Här hemma pratar vi inte om det men i Usa är yieldkurvan, dvs spreaden mellan 10 årig och 2 årig statsobligation talk of the hour, näst efter Trump. Yieldkurvan närmar sig noll och många tror den kommer invertera innan årets slut. Varför är det så viktigt? Jo för att det är en av de mest tillförlitligaste indikatorerna på kommande recession och förestående bear market.

Stämmer det även denna gång? Njae, det går att resonera på lite olika sätt,

1, Den första är konsensus i marknaden just nu, och det är helt enkelt att den visar rätt även denma gång. En negativ yieldkurva ger recession i snitt inom 20 månader ur ett historiskt perspektiv. Idag innebär det recession 2020. Det betyder att konjunktur och vinster toppar nästa år. Det betyder att börsen har toppar i år, ja med stor sannolikhet har vi redan sett toppen i usa. Logiken är samma som alltid. Fed höjer i slutet en konjunkturcykel. Räntehöjningarna leder till minskad utlåning och högre ränte kostnader för alla med lån. Detta tillsammans med en cykel som sjunger på sista versen får konjan att rulla över i recession med viss fördröjning. Marknaden inser detta och köper trygghet i långa bonds vara pris stiger, dvs räntan faller, och vips har du en inverterad yieldkurva. No need for over analysis, it s not different this time, SELL!

men det flukturerar 5 resonemang till. Väl värda att förstå!

2, marknaden är inte rädd för inflation på lång sikt och tycker 10 åringen realt ger helt ok avkastning. Därför köper många långa obligationer, vilket gör att priset blir högt, dvs räntan låg. Korträntorna däremot är en funktion av Feds styrränta. Sen råkar det utmynna i en nästa flat yieldkurva… men det handlar inte om recession. Det handlar om synen på inflation, som i sin tur handlar om att lönerna inte lyfter, vilket i sin tur har många förklaringar.

3, QE handlade om att Fed köpte långa statspapper, vilket tryckte ner supply av dessa i marknaden, vilket ökade priset, och tryckte ner yielden. När QT kommer igång så kommer detta att vända. QE manipulerade långräntor, QT kommer successivt att vända detta. Då vänder yieldkurvan upp igen.

4, Denna punkt påminner om föreg. Vissa menar att centralbankerna för länge sen sabbat de normala förhållanden med term premium. Dvs de historiska spreadarna mellan obligationer med olika löptider. Pga av detta så visar dagens tajthet mellan långa och korta papper inte samma sak som den gjort historiskt, utan vi behöver en mycket extremare invertering av kurvan för att visa samma sak som den gjort historiskt.

5, En annan förklaring grundar sig på att 2-åringen normalt sett måste stå högre för att en inverterad yieldkurva ska betyda nåt. Man tänker så här, när inflationen, mätt som core pce uppbackad av löner, går över 2% – målet så går Fed på krigsstigen rejält för att bekämpa inflation. Vi pratar styrränta på 3% vilket ger en 2-åring på 3,5%. Då sjunger vi på sista versen av högkonjan. 10-åringen tar höjd för kommande lågkonja och sjunker under 2-åringen. Därför handlar det inte om spreaden egentligen utan att korträntor måste bli tillräckligt höga först. Sen att det råkar sammanfalla med en inverterad yieldkurva, ja det är egentligen sekundärt. 2-åringen är det primära och den måste upp 100 punkter till.

6, en sista förklaring är att Fed inte gillar inverterade yieldkurvor av många skäl, där det viktigaste kanske är att den signalerar att de bromsar konjunkturen mer än vad som är nödvändigt med sin politik. Därför kanske de svänger i sin policy i höst varpå korträntor faller tillbaks, och långräntor drar för att man börjar tro på att recessionen inte infinner sig ännu på ett tag, och marknaden säljer trygga 10 åringar och köper risk istället. Den här sista varianten talar för att yieldkurvan är en informationsbärare trots allt. Dock måste man komma ihåg att Fed ändå ser till inflationen i första hand, och inte har yieldkurvan som målvariabel.

Det som enligt mig talar för att 10-2 inte riskerar vara samma goda indikator som förr i världen är att löner och inflation inte har kommit igång. Dvs en kombination av punkt 2 och 5.

När 10-2 tidigare inverterat så har det skett samtidigt som arbetsmarknaden efter många års god konjunktur har blivit tajt, och därmed pressat upp löner och inflation, vilket tvingat centralbanker att agera kraftfullt. Det har pressat upp korträntorna samtidigt som höga aktievärderingar och vinstnivåer har fått marknaden att inse att vi sjunger på sista versen, varpå de köpt långa obligationer. Köptrycket har tryck upp priset, dvs ner yielden, och simsalabim inverterar yieldkurvan…. och 1-2 år senare befinner marknaden sig i recession. Nu saknas detta klassiska löne och inflationstryck, vilket gör att yieldkurvan inte har samma ”predictive power” som tidigare.

Eller kanske vi inte ska konstla till det?

Recessionen är på väg? Philips kommer fungera och Fed kommer att höja till 3%. Eller så gör den inte det, och Fed får inta en mer duvig politik. Detta skulle i så fall få korträntorna att plana ut. Samtidigt som QT får långräntorna att stiga. Försvinner dessutom rädslan för recession så finns det säkert en och annan som säljer sina trygga långa bonds. Detta skulle i så fall trycka upp långräntorna en hel del. Summa av kardemumman är att yieldkurvan svänger upp, vilket i sig skulle kunna trigga ett risk on rally.

Detta risk on rally och fortsättning av högkonjan skulle kunna lägga grunden för att NÄSTA gång yieldkurvan början invertera är det fara och färde. En 10-åring upp mot 4% sätter såklart press på Equty risk premium. Men då kanske ingen bryr sig för att den ”inte fungerade sist”? Hade inte det varit ironiskt, dvs när alla är rädda för den så fungerar den inte, och när alla skiter i den, så funkar den!

Eller kanske jag bara överanalyserar saken… den kanske visar rätt just nu och recession väntar 2020?

I så fall ska man ta det lite piano med sin samlade aktieexponering!

Trevlig kväll!!!