Trump och Xi alltså, och förväntansbilden ligger inte på ett avtal. Utan att Trump är så pass nöjd att han håller inne med vidare tullar på de återstående 300 miljarderna. Att de förhoppningsvis lovar varandra att inte röra tullarna på kanske 6 månader, eller mindre, och att man försöker få till stånd ett avtal under den här tiden. Kommer det räcka för att börserna ska bli glada? Vet inte, men jag vet att faller CNY till 6,70 så lär det bli rally. Drar den mot 7 eller högre så blir det kraftig nedgång. Ligger den kvar…. ja då är det tveksamt, låt säga rangebound. Enkelt va!!!
Börserna är inte längre lika överköpta, så om det blir ett sommarrally så finns det krut. Dock har SPX ett störigt gap på 2,897. Magkänslan är marknaden vill upp…. å andra sidan har magkänslan lika ofta rätt som fel.
I tisdags kom statistik över Amerikanska bostadspriser, i form av Case Shiller, in på 2,5% YoY mot väntat 2,6 och fg 2,7. Helt ok. DOCK, tittar man på bostadspriserna i absoluta termer så ser det riktigt bra ut. Fallande räntor senaste halvåret ger stöd åt priserna, TROTS att ekonomin växlat ner något. Detta är positivt. Har svårt att se hur USA ska hamna i en outright recession med ATH på bostadspriserna, dvs ATH på hushållens balansräkningar. Det hade varit första gången i så fall!
Imorgon kommer core PCE och Chicago… to be cont.
Från Sverige kom lönestatistik….
http://www.mi.se/press/nyheter/2019/06/loneutvecklingen-till-och-med-april-2019/
De ligger rock solid på 2,5%. Detta lirar med 1,5% kärninflation. Lägg till lite kronförsvagning och vi hamnar kring 1,6-1,7%. Det är där vi ligger, och vi ska ingen annanstans. Nu börjar förhandlingarna kring avtalslönerna dra igång, vilket berör 2,8m arbetstagare (Av Sveriges 5,1m). Svagare tillväxt hemma och borta, oro i omvärlden, en bygg- och fastighetssektor som går på sparlåga. Senast man satte avtalen så landade strax över 2%. Någon som tror att de kommer bli mycket högre? Några andra tankar kring lönerna:
1, Nominellt rör sig inte lönerna så mycket, men realt har arbetstagarna haft en god utveckling, ur ett historiskt perspektiv, senaste åren.
2, Europa, vår största kund, växer med 1%. Är höga nominella löner rätt väg att gå?
3, Ingves, ponera att jag har facit. Jag säger att lönetakten kommer ligga kvar på 2,5% kommande 3 åren, och därmed kommer kärninflationen snurra runt 1,5%. Det kommer i princip vara omöjligt, annat än kortsiktigt, få upp inflationen till 2%. Om du vet att så är fallet…. vilka konsekvenser skulle det få? Skulle du börja tänka annorlunda?
4, Bygg, målar, elektriker och likn fack… vad händer om man höjer lönerna väldigt mycket samtidigt som företagen ser en vikande efterfrågan?
5, Stora bristen på folk är inom den offentliga sektorn. Missförstå mig inte… jag tycker lärare, poliser och sjuksyrror FÖRTJÄNAR fondförvaltarlöner, och ”typ” tvärtom. Men vad händer om offentliga sektorn är lönebildande och löneledande tror ni? Tänk gärna i termer av att Svenska folket är en kund som köper en tjänst som heter ”välfärd”. Tänk gärna i termer av att maximera kvalitet och minimera kostnad.
————————-
ps. Jag har fått frågor om hur Riksbanken kommer agera i allt det här. Jag har skrivit lite innan men det kan vara värt att förtydliga.
Om FED sänker i juli, och indikerar att man tänker fortsätta att sänka om det krävs (dvs ISM går under 50, dvs Handelsbråket fortsätter, tullar på 300mdr, CNY över 7), så lär ECB känna sig tvingade att sänka i september. Gör man inte det kommer Euron att gå till 1,18 och det vill man inte.
Jag tror Riksbanken är okej med att kronan går till 10kr mot euron. Därför kommer man att tona ner planerna att höja räntan efter ECB sänker sin. Jag tror inte man kommer att svänga om direkt att tala om räntesänkning. Det kommer först om den ekonomiska situationen förvärras under Q4. Då kommer man börja guida för sänkning i december.
MEN jag har en annan variant som jag nästan tror mer på. Det är att FED nu guidat så hårt för en sänkning att man inte kan göra annat i juli än att sänka. Eftersom man dessutom ligger på 2,25 (2,50) och inte lägre så finns det att ta av, så det är inte hela världen. MEN, jag tror att 1, de lägre räntorna under 1H19 kommer att börja ge en boost till ekonomin samtidigt som 2, jag tror det är goda chanser att det inte blir några tullar utan tvärtom ett avtal på nån månads sikt, OCH blir det tullar så är det nästan mer sannolikt med ett avtal där man sen tar bort tullarna.
ALLTSÅ, innan det är dags för septembers räntemöten hos FED och ECB så finns det goda chanser att handelskonflikten börjar vända till nåt positivt samtidigt som låga räntor ger en boost. PMIs vänder upp! Surpriseindex vänder upp. Man börjar lita på vinstprognoserna samtidigt som 10-åringen ligger på 2%… således hög aktieriskpremie. Cash positioner är höga. Risk vs Orisk tillgångar spreaden är på extrema nivåer. Detta gör att FED börjar tona ner behovet av ytterligare sänkningar. Dollarn stärks. ECB kan andas ut och meddelar att man inte behöver sänka….. och vips behöver inte Ingves vara så duvig längre.
För Ingves del kan en sänkning vara long gone om nån månad, och lite beroende på hur ”glatt” det blir till hösten har han att välja mellan att inte röra räntan eller att höja den i december. Om han inte rör den, så skjuter han nästa höjning till april.
Om jag idag, med kniven mot strupen, måste välja så tror jag på höjning i december OM det skapas ordentligt med handelsoptimism i juli/aug. Gör det inte det så tror jag på orörd ränta i december.
Visst är det sjukt…. för ett svenskt hushåll med rörliga bolån, så är deras hushålls ekonomi direkt korrelerad med hur lördagens möte utspelar sig. Snacka om globala krafter!!!!
ds.
Punkt nummer tre är det jag hävdat sedan länge. Det är helt omöjligt för Ingves att styra svensk inflation i dagens globaliserade kontext. Enligt min mening ska målet sänkas till en procent över konjunkturcyklerna samt restriktion att styrräntan aldrig får vara negativ.
Det är min övertygelse att vi efter nästa ekonomiska krasch kommer att landa i detta globalt. Lägre inflationsmål eftersom det är kontraproduktivt med negativa räntor i brinnande högkonjunktur samt att riksbankerna även väger in konjunkturen på ett annat sätt än idag. Det säger ju sig självt att det är vansinne med lägre styrränta i Sverige 2019 än under 2009 i anslutning till finanskrisen när ekonomin verkligen behövde stimuleras.
Senaste 10 åren har Sverige haft högre tillväxt OCH inflation än Europa. Det beror såklart på att vi har ett konkurrenskraftigt näringsliv och att svenska statsfinanser varit i ordning. Men det beror även på att vi fört en expansiv penningpolitik. Hade vi inte gjort det hade tillväxt och inflation varit lägre.
Jag förstår logiken bakom ett lägre inflationsmål. Men jag ser också problem om vi skulle sänka det från 2 till 1%.
1. 1% kärninflation lirar med 2% lönetillväxt. Idag ligger vi på 2,5%. Om vi hade haft ett 1% mål senaste 10 åren hade det inneburit att Riksbanken hade varit tvungna att motarbeta jobbdkapande. Dvs dagens arbetsmarknad hade varit för tajt då den utmynnar i för höga löner. Alltså hade man arbetat för att få UPP arbetslösheten, skapa slack i arbetsmarknaden och få ner lönerna. Annars hade man inte kunnat nå sitt inflationsmål. Senaste 10 åren har det skapats drygt 600,000 jobb i Sverige. Det hade det inte gjort med ett inflationsmål på 1%. Tvärtom hade Riksbanken jobbat för att det hade skapats typ noll jobb för upprätthålla slacket i arbetsmarknaden och den låga lönebildningen. Jag tror inte att den här utvecklingen är så önskvärd.
2, ovan tajta penningpolitik hade gjort kronan väldigt mycket starkare. Säkert 8kr mot euron eller kanske mer. Vi vet hur svensk exportindustri reagerat när kronan varit där tidigare. Not too happy!
Jag brukar ibland fråga de som är mot låga räntor, varför de så gärna vill ha högre räntor. De brukar säga att primärt för att det driver upp skadlig skuldsättning. Jag håller med om detta. Men då undrar jag varför man inte borde införa ett skuldkvotstak istället?