Kortsikt's Blog

Börsen har fått en fin start idag efter att ha testat 1,600 stödet i fredags. Är det raka vägen upp till 1,720+ nu? Kanske, jag vill gärna tro det. Men det är en späckad vecka att hålla koll på!

Från Kina kom Caixins Mfg PMI in på 50,4 mot väntat 49,5 och fg 49,6. Skönt, för den har varit lite klen på sistone. Det går i linje med den officiella siffran som steg till 51,7 mot väntat 51,0 och fg 51,2. Vissa hävdar att Kina PMI faktiskt har haft en ledande effekt på ISM. Jag köper inte den rakt av… men det skulle i så fall peka på att ISM kan ha viss nedsida kvar men att det går mot sitt slut. I mångt och mycket är det ändå siffran i förhållande till förväntningarna som är det viktiga. Mer än siffran i absoluta termer eller i förhållande till senaste siffran. Åtminstone ur ett kortsiktigt börsperspektiv.

För en liten stund sedan kom Inköpschefsindex från Tyskland och Europa. Den Tyska kom in på 59,6 mot Flash 59,3 och fg 59,3. Från Europa kom den in på 57,4 mot väntat 57,3 och fg 57,3. Bra och Stabilt!

I eftermiddag kom den Amerikanska motsvarigheten. ISM kom in på 57,8 mot väntat 55,3 och fg 54,9. New Order 63,5. Sicken vändning! Markits pmi kom in på 52 mot Flash 52,1 och fg 52,7. Lighter! Men Ism är såklart viktigare, och därför är det glädjande att den var så stark. Nu kommer förväntningarna på tillväxt att tillta. Detta brukar vara bra för börserna. Men det innebär också att förståelsen för hökiga centralbanker ökar…

På onsdag kommer PMI för den Amerikanska tjänstesektorn. På fredag har vi Amerikanska arbetsmarknadsdata i form av NFP.

På onsdag kommer FED protokollet från senaste juni mötet. Kommer vi få mer detaljer? Nu väntar sig marknaden höjning i december, inte september. Samtidigt har FED, och många andra centralbanker, varit ute med hökiga signaler. Frågar du mig så är det lämpligt att höja i september om man vill påbörja Qexit under Q4. Men det är klart. Jobbskapartakten i år ligger på i snitt 121,000 jobb i månaden, tillväxten är klen och inflationen är svag (pga one-offs). Men den kan ändras snabbt! Om jobben tilltar, om inflationen vänder upp, om tillväxtförväntningarna tilltar… ja då lär även sannolikheten för en september höjning göra det.  Även ECB publicerar sitt protokoll. Vad innebär egentligen Draghis positiva syn på Europa för den faktiska penningpolitiken?

Räntor världen över började lyfta i förra veckan. Den Amerikanska 10-åringen drog upp till 2,30%. Givet var styrräntan ligger så är det inte så konstigt. Den borde stå minst i 2,50%. Känns som att vi ska testa 2,60% igen. Den Tyska 10-åriga bunden ligger på 0,46%. Upp från 0,25% efter Draghis tal om positiv syn på Europa. Bunden åkte alltså upp lite mer än sin amerikanska motsvarighet, vilket såklart innebar en stark Euro. Men vad händer härnäst? Ja givet att ECB ligger på 0% styrränta så borde den Tyska bunden ligga på ca 1,50%. Det är hela 100 punkter till!!! Samtidigt som den Amerikanska motsvarigheten bara har ca 20 punkter. Det betyder att det finns förutsättningar för en stark Euro. SAMTIDIGT så känns ju dollarn svag tack vare den Trump och svag data. Så för att konkluderas. Om datan blir bättre från USA, om kongressen kan komma fram till nåt kring Repeal/replace Obamacare, så lär dollarn stärkas en hel del. Men sett på några kvartals sikt så har Euron störst uppsida då räntorna är så nedtryckta. Då syftar jag alltså INTE på att Draghi ska börja höja räntan. Inte ens prata om det. Jag bara menar att en tysk 2 åring ska stå i ca 0,5% vid 0% styrränta. Inte -0,6%. En 10-åring i 1,5%. Inte 0,46%. I ett sånt läge vill jag också flagga för det uppenbara. Om de tyska långräntorna ska stiga med 80 punkter relativt de amerikanska (100-20) så innebär det en stark Euro. Så pass stark kanske att hela momentum i den europeiska konjan kommer av sig och sätter den hökiga synen ur spel. Glöm inte att den strukturellt svaga euron har varit en av de viktigaste faktorerna bakom Europas recovery, i synnerhet den tyska.

Annars är det intressant hur centralbankerna blivit hökigare. Jag tror de inser att

1, konjunkturläget är lite as good as it gets just nu och det kan nog hålla i sig en tid till. MEN att nästa recession inte ligger 5 år bort. De riskerar därmed att bli kritiserade om vi springer in i en recession utan att de höjde i ”högkonjukturen” och  känner sig därför manade att agera. Även om den kritiken till viss del är korkad, då en centralbanks jobb inte är att ”skapa recession” med räntehöjningar, för att sen försöka ta oss ur den med räntesänkningar. Deras uppgift är att hjälpa en sjuk patient. Inte att bidra till att den blir sjuk först.

2, att mekanismerna mellan konjunktur och inflation inte riktigt fungerat som de gjort historiskt, och att skälet är att löneinflationen inte verkar vara lika dynamisk som historiskt och att kopplingen till tillväxt är svagare. Svårigheterna med löneinflation har vi avhandlat på bloggen så det räcker eller? Men det intressanta är att de blir hökiga trots avsaknad av inflation. Budskapet verkar vara att inflation är sekundärt. Ekonomierna börjar bli tillräckligt starka för att kunna stå på egna ben. Dvs utan Expansiv penningpolitik. Egentligen det spåret FED har tillämpat i många år, som resten av världen nu verkar vilja ansluta sig till.

Riksbanken har möte imorgon. Alla väntar sig att de ska dra tillbaka planerna om ytterligare räntesänkningar. Detta är helt ointressant då det bara är en gammal kvarleva. Det som är av intresse är om han tänker dra tillbaks QE nästa år eller inte. Givet att Draghi sänker från 60mdr till 40mdr Euro och vi från 15mdr SEK till noll, så tror jag effekten på kronan är försumbar. Men kommer han säga nåt om räntan? Draghi lär ju knappast höja förrän 2019. Inflation och löner, och därmed resursutnyttjande i Europa har ju inte varit tajt sen år 2000. Men Sverige har valt en linje där vi är snäppet expansivare än Draghi, dvs -0,5% mot Europas 0%. Detta för att strukturellt hålla kronan svag. Men jag undrar om Ingves kan hamna i ett läge där det inte längre är motiverat att vara mer expansiv än Europa för att vi går bättre än Europa? Eller är det så att vi går bättre för att vi valt att hålla en expansivare politik som medför att kronan är svag, vilket gynnar handelsöverskott och tillväxt? Tänk på att definitionen på expansiv PP är negativa realräntor, så en styrränta på 1% är också smått expansivt. PROBLEMET är att hade Ingves legat på 1% så hade handelsöverskottet varit rejält sämre, bolåneräntorna hade legat på 2,5% och bostadspriserna hade varit 20-25% lägre. Tillväxten hade som högst legat i paritet med övriga Europa. Troligtvis något lägre. Men vi kan hamna i en situation nästa år där det kan vara motiverat med en höjning. Trots att ECB inte gör det. Men det är inte så troligt! Vad gäller Euron så tror jag Ingves är nöjd så länge som den pendlar kring 9,50 +/- 0,50.

Lagerdatan från USA var positiv för oljan förra veckan, och Brenten har nu nått en bit över 49usd. En del motstånd här kring 49-50. Så länge som vi inte etablerar oss över den nivån finns det fortfarande risk för 43/44. Datan var bra men lite av fel anledning. Oljeproduktionen sjönk i USA, vilket inte är så konstigt med tanke på oljeprisets ras och det faktum att det finns många priskänsliga riggar där ute. Det hade varit bättre om lager krympte av stark efterfrågan. Repar sig nu oljepriset så borde även riggarna repa sig eller? Men okej, det är bra att produktionen minskar för då har lagerna en chans att komma ner, vilket är bra för oljepriset. För det är fortfarande positivt för världen och börserna allt annat lika när oljan står i 53 än 43.

Ska även bli intressant att se om det kommer nåt från Senaten kring Obamacare i nästa vecka. De är på semester den här veckan. De har ca 3 veckor på sig innan de stänger butiken för semester. Sen är de tillbaks i september. Den första oktober så ska en ny budget ligga, denna gång designad och undertecknad av Trump. Hur den utformas är avgörande för om kongresssen är intresserad av att höja skuldkvotstaket, eller stänga ner den offentliga apparaten senare i höst. Som ni förstår är detta viktigt ur ett börsperspektiv.

Såg ni förresten de svenska hushållens balansräkning i förra veckan?

Om detta vill jag bara säga tre saker;

1, Vid varje kris, särskilt vid de djupa finans och fastighetsrelaterade kriserna, har det sett likadant ut. Att tillgångarna är större än skulderna är inget nytt….. så har det alltid sett ut. Det är alltså ingen garanti på att vi ska undvika en kris.

2, Tillgångarna betalar inte räntekostnaden på skuld. Det gör inkomsterna. Glöm inte resultaträkningen. Den dagen inkomsterna inte räcker till för att täcka räntekostnaderna, och man måste vända sig till tillgångssidan för att lösa detta. Då är krisen ett faktum. Vi har åtskilliga exempel på detta ur ett historiskt perspektiv

3, Tillgångspriserna är en funktion av räntan, Skulderna däremot kommer vara oförändrade även när räntorna ändras. Ovan bild är en relativt ointressant ögonblicksbild.

Det enda som är intressant är om vi kommer klara räntekostnaderna på skulden i framtiden? Allt annat är sekundärt. Eftersom vi inte vet var räntan kommer vara i framtiden, så bör vi fråga oss vad som är en hållbar nivå på Skulder/Inkomst…. jag vet vad jag tycker!

Dessutom är ovan siffra på 3,840mdr i skulder i underkant. Bostadsrättföreningarnas skulder på ca 500mdr bör adderas!

Visst, bakom varje skuld finns en fordran, och det är klart bättre om det finns en säkerhet i form av ett hus eller en bit mark eller nåt, än om låntagaren har konsumerat upp pengarna. Men den dagen många låntagare inte klarar sina räntekostnader så kommer säkerheterna vara en klen tröst, då värdena troligtvis kommer vara väsentligt lägre vilket i sin tur har en stark koppling till varför har problem med sina räntekostnader. Bankerna verkar tycka att lånar de ut 50kr och har säkerhet på 100kr så är de well covered. Men jag lovar att de kommer få ett rent helvete ändå, då kommer de behöva ta ut sina säkerheter, så kommer de få problem med cash flow, samtidigt som deras finansiärer vill ha betalt (läs utlänningar med svenska bostadsoblisar) till en väsentligt högre ränta. It aint gonna be pretty.

Men tänk inte  på det nu, utan njut av sommaren!

Det kan mycket väl bli så om 1,600ish nivån håller på OMX. Det som kan driva rallyt är att Trump börjar få medvind (om kongressen lyckas göra nåt med Obamacare), förväntningar att Q2 rapporterna kommer in okej och driver revisions+ och surpriseindex vänder upp efter en svag period (säsongsmässigt har det varit så)….. för att nämna några bullets!

SCB publicerade statistik över svensk löneutveckling. Som vanligt är den väldigt svår att utläsa om man bara vill ha EN siffra som pekar på hur genomsnittslönen för hela riken har utvecklats. Men tittar man på delkomponenterna så är bilden ganska tydlig. Vi har extremt låg löneinflation i Sverige.

http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/loner-och-arbetskostnader/arbetskostnadsindex-for-arbetare-och-tjansteman-inom-privat-sektor-aki/pong/statistiknyhet/arbetskostnadsindex-april-2017/

Anledningen till detta har vi diskuterat ett par tusen gånger här på bloggen, så jag ska inte dra det igen. Men till alla som står och gastar hur fantastisk Svensk ekonomi är och att det inte är klokt att vi har -0,5% styrränta undrar jag lite ödmjukt: (och de här frågorna kan ni använda er av i sommar när ni träffar på folk som spyr galla över riksbanken)

”Om nu Svensk ekonomi går för högtryck, och arbetsmarknaden rensat för utrikesfödda utan utbildning är supertajt. Varför stiger inte lönerna?”

Beroende på vad personen svarar, har jag följdfråga 1 ”om lönerna inte rör sig, hur ska inflationen strukturellt kunna växla upp?”.

Samt följdfråga 2 ”Varför ska en centralbank strama åt en ekonomi som saknar skadliga överhettningstendenser, det innebär ju bara att tillväxt och jobbskapande hålls tillbaka utan anledning? Ska en centralbank höja för att tillväxten är god eller för att resursutnyttjandet är högt. Om det är det förstnämnda så borde de höjt redan 2010, och aldrig sänkt. Jag vet hur det hade gått då, och jag är glad för att de inte valde den vägen!

Följdfråga 3 ”om det handlar om att bromsa bostadsmarknaden och bankernas utlåning, räcker det inte med att införa skuldkvotstak, som endast påverkar storleken på lån, och inte hushållens räntekostnader eller medför andra utgifter som ex amorteringskrav, slopade ränteavdrag, fastighetsskatt, tvingade bundna lån etc gör.

Euron är stark, eller dollarn är svag, om du så vill. Jag är ju varm anhängare av att realräntespreaden förklarar växelkurser över tid. Man kan då tycka att FEDs hökighet relativt Draghis duvighet kring penningpolitiken (även om han tycks vara väldigt optimistiskt inställd till Europa konjunkturen, vilket kan ses som hökigt i sig) borde fört med sig en stark dollarn. Inte tvärtom. Men faktum är att Amerikanska räntor har rört sig nedåt sedan mitten på mars, samtidigt som Tyska räntor inte gjort det. SE CHART NEDAN. Det har inneburit att spreaden mellan de båda har tajtat till sig vilket förklarar Eur/Usd relativt väl.

Så vad händer härnäst? Tror man att konjunkturen i Europa lyfter på ett sätt som drar med sig löner och inflation och därmed tvingar Draghi att bli klart hökig kring penningpolitiken då finns det att ta av på den Tyska 10-åriga bunden. Det är ett som är säkert. Däremot tror jag inte det kommer hända. Europa går i rätt riktning, men inte på ett sätt som får Draghi att ändra sin politik. QE fasas ut i år och nästa. Därefter kan det bli aktuellt med räntehöjningar. Jag baserar detta på att resursutnyttjandet är så oerhört lågt i Europa.

Se nedan kärninflation i EZ… snark

Tror man att Trump kommer ryka som president och ekonomin surnar till mer än vad den redan gjort. Ja då kan dollarn fortsätta att försvagas. Men det tror inte jag heller riktigt på. Jag tror tvärtom att republikanerna i kongressen innerst inne vill förändra Obamacare, vilket skulle få positiv spill over på presidenten. Att den svaga dollarn är gynnsam för ekonomin, och att vi snarare står för ett säsongsmässigt uppsving. Detta samtidigt som FED höjer i september och inledes Qexit small scale under Q4. Detta skulle kunna innebära att 10-åringen lyfter rätt snabbt, vilket skulle dra med sig dollarn.

Sen har det varit rätt lönsamt att vara motvallskärring till valutorna senaste åren…. just sayin´

Recessionsrisken talar vissa om. Skuldberget kommer tvinga oss in i en ny recession. Men skuldberget är aldrig ett problem så länge som det inte kostar något. Därför tror jag att räntorna behöver upp en bit innan konjunkturen kantrar. Som det brukar vara! Det skulle i så fall rimma rätt väl med min tekniska syn på marknaden att vi är inne i en 5e och avslutande våg som innebär en topp 2018, vilket innebär en konjunkturtopp 2019 och därmed recession 2020. Räntorna ska alltså kunna stiga till 2019, för att sen få båten att kantra 2020.

core PCE från USA kom precis. Feds favo mått. Den kom in mjukt på 1,4% YoY mot väntat 1,4 och fg 1,5. Telekom, läkemedel spelar in. Även oljan sägs ha indirekta effekter på core. Med tanke på att de här one off faktorerna kommer att tyna bort ur ett rent base effect perspektiv så kommer den leta sig högre allt eftersom. Svag dollar kommer också hjälpa till framöver. Så till alla er som tror på fortsatt svag dollar, låga räntor och en Fed som måste överge sin strategi… tänk om! Därmed inte sagt att inflationen är nåt hot. Löner, jobb och tillvxt är fortsatt klent. Senaten, obamacare och Trump budget kan röra om i grytan… därför måste vi vara fokuserade som tusan!

Inför kommande Riksbanksmötet är jag egentligen bara intresserad av en sak. Kommer Ingves avsluta QE siste december i år, trots att ECB fortsätter under 2018?

I nästa vecka har vi PMI och NFP….. som ALLTID är viktigt!

Trevlig helg!

PS. Jag hade en diskussion med en kollega angående bostadsmarknaden. Han hävdade våra skulder styrs av priset på bostäderna som är en funktion av utbud och efterfrågan. Så ytterst styrs skulderna av utbud och efterfrågan. Jag anser att han har fel, Skuldernas storlek driver Priserna, och priserna driver utbudet. Utbudet är konstant givet att det inte byggs nåt, men när priserna som nu når en viss nivå så byggs det. Är priserna höga byggs det nytt, är priserna låga byggs inget nytt. Efterfrågan handlar mer om demografi och konjunktur osv. Men ytterst är det bankernas lånelöften som styr priserna. Inte utbud efterfrågan. Bankernas lånelöften styrs till största delen av räntorna, särskilt de långa bostadsobligationerna, vars prissättning beror på Riksbankens styrräntan och spreadar. Efterfrågan är strukturell och demografisk. Utbud styrs ytterst av räntan. Utbud/efterfråge dynamiken är sekundär.

Tänk så här, det finns 100st hushåll som letar bostad. Den som fått låna mest har 100mkr på fickan, den som lånat minst har 1 mkr, den som har näst minst har 2 mkr, den som har näst mest har 99mkr osv. Det är pengarna som finns där ute, no more no less. Lånelöftena styr.

Om det finns 100 bostäder till salu i marknaden så kommer hushållet med 100mkr på fickan klippa den finaste och betala 100mkr. Inte 99 mkr för då kommer nr2 vara där och nafsa. Han måste betala 100mkr. Hushållet med 1 mkr på fickan tar den sämsta. Snittpriset i marknaden blir 50,5 mkr.

I en marknad med 50 objekt till salu går det dyraste för 100mkr. Det blir inte dyrare för ingen har mer pengar än så. Objekt nr 50 går för 50 mkr. Snittpriset blir 75mkr. Så blir det om efterfrågan är större än utbudet. Priserna blir höga, eller högre om det varit balans.

Men vad händer i en marknad med 150 objekt? Jo 50 objekt blir aldrig sålda. Det finaste objektet går fortfarande för 100mkr. Han kan inte bjuda 99 mkr för då är Nr 2 där. De 100 finaste blir sålda till mellan 1-100mkr, således ett snitt pris på 50,5 mkr. Många frestas vid tanken att hade varit utbudet varit tillräckligt stort så pressas priserna ner automatiskt. Men de pressas inte längre ner än om marknaden varit i balans.

Det intressanta här är alltså att priserna sjunker inte desto mer man bygger, om utbudet inte väsentligt understiger efterfrågan. Det är helt onödigt att bygga mer än vad som efterfrågas. Det är bara lönt att bygga så mycket att efterfrågan hamnar i balans med utbudet. Frågan är alltså om vi har en mismatch i utbud och efterfrågan? Frågan är hur vi definierar efterfrågan? Den enda relevanta efterfrågan här är de som kan betala för sin bostad. Jag misstänker att bostadsköerna består av många som inte kan eller vill betala för sin bostad.

Det är därför den här diskussionen är så intressant. Ta Stockholm, där är bostadsköerna som längst och det anses vara en grov mismatch mellan utbud och efterfrågan. Eller är det? Om någon har 10mkr på fickan så kan de köpa en lägenhet inne i stan i eftermiddag. Så frågan är, ska vi räkna in ungdomar utan jobb eller EK som vill flytta hemifrån, eller pensionärer som kan tänka sig att sälja sin bostad och flytta till hyresrätt i stan, i efterfrågan? Ingen av de här är ju köpare. Så om man tar bort alla dem så kanske det inte är så stor mismatch mellan utbud och efterfrågan.

Det skulle då betyda att priserna egentligen ENDAST är en funktion av lånelöftena, som är en funktion av bankernas upplåningskostnad, som är en funktion av bostadsobligationerna, som är en funktion av Ingves penningpolitik och vad som händer i vår omvärld. Till alla er som tjatar om bostadsbrist, att det måste byggas mer och att priser och skulder är en funktion av utbud och efterfrågan…. har ni tänkt på det här?

Jag tror bostadsbristen till stor del handlar om avsaknaden av jobb, ek och prisvärda hyresrätter. Inte i lika stor utsträckning nybyggda bostadsrätter för 75,000kr per kvm och högt belånad förening. Som verkar vara den enda rådande lösningen just nu. Men det är en magkänsla, jag kan ha fel.

Jag ställer frågan till alla kommuner där ute: ”Krymper bostadsköerna nu när det byggs nytt?”

ds.

Börsen rekylerar en bit, men så länge som 1,600/1,604 ish håller så är det ett köpläge rent tekniskt. Men frågan är om det finns fler motiv till att köpa? Tror det! Amerikanska 10-åringen var uppe och sniffade på 2,21% igår… kanske är den på G att vända upp och kanske få yieldkurvan med sig. Det hade varit bra för börsen, och för bank. Att USA varit svagt beror på att IT rekylerat en del vilket inte är så konstigt. Uppgången i år fram till för nån vecka hade drivit upp värderingarna på ganska häftiga nivåer. Ren vinsthemtagnings rekyl duger också som förklaring.

Men vad som är en viktigare fråga nu är: Kommer långräntorna att stiga och varför?

ECB var ute och gav en positiv bild på Europakonjunkturen igår, fast en ganska duvig bild av sin penningpolitiken, som grundar sig i att Europa tar fart från en låg nivå sett till resursutnyttjandet. Draghi shoppar idag obligationer för 60mdr Euro i månaden. Han kommer fortsätta med det året ut. Därefter väntas han trappa ner det till 40mdr under 1H18 samt 20mdr under 2H18. Givet att konjunkturen håller sig hyfsat, att det skapas jobb och att inflationen inte faller ihop. Det hänger ihop. När han har slutat med QE är räntehöjningar aktuella, dvs under 2019. Trots det stärks Euron till nästan 1,14 mot Dollarn. Det handlar naturligtvis om att marknaden uppskattar att ekonomin i Europa utvecklas åt rätt håll och att den politiska scenen känns stabilare än på länge. Att Draghi är duvig spelar mindre roll.

I USA är marknaden trött på Trumps icke resultat, samtidigt som tillväxten och annan ekonomisk data inte lyft på ett sätt som man hoppades på i början av året. 150,000 jobb i snitt…. när det borde varit minst 250,000 i snitt. Ovanpå detta är FED hökig och höjt två gånger i år, och säger sig vilja höja en gång till samt påbörja Qexit. Det är liksom ett motsatsförhållande till Europa. Hökig penningpolitik, taskigt momentum i ekonomin.

Anledningen till att FED höjer förklarar optimisten med att Amerikanska ekonomin är tillräckligt stark och stabil i grunden för att klara sig utan Expansiv penningpolitik (något jag tror på). Pessimisten säger istället att FED höjer för de anser att det finns inflationstendenser trots rätt svag data. Inflationstendenserna grundar sig i att arbetsmarknaden är så pass tajt att det bara är en tidsfråga innan lönerna drar. Att dagens låga inflation är övergående då det är ett resultat av fallande priser på mobilabonnemang, läkemedel och indirekta effekter av ett svagt oljepris och svag dollar. Core PCE hade kanske legat på 1,7% istället för 1,4% utan de här. Det krävs inte så mycket löneinflation för att putta den upp till 2%+ då. FED tror att inflationen vänder upp i höst. Svag eller Stark konjunktur är sekundärt. Pessimisterna tänker alltså mer i banor om att senaste åren har USA kännetecknats av stark ekonomi – svag inflation. Men nu börjar det förhållande att vända. Stigande inflation – rätt svag ekonomi. Vilket alltså är dåligt för börsen eftersom FED ändå tvingas höja. Dollarn och räntorna blir därefter!

Men jag är inte lika säker på att detta är så självklart. Får senaten genom ”Repeal/ replace Obamacare, vilket trots allt är deras hjärtefråga senaste 8 åren, så kan det medföra att budgeten för 2018 (som löper okt17-sep18) blir företagarvänlig. Läs lägre skatt. Då kan tillväxtförväntningar, PMI och gud vet allt ta fart senare i år. Surpriseindex drar! När marknaden inser det så säljer man trygghet, dvs långa statspapper varpå räntorna stiger och yieldkurvan svänger upp. Dollarn stärks, och man vill äga aktier igen. Bank blir vinnarsektorn. ELLER sumpar politikerna det och USA växer med nöd och näppe 2% i år. Samtidigt räcker det för att skapa jobb, vilket gör att en förmodad tajt arbetsmarknad blir ännu tajtare, vilket gör att FED fortsätter på inslagen väg. Men då är vi i en situation där tillväxt och vinster blir dassiga samtidigt som räntorna trycks upp. Då får börserna det jobbigare. Amerikansk politik är ödesfrågan framöver om ni frågar mig! Det kan svänga snabbt!

Amerikanska konsumentförtroende mäts bla av Conference Board, den kom in på 118,9 mot väntat 116 och fg 117,6. Starkt! Men frågan är om det inte handlar om att Trumpstormen lugnat ner sig lite, och inget man ska dra för stora växlar på? Det är inte negativt i alla fall!

Sen kan man fråga sig hur Ingves ska förhålla sig till Draghi? Europa har ju fått lite efterlängtad medvind, vilket medfört att Europa relativt Sverige tillväxtspreaden har bättrats på. Euron har stärkts! Ingves köper svenska statspapper för 15mdr i månaden fram till december i år. Ska han trappa ner och fortsätta nästa år, eller ska han sluta helt? Givet att Sverige fortfarande tuffar på hyggligt och att Euron har stärkts så tror jag han kan ta bort QE helt nästa år. Viss kronförstärkning kommer det innebära men inget hårresande. Men frågan är om han kan höja räntan? För det första behöver han inte höja räntan om inte lönerna och inflationen tar fart. Men om den gör det så lär han vilja göra det. Det är ju två frågor han måste svara på; Vilken penningpolitik är lämplig givet hur bra det går för landet och hur stort är resursutnyttjandet? Hur går det för Sverige relativt Europa och vad innebär vald penningpolitik för kronan, och dess spridningseffekter? Det går inte svara på nu, men kommer de ekonomiska förhållandena vara identiska med idag, både i Sverige och Europa, så kommer inte Ingves kunna höja räntan. Skulle han IDAG sluta med QE, höja räntan några gånger, samt börjar tala om att rulla av balansräkningen, samtidigt som Draghi inte gör nåt, så kommer kronan stärkas med 15% mot Euron….. och det får negativa konsekvenser. SAMTIDIGT så innebär varje 0,25% höjning att hushållen får ca 10miljarder MER i årliga räntekostnaderna, vilket slår direkt mot konsumtion och annat. SAMTIDIGT lär varje hökig signal från Ingves få de 5-åriga bostadsobligationerna att lyfta, vilket slår rakt in mot lånelöftena, vilket gör att kommande bostadsaffär allt annat lika kommer göras till ett lägre pris än innan. Lägre priser slår mot konfidens, som brukar slå mot konsumtion. Do the maths. Jag tror Ingves är rätt redo att rulla av QE…. men att börjar höja räntorna när inte Draghi gör det och vi saknar löneinflation i Sverige…. hmmmm I would not be so sure. Det måste till nåt annat!

Mycket att hålla reda på….. men Senaten och Obamacare är förmodligen viktigast. Samt jobben, lönerna och inflationen fram till FED mötet i september såklart. I Augusti har vi även Q2 rapporterna. Hur ska de kunna få vinsterna att revideras uppåt när tillväxten (i nominella termer) är fortsatt svag globalt sett undrar jag?

Tycker ni det verkar rörigt? Läs då bara min rubrik 🙂

I samband med att Trump vann så blåstes förväntningarna upp rejält. Det var framförallt rejäla skattesänkningar och en företagsvänlig politik som marknaden tog fasta på. Sentimentsindikatorerna gick i taket. Inte bara i USA. Ett halvår senare visade det sig att verkligheten inte riktigt lirade med de här förväntningarna, vilket rent konkret inneburit att datan kommit in sämre än väntat och surpriseindex vänt ner.

Men kanske kan det vara på väg att vända. Inte bara för att surpriseindex är rejält nedtryckt och sentimentet har hamnat mer i paritet med verkligheten utan på grund av nedan chart. Sommarens kanske viktigaste!

Chartet visar var de Amerikanska bettinginstituten tror om chanserna till skattesänkningar i år, baserat på oddsen. I mitten på April låg de på närmare 80%. De har sedan pyst ihop till 30% som lägst för nån vecka sen, men kan vara på väg upp igen. Skulle den här leta sig tillbaks till 75%+ så tror jag det är förenligt med bra börs.

Varför skulle det hända? I förra veckan presenterade Republikanerna i Senaten sin ”Health Insurence Bill”, som i stort ersätter Obamacare. Går den igenom så frigör den 900mdr dollar vilket är viktigt om Trumps övriga förslag ska kunna gå igenom. Men det räcker inte att bara Senaten lyckas klubba igenom detta, utan det kräver även att Representanthuset gör det. Det som talar för att de ska lyckas är att republikanernas hjärtefråga är just Obamacare. Man är dock inte enig vad som ska ersätta den. Men ingen rök utan eld. Hursomhelst, får det en bra lösning kan det öppna upp för en större skattereform. Det hade marknaden gillar. Dollarn och räntorna också!

Budgetåret 2017 löper ut den 30 september. Den är skapad av Obama och ärvd av Trump. Det var kanske också därför som man inte gjorde så mycket gnissel av skuldkvotstaket i våras. Men den 1 oktober ska det ligga en ny budget, designad av Trump och godkänd av kongressen. Hur den faller ut vet ingen, men det är såklart en viktig byggsten. Den budgeten man flaggade för i våras anses av många bedömare vara ett skämt, dvs den är inte ens genomförbar. Vi vet alltså rätt lite om hur budgeten kommer landa. Kongressens ”repeal av Obamacare” är en nyckel här.

Låt säga att det faller väl ut ur ett marknadsperspektiv. Ni tror väl inte marknaden väntar in detta och performar i höst. Nej då blir det en Buy on Rumour – Sell on facts situation där vi får en uppgång inför, och en sell off efteråt. Rent säsongsmässigt brukar ju oktober vara den sämsta månaden så det hade ju passat bra.

Jag måste erkänna att jag inte på något sätt är någon expert på Amerikansk politik, så jag vet inte hur rimligt det här är. Men tanken kittlar, det här kan vara en god anledning till ett sommarrally. Det ska röstas i senaten på fredag…. går den igenom så är det representanthuset nästa i slutet på juli. Håll koll på det här och chartet ovan. Det är allt jag har att säga!

Det har kommit en del data.

Tyska IFO kom precis. Den kom in på 1115,1 mot väntat 114,5 och fg 114,6. Bästa någonsin. Ganska anmärkningsvärt att Tyska ekonomin kan gå så bra utan att skapa någon inflation. Men varför går den bra? Jo självklart för att de producerar saker som folk efterfrågar, men också för att Euron är strukturellt lågt värderad. Hur stark hade Tysk ekonomi varit om Eur/Usd stått i 1,40? Tyskarna ska vara rätt tacksamma att de är med i ett valutasamarbete där övriga medlemsländer antingen har en rätt svag utveckling eller regelrätta problem.

Tyska Mfg Flash PMI som kom i fredags var i samma linje, 59,3 mot väntat 59,0 och fg 59,5. New Order steg från 60,7 till 61,5.

Den Europeiska motsvarigheten kom in på 57,3 mot väntat 56,8 och fg 57,0. Även där steg New Order. Det är också bra!!!

Från USA kom Mfg flash PMI in på 52,1 mot väntat 53 och fg 52,7. Sämre. Service PMI kom in på 53,5 mot väntat 53,5 och fg 53,6. Helt okej. Men det är inte riktigt go i amerikanska datan… men det är old news. Vi vet varför och vi vet vad som driver den.

Veckan är ganska datafattig. Vi har Consumer Confidece från USA på tisdag och US Core PCE på fredag. I nästa vecka kommer NFP och PMIs. Det är viktigt!

Jag noterar att Fed funds rate prisar in en höjning i september till 26% och 60% i december. Dvs viktat tror marknaden på 40% att det blir en höjning till i år. Dvs marknaden tror inte på någon höjning. Datan fram tills dess är avgörande såklart, men även vad som händer på den politiska scenen är också viktigt, även om Yellen sällan diskuterar den politiska situationen. Jag tror att om FED vill påbörja Qexit i Q4 så är det lämpligt med en höjning i  september, snarare än december. Marknaden verkar tro tvärtom. Som jag sagt tidigare. Räntehöjningarna är en förutsättning för Qexit då privata sektorn måste börja ta på sig statspapper, och det gör man bara framgångsrikt om realräntorna är okej. Men jag förstår om Yellen tycker att jobbdatan har varit lite seg på sistone. Men jag tror marknaden har fel:

1, Inflationsdatan är inte fullt så dålig med hänsyn till telefonitjänster, läkemedel etc som kommer klinga av längre fram.

2, Även om energipriser inte ingår i Core, så är trots allt Core korrelerad med Topline över tid. Spekulativa positioner i olja ligger på 2-års lägsta, samt att det trots allt finns ett case för att US lager ska komma ner, särskilt när oljan handlas kring 45usd. Det sammantaget gör att det inte är omöjligt att vi ser oljan över 50usd längre fram vilket driver på inflationssiffrorna. Det som talar emot är att oljan tekniskt inte ser ut att ha bottnat….

3, Hårddata US surpriseindex är på historiskt låga nivåer, och det är rent statistiskt troligt att hårddatan kan överraska under 2H16. Jobbsiffra över 200k någon?

4, Yieldkurvan är extremt flat till följd av FEDs höjningar och 10-åringens nedgång. Samtidigt pekar Cyclicals/Defensives på nåt annat. De lär konvergera. Vilket innebär att 10-åringen har potential att stiga. Om sanningen ska fram så prisar yieldkurvan in recession i USA. Även om jag tror på det på sikt, typ 2020, så tror jag inte marknaden hade tänkt att prisa in det redan nu. Eller?

5, Även om långa och korta räntor kan utvecklas olika så är korrelationen hög över en 3-månaders period. Dvs det är rent statistiskt sannolikt med en catch-up.

6, KORTA Spekulativa positioner i statsobligationer är nu en helt stängd trade (dvs de speckar INTE längre i att räntorna ska stiga). Senast i början av året var den här positionen mycket stor.

Apropå Qexit såg jag ovan chart. Som skulle få oss att tro att FED inte alls sitter särskilt tungt i statspapper. Medan Sverige ligger på tredjeplats. Jag tycker det här chartet är ganska vilseledande. Statsskulden i USA ligger på ca 100% av BNP. I Sverige ligger den på ca 30%. Det betyder att Riksbanken sitter på statspapper på ca 10% av BNP (33% X 30%). Samtidigt sitter USA på ca 20% av BNP (20% X 100%). Det är dubbelt så mycket. Japans centralbank sitter på drygt 100% av BNP. Är inte det sjukt!

Jag hade en diskussion med ett antal vänner på Midsommar. De hävdade att de tänkte rida på börstrenden så länge som den pekade uppåt för att sen hoppa av i god tid innan det vänder ner. Jag suckade lite, och gav min syn. Låt oss kalla det för ”En börskrasch anatomi och varför vi inte säljer på toppen”.

Det hela är ganska enkelt. En recession föregås av en konjunkturtopp, eller vinsttopp  om man så vill. Börsen prisar in framtiden. Så om det kommer bli recession 2020 (för att ta ett exempel) så lär konjunkturen toppa året innan, dvs 2019. Men om vinsterna toppar 2019 så lär börsen toppa ur och vända ner redan 2018. Så när vi ser recessionen i vitögat, så har börsen toppat för två år sedan. Så var det 2007/2009 och så var det 2000/2002. Det är logiskt. När en investerare sitter på toppen 2018 så klarar han inte att prognostisera två år ut. Det enda han ser är att utsikterna ser väldigt bra ut. Visst han kan sälja för att han har en fin vinst i portföljen, men den situationen har han haft många gånger under de senaste åren. Så det är inget verktyg.

Värderingarna kanske är rätt höga, säg PE 17 på prognostiserad vinst. Men eftersom utsikterna är så pass gynnsamma och konjunkturen stark, och höga värderingar har inte varit en anledning att sälja innan då vinsterna driver kurserna högre, så ser han ingen anledning att hoppa av.

Problemet är sammansättningen av börsens värdering. Säg att vinsten ligger på 10kr X PE17= 170 Börsvärde.

Normalt sett har vinsterna fallit med 20-30% aggregerat under recessioner. Det skulle betyda att det kommer falla till 7-8kr under 2020. När marknaden väl tar till sig av de svaga utsikterna så vill man inte handla den vinstutvecklingen till 17X vinsten utan kanske 11-12X vinsten. Det ger börsvärde på 77-96kr. Dvs en nedgång på 45-55%.

Problemet är att vi har inte förmågan att prognostisera att vinsten ska bli 7-8kr två år ut. Vi ser 10kr och ganska gynnsamma förhållande. Därför tycker vi också att PE17 går att leva med. Just därför säljer vi inte på toppen 2018. Vi säljer inte ens 2019 för det enda vi ser är en blomstrande högkonjunktur. Däremot har börsen redan korrigerat så är det något vi är sugna på så är det att köpa mer. Först 2020 inser vi att, FAN, aktier ska man ju inte sitta på. Det går ju dåligt för företagen. Problemet då är att marknaden redan halverats! Då ska man köpa….. fast det är svårt om man redan är fullinvesterad.

Ha en skön vecka!

Kina är det inte många som pratar om. Det är ju skönt. Jag vill bara visa nedan chart över fastighetspriserna. Att de inte brakar samman är extremt viktigt för den ekonomin, och således globala kapitalmarknader. Jag ropar inte efter vargen, jag bara säger att vi ska vara uppmärksamma. Särskilt när ingen annan är det!

Jag noterar även att Cykliskt i europa har gått starkt. Även i Sverige. Uppbackat av positiva vinstrevideringar till viss del, men även starka PMI siffror. Nu har det ju bildats ett gap mellan BNP och PMIs och även om jag tror att tillväxten kan växla upp, så kanske den inte gör det fullt ut. Då kan PMIs komma ner. Problemet är att Cykliskt lär få det svårt att outperforma marknaden. Oavsett om marknaden går upp eller ner.

I USA ser det nästan värre ut. Cykliskt har dragit i väg, samtidigt som yieldkurvan svängt ner. 10-åringen måste ta fart. Men även om den gör det så är risken stor att cykliskt kan gå dåligt relativt sett.

Nedan chart pekar på samma sak.

Under 1H16 förra året var den allmänna riskaptiten rejält nedtryckt. Då brukar det vara läge att se möjligheter i aktier. Ni vet den där ”upplevd risk står oftast i kontrast till faktiskt risk”. För några månader sedan var det tvärtom. Nu står vi lite mitt i mellan. Det är kanske en klen hjälp, men jag säger bara att oddsen för ned- och uppgång är ungefär lika stora baserat på riskaptit.

Får vi ett sommarrally på börsen där räntorna lyfter så tror jag man ska sitta på Europeisk bank alt Amerikansk IT…. inte cykliskt. Se nedan

Den amerikanska lagerdatan var inte så tokig igår. Oljan står emot något idag. Man ska vara medveten om att ligger oljan kvar här kring 45 dollar, så skapar det press på högkostnadsriggarna i USA. Blir de färre, blir produktionen mindre… och då minskar lagerna allt annat lika. Det i sig kan vara anledning att oljan sen vänder upp. När och från nivå vet jag inte. Men om den når 43usd ska det bli intressant om den stannar och vänder upp….

Så här formulerar sig ett nyhetsbrev…

OPEC members have simply lost their pricing power, mainly because U.S. oil producers have developed new shale extraction technologies that allow them to drive down production costs. U.S. oil producers have now become very competitive non-cartel producers. The reality is that OPEC’s only choice now is to allow oil prices to trade slightly below U.S. oil producer costs, thus cutting off some of the new U.S. oil supply. OPEC can also hope for stronger global economic growth and stronger oil demand to help work down the world oil glut.

There is no single breakeven oil price for U.S. producers since costs vary widely among producers. However, there is little doubt that most U.S. oil producers will start running into problems with oil prices in the low-40’s. But it will take time, and perhaps even lower oil prices, to curb U.S. producers, some of whom are hedged and some of whom will be willing to produce at a loss while they hope the oil price dip will be temporary.

Retail-döden i ett chart. Eller Digitaliseringsfaktorn. Inom Retail sektorn jobbar de ca 16m människor i USA. Ungefär lika många som för 15 år sedan. Men andel av alla som jobbar trendar stadigt nedåt. Jag tror även det kan handla om Scale faktorn. Dvs för 30 år sedan var butikerna fler och mindre och det jobbade fler per m2. Företagen har säkert blivit effektivare också…

Trevlig helg!

Den franska ekonomen Piketty lyfte fram (de orättvisa) skillnaderna i världen sett till kapital och förmögenheter. Dvs att en liten klick äger en stor del av världens nettotillgångar. Det kan tyckas vara orättvist men egentligen är det ganska logiskt. Det är logiskt av en naturlig anledning. När jag var ung fick jag ofta höra att ”att tjäna ihop den första miljonen är ett litet helvete som tar lång tid, därefter blir det enklare”. Så är det fortfarande. När man väl har kapitalet så gör ränta-på-ränta effekten ofta sitt. Därför blir de rika snabbt ännu rikare, medan de som inte är rika kämpar på. Därför är det inte så konstigt när man ser tabeller som visar att top 10% i ett samhälle äger 90% av nettotillgångarna. Vissa länder, typ USA, är detta sambandet extremare än andra. Men om sanningen ska fram ser det ungefär likadant ut överallt. Till och med i Sverige faktiskt! Det är egentligen inget problem som jag ser det. Skulle man börja tvångsfördela tillgångarna så är vi inne på en annan ideologi, nämligen den kommunistiska, som bevisligen inte fungerat särskilt bra.

Samtidigt driver Trump en kampanj där han säger sig vilja göra USA Great Again, och skapa jobb. Men faktum är att arbetslösheten i USA har gått från över 10% till 4,3% senaste 8 åren, och USA är på många sätt ganska great. Så var klämmer skon?

Deutsche presenterade nedan chart, som jag tycker är rätt skrämmande

Den visar inte nettotillgångarnas fördelning, utan inkomsterna i USA. Top 10% av inkomsttagarna i USA representerar ca 47% av de samlade inkomsterna.

Men det som är mest intressant är att den nedre halvan av den arbetande befolkningen tjänar ca 12,000kr i månaden!!!!

Problemet är alltså inte att de INTE har jobb, utan att de tjänar väldigt lite. Hade man tjänar 12,000kr i Bangladesh så hade man varit kung. Men i USA givet deras kostnadsläge innebär det att många har det svårt att dra runt sin ekonomi. Beviset är att det fortfarande delas ut en massa Foodstamps i USA. Trots 4,3% arbetslöshet.

För att optimera ett samhälle borde en graf över inkomsterna vara mer pyramidliknande, dvs där en stor och bred medelklass har en okej lön. Okej i bemärkelsen att den går att leva på. Sen ska det finnas två svansar på sidorna med låg- och höginkomsttagare.

Många tänker kanske att lösningen är progressiv skatt, där höginkomsttagarna beskattas som tusen och låginkomsttagarna tvärtom. Det skulle automatiskt bidra till en bättre pyramidstruktur. Det har historiskt visat sig fungera ganska dåligt, då höginkomsttagarna ofta, men inte alltid, trots allt förtjänar sin höga lön. Ofta är det yrken som kräver en gedigen utbildning med tuff konkurrens, jobben är kvalificerade i termer av ansvar över företagens framtid, personal och ekonomi. Den drivkraften vill vi inte ta bort. Det är ungefär som att säga att Champions League är något dåligt som måste bekämpas.

Lösningen handlar om något annat tror jag. Vem är det som tjänar på de låga lönerna? Det är naturligtvis företagen. Hade lönerna bland den nedre hälften av befolkningen varit dubbelt så höga, säg 24,000 i månaden, så hade vinsterna varit proportionellt lägre.  Jag är ingen skattexpert men det känns som att lösningen ligger i att låginkomsttagarna beskattas mindre (de får mer disp inkomst över) samtidigt som skattesänkningen finansieras genom beskattning av kapitalinkomster (inte beskattning av kapitalstocken alltså utan flödena, typ utdelningar och kuponger. Inte Vinst, då den kan återinvesteras i ett företag och driva tillväxt). Det gör de rika något mindre rika. Men jag tror inte nettoeffekten blir så galen, då låginkomsttagarna garanterat kommer konsumera upp varenda slant de får ut, även om den är högre sedan tidigare. Vem tror ni gynnas av dem ökade konsumtionen? Just det, företagen!

I Sverige har vi inte riktigt samma problem. Våra lägsta löner går i princip att leva på. Men öppnar vi dörren för låglönejobb så kan vi skapa problem likt i USA på sikt. Missförstå mig inte. Alternativet är inte att outbildade INTE ska jobba. Den modellen har vi testat och den fungerar inte. Men man måste få ut en lön som går att leva på. Samtidigt kan inte arbetsgivaren betala mer än vad det lågproduktiva yrket drar in. Det gör att de kommer skapas ett gap som staten måste gå in och finansiera. I många länder finns sk. Social Housing. Det är enklare boende finansierat av staten för de som inte lyckas fixa en bostad själva. Vi kanske ska snegla på modellen ”Social Jobs”. Detta utan att skapa en moral hazard problematik bland företagen. Dvs där de utnyttjar möjligheten att anställa någon för 15,000kr i månaden, mot idag 23,000kr plus sociala. Om inte det går att lösa i privata sektorn på ett bra sätt kanske offentliga sektorn borde vara ansvariga för den typen av rekrytering? Jag har inte svaren utan tänker bara fritt. Hursomhelst är det viktiga frågor!

OLJA,

Har noterat att oljan är svag, och snart är den nere vid den tekniskt intressanta nivån 43/44. Kan vara ett köpläge för den modige? Vi får se om det håller. Att oljan är svag beror på mycket, men framförallt att de Amerikanska lagerna inte vill komma ner från höga nivåer. Dels handlar det om effektiv produktion och det faktum att Rig Count helt hittat tillbaks…. men det handlar naturligtvis också om att efterfrågan inte är superduper stark. Vilket får en att undra, står USAs ekonomi inför ett uppställ närmaste kvartalen eller inte?  Gör den det så lär lagernivåerna sjunka och då har vi oljan ganska snart i 50+  igen….. eller vill yieldkurvan säga oss något annat????

Ur det här perspektivet så uppmärksammade jag följande graf…. tack Martin

Aktiemarknaden kan vara lynnig och spekulativ, men det innebär inte att den alltid har fel. Rörelsen nedan kan betyda att vi står inför en period av bättre makro, dvs bättre i avseendet relativt förväntningarna. Skulle det bli så lär både oljan och räntorna studsa…. och då kan ni ju fundera på att var börsen ska. OMX kan alltså gå mot 1,720.

Att SPX var så svag igår var inte så konstigt, man vill naturligtvis täppa till gapet på 2,433. Precis som SPX brukar göra. Vad som händer efter det är mer intressant!!!!

OMX är uppe på AYH nivåer utan att riktigt orka bryta. Men visst finns det goda chanser! Bryter vi här väntar test av ATH 1,720. Om inte, så väntar fortsatt konsolidering.

Det kom arbetsmarknadsdata från Sverige idag. Den säsongsrensade arbetslösheten ligger på 6,7%. Tor Borg på SBAB slår fast att det skapats 500,000 jobb sedan konjunkturbotten 2009. För det första tycker jag det är mer rättvist att mäta sedan förra konjunkturtoppen, men okej, låt gå för den! 500,000 jobb på 8 år, är 62,500 nya jobb om året. Det är en ökning av antalet anställda med drygt 1% om året. Det är klent ur ett historiskt perspektiv, om man mäter från konjunkturbottnar vill säga. Mäter man sedan förra konjunkturtoppen så ligger jobbskapandet under 1% om året. Även det klent ur ett historiskt perspektiv. Men vän av ordning så vill jag ändå tillägga att jobbskapartakten är högre senaste 2 åren. Bara i maj låg den på nästan 2% jämfört med för ett år sedan. Det tar sig! Det går som sagt att leka med siffrorna, men faktum kvarstår: Det skapas jobb, men i långsammare takt än vad det brukar under konjunkturuppgångar. Det är inte så  konstigt. Även tillväxten har varit lägre.

Jag tror detta är en av huvudskälen till att löneinflationen inte tagit fart. Tillsammans med andra aspekter som den Demografiska faktorn (som att gamla höglönetagare slutar och unga låglönetagare börjar), servicesektorns framväxt, globalisering, digitalisering, svag tillväxt i Europa, fortsatt slack på arbetsmarknaden i vissa branscher och regioner, höga reallöner driver inte på nominella löner, lönsamhetsorienterade företag……. för att nämna några faktorer av många.

Tar inte lönerna fart, så gör inte priserna det. Då blir räntorna och penningpolitiken därefter. Det är inte bara Sverige som upplever det här!

Sen tittar nog gärna Riksbanken på nedan graf. Den visar att 68% av befolkningen har ett jobb att gå till…… det har tidigare fört med sig lönebildning. Senast under 2007/2008. Kanske får de rätt igen?

Amerikanska 10-åringen

I början av april låg den på 2,6%. Sedan dess har den trillat ner till 2,17%. Samtidigt har FED höjt från 0,50 till 1,00%. Nedan chart visar var den förväntade inflationstakten ligger, något som man kan bryta ur från de nominella och reala räntorna. Den har fallit från ca 2% i april. Dvs marknaden trodde då på att en långsiktig inflationstakt om 2% var inom räckhåll. Idag har den fallit till ca 1,7%. Det låter lite, men det är trenden som är intressant. Marknaden prisar nämligen in sämre tillväxt och sämre tider. Om det har med Trump rabatten att göra, eller att man de facto börjar prisa in slutet av en konjunkturcykel vågar jag inte riktigt svara på. Det kan också vara en kombination då Trump och recession kan gå hand i hand. Svårt att säga.

Det kan även vara temporör pessimism. Vi var ju där senast för ett år sen. Då skrev man om olja, kina, brexit och ”tänk om Trump vinner, då går allt åt skogen”. Även då var räntorna och inflationsförväntningarna låga. För att sen några månader senare vara bortblåsta. De här 6-månaders cyklerna i sentimentet kan fortsätta ett tag till.

Därmed inte sagt att vi sakta men säkert rör oss mot nästa recession. Det är inte en prognos, det är 100% säkert!

Det har kommit Consumer Confidence data från USA. Den är på en fortsatt hög nivå även om den troligtvis har toppat ur. Se nedan chart. Den visar att Demokraterna har blivit lite gladare senaste två månaderna. Inte så konstigt. Men den pekar också på att Republikanernas Trumpism tappat momentum men är på en fortsatt hög nivå. Jag tror det krävs en hel del innan den brakar i backen. Även om många skulle glädja sig över att Trump fick suga på egen medicin ”You are fired!”, så är det rent kapitalmarknadsmässigt inte bra för någon på kort sikt. Därmed inte sagt att det ska hända. Men hursomhelst tror jag Republikanernas support för sin president är en nyckelkomponent kommande 12 månader. Många i kongressen vågar inte vända Trump ryggen då det vore politiskt självmord så länge som folket gillar sin Donald. Men om stödet sviker är det nog många som skulle vilja sätta kniven i ryggen på honom.

Konsumentförtroende, som i så många andra länder, handlar om två saker. Ett hushålls balans- och resultaträkning. Resultaträkningen bygger på om hushållet har lön eller ej, och om de sitter säkert på jobbet eller ej. Disponibel inkomst efter räntor spelar också in. Balansräkningen handlar för de flesta till 90% om värdet på bostaden minus skulderna. Eftersom lånen förändras långsamt, så handlar det om värdet på bostaden.

Bostadspriserna i USA ligger generellt nära ATH nivåer, dvs i nivå med 2007. I vissa stater högre, i andra lägre. Men generellt är det så. Kommer de fortsätta att stiga? Vet ej, men det är en rätt ointressant fråga. Frågan är vad nedsidan är? Vi vill inte de ska falla. Just nu är det många som säger att det är superbra förhållanden att sälja. Se graf nedan. Men de sa det för ett år sedan också. Även 2004 sa man det. Tre år innan toppen. så man kanske inte ska dra på för stora växlar av detta. Men man ska ha det i bakhuvudet!

På fredag när vi äter sill kommer Flash PMIs från Europa, USA och Kina. Det är egentligen den enda datan jag fäster någon vikt vid denna vecka!!!

Njut av sommaren!!!

Fed höjde från 0,75% till 1,0%. Helt väntat! Det är helt i linje med att minska den expansiva penningpolitiken (dvs erbjuda negativa realräntor) mot bakgrund av en stabil ekonomi. De höjer inte för att bekämpa inflation.

Fed tänker även höja i september, därefter är det mer oklart. Det ser ut som att Q4 kommer handla om att inleda Qexit. (som i sig har samma effekt som en räntehöjning)

Fed anser att den låga inflationen (och tillväxten) på sistone dels är temporär, och dels påverkas av sk. engångseffekter inom telefonitjänster. Därför tror man att såväl tillväxt som inflation kommer att repa sig, och därmed återgå till tidigare lagd prognos. Marknaden verkar inte lika övertygad som FED att inbromsningen endast är temporär. Det visar dagens svaga börs och det faktum att långräntorna faller (yieldkurvan flackar ut/ risk off mentalitet)

Det verkar som om man vill inleda Qexit, dvs en bantning av balansräkningen under Q4. Det kan vara en av anledningarna till att man inte vill höja i december. Man vill se vilken inverkan Qexit har på marknadsräntorna.

Qexit inleds i så fall i oktober med 10mdr USD  fördelat på 6mdr i statspapper och 4 mdr i bostadspapper. Samma gäller för november och december. Dvs totalt 30 mdr för 2017. Peanuts. I jan-mars nästa år höjs det med 12+8mdr=20mdr. april-juni 18+12=30mdr. juli-sep med 24+16=40mdr samt okt-dec med 30+20=50mdr. Dvs totalt 420mdr nästa år (20+20+20+30+30+30+40+40+40+50+50+50). Det är däremot inte småpotatis utan lär allt annat lika för en effekt på räntorna. 2019 och framåt så kommer det ligga på 50mdr i månaden, dvs 600mdr om året.

FEDs balansräkningen ligger på ca 4,500mdr dollar.

https://www.federalreserve.gov/releases/h41/current/h41.htm

Men som jag sagt tusen gånger tidigare så handlar inte deleveraging om att ta ner den till noll. Det handlar om att banta ner skuldposten ”Deposits in Bankreserves” till noll. Den ligger på 2,270mdr. Givet ovan schema skulle FED vara klar i december 2021.

För er som inte vet så matchas hela posten ”Deposits Bankreserves” på 2,270mdr av en Tillgångspost hos de Amerikanska bankerna på lika mycket. Den posten matchas i sin tur att en skuldpost på lika mycket hos samma banker. Det är bankernas skuld till dess finansiärer och insättarkunder. Tänk att en kunds insatta pengar egentligen matchas av ett statspapper på FEDs balansräkning, enkelt uttryckt.

Förstår ni hur allt hänger samman? När ett av FEDs statspapper förfaller i oktober, säg att det är 6mdr dollar, så får de pengar av US Treasury (Riksgälden). US Treasury har dessförinnan emitterat nya statspapper till ett värde av 6 mdr. Tidigare fanns FED på köpsidan i de emissionerna men inte nu. Det gör att Treasury måste förlita sig på att privatmarknaden ska köpa de nyemitterade statspapperna. (Det är där pressen på marknadsräntorna kommer in). Säg att det är en privat aktör, låt oss kalla honom Mr Smith, som tar ut 6mdr från sitt bankkonto och köper statspapper i emissionen för lika mycket. Treasury får sina pengar och kan kort därpå betala FED när FEDs papper förfaller. FED får in 6 mdr som de makulerar. Lika enkelt som de skapade dem en gång i tiden. 6mdr i statspapper försvinner från tillgångssidan. 6 mdr försvinner från FEDs skuldsida under posten Bankreserves. 6 mdr försvinner från bankens tillgångssida Bankreserves. 6 mdr försvinner från Mr Smith bankkonto (bankens skuldsida). Treasury sitter på samma skuld som tidigare. De har bara rullat över 6 mdr av den i ny löptid till ny ränta. Mr Smith har bytt ut cash mot ett statspapper. FED har minskat på sin balansräkning med 6mdr på varje sida. 6mdr har makulerats. Detta är enkelt uttryckt vad händer under Qexit.

Det som jag inte riktigt lyckades snappa upp var om fördelningen mellan statspapper och bostadspapper på 60/40 kommer vara statisk i framtiden. I så fall kommer FED även år 2021 ha en ansenlig summa bostadspapper på balansräkningen. Något jag trodde man i första hand ville rulla av. Detta är intressant, för om man är aggressiv på statspapper sidan trycker detta upp räntorna på statspapper, men gör eventuellt inte så mycket med spreadarna mellan stats- och bostadspapper. Men skulle man vara mer aggressiv på bostadspapper så ökar kanske inte statspapper så mycket medan spreadarna ökar istället. Räntorna på bostadspapper kommer vara lika höga oavsett. Men det är frågan vad som händer med räntorna på statspapper. Det kan också vara så att de har mandatet att göra lite vad som är bäst givet marknadsläget varje enskild månad. Time will tell.

FED säger vidare att man avser att höja 3-4 ggr under 2018. Detta bygger på ett antagande att ekonomin växer med 2,1%, att arbetslösheten faller till 4,2% och kärninflationen letar sig upp mot 2,0%. För det första skulle jag vilja säga att den här prognosen är inte vatten värd. Det är inte en prognos. Det är en förhoppning att ekonomin puttrar på exakt som idag. Jag tror det är minst lika troligt att det inte blir några räntehöjningar alls. Vi måste hålla koll på 3 faktorer här:

1, Var tar lönerna vägen? Om de drar iväg så tvingar det FED att agera då det bara är en tidsfråga innan lönerna lyfter inflationen. Ingen har hittills lyckats prognostisera lönerna på ett bra sätt.

2, Många tycker räntehöjningarna är små, att bantningen av balansräkningen är försiktig. Amerikanska hushåll har fortfarande väldigt mycket lån, ca 70% av BNP. Även företagen har byggt upp en stor skuld. Därutöver ligger statsskulden på 100%+. Även om räntekostnaden bara ökar med 1% för alla inblandade så är det mycket pengar som går till räntekostnader. Visst, någons räntekostnader är en annans ränteintäkter. Men räntekostnader har en tendens att ryckas direkt från plånboken, medan en ränteintäkt gärna stannar i portföljen. En stor del av ränteintäkterna lämnar dessutom landet. Vi ska inte ta tillväxt och jobbskapande för givet. Blir konjunkturen ljummen så lär inte FED höja så pass aggressivt. Precis som i Sverige så innebär en liten räntehöjning idag, samma sak som en stor för 20 år sedan.

3, Ingen vet, inte ens FED, hur stor inverkan på räntorna det blir av att rulla av 50mdr i månaden. Det enda man kan göra är regressioner på när man köpte tidigare, och sen anta att de får samma inverkan på andra hållet. Men det är bara en best guess. Ingen prognos. Man har ju aldrig gjort det tidigare. Blir pressen på räntor och spreadar tillräckligt stor, så kommer det hålla tillbaka regelrätta höjningar då själva Qexit får samma effekt som en räntehöjning.

Hur som helt, om FED höjer till 1,25% i september. Samt inleder Qexit under Q4 så borde en 10-åring kunna stå i 2,75-3,00% givet att 1, synen på Trump balanseras och 2, ekonomin tuggar på hyfsat. Idag ligger 10-åringen i 2,14%. Det är alltså en stor diskrepans mellan vad FED tror och vill, och vad marknaden prisar in!!!! Någon kommer till slut att ha fel, och det kommer ha stora konsekvenser tror jag!

Lawrence Summers skriver i Washinton Post att FED gör ett misstag som höjer räntan, överhuvudtaget. Han menar att FED har haft fel i sina inflationsprognoser etc under många år, vilket i grunden handlar om att FED har haft fel kring att tillväxt och jobbskapande inte har utmynnat i den löne- och inflationstakt man hade kunnat förvänta sig. Anledningen är att skuldberget tillsammans med strukturellt låg tillväxt under många år utmynnat i en ekonomi som inte är i recession men inte heller klassisk högkonjunktur. Den skapar förvisso jobb, men den leder inte till inflation. Lower trending growth helt enkelt. Där har han länge haft rätt. Han förespråkar istället en annan strategi. En strategi där FED borde bibehållit NOLL ränta fram till den dagen inflationen passerar 2%, uppbackad av tillväxt, jobbskapande, lönebildning och annan realekonomisk data som rimmar med just den inflationsnivån. Först då bör man höja.

Rent penningpolitiskt menar han alltså att man borde gå DIREKT från kraftfullt expansiv politik till klart åtstramande. Istället för som nu där de sakta rör sig från expansiv till balanserad trots att det inte finns nåt inflationshot, men där ekonomin ser ut att må hyfsat bra och där det skapas jobb. Tanken lockar! Den gör det för att varför hålla tillbaka ekonomins fulla potential när det inte finns några överhettningstendenser. Det är inte förrän dem börja segla upp som man måste vända på kappan.

Innan vi går in på anledningarna låt mig första bara säga att så här långt verkar det inte som om Feds fyra höjningar bromsat upp ekonomin nämnvärt. Å andra sidan är det svårt att veta hur mycket bättre det hade varit om de inte genomfört dem. Jag ser två skäl till varför FEDs strategi är att föredra:

1, Avrullningen av balansräkningen fungerar inte förrän realräntorna närmar sig noll. Att FED rullar av betyder att någon annan måste ta över stats- och bostadsskulden. Varför skulle en rationell investerare göra det till negativ realränta. Höjningarna är ett led i att framgångsrikt kunna rulla av balansräkningen vilket är önskvärt inför nästa stora recession.

2, Det finns flera exempel i historien där en centralbank hamnar bakom kurvan. Dvs höjer eller sänker på tok för sent. Problemet när en centralbank försöker hinna ikapp utvecklingen med sin politik är att marknaden blir osäker, och förtroendet kan få sig en törn, med tråkiga konsekvenser. Särskilt i utvecklingsmarknader har detta varit vanligt. Att ha en gradvis försiktig övergång av penningpolitik har visat sig skonsammare mot ekonomin. Konjunktursvängningarna blir mindre. Det finns också en risk att inflationen biter sig fast vilket tvingar FED att höja väsentligt mer än vad man annars tänkt sig. När höjningarna väl biter så blir också inbromsningen kraftigare. Att ligga bakom kurvan och göra stora och hastiga ingrepp har alltså historiskt inte varit en vinnande strategi. Det finns en stor nytta i att marknadens aktörer hyggligt kan förutspå och planera inför FEDs politik. Något som blir svårt att de går från svart till vitt.

Nog om FED.

Igår kom även Core CPI. Den kom in på mycket svaga 1,7% mot 1,9 väntat och fg 1,9. Den indikerar en Core PCE på ca 1,2%. Hur mycket som prisfallet på telefonitjänster står för vet jag inte. Men någon tiondel är det säkert. Detaljhandelsdatan var också svag då den sjönk med 0,3% jämfört med månaden innan. Marknaden hade väntat sig att den skulle vara oförändrad. Konsumenternas shoppingvilja är viktig då den representerar 70% av ekonomin. Shoppingvilja är en sak, köpkraft en annan. Köpkraft, dvs alla som jobbar X lönen, rensat för inflationen, håller sig. Men ska USA växa upp mot 3% så krävs det mycket mer. Jobbskapandet är en viktig faktor även framgent.

Atlanta GDPnow blippade faktiskt upp igår….

https://www.frbatlanta.org/cqer/research/gdpnow

Om ni följer Twittrar, så måste ni följa Martin Enlund på Nordea. Knivskarpa charts om du frågar mig…

Nedan chart visar kopplingen mellan arbetslöshet, dvs tajthet på arbetsmarknaden, och löneförväntningar i Sverige. Mellan 2013-2017 har kopplingen inte alls följt det historiska mönstret. Därför Riksbanken och tusentals förståsigpåare haft fel om inflation och räntor i så många år. Idag ligger lönetakten på strax över 2%. Ur ett historiskt perspektiv borde den ligga över 3%. 1% skillnad. Översatt till kärninflation så är det skillnaden mellan att ligga över och under 2%-målet, och som därför utmynnar i två helt skilda typer av penningpolitik.

Hur ofta läser ni inte i tidningarna, ”Sverige går som tåget, men Ingves gör inte ett skvatt för att inflationen är låg. Vakna Ingves!”. Jag skulle vilja se följande rubrik ”Sverige går som tåget, men lönerna rör sig inte ur fläcken vilket medför att inflationen är låg. Varför får inte vanligt folk högre lön om Sverige går så bra? ”.

Prospera kom med sin undersökning. Det verkar inte heller som att lönerna kommer att ta fart under 2017 heller i varje fall. Undrar vad Riksbanken tycker om det givet deras RU-indikator?

Många har noterat att den amerikanska korträntorna har letat sig uppåt i takt med att FEDs höjning närmar sig, samtidigt som långräntorna sjunker. Man kan avläsa hur marknaden har positionerat sig i att kurvan ska flackas av. Tydligen är vi nere på nivåer som vi senast såg sent 2006.

Man kan tolka detta på två rätt extrema sätt.

1, Antingen att marknaden likt 2006/2007 prisar in ett kraftigt fall av yieldkurvan. Dvs ner mot 0 till -100. Vilket kan ske genom att både långa och korta räntor faller, eller bara långa. Jag kan bara tolka det som en kraftig Risk off marknad om 10-åringen skulle fall från dagens 2,1% mot 1,1%. Vilket är samma sak som att säga att vi står inför recession och kraftiga vinstminskningar bland företagen. Börskrasch såklart!

2, Eller, det man får hoppas på kanske, är att utplaningen har nåt vägs ende, och givet att konjunkturen puttrar på så är det bara en tidsfråga innan vårens lite oroliga marknadsläge kommer vältras över i ett mer unisont positivt…. där långräntorna återigen börjar stiga. Till följd av att folk säljer långa bonds och köper risk.

Time will tell!

Det har även kommit en radda Kina data.

Retail sales kom in på 10,7% mot väntat 10,7 och fg 10,7.. gäsp

IP kom in på 6,5% mot väntat 6,4 och fg 6,5… gäsp

FAI kom in på 8,6 mot väntat 8,8 och fg 8,9… gäsp. Infrastruktur investeringar blir mindre och mindre. Kina konsumenten är helt avgörande för tillväxten kommande år.

CPI kom in på 1,5% mot väntat 1,5 och fg 1,2. PPI kom in på 5,5 mot väntat 5,6 och fg 6,4. Gäsp

Exporten kom in på 8,7 mot väntat 7,2 och fg 8,0. Importen kom in på 14,8 mot väntat 8,3 och fg 11,9.

FX reserver kom in på 3,056 mot fg 3,029. Det är 4e månaden i rad de kommer inte bättre, och därmed har fallet bromsats upp. Det är verkligen ett sundhetstecken, och en av nyckelvariablerna om en hard landing skulle bli aktuell.

Även M2 kom in okej, 9,6% YoY mot väntat 10,4 och fg 10,5.

Kina känns så stabilt att jag nästan inte borde rapportera om det. Men om jag inte håller koll på denna gigant, så kan jag inte heller vara beredd på om en hard landing närmar sig. Detsamma går att säga om amerikanska bostadspriser.

Jag är lite förvånad över marknadens reaktion på FED. Så länge som OMX 1600ish nivån håller så tror jag den här baissigheten kan vara en fint. FED säger att det kommer att bli bättre. Men marknaden tar inte till sig av det. Marknaden verkar tro att stöket kring Trump kan sätta avtryck. FED nämner typ inte Trump. Maj-oktober är en svag börsperiod, men det här med anomalier ska man ta med en nypa salt. Jag tror det finns fortsatt goda chanser för en pigg sommarbörs. Men kanske en korrigerande höstbörs. Vi får se helt enkelt.

Njut av sommaren!

Jag har inte skrivit på ett tag. Dels handlar det om att jag har varit ledig, men framförallt handlar om att börsdrivande nyheter har lyst med sin frånvaro. Jag vill ju inte slösa mer er tid, eller min egen, i onödan 😉

”Va!!!!” tänker någon…. det har ju varit val i Storbritannien, ECB möte och gud vet allt. Sant, ur ett medialt perspektiv har det hänt mycket, men ur ett realekonomiskt och börsmässigt perspektiv så tycker jag nyheterna har begränsad inverkan. Brexit kommer troligtvis ha en realekonomisk inverkan i framtiden, men hittills är det bara effekterna av valutans svängningar som spelar in. Storbritannien är ingen liten ekonomi, men jag har svårt att se att den slår an tonen för hela kapitalmarknaden. Det verkar inte heller som det leder till någon sentimentsförändring, typ risk on eller risk off, i det större och längre perspektivet.

ECB var lite duvigare än väntat. Men hallå, var det nån som på riktigt trodde att de skulle röra QE i år, alt börja tala om räntehöjningar. ECB har lång tid på sig att avveckla den expansiva penningpolitiken givet hur resursutnyttjande ser ut. Nu är dessutom Euron stark mot omvärlden, vilket ger ännu mer incitament att ta det lugnt. Det mest hökiga de kan göra är att slopa QE köp från och med nästa år. Men även det är osäkert. Vi får se var data och FED tar vägen i höst. Det är nästan viktigare än Brexit om ni frågar mig!

Om någon har tid över så kan ni ju alltid titta på utfrågningen av våra kära politiker…

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/oppen-utfragning/oppen-utfragning-om-den-finansiella-stabiliteten_H4C220170613ou1

Man säger bland annat att Svenskarna är beredda att äta bark innan de överger sina bostäder. Det är sant, inte bara i Sverige. Kanske vi ska nolla KALP kalkylen helt då bark så vitt jag vet är gratis? Jag undrar lite ödmjukt vad som händer när för många äter bark morgon middag kväll….. Lånelöftena baseras ju fortfarande på hushållens inkomster, inte A-kassa, vilket i så fall skulle kunna bli en realitet. Inför trafikljussystemet och skuldkvotstaket. Det är enda sättet!

På onsdag höjer FED räntan från 0,75% till 1,00%. Det som är intressant är vad de guidar framöver. Tidigare har de sagt att soft patchen i början av året är temporär och att man väntar sig återhämtning under framförallt 2H17. Står de fast vid detta? Om inte, hur ser de på höjningen i september? Hur kommer deras syn på kommande höjningar, eller icke-höjningar påverkar deras syn på Qexit. Kommer vi få mer kött på benen hur den kommer att gå till i praktiken. Såväl kärninflation som löner har inte tagit fart, trots att inflationen kanske är temporärt låg pga prispress på telefonitjänster. Kommer detta bestå eller räknar de med trendskifte. Vad får det för implikationer på val av penningpolitik?

Vad Fed har sysslat med senaste två åren är inte att bekämpa inflation. De sysslar med att normalisera sin penningpolitik. Bort från expansiv, som de inte anser är nödvändig givet dagens konjunkturläge, och mot en mer balanserad politik som rent konkret innebär att styrräntan ska närma sig inflationsnivån, och därmed implicit göra så att marknaden erbjuds mindre negativa realräntor. Sen om inflationen ligger på 1,75% eller 1,00% kommer såklart få implikationer på hur många höjningar man avser att göra. Naturligtvis med en logisk komplettering av tillväxt, jobbskapande och löner. Men redan i december förra året sa FED att de vill höja 3ggr under 2017, dvs till 1,25%. Samtidigt la man en prognos på inflationen på ca 1,75% om jag minns rätt. Nu harvar inflationen kring 1,50% och tittar man på lönerna så lär den inte pressas uppåt i det korta perspektivet. Det kan äventyra höjningen i september. Jag har ju även trott på en höjning i december. Det kan bli noll höjningar, det kan bli två höjningar innan året är slut. Jag säger som Fru Yellen, det handlar om hur datan kommer in. Ligger inflationen på strax över 1% vid årets slut, då kan det nog bli noll höjningar. Ligger den på 1,75% då kan det rent utav bli två.

Vad som händer med inflationen är naturligtvis kopplat till hur tillväxt, jobb, konsumentförtroende och inte minst lönerna kommer in under 2H17. Detta i sin tur  påverkas såklart om Trump får igenom skattesänkningar eller ej, om han ställs inför riksrätt eller ej. Faktorer som är svåra att prognostisera.

Jag noterar att Atlanta FED GDPnow kommit ner till prognostiserade nivåer.

https://www.frbatlanta.org/cqer/research/gdpnow.aspx

Ska bli intressant att se hur den utvecklas framöver.

Jag noterar även att den Amerikanska 10-års räntan ligger på 2,20%. Givet att FED höjer i veckan så är det lågt ur ett historiskt perspektiv. Den borde ligga på minst 2,50%. Dels handlar det om Trump effekten, dels om att inflations, jobb och lönedata varit lite klen på sistone. Men samtidigt har de korta räntorna letat sig uppåt vilket alltså implicit innebär att yieldkurvan svängt ner. Det betyder att den tror på svagare konjunktur. Räntemarknaden prisar alltså in att Trump inte kommer kunna trolla och att den amerikanska konjunkturen kanske sjunger på sista versen efter många års uppgång (dock strukturellt lägre tillväxt än vad tidigare konjunkturer bjudit på). Kanske blir det så, eller har vi en helt annan syn på saken om 6 månader. Det har ju annars varit mantrat senaste åren. Dvs att sentimentet verkar svänga i ett intervall på 6 månader där man antingen tror på högkonjunktur eller lågkonjunktur…. fast där verkligheten levererar: ”inget av det” utan den här ”icke konjunkturen” fortsätter att puttra på med 2%tillväxt, 200k jobb i månaden, ingen löneglidning, ingen inflation…. fortsatt låga räntor. En börs som sakta glider uppåt, fast där 10% rekyler då och då skrämmer slag på marknaden. Men som egentligen bara är köplägen i stigande trend. Där värderingarna ser ut att bli högre och högre då konjunkturen inte har kraften själv att skapa rejäla vinstökningar, fast där värderingarna över tid ändå motiveras av det låga ränteläget, och det faktum att bolagens direktavkastning ändå är relativt god (då de prioriterar kassaflöden framför investeringar, och där lönerna och räntekostnaderna håller sig på mattan)

Att de amerikanska räntorna inte vill lyfta trots FEDs relativa hökighet, och optimismen kring Europa håller uppe Euron. Senast 1,12 mot dollarn. Jag skulle säga att hela Trump debacklet representerar ca5%. Ändras synen på Trump så lär dollarn stärkas mot 1,06 i brådrasket. Räntorna lär följa efter. Den relativa avkastningen mellan börserna i USA och Europa också! De Amerikanska bankerna har börjar performa relativt SPX… det brukar vara förenligt med en studs på 10-åringen och därmed dollarn.

Oljan orkade inte hålla sig…. så den är kanske på väg mot 43/44. Svag lagerdata från USA spökar. Handlar det om att man underskattat de amerikanska producenterna, eller är det dassig efterfrågan. Eller både och?

Även om jobbdatan var klen för två veckor sen, så pekar det mesta på att det kommer att fortsätta att skapas jobb, och arbetslösheten fortsätter att leta sig söderöver…

Man undrar ju lite ödmjukt, kan verkligen arbetslösheten i USA gå under 4% utan att det händer nåt med lönerna? Många skulle nog svara nej. Samtidigt sa de förmodligen Nej, om man ställde samma fråga när  arbetslösheten stod i 5,5% om de trodde på utebliven löneglidning under 5%.

När vi är inne på temat kan vi ju även titta på svenska förhållanden. Nedan tittar Riksbanken på. Jag vet faktiskt inte vad SEB får NAIRU ifrån, då Riksbanken ogärna talar om någon specifik nivå för Full sysselsättning. Men låt gå för den. Tittar man på nedan chart så borde löneinflationen stå inför dörren. Men samma sak har man sagt i USA länge utan att det händer nåt. Så vi får väl se!!! Jag är ödmjuk

Svensk inflation kom för en stund sedan… kärninflationen kom in på 1,6%. Samma som fg månad. Död och trendlös och generellt i linje med löner, tillväxt och jobbskapande skulle jag säga. Troligtvis är den ännu lägre om man korrigerar för valutaeffekter och engångseffekter för dyrare flygresor. Ni som är skeptiska borde studera de historiska sambanden. Väsentligt högre inflationstakt har sammanfallit i tider med väsentligt högre tillväxt, jobbskapandetakt och löneinflation än idag. Den missar många tycker jag! Sen finns det ledande data som pekar på att såväl jobbskapande som tillväxt kommer att växla upp. Detta tillsammans med RU indikatorn skulle kunna leda till högre löneglidning…. men vi är inte där än, och jag tror inte på det förrän jag ser det! Det om något har utvecklingen i USA senaste åren lärt oss.

Men jag klagar inte…. Sverige går bättre än både Europa och USA.

AMF kom med sin årliga rapport över fondavgifter.

Hemberg röt till. Han tycker fortfarande avgifterna är för höga. Särskilt för felprissatta bland- och räntefonder.

https://www.svd.se/svenskar-blundar-for-hoga-fondavgifter

http://media.amf.se/2017/06/04/avgifterna-pa-fondmarknaden-2006-2016/

Jag håller med Hemberg, och tycker det är bra att han driver på detta!

Men jag vill även lyfta två frågor i all välmening.

1, Distributörer, typ Avanza, tar en del avgiften för att förmedla fonder. Många förvaltare är bra (och dåliga för den delen) på att förvalta fonder, men värdelösa på att sälja och distribuera dem. Det är bankerna, Avanza, Söderberg mfl bättre på. Om vi  ska ha en bra diskussion kring avgifterna. Hur mycket får distribution kosta, och  hur mycket ska förvaltning kosta? Just asking?

2, Avgifter är en jätteviktig beståndsdel i ett 30 årigt pensionssparande. MEN, när man utvärderar fonder så är det baserat på NAV värde efter avgifter. Avgifter är inte allt. En skicklig förvaltare kompenserar för en hög avgift. Hade avgiften varit lägre hade han varit ännu skickligare. Jag bara säger att det finns fonder som gör ett bra jobb utan att vara billigast. Jag gillar avgiftssänkar debatten. Men den ska komplettera Prestationsdebatten. Inte ersätta den!

Tidigare talade man om provisionsförbudet. Men den debatten dog ut. Tyvärr! Istället verkar PPM debatten tagit över och jag är rädd att man kommer fatta fel beslut. Snälla PPM och ansvariga politiker. En äldre medborgare, som är hyggligt riskavert med fokus på att bevara sitt kapital, ska inte tvingas in i en fond med 135% aktieexponering. Särskilt inte efter 8 års börsuppgång. Det kan lätt sluta i tårar. Det finns andra sätt att säkerställa kvalitén på PPMs fondtorg.

Lite data har trots allt kommit. Datan över Service PMI i USA var hygglig, ISM non Mfg kom in på 56,9 mot väntat 57,0 och fg 57,5. Markits motsvarighet kom in på 53,6 mot väntat 54,0 och fg 53,1. USA är en tjänste ekonomi, och det är där jobben skapas. Jag säger bara att var 1H17-svackan  början på något mycket värre, typ stundande recession, så hade det varit jättekonstigt med så här pass starka siffror.

Även I Sverige ser vi samma syndrom som i USA, dvs räntemarknaden verkar inte dela aktiemarknadens glädje……

För er som har gott om tid kan jag rekommendera läsningen nedan

http://www.riksbank.se/en/Press-and-published/Notices/2017/Economic-commentary-Big-data-project-may-provide-better-inflation-forecasts/

Riksbanken håller på med ett BigData Project för att bättra kunna prognostisera inflationen. Det är väl bra!!!! Vad som hade varit ännu lite bättre om de kunde göra samma sak med löneutvecklingen. För den är enligt mig den enkom viktigaste kraften för efterfrågedrivna priser. Får vi bara högre priser, utan löner, då är det något annat som spökar och då får vi det de facto sämre. Att då inta en åtramande politik är då rent utav skadligt. Precis som att stigande löner är något att oroa sig för även om det inte ger avtryck i priserna.

För er som vill grotta ner er i löner, kan man även titta på

Handlar om industrilönerna ska vara trendsättande i Sverige, när vi mer och mer går mot ett service/tjänste samhälle, och där vår industri verkar på en extremt konkurrensutsatt global arena. Det är intressant, givet att man spikade fast lönerna strax över 2% i 3 år nu senast…. och avtalslönerna står för ca hälften av alla löner i Sverige.

Om jag tänker på det med lite sunt bondförnuft. Givet hushållens skulder, och alla skulder som ligger i Bostadsrätterna. Vill vi verkligen ha högre räntor? Dvs vill vi verkligen ha högre strukturell inflation? Vill vi verkligen ha så värst mycket högre lönebildning?

Spontant skulle jag vilja säga att vi vill ha maximal tillväxt och jobbskapande, UTAN att det trycker upp löner, inflation och räntor. Exakt var den nivån ligger vet jag inte…. kanske där vi är idag?

Sen för att det INTE ska spåra ur i det längre perspektivet så behöver vi ett riktigt skuldkvotstak….. men det vet ni redan!

På onsdagkväll lyssnar jag på vad Fru Yellen har att säga. Spontant tror jag marknaden faktiskt hade uppskattat en hökig FED givet att det handlar om att det tror på konjunkturen, ie att de inte är oroliga för politik etc. Det hade gett Comfort till marknaden. En duvighet, som grundar sig på osäker framtid tror jag inte tas emot lika bra!

Min grundinställning till börsen är att man ska hålla sig borta av fundamentala skäl. Det kommer köplägen längre fram. Den verkliga Risken är för hög nu. (Det är den upplevda som känns liten ;-)) Nedsidan är för stor. Tekniskt/taktiskt däremot så finns det mycket goda odds för en topp i sommar, kanske runt 1,720. Detta tror jag så länge som 1,600ish håller. Sitter med SL på 1,585 just nu. Därefter har jag tekniskt target på 1,900-2,000 sett 12 månader ut. Dit når vi dock inte utan korrektion av nåt slag.

Den här branschen präglas av klyschor. För många tror jag. Fick höra en senast idag om den drygt 8 år långa börsuppgången.

”En börsuppgång dör sällan av vare sig ålder eller värdering. Den dör av en anledning”

Det är förvisso sant. Höga värderingar är inte en anleding. Men höga värderingar i kombination med fallande vinster är. Finns det nåt som säger att 8 år räcker? Nej det kan lika gärna vara 6 år som 12 år. Så jag håller till stor del med i den klyschan.

MEN, eftersom vi aldrig vet NÄR och av VILKEN anledning, så tycker jag Värdering är rätt viktigt att bära med sig. Historiens skickligaste investerare har alltid haft koll på två saker. Skillnaden mellan värde och pris, och problemet med att förlora pengar.

Att ha förmågan att köpa något billigt gör att risken att du ska förlora pengar minskar i all väsentlighet. Den naturliga följden av det här är att oddsen att tjäna pengar ökar. Värdering är alltid intressant. Men det hjälper dig aldrig att tajma marknaden på kort sikt. Däremot hjälper det dig att tajma marknaden på lång sikt. Om det nu finns något som heter ”markettajming på lång sikt”?

Personligen tror jag att nästa kris och recession handlar om  Skuld, eller Defaults på skuld. Initialt kommer krisen säkert att triggas av högre räntor, men de verkliga problemen kommer vara kopplade till att spreadar… vida sådana! På så sätt blir den en följetång till Great Recession under 08-09.

Ha en bra vecka!

Igår eftermiddag kom ISM/PMI data från USA…

Markit Mfg PMI kom in på 52,7 mot Flash 52,5 och fg 52,8…. bättre än väntat, men sämre än fg. Känns som att momentum nedåt kan vara på väg att ebba ut?

ISM som anses vara viktigare än PMI, kom in på 54,9 mot väntat 54,6 och fg 54,8. New Order 59,5 mot fg 57,5. En siffra gör ingen sommar, men det är ett trendskifte helt klart sen ISM toppade med februari siffran.

Tittar man på marknaden har Europa och Euron outperformat USA under året. Många drar ju gärna paralleller till politik, dvs Trump vs Europa ser allt bättre ut. Men faktum är att datan i europa har varit mycket bättre relativt förväntningarna jämfört med USA. Detta innebär att surpriseindex Europa / USA har utvecklats till euron och Europas fördel. Om det nu är ett trendskifte vi ser, så kan det även vara dags för Europa och euron att ge tillbaks lite av vårens outperformance?

Hade datan i USA kunnat komma in lite bättre så ger det också stöd för att realdata och tillväxt under 2H17 ska komma in starkt!!! Det är bra för vinstrevideringar och därmed aktiemarknaden.

För att summera, datan var bra för börsen, vilket också bekräftades med tanke på att SPX gick starkt igår.

NFP, jobbdata från USA,  kom precis in på 138k mot väntat 185k och fg 173, nedreviderat från 211k. En riktigt svag siffra som pekar på att tillväxten inte ens taktar på 2%.

Lönerna kom in på 2,5% mot väntat 2,6 och fg 2,5% i årstakt. Ingen löneinflation i sikte!

Om tillväxt och jobb går hand i hand så lär bnp under q2 vara bättre än q1 men knappast tillfredställande. Man undrar hur Atlanta GDPnow kommer reagera och man undrar hur detta lirar med Pmi’s.

Detta kommer inte att hindra Fed från att höja i vare sig juni el september… men därefter är mer osäkert. Datan måste börja komma in starkare….

Jag har lite svårt att se hur SPX ska orka fortsätta i det korta perspektivet. Snarare kan det komma lite vinsthemtagningar mot 2,400. Givet detta lär inte omx gå mot 1720 på kort sikt. Någon större korrektion är inte heller trolig då siffran borde så smått dämpa Feds hökighet.

trevlig helg