1,

 http://allrainifran.se/nyheter/alexander-ernstberger-svarar-claes-hemberg/

 Hemberg har skrivit ner Allra, men Allra svarar faktiskt rätt bra. Jag tar inte Allra i försvar. Jag har senaste två åren skrivit ner deras fonder avkastningsmässigt i min ”Stora Blandfondsundersökning”. Men Alexander har faktiskt en poäng. Avanza fördyrar sparprodukter, och det finns ingen exakt redovisning med hur mycket. En kostnad som kunderna betalar. PUNKT. 

Sen är ju inte Avanza dyrast på stan. Tvärtom! Men likförbaskat så tjänar Avanza pengar på dig. Pengar som gör ditt sparande lite lite mindre värt. Det hade känts lite lite fräschare om Hemberg även var kritisk till Avanza…. Men det kanske är svårt att bita handen som föder dig?

Jag blir också lite trött på hans pushande för AP7-fonden. Den är billig, JA. Den har gått bättre än de flesta andra, JA. De flesta pensionssparare är långsiktiga och då ska man ha mycket aktier – JA. Men den analysen räcker inte!

Enligt mig är pensionssparande enkelt. Du ska svara på 3 frågor:

1, Är du långsiktig/hur gammal är du? 2, vilken syn har du på att ta risk, där risk betyder att dina pengar kan minska kraftigt i värde 3, hur ser din ekonomi ut generellt sätt, är det viktigt att ditt pensionskapital växer eller ska fokus ligga på att bevara det?

Fråga 1 är huvudfrågan och de två andra är kompletterande. De här tre frågorna beskriver vem du är. Utifrån de här är det rätt lätt att säga om du ska ha en pensionsportfölj där utgångsläget är 100% aktier, eller 0% aktier.

När man väl har utgångsläget ska man fråga sig (om man har 0% aktier), ser aktier långsiktigt attraktiva ut, hur ser långsiktig risk/reward ut? Nej ingen kan tajma marknaderna. Men det behövs inte. Det är inte det vi pratar om. Jag pratar om the big Picture. Om aktier är oattraktiva, stå utanför. Om inte addera 50% exponering.

Pensionsspararen med 100%  aktier som utgångsläge bör göra motsatsen. Därmed bör han ta ner aktieexpoeringen mot 50% om den fundamentala bilden är långsiktigt ogynnsam. Annars ligger han kvar.

Statiska 50/50 fonder är populära fast korkade. 50% aktier är tillräckligt mycket för att det ska göra ont för en äldre person som ogillar risk och vars mål är att bevara kapitalet när det faller. 50% aktier är för plågsamt för en ung långsiktig person med fokus på att kapitalet ska växa och där risk är underordnat pga placeringshorisonten.

På samma linje är det ju korkat om den försiktige har 100% aktier, då det kan göra riktigt ont när man har fel. Vilket alla har förr eller senare. Den tillväxtorienterade bör inte heller ha 0% aktier av samma skäl.

I det läget Claes, så undrar jag varför du pushar för en fond med 130% aktieexponering till alla?

Dessutom anser jag att risk/reward i marknaden inte är särkskilt gynnsam. Senaste 8 årens avkastning kommer inte återupprepas kommande 8 åren. Snarare kommer marknaden att sätta sig riktigt ordenligt någon gång inom de kommande 8 åren, och då uppstår ett läge där risk/reward är gynnsamt. Ett läge för alla försiktiga och tillväxtorienterade att utnyttja. Vet jag NÄR det kommer? Nej såklart. Det räcker att veta ATT det kommer. Matten bakom är enkelt. Nedgången, när den väl slår till, kommer att vara ca 50%. (Det finns en logik bakom detta som vi kan ta en annan gång).

Hur mycket måste börsen stiga varje år för att kompensera för denna nedgång?

Jo om vi har ett 1 års uppgång kvar, och sen 1 års krasch, så måste avkastningen upp till 140% i år (dvs 100kr måste växa till 240kr, som sen blir 120kr efter krasch, för att årsavkastningen ska bli 10% om året i 2 år). Har vi 2 års uppgång och sen krasch, måste börsen stiga med 60% om året i två år. (100 * 1,6 * 1,6 * 0,5 =128kr, dvs ca 10% avkastning om året i 3 år). Om vi har 3 års uppgång och sen ett års nedgång, ja då måste du kräva 40% årlig uppgång kommande 3 år….. osv osv. Rätt ogynnsamma förhållande tycker jag givet värderingar, ränteutsikter och var vi troligtvis är i konjunkturcykeln med tanke på att det var 8 år sedan vi hade recession senast.

Det handlar inte om market tajming, det handlar om sund förnuft. Market tajming fungerar inte dessutom.

I det läget vill du att alla köper SÅFA fonden som kommer gå ner med minst 60% i händelse av en 50% krasch. Som det sen brukar ta 2-3 år att repa sig ifrån…. och som därutöver behöver några år till av börsuppgång för att den årliga avkastningen över hela perioden riskjusterat ska bli hygglig. Det fattar inte jag.

Jag säger inte att man ska köpa dyra dåliga Allra fonder. Självklart inte! Men att alla ska in i SÅFA är helt enkelt inte så smart heller!

2,

Många pratar om den fantastiska rapportperioden. Jag måste erkänna att även jag har den känslan för Q1:orna. Men låt oss vara konkreta. Enligt Bberg så prognostiserades analytikerna att OMX30 bolagen skulle tjäna 97kr per indexkrona för helåret 2017 den 12 april i år. Motsvarande för SPX låg på 129usd. Se nedan länk

https://kortsikt.com/2017/04/12/glad-pask-2/

Just nu ligger OMX prognosen för 2017e på 98,40kr och SPX 129,70usd. Årsvinsten för OMX är uppreviderad med 1,4%. För SPX är den i stort sett oförändrad. Peanuts! Så hur bra har rapportperioden varit då? Samtidigt är OMX upp 4,5% sedan dess och SPX 2,2%. Så allt annat lika har den blivit dyrare.

Trots svaga revideringar så har börsen stigit, och optimismen spirar. Varför? Jo jag tror det handlar om att vi brutit en trend. De senaste åren så har analytikerkollektivet vid årets slut lagt en prognos som visat en viss vinsttillväxt, typ 7-10%, inför kommande år. Sen allteftersom året går och bolagen rapporterar så har den prognosen reviderats ner. Den här rapportperioden har som bekant inte genererat någon nedrevidering. Samtidigt som Q1 väntas vara de svagaste kvartalet i år. Q2-Q4 ska bli ännu bättre. Marknaden gläds åt detta!

Sen kan man ju fråga sig. Varför prognostiserar alltid analytikerkollektivet 10% vinsttillväxt kommande år i december. Det är lika enkelt som korkat. Samtliga analytiker har nämligen frågat VD:arna för de bolagen de följer: ”Var tror ni om försäljningen nästa år?”. Varpå de svarar ”något bättre än innevarande år”. Det spelar liksom ingen roll om de kommer ur ett dåligt år, för då säger de bara. I år var dåligt, men vi satsar på nästa som ska bli bättre. Eller om de kommer ur ett bra år, för då säger de ”i år har varit bra, vi rider på vågen, och nästa ska bli ytterligare lite bättre” Analytikerna har inte en bättre spåkula så de utgår vad dirrarna säger, de tar nuvarande kostnadskostym, och simsalabim så har de vinstprognosen för nästa år. Hela processen handlar i grunden om mänskligt DNA, vi strävar hela tiden efter att nästa period ska bli lite bättre.

Sen är det som bekant upp till verkligheten att hinna ikapp. För en gång skull blev verkligheten i Q1 som analytikerna hade gissat i december.  

3,

Många verkar inte fatta att det är bankerna som bestämmer priserna på bostadsmarknaderna. Lånestocken har gått upp med 4X sedan år 2000. Priserna har följt med. Det är inte så konstigt. Bostaden som du säljer, säljer du till någon som tar ett lån (och som fått ett lånelöfte). Det skapar ditt EK. Sen går du till banken och begär ett lånelöfte. Sen köper du en ny bostad. Storleken på lånen ligger till grund för hela prissättningen. Lånelöftena ligger till grund för storleken på lånet. Lånekalkylen ligger till grund för lånelöftet. Kalkylräntan och din inkomst ligger till grund för lånekalkylen. 

Så JA, den DIREKTA kraften bakom prissättningen är bankernas vilja att låna ut.

Men det finns därutöver några viktiga Indirekta effekter.

Som jag redogjort för innan så förklarar Kalkylräntan en stor del av senaste årens uppgång av lån, och därmed priserna. Bakom Kalkylräntan har du det långa bostadslånet. Bakom den har du bostadsobligationen. Bakom den har du den långa statsobligationen. Den är i sin tur kopplad till de kortare statspapperna (enkelt uttryckt, där är några faktorer till som ex term premium, kreditspreadar , konjunktur- och inflationsutsikter osv… ). De korta statspapperna är i sin tur kopplad till Riksbankens styrränta.

Så den du egentligen ska tacka (om du gillar ett högt värde på din kåk) alternativt klaga hos (om du ogillar att din höga skuldsättning) är Ingves. Tack vare honom är priserna höga.

BEVISET: Om Ingves höjer med 200 punkter imorgon, så drar de korta statspapperna med 200 punkter. Det gör även den 5 åriga statsobligationen, den 5 åriga bostadsobligationen, det 5 åriga bolånet och slutligen Kalkylräntan. Nästa kund som kommer in på banken kommer i ett nafs få låna Xkr MINDRE jämfört med idag. Det gör att han kommer bjuda Xkr mindre för din bostad. Således har du X mindre i EK. När du går in på banken så får du låna Xkr mindre. Alltså har du Xkr mindre när du ska köpa hus….. således rör sig priserna nedåt.

Men är det Ingves fel/förtjänst. Nej han förhåller sig bara till omvärlden. Dels Svensk ekonomi och inflationsläge, och dels ECBs penningpolitik. ECB förhåller sig på samma sätt till Europa och FED. FED förhåller sig mest till USA, men även omvärlden. Den stora skillnaden är att FED inte snaglar så mycket på vad andra centralbanker gör.

Ska vi tacka/klaga på Yellen för svenska bostadspriser? Ja och Nej, för hon förhåller sig också till hur världen och USA ser ut.

Så det kokar ner till att den FRÄMSTA faktorn till varför bostadspriserna är vad de är i Sverige är pga det LÅGA GLOBALA INFLATIONSTRYCKET och HISTORISKT LÅG REAL TILLVÄXT GLOBALT SETT. Den andra förklaringsfaktorn är att Svensk ekonomi går hyggligt. Hade vi varit i recession så hade Inkomsterna aggregerat varit lägre, vilket påverkar lånekalkylen och lånelöftena negativt, och därmed prisbilden på bostäder.

Så man kan koka ner det till:

Svenska bostadspriser är en konsekvens av ett Lågt inflationstryck Globalt sett i kombination med att Svensk ekonomi går hyfsat. Punkt!

Sen finns det ju ytterligare förklaringar till varför vi har ett lågt inflationstryck, som exempelvis digitalisering, globalisering och mångårigt låg tillväxt som i sin tur är kopplad till hög skuldsättning bland stater och hushåll runt om i världen.

Men bara så att alla fattar hur kedjan fungerar…… dvs ni som önskar er en massiv global konjunkturuppgång bör nog tänka om. För det är just avsaknaden av en sådan som gjort att Sverige befunnit sig i en sweetspot senaste 6-7 åren. Åtminstone sett till bostadsmarknaden. Om man nu kan kalla skulduppbyggnad för sweetspot?

Det tål att tänkas på!