De flesta som hållit på med aktier ett tag vet vad ERP, Equity Risk premium är. Riskpremien = Earnings Yield, dvs Inversen av PE talet som baseras på kommande årsvinsten minus riskfria räntan.

Ser man till ERP som indikator de senaste 70 åren har det inte varit en dum indikator för en långsiktig investerare, även om tajmingdelen på kort sikt oftast blir väldigt fel.

Historiskt ska man dra öronen åt sig när aktiemarknaden erbjuder en premie på 2-3% och man ska leta möjligheter när den ligger över 6%. Det finns en logik, lite sunt förnuft bakom detta.

Den här kom från Carnegie idag

Det är frestande att göra slutsatsen att är premien hög så ska priset på aktier upp och tvärtom!

DOCK, utgör bara priset EN av TRE komponenter i den här. Framtida vinster och Räntan är de två andra.

Skulle vinsterna bli, säg 20% lägre, än vad vi räknar med idag…. ja då är premien inte så attraktiv längre.

Skulle räntorna, långa som korta, sticka 200 punkter, ja då är premien inte så attraktiv.

Priset har bara stor sannolikhet att stiga, om vinstestimat och räntor ligger kvar där de gör idag.

Det gör modellen minst sagt ömtålig!!!

Personligen gillar jag att titta på aktievärderingar utan räntekomponenten då jag tycker tillgångsslagen räntor resp aktier bör värderas var för sig.

Tittar man isolerat på aktier, utan hänsyn till räntan, så ser aktier dyra ut.

Anledningen till ERP ser så fin och gynnsam ut beror alltså inte på att aktier är så förbaskat billiga, utan obligationer är så förbaskat dyra, dvs räntan är så låg.

Vadå tänker någon, struntar du i räntan, den spelar ju ändå en rätt stor roll!!!!

Javisst gör den det. Låga räntor får pengar att strömma in till aktiemarknaden, och rent flödesmässigt gör det aktier attraktivt. Men då handlar det inte om världering, utan snarare av TAKTISKA skäl. Man ska ha aktier av Taktiska skäl. Det är samma sak som att man vill sitta med så länge som trenden är stigande. Aktier är tekniskt intressanta. Detta kan jag skriva under på….. men inte att de är attraktiva värderingsmässigt, för det ska ingen försöka slå i mig.

Hur man väljer att positionera sig givet den här vetskapen är högst individuellt, men någon typ av fifty fifty lösning känns ganska rätt….