Såg precis en dokumentär på svt vetenskapens värld. Den var väl inte det bästa jag sett, men vissa poänger som ex att nationalekonomins modeller inte fungerar eller att svenskarna har hög skuldsättning osv, eller att det inte går att lösa skuldproblematiken med mer skuld är intressant, kolla in svt Play vettja.
http://www.svtplay.se/video/591940/del-12
Det jag inte gillar är när man pratar om skuldsättning som något linjärt dåligt. Det är det inte! Skuldsättning som ökar pga sunda investeringar från företag och/eller hushåll med hänsyn till normal räntenivå etc är väldigt bra.
De svenska hushållens skuldsättning är för hög?
Några saker jag tycker ang skuldsättning,
I en lågkonja vill ingen som redan har för mycket lån låna mer. Att centralbanken sänker räntorna är bra om det innebär att de som har lån får en lägre räntekostnad. Det är poängen, inte att bankerna ska skära mellan.
Låga räntor ökar inte utlåning när hushåll har för mycket lån, särskilt inte i lågkonja.
Folk som har för mycket lån, mätt som lån i förhållande till disp inkomst, fattar inte alltid att de inte borde låna mer, särskilt i högkonja. Där borde bankerna ta ett större ansvar.
Bankerna har tjänat äckligt mkt pengar under de goda åren. Jag förespråkar svenska modellen framför den amerikansla. FED borde ställt upp, men när banken kursat. Aktieägarna borde fått betala, inte folket.
Det ska vara svårt att ta ett lån om man inte har stabil intjäning och är kreditvärdig. ALLTID!
Många pratar om värdet på bostäder steg, och det triggade utlåning, och sen när priserna föll gick allt åt helsike. Jag tycker betydelsen av värdet på huset överdramatiseras. Vi måste ha någonstams att bo, varje dag. Hur värdet på ditt boende ändras är irrelevant. Det är hur din disponibel inkomst ändras och räntan som är intressant.
På grund hur staterna har hanterat den här krisen så har klyftorna ökat och företagen har bättre balansräkningar än på länge. Detta på bekostnad av att staten har ökat sin belåning. Jag är inte socialist normalt sett, men i den här frågan är jag. Dags för företag och rika att betala tillbaks. G20 länderna borde enas om en 50 pct skatt på utdelningar och kapitalvinster.
Men jag tycker ändå att länder, så länge som de befinner sig i svag tillväxt, ska köra budgetunderskott. Det funkar nämligen inte om både privat sektor och staten bromsar samtidigt.
Blanda inte ihop privat och statlig skulsättning, om staten har kontroll över pengautgivningen. Det är en vital skillnad, när pengarna är slut för privat sektor är de slut. Det finns liksom inte en risk att riksgälden inte skulle kunna sälja en statsskudväxel. Frågan är till vilket pris och hur kronan reagerar. Säg att kronan faller med 90 pct mot omvärldsvalutorna, då innebär det att vi köper varor väldigt dyrt från omvärlden vilket pressar upp inflationen och därmed räntorna till slut, villket får en inbromsande effekt. Men att pengarna tar slut, eller att de inte kan återbetala, det är helt enkeöt inte sant.
Låga räntor i en djup konjunktur triggar inte igång ekonomin, utan får troligtvis en dämpande effekt, då folk sprar mer då räntesparnadet inte ger nåt. Aktiesparande är inte heller aktuellt, då aktiekurserna är en funktion av vinsttillväxt och multipelexpansion. Vinsten växer inte för att omsättningen inte växer för att konjan inte växer. Multipelexpansion är en funktion av stigande inflationförväntningar, som är en funktion bättre tillväxt. Något som saknas i en lågkonja. Importerad inflation, och råvaruinflation, till följd av svag valuta är en annan typ av inflation, som är negativ.
Qe har inga långtgående effekter på tillväxt då det inte ökar M2, eller pengar ute i systemet. Däremot kan det avhjälpa en systemkollaps. Synd bara att inte aktieägarna fick betala. Utan det var mest de stackars konsumenterna inte den mindre utvecklade världen, där mat och energi är stora poster i hushållskassan.
Asset inflation, eller att värdet på ditt hus, räntepapper och aktieportfölj går upp. Hur viktigt är det? Begränsat skulle jag. Ett företags vilja att investera och anställa styrs inte av aktiekursen utan hur bra detgår, vilket är en funktion av efterfrågan. Portföljen med räntor och aktier, tja det är mest förmögna människor som har en sån, och de ökar inte sin konsumtion, eller investeringar i den utsträckningen man skulle kunna tro. Då kvarstår hushållen. Nej värdet på ditt hus är inte avgörande. Du måste ju alltid ha nånstans att bo? Även om ditt hus dubblas vs lånet, så kan du ju inte realisera vinsten eftersom du måste köpa en ny bostad. Alltså är räntan viktigare än värdet på huset. Låt säga att din lön gör det möjligt för dig att låna 2mkr. Du köper ett hus för 2mkr. Allt lugnt. Sen dubblas värdet på huset. Borde du kunna låna 2 mkr till? Nej absolut inte. Nej inte om din inkomst inte matchar det. Sen har värdet en stor Impact på konsumentförtroendet, som är viktig. Men det är en annan story.
Vi måste få upp reallöneökningarna, utan att det pressar upp bolåneräntorna. Det är hela grejen. Räntekostnaderna för hushållen måste hållas nere samtidigt som lönerna stiger. Reallönerna stiger när sysselsättningen tar fart. Den tar fart när efterfrågan tar fart. Det gör den när konsumentförtroendet är tillräckligt stort, och där spelar torts allt huspriserns in. Men även fortsatta budgetunderskott.
Det stör mig att bankerna anses så viktiga att när de dåliga tiderna kommer, så ökar kreditförlustenra, och eftersom de har kört så hög belåning (lån/ek) så går det åt helsike och de räddas av staten. Låt de som varit oaktsamma i utlåning, betala. Låt förlusterna wipa ut ek, och sen får staten gå in som ägare. Det finns ett moral hazard problem helt klart.
Sen är det ett problem när inte kreditgivaren sitter på risken, som när krediter paketerades och såldes till norska kommuner, så det var till slut stackars kommuninvånare i norge som fick betala, samtigt som wall street dirrarna fick julbonus. Tragiskt! Där spelar kreditinstituten en viktig roll. Eller är den så viktig. Ingen kan ju säga vad som ska hända i framtiden, inte ens dem. Så hur kan man då sätta en rating på något? Det oväntade kommer hända igen, och när det händer så är inte rating vatten värd.
Kom att tänka på det där med vår lånestruktur i sverige. Lån och inkomst hör ihop. Inkomsten rör sig knappt alls, men eftersom de flesta svenskar har stor del rörligt lån så flukturerar räntekostnaden med räntan. Den har både dubblats, och halverats. Det är vår största utgift. Är det inte vansinnigt? Istället borde vi ha 10 åriga lån som rör sig precis som i usa. Inte som här där du är fast med räntan i 10 år.
Men visst spelar skuldens storlek en stor roll också. Har du en stor skuld, så måste du se till att räntan på den är låg, annars blir räntebetalningarna ett problem. Japan är ett exempel på hur staten lånat upp pengar av sin egen befolkning, istället för att befolkningen skulle sparat, investerat och konsumerat.
En annan aspekt i dokumentären är att bakom varje lån finns en gäldenär. I USAs fall har de en stor skuld, medan Kina har en stor fordran på USA. Problemet är att Kina aldrig skulle kunna sälja sina amerikanska statspapper och göra nåt annat för pengarna. Dels skulle räntorna gå upp och dollarn ner så affären skulle bli ohyggligt dålig, dessutom skulle amerikanernas köpkraft tyna bort vilket slår tillbaks på Kinas export, och därigenom handelsöverskott, och bytesbalans och slutligen framtida överskott. De är, oavsett hur mycket politikerna bråkar, tajt sammanflätade. Det är kanske tur det.
Jag tycker också dokumentären fokuserar lite på fel saker. Den fokuserar på att krisen har varit den värsta sedan depressionen, men det som är unikt är världens samlade finans- och penningpolitik. Hade inte politikerna agerat som de gjort så hade troligtvis vi haft betydligt högre arbetslöshet, lägre fastighetspriser, en halverad banksektor, lägre total skuldsättning, lägre löner osv. Men krisen fick inte löpa fritt, och stora frågan tycker jag vad de långsiktiga effekterna är av staternas agerande och skuldsättning. Det är den intressanta frågan…
En annan grej som jag tänker på är hur många äsger ”Hur ska de kunna betala tillbaks lånen?” och syftar då på amerikanska statsskulden. Men faktum är att den ALDRIG kommer betalas tillbaks. Lika lite som Europa och Japan kommer göra sig skuldfria. Stater gör inte det. Tänk så här, har de ingen skuld, har de inga utestående statsobligationer, eller växlar. Det är helt otänkbart då de utgör grunden i många portföljer. En stat sänker inte sin skuld, om den är för hög, genom att amortera, utan genom att VÄXA ifrån den. Detta är kanske den näst mest intressanta frågan. Amerikanska opch Japanska staten skulle nog gärna vilja växa ifrån/inflatera bort sin skuld. Men samtidigt innebär det att räntorna blir så höga att den årliga räntekostnaden blir för hög. Den här balansgången är en svårknäckt nöt.
Det är mycket som inte fungerar i vår värld, och ofta känns dem som om de beslut som tas är åt helsike.
Man kan ju fortsätta hur länge somhelst, men jag tror jag håller där!
Kortsikt's Blog 