Otroligt viktig makro vecka

I veckan kommer en massa data. Särskilt PMI/ISM på torsdag och den amerikanska jobbdatan på fredag är tung. Att datan skulle vara tillräckligt dålig för att få FED att backa från höjning i december känns som en chans på miljonen. Oljan handlas kring 46 USD och alla väntar på Opecs möte på onsdag. Ska de lyckas komma överrens den här gången? Om de inte kommer överrens, eller gör marknaden besviken, borde det finnas viss fallhöjd med tanke på hur stark dollarn varit på sistone.

Jag lånar ett TA chart från Johnny på Carnegie…. och skriver under på den. Det hade varit trevligt!

namnlos2528

I fredags trillade det in US prel Service PMI på 54,7 mot väntat 54,8 och fg 54,8…helt ok!

Tänkte visa en liten guide vad räntor ska ligga på, utifrån var Styrräntan ligger.

namnlos2533

Skulle styräntan dra så finns det alltså en betydande uppsida på ex den 5 åriga bostadsobligationen. Således finns det stor uppsida på de 5 åriga bostadslånen. Ligger styräntan på 0,5% i Sverige så borde det 5 åriga lånet ligga på 0,5+1,5+1,5=3,5%. Jag har antagit en marginal hos bankerna på 1,5%. Ligger styrräntan på 1,5% så borde det ligga på 4,5%. Således hög tid att binda om man tror på räntehöjningar! Men det har vi sagt länge, men nu tror jag faktiskt de är på väg upp mot bakgrund av att FED vill höja. Sen om de kommer klara det eller inte återstår att se. Det är som sagt att problem att alla tycker det är så solklart att FED bör kunna höja, men att det är lika solklart att ECB inte kan göra det…

 

Finansinspektionen har granskat ett gäng Sverigefonder och kommit fram till att 4 av 10 slagit index efter avgifter.

http://www.vafinans.se/fonder/nyheter/FI-s%c3%a5gar-Sverigefonder-f%c3%a5-sl%c3%a5r-index-1001547187?utm_campaign=VAFinans_161127_Username&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=035a0ca421914992b921e01d0e5d5901&elq=5bb91be782504d11b0fa9027cbbbb3f6&elqaid=3905&elqat=1&elqCampaignId=2569

Nu är dem upprörda! Jag blir lite irriterad. Det är precis som att de tror att det går att nå ett resultat där 8 av 10 fonder slår index. Så jävla okunnigt.

Det här blir lite repetition för många, då jag påtalat problemet många gånger. Men Index är ett vägt snitt av alla aktiers utveckling under en period. Om vi förenklar och säger att på Svenska börsen är det bara svenska fondförvaltare som är aktiva, så kan inte alla äga vinnaraktierna, och ingen äger förlorar aktierna. Inte tvärtom heller. Alla aktier kommer ägas av någon förvaltare vid varje enskilt tillfälle. Rent teoretiskt så bör därför alla aktiva förvaltare ha en utveckling som aggregerat är som index. Lägger man till snittavgiften på ca 1,5% så kommer snitt förvaltaren alltid  vara snäppet sämre än marknaden. Därför är det helt normalt att 4 av 10 slår marknaden efter avgifter. Om det skulle vara 8 av 10 så måste det betyda att utlänningar, privatpersoner eller andra institutioner har som grupp gjort riktigt dåliga affärer. Men även inom de här grupperna finns det en tendens av normalfördelning. Så ser man till snitt investeraren på börsen så går han som index före avgifter. Det måste vara så!

4 av 10 som slår index är ett matematiska faktum som vi måste lära oss att leva med.

Som grupp utvecklas de alltså precis som index, före avgifter. Precis som indexfonder. Men eftersom indexfonder är ca 1% billigare så går de som grupp bättre än de aktiva fonderna över tid.

Ska vi därför skita i aktiva fonder och bara köra på index produkter? Över tid kommer ju indexfonder gå bättre än aktiva fonder med lika mycket som skillnaden i avgift. Det är ett matematiskt faktum.

Nej säger jag,

1, Aktiva fonder kan ses som orättvist, då vissa sparare sitter på vinnarfonderna, men andra sitter på förlorarfonderna. Sitter alla på index fonder så är ingen vinnare, eller förlorare.

Men jag har en magkänsla av ett det ligger mer pengar i vinnarfonderna, än förlorarfonderna. Det är inte så konstigt. Förlorarfonder får sällan inflöden. Så kapitalviktat så är det inte säkert att svenska folket är förlorare. Dvs även om 9 av 10 fonder går sämre, men ingen har några pengar i de 9 förlorarfonderna, utan vinnarfonden nästan har allt… då kanske det inte spelar så stor roll.

Vilket leder oss in på huvudfrågan, är vinnarfonderna identifierbara?

Vid djupare granskning av aktiva förvaltare så finns det 3 grupper… de som är aktiva och 1, slår index 2, de som inte slår index och 3, de som positionerat sig som index och därför går som index. Inom grupp 1 finns det förvaltare som 1, inte gör det över tid, utan bara ibland och oftast till ganska hög risk och 2, de som verkar ha en förvaltningsstrategi som funkar och som gör att de inte bara slår index över tid utan ofta enskilda år. Det är den här sistnämnda gruppen som jag tror är identifierbar. D&G, Carnegie, Lannebo är fonder som utan att ta större risk lyckats leverera ett visst mervärde. Eftersom de är större sett till AUM, assets under management, så verkar jag inte vara ensam om att ha lyckats identifiera dem.

2, Jag vill inte äga index.

Index har många uppenbara risker. De bolag som stiger mest tar mest plats men är också, allt annat lika, höst värderade. De tenderar också att gå sämre än marknaden när det går ner. Att äga index är att äga oproportionerligt mycket risk.

Stora bolag väger mer än små, och det finns ingen koppling att ett stora bolags aktie måste utvecklas bättre än ett litet. Eller tvärtom. Genom att äga index äger du automatiskt mer av de större.

4 av 10 är alltså inte dåligt, inte bra heller, utan helt normalt.

FI vill att fondbolag som har fonder som inte presterar ska sätta in åtgärder för att fonderna ska leverera. Det är också bra. Det kan nog behövas också. Men de verkar alltså inte fatta, att även om man införde en regel som stängde ner fonder som inte slog index varje år, så skulle det ändå året efter visa att 6 av 10 fonder går sämre än marknaden. Till slut kommer det bara finnas två fonder kvar, där en kommer slå index och en kommer gå sämre. Ja ni fattar!

Jag har två tips till hur debatten kring aktivt förvaltade fonder kan bli smartare.

1, Aktiva fonder borde kosta lika mycket som passiva indexfonder. Det är ett rimligt mål. Då kommer nämligen inte aktiva fonder som grupp gå sämre än indexfonder som grupp, EFTER avgifter. Då är det upp till spararen om han vill vara ”safe” och köpa en index fond, eller ta risken att försöka hitta fonden som kan slå marknaden, fast som är på bekostnad av att hamna i den som går sämre.

Fondbranschen kommer vända sig mot detta, då de hävdar att förvaltningen av aktiva är dyrare. Det är ju skit samma. Dvs om en fond går sämre än index varje år i 10 år så kan du inte bry dig mindre att det har funnits en hel stab av smarta människor som jobbat dygnet runt. De har ju inte levererat. Du betalar mer för att du har chansen att slå index, Punkt! Men du borde betala mindre för att du tar risken att gå sämre än index. Lägger du ihop dem här borde du få index avgift.

En variant av detta är att indexfonder borde vara lika dyra som aktiva fonder. Men den vägen är nog svår att ta….

2, Det måste komma fler aktiva fonder som säger ”Vi är aktiva, vi skiljer oss från index, men vi strävar inte efter att slå index. Vi har andra ideal”. Jag tror det finns en marknad för fonder som fokuserar på låg värdering, stabil utdelning, hög kvalitet på ägare och management, marknadsledande produkter osv…. inte för att den fonden kanske slår ett Mcap viktat index, utan för att jag tror det finns en marknad för att äga den typen av bolag långsiktigt. Även fonder som säger: ”vi strävar inte efter att slå index varje år, vi strävar efter att slå index när det faller” tror jag det finns en marknad för. Även om de inte slår index över tid.

ps. Marknaden tappar något i takt med att räntor och valutor rekylerar något. Första test för OMX är 1468, därefter 1445ish….. ds.

 

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Otroligt viktig makro vecka

  1. Lediga Ludde skriver:

    Följande två saker påpekades i FillorKills morgonbrev idag;
    1) Fredagens/halvdag i USA uppgång till nya nivåer på LÅG volym. Fråga: Jag vet att GaStan ej intresserar sig för volymer. Men hade det inte känts säkrare om uppgången till nya nivåer hade skett under STOR handel.

    2) USD fortsatte sitt rally i spekulation om räntehöjning från FED i december och nu med blicken höjd till ytterligare höjning i juni! Fråga till GaStan vad händer då med stackars Sverige med sin krona?

    Min kommentar och fråga till GaStan: Om Riksbanken slaviskt följer FED, varför sitter då riksbankscheferna i Sverige med miljoninkomster för att kunna göra ”helt självständiga bedömningar” utan att ”påverkas av någon”.
    Kastar vi inte bort lite skattepengar där. Skulle inte Riksbanken kunna låta en dator bestämma styrräntan, om det blir rätt input.

    • GaStan skriver:

      1, kanske det kanske

      2, fed höjer i dec… sen beror det på vad hon säger. Jag tror hon vill höja 4ggr, vilket betyder att nästa är mars. Gör hon det och vi och Ecb inte gör ett skvatt, då ska kronan till 11kr. Men jag är skeptisk… ecb och fed kan inte köra så radikalt olika penningpolitik… det skapar problem.

      3, jo jag tycker deras jobb är inte så märkvärdigt, även om det är mer art than science, vilket många inte förstår!!!

      Det mest rimliga hade varit om Fed höjde med 100 prickar nästa år och vi och Ecb höjde med 50.

  2. Henrik skriver:

    Angående dina resonemang om term strukturen för bonds så vill jag flika in två saker jag skulle vilja ha din syn på. Båda är hypoteser från min sida, jag har lite koll men inte så jag kan svära på hur det sett ut. Det jag inbillar mig är att om du ser på några av de senaste räntecyklerna där kort ränta stigit i olika länder så har det inte alls varit skolboksexemplet du visar med stigande ränta för längre löptider. Marknaden har haft rätt och förutsett att räntan inte alls ska vara hög utan snarare att höjningen bidrar till (och här kommer andra saken som du ju faktiskt är inne på men inte tar den här slutsatsen kring) att snabbare framtvinga sänkt ränta längre fram i tid och därför sjunker långa räntor snarare än stiger när korta räntan höjs.

    Du är ju inne på det själv att korta inte kan höjas pga överskuldsättning osv, räntan på långa papper blir då negativt korrelerad med stigande korträntor.

    Tack för bra inlägg som vanligt,

    Mvh

    • GaStan skriver:

      Tack för kommentar, det du beskriver är ett post lehman fenomen… det jag tänker på är snarare ett pre lehman…men frågan är om vi sks dit eller ej?

      Jag lyfter ju fram två saker, dels term strukturen och dels kreditkvaliten. Givet att korta statslåneräntor blir positiva så är jag ganska säker på skillnad mellan kreditkvaliteter kommer att öka. Termstrukturen är klart mer osäker….

      Några viktiga antaganden:

      Ja, räntorna kommer inte stiga som förr pga skuldsättning…. men det är inte samma sak som att de inte kan stiga….

      Redan 2011 började Fed tala om att full sysselsättning låg kring 6,5% och att löner, och därmed inflation, låg i startblocken villket skulle resultera i stigande räntor… marknaden trodde Fed men det visade sig att de hade fel…

      Våren 2013 började Ben Bernanke tala om tapering av QE… man brukar säga att det markerade slutet för den duviga trenden… därefter har de hållt en hökig linje, dock utan att kunna göra så mycket…

      Detta mångåriga hökande och att Fed haft fel gör att ingen riktigt tror på vare sig dem, högre inflation eller högre räntor….

      Men i år har vi faktiskt börja se löneinflationstendenser för första gången sedan 2007. Arbetsmarknaden verkar alltså ha kommit så långt att den börjar bli lite tajt.. och blir tajtare för varje månad det skapas ytterligare 160k jobb… detta är ett nytt fenomen.

      Tidigare hade även dollarn starkt deflatorisk inverkan genom sin förstärkning på 25% från sommaren 2014 till 2015…. den effekten har nu klingat av…

      Så sammantaget kan man säga att för första gången sedan 2006/2007 så börjar vi se förutsättning för att äkta inflatiriska faktorer börjar kicka in. Detta är nytt jämfört med innan… och av den anledningen så är risken stor att ditt scenario inte kommer funka den här gången, trots att det gjort det i många år…

      Dock, precis som du säger är jag rädd att 1, ecb passivitet kan leda till ytterligare 20% dollarförstärkning. Detta får två effekter, 1, de importerar deflation igen 2, det bromsar tillväxt som bromsar jobben som bromsar lönetakten… och vips faller tillväxt och core pce varpå Fed slutar att höja….

      Så det handlar dels hur starkt usa är, klarar de betala räntorna på sin skuld utan att tillväxten bromsar? Och hur starkt är Europa… kommer Draghi agera på ett sätt som tvingar euron under par mot dollarn?

      Fram till nu har långräntorna dragit med mer än korta ändan…. men glider dollarn under par mot euron är det bara en tidsfråga innan Fed får backa….och då faller långräntorna kraftigt. Risken är ju rätt stor att Fed höjer och säger sig vilja fortsätta, samtidigt som Draghi förlänger QE…

      Dollarn är nyckeln här….

      Att långräntor svänger ner, för att korträntor går upp, för att de prisar in framtida räntesänknibgar vete tusan… intressant tanke. Långräntor är väldigt duktiga på att fånga upp långsiktig tillväxt och inflation. Så tror jag det är fortfarande. Men då har du ju nästan rätt, dvs om stigande korträntor leder till fallande tillväxt och inflation på sikt, så ska de ju ner, när korträntan stiger…

      Nu drar långräntorna dels pga stigande inflation, läs löneresonemanget, dels förväntad högre tillväxt, läs Trump, dels Feds signaler…. men om dollarn ska upp 20% så kan det få ett snörpligt slut….

      Är det någorlunda svar?

  3. Henrik skriver:

    Det är ett kanonsvar:) Tack. Jag har också funderat över det där med FED vs ECB. förstår FED verkligen hur omöjligt de har det? Jag köper ditt scenario helt. De höjer men dollareffekterna ger till slut att de måste se sig besegrade av övriga CBs zirp och qe-politik. Det kommer onekligen bli en intressant makrostory framöver med USA kontra EU.

    • GaStan skriver:

      Vad som gör det ännu knepigare är att när lönerna väl börjar klättra så tar det ett tag att stoppa dem. Så core pce kanske börjar stiga trots att dollarn stiger mot 0,85 mot euron och Fed vet att tillväxten kommer mattas av…. och ÄNDÅ får de känna på stigande inflation… vilken väg väljer de då?

      Visst i förlängningen så fortsätter inte lönerna om det inte skapas jobb och tillväxten faller… men under en period kan det bli nästan schizofrent!!!!

    • GaStan skriver:

      Nej Ecb har det inte lätt…

      Ca1,5% tillväxt
      10% arbetslöshet
      Svagt jobbskapande
      Noll löneinflation

      Dvs en enastående mix för att core cpi (i europa tittar vi inte på pce) inte ska orka stiga…

      Vilket sammantaget är kvitto på att man bör köra expansiv PP, och troligtvis behöver göra det en tid….

      Jag kan bara tycka att en stark dollar är najs för europa initialt men ställer till med problem efter ett tag… se hur Kina mår, eller mådde! Tysk export till Kina föll brant tidigare… inte fan hjälpte en svag Euro…,

      Ett starkt Asien bygger på att det går bra för oss, att vi handlar av dem. När vi handlat av dem så har de råd att handla av oss… verkar inte funka lika bra på andra hållet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s