Kortsikt's Blog

Grekland är i fortsatt fokus. På fredag förfaller en betalning till IMF, en av tre denna månaden. Ryktena säger att det inte blir några problem att betala den, man tar tydligen från pensionskassan. Hmmm det låter ju inte så smart! Andra rykten säger att de tre betalningarna kan buntas i hop till en och betalas den siste. Hursomhelst börjar sanningens ögonblick närma i sig. Den siste löper Grekland program ut, och har man inte ett nytt efter det så kommer de inte kunna rulla över sina betalningar i juli, och det mina vänner är att likställa med Grexit. Samtidigt ryktas det om att ledarna i Europa as we speek sitter och filar på ett förslag till grekerna. Känns ju rätt osannolikt att det ska vara så bra att de bara säger JA tack direkt. Å andra sidan, vad har de att sätta emot? Grekerna säger ju å andra sidan att de har precis filat färdigt på sitt ”färdiga” förslag som är ICKE förhandlingsbart. Det känns väldigt binärt och osäkert och rätt löjligt med andra ord, men om jag var tvungen att betta så är det på att de till slut går med på långivarnas villkor, även om det på sikt kan bli regeringens fall. Hur bra är alternativet liksom? Landet växte tydligen med en halv procent under Q1. Är inte det rätt starkt med tanke på all turbulens????

Från USA har kommit en del data…

Michigan som mäter konsumentförtroendet kom in på 90,7 mot väntat 89,5 och fg 88,6… trevligt
PMI kom in på 54,0 mot väntat 53,8 och fg 53,8… ok
ISM kom in på 52,8 mot väntat 52,0 och fg 51,5… bra

New order kom in på hela 55,8 mot fg 53,5….. det bådar gott och gör 1Q15 siffran mindre relevant.

samtidigt kom Core PCE in på 1,2% YoY mot väntat 1,4 och fg 1,3…. Kanon

Bästa av alla världar eller? Lite framtidsoptimism parat med ”Noflation”… det borde vara bra för aktiekurserna.

Tittar man på räntorna så harvar de runt något. Zoomar man ut lite och försöker sig på en analys så är vi lite i ett mellanland, dvs hade räntorna varit 50 punkter högre så hade det varit lika med att marknaden varit väldigt säker på att räntehöjningen kommer i september alt december. Hade de varit 50 punkter lägre så hade man varit tämligen säker på att det inte finns någon risk för räntehöjningar. På fredag har vi sysselsättningsdata som kan staka ut riktningen. Men för att vi ska få en räntehöjning i september så bör ECI den 30 juli leta sig upp mot 3% i årstakt. tittar man på vad Fed funds rates indikerar så ligger sannolikheten för höjning i september på blott 34%…. det är inte mycket. I december ligger den på 88%. Men det är inte mycket till prognos…. datan får visa vägen, precis som Yellen sagt!

Men visst finns det indikatorer som visar på att Amerikanska ekonomin är robust, Driven miles till exempel:

men även non food sales volumes

men kom ihåg att de här bägge knappast är leading, utan ett resultat av starkt jobbskapande, och stigande huspriser.

Vad händer med oljan? Jag pekade tidigare ut target mot 70-72. vi nådde nästan 70. Frågan är om vi ska upp en vända till eller vi sett toppen? Risken är nästan på nedsidan tror jag. Bryts 60 ska man akta sig!

Säg att dollarn har försvagats klart… vad ska driva det då?

Dessutom är alla snorlånga

Många lockas till de stora oljebolagen för att Div% är så juicy, men om PayOut sänks till 25% så är sektorn normalvärderad…. och det finns tydligen rätt stor risk för sänkning då Freecashflow som skapas vid dagens priser inte verkar täcka de utdelningar som prognostiseras…..

Hursomhelst, det kan finnas anledning att vara försiktig, så sätt Stopp loss på din Ryska vinst posse om du har någon!!!

Vad beträffar tillväxtmarknader så gick de också hyfsat fram till för en månad sedan. Långsiktigt tror jag det finns värden att hitta där, men man kanske ändå ska vänta in the great dip innan man tar in dem i sitt pensionssparande.

Problemet med tillväxtmarknader är att de kommer lida mest om dollar trenden fortsätter och räntor globalt går upp då råvaror korrelerar, allt annat lika, negativt med stark dollar, och höga räntor drabbar länder med Twin deficits… dvs underskott i budget och bytesbalans… och många av dem går att finna just i tillväxtmarknader.

USA får väl också anses vara en Undervikt pga

1. räntorna går upp där och kommer slå mest där
2. värderingarna är högst där
3. vinstnivåerna är högst där
4. tillväxtpotentialen är egentligen lägst där…

Medan Europa får anses vara en OW:

1. då vinstnivåerna är lägst där och störst potential att förbättras
2. ekonomisk fundamenta har en klar uppsida
3. discount från Grekland och Ryssland inprisat till viss del
4. räntorna kommer vara strukturellt lägre där då man är långt senare i cykeln

men även Japan är spännande då:

1. Beta mot global konja är störst, dvs gott om bolag som gynnas av stigande världshandel
2. värderingarna är låga
3. Abenomics biter (även om jag ser stora risker på sikt)
4. lågt aktiebeta… dvs om kurserna vänder ner så brukar japanska aktier outperforma…

Samtidigt är jag ju strategiskt skeptisk, och är övertygade att man kommer kunna köpa aktier betydligt billigare längre fram…. problemet är att kurserna kan stiga en bra bit innan NÄR inträffar.

Sättningen borde som jag sagt tidigare bli kännbar. När räntorna steg med 50 punkter för en tids sen, så rekylerade marknaden med som mest 5%. Om jag får rätt kan räntorna stiga mer än så och en korrektion på 20%+ är fullt rimlig. Att så få tror på detta, gör mig bara ännu säkrare!!! Men än så länge är det Buy the Dips… och håll järnkoll på datan och räntorna.

Klicka för att komma åt 464044.PDF

Have a nice one!

OMX bryter upp mot bakgrund av lite optimism kring Grekland. Min tes är att det alltid löser sig fem i tolv så länge som de ligger inom programmet. Det är först efter det löper ut som det blir kritiskt… alltså är detta mycket av en mediacirkus som marknaden tidvis verkar bry sig om. För de verkligt stora rörelserna så är det den amerikanska 10-åringen, och till viss del 2-åringen, som är av intresse. 10-åringen ligger på 2,13% så det är verkligen ingen fara på taket.

Imorgon har vi förvisso Michigan consumer confidence, men nästa vecka blir viktig, då måndagen bjuder på ISM och PCE samt fredagen bjuder på NFP och Greklands återbetalning av skuld till IMF. Så analysen av börsläget på fredag sen eftermiddag kommer vara klart mer fruitful!

Men tekniska läget just nu är ingalunda positivt, och sabbar inte ovan faktorer detta läge så finns det goda chanser för en ny attack mot gamla toppen!

Artikel Afv där Borg dödförklarar Inflationen!

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3911231.ece?anp_mid=14954806&anp_rid=413124384

Det första som slog mig är ironin att den artikeln skulle kunna bli ikonisk. Dvs efter drygt 30år av fallande inflation, och därmed räntor, så skulle bottenläget av inflationen kunna krönas av ingen mindre än den hyllande fd finansminsterns citat ”Inflationen är död”. Hade inte det varit rätt typiskt?

Men är inte inflationen död då? Visst, den är obefintlig, men är den död? Låt mig bena upp pro´s and con´s. Men innan det ett litet passus…. det finns mig veterligen ingen expert där ute, som uthålligt lyckats prognostisera var inflationen ska ligga 3-5 år down the road. Så även om det är så sjukt avgörande för räntor och därmed alla andra tillgångsslag, så vet vi väldigt lite om hur det ska bli!

Man bör också se det ur ett kort perspektiv, och ett längre eller ska jag säga mer strukturellt…

Skäl FÖR LÅG till INGEN inflation (dvs inflationen orkar max upp till 2%ish uthålligt):

På kort sikt,

1, Kronan har inte försvagats tillräckligt mycket för att sätta fart på tillväxt eller importera inflation
2, Tillväxt och jobbskapande/sysselsättningsgrad/lönebildning är hyfsat stark i relativa termer, men i absoluta är den inte tillräckligt stark för att driva kärninflationen
3, Vår omvärld, främst Europa, återhämtar sig, fast tillväxten är fortsatt låg i absoluta termer
(3), därmed är det inte heller någon prispress uppåt på de varorna vi importerar. Konkurrensen är mördande i kombination med att alla verkar kunna tillverka obegränsat, och ovanpå detta låg tillväxt.

På längre sikt,

1, Lägre tillväxt pga att höga statsskulder omöjliggör budgetunderskott
2, Bankerna är mer picky i sin utlåning, och många kan/bör inte låna mer. Utlåning är below trend vilket ger lägre tillväxt
3, Kina uteblir som global tillväxtmotor för att man ställer om ekonomin
4, idag talar vi om ett globalt kapacitetstak, framför landsspecifika. Det taket ligger långt borta. IDag kan man nästan producera obegränsat utan det skapar prispress. Detta är egentligen det största skiftet som gör att historiska jämförelser haltar.
5, Utbudet av arbetskraft globalt sett är stort, stora generella lönedrivningar kommer dröja. Hör ihop med punkt 4.
6, Europa har strukturella problem, bla med Eurons sammansättning, som inte är lösta och innebär strukturellt lägre tillväxt
7, FEDs REAL Exit, först och främst av MBS, kommer sätta större press på realräntorna, vilket allt annat lika kommer vara tillväxt hämnande.
8, Strukturellt låga energipriser pga av låg tillväxt, Kina ställer om, Utbudet trots allt ökat pga USA intåg som producent och en stark dollar givet att amerikanska ekonomin tuffar på och FED är hökaktiga relativt omvärlden. Låga energipriser kan förvisso ha en indirekt effekt som påverkar inflationen åt andra hållet.

Skäl FÖR NORMAL ur ett historiskt perspektiv till HÖG inflation (dvs inflationen stabiliseras kring 2% och kan temporört gå över under vissa perioder:

På kort sikt,

Inflationshotet på kort sikt är extremt litet nästan överallt i världen, bortsett från USA där det skulle kunna överraska. De senaste årens starka jobbskapande, kan utmynna i en ketchupeffekt, dvs så länge som det funnits ett ”slack” på arbetsmarknaden, så blir det ingen löneinflation, men för varje nyanställd så tar vi ett steg närmare ett läge där slacket försvinner, och således kan löneinflatinen kommer skjuten som ur en kanon.

Stigande inflation i USA, leder inte till högre inflation i resten av världen, men stigande räntor i USA kan de stigande räntor i omvärlden…. och ser centralbankerna till att räntorna inte stiger… ja då kommer valutorna att försvagas nåt kolosalt mot dollarn. Jag tror räntorna kommer följa med något, och jag tror inte Draghi och Co har något emot det.

På lång sikt,

1, Efter snart 8 år av rätt låg tillväxt i världen, så har hushåll och företag hyfsat till sina balansräkningar. Energipriserna är på en för konjunkturen gynnsam nivå, USA går bra, övriga världen gynnas av svaga valutor mot dollarn. Det finns behov av investeringar, i maintenance, replacements, såväl av stat, hushåll och företag. Det går att måla upp ett scenario där tillväxten faktiskt accelererar globalet sett, och därmed kommer jobbskapande och inflation. Hela det här resonemanget är rätt flummit och inte så sakligt, men kan likväl hända.

2. I drygt 30 år har vi haft strukturellt fallande Inflation som bidragit till en räntehausse utan dess like. Vi är så jävla indoktrinerade i detta att vi inte kan föreställa oss något annat även om vi anstränger oss att tänka utanför boxen… 1982 var det ingen som hade kunnat föreställa sig detta. Lika lite kan vi föreställa oss att detta nu vänder och är början på en omvänd trend som kan pågå i årtionden. Jag säger inte att det ska göra det… bara vår oförmåga att prognostisera det om det kommer hända.

För att summera, ja det verkar inte bättre än att inflationen i världen kan fortsätta vara strukturellt låg under många år till….. däremot tror jag på en viss normalisering på kort sikt. Inte normalisering ur ett historiskt perspektiv. Men höger än idag. Alltså hög inflation i den ”nya tiden” motsvaras av ganska låg inflation under den ”gamla tiden”.

Skrev jag verkligen ”nya tiden”….. det är en varningsklocka i sig ju!

Huruvida låg inflation i sig är skadligt vete tusan. Kraftig deflation är, men låg inflation? Det är klart mer tveksamt. Tvärtom kanske det är gynnsamt?

Däremot är SVAG tillväxt, jobbskapande, och klen lönebildning något jag inte tror någon svensk vill ha… och om låg kärninflation är ett uttryck för detta…. ja då är det, som Borg säger, dåligt.

och kom nu för fan och säg att det är högkonjunktur i Sverige, för du blandar ihop det med ett räntefenomen (slash till viss del skattefenomen pga av jobbskatteavdragen etc) som framförallt gynnar Stockholmare med stora lån. Hade det varit högkonjunktur så hade jobbskapandet varit väsentligt högre i riket totalt, tillväxten legat klart över 3%, starkare lönebildning och arbetstagarnas marknad… där är vi inte! Faktum är att Sverige kan nog inte få en outright högkonja utan att övriga Europa mår riktigt bra!!! Sen kan vi diskutera om Sverige i framtiden verkligen kan nå dem nivåerna som historiskt var förenliga med klassisk högkonja…. det finns anledning att vara skeptisk till detta vilket är sorgligt i sig.

Översatt till räntor skulle man kunna tänka sig USA;

2% inflation ger
2% styränta som ger
2,5% kort statspapper + ytterligare 1% när man riktigt börjar kränga MBS papper vilket ger
3,5% för en Amerikansk 2 åring sett på några års sikt (10 åringen upp mot 5,5%)

Detta kan jämföras med 2 åringen idag på 0,7%. 3,5% resp 5,5% kan kännas högt, och är högt ur en post Lehman jämförelse, men ur en pre Lehman jämförelse är det inte särskilt högt. Ganska normalt faktiskt. Det tror jag är viktigt att ha med sig när man pratar tillväxt, räntor och inflation nu för tiden…. pre- eller post Lehman perspektivet gör en stor skillnad.

SAMTIDIGT i Europa, givet att tillväxt och inflation fortfarande är sämre än USA och below trend.

Så måste en 2 årig tysk bund förhålla sig till en 2 årig Amerikan… och ligger 2yrsUSA på 3,5%… dvs 1,5% över inflationen så kanske Tysken ska ligga 0,5% över sin inflation….

Så givet att inflationen i Europa ligger på ca 1% som ett resultat av svag tillväxt, så kan en Tysk gå till 1,5% (1+0,5)…. att jämföra med 0,5% idag.

Får vi dessutom tillväxt i Europa… ja då kan det såklart gå ännu högre.

Point being… går räntorna upp i USA, så går de upp över hela världen. Faktum är att jag tror initialt att globala och amerikanska räntor kan gå upp 1 till 1 i inledningskedet när FED börjar höja.

Men den tiden, den sorgen… nu ligger 10åringen på 2,13%…. inte 5,5% 🙂

Njut av solen mina vänner, och glöm inte lyssna på det nya avsnittet av http://fillorkill.se/avsnitt/

SPX hickade till ordentligt igår, men repade sig mot slutet. Var det en ursköljning av de sista skeptikerna innan kommande uppgång? Svårt att säga såklart!

OMX fortsätter att tveka och momentum i uppgången har verkligen avtagit. Vi skulle verkligen behöva ett brott av 1,656 för att få styrkan bekräftad.

Det är en rätt svårtolkad marknad ändå… svårtolkad i den bemärkelsen att jag tror på följande

A.
Halvdassig data = ingen räntehöjning = låga räntor = höga multiplar = bra börs (vinstnivåerna ligger kvar) = Buy on dips

B.
Stark data = räntehöjning = stigande räntor = fallande börs (vinsterna ligger kvar alt stiger nåt) = Större rekyl, avvakta köpläge

C.
Helkass data (fast inte recession med negativt jobbskapande) = ingen räntehöjning = låga räntor = höga multiplar = bra börs (fast där vinsterna kommer revideras ner) = därmed så är det Buy on dips fast där Dipparna kommer bli lite kraftigare pga av nedrevideringarna.

Igår kom det en radda data…. som faktiskt inte var så pjåkig!

Durable good som väntat, Durable Goods ex transport snäppet bättre. Stark Capital Goods.

Case Shiller huspriser 5,0% YoY mot väntat 4,6 och fg 5,0.. hyfsat och det ser ut som om vi kan få en säsongsmässig uppgång.

CB Consumer Confidence 95,4 mot 95,0 väntat och fg 95,2…. not too bad.

Man skyller gårdagens svaga börs på att den starka datan gör en räntehöjning mer aktuell. Många menar att vi har haft lite tur i Q1 med den svaga tillväxten/datan, men att förväntningarna nu är för lågt ställda och i takt med att den växlar upp så kommer även räntehöjar caset bli mer aktuellt igen!!! Mycket riktigt steg även 2-åringen. Fine, det passar in på B ovan…..

men VARFÖR föll då 10-åringen?

Lite spekulativt så tror jag aktiemarknaden har fel. Datan kan bli snäppet bättre, men inte tillräckligt för att trigga räntehöjningar ännu. Detta gör att räntorna är fortsatt låga, vilket är bra för aktier. Börsen hade fel igår….. time will tell!

Bankerna tjänar mer än någonsin på sina bolån!

http://www.di.se/finansiell-information/telegram/?NewsId=f1eb245b-2b60-41df-8950-f50548cb6d3c

Det är sant. Regeringen skyller på dålig konkurrens…. vilket jag är tveksam till. Låt mig bena upp det!

Så här tjänade bankerna pengar innan:

1, Utlånade pengar, bolån, 1,5% på 100kr ger 1,50 intäkt

2, Kostnad för kundernas inlånade pengar (typ lönekontot) 0% på 100kr, ger o kr i kostnad

3, Intäkt för att ta kundernas inlånade pengar och deponera dem till Stibor räntan, 0,5% på 100kr = 0,50kr intäkt

4, Kostnad för att låna upp pengar som de sedan lånar ut under punkt 1. 100kr * Stibor 0,5% = kostnad 0,5 kr

Summa 1,5 – 0 + 0,5 – 0,5 = 1,50 kr i VINST

Vad hände sen? Jo Stibor blev MINUS 0,5 istället för PLUS 0,5. Bolånet kostar ungefär lika mycket. Du får fortfarande NOLL på lönekontot.

Vad som händer i ovan kalkyl är att punkt 3 blir en kostnad på 0,50, och punkt 4 blir en intäkt på 0,50… då banken numera får betalt för att låna upp till Stibor. Så i teorin blir vinsten fortfarande 1,50kr.

Varför har då vinsten vuxit?

Det är för att talen ovan inte stämmer. Inlånade pengar under punkt 2 är i praktiken kanske 10kr i relation till utlånade. Punkt 3 är naturligtvis också 10kr. Förr i världen gav de här 10kr en nettointäkt då banken alltid fick lite ränta på Stibor deponerade pengar samtidigt som de inte hade någon kostnad på kundernas lönekonton. Idag har det förvandlats till en kostnad, som förvisso är rätt liten då de absoluta beloppen är rätt små.

Nej, the big game changer är punkt 4. Dvs bankernas utlåning finansieras av punkt 4 upplåning. Förr i världen kostade den upplåningen. Numera får de betalt. Normalt sett skulle bolåneräntorna följt med Stibor ner men har alltså inte gjort det.

Ett 3m lån borde inte kosta 1,80% minus rabatt 50 =1,30% idag… utan borde snarare ligga på 0,80% för att den historiska spreaden skulle vara intakt.

Bankerna duckar med motiveringen att de idag har en kostnad för att hålla NOLL räntan på lönekontot, vilket är sant, men den kostnadsökningen är långt mycket mindre än intäktsökningen som skapats av att bolåneräntorna inte följt med Stibor 3m i samma takt. Det är alltså fel av media att bara titta på spreaden mellan punkt 1 och 4, utan man måste även inkludera nettot av 3 och 4, men även inklusive detta borde det se bättre ut!

Det beror väl delvis på dålig konkurrens, då det hade räckt att EN bank sänkt bolånet med 50 punkter så hade det blivit fart på dem andra….. men situationen är unik då det även finns en koppling till inlåningsräntan%.

Man måste se till helhetskalkylen. Inte bara bolåneräntan minus Stibor!

Läste ni artikeln om långtidsutredningen?

http://www.dn.se/debatt/sma-steg-basta-strategin-for-en-battre-bostadsmarknad/

Hur kan man lägga kraft på lån/värde (givet att värde=pris)… priset är ju bara en konsekvens av andra viktiga faktorer.

Priset är helt oviktigt. Någon med för mycket lån idag skulle helt plötsligt vara OK i framtiden om priserna gick upp med 50%? Jag hävdar att han kan få EXAKT lika stora problem med sin belåning oavsett skuldsättningsgrad. Precis som att någon med 110% belåningsgrad inte alls behöver få några problem med sin skuld. Priserna är dessutom bara en funktion av köparna och säljarnas förutsättningar, vilket till stor del handlar om lånelöfte, inkomst, skatter och faktiska räntenivåer.

Det finns många plus med fastighetsskatt, men jag tycker inte det är ok att en fattig pensionär ska tvingas flytta för att de har havsutsikt på huset.

Man talar även om bostadsbrist och nybyggnation. Det är väl egentligen inte ett problem någonstans, bortsett från Stockholm? Sen om du jobbar på SevenEleven, kanske du inte kan bo i en 100 kvadratare mitt i stan… det är kanske inte orimligt eller?

Jag kan också tycka att ränteavdraget inte behövs. Men ska man fortfarande bli beskattad på Ränteinkomster? Eller ska man fortfarande kunna dra av förluster på aktieaffärer? Det kanske finns aspekter som vi inte riktigt funderat igenom helt?

Amortering ner till 70 eller 50%? Varför säger de inget om ett dynamiskt krav. Man ska amortera när man har utrymme, annars ska man amortera mindre. Det kommer bara få klart negativa effekter för svensk ekonomi, sysselsättning och slutligen bostadsmarknaden.

Ja det finns mycket galenskaper, där den viktigaste ändå aldrig nämns…. principer för lånelöften som helt styr vilka summor som låntagarna får låna, och som därmed är helt avgörande för bostadspriserna och eventuellt överskuldsättning.

Have a nice one!

ps. Börsen då? Tja, det verkar ju som om den vill tugga vidare uppåt ändå… i eftermiddag har vi huspriser i USA samt CB Konsumentförtroende… kanske kan sätta riktningen? ds.

För er som inte sett del 2 så passa på… den finns kvar i sex dagar till!

http://www.svtplay.se/video/2937890/de-superrika/dokument-utifran-de-superrika-avsnitt-2

Samtidigt vill jag passa på att tacka grabbarna i FillorKill podden för berömmet i förra veckan. Det värmer! Hädanefter kommer jag inte att missa ett avsnitt. Initierat och välgjort, och en skön mix av ämnen! Ni är Sveriges svar på Wallstreetweek.com !

OMX har inte upplevts som så stark på sistone, ändå har vi varit uppe på 1651 idag. Jag säger som killarna i FillorKill. Det är klart att man är tekniskt/taktiskt positiv, men det är med låg conviction… men det kanske också är pga låg conviction de kan fortsätta upp eller? High conviction kan ju ibland vara lite contrarian. Samtidigt viskas det ju gärna om Sell in May and stay away… maj-oktober är ju historiskt en svag period.. fast med MÅNGA undantag. I wish it was that simple! SL kring 1,590 känns sunt! Men även här kring 1,654 är en bökig utbudsnivå… men lyckas vi passerad den ska vi nog attackera toppen. SPX visar riktningen!

Det surras alltjämnt om Grekland, och jag måste erkänna att jag är rätt trött på det. Men jag tror trots allt att om det INTE blir en uppgörelse, vilket de flesta ändå tror att det bir, så kan det trigga utflöden från de europeiska börserna i ren riskaversion. Så det gäller ändå att man har lite koll. Men för att ta bort bruset så kan man fokusera på nedan

Refinancing Needs/Negotiations Key dates:

May 25: Eurogroup meeting (press reports)
May 27: ECB convenes on ELA
—-
June 3: ECB Policy Meeting

June 5: EUR 301m – IMF repayment
June 12: EUR 339m – IMF repayment
June 16: EUR 565m – IMF repayment

June 18: Eurogroup – Luxembourg
June 19: ECOFIN – Luxembourg

June 19: EUR 339m – IMF repayment

June 25-26: EU Summit – Brussels – förhoppningar om ett nytt program som tar över när det gamla löper ut
June 30: End of the four month extension of the previous MoU – programmet löper ut

—-

July 13: EUR 452m – IMF repayment
July 20: EUR 2.1bn – Repayment of bond held by the ECB
July 20: EUR 1.4bn – Repayment of bonds held by national central banks – Samtliga 3 är stora betalningar, som idag inte omsluts av något program!

—-
August 20: EUR 3.0bn – Repayment of bonds held be the ECB

My take är att IMF kulorna löser dem alltid fem i tolv då de alltjämnt är inom programmet. Men den 30/6 löper det ut, och måste ersätta av ett nytt… eller inte! Den 13 juli är första betalningnen, har man inte ett nytt program? Vad händer då? Den 20 juli förfaller 2,1mdr…. det finns inte en chans att man kan lösa 2,1mdr om man inte sitter i ett nytt program!!!

Mitt tips är att bortse från bruset och håll koll på ovan viktiga datum istället!

Amerikanske inflation, CPI, kom precis. Den som är relevant är Core Cpi, och den kom in på 1,8% mot väntat 1,7% och fg 1,8. Ingen kioskvältare, dvs inget som den numera DATA beroende Yellen kommer att bry sig om!!! Bra för aktier således, eller inte dåligt, hur man nu väljer att se det!

Är de svenska bostäderna övervärderade eller ej?

En av de absolut populäraste samtalsämnen nu för tiden är de svenska bostadspriserna. Så har det varit ett tag. Spelar ingen roll om man tar en bärs med kompisarna eller tittar på Nyheterna…. alla har en rätt stark och övertygad åsikt. Det verkar finnas två läger, ett där man tycker att priserna är Fair och väntar sig att de ska ligga kvar på dagens nivå, och ett där de tycker sig se en värderingsbubbla och väntar sig en ordentlig sättning (typ minst 25%) någon gång de närmaste åren.

Jag säger inte att någon av grupperna har fel, bara att det saknas ödmjukhet och insikt i att förstå varför ena eller andra scenariot är det rätta.

Låt mig bena upp det. För det första måste man förstå dynamiken i prissättningen. Priset på en bostad blir naturligtvis på den nivån där köpare och säljare möts. I en marknad där priserna stiger beror det främst på att köparna är villiga och har möjligheten att betala ett högre pris. Det är självklart att säljarna alltid vill ha så mycket som möjligt, men om priserna ska stiga så beror det på att köparna har mer kulor på fickan och är beredda att använda dem. Men det är inte prisuppgång vi diskuterar, utan prisnedgång. Vid en prisnedgång är det säljarna som driver priset. En köpare vill ju egentligen alltid köpa så billigt som möjligt så det hänger på vad säljaren är beredd att släppa den för.

Låt säga att en bostad kostar i snitt 100kr i Sverige idag. En köpare kan ju alltid erbjuda säljaren 70kr, men jag är tveksam, för att inte säga säker, på att säljaren inte går med på att sälja.

Jag vågar påstå att den enda chansen för att en säljare ska sälja sin bostad för 70 är om han eller hon är forcerad eller tvingad att göra det.

En sådan situation uppstår av ett enda skäl, att säljaren inte klarar att betala sina boendekostnader, främst räntekostnaderna.

Det i sin tur beror på två faktorer, antingen att säljaren blivit av med jobbet och/eller räntan har stigit kraftigt.

Det här resonemanget ger oss några slutsatser. För att förstå om bostadsmarknaden i Sverige ska krascha eller ej så måste du veta hur

1. Om vi de närmaste åren ska slungas in i en djup recession som ger så pass hög arbetslöshet att antalet forcerade säljare blir så många relativt köparna att det pressar ner priserna

2. Ränteutvecklingen de kommande åren, vilket beror på många faktorer men mest inflationsutvecklingen de kommande åren.

Jag vågar påstå att det är nästintill omöjligt att göra tillförlitliga prognoser över om och när vi ska hamna i en djup recession eller prognostisera inflationsutsikterna kommande 5 åren.

Men låt säga att du har svaret. Du vet att det inte blir någon recession, och att inflationen går till 3% år 2018. Men det räcker tyvärr inte.

3. Du måste även känna till hur många forcerade säljare det finns vid varje räntenivå. Dvs vid 3% ränta finns det X stycken som inte klarar av att betala sitt lån, vid 4% X stycken osv. Idag verkar ingen sitta på den informationen, tyvärr.

4. och även om vi visste att räntan ska gå till 4%, och X antal blir forcerade säljare, så kan vi inte säkert veta hur priserna reagerar då det måste ställas mot styrkan hos köparna i det läget. Vi vet att det är forcerade som driver NER priset, men hur långt beror på styrkan hos köparna.

Jag säger inte att jag har svaret, jag säger bara att ingen KAN ha svaret….. men att de flesta verkar tro att dem har det. Om det beror på avsaknad av insikt, kunskap eller ödmjukhet är svårt att säga… men det är värt att tänka på när vi för den här diskussionen!

ps. Jag tillhör ju dem som tror att vi står inför högre räntor, men att det i sig inte leder till tvingade försäljningar. Däremot är jag rädd att många måste dra ner på sina levnadskostnader vilket lär slå mot svensk ekonomi. Det leder alltså till lägre tillväxt och stigande arbetslöshet, som i sig kan leda till tvingade försäljningar, som, vilket är det enda vi vet säkert, är det som driver priserna nedåt….. vilket får negativa konsekvenser i sig, främst på consumer confidence.

MEN jag är tillräckligt ödmjuk för att inse att det är snarare är en gissning än en prognos och där det verkliga utfallet kan bli helt annorlunda.

ds.

ps2.

Det pratas mycket, OM FED ska höja och NÄR de ska höja… men inte så mycket HUR…

Optimisten säger att räntehöjningarna kommer bli små och försiktiga, med hänsyn tagen till att inte förstöra recoverien. Det är vad marknaden verkar prisa in idag, alternativt har marknaden en väldigt negativ syn på den amerikanska konjunkturen de närmaste två åren. Pessimisten, å andra sidan, menar att FED ändå måste återsställa både ränta och balansräkning till en hyfsad nivå för att överhuvudtaget ha några verktyg i framtiden när nästa recession slår till… Sanningen är nog den att Yellen måste förhålla sig till bägge ”skolorna”. Inte helt lätt det där!

DB rapport nedan

Klicka för att komma åt DB_GEP_2015-05-20_0900b8c089b56d2d.pdf

ds.

Trevlig helg!

De flesta som hållit på med aktier ett tag vet vad ERP, Equity Risk premium är. Riskpremien = Earnings Yield, dvs Inversen av PE talet som baseras på kommande årsvinsten minus riskfria räntan.

Ser man till ERP som indikator de senaste 70 åren har det inte varit en dum indikator för en långsiktig investerare, även om tajmingdelen på kort sikt oftast blir väldigt fel.

Historiskt ska man dra öronen åt sig när aktiemarknaden erbjuder en premie på 2-3% och man ska leta möjligheter när den ligger över 6%. Det finns en logik, lite sunt förnuft bakom detta.

Den här kom från Carnegie idag

Det är frestande att göra slutsatsen att är premien hög så ska priset på aktier upp och tvärtom!

DOCK, utgör bara priset EN av TRE komponenter i den här. Framtida vinster och Räntan är de två andra.

Skulle vinsterna bli, säg 20% lägre, än vad vi räknar med idag…. ja då är premien inte så attraktiv längre.

Skulle räntorna, långa som korta, sticka 200 punkter, ja då är premien inte så attraktiv.

Priset har bara stor sannolikhet att stiga, om vinstestimat och räntor ligger kvar där de gör idag.

Det gör modellen minst sagt ömtålig!!!

Personligen gillar jag att titta på aktievärderingar utan räntekomponenten då jag tycker tillgångsslagen räntor resp aktier bör värderas var för sig.

Tittar man isolerat på aktier, utan hänsyn till räntan, så ser aktier dyra ut.

Anledningen till ERP ser så fin och gynnsam ut beror alltså inte på att aktier är så förbaskat billiga, utan obligationer är så förbaskat dyra, dvs räntan är så låg.

Vadå tänker någon, struntar du i räntan, den spelar ju ändå en rätt stor roll!!!!

Javisst gör den det. Låga räntor får pengar att strömma in till aktiemarknaden, och rent flödesmässigt gör det aktier attraktivt. Men då handlar det inte om världering, utan snarare av TAKTISKA skäl. Man ska ha aktier av Taktiska skäl. Det är samma sak som att man vill sitta med så länge som trenden är stigande. Aktier är tekniskt intressanta. Detta kan jag skriva under på….. men inte att de är attraktiva värderingsmässigt, för det ska ingen försöka slå i mig.

Hur man väljer att positionera sig givet den här vetskapen är högst individuellt, men någon typ av fifty fifty lösning känns ganska rätt….

MS sammanfattar FED protokollet som bjöd på ömsom vin ömsom vatten… givet att dollarn är hyfsat stabil, och vi får en pick up tillväxt under Q2 och framåt, så bör även löneinflationen visa sig, och därmed är sannolikheten 50/50 att man höjer i september, rätt hög att man höjer i december… men återigen, det bygger på GIVET ATT….. och allt kan ju hända! Jag har lärt mig att inte ta ut nåt i förskott, jag trodde på högre räntor även för 1,5 år sedan!!!!!

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=6rdrknj2-3p7v-g000-bc91-005056013301&store=0&d=1&user=da3d7sceyz73s-0&__gda__=1558301183_8ce1e408dbd2aeee76b5c1ebbf269768#0021&da3d7sceyz73s-2&1558301183_b26dbafd289c350aa0013dabaab8b666&0011&da3d7sceyz73s-1&1558301183_68ab028d93524e2ff163294fa93cc557

http://www.di.se/artiklar/2015/5/20/regeringen-och-alliansen-overens-om-amorteringskrav/

Verkar som om regering och opposition skiter i den juridiska komplikationerna och försöker införa tvångssparande trots allt!

Det är bra!

Är det tvångssparande? Det vete f-n. Det är väl ingen som tvingat dig att låna, och om du nu tar lån så är det två parter inblandade, inte bara du, och då kan väl långivaren ställa upp kraven för lånet. Du kan ju alltid tacka nej! Så att kalla det tvångssparande vete tusan, skit i att låna då!

Sen ska ju alla ha klart för sig att en bank innerst inne INTE vill att du ska amortera, de vill att du ska låna. Jag kommer ihåg när jag praoade på högstadiet i kassen på det lokala bankkontoret. Pensionärer kom in och satte in sina pengar, och trodde att dem gjorde banken en tjänst. Samtidigt kom folk som ville låna med mössan i hand och bugade och neg. Hallå! Inlånade pengar är en banks kostnad, utlånade pengar är en banks intäkt. Som låntagare är du kund, och som inlånare är du ”leverantör”. Verkar som om vissa inte fattar detta. Idag behöver inte en bank heller dina inlånade kulor, för de ordnar med upplåning på annat håll.

Många tror också att banken är orolig över värdet på ditt hus, dvs deras säkerhet. De är inte särskilt oroliga. Det sista dem vill är att ta över ditt hus och behöva sälja det. Vad de är oroliga över är att du inte ska kunna betala räntan varje månad. Det är nämligen deras prio ett. Om du har för mycket lån så att du riskerar att hamna i en situation där du INTE kan betala räntan… då ser banken gärna att du amorterar, annars inte. Du är deras inkomstkälla. Det är Regeringen som borde vara orolig, för att det är deras jobb som ryker om vi får en recession och fastighetskrasch som grundar sig på överbelåning.

Vi är allt tvångsamorterare egentligen. Den enda skillnaden är att när du väljer ett amorteringsfritt lån så kommer du amortera först den dagen du inte behöver något eget hem, antingen för att du sitter på ålderdomshem eller ligger i graven. Då kommer du amortera hela summan…. eller som regeringen nu vill, lite i taget fram till att du ligger i graven. Det är samma sak.

Någon kanske hävdar att det är smartare att amortera lite i taget, då går nämligen räntekostnaderna, allt annat lika, ner. Men det är inte riktigt sant. För slanten du amorterar hade du istället kunnat, lite teoretiskt dock, sätta in på ett konto, och där räntan på de pengarna är lika stora som den räntebesparing du gjort om du amorterat. Just idag är det inte så… idag får du noll på kontot samtidigt som lånet kostar, så det är gynnsammare att amortera faktiskt.

Idag är dessutom räntorna så låga att du faktiskt HAR UTRYMME att amortera. Det har du kanske inte när räntan är 5%. Det fina med att amortera nu är att din framtida besparing faktiskt blir 5% X beloppet du amorterat, den dagen räntan står i 5%. Då känns det kanske lite roligare än besparingen du gör idag, som knappt känns då räntorna är så låga.

Är amorteringskravet lösningen på problemet med eventuell överbelåning (och som ren konsekvens av detta för höga bostadspriser) bland svenskarna?

Nej absolut inte, men det kanske ändå indirekt löser delar av problemet. Låt mig förklara!

Belåning är inte fel, för hög belåning är fel.

Rätt belåning är en funktion av ”Disponibel inkomst” minus ”Verkliga levnadskostnader” = ”Summa att lägga på boende” / ”Kalkylränta” = Låneutrymme

”Verkliga levnadskostnader” = Det är högst personligt för varje hushåll, men det ska vara en nivå som du faktiskt kan leva på, inte som tvingar dig att äta nudlar varje dag.

”Kalklylränta” = Den här kan diskuteras. Men om man ser 3m räntan ur ett historiskt intervall, så kanske 75% nivån är rimlig (100% är max och 0% där det är idag typ). Problemet med dagens variant där bankerna använder sig av ett påslag, typ 5 års räntan + 4%, är att när räntan är väldigt låg, som idag, är sannolikheten hög att kalkylräntan kan komma att testas i framtiden, medan när räntan är väldigt hög så sannolikheten väldigt liten att kalkylräntan kommer att testas.

Om man skulle tillämpa ovan, så skulle man säkert hitta en del låntagare som har för stora lån. DET ÄR INTE SÄKERT ATT DE HAR ÖVER 50% LÅN/HUSVÄRDE för det. De kan nämligen ha köpt huset för många herrans år sedan, varpå värdet stigit och gjort loan/value gynnsam, men lånet är lik förbaskat för stort för kalkylen ovan. På samma sätt kan det finnas unga människor med bra inkomst och lite EK, som köpt nyligen och har 85% loan/value, men uppfyller kalkylen ovan med råge. MEN jag misstänker ändå att det finns några som inte uppfyller kalkylen ovan och har över 50% loan/value, så de kommer tvingas till att amortera vilket får den indirekta effekten att kalkylen ovan rättas till.

Bara så alla fattar, kvittot på att Svenskarna är rätt belånade, och därmed priserna är på rätt nivå, är att 3m bolåneräntan kan gå till 5% utan att någon tvingas sälja för att de inte klarar av att betala lånets kostnader, och utan att de tvingas koka soppa på spik till middag (vilket egentligen inte gär nåt men det slår för mycket på svensk konsumtion, tillväxt och därmed arbetslöshet, som i sig leder till att folk inte kan betala räntorna och tvingas sälja, vilket tvingar ner priserna och skapar en fastighetskris). Ligger räntan på 5% och ingen behöver sälja, och alla kan leva ett drägligt liv, då har vi rätt lån, och då är priserna rätt, och då får vi ingen krasch. Amoreteringskravet angriper inte direkt detta problem, men indirekt kan det få positiva effekter.

Någon kanske säger, men får Svenskarna låna så lite som kalkylen ovan indikerar, då har ingen råd att köpa ett boende. FEL FEL FEL FEL…. priset är inget annat än en funktion av EK + LÅN (där EK är en funktion av det sålda boendet som styrs av vad den köparen kunnat betala, dvs återigen EK + LÅN). Så får folk låna mindre, så blir priserna lägre. Den enda som egentligen blir lidande av detta är banken.

Vad gäller nya lån så amorteringskravet jättebra! Inte för att det tvingar folk till att spara, utan för att det ger rätt nivå på lånet. Exempel. Säg att en person får låna 2mkr idag enligt bankernas alltför vidlyftiga lånelöfteskalkyler. Enligt min kalkyl så kanske samma person bara skulle lånat 1,5mkr. Men genom att bankerna tvingar in amortering i sin kalkyl (vilket tar av personens ränteutrymme) så kanske de får låna 1,5mkr…. och då har vi ju nått målet, fast på en annan väg. Men det spelar ingen roll.

Jag hoppas ändå på möjligheterna med ett Dynamiskt amorteringskrav. Det hade varit önskvärt. Vad innebär det? Jo idag pratar man om att ett hushåll ska amortera lika mycket varje månad. En dynamisk amortering innebär att man amorterar mer när räntan är låg, och mindre när räntan är låg. I praktiken skulle det kunna utgå från kalkylräntan vid lånelöftet. Säg att man räknar med att boendet kostar 6%, och att det för ett hushåll motsvarar 10,000kr i månaden. Nu när räntan är 1,5% (1/4 del av 6%) så går 2,500kr till räntekostnader, och således kan man amortera 7,500kr. Om räntan dubblas, så sjunker amorteringsnivån till 5,000kr. För låntagaren så är boendekostnaden flat över tiden, då han avsätter samma belopp till räntor och amortering varje månad. Att hushållens boendekostnad inte går upp eller ner är bra då deras levnadsstandard egentligen bara borde förändras med en förändring av disponibelinkomsten, och som normalt sett rör sig ganska lite. Att inte tillämpa dynamisk amortering riskerar också att bli en bromskloss för svensk ekonomi den dagen räntorna är höga då hushållen får lägga väldigt mycket på boendet. Det är en onödig effekt. Hoppas de är så smarta!!!!!

Det är bra att regering och opposition ändå ser allvaret idet här, och inte bara lämpar över ansvarte på Ingves, som är helt fel instans. Ingves ska se till svensk ekonomi, som för tillfället är svag, sett till senaste årens jobbskapande, privatkonsumtion, industriproduktion… där det yttersta kvittot kanske är att tillväxten legat under 3% under många år, med obefintliga lönelyft och en arbetsgivarnas marknad. Det är inte bra att bolånen ökat som de gör, men det är enkelt för Regering och finansinspektion att reglera bankerna så att de inte kan låna ut så mycket. Att sen de svenska låntagarna åtnjuter ”Ingves” låga ränta varje månad de ska betala sitt lån är bara positivt. Antingen för att de konsumerar, vilket är bra för ekonomin idag, eller amorterar/sparar vilket är bra för ekonomin i framtiden.

Väldigt många fattar inte följande: Det är inte ett problem att folk betalar 1,5% ränta på sin bolån, det är tvärtom bra då de kan konsumera och amortera. Problemet är när två unga personer kan låna 8mkr till att köpa en lägenhet i Stockholm. Hade bankerna bara lånat ut 4mkr så hade pris och belåningssituationen varit helt annorlunda. Det är summorna som lånas ut som är problemet, inte räntan de betalar på lånet. Ingves jobb är att hantera räntan. Regering och Finansinspektionen reglerar bankerna. Kan inte den polletten trilla ner nån gång?

Det är inte Ingves sak att reglera skuldsättning, de som tror det förstår inte hur penningpolitik fungerar. Verktygen har regering+Finansinspektionen och där verkar det nu ändå hända saker, och jag börjar bli lite mer positiv efter dagens utspel!

Njut av våren!!!

Aktiespararna driver en process mot Robur att de sålt fonder som marknadsförts som aktiva, och med en strävan att slå index, men där fondportföljen har varit så pass lik index att fonderna performat som index. En aktiv sverige fond kostar i snitt 1,5%. En passiv indexfond kostar i snitt 0,5%. Man betalar alltså ca 1% mer för att förvaltaren ska välja bort aktier han eller hon inte tror på till förmån för dem han eller hon tror på. Om fonden ligger exakt som index så har man alltså inte gjort detta och därmed har man betalat 1% för mycket helt i onödan.

Om vi höftar till sifforna var landar vi då?

Säg att det lågt räknat finns 100 miljarder i aktiva fonder, inte bara Roburs, som inte är aktiva. Då har kunderna betalat 1 miljard för mycket i avgifter, per ÅR. Över en tioårsperiod är det 10 miljarder. Detta är lågt räknat! Jag tror om man verkligen går till grunden med detta så skulle det kunna vara 3-4 gånger så mycket.

Om det är 10 miljarder så är det ca 2,000kr per svensk sparare. Men det kan säkert vara 10,000kr också!

Inget dåligt rån ellerhur?

Det är bra att aktiespararna driver processen.

Men dessvärre är det mer komplicerat än så. För det första är det lite knepigt att vara aktiv på den svenska marknaden om du förvaltar 20 miljarder. Låt mig ta ett litet exempel. För att fonden verkligen ska kunna ta aktiva positioner mot index, och därmed ha en chans att avvika performancemässigt så behöver en position i snitt i väga 2%. Det innebär 50 bolag. 2% av 20miljarder är 400mkr. Om fonden inte ska äga mer än 5% av ett bolag, vilket är det vanligaste i UCits fonder, så innebär det att börsvärdet måste vara minst 8 miljarder. Det gör att det inte finns så många bolag att välja på. Eller rättare sagt, förvaltaren tvingas sitta på i stort sett ALLA bolag på börsen. Vad händer då? Jo man går i princip som index. Alternativet är att man säger att man kan investera i 300 bolag. Dvs varje bolag väger 0,33%. Då blir det per automatik en svårrörlig småbolagsfond, som per automatik är underviktad stora bolag. Aktiv ja, men förvaltaren är tvingad att sitta som han gör.. Inte för att han alltid misstror stora bolag. En påtvingad småbolagsfond.

Det är alltså inte så lätt!

Men vad borde de gjort? Jo de borde gått ut och sagt när fonderna blev för stora att vi kan inte längre förvalta dem aktivt, utan ställer om förvaltnigne till passiv, med tillhörande avgifter.

Men varför gjorde man inte det? Tja, man tackar inte nej till minst 1 miljard om året om man inte måste….

Men det finns ännu en aspekt som är ganska sorglig, och det är att majoriteten av de aktiva förvaltarna klarar inte uthålligt att slå index. Vad innebär detta. Jo, om nu aktiesparararna tvingar fram en lagstiftning som gör att aktiva fonder får böta om det visar sig att de är indexskuggande eller passiva…. Så kommer de fonder som säger sig vara aktiva vara rejält aktiva. Men är inte det bra? Jo om deras bets hade inneburit att de slagit index… Men verkligheten är förmodligen den att de flesta kommer gå rejält sämre än index. Då kommer det visa sig, sorgligt nog, att det hade varit bättre om spararna låg i en fond som åtminstone gick som index.

Men det kommer folk att fatta efter ett tag och sälja de aktiva fonder som inte levererar. I bästa fall är det så. Många sparare är jävligt lata och ointresserade så en del pengar kommer säkert ligga kvar. Men helt klart kommer en hel del pengar gå till det fåtal aktiva fonder som faktiskt levererar och till billiga index fonder. Men då är väl allt frid och fröjd?

Inte riktigt. Vad tror ni händer med avkastningen i de aktia fonder som haft bra performance efter de fått enorma inflöden? Just det, de blir så så stora att de inte längre klarar av att leverera överavkastning. De börjar gå dåligt!

Till slut hamnar majoriteten av pengar i index fonder. Men är inte det jättebra tänker någon?

Njae, man är frestad att komma fram till den slutsatsen, med tanke på den aktiva förvaltningens dåliga resultat och index fondernas låga avgifter.

Men det finns faktiskt andra saker att ta hänsyn till. Låt mig nämna några:

1. Det kanske mest uppenbara, att du inte per automatik hellre vill sitta på ett bolag med stort börsvärde än ett litet. Det finns ingen forskning som pekar på att ett stort bolag, sett till Mcap, skulle vara en smartare investering i såväl absoluta, relativa som riskjusterade termer än ett litet. Ändå blir du som indexinvesterare sittande med just sådana. Därmed inte sagt att små bolag alltid är en bättre placering än stora.

2. I mars år 2000 vägde Ericson över 30% av svenska börsen. Är det rimligt att en väldiversifierad portfölj ska riskera att få sån slagsida? Vi har även sett liknande bias mot sektorer under vissa perioder.

3. Säg att du har två identiska bolag, med samma fina utsikter och fundamenta. Om du har 5% som ska placeras, vad säger logiken då? Just det, 2.5% i varje. I en index fond kan det lika gärna bli 4% i det ena och 1% i det andra. Varför ta ett 4ggr så stort bet i det ena när de är exakt lika attraktiva?

4. Index är övervärderat by definition. Den aktien som går upp mest, allt annat lika, kommer ta störst utrymme i index. En index fond kommer köpa mer av den aktien än de andra. Övervärderade aktier tenderar till bli mer övervärderade, men det känns ändå fundamentalt fel.

5. I regel faller de aktier som gått upp mest när börsen väl kraschar. I en indexfond sitter du per automatik tungt i de aktierna som gått upp mest.

Det här är bara några punkter. Missförstå mig inte. Efter att ha läst punkterna ovan så kanske det framstår som enkelt att slå index genom att avvika från index eftersom index har så många brister. Så är det uppenbarligen inte. Men det handlar inte bara om avkastning, utan även om att ta hänsyn till risken och jag är inte säker att alla vill ha en fond som garanterat kraschar när börsen gör det. Jag tror personligen det är lättare att skapa en portfölj som går ner 35% när börsen går ner 50%, än vad det är att skapa en portfölj som går upp 65% när börsen går upp 50%. Därmed inte sagt att den förstnämnda kommer gå bättre än börsen över tid. Men för många kan det ändå finnas ett stort värde i att minimera förlusterna i en svår marknad.

Bland de fonder som är verkligt aktiva, och som presterat ganska hyggligt genom åren, såväl i Sverige som utomlands, går det att urskönja två bias eller två strategier som visat sig fungera hyfsat. Den ena är kopplat till risk. Dvs förvaltare som är konservativa och riskaverta lyckas ibland skapa en portfölj som går klart bättre än index i en fallande marknad, och den överavkastningen kompenserar för den mediokra avkastningen i en stigande marknad. Men det är ändå svårt att veta vilka fonder det är, då det inte är självklart att alla fonder som gått dåligt i senaste årens bull market, inte bara kommer prestera väl i en krasch, utan prestera så pass bra att det kompenserar fullt ut för den svaga relativavkastningen i Bull marknaden som varit. Men det kommer finnas en och annan. En annan strategi är de fonder med ett medvetet eller undermedvetet småbolagsbias. Dvs tar man hänsyn till punkterna 1-5 ovan så är sannolikheten stor att man blir sittande med en portfölj med småbolagsbias. En sån portfölj har en tendens att gå bättre än index i stora uppgångar. Dock brukar småbolag gå sämre än index när the shit really hits the fan (och detta trots att man valt småbolag med hög kvalitet) så även här är det svårt att säga att alla Sverigefonder med småbolagsbias kommer gå bättre än index över tid. Men en och annan kommer göra det. Jag har tidigare varit lite skeptisk mot de fonder som jämför sig mot ett storbolagsindex, men är överviktad i småbolag. Är det verkligen rätt index? Kommer prestationen av att man är skicklig förvaltare, eller för att man har ett småbolagsbias som går starkt? Hur man än vrider och vänder på det, så ska man ALLTID utvärdera en fond över en börscykel, dvs där både en stor upp- och nedgång finns med. Detta för att se vilka som badat utan byxor efter en uppgång (där de slagit index) eller om lågrisk strategin verkligen kompenserar för den svaga utvecklingen i uppgången när väl Björn marknaden infinner sig.

Tittar man på den breda kategorin Sverige fonder i Morningstar och rankar på 10 år (vilket alltså fångar såväl upp-som nedgång) så finns det en radda fonder som slagit index, och de är nästan uteslutande småbolagsfonder. Så visst har ett småbolagsbias fungerat. Det finns dessutom en logik då inom kategorin småbolag så går vinnarna bättre än vinnarna bland storbolag, vilket inte heller är så konstigt då ett litet bolag har större chanser att överraska och växa än ett stort. Detsamma gäller på förlorar sidan naturligtvis. Men de senaste 10 åren har ett Sverige index exklusive de 30 största bolagen gått bättre än ett index inklusive de 30 största. Men ska förvaltaren då har credit för att han gått bra. Jag anser att en fond med småbolagsbias ska jämföras med andra småbolagsfonder, för att bilden ska vara rättvis.

Sen är det frågan om ett småbolagsbias kommer betala sig även kommande 10 åren. Logiken säger det. Men det beror även på konjunktur och börsklimat. De senaste 10 åren har trots LEhman kraschen varit väldigt gynnsamma. Den kommande cykeln behöver inte se lika rolig ut, och jag har en känsla av att ett småbolagsbias betalar sig desto bättre och gynnsammare cykeln är. Får vi en sämre cykel, ja då är det inte lika självklart.

Så för att vara lite cynisk kan man säga att index har stora brister för att det är Värdeviktat, då lockar ett index som är likaviktat, men det kommer få slagsida mot småbolag vilket ökar risken och inte alltid är så önskvärt, vilket gör att man kanske ska ta hänsyn till bolagets fundamentala storlek, dvs omsättning, vinst, eget kapital etc, men då kommer du förr eller senare fram till att det finns ingen logik att alltid äga mer av ett bolag bara för att det har en hög omsättning och vinst, vilket kommer leda dig in på värdering, dvs där man sätter pris i förhållande till ovan nämnda faktorer, och helt plötsligt är vi inne i den världen som aktiva förvaltare jobbar…. dvs där de försöker undvika övervärderade bolag. ALLTSÅ är aktiv förvaltning ganska logisk, men problemet är att 4 av 5 förvaltare misslyckas.

Jag har inte svaret, men jag tror inte att lösningen är indexförvaltning, jag tror på logiken bakom aktiv förvaltning. Problemet måste vara förvaltarnas sätt att jobba? SEB har infört något som heter ”rule based investing” som tydligen verkar fungera rätt bra. Det är inte rocket science utan handlar om att de har regler för vilka bolag de ska investera i och hur en portfölj sätts samman. De verkar ha insett att felet är aktiv förvaltning, utan att aktiva förvaltare tar många dåliga beslut, vilket skulle kunna bero på psykologiska aspekter. Dvs marknaden påverkar dem att göra dumma grejor. Men sätter man upp ett regelverk som till viss del tvingar dem att agera på ett visst sätt så kan man undvika detta. För att ge ett exempel, oftast är en lågt värderad aktie behäftad med en massa but´s and if´s som gör dig som investerare tveksam och villrådig om det är en bra placering, medan högt värderade bolag oftast känns väldigt rätt att ta en position i då det finns en optimism kring dem här som de facto gjort dem högt värderade. Detta är svårt att värja sig mot och många gör därför felinvesteringar.

Slutkontentan är ändå att en riktigt skicklig aktiv förvaltare, han har småbolagsbias när man ska ha det, och har inte det när man inte ska ha det. Hans portfölj sitter på låg relativ risk när man inte ska ta risk, och sitter på en mer riskabel portfölj när det är gynnsamt att sitta på risk. Problemet är att de här förvaltarna är få, och svåra att identifiera på förhand.

Slutslutkontentan skulle kunna vara att det är inte Indexfonder som är så fantastiska, utan bristen på skickliga aktiva förvaltare. Dagens debatt ser ut att tvinga oss till indexfonder. Det kanske är bättre än att sitta på dåliga aktivt förvaltade fonder…. men det är kanske inte det mest optimala ändå!

Vem har sagt att det ska vara enkelt?

Läs gärna i min about om portfölj konstruktioner, risk och fonder!

Trevlig kväll!