Jag hoppas ni har haft en fin Midsommar. Börserna inleder lite trevande och det är inte omöjligt att vi ska ner mot 1,600 och samla kraft innan nästa uppgång rent tekniskt. G20 är veckans event. Blir det startpunkten på muntrare toner, eller fortsätter dem att sura? CNY stärktes i förra veckan efter Trumps twitter men studsar as we speak. Optimismen kom av sig lite kan man säga. Det går fort i hockey.
På macrofronten är det ganska tunt. Från USA har vi CaseShiller, Core PCE samt Chicago PMI.
Tyska Flash Mfg PMI kom in på 45,4 mot väntat 44,5 och fg 44,3. En vändning? IFO kom precis in på 97,4 mot väntat 97,2 och fg 97,9. Inte kattskit heller.
Europas motsvarighet kom in på 47,8 mot väntat 48,0 och fg 47,7. Stabilare läge?
Från USA kom Mfg Flash PMI in på 50,1 mot väntat 50,4 och fg 50,5. Sämre men ändå rätt stabilt. Flash Service PMI kom in på 50,7 mot väntat 51,0 och fg 50,9. Samma typ.
Är ISM lika stabil i nästa vecka i kombination med muntra toner under G20, då vete tusan om FED sänker i juli. Är ISM däremot dålig och G20 suger, då lär de nog sänka i juli. Marknaden prisar in sänkning i juli, vilket är samma sak som att säga att marknaden väntar sig noll och inget från G20. Det bör ni ha i bakhuvudet om det kommer positiva nyheter.
Sänker FED i juli, så lär ECB göra det efter sommaren. Riksbanken har inte lika bråttom då vi kan kosta på oss lite kronförstärkning mot 10kr…. men därefter blir det sänkning även för oss.
Som jag sagt hela våren…. det luktar 2012. Fast kanske med en FED a la 1995?
Känns som att Europas tillväxt taktar kring 1% i årstakt. USA 1,5-2,0%. Får vi inte lite optimism kring handeln så lär inte pmi´s lyfta, och då lyfter inte tillväxten i höst heller. Dvs ”recovery var god dröj”. Utan vänta er samma tillväxt som under 1H19.
SAMTIDIGT kommer vårens låga räntor, koka ner till lägre räntekostnader för många hushåll och företag, som sen med några månaders fördröjning ger en boost åt ekonomin. Det blir alltså en nettodiskussion det här som är rätt knepig, dvs var blir nettoeffekten av att lägre räntekostnader i kombination med minskad handel i världen? Nej jag har inte det svaret. Ingen annan heller. Men jag vet att skulle det komma någon typ av lösning ur handelskonflikten så är det idag oväntat, och skulle föra med sig stor optimism. PMIs etc skulle studsa. Detta samtidigt som hushåll och företag betalar lägre räntekostnader. Rent teoretiskt skulle det alltså kunna sätta oss i en mycket positiv situation, typ den motsatta känslan mot vad vi haft senaste två månaderna. Det i sig skulle också föra med sig en risk-aptit som skulle leda till en sell off av obligationer samt vidare uppgång på världens börser.
Men det är inte vad vi har på bordet just nu. Nej nu har vi en blandning av sött och salt, och då är det svårare att veta hur det kommer att bli. Range bound 1500-1700? Där man säljer in i optimism, och köper in i pessimism kanske?
Eller ligger vi lågt och inväntar G20 och ser hur tongångarna går där istället.
Tills dess, njut av sommaren
/Jonas
Kortsikt's Blog 
Dagens statistik tolkar jag positivt och ser inget behov av ytterligare konstgjord andning i form av räntesänkningar. Det är endast FED och några centralbanker till som eventuellt har något räntevapen kvar att tala om.
Ja du, jag önskar att det var så enkelt.
ECB skulle nog kunna leva med att Europa växer med 1% som nu, men om Fed kommer höja 1, 2 ja rent utav 3 ggr så kommer Euron gradvis stärkas mot 1,17-1,18 mot dollarn…. och då vet vi att Europa kommer känna av den pressen, varpå det bara är en tidsfråga innan pmi fortsätter söderut och med några månaders fördröjning likaså. Det kommer inte ECB att acceptera, utan de kommer i så fall också att sänka för att hålla tillbaka euroförstärkningen.
Nu vet vi ju inte säkert att Fed väljer den vägen, men gör dem det så kan vi vara rätt säkra på att ECB kommer att agera så här.
Räntevapnet, det du tänker på, att stimulera genom att sänka hushåll och företagsräntekostnader. Det är förbrukat JA. Men räntan som vapen att påverka växelkursen är inte det.
Ganska dödfött på lång sikt att som Sverige försöka konkurrera med att depreciera sin valuta. Resultatet är att både Norge och Danmark som inte bedrivit en deprecieringspolitik gått om oss. Även Finland med extremt usla geografiska förutsättningar som ett östland beläget vid Östersjön långt från Västeuropa och kontinenten har närmat sig oss.
Sen tror jag du förenklar ECB:s möjlighet att införa negativa räntor. Tyskland är stark motståndare till detta av historiska orsaker. Det var ju till stor del hyperinflationen där som banade väg för Hitler. Vi bör nog försöka lära oss av historien innan vi tror att viss penningpolitik bara innebär fördelar utan att ha någon långsiktig prislapp.
Jag håller faktiskt inte med.
1, Hela diskussionen kring att Sverige genom sin valuta dopar export industrin, och därmed dödar omvandlingstryck och effektivitet, är nys. Man drar paralleller till 70-80-talet som är rent hittepå. Våra stora exportbolag är idag väldigt välskötta, konkurrenskraftiga och effektiva. Inget slack som för 40 år sedan när vi hade en annan penningpolitik som utgick från fast växelkurs istället för inflationsmål. Beviset är om kronan säg skulle vara 20% starkare, så skulle exportbolagen ”anstränga sig” hårdare att vara konkurrenskraftigare och därmed ha en oförändrad försäljning. Dvs de skulle jobba bort sitt dödkött och möta kronförstärkningen. Detta stämmer inte. Tvärtom skulle försäljningen bli avsevärt mycket sämre, vilket skulle kosta tillväxt och jobb och ha spridningseffekter på resten av ekonomin.
Vad måste VD_ar säger däremot, och detta håller jag med om, är att många av våra exportbolag importerar stora mängder insatsvaror. Dock inte till ett högre värde än man exporterar. Men icke desto mindre så ger inte en svag kronan det ”rena” stöd som många tror. Nettoeffekten är mindre än man tror.
Detta vet de flesta pålästa om, även Riksbanken, och därför är man inte heller överdrivet entusiastisk kring kronan på de här nivåerna, utan kan tänka sig en starkare krona.
Riksbanken, Handelsbanken och SEB har visat att ett jämnviktsläge för kronan ligger kring 10kr sett till arbetskraftskostnader, inflationsspreadar etc mot Europa. Vår främsta handelspartner.
2, Danmarks krona är peggad mot Euron. Draghi har bedrivit en deprecieringspolitik mot dollarn i många år…… nu senast i förra veckan intygande han vikten av en kon kurrenskraftig Euro. Något som gjorde Trump förbannad, för han vill också ha en svag dollar.
Anhängare av ”svag krona för svenskar fattigare” måste känna sig lite kluvna när de hör både Draghi, Powell, Trump och även Kinas politk…. då de alla vill undvika för starka valutor. Det är ju lite som att säga ”alla världens ledare strävar efter att göra sina befolkningar fattigare”…… det måste ju få en och annan att ifrågasätta det här ”fattigare” argumentet något? Jag kan ge en ledtråd…. ”nettoeffekten”.
3, Hade du sagt ”Tyskar och negativa räntor” för 5 år sedan, så hade jag hållit med dig. Idag är tongångarna annorlunda. Ledtråd, hur har tysk industriproduktion utvecklats i år? Säg till företrädarna för Tysk industri att detta är bara början, när FED börjat sänka så stärks Euron med ytterligare 5-10%. Undrar hur glada de blir då? Eller omvänt…. undrar om de lika hårdnackat håller fast vid sin syn på negativa räntor då? Det tror inte jag! Eller de kanske lyfter fram Hitler argumentet då? Skulle inte tro det!
Alldeles oavsett hoppas jag att Trump kommer överrens på nån vänster med Xi innan det blir höst på riktigt. Att de lägre räntorna i främst USA ger en boost under andra halvåret…. att PMIs repar sig mot 55+ och att hösten blir riktigt skaplig, och att FED kanske sänker 1-2 gånger, eller inte alls. Att allt detta kokar ner till att ECB inte behöver sänka i september, och som slutligen gör att Ingves ändå höjer 25 punkter i december och att kronan fortsätter mot 10kr. För att därefter avvakta utvecklingen. Detta hade varit ett optimalt scenario….
Jag vill inte ha kronan på 11kr, inte 9kr heller…. 10kr är optimalt.