör vara hyfsat linjär på arbete, då det faktiskt är rent slit. Men när man börjar tjäna pengar på pengar, dvs inte slit… Då tycker jag beskattningen kan vara tuffare. Så länge som pengarna inte återinvesteras på ett sätt som gagnar samhället, då behöver man inte skatt, just för tillfället.
Men vi problemet är väl egentligen inte de Superrika? För mig gör det egentligen inget att de blir fler eller får det bättre. Problemet är om medelklassen krymper, eller får det sämre. Så vad ska vi titta efter egentligen? Jag tar gärna mot förslag, men en definition skulle kunna vara:
Fastställ en nedre gräns för vad som krävs för att leva ett hyfsat liv. Finns det ett bra välfärdssystem i landet så behövs mindre än om det inte funnits osv. Den andelen ska helst vara noll, men är såklart inte det. Trenden är såklart viktig. Om ingen är fattig, så gör det inget om några blir Superrika är grundtanken. Men om den gruppen växer har vi ett problem som måste lösas.
Men det är en svår filosofisk diskussion. De flesta gillar inte slackers och brottslingar som inte gör rätt för sig. De ska inte få något gratis utan förtjänar sin position. Sen har vi den ensamstående mamman som dubbeljobbar och gör rätt för sig, men får inte det att gå ihop. Så vill vi inte ha det!
Men dokumentären belyser ett annat problem, och det är om det skapas värden i en ekonomi, ska det värdeskapandet tillfalla top 10%, eller top 80%. Det finns ett uttryck, du kan inte mer än äta dig mätt. Problemet är att när de rikaste får mer så genereras ingen tillväxt. Men om alla får det lite bättre så genereras tillväxt. Därför, höj statliga löner, sänk inkomstskatterna, och finansiera det med höjda skatter på inkomst på kapital… Utdelningar, reavinster osv… Verkar som om man blivit kommunist på äldredar! Hemska tanke!
Nej problemet är ju inte förmögenheter. Förmögenhet är lika med värde som är lika med pris…. Får vi en börs- och fastighetskrasch så har avståndet mellan dem och övriga befolkningen minskat. Då applåderar väl Piketty? Är det något bra? Nej det spelar ju ingen roll! Problemet är när bolaget tjänar x% i vinstmarginal, samtidigt som en anställd knappt kan skaffa ett boende för att lönen är för liten eller när pengarna delas ut istället för att återinvesteras.
Men att komma till rätta med det här är inte enkelt!
Men kom ihåg, problemet är inte de rika, de är antalet fattiga och att medelklassen inte tar del av en växande ekonomi…
Rätt kul förresten att de sågade hyresägandet, men hyllade egnahem ägandet… I Sverige är ju delar av debatten tvärtom!
ps. Nästa avsnitt verkar handla om skuld och rikedom. Ni som läst den här bloggen ett tag vet min irritation kring hur statsskuldernas framväxt (genom mångårig budgetunderskott) visserligen gjort så att sjuksyrran haft jobb och kunnat handla på Wallmart är något bra, men där vinsten till slut hamnade i fick på ägaren av Wallmart. Så alla har gynnats, alla är solidariskt ansvariga för statsskulden, men där ett fåtal personer, i förhållande till totalen, har kammat hem vinsten. ds.
Kortsikt's Blog 
Hej,
Vill börja med att tacka för en väldigt intressant blog som jag har haft stor behållning av sen jag upptäckte den för någon vecka sen.
Vad beträffar Piketty har jag förstått att han är väldigt populär, framförallt hos vänstern. Detta trots att förmodligen endast en promille av alla som svänger sig med hans namn faktiskt läst boken. Själv skulle jag aldrig orka. Har heller inte sett dokumentären du nämner men det kan jag kanske åtgärda. Det har dock vad jag förstår även riktats kritik mot hans slutsatser, exempelvis: http://www.washingtonpost.com/blogs/wonkblog/wp/2015/03/19/meet-the-26-year-old-whos-taking-on-thomas-pikettys-ominous-warnings-about-inequality/.
Så man behöver ju faktiskt inte utgå från hans problembeskrivning.
Även om man gör det är min ståndpunkt motsatt din. Jag skulle nog säga att Sveriges stat har växt sig alltför stor. Liksom du är jag för en bra och god välfärd i bemärkelsen, sjukvård, skola, barnomsorg och därutöver att staten ska ägna sig åt sina grundläggande uppgifter; rättskipning, försvar etc.
Vad gäller skatter tycker jag att man bör införa fastighetsskatt (då det är den skattebas som svårast kan flytta och direkt eller indirekt är grunden för i stort sett alla inkomster och vinster eller det man gör av med vinster och inkomster på) och införa medborgarlön. Så att alla är garanterade en miniminivå, alternativt ett tillskott till kassan. Mycket talar för att i framtiden kommer inte att finnas jobb till alla. Då tycker jag det är vettigare att istället för transfereringar ha medborgarlön. Som småsparare tycker jag själv att mina redan hårt beskattade arbetsinkomster beskattas för hårt när jag sparar dem i aktier istället för att spendera dem och jag tycker inte att inkomst på kapital ska beskattas hårdare.
Mvh
Tack, vad kul! Har inte heller läst Pikettys bok. Med en 3- och 5-åring hemma så vet jag inte riktigt när jag ska få tid att göra det!
Men som jag skrev, en stor del av förmögenheterna ligger idag i fastigheter, och fastigheter har varit och ÄR i en ”perfect storm”. Med det menar jag tre saker;
1. Fenomenet senaste åren med en globalt svag konjunktur (i jämförelse med historiskt trending growth i alla fall) i kombination med att världshandeln har blivit globaliserad (tack vare Kina mfl så har det globala kapacitetstaket höjts) har skapat en värld utan inflationstryck. Inget inflationstryck, inget underlag för höga räntor.
2. Centralbankerna har bedrivit en politik som går ut på att skapa negativa realräntor, vilket gör att ingen vill sitta på räntepapper utan börjar jaga realavkastning i andra tillgångsslag.
3. Konjunkturen har som sagt inte varit för stark, vilket hade kunnat skapa inflation och högre räntor. Men inte heller recessions svag på ett sätt som gör att det är svårt att hitta betalande hyresgäster till fastigheterna. För en fastighetsvärde bygger trots allt på hyresintäkterna. (För våra egna hem är vi ju både hyresgäst och hyresvärd, men principen är densamma)
De här 3 punkterna har bidragit till fastigheters ”perfect stor”. Men ser vi 5-10 år down the road så finns det risker. Punkt 1. Tillväxtmarknader håller på att ställa om sig, främst Kina, och lönerna är inte på samma nivå som för 15 år sedan. Trenden går åt fel håll. 2, Kommer inflation och tillväxt krypande så kommer också centralbankernas penningpolitik att slå om. FED pratar ju redan om omvänd QE, dvs när man ska banta ner balansräkningen genom att inte rulla över MBS som förfaller. 3, Den klart osäkraste punkten, men mycket pekar ju på att tillväxten och jobbskapandet, och därmed det underliggande inflationstrycket, kan bli starkare kommande 5 åren, än de 5 år som varit. Detta sammantaget kan helt klart få perfect storm att inte vara så perfekt längre
Ok, låt säga att förmögenheter som till stor del grundas på fastigheter kan sjunka med 20%+ någon gång närmaste 5 åren. Då borde ju Piketty bli glad då skillnaderna minskar. Men jag har hävdat att det spelar liksom ingen roll då medelklassen inte gynnas av detta. Lika lite som man kanske har missgynnats av stigande förmögenheter.
Det jag vill komma åt är Svensson har fått det sämre för att lönen stått stilla, samtidigt som levnadskostnaderna ökat (KPI har ju inte rört sig men det är för att från Kina importerade varor blivit billigare osv… men mycket av det vi använder har blivit dyrare). Samtidigt är det många företag som aldrig varit lönsammare. Vinsterna återinvesteras inte i nya investerignar eller nyanställningar, utan de går till utdelningar och aktieåterköp. Utdelningarna ligger sedan till grund för EK när förmögna människor köper fastigheter. Det är sunt när ett företag går väldigt bra, när det finns en underliggande konjunktur som gynnar alla. Nu far många illa, men de som äger företagen tjänar bra. Det rimmar liksom inte. Då är det inte mer än rätt att företegen får vara med och bekosta välfärd!
Du vill ha en god välfärd, men tycker staten är för stor? Det rimmar inte? Menar du att transfereringsdelen (i princip bidrag) bör krympas, och således skatteuttaget med samma storlek. Samtidigt som man inte rör välfärden (dvs i princip allt utom bidrag)?
Fastighetsskatt har det problemet är att du kan bo i ett värdefullt hus och inte ha en stark inkomst eller övrig förmögenhet. Då kanske du inte klarar att betala skatten, och tvingas flytta. Det är inte rätt. Eller är du rik, och bor i ett fint hus och har råd med skatten. Men då är det ju smartare att beskatta inkomst av tjänst/kapital… för då vet du att du bara tar av dem som har råd att betala skatten.
Medborgarlön, jag är inte tillräckligt påläst, men jag har förstått att det finns pro´s and con´s. I grunden gillar jag inte bidrag. Det ska vara skillnad mellan de som vänder burgare på Mcdonals och de som inte gör nåt. Det ska göra lite ont att inte jobba. Det finns inget annat land i världen än Sverige där medborgarna tycker att staten ska ”ställa upp” när det inte finns jobb 1, inom vad de tycker är ett roligt jobb eller 2, på orten där de vill bo. I alla andra länder gäller i princip regeln, klipp dig och skaffa ett jobb. Vår inställning kostar oss konkurrenskraft och kan innebära en dag att vi tvingas till sämre alternativ än om vi tagit tjuren vid hornen från början. Många, för att inte säga, de flesta svenskar bär idag på arvet av Sossarna och välfärdsstaten att vad som än händer så blir vi omhändertagna. Skola JA, Sjukvård JA, vägar och infrastruktur JA, Polis, försvar och brandkår JA, Sjukvård JA, Pension JA… men i övrigt så är det inte statens ansvar, det är vårt eget.
Mycket talar för att det inte kommer finnas jobb till alla? Det är en väldigt lösa antaganden. I en marknadsekonomi bör det fungera så att om alla erbjuds 1 kr i lön, så blir T-shirts vi tillverkar väldigt billiga. Det gör att att alla i omvärlden vänder sig till oss för att handla. Har vi så pass höga löner och/eller oattraktiva produkter att ingen vill handla av oss. Då har vi ett problem och måste ställa om oss. Det gör ont, men det har det gjort för alla som gått genom den omställningen. Att bara acceptera att vi inte är konkurrskraftiga, och att de som jobbat ska finansiera de som inte jobbar, kommer till slut göra oss till ett U land. Det fungerar inte!
Jag tycker inte hårt slit, dvs arbete bör beskattas så mycket. Däremot om du köper en aktie dag ett och säljer den med stor vinst ett år senare. Det var inte så jobbigt!!! Jag tycker det är bättre att du delar med dig av den vinsten, än att du delar med dig av lönen du fick under samma år.
Blivit kommunist? Ja, lite förvånad blev man allt 🙂 Så vitt jag känner till det är det bara ”kommunistiska” länder som i modern tid har praktiserat arbetstvång. Med felaktigt konstruerad kapitalbeskattning kan man skapa ett de facto-arbetstvång, dvs. det blir i princip omöjligt för vanliga löntagare att checka ut ur arbetssamhället. Det anser jag i så fall vara ett synnerligen icke-liberalt samhället. Det bör vara möjligt för gemene man att arbeta, spara och investera med målet att uteslutande leva på kapitalinkomster innan den statligt sanktionerade pensionsåldern infaller. Antar att sådana individer inte var målet för din beskattningslösning, men det gäller att tänka på att regler ska funka inte bara för dem som gör som alla andra (som inte behöver något arbetstvång för att göra som staten vill) utan även de som vill avvika från normen (utan att för den delen ligga andra till last). Den privata äganderätten och minoriteter behöver också skydd.
Hehe jovisst är det så!
Jag vet faktiskt inte hur man kommer runt problemet, men faktum kvarstår:
”Underklassen” dvs de som inte får det att gå runt har blivit fler senaste åren i västvärlden. Medelklassens netto förmögenhet har ökat i samband med att deras bostäder har ökat i värde, men de har inte fått det bättre för att deras löner står och stampar, medan de rika, överklassen, har fått både bättre cash flow och ökad förmögenhet.
Drar räntorna så minskar förmögenheterna, men det är inte hela världen.
Problemet är att medelklassen inte ökar i antal eller får bättre cash flow. De kan inte gärna sälja sin bostad då de måste ha någonstans att bo!
”De kan inte gärna sälja sin bostad då de måste ha någonstans att bo!”
Är amatör, men tänker mig att det handlar om att öka valfriheten och rörligheten i bostadsbeståndet. Rörligheten bör kunna gynnas genom att öka incitamenten att inte bo för stort (fastighetsskatt) och minska den inlåsning som reavinstbeskattningen tydligen i dag utgör. Ökad rörlighet bör i sig gynna valfriheten i bostadsbeståndet, men det behövs förstås även fler hyresrätter kombinerat med ökad marknadshyressättning. Då kan man som medelklassare välja att gifta sig med sin stora bostad och fortsätta jobba eller flytta till mindre och jobba mindre eller inget alls eller konsumera mer. Bostad verkar ju vara den enda sparandeform som får de flesta av oss att verkligen spara. Annars går det väl lika bra (eller bättre) med en globalfond. Men att ha eller uppleva sig tvingad att ha större delen eller hela sin förmögenhet låst i en illikvid tillgång kan ju inte vara bra vare sig för individen eller samhället.
Håller med om att rörligheten är en begränsning! Reavinsten är ett problem, samtidigt tycker jag nog att kapitalvinster på boende ska beskattas så länge som de inte går in i ett nytt boende. Samtidigt är det som du säger ett problem när förmögenheten är så pass låst och odiversifierad. Frågan är om vi ska se hemmet som en del av förmögenheten. Från början köpte nog de flesta en bostad för att ha tak över huvudet, inte som ett sätt att spara.