Kortsikt's Blog

Läste nedan artikel, där bankerna redovisar sina officiella kalkylräntor som används för att faställa lånelöften. Löften som ligger till grund för hur stora lån som beviljas. Lån som sedan är helt avgörande för hur mycket man kan lägga på sin bostad, och som därför är helt avgörande för våra bostadspriser. De redovisar kalkylräntor på mellan 6-8%.

http://www.di.se/nyheter/sa-mycket-kraver-bankerna-att-du-ska-kunna-betala-i-ranta/

Men någon ljuger. Nordea säger att man legat på 8% senaste 10 åren. Samtidigt vet vi att lånestocken av bostadslån dubblats senaste 10 åren. Samtidigt har lönerna vuxit med ca 35%. Har dessutom kalkylräntorna legat fastspikade på höga nivåer och KALP nivåerna knappt har ändrats så går det rent matematiskt inte ihop.

Två exempel.

Min svägerska köpte nyligen lägenhet på Söder i Stockholm. Hon köpte för ca 5mkr. Varav 4mkr var lån och 1mkr EK. Om banken räknade med ex 7% kalkylränta så tog de höjd för att hon ska klara en månadskostnad på ca 23,000kr. Hon är åklagare och tjänar 45,000 i månaden. Hon har ut 32,000. En Kalp på 9,000kr i månaden ska räcka till allt annat, ink avgiften på ca 3,000kr. Är det en rimlig kalkyl. Min gissning är att de frångår sin kalkyl. De sa att pga hennes yrke så lånade de gärna ut till henne!

Ett annat exempel är en mycket nära vän som köpte villa på Lidingö för 12mkr. Lånade 8mkr. Vid en kalkylränta på 7% så räknar banken med att de klarar 47,000kr i månaden. Familjen, med 3 barn, har ut 70,000kr efter skatt. Ska de klara sig på 23,000 i månaden? I det här fallet sa banken att de var nöjda med att de kunde gå in med så mycket EK.

Om bara jag har två exempel… hur många finns det inte då?

Om bankerna hade så höga kalkylräntor, normala KALP nivåer osv. Varför är de emot införandet av ett Skuldkvotstak? Det skulle ju inte några som helst problem. Min gissning är att de i normala fall håller sig till sin standardberäkning. MEN om kunden har gott om EK, medlåntagare (dvs snälldumma föräldrar) eller en viss typ av arbete så vill de kunna göra avsteg från praxis och bevilja större lån!

Att lånen har kunnat växa så snabbt senaste 10 åren samtidigt som inkomsterna inte gjort det, är BEVIS för att de inte hårdnackat kan följa sin fastspikade kalkylränta. Det går liksom inte ihop matematiskt i så fall!!

Eller har jag missat nåt?

Varför kan åtminstone inte FI reglera bankerna att varje år lämna ut uppgifter på sina låntagare med aktuella lån och taxerade inkomster. Om alla gör rätt så har de inget att oroa sig för!

Simon, en av bloggens vänner, undrade om man inte borde binda sina lån på 5 år. Räntan på de lånen understiger nämligen inflationsmålet. Det kanske inte är en sån dum ide. Men jag tänkte ha en något mer utförlig diskussion kring hur man bör resonera.

Vad får man pröjsa för en 5-åring idag efter lite prutande? 1,70% efter lite förhandlande? Den rörliga ligger väl på cirka 1,30%?

Det är ganska enkelt att räkna ut vad bankerna tar betalt för. För att kostnaden ska bli lika hög, så bör den rörliga räntan gå från 1,30% till 2,10% under den 5-åriga löptiden. 1,30+2,10=3,40/2=1,70%. Gör den det linjärt så blir kostnaden lika stor som att binda på 5 år.

2,10% är 80 punkter högre än dagens rörliga ränta. Man prisar alltså in att 3m Stibor, som man generellt kan säga är de rörliga bolånens finansieringskostnad måste stiga från dagens -0,41 till +0,40% över en 5-årsperiod. Generellt kan man säga att det är samma sak som att Ingves höjer 3-4ggr med 25 punkter per gång under den här perioden. Tror man på mer än det…. då ska man binda. Annars inte!

Vad är sannolikheten?

Jag frågar du ekonomerna i Sverige så tror de på en första höjning nästa år, och sen rullar det på. Det skulle betyda att redan under 2019 så har Riks hunnit höja med 3-4 ggr. Å andra sidan har de haft liknande prognoser många gånger tidigare och har haft väldigt mycket fel genom åren. Jag säger inte att de har fel. Jag säger bara att de saknar prognosförmågan. Dvs det finns inget prognosvärde i någon som säger att de tror att de ska höja, eller inte göra det för den delen. Det som är intressant är scenarioanalyser, dvs ”om det här händer, så borde Riks agera så här”. Men det är inte prognoser.

Vi kan börja med USA. För vad som händer i USA smittar Europa, och det som händer i Europa smittar Sverige. Dels handlar det om skuldberget, där statsskuld+hushållens skulder utgör ca 200% av BNP. Det gör att stiger räntorna så stiger räntekostnaderna väsentligt snabbare än de gjort historiskt. Inkomsterna (som också utgör basen för skatteintäkter som finansierar statskuldens räntekostnader) har inte stigit lika snabbt och därför får stigande räntor snabbare en bromsande effekt. Detta talar för att räntorna inte borde stiga mer än till max 1,50-2,0%. Men det handlar även om om löneutvecklingen. Arbetsmarknaden anses vara tajt. Drar lönerna drar priserna, och då måste FED bromsa snabbare. Å andra sidan så biter ju räntehöjningarna bättre än någonsin. Så base case är att man endast behöver höja till max 2%.

Mår USA konjunktur hyfsat så gör även Europa det. Så har det varit historiskt. Att ECB ska ligga på 0% för evig tid samtidigt som FED ligger på 2% är inte rimligt. Alltså kommer ECB också höja mot FED. Fast inte lika mycket då Euron är EXTREMT viktigt för EUs tillväxt, då handelsöverskottet och dess sidoeffekter är en extremt viktigt parameter. Dvs pajar exporten, så pajar även den inhemska ekonomin. USA är mycket mer uppbyggt kring sin inhemska ekonomi. Säg att ECB höjer till 1,0-1,5%. Detta för att Éuron inte strukturellt ska bli för stark. Dessutom har Europa mega slack i sin ekonomi så löneinflation kommer vi inte se på länge.

Då kan du fråga dig vad Ingves gör? Det går att resonera på två sätt.

1, Dels att Ingves priorieterar en svag krona framför allt annat. Då höjer han max till 0,5-1,0%.

2, Alternativt så är svensk ekonomi så pass mycket starkare än den Europeiska, plus att vi löper större risk att få inflation genom att arbetsmarknaden ser tajt ut på sina håll och kan skapa löneinflation (utanför kollektiv avtal alltså). Det gör att han också kommer höja till 1,0-1,5 mer i linje med Europa.

Summarsumarum är att Ingves i ett normalt scenario höjer till 0,5-1,5% inom de närmaste åren. Det talar för att du ska binda. Bankerna tar betalat för att binda i linje med det nedre intervallet. Men inte mer.

Sen finns det ytterligare tre scenarior…

1, Att lönerna är på väg att ta extrem fart i USA, Tyskland, Sverige efter många år av jobbskapande. Trots att skulden är så hög så biter inte räntehöjningar till att bromsa som jag tror, utan inflationen tar ordentligt fart samtidigt som tillväxten är fortsatt mycket god, vilket tvingar våra centralbanker in i en åtstramande politik, vilket alltså innebär styrräntor på långt över 2%…..

Detta finner jag inte särskilt troligt. Men om det blir så kommer det vara extremt smart att ha bundit lånen.

2, Egentligen spelar konjan idag på sista versen, och det vänder ner snart. Räntehöjningarna under första Scenariot kan delvis vara en anledningen till att det blir så här. Vid fallande tillväxt och inflationsutsikter så kommer inte räntehöjningar och inflationsoro finnas på bordet. Centralbanker kommer göra ALLT för att våra räntekostnader ska vara så små som möjligt. Dvs då kommer det inte vara så smart att binda.

Detta är absolut ett troligt scenario också.

3, Samma som alternativ två ovan. FAST där Sverige trillar in i en djup finans- och fastighetskris där bostadsobligationerna drar i taket, där kronan faller brant, där statspapper spreadar isär mot styrräntan då omvärldens förtroende för Sverige sviker. Inflationen stiger. Tillväxten är negativ. I det här fallet kan bolåneräntorna dra trots att Sverige är i djup lågkonjunktur. Det här är det värsta scenariot, men absolut inte otänkbart. Huruvida det kommer hända eller ej beror på hur mycket räntorna kan stiga och vilken effekt det får.

Blir det här verklighet så bör man binda räntan idag.

Som ni märker är det inte så enkelt som vissa artiklar i media försöker göra gällande. Egentligen kan det blir mer än 4 scenarior, då det kan bli en kombination av vissa. Vilket egentligen är ytterligare scenarior då det får unika effekter på räntorna.

Men trots allt 4 scenarior där man bör binda räntan vid 3 av dem. Men inte om det blir en måttlig recession där räntorna stannar kvar på låga nivåer.

Räkna på det, skillnaden mellan rörlig och 5-åring ligger på 0,4%. Ta det gånger ditt lån. Vad kostar det dig om året att försäkra dig mot räntehöjningar på mer än 3-4ggr a 25 punkter? Är det värt dem pengarna?

Du vet bankerna tar betalt för det mest troliga scenariot. Men med ”mest troliga” menas utifrån det man tror idag, som baseras utifrån den informationen man har idag. Det är inget facit. Inte ens en prognos. Men det kan lik förbaskat hända.

Många har sagt ”bind räntan” i många år…… hittills har de haft fel. Men det betyder inte att det behöver vara fel närmaste åren.

En lösning kan vara att binda hälften…. då har man varken rätt eller fel 🙂

Annars måste jag stämma in i vad Hemberg brukar säga. DET VIKTIGASTE ÄR ATT PRUTA!!!! Det är det enda man full kontroll över.

Jag skulle vilja lägga till…… ha inte mer lån än 5ggr din årliga bruttolön. En dag kommer du tacka mig!

Imorgon kommer Preliminära PMIs. På torsdag/fredag är det Jackson Hole. På fredag kommer tyska IFO.

I nästa vecka har vi faktiska PMIs samt jobbdata. Sen MÅSTE fokus riktas bort från Bannon, Nordkorea och gud vet allt till nästa budget och skuldtaket.

Detta sammantaget kan enkelt driva OMX 70-80 punkter både upp- som nedsidan

Have a nice one!

Ja ungefär så säger fondförvaltare på frågan hur de ser på börsutsikterna. Dvs de ser risker och problem men så länge som man investerar i rätt bolag blir det bra….jag köper inte det fullt ut.

Jag brukar säga, bilda dig först en uppfattning om risken på aktiemarknaden. Dvs risken att förlora  pengar, bestäm dig därefter hur stor aktievikt som är rimlig. Därefter fokusera på stockpicking.

Det är nämligen så att faller börsen, så är dina odds att välja aktier eller fonder som stiger riktigt jävla små.

Jag gick ex in i morningstar och valde kategorin Global fonder. En stor och bred kategori med hela 391 fonder. Senaste 3 månaderna är den här gruppen ner ca 5%. Vet ni hur många fonder (som rapporterat NAV igår) har stigit under den här perioden? 5 st. 5 av 391 fonder.

I kategori  Sverige fonder finns 164 fonder, som är ner i snitt 5,7% på 3 månader. Vet ni hur många fonder som lyckades stiga i värde? Noll!!!

Nu spelar såklart inte 3 månader så stor roll. Om 3 månader kan vi ligga på plus igen. Man bör inte heller ha en horisont på 3 månader.

min poäng är att INGEN kommer kunna bygga sin egen aktieportfölj alternativt hitta en förvaltare som levererar positiv avkastning den dagen börsen halveras inför kommande recession. För den kommer, men ingen vet när.

Men jag är långsiktig hävdar någon!!!

Det är en dålig ursäkt för att halveras din portfölj under ett år eller två så tar det ytterliggare några år att komma tillbaks till ursprungsvärdet. Därefter tar det ytterligare några år att skapa avkastning för hela perioden du suttit investerad. Ofta får man då räkna med 8-10 år.

Därför är det jävligt irriterande när fondförvaltare säger att, ja marknaden är högt värderad och vi ser betydande risker… men eftersom vi är så jävla bra på att välja rätt bolag och aktier så kan man investera tryggt hos oss. Sån jävla korkad bullshit. När marknaden halveras så går det garanterat åt h-e för dem också!

Ingen vet när nästa krasch blir, men om marknaden gått starkt i många år och vissa parametrar flaggar för att risk/return inte ser så bra ut. Ta för helvete ner risken.  Om man ändå har en horisont på 10-30 år vad spelar det då för roll att invänta ett bättre köpläge, alldeles oavsett om det kommer om 1 eller 3 år? Tid har man ju ändå gott om.

Vi pratar inte markettajming, vi talar om sunt förnuft. Att ha MYCKET aktier när nedsidan är begränsad och uppsidan betydande på lång sikt. Att ha LITE aktier när uppsidan är begränsad och nedsidan är betydande på lång sikt.

Problemet är också att ingen rådgivare/säljare/förvaltare kommer någonsin ge dig det här rådet. Skälet är rätt enkelt. Eftersom ingen vet när nedgången kommer så skulle man behöva formulera sig så här ungefär:

”Jo, vi anser att aktiemarknaden gått starkt i snart 9 år, och ser man till vissa parameterar så kommer inte den här uppgången återupprepas närmaste 9 åren givet att vi inte får en formidabel vinstuppgång bland bolagen vilket inte troligt. Tvärtom står vi inför en större sättning någon gång inom de närmaste 5 åren och att det därför är läge att ta ner risken i portföljen”

Det ger två problem. Det första är att man knappt framstår som seriös om man säger att vi troligtvis men inte säkert kommer få en större nedgång inom 5 år. Gemeneman tycker det är så lång tid att det knappt går att ses som seriös rådgivning. Den andra faktorn är att börsen kan handlas 30% högre om två år vilket irriterar många kunder.  Då är det mycket enklare för en rådgivare att säga: börsen går oftast upp, och ibland ner. Ingen vet när, men givet din placeringshorisont så ska du ha mycket aktier för i långa loppet blir det bäst så. Jag slipper dessutom ge dåliga råd som jag kommer att bli ifrågasatt för. När börsen faller kommer ju kunden dessutom inte var ensam om att förlora pengar… så det är lite spelets regler. På lång sikt blir det bra.

Men det är synd att det är så här, då jag anser att det går att fastställa vilka perioder som erbjuder relativt låg faktiskt risk (oftast är den upplevda risken väldigt hög) och vilka perioder som erbjuder hög faktisk risk (oftast är den upplevda risken väldigt låg). Med risk menar jag alltid risken att förlora pengar. Inte volatilitet. Med tanke på att ett pensionssparande ofta är så långsiktigt så lämpar det sig alldeles utmärkt till att skala upp alt ner risken beroende på marknadsläge. Man behöver inte tajma marknaden. För det går inte. Men det behövs inte heller!

ps. Mellan den 20 juni och 20 augusti föll AP7 Aktiefonden 7,6%. Under samma period föll Världsindex 8,2% i SEK. Hur tror ni AP7 går om börsen halveras? ds.

FED protokollet från julimötet gav lite motstridiga signaler. Å ena sidan menade man att Philips sambandet fortfarande är intakt, vilket är en hökig signal, då det betyder att så länge som det skapas jobb så är det bara en tidsfråga innan inflationen tar fart, och därmed bör man fortsätta att balansera penningpolitiken. Å andra sidan är man brydd över senaste tidens fallande inflationstrend, ÄVEN om man på sikt fortfarande tror att den kommer söka sig upp mot 2%. Det är egentligen en duvig signal som säger att så länge som inflationen faller, alt inte stiger, så bör man ta det piano med räntehöjningarna. Samtidigt vet ju alla varför inflationen är låg just nu (Telefonitjänster, Läkemedel, Olja och Dollar.) och att den bör lyfta framåt hösten.

Hursomhelst, marknaden tror inte på höjning i september, och marknaden brukar ha rätt. Vi får se, fram till nästa FED möte så ska vi riva av Jackson Hole och en hel del makrodata, så bilden kanske förändras. Det enda man verkar vara rätt entydlig med är att september mötet kommer bjuda på detaljer kring Qexit. Där förväntar sig marknaden att den inleds i oktober i år.

I september är det även val i Tyskland. Hade Merkel riskerat att åka ut så kan det bli stökigt men samtidigt verkar ju den risken vara rätt liten om man ser till nedan chart. Å andra sidan så var det jämnt skägg så sent som i mars i år. Så det kanske kan ändras snabbt. Men just nu känns det ju rätt lugnt!!!!

Såg ett annat intressant chart. Nedan chart visar hur tillväxttakten sett ut i den amerikanska ekonomin, baserat på rullande 10-års snitt. Senaste 10 åren sticker ut ur ett historiskt perspektiv. Visserligen drar recessionsåren ner snittet, MEN det gör dem ju även historiskt. Min poäng är egentligen att visa att senaste årens tillväxt är låg ur ett historiskt perspektiv. Detsamma gäller i Sverige och Europa. Det ska man ha i bakhuvudet när man läser tidningsrubriker som ”Det är Högkonjunktur” ”Ekonomin går för heltryck”. Den Amerikanska ekonomin är ändå den som sticker ut ur ett globalt perspektiv då den vuxit relativt fint sedan 2010, kunnat skapa en massa jobb, och driva ner arbetslösheten. Men om man jämför med historiska konjunkturuppgångar så bleknar åren 2010-2017. Både i USA och i Europa. Tillväxten skapar förutsättningar för jobbskapande, som skapar förutsättningar för löneinflation, som skapar vanlig inflation och därmed räntebilden. Våra låga räntor beror alltså på faktorer som globalisering, digitalisering och demografiska faktorer…. men det beror även på att konjunkturuppgången har varit ganska svag ur ett historiskt perspektiv. Det kan ni ju nämna för dem som hurrar för Högkonjan!

Svensk inflation i all sin ära. Men den amerikanska är trots allt lika viktig. Inte minst för att Draghi egentligen skiter i vad Ingves gör och tittar på ECB hela tiden, samtidigt som vi tittar på ECB.

Core PCE är ju THE inflationsmåttet, men man bör även ha koll på Core CPI, core PPI samt Import priser. Det är också bra att ha koll på Core Goods inflation, samt Core Service Inflation. Det förstnämnda drivs till stor del av dollarns utveckling, medan det senare ytterst drivs av löneutvecklingen. Det är logiskt.

I förra veckan kom PPI, dvs inflationen i Producentledet. Core PPI kom in på 1,8% YoY mot väntat 2,1 och fg 1,9. Import priserna kom in på 1,5% mot väntat 1,5 och fg 1,5. Trots att dollarn varit svag sedan i våras så ser vi inga tecken på att sippra genom i varuinflationen. Energipriserna som ingår i headline men som har indirekta effekter på Core, har trots uppgången sedan 44usd på Brenten inte heller fått genomslag i vare sig importpriser eller PPI. Men det lär komma så smått.

Ser man chartet nedan så är priserna i Serviceledet stabila strax under 2%. Det rimmar med lönerna. Det är Core Goods som spökar. Men med tanke på dollarn så lär den stiga snart.

Därefter kom Core CPI in på 1,7% YoY mot väntat 1,7 och fg 1,7. Den brukar ligga 50 punkter över PCE. Den varken faller eller stiger. Men den borde leta sig upp mot 2%+ under hösten….

US Retail sales kom igår och den var stark. Den ökade med 4,2 YoY vilket är en uppryckning jämfört med årssnittet. Det ligger i linje med att tillväxten accelererar under 2H17 jmf 1H17. Även Empire FED kom in starkt på 25,2 mot väntat 10,0 och fg 9,8. Kul! Det ligger i linje med FEDs syn att amerikanska ekonomin mår okej. Inte superkonjunktur, men inte på väg mot lågkonja heller. Det tuffar på liksom. Så länge som lönerna inte drar, så lär inte inflationen göra det, och då behövs ingen större åtramningspolitik. Nej inflationen lär puttra mellan 1,5-2,0% vilket ligger i linje med en Balanserad Politik.

Men pessimisterna lägger gärna fram nedan chart… som visar att löneinflationen kommer att ta fart. Problemet är att chart typ nedan har flaggat för det länge utan att det har hänt något.

Jag tittar på två lönemått. Dels Timlönerna som redovisas i samband med NFP. Men även ECI som är Yellens favo mått. Den redovisas kvartalsvis med en månads fördröjning.  Den kom in på 2,4%. Den ligger i linje med NFP.

Läste förresten ytterligare en artikel om grundproblemet till de motsättningarna vi ser i världen idag. Ironiskt nog så ligger Sverige, ur ett internationellt perspektiv, rätt bra till. Trots att var femte svensk håller på SD.

Läs den:

http://www.businessinsider.com/the-world-is-facing-an-inequality-crisis-2017-8?r=US&IR=T&IR=T

Trevlig kväll!!!

Svensk KPIF, dvs KPI rensat för räntor, kom in på 2,4%. Högsta nivån sedan 2010. Riksbanken väntade sig 1,8%. Marknaden 2,1%. Det som gör att siffran är så stark är framförallt priser på resor, energi och en tidigare svag krona.

KPIF ex energi, som är måttet jag föredrar, kom in på 2,1% mot Riksbankens förväntningar om 1,7%.

Kronan stärks mot Euron mot bakgrund av att marknaden tror att Riksbanken successivt kommer lägga om sin politik vilket medför att räntorna stiger. MEN om de inte signalerar någon hökighet i september så lär kronan försvagas då stigande inflation allt annat lika innebär att realräntorna blir mer negativa. Ser man till realräntespreaden mot Europa så borde kronan alltså försvagas allt annat lika givet att Riksbanken fortsätter på sin inslagna duviga bana…. något alltså marknaden inte tror på efter dagens siffra.

Har marknaden rätt? Kommer dagens siffra bidra till att Riksbanken ger ett hökigt budskap i september?

Inflationen kommer toppa ur och vända ner härifrån. Det handlar om att kronan inte längre försvagas, utan faktiskt stärks. Det är inte heller troligt att paketresorna fortsätter att stiga i pris, vilket gör att den effekten kommer klinga av. Givet löneinflation kring 2,5-2,7% så motiverar det en inflation kring 1,5-1,7%. Dagens siffra är troligtvis en peak formation och inflationen kommer mean reverta framöver ner under 2%.

Kommer Riksbanken mot bakgrund av detta ge ett duvigt budskap vilket i så fall lär försvaga kronan igen?

Nej jag hoppas inte det.

Titta på tillväxten (ca 3% i årstakt), jobbskapandet (ca 2% i årstakt), löneinflationen (ca 2,5-3% i årstakt) samt inflationen (strukturellt medelvärde strax under 2%)…… och ställ dig frågan:

Är dagens EXPANSIVA penningpolitik (definieras som negativa realräntor) nödvändig?

Nej jag tycker inte det.

Ställ dig även frågan, har vår ekonomi överhettningstendenser om man ser till resursutnyttjande, tillväxt och skenande löner? Dvs tendenser som kommer att tvinga upp inflationen långt över 2%? Vilket i sig är underlag för att införa en ÅTSTRAMANDE penningpolitik?

Mitt svar är entydligt NEJ.

Således är en BALANSERAD penningpolitik att föredra. Definitionen av det är styrränta minus strukturellt inflationstryck = 0. Det senare kan vara svårt att definiera, men det ska rimma med lönerna, så säg att en styrränta på 1,5% och slopad QE  ligger i linje med detta.

Så frågan är:

Bör Ingves höja med 200 punkter från -0,5 till 1,5%?

Ja rent teoretiskt, givet ovan resonemang. MEN svaret är NEJ. Det skulle punktera vår ekonomi, och därmed de faktorerna som jag redogjorde för ovan, som är själva underlaget för räntehöjningen. Det är framförallt två krafter som spelar in. Dels blir hushållens lån på ca 3,800mdr (4,300mdr ink lån i bostadsrättsföreningar) 2 procentenheter dyrare, dvs ca 86mdr i ökade räntekostnader. Vilket INTE kompenseras av högre betalningsförmåga (läs löner) eller alternativ konsumtion (dvs att de som istället får ökade ränteintäkter på sina obligationer skulle öka sin privatkonsumtion i motsvarande takt). Den andra faktorn är att kronan skulle stärkas med 20%ish mot Euron, och därmed skulle vår handelsbalans falla brant, vilket slår mot tillväxt, vilket slår mot jobb….. ja ni fattar.

Men ska Ingves verkligen inte göra nåt alls då?

Jo för fan. Mot bakgrund av ovan så anser jag att han i september kan flagga för att sluta med QE nästa år. Dvs gå från 15mdr till 0 mdr den första januari nästa år (Samtidigt som ECB drar ner QE från 60 till 40).

Det är också svårt att motivera varför vi ska ligga på -0,5% i ränta när ECB ligger på 0%. Jag anser att han borde höja med 25 punkter nästa sommar (förhoppningsvis när ECB går från 40 till 20mdr EUR i QE) samt ytterligare 25 punkter i december (när ECB går från 20 till 0). Därmed skulle de båda ligga på 0% styrränta när de går in i 2019. Sen om 2019 bjuder på räntehöjningar, ja det beror ju på hur situationen ser ut då och det kan ingen veta. De som säger sig veta, ja de bevisar tyvärr att deras  intelligensnivå inte är särskilt hög. Vi klarar knappt att prognostisera 2018.

Men givet var vi vet idag och att tillväxt, jobbskapande, löner och resursutnyttjande håller i sig, samt att kronan strukturellt håller sig ovanför 9kr mot Euron, så är detta inte orimligt.

Ett intressant sidospår om Ingves skulle höja med 50 punkter är att bankerna inte längre kan klaga på att de har en kostnad för att hålla 0-ränta på inlåningskontona, och därmed skulle de inte kunna motivera varför bolånemarginalerna är så höga som de är. (Dvs för att kompensera för inlåningskostnaden). Senaste datan visar att marginalen på bolån är rekordhög. 1,73%. Jag hävdar att en normal nivå ligger strax över 1%. Om konkurrensen fungerar vill säga.

Rent teoretiskt kan man säga så här. Idag ligger bankernas upplåningskostnad för rörliga lån på ca -0,41% (Stibor 3m igår). Marginalen ligger enligt ovan på 1,73%. Vilket betyder att räntan på lånen ligger på -0,41+1,73=1,32% i snitt.

Säg att Ingves höjer från -0,5% till 0% nästa år. Säg att Stibor hänger med i motsvarande takt. Ligger marginalerna kvar på 1,73% så stiger bolåneräntorna till 1,73%. Men om de får svårt att motivera detta mot bakgrund av att kostnaden för inlånade medel går ner, så borde bolåneräntorna ligger kvar på ungefär samma nivå som idag. Detta trots att Ingves höjer. I så fall kommer inte räntehöjningen få någon negativ effekt på svensk ekonomi. Eller är bankerna greedy, och kommer höja bolåneräntorna i samma takt som Ingves höjer? Svårt att säga.

Bostadspriserna lär få det jobbigare. Anledningen är att höjer Ingves med 50 punkter så kommer en 5-årig statsobligation gå från dagens 0% till 0,5%. Den 5-åriga bostadsobligationen lär gå från dagens +0,5 till 1%. Eftersom det är den senare som ligger till grund för kalkylräntan i många bolånelöfteskalkyler så lär de, ALLT ANNAT LIKA, bevilja mindre lån än idag. Eftersom det är lånelöftena som sätter prisbilden så…. ja ni fattar!

Så i  bästa fall lär räntekostnaderna vara oförändrade och prisbilden oförändrad till något negativ. I sämsta fall kommer räntekostnaderna att stiga med ca 30% mot idag för alla med rörliga lån. Det klarar vi! Etter värre blir det om vi står inför ytterligare höjningar 2019. (även om det rimmar med mitt guesstimate att vi har recession 2020 och konjunkturtopp 2019)

Börsen då? Ja det är svårt att dra paralleller med dagens inflationssiffra och OMX, bortsett från Stark krona=allt annat lika Svag Börs. Men kort och gott anser jag att man ska stå utanför marknaden så länge som vi inte etablerar oss över 1,600. Därmed tar jag sikte på i första hand 1,500 och i andra hand 1,450. Det är ju en otroligt stimulerande tanke med en säsongsmässig botten i sep/okt för att sen stå inför en 30%ish uppgång inom de kommande 12 månaderna, och som även rimmar med börscykeltoppen under 2018. 1,450 kan eventuellt även vara en köpvärd nivå rent fundamentalt. Låt mig återkomma till det om vi når dit.

Jag tror ju Fed höjer, eller borde göra det… men jag tycks vara rätt ensam om det.

Huvudargumentet bland de som inte tror på höjning är att inflationen trendat ner på sistone.

Men jag skulle säga att det handlar om hur framåtblickande Fed är.

Inflationen har fallit tillbaka pga telefonitjänster och hälsovårdskostnader. De är troligtvis one offs. Den andra stora faktorn är att tidigare var dollarn stark, och således importerade man deflation. Sedan i våras är dollarn svag och således kommer man importera inflation. Den tredje faktorn är det tidigare så svaga oljepriset, som de facto har indirekta effekter på kärninflationen. Oljan har vänt upp och det kommer synas framöver….

Ovanpå detta har tillväxt och jobbskapande växlat upp. Liksom surpriseindex….

Nedan graf fångar det bra…

Så om Fed tittar runt hörnet så borde inte senaste inflationstrenden skrämma dem.

Outliern är Trumps stök kring budget, skuldtak och Nordkorea…. men än så länge är det mest medialt stök. Om 6 månader kan det vara glömt… eller inte?

Om de höjer till 1,25% så borde 10-åringen kunna gå till 2,75%… och då kan ni ju fundera på vad som händer med dollarn och andra saker….

En annan sak är den logiska turordningen, eller ska vi kalla det för den penninpolitiska cykeln. Dvs:

1, Först sänkte man räntorna (efter Lehman) i syfte att stimulera.

2, Sen införde man QE, efter man var klar med räntesänkningarna (för att stimulera ytterligare)

3, Sen när man började se ljuset i tunneln så började man dra ner på QE (tapering) för att till slut upphöra helt med nya köp, utan bara refinansiera befintliga förfall. (Det är där Riksbanken och ECB är nu)

4, Sen höjer man räntan (FED började redan Dec15)

5, När man är klar med räntehöjningarna så börjar man med Qexit, dvs man låter bli att rulla över/refinansiera obligationer som förfaller, och därmed dra ner balansräkningen till ursprungsläget. (Med ursprungsläge menas dra ner Bank Reserves till Noll. Inte göra sig av med samtliga värdepapper då detta typ inte är möjligt i en FIAT ekonomi)

Logiken i de här stegen är enkel. Säg punkt 2. Varför införa QE när man inte anser sig ha sänkt färdigt? Man använder först räntevapnet, och sen om det inte hjälper tillräckligt så adderar man QE. Man börjar inte heller höja räntan innan man slutat med QE. Man drar ner på QE först, sen höjer man. Annars stimulerar man och stramar åt samtidigt.

På samma sätt är det logiskt att man först höjer klart, sen inleder man Qexit. Säg att FED skulle inleda Qexit för ett år sedan när räntan var väsentligt lägre. Varför skulle privata aktörer vilja köpa en 2-årig statsobligation för 0,5% när de misstänker att de kan köpa den ett år senare för 1,25%? Detta samtidigt som inflationen ligger på 1,5%ish. Qexit handlar om att FED inte köper nya stats- och bostadspapper när gamla förfaller. Det betyder att US Treasury, dvs deras Riksgäld, måste sälja nya papper till privata aköterer istället för, som idag, till FED. Pengarna de får in för nyförsäljningen används till att betala FED när deras papper förfaller. Det handlar i grunden om att Privata marknaden får antas vara hyfsat rationell. Med rationell tänker jag på två saker. De tittar på vad de får i ränta relativt den förväntade inflationen under obligationens löptid, samt förväntningar om hur räntorna ska utvecklas framöver. Dvs om de erbjuds att köpa en 10-åring av Treasury för 1%, samtidigt som de väntar sig att inflationstakten närmaste 10 åren är högre än 1%, då borde de vara mindre intresserade allt annat lika, än om de erbjöds en 10-åring till 2,5%. Därför är det logiskt att inleda Qexit när räntorna lirar med inflationen. Den andra aspekten är om de erbjöds en 10-åring idag till 1%, men sen förväntas FED höja kraftigt närmaste året vilket gör att en 10-åringen stiger till 2,5%. Varför köpa idag när man kan vänta ett år och köpa till högre yield? Dessutom kommer priset på den man köper idag sjunka i takt med att räntorna går upp. Därför är det alltså helt logiskt att FED sänker räntan FÖRST och inleder QE sen. På samma sätt är det helt logiskt att FED höjer räntan först, och Inleder QExit sen.

Men då kanske någon undrar? Varför inte höja ännu mer, och vänta ännu längre med Qexit. Det verkar ju bara öka chanserna till en smidig Qexit? Jo för att räntan måste ändå ha ett förhållande till inflationstakten och den underliggande ekonomin, annars får det kraftigt negativa effekter på den amerikanska ekonomin. Dvs om de höjde till 3% styrränta, samtidigt som inflationen är 1,5%, så skulle folk stå i kö för att köpa Amerikanska statspapper då realräntan är så pass hög. Men samtidigt skulle det sätta krokben för hela ekonomin och föra med sig kraftigt negativt asset inflation. Hur man sätter räntan är ALLTID en konsekvens av vilken penningpolitik man vill bedriva: Expansiv, balanserad eller åtstramande. Som helt är en funktion av hur ekonomin mår med hänsyn till tillväxt och resursutnyttjande (dvs inflation). Beroende på vad man väljer så lägger man styrräntan i förhållande till inflationstakten så att man erbjuder marknaden negativ, noll eller positiv realränta. (Dvs Styrränta minus inflationstakten).

Sen kommer det såklart förekomma Qexit parallellt med räntehöjningar i framtiden om tillväxt, löner, och inflation motiverar högre räntor.

Vi får se, inflationen trendar nedåt nu, men när baseffekterna från telefoni, läkemedel, olja samt dollar klingar av så kan den stiga upp mot 2% igen. Då kanske FED är sugna på att höja mot 1,75%. Det är 3 höjningar härifrån. Många bedömare tror att de sammanfaller med Dec17, Mars 18, Juni 18.

Drar lönerna så kan vi snabbt inflationen med en viss fördröjning leta sig snabbt över 2%. Då har vi 3 höjningar till.

Allt detta kommer i så fall ske parallellt med Qexit.

Men jag är inte särskilt orolig. Privata sektorn har ca 20,000 mdr dollar i skulder. Staten lika mycket. Står styrräntan i 2,5% (6 höjningar härifrån) så står 10-åringen i 4%. Lägg på effekterna av Qexit så har du 10-åringen i 4,5%. Jämför det med 1,5% sommaren 2016. Det är en ökning med 3 procentenheter. Det skulle ge en sån jäkla tvärnit till den Amerikanska ekonomin att de knappt hinner säga ”vi har ett problem med för hög inflation” innan de måsta NOLLA styrräntan igen. Därför tror jag att ett absolut max är 1,75% i styrränta + Qexit. Men att base case just nu är EN höjning till, därefter Qexit. September hade varit lämpligt, men de flesta verkar tro på december. Vi får se!

Låter det logiskt?

Nedan chart visar ration mellan Utestående jobberbjudande i förhållande till antal sökande. I Japan. Den visar att på varje jobbsökare finns det i snitt 1,5 jobb att söka. Högsta någonsin. Fler utestående jobb än arbetslösa jobbletare alltså. Men var ligger löneinflationen? Jo den ligger på snitt 1% i årstakt. Det är något högre än snittet senaste 20 åren som ligger på 0%. Men ändå. Så mycket Job offers per sökande, och så lite löneinflation.

USA och Europa är inte Japan. Men många experter har i många år ropat efter vargen, läs stigande löner, mot bakgrund av den här typen av charts. Dvs att det går fler och fler job offers per arbetslös, att fler och fler företag gnäller över svårigheter  att hitta arbetskraft, att fler och fler företag säger sig vilja rekrytera, att arbetsmarknaden anses vara tajt inom vissa sektorer, regioner och grupper osv osv….. MEN inget har hänt med lönerna i Europa. I USA har de sedan 2015 växlat upp från 2% i årstakt till ca 2,5%. Peanuts!!!

Jag säger inte att lönerna inte kan stiga framöver. Jag bara säger att lönebildning är mycket mer komplext än vad många tror. Philips kurvan/sambandet lever fortfarande, då Philips sambandet är  mycket logiskt. MEN, det är så otroligt mycket svagare än vad det varit historiskt då vi lever i en globaliserad värld, med stora inslag av digitalisering. Där stora pensionskullar med feta löner avlöses av unga välutbildade, fast med lägre lön. Där Tjänste och Service yrken utgör en mycket större andel av jobben än de gjorde historiskt med en annan typ av lönedynamik än den klassiska tillverkningssektorn. Ovanpå finns det en moment 22 effekt där låg inflation, dvs svag prisutveckling på varor och tjänster, gör att arbetstagarna inte känner sig tvingade att få högre lön (för att kompensera för real köpkraftsbortfall) och där arbetsgivarna inser att för höga löneökningar i många fall leder till sämre marginaler. Positiva reallöner lockar inte fram nominella löneökningar alltså! För att nämna några faktorer.

Jag säger inte att löneinflationen inte kan stiga. Jag säger inte att vi är som Japan.

Jag säger bara att arbetsmarknaden i Japan enligt vissa mätningar anses vara ganska tajt, men ändå harvar lönerna kring 0-1% i årstakt. Vi kanske ska till oss av detta? Kanske lära oss nåt?

VARFÖR är detta så satans viktigt?

Jo för att om lönetakten i Sverige harvar på kring 2,5-3% så kommer priserna inte heller att stiga med mer än 2% i årstakt. Snarare lägre. Ökar inte köpkraften med mer än den gör, så ökar inte priserna fortare heller. Förrän det blir tajt på riktigt. Ökar inte priserna så får vi inte problem med inflation. Får vi inte problem med stigande inflation så kommer inte heller räntorna att stiga. Ränta är inget annat än kompensation för inflation. Dvs de logiska förklaringen mellan ränta och inflation är att pengar bör förränta sig över tid i samma takt som pengarna minskar i värde. Annars får vi det sämre. Därför går de hand i hand. Därför hade vi 10%+ räntor på 70/80-talet, pga att inflationen låg över 10%. Därför ligger den rörliga bostadsräntan på under 1,5% idag.

Om lönerna inte rör sig, så kommer inte räntorna heller att göra det, och då kan vår räntekänsliga ekonomi tuffa på som den gör. Drar lönerna så drar räntorna på sikt. Då drar räntekostnaderna och sätter krokben på konjunkturen. Särskilt i Sveriges, och även USAs fall, där skuldberget är långt större än inkomsterna. Dvs löneökningarna kommer inte kunna kompensera för ökningen av räntekostnader. Med stigande räntor får vi dessutom negativa asset inflation som oftast leder till minskar confidence och därmed lågkonjunktur. Ni fattar!

Därför är diskussionen med lönerna, och den aggregerade tajtheten på arbetsmarknaden en väldigt viktigt diskussion och något som berör oss alla.

Yellen, Draghi, Ingves har i många år haft fel i sina inflationsprognoser. Därmed har man haft fel i sina ränteprognoser. Man har delvis haft fel för att man har överskattat den framtida tillväxten. MEN den stora förklaringen är att man trott på Philipssambandet. Ett samband som finns kvar…. men som är svagare än någonsin. Lönebildning är komplexa saker…… där historien inte har mycket att lära oss.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Phillipskurvan

Börsen studsar lite efter ett fall på 110 punkter eller knappt 7% senaste veckorna. De gamla stöden är nu nya motstånd, och så länge som vi inte etablerar oss över 1600-1610 området så är jag tekniskt skeptisk. Samtidigt känns chansen stor att vi testar just den här nivån. Men orkar vi inte etablera oss över denna så ska man använda läget att dra ner på aktieexponeringen. Trots att vi befinner oss i våg 5. Våg 5 är ingen rak resa utan kantas även den av 10%+ korrigeringar. Visst, då är det Buy on Dips som gäller. Men vi vet inte om 1548 häromdagen var botten. Därför väljer jag hellre stoploss med livrem och hängslen. Dvs jag ligger hellre i marknaden när den är starkt alternativt helt utbombad, istället för att fånga varenda fallande kniv. Det kanske ska ner till 1,450 (Fib50% av Brexit low på OMX) eller 1,500 (Fib38% av samma) innan det ska till 1,900-2,000? Svårt att säga.

Den 20 september är det dags för nästa FED möte. Marknaden prisar in en höjning med 10% sannolikhet. Det fattar inte jag? Jag tror att de höjer. Däremot blir det ingen höjning i december om inte inflationen lyfter mot 2% från dagens 1,5%. Men i december verkar marknaden tro på höjning då sannolikheten nu ligger strax över 50%.. time will tell! Så länge som lönerna inte lyfter över 3% så lär inte inflationen kunna etablera sig uthålligt över 2%, och då finns det inget behov av en åtstramande penningpolitik, vilket innebär att styrräntan bör vara högre än inflationen. Under de här förutsättningarna så är en balanserad penningpolitik att föredra vilket innebär att styrräntan ligger strax under eller på inflationen. Typ max 1,75%. Det innebär att om vi inte får löneglidningar så kan FED max höja 3ggr till. Totalt alltså! Jag tror på EN höjning till. Kanske två. Men inte tre. Detta baserar jag på att Qexit ger åtstramande effekter nästa år som gör att FED inte vågar höja för mycket. Givet att lönerna inte drar alltså! Då är det en ny karta som gäller. Det är lönerna som är vattendelaren mellan strukturell inflation under 2% eller över 2%.

Marknaden väntar sig också klarhet kring Qexit. Det tror jag också. Jag tror man drar igång i oktober med 10mdr USD. Man doppar tårna helt enkelt. Inverkan på räntorna borde vara måttlig. Det blir andra bullar nästa år då beloppen blir större.

Framöver har vi först Jackson Hole den 24-26 augusti. Risken är rätt stor att världens centralbankschefer intar en rätt hökig hållning mot bakgrund av att den globala konjunktursituationen ser mer stabil och synkroniserad ut än på länge. Kommer dessutom makrodatan in starkt även i början av september så borde saken vara biff. Då finns det fog för att amerikanska räntor kan stiga en bit, samt att dollarn tar igen den svaghet vi sett över sommaren. Trumps budget och skuldtaket kan dock snabbt grusa till det.

Det kom lite data i förra veckan:

China Mfg PMI kom in på 51,4 mot fg 51,7. Dessutom något sämre än väntat, PMI för tjänstesektorn dippade till 54,5 från 54,9. Men det är ingen ko på isen.

Från USA kom BNP siffra för Q2 som landade som väntat på 2,6%. Det är bättre än den svaga Q1. Atlanta FEDs GDPNow pekar på 3,7% under Q3 så det känns som om USA går åt rätt håll. Tillväxten för helåret lär bli strax över 2%. Det är inte dåligt, men klart lägre än väntat jämfört med vissa soft indicators pekade på i början av året. Men som någon sa; det är bra med 2%+. Inte tack vare Trump, utan TROTS Trump. Han har ju inte åstadkommit ett dyft mer än en massa Twitter meddelanden.

Ism rimmar numera med tillväxten. Trumpismen blev det inget med…

Oljan har också tagit sig över motståndsnivån strax under 50usd. Det är starkt. Uppgången förklaras av 2,5 saker om du frågar mig. 1, Lagernivåerna i USA börjar äntligen komma ner 2, Rigcounts i USA stiger inte längre utan verkar plana ut och 2,5 En svag dollar brukar, allt annat lika, vara bra för oljan. Även om effekterna idag är tveksamma. Vi får se om OPEC kommer fram till nåt mer i det korta perspektivet….. Så länge som 50ish håller så finns det anledning att vara positiv. Särskilt nu när tillväxten i USA växlar upp vilket borde få ytterligare positiva effekter på lagerdatan!

Det har kommit Inköpschefsindex. Den tyska Mfg PMI kom in på 58,1 mot väntat 58,3 och fg 59,6. Från Euroland kom den in på 56,6 mot väntat 56,8 och fg 57,4. Urtoppning check!

Från USA kom ISM in på 56,3 mot väntat 56,4 och fg 57,8. New Order kom in på 60,4. Urtoppning check!

US MarkIt Mfg PMI kom in på 53,3 mot flash 53,2 och fg 52,0. Stark catch up!

Ism rimmar också med en fortsatt stark börs… från redan höga nivåer! Min tolkning: OM ISM håller sig på 53+ nivåer närmaste åren så är det i linje med våg 5 resonemanget.

Totalt sett känns det som att 1, PMIs har toppat ur efter en exceptionell period. Fast där nivåerna är fortsatt mycket höga och det handlar mycket om att hårddata ska leverera under 2H17 och där fokus kommer riktas mot hur global penningpolitik får för inverkan på räntor och valutor, och därmed höstens PMIs. 2, Att USA och Europa ser ut att konvergera något.

Från USA kom inflationen, mätt som Core PCE, in på 1,5% YoY mot väntat 1,4 och fg 1,5 (reviderad från 1,4). Den lär komma tillbaka under 2H17.

Jobbsiffran från USA, NFP, kom in på 209k mot väntat 183k och fg 231k (uppreviderat från 222k). STARKT! Rimmar väl med en tillväxt strax över 2%.

Lönerna kom in på 2,5% YoY mot väntat 2,4% och fg 2,5%. Inget inflationshot i sikte!!! Rimmar också väl med en Core PCE på 1,5%.

Givet ovan är det alltså helt logiskt med en Balanserad penningpolitik.

För Draghis del är det inte lika enkelt. Tillväxten är på väg upp, men tack vare Euroförstärkningen sedan i våras kan vi inte vara 100% säkra på att den håller i sig. Tillväxten i Euroland förklaras till mycket stor del av att valutan varit svag. Men sedan april har den stärkts med över 10%. Det lär ge effekter med en viss fördröjning. Nej huvudspåret är att Draghi känner att QE inte är nödvändig längre, men en expansiv räntepolitik (styrränta under kärninflation) är det. Men utan QE och Nollränta så finns det ändå uppsida vad beträffar Bundsen… Jag tror Draghi är mycket angelägen om en svag Euro.

Läste förresten att KI tror på löneökningar om 2,7% i år och 2,9% nästa år. Vilket inte är förenligt med att nå inflationsmålet. Trots detta är de positiva till konjunkturen. Inte minst tack vare en pigg byggsektor. Stark Tillväxt i landet, men inte tillräckligt stark för att driva löner kan man säga? Deras huvudförklaring till lönerna förklaras av att löneutvecklingen i Euroland är obefintlig. Därför är många exportföretag helt obenägna att höja lönerna trots att det går bra. De inhemska företagen tar rygg på de exporterande. Typ! Jag vet inte om jag helt håller med, även om detta länge har varit en förklarande faktor.

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/ki-loneokningar-inte-forenliga-med-inflationsmal-6863559

Som sagt, fokus i höst ligger på Jackson Hole, Feds september möte, Trumps Budget, Budgettaket samt de kantrade diskussionerna kring Obamacare. Från Europa handlar det egentligen bara om och när Draghi tänker flagga för ytterligare ”tapering” av QE nästa år. Det gäller även Ingves. Base case är att Draghi går från 60 till 40 samt Ingves 15 till 0 i januari…. men vi får se! Draghis septembermöte är viktigt!

Dollarn lär också vända om det här blir verklighet.

1, korta possar i dollarn är rekordhöga

2, pmi konvergerar mellan europa och usa på ett sätt som gynnar dollarn

3, höjer fed och initierar qexit borde 2 och 10 åringen gå mot 1,75 resp 2,75%. Räntorna i Europa har inte den potentialen på kort sikt. Räntespreaden talar för dollarn

4, Trump rabatten kan försvinna om budget och skuldtaket löser sig relativt friktionsfritt

På längre sikt finns dock ett Bear case för dollarn då Fed är klar med att ha skiftat om sin politik från expansiv till balanserad. När det är Europas tur att göra samma sak, samtidigt som Fed ligger still (bortsett från Qexit) så lär dollarn försvagas igen….

Ha en fortsatt skön sommar!

Inför sommaren var jag flera gånger inne på att det fanns goda chanser till sommarhausse. Nu handlas börsen istället några procent lägre. Tanken byggde på att senaten skulle Ersätta Obamacare med något billigare. Billigare så att Trump i sin första budget skulle få genom skattesänkningar. Igår röstade senaten nej till att skrota Obamacare, men man kommer fortsätta att diskutera nya förslag. Det är inga nyheter som skapar hausse, tvärtom.

För marknaden kom inte detta som någon nyhet.

Tåget har inte gått, men en börsvänlig lösning känns rätt avlägsen.

Att SPX varit uppe och nosat på ATH beror på att rapportperioden varit bra i Usa, att Fed är duvig och att dollarn har varit svag. Rapportperioden i Sverige har däremot varit en besvikelse. Jag har hört att aggregerade vinstestimat för 17/18 har blivit nedjusterade med ca 1,5%. En dyr börs kan bli dyrare om vinsterna revideras upp, men en dyr börs blir sällan dyrare med svaga revideringar. Att kronan varit stark spelar också in!

Euron har varit stark, eller dollarn har varit svag på sistone. Det är inte så konstigt då räntespreaden mellan tyska bunds och us bonds har drivit på. I Usa är realräntorna högre samtidigt som det är politiskt stökigt. I Europa är det tvärtom. ECB gav ett duvigt besked, men lär flagga för QE neddragningar i höst givet att konjunkturen tuggar på. Om Ecb successivt tar bort QE nästa år så borde den tyska 2 års bunden stå i 0,5% med dagens styrränta. Så länge som marknaden tror på detta och inget nytt händer i usa så lär Euron fortsätta att vara stark. Det finns ju till och med dem som tror att Draghi går från 60 till noll miljarder i januari. Samtidigt har euron toppat ur i de här trakterna mot dollarn och spekulativa kontrakt är på höga nivåer… så det krävs inte mycket för att sentimentet ska vända.

Se nedan, bara i juli har 10 åriga bunden gått upp med 30+ punkter. Amerikanska motsvarigheten har knappt gått upp med 10.

Många missförstår ECB, är de duviga eller är de inte. De fattar inte att penningpolitik handlar om två saker, synen på tillväxt och konjunktur samt synen på resursutnyttjande. Draghi är positiv till konjunkturen. Därför kan han tänka sig att fortsätta att skala ner QE. Men har ser att resursutnyttjandet är lågt och lär fortsätta att vara det. Därför är han duvig och flaggar för fortsatt låga räntor.

Riksbanken är inte mycket annorlunda.

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/ta-inte-ut-rantehojningar-i-forskott-6861873?source=carma&utm_custom%5Bcm%5D=302789963,33270&utm_campaign=mail4

Ingves lyfter bla fram att inflationen inte bara temporärt kan vara i närheten av 2% för att man ska höja. Det krävs strukturell uthållighet. Det saknas idag. Han lyfter också fram vikten av svag krona för att handelsbalansen ska utvecklas i rätt riktning. Räntehöjningar ligger alltså inte på bordet ännu. Tidigast nästa sommar. Nästa stora grej är om han i december tänker flagga för att inte förlänga QE under 2018. Något han måste guida för i september. I så fall samtidigt som Draghi meddelar att han drar ner från 60 till 40 i januari och Yellen höjer med 25 punkter samtidigt som hon kör QExit med början i oktober. Septembermötena är viktiga. Undrar om de snackat ihop sig i Jackson Hole?

Jansson var också ute…

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/vice-riksbankschefen-da-kan-vi-borja-hoja-rantan-6861862

Räkna inte med att Riksbanken kan strama åt penningpolitiken om inte omvärlden gör det, var hans budskap. Så stark är inte svensk ekonomi. Inte idag iallafall!

Från Usa kom Empire Fed index och Philly Fed index klart sämre än väntat. Men de är på en fortsatt hög nivå så det är inget alarmerande för ISM.

Mfg Flash Pmi i Europa kom in på 56,8 mot väntat 57,2 och fg 57,4. Första svaga siffran på länge, men inget alarmerande då nivån är stark. Den tyska motsvarigheten kom in på 58,3 mot väntat 59,2 och fg 59,6. Samma mönster. Tyska IFO kom in på 116, vilket är ATH, mot väntat 114,9 och fg 115,2. Spontana känslan är att Europa och Usa är på väg att konvergera något datamässigt.

Us Markit mfg Flash Pmi kom in på 53,2 mot väntat 52,2 och fg 52,0. Starkt!!! Å andra sidan känns det som om den bara konvergerar med ISM som varit stark och legat före.

Det har även kommit svensk jobbdata som var stark. Det skapas jobb i 2,2% årstakt… vilket motsvarar över 100,000 nya jobb om året. Det är starkt och är i linje med historiska högkonjunkturer.

Riksbanken brukar titta på nedan två grafer som signalerar tajthet på arbetsmarknaden

Problemet är att de har signalerat det här ett tag. Men var är löneinflationen? Så länge som lönerna inte drar behöver inte Rix göra så mycket mer än Draghi. Men skulle lönerna börja dra…. då blir det trixigare. I ett sånt läge kan Ingves vare sig skylla på låg tillväxt eller lågt resursutnyttjande.

vad beträffar löner-inflation-räntor och hushållens skulder meddelade SCB idag att skulderna fortsätter att växa. Senaste månaden i 7,1% årstakt. Så snabbt växer sannerligen inte inkomsterna vilket får mig att undra över skuldkvoterna. IGEN. Det ska bli intressant att se var lägenhetspriserna tar vägen i huvudstaden till hösten…

Vad beträffar börsen så är jag tveksam. Jag är inte övertygad att den ska ner 10% närmaste månaderna. Däremot känns det tekniskt motigt att stiga 10%. Det räcker för att vara försiktig. Samtidigt är det många som lockas av Fib38% av Trump rörelsen sen november. Den ligger kring 1557 tror jag. Kronan har stärkts med 10% mot dollarn senaste månaderna. Hade den inte gjort det hade vi handlats högre. Hade inte vissa rapporter skapat nedrevideringar hade vi också stått högre. Obamacare är fortsatt den viktigaste pusselbiten om du frågar mig…..

fortsatt trevlig sommar

Ps. Svensk BNP steg med 4% YoY under andra kvartalet. Det var klart bättre än väntat 3%. Under första kvartalet steg den med 2,3% vilket innebär att första halvårets tillväxt ligger kring 3%. Det gör att Sverige ligger i topp bland OECD länderna. Resursutnyttjamdet sett till inflation och löner verkar fortfarande vara lågt. Men frågan är om expansiv penningpolitik behövs? Tittar man på vad som driver tillväxten så är det privat konsumtion och investeringar. Den förstnämnda handlar om låga räntekostnader och den senare handlar om byggboomen inom nybyggnation. Tillväxten är hög pga låga räntor. Hade räntan varit 2% högre så hade tillväxten varit väsentligt lägre. Är det ett problem att Sverige växer med 3% och styrräntan är så låg? Nej inte så länge som resursutnyttjandet är lågt. Blir det tajt och inflationen tar fart… ja då har vi överhettningstendenser som måste tyglas. Men fram till vi får dem signalerna så ska vi inte klaga över tillväxt, jobbskapande och hushållens låga räntekostnader. Det är många länder som avundas oss. En GIGANTISK sidoeffekt av det här är att vissa hushåll skaffar sig för hög belåning. Detta kan man enkelt tygla med ett skuldkvotstak. En reglering som dessutom inte påverkar hushållens cash flow. Räntehöjningar är en korkad lösning, även om den uppfyller samma mål och syfte som skuldkvotstaket.

ds