OMX är uppe på AYH nivåer utan att riktigt orka bryta. Men visst finns det goda chanser! Bryter vi här väntar test av ATH 1,720. Om inte, så väntar fortsatt konsolidering.
Det kom arbetsmarknadsdata från Sverige idag. Den säsongsrensade arbetslösheten ligger på 6,7%. Tor Borg på SBAB slår fast att det skapats 500,000 jobb sedan konjunkturbotten 2009. För det första tycker jag det är mer rättvist att mäta sedan förra konjunkturtoppen, men okej, låt gå för den! 500,000 jobb på 8 år, är 62,500 nya jobb om året. Det är en ökning av antalet anställda med drygt 1% om året. Det är klent ur ett historiskt perspektiv, om man mäter från konjunkturbottnar vill säga. Mäter man sedan förra konjunkturtoppen så ligger jobbskapandet under 1% om året. Även det klent ur ett historiskt perspektiv. Men vän av ordning så vill jag ändå tillägga att jobbskapartakten är högre senaste 2 åren. Bara i maj låg den på nästan 2% jämfört med för ett år sedan. Det tar sig! Det går som sagt att leka med siffrorna, men faktum kvarstår: Det skapas jobb, men i långsammare takt än vad det brukar under konjunkturuppgångar. Det är inte så konstigt. Även tillväxten har varit lägre.
Jag tror detta är en av huvudskälen till att löneinflationen inte tagit fart. Tillsammans med andra aspekter som den Demografiska faktorn (som att gamla höglönetagare slutar och unga låglönetagare börjar), servicesektorns framväxt, globalisering, digitalisering, svag tillväxt i Europa, fortsatt slack på arbetsmarknaden i vissa branscher och regioner, höga reallöner driver inte på nominella löner, lönsamhetsorienterade företag……. för att nämna några faktorer av många.
Tar inte lönerna fart, så gör inte priserna det. Då blir räntorna och penningpolitiken därefter. Det är inte bara Sverige som upplever det här!
Sen tittar nog gärna Riksbanken på nedan graf. Den visar att 68% av befolkningen har ett jobb att gå till…… det har tidigare fört med sig lönebildning. Senast under 2007/2008. Kanske får de rätt igen?
Amerikanska 10-åringen
I början av april låg den på 2,6%. Sedan dess har den trillat ner till 2,17%. Samtidigt har FED höjt från 0,50 till 1,00%. Nedan chart visar var den förväntade inflationstakten ligger, något som man kan bryta ur från de nominella och reala räntorna. Den har fallit från ca 2% i april. Dvs marknaden trodde då på att en långsiktig inflationstakt om 2% var inom räckhåll. Idag har den fallit till ca 1,7%. Det låter lite, men det är trenden som är intressant. Marknaden prisar nämligen in sämre tillväxt och sämre tider. Om det har med Trump rabatten att göra, eller att man de facto börjar prisa in slutet av en konjunkturcykel vågar jag inte riktigt svara på. Det kan också vara en kombination då Trump och recession kan gå hand i hand. Svårt att säga.
Det kan även vara temporör pessimism. Vi var ju där senast för ett år sen. Då skrev man om olja, kina, brexit och ”tänk om Trump vinner, då går allt åt skogen”. Även då var räntorna och inflationsförväntningarna låga. För att sen några månader senare vara bortblåsta. De här 6-månaders cyklerna i sentimentet kan fortsätta ett tag till.
Därmed inte sagt att vi sakta men säkert rör oss mot nästa recession. Det är inte en prognos, det är 100% säkert!
Det har kommit Consumer Confidence data från USA. Den är på en fortsatt hög nivå även om den troligtvis har toppat ur. Se nedan chart. Den visar att Demokraterna har blivit lite gladare senaste två månaderna. Inte så konstigt. Men den pekar också på att Republikanernas Trumpism tappat momentum men är på en fortsatt hög nivå. Jag tror det krävs en hel del innan den brakar i backen. Även om många skulle glädja sig över att Trump fick suga på egen medicin ”You are fired!”, så är det rent kapitalmarknadsmässigt inte bra för någon på kort sikt. Därmed inte sagt att det ska hända. Men hursomhelst tror jag Republikanernas support för sin president är en nyckelkomponent kommande 12 månader. Många i kongressen vågar inte vända Trump ryggen då det vore politiskt självmord så länge som folket gillar sin Donald. Men om stödet sviker är det nog många som skulle vilja sätta kniven i ryggen på honom.
Konsumentförtroende, som i så många andra länder, handlar om två saker. Ett hushålls balans- och resultaträkning. Resultaträkningen bygger på om hushållet har lön eller ej, och om de sitter säkert på jobbet eller ej. Disponibel inkomst efter räntor spelar också in. Balansräkningen handlar för de flesta till 90% om värdet på bostaden minus skulderna. Eftersom lånen förändras långsamt, så handlar det om värdet på bostaden.
Bostadspriserna i USA ligger generellt nära ATH nivåer, dvs i nivå med 2007. I vissa stater högre, i andra lägre. Men generellt är det så. Kommer de fortsätta att stiga? Vet ej, men det är en rätt ointressant fråga. Frågan är vad nedsidan är? Vi vill inte de ska falla. Just nu är det många som säger att det är superbra förhållanden att sälja. Se graf nedan. Men de sa det för ett år sedan också. Även 2004 sa man det. Tre år innan toppen. så man kanske inte ska dra på för stora växlar av detta. Men man ska ha det i bakhuvudet!
På fredag när vi äter sill kommer Flash PMIs från Europa, USA och Kina. Det är egentligen den enda datan jag fäster någon vikt vid denna vecka!!!
Fed höjde från 0,75% till 1,0%. Helt väntat! Det är helt i linje med att minska den expansiva penningpolitiken (dvs erbjuda negativa realräntor) mot bakgrund av en stabil ekonomi. De höjer inte för att bekämpa inflation.
Fed tänker även höja i september, därefter är det mer oklart. Det ser ut som att Q4 kommer handla om att inleda Qexit. (som i sig har samma effekt som en räntehöjning)
Fed anser att den låga inflationen (och tillväxten) på sistone dels är temporär, och dels påverkas av sk. engångseffekter inom telefonitjänster. Därför tror man att såväl tillväxt som inflation kommer att repa sig, och därmed återgå till tidigare lagd prognos. Marknaden verkar inte lika övertygad som FED att inbromsningen endast är temporär. Det visar dagens svaga börs och det faktum att långräntorna faller (yieldkurvan flackar ut/ risk off mentalitet)
Det verkar som om man vill inleda Qexit, dvs en bantning av balansräkningen under Q4. Det kan vara en av anledningarna till att man inte vill höja i december. Man vill se vilken inverkan Qexit har på marknadsräntorna.
Qexit inleds i så fall i oktober med 10mdr USD fördelat på 6mdr i statspapper och 4 mdr i bostadspapper. Samma gäller för november och december. Dvs totalt 30 mdr för 2017. Peanuts. I jan-mars nästa år höjs det med 12+8mdr=20mdr. april-juni 18+12=30mdr. juli-sep med 24+16=40mdr samt okt-dec med 30+20=50mdr. Dvs totalt 420mdr nästa år (20+20+20+30+30+30+40+40+40+50+50+50). Det är däremot inte småpotatis utan lär allt annat lika för en effekt på räntorna. 2019 och framåt så kommer det ligga på 50mdr i månaden, dvs 600mdr om året.
FEDs balansräkningen ligger på ca 4,500mdr dollar.
Men som jag sagt tusen gånger tidigare så handlar inte deleveraging om att ta ner den till noll. Det handlar om att banta ner skuldposten ”Deposits in Bankreserves” till noll. Den ligger på 2,270mdr. Givet ovan schema skulle FED vara klar i december 2021.
För er som inte vet så matchas hela posten ”Deposits Bankreserves” på 2,270mdr av en Tillgångspost hos de Amerikanska bankerna på lika mycket. Den posten matchas i sin tur att en skuldpost på lika mycket hos samma banker. Det är bankernas skuld till dess finansiärer och insättarkunder. Tänk att en kunds insatta pengar egentligen matchas av ett statspapper på FEDs balansräkning, enkelt uttryckt.
Förstår ni hur allt hänger samman? När ett av FEDs statspapper förfaller i oktober, säg att det är 6mdr dollar, så får de pengar av US Treasury (Riksgälden). US Treasury har dessförinnan emitterat nya statspapper till ett värde av 6 mdr. Tidigare fanns FED på köpsidan i de emissionerna men inte nu. Det gör att Treasury måste förlita sig på att privatmarknaden ska köpa de nyemitterade statspapperna. (Det är där pressen på marknadsräntorna kommer in). Säg att det är en privat aktör, låt oss kalla honom Mr Smith, som tar ut 6mdr från sitt bankkonto och köper statspapper i emissionen för lika mycket. Treasury får sina pengar och kan kort därpå betala FED när FEDs papper förfaller. FED får in 6 mdr som de makulerar. Lika enkelt som de skapade dem en gång i tiden. 6mdr i statspapper försvinner från tillgångssidan. 6 mdr försvinner från FEDs skuldsida under posten Bankreserves. 6 mdr försvinner från bankens tillgångssida Bankreserves. 6 mdr försvinner från Mr Smith bankkonto (bankens skuldsida). Treasury sitter på samma skuld som tidigare. De har bara rullat över 6 mdr av den i ny löptid till ny ränta. Mr Smith har bytt ut cash mot ett statspapper. FED har minskat på sin balansräkning med 6mdr på varje sida. 6mdr har makulerats. Detta är enkelt uttryckt vad händer under Qexit.
Det som jag inte riktigt lyckades snappa upp var om fördelningen mellan statspapper och bostadspapper på 60/40 kommer vara statisk i framtiden. I så fall kommer FED även år 2021 ha en ansenlig summa bostadspapper på balansräkningen. Något jag trodde man i första hand ville rulla av. Detta är intressant, för om man är aggressiv på statspapper sidan trycker detta upp räntorna på statspapper, men gör eventuellt inte så mycket med spreadarna mellan stats- och bostadspapper. Men skulle man vara mer aggressiv på bostadspapper så ökar kanske inte statspapper så mycket medan spreadarna ökar istället. Räntorna på bostadspapper kommer vara lika höga oavsett. Men det är frågan vad som händer med räntorna på statspapper. Det kan också vara så att de har mandatet att göra lite vad som är bäst givet marknadsläget varje enskild månad. Time will tell.
FED säger vidare att man avser att höja 3-4 ggr under 2018. Detta bygger på ett antagande att ekonomin växer med 2,1%, att arbetslösheten faller till 4,2% och kärninflationen letar sig upp mot 2,0%. För det första skulle jag vilja säga att den här prognosen är inte vatten värd. Det är inte en prognos. Det är en förhoppning att ekonomin puttrar på exakt som idag. Jag tror det är minst lika troligt att det inte blir några räntehöjningar alls. Vi måste hålla koll på 3 faktorer här:
1, Var tar lönerna vägen? Om de drar iväg så tvingar det FED att agera då det bara är en tidsfråga innan lönerna lyfter inflationen. Ingen har hittills lyckats prognostisera lönerna på ett bra sätt.
2, Många tycker räntehöjningarna är små, att bantningen av balansräkningen är försiktig. Amerikanska hushåll har fortfarande väldigt mycket lån, ca 70% av BNP. Även företagen har byggt upp en stor skuld. Därutöver ligger statsskulden på 100%+. Även om räntekostnaden bara ökar med 1% för alla inblandade så är det mycket pengar som går till räntekostnader. Visst, någons räntekostnader är en annans ränteintäkter. Men räntekostnader har en tendens att ryckas direkt från plånboken, medan en ränteintäkt gärna stannar i portföljen. En stor del av ränteintäkterna lämnar dessutom landet. Vi ska inte ta tillväxt och jobbskapande för givet. Blir konjunkturen ljummen så lär inte FED höja så pass aggressivt. Precis som i Sverige så innebär en liten räntehöjning idag, samma sak som en stor för 20 år sedan.
3, Ingen vet, inte ens FED, hur stor inverkan på räntorna det blir av att rulla av 50mdr i månaden. Det enda man kan göra är regressioner på när man köpte tidigare, och sen anta att de får samma inverkan på andra hållet. Men det är bara en best guess. Ingen prognos. Man har ju aldrig gjort det tidigare. Blir pressen på räntor och spreadar tillräckligt stor, så kommer det hålla tillbaka regelrätta höjningar då själva Qexit får samma effekt som en räntehöjning.
Hur som helt, om FED höjer till 1,25% i september. Samt inleder Qexit under Q4 så borde en 10-åring kunna stå i 2,75-3,00% givet att 1, synen på Trump balanseras och 2, ekonomin tuggar på hyfsat. Idag ligger 10-åringen i 2,14%. Det är alltså en stor diskrepans mellan vad FED tror och vill, och vad marknaden prisar in!!!! Någon kommer till slut att ha fel, och det kommer ha stora konsekvenser tror jag!
Lawrence Summers skriver i Washinton Post att FED gör ett misstag som höjer räntan, överhuvudtaget. Han menar att FED har haft fel i sina inflationsprognoser etc under många år, vilket i grunden handlar om att FED har haft fel kring att tillväxt och jobbskapande inte har utmynnat i den löne- och inflationstakt man hade kunnat förvänta sig. Anledningen är att skuldberget tillsammans med strukturellt låg tillväxt under många år utmynnat i en ekonomi som inte är i recession men inte heller klassisk högkonjunktur. Den skapar förvisso jobb, men den leder inte till inflation. Lower trending growth helt enkelt. Där har han länge haft rätt. Han förespråkar istället en annan strategi. En strategi där FED borde bibehållit NOLL ränta fram till den dagen inflationen passerar 2%, uppbackad av tillväxt, jobbskapande, lönebildning och annan realekonomisk data som rimmar med just den inflationsnivån. Först då bör man höja.
Rent penningpolitiskt menar han alltså att man borde gå DIREKT från kraftfullt expansiv politik till klart åtstramande. Istället för som nu där de sakta rör sig från expansiv till balanserad trots att det inte finns nåt inflationshot, men där ekonomin ser ut att må hyfsat bra och där det skapas jobb. Tanken lockar! Den gör det för att varför hålla tillbaka ekonomins fulla potential när det inte finns några överhettningstendenser. Det är inte förrän dem börja segla upp som man måste vända på kappan.
Innan vi går in på anledningarna låt mig första bara säga att så här långt verkar det inte som om Feds fyra höjningar bromsat upp ekonomin nämnvärt. Å andra sidan är det svårt att veta hur mycket bättre det hade varit om de inte genomfört dem. Jag ser två skäl till varför FEDs strategi är att föredra:
1, Avrullningen av balansräkningen fungerar inte förrän realräntorna närmar sig noll. Att FED rullar av betyder att någon annan måste ta över stats- och bostadsskulden. Varför skulle en rationell investerare göra det till negativ realränta. Höjningarna är ett led i att framgångsrikt kunna rulla av balansräkningen vilket är önskvärt inför nästa stora recession.
2, Det finns flera exempel i historien där en centralbank hamnar bakom kurvan. Dvs höjer eller sänker på tok för sent. Problemet när en centralbank försöker hinna ikapp utvecklingen med sin politik är att marknaden blir osäker, och förtroendet kan få sig en törn, med tråkiga konsekvenser. Särskilt i utvecklingsmarknader har detta varit vanligt. Att ha en gradvis försiktig övergång av penningpolitik har visat sig skonsammare mot ekonomin. Konjunktursvängningarna blir mindre. Det finns också en risk att inflationen biter sig fast vilket tvingar FED att höja väsentligt mer än vad man annars tänkt sig. När höjningarna väl biter så blir också inbromsningen kraftigare. Att ligga bakom kurvan och göra stora och hastiga ingrepp har alltså historiskt inte varit en vinnande strategi. Det finns en stor nytta i att marknadens aktörer hyggligt kan förutspå och planera inför FEDs politik. Något som blir svårt att de går från svart till vitt.
Nog om FED.
Igår kom även Core CPI. Den kom in på mycket svaga 1,7% mot 1,9 väntat och fg 1,9. Den indikerar en Core PCE på ca 1,2%. Hur mycket som prisfallet på telefonitjänster står för vet jag inte. Men någon tiondel är det säkert. Detaljhandelsdatan var också svag då den sjönk med 0,3% jämfört med månaden innan. Marknaden hade väntat sig att den skulle vara oförändrad. Konsumenternas shoppingvilja är viktig då den representerar 70% av ekonomin. Shoppingvilja är en sak, köpkraft en annan. Köpkraft, dvs alla som jobbar X lönen, rensat för inflationen, håller sig. Men ska USA växa upp mot 3% så krävs det mycket mer. Jobbskapandet är en viktig faktor även framgent.
Om ni följer Twittrar, så måste ni följa Martin Enlund på Nordea. Knivskarpa charts om du frågar mig…
Nedan chart visar kopplingen mellan arbetslöshet, dvs tajthet på arbetsmarknaden, och löneförväntningar i Sverige. Mellan 2013-2017 har kopplingen inte alls följt det historiska mönstret. Därför Riksbanken och tusentals förståsigpåare haft fel om inflation och räntor i så många år. Idag ligger lönetakten på strax över 2%. Ur ett historiskt perspektiv borde den ligga över 3%. 1% skillnad. Översatt till kärninflation så är det skillnaden mellan att ligga över och under 2%-målet, och som därför utmynnar i två helt skilda typer av penningpolitik.
Hur ofta läser ni inte i tidningarna, ”Sverige går som tåget, men Ingves gör inte ett skvatt för att inflationen är låg. Vakna Ingves!”. Jag skulle vilja se följande rubrik ”Sverige går som tåget, men lönerna rör sig inte ur fläcken vilket medför att inflationen är låg. Varför får inte vanligt folk högre lön om Sverige går så bra? ”.
Prospera kom med sin undersökning. Det verkar inte heller som att lönerna kommer att ta fart under 2017 heller i varje fall. Undrar vad Riksbanken tycker om det givet deras RU-indikator?
Många har noterat att den amerikanska korträntorna har letat sig uppåt i takt med att FEDs höjning närmar sig, samtidigt som långräntorna sjunker. Man kan avläsa hur marknaden har positionerat sig i att kurvan ska flackas av. Tydligen är vi nere på nivåer som vi senast såg sent 2006.
Man kan tolka detta på två rätt extrema sätt.
1, Antingen att marknaden likt 2006/2007 prisar in ett kraftigt fall av yieldkurvan. Dvs ner mot 0 till -100. Vilket kan ske genom att både långa och korta räntor faller, eller bara långa. Jag kan bara tolka det som en kraftig Risk off marknad om 10-åringen skulle fall från dagens 2,1% mot 1,1%. Vilket är samma sak som att säga att vi står inför recession och kraftiga vinstminskningar bland företagen. Börskrasch såklart!
2, Eller, det man får hoppas på kanske, är att utplaningen har nåt vägs ende, och givet att konjunkturen puttrar på så är det bara en tidsfråga innan vårens lite oroliga marknadsläge kommer vältras över i ett mer unisont positivt…. där långräntorna återigen börjar stiga. Till följd av att folk säljer långa bonds och köper risk.
Time will tell!
Det har även kommit en radda Kina data.
Retail sales kom in på 10,7% mot väntat 10,7 och fg 10,7.. gäsp
IP kom in på 6,5% mot väntat 6,4 och fg 6,5… gäsp
FAI kom in på 8,6 mot väntat 8,8 och fg 8,9… gäsp. Infrastruktur investeringar blir mindre och mindre. Kina konsumenten är helt avgörande för tillväxten kommande år.
CPI kom in på 1,5% mot väntat 1,5 och fg 1,2. PPI kom in på 5,5 mot väntat 5,6 och fg 6,4. Gäsp
Exporten kom in på 8,7 mot väntat 7,2 och fg 8,0. Importen kom in på 14,8 mot väntat 8,3 och fg 11,9.
FX reserver kom in på 3,056 mot fg 3,029. Det är 4e månaden i rad de kommer inte bättre, och därmed har fallet bromsats upp. Det är verkligen ett sundhetstecken, och en av nyckelvariablerna om en hard landing skulle bli aktuell.
Även M2 kom in okej, 9,6% YoY mot väntat 10,4 och fg 10,5.
Kina känns så stabilt att jag nästan inte borde rapportera om det. Men om jag inte håller koll på denna gigant, så kan jag inte heller vara beredd på om en hard landing närmar sig. Detsamma går att säga om amerikanska bostadspriser.
Jag är lite förvånad över marknadens reaktion på FED. Så länge som OMX 1600ish nivån håller så tror jag den här baissigheten kan vara en fint. FED säger att det kommer att bli bättre. Men marknaden tar inte till sig av det. Marknaden verkar tro att stöket kring Trump kan sätta avtryck. FED nämner typ inte Trump. Maj-oktober är en svag börsperiod, men det här med anomalier ska man ta med en nypa salt. Jag tror det finns fortsatt goda chanser för en pigg sommarbörs. Men kanske en korrigerande höstbörs. Vi får se helt enkelt.
Jag har inte skrivit på ett tag. Dels handlar det om att jag har varit ledig, men framförallt handlar om att börsdrivande nyheter har lyst med sin frånvaro. Jag vill ju inte slösa mer er tid, eller min egen, i onödan 😉
”Va!!!!” tänker någon…. det har ju varit val i Storbritannien, ECB möte och gud vet allt. Sant, ur ett medialt perspektiv har det hänt mycket, men ur ett realekonomiskt och börsmässigt perspektiv så tycker jag nyheterna har begränsad inverkan. Brexit kommer troligtvis ha en realekonomisk inverkan i framtiden, men hittills är det bara effekterna av valutans svängningar som spelar in. Storbritannien är ingen liten ekonomi, men jag har svårt att se att den slår an tonen för hela kapitalmarknaden. Det verkar inte heller som det leder till någon sentimentsförändring, typ risk on eller risk off, i det större och längre perspektivet.
ECB var lite duvigare än väntat. Men hallå, var det nån som på riktigt trodde att de skulle röra QE i år, alt börja tala om räntehöjningar. ECB har lång tid på sig att avveckla den expansiva penningpolitiken givet hur resursutnyttjande ser ut. Nu är dessutom Euron stark mot omvärlden, vilket ger ännu mer incitament att ta det lugnt. Det mest hökiga de kan göra är att slopa QE köp från och med nästa år. Men även det är osäkert. Vi får se var data och FED tar vägen i höst. Det är nästan viktigare än Brexit om ni frågar mig!
Om någon har tid över så kan ni ju alltid titta på utfrågningen av våra kära politiker…
Man säger bland annat att Svenskarna är beredda att äta bark innan de överger sina bostäder. Det är sant, inte bara i Sverige. Kanske vi ska nolla KALP kalkylen helt då bark så vitt jag vet är gratis? Jag undrar lite ödmjukt vad som händer när för många äter bark morgon middag kväll….. Lånelöftena baseras ju fortfarande på hushållens inkomster, inte A-kassa, vilket i så fall skulle kunna bli en realitet. Inför trafikljussystemet och skuldkvotstaket. Det är enda sättet!
På onsdag höjer FED räntan från 0,75% till 1,00%. Det som är intressant är vad de guidar framöver. Tidigare har de sagt att soft patchen i början av året är temporär och att man väntar sig återhämtning under framförallt 2H17. Står de fast vid detta? Om inte, hur ser de på höjningen i september? Hur kommer deras syn på kommande höjningar, eller icke-höjningar påverkar deras syn på Qexit. Kommer vi få mer kött på benen hur den kommer att gå till i praktiken. Såväl kärninflation som löner har inte tagit fart, trots att inflationen kanske är temporärt låg pga prispress på telefonitjänster. Kommer detta bestå eller räknar de med trendskifte. Vad får det för implikationer på val av penningpolitik?
Vad Fed har sysslat med senaste två åren är inte att bekämpa inflation. De sysslar med att normalisera sin penningpolitik. Bort från expansiv, som de inte anser är nödvändig givet dagens konjunkturläge, och mot en mer balanserad politik som rent konkret innebär att styrräntan ska närma sig inflationsnivån, och därmed implicit göra så att marknaden erbjuds mindre negativa realräntor. Sen om inflationen ligger på 1,75% eller 1,00% kommer såklart få implikationer på hur många höjningar man avser att göra. Naturligtvis med en logisk komplettering av tillväxt, jobbskapande och löner. Men redan i december förra året sa FED att de vill höja 3ggr under 2017, dvs till 1,25%. Samtidigt la man en prognos på inflationen på ca 1,75% om jag minns rätt. Nu harvar inflationen kring 1,50% och tittar man på lönerna så lär den inte pressas uppåt i det korta perspektivet. Det kan äventyra höjningen i september. Jag har ju även trott på en höjning i december. Det kan bli noll höjningar, det kan bli två höjningar innan året är slut. Jag säger som Fru Yellen, det handlar om hur datan kommer in. Ligger inflationen på strax över 1% vid årets slut, då kan det nog bli noll höjningar. Ligger den på 1,75% då kan det rent utav bli två.
Vad som händer med inflationen är naturligtvis kopplat till hur tillväxt, jobb, konsumentförtroende och inte minst lönerna kommer in under 2H17. Detta i sin tur påverkas såklart om Trump får igenom skattesänkningar eller ej, om han ställs inför riksrätt eller ej. Faktorer som är svåra att prognostisera.
Jag noterar att Atlanta FED GDPnow kommit ner till prognostiserade nivåer.
Ska bli intressant att se hur den utvecklas framöver.
Jag noterar även att den Amerikanska 10-års räntan ligger på 2,20%. Givet att FED höjer i veckan så är det lågt ur ett historiskt perspektiv. Den borde ligga på minst 2,50%. Dels handlar det om Trump effekten, dels om att inflations, jobb och lönedata varit lite klen på sistone. Men samtidigt har de korta räntorna letat sig uppåt vilket alltså implicit innebär att yieldkurvan svängt ner. Det betyder att den tror på svagare konjunktur. Räntemarknaden prisar alltså in att Trump inte kommer kunna trolla och att den amerikanska konjunkturen kanske sjunger på sista versen efter många års uppgång (dock strukturellt lägre tillväxt än vad tidigare konjunkturer bjudit på). Kanske blir det så, eller har vi en helt annan syn på saken om 6 månader. Det har ju annars varit mantrat senaste åren. Dvs att sentimentet verkar svänga i ett intervall på 6 månader där man antingen tror på högkonjunktur eller lågkonjunktur…. fast där verkligheten levererar: ”inget av det” utan den här ”icke konjunkturen” fortsätter att puttra på med 2%tillväxt, 200k jobb i månaden, ingen löneglidning, ingen inflation…. fortsatt låga räntor. En börs som sakta glider uppåt, fast där 10% rekyler då och då skrämmer slag på marknaden. Men som egentligen bara är köplägen i stigande trend. Där värderingarna ser ut att bli högre och högre då konjunkturen inte har kraften själv att skapa rejäla vinstökningar, fast där värderingarna över tid ändå motiveras av det låga ränteläget, och det faktum att bolagens direktavkastning ändå är relativt god (då de prioriterar kassaflöden framför investeringar, och där lönerna och räntekostnaderna håller sig på mattan)
Att de amerikanska räntorna inte vill lyfta trots FEDs relativa hökighet, och optimismen kring Europa håller uppe Euron. Senast 1,12 mot dollarn. Jag skulle säga att hela Trump debacklet representerar ca5%. Ändras synen på Trump så lär dollarn stärkas mot 1,06 i brådrasket. Räntorna lär följa efter. Den relativa avkastningen mellan börserna i USA och Europa också! De Amerikanska bankerna har börjar performa relativt SPX… det brukar vara förenligt med en studs på 10-åringen och därmed dollarn.
Oljan orkade inte hålla sig…. så den är kanske på väg mot 43/44. Svag lagerdata från USA spökar. Handlar det om att man underskattat de amerikanska producenterna, eller är det dassig efterfrågan. Eller både och?
Även om jobbdatan var klen för två veckor sen, så pekar det mesta på att det kommer att fortsätta att skapas jobb, och arbetslösheten fortsätter att leta sig söderöver…
Man undrar ju lite ödmjukt, kan verkligen arbetslösheten i USA gå under 4% utan att det händer nåt med lönerna? Många skulle nog svara nej. Samtidigt sa de förmodligen Nej, om man ställde samma fråga när arbetslösheten stod i 5,5% om de trodde på utebliven löneglidning under 5%.
När vi är inne på temat kan vi ju även titta på svenska förhållanden. Nedan tittar Riksbanken på. Jag vet faktiskt inte vad SEB får NAIRU ifrån, då Riksbanken ogärna talar om någon specifik nivå för Full sysselsättning. Men låt gå för den. Tittar man på nedan chart så borde löneinflationen stå inför dörren. Men samma sak har man sagt i USA länge utan att det händer nåt. Så vi får väl se!!! Jag är ödmjuk
Svensk inflation kom för en stund sedan… kärninflationen kom in på 1,6%. Samma som fg månad. Död och trendlös och generellt i linje med löner, tillväxt och jobbskapande skulle jag säga. Troligtvis är den ännu lägre om man korrigerar för valutaeffekter och engångseffekter för dyrare flygresor. Ni som är skeptiska borde studera de historiska sambanden. Väsentligt högre inflationstakt har sammanfallit i tider med väsentligt högre tillväxt, jobbskapandetakt och löneinflation än idag. Den missar många tycker jag! Sen finns det ledande data som pekar på att såväl jobbskapande som tillväxt kommer att växla upp. Detta tillsammans med RU indikatorn skulle kunna leda till högre löneglidning…. men vi är inte där än, och jag tror inte på det förrän jag ser det! Det om något har utvecklingen i USA senaste åren lärt oss.
Men jag klagar inte…. Sverige går bättre än både Europa och USA.
AMF kom med sin årliga rapport över fondavgifter.
Hemberg röt till. Han tycker fortfarande avgifterna är för höga. Särskilt för felprissatta bland- och räntefonder.
Jag håller med Hemberg, och tycker det är bra att han driver på detta!
Men jag vill även lyfta två frågor i all välmening.
1, Distributörer, typ Avanza, tar en del avgiften för att förmedla fonder. Många förvaltare är bra (och dåliga för den delen) på att förvalta fonder, men värdelösa på att sälja och distribuera dem. Det är bankerna, Avanza, Söderberg mfl bättre på. Om vi ska ha en bra diskussion kring avgifterna. Hur mycket får distribution kosta, och hur mycket ska förvaltning kosta? Just asking?
2, Avgifter är en jätteviktig beståndsdel i ett 30 årigt pensionssparande. MEN, när man utvärderar fonder så är det baserat på NAV värde efter avgifter. Avgifter är inte allt. En skicklig förvaltare kompenserar för en hög avgift. Hade avgiften varit lägre hade han varit ännu skickligare. Jag bara säger att det finns fonder som gör ett bra jobb utan att vara billigast. Jag gillar avgiftssänkar debatten. Men den ska komplettera Prestationsdebatten. Inte ersätta den!
Tidigare talade man om provisionsförbudet. Men den debatten dog ut. Tyvärr! Istället verkar PPM debatten tagit över och jag är rädd att man kommer fatta fel beslut. Snälla PPM och ansvariga politiker. En äldre medborgare, som är hyggligt riskavert med fokus på att bevara sitt kapital, ska inte tvingas in i en fond med 135% aktieexponering. Särskilt inte efter 8 års börsuppgång. Det kan lätt sluta i tårar. Det finns andra sätt att säkerställa kvalitén på PPMs fondtorg.
Lite data har trots allt kommit. Datan över Service PMI i USA var hygglig, ISM non Mfg kom in på 56,9 mot väntat 57,0 och fg 57,5. Markits motsvarighet kom in på 53,6 mot väntat 54,0 och fg 53,1. USA är en tjänste ekonomi, och det är där jobben skapas. Jag säger bara att var 1H17-svackan början på något mycket värre, typ stundande recession, så hade det varit jättekonstigt med så här pass starka siffror.
Även I Sverige ser vi samma syndrom som i USA, dvs räntemarknaden verkar inte dela aktiemarknadens glädje……
För er som har gott om tid kan jag rekommendera läsningen nedan
Riksbanken håller på med ett BigData Project för att bättra kunna prognostisera inflationen. Det är väl bra!!!! Vad som hade varit ännu lite bättre om de kunde göra samma sak med löneutvecklingen. För den är enligt mig den enkom viktigaste kraften för efterfrågedrivna priser. Får vi bara högre priser, utan löner, då är det något annat som spökar och då får vi det de facto sämre. Att då inta en åtramande politik är då rent utav skadligt. Precis som att stigande löner är något att oroa sig för även om det inte ger avtryck i priserna.
För er som vill grotta ner er i löner, kan man även titta på
Handlar om industrilönerna ska vara trendsättande i Sverige, när vi mer och mer går mot ett service/tjänste samhälle, och där vår industri verkar på en extremt konkurrensutsatt global arena. Det är intressant, givet att man spikade fast lönerna strax över 2% i 3 år nu senast…. och avtalslönerna står för ca hälften av alla löner i Sverige.
Om jag tänker på det med lite sunt bondförnuft. Givet hushållens skulder, och alla skulder som ligger i Bostadsrätterna. Vill vi verkligen ha högre räntor? Dvs vill vi verkligen ha högre strukturell inflation? Vill vi verkligen ha så värst mycket högre lönebildning?
Spontant skulle jag vilja säga att vi vill ha maximal tillväxt och jobbskapande, UTAN att det trycker upp löner, inflation och räntor. Exakt var den nivån ligger vet jag inte…. kanske där vi är idag?
Sen för att det INTE ska spåra ur i det längre perspektivet så behöver vi ett riktigt skuldkvotstak….. men det vet ni redan!
På onsdagkväll lyssnar jag på vad Fru Yellen har att säga. Spontant tror jag marknaden faktiskt hade uppskattat en hökig FED givet att det handlar om att det tror på konjunkturen, ie att de inte är oroliga för politik etc. Det hade gett Comfort till marknaden. En duvighet, som grundar sig på osäker framtid tror jag inte tas emot lika bra!
Min grundinställning till börsen är att man ska hålla sig borta av fundamentala skäl. Det kommer köplägen längre fram. Den verkliga Risken är för hög nu. (Det är den upplevda som känns liten ;-)) Nedsidan är för stor. Tekniskt/taktiskt däremot så finns det mycket goda odds för en topp i sommar, kanske runt 1,720. Detta tror jag så länge som 1,600ish håller. Sitter med SL på 1,585 just nu. Därefter har jag tekniskt target på 1,900-2,000 sett 12 månader ut. Dit når vi dock inte utan korrektion av nåt slag.
Den här branschen präglas av klyschor. För många tror jag. Fick höra en senast idag om den drygt 8 år långa börsuppgången.
”En börsuppgång dör sällan av vare sig ålder eller värdering. Den dör av en anledning”
Det är förvisso sant. Höga värderingar är inte en anleding. Men höga värderingar i kombination med fallande vinster är. Finns det nåt som säger att 8 år räcker? Nej det kan lika gärna vara 6 år som 12 år. Så jag håller till stor del med i den klyschan.
MEN, eftersom vi aldrig vet NÄR och av VILKEN anledning, så tycker jag Värdering är rätt viktigt att bära med sig. Historiens skickligaste investerare har alltid haft koll på två saker. Skillnaden mellan värde och pris, och problemet med att förlora pengar.
Att ha förmågan att köpa något billigt gör att risken att du ska förlora pengar minskar i all väsentlighet. Den naturliga följden av det här är att oddsen att tjäna pengar ökar. Värdering är alltid intressant. Men det hjälper dig aldrig att tajma marknaden på kort sikt. Däremot hjälper det dig att tajma marknaden på lång sikt. Om det nu finns något som heter ”markettajming på lång sikt”?
Personligen tror jag att nästa kris och recession handlar om Skuld, eller Defaults på skuld. Initialt kommer krisen säkert att triggas av högre räntor, men de verkliga problemen kommer vara kopplade till att spreadar… vida sådana! På så sätt blir den en följetång till Great Recession under 08-09.
Markit Mfg PMI kom in på 52,7 mot Flash 52,5 och fg 52,8…. bättre än väntat, men sämre än fg. Känns som att momentum nedåt kan vara på väg att ebba ut?
ISM som anses vara viktigare än PMI, kom in på 54,9 mot väntat 54,6 och fg 54,8. New Order 59,5 mot fg 57,5. En siffra gör ingen sommar, men det är ett trendskifte helt klart sen ISM toppade med februari siffran.
Tittar man på marknaden har Europa och Euron outperformat USA under året. Många drar ju gärna paralleller till politik, dvs Trump vs Europa ser allt bättre ut. Men faktum är att datan i europa har varit mycket bättre relativt förväntningarna jämfört med USA. Detta innebär att surpriseindex Europa / USA har utvecklats till euron och Europas fördel. Om det nu är ett trendskifte vi ser, så kan det även vara dags för Europa och euron att ge tillbaks lite av vårens outperformance?
Hade datan i USA kunnat komma in lite bättre så ger det också stöd för att realdata och tillväxt under 2H17 ska komma in starkt!!! Det är bra för vinstrevideringar och därmed aktiemarknaden.
För att summera, datan var bra för börsen, vilket också bekräftades med tanke på att SPX gick starkt igår.
NFP, jobbdata från USA, kom precis in på 138k mot väntat 185k och fg 173, nedreviderat från 211k. En riktigt svag siffra som pekar på att tillväxten inte ens taktar på 2%.
Lönerna kom in på 2,5% mot väntat 2,6 och fg 2,5% i årstakt. Ingen löneinflation i sikte!
Om tillväxt och jobb går hand i hand så lär bnp under q2 vara bättre än q1 men knappast tillfredställande. Man undrar hur Atlanta GDPnow kommer reagera och man undrar hur detta lirar med Pmi’s.
Detta kommer inte att hindra Fed från att höja i vare sig juni el september… men därefter är mer osäkert. Datan måste börja komma in starkare….
Jag har lite svårt att se hur SPX ska orka fortsätta i det korta perspektivet. Snarare kan det komma lite vinsthemtagningar mot 2,400. Givet detta lär inte omx gå mot 1720 på kort sikt. Någon större korrektion är inte heller trolig då siffran borde så smått dämpa Feds hökighet.
Det har trillar in en del data. Vi har fortfarande den viktigaste kvar, nämligen ISM och NFP. Men låt mig redogöra för vad som kommit in hitintills.
US Core PCE, Feds favvo mått, kom in på 1,5% mot väntat 1,5% och fg 1,6%. Inget inflationstryck i sikte. (tänk vad många gånger jag har rapporterat Exakt det här senaste åren!!). Core CPI för nån vecka sedan pekade på samma sak. Detta gör att FED inte behöver satsa på åtstramningspolitik. Däremot hindrar det inte dem från att röra sig bort från expansiv PP till en mer Balanserad PP. De har sagt att vi kan vänta oss två höjningar till, dvs från 0,75% till 1,25%, i år. Huruvida de även höjer i december till 1,50% låter jag vara osagt. Det får nästan höstens data utvisa. Men de är ju väldigt sugna på att börja rulla av sin Balansräkning, och det kanske är vad som ligger i pipelinen under Q4 i år, efter september höjningen. Om styrräntan höjs till 1,25% så borde en 2-åring ligga på 1,75%ish och 10-åringen 2,75%. Hur mycket Qexit sedan kan lyfta räntorna låter jag vara osagt. Det handlar såklart om hur avrullningen kommer att gå till.
Sen om man ska gå händelserna i förväg…. om marknaden väntar sig recession i USA under 2019/2020 så kommer även yieldkurvan att förändras och platta till sig. Primärt genom att långräntorna inte stiger lika mycket som korträntorna. Därför kan man tänka sig att uppsidan på korträntorna är större än långräntorna allt annat lika.
Bakgrunden till den strukturellt svaga inflationen handlar i grunden om att löneinflationen är fortsatt låg. Detta trots att arbetslösheten letat sig ner på låga nivåer. Visst, lönetakten är högre idag än under 2011-2013. Men den ligger fortfarande på en nivå som rimmar väldigt väl med den kärninflation vi ser idag.
Varför är löneinflationen så låg? Det finns många skäl till detta, och det är hyfsat komplex materia. Det som är intressant är att HUVUDfrågan: ”Företagen har under flera år sagt att det blir allt svårare att hitta kompetent personal. Historiskt har detta lett till stigande löner av logiska skäl. Men hitintills har detta sambandet inte fungerat”…… Det är inte bara i USA vi ser detta. I Sverige säger företagen, genom Riksbankens RU indikator samma sak, ändå stiger inte lönerna”. Är sambandet trasigt, och i så fall varför? Det är för tillfället den klart viktigaste frågan!
Är det en typ av moment 22. Man vill anställa, men även om man höjer lönen så hittar man inte rätt folk. Därför höjer man inte lönerna för det gör det inte lättare att anställa? Eller är företagen så lönsamhetsorienterade att man gärna anställer, men om det är till väsentligt högre lön, då är det inte lönsamt? Därför gnäller man istället att det är svårt att hitta folk?
Eller är det så att löneinflationen faktiskt är på väg upp, ur en historiskt perspektiv, väldigt seg och långdragen trend? Vilket förr eller senare kokar ner till stigande inflation, och att det gamla sambandet därmed inte alls är trasigt. Svårt att säga. Det enda jag vet är att så länge som lönetakten i USA inte uthålligt lägger sig en bra bit över 3% så är det svårt att räkna med uthållig kärninflation på 2%+. Så fram till den dagen så är min prognos i linje med senaste siffran.
SCB publicerade svenska löner häromdagen. Lönerna ökade I Sverige med 2,4% under Q1 i år. En bra bit under Riksbankens prognos om 2,8%. Återigen handlar det om att deras RU indikator guidar fel. Lönedriften är extremt låg i ekonomin. Nordea anser att den viktigaste förklaringen i Sverige är den demokratiska faktorn. Dvs gamla människor med hög lön pensionerar sig, och nya unga, med låga löner anställs. De tror även att många företag inte känner att de har pricingpower (trots den så fantastiska konjunkturen alla pratar om) och därmed har de svårt att höja priserna. Sälja mer i volym ja, men svårt att höja priserna. Det innebär inplicit att de skulle kunna vara intresserade av att anställa fler, för att möta efterfrågan, men ointresserade av att höja lönerna då denna kostnadsökning inte går att skicka vidare till slutkunden. Känns som att det sistnämnda rimmar väldigt väl med globaliserings- och digitaliseringsfaktorerna.
Conference Board Conference Board kom in på 117,9 mot väntat 119,8 och fg 119,4. sämre med det är ingen stor sak. Det är en fortsatt mycket bra siffra. Man kan säga så här, om alla tyckte att FEDs höjningar på sistone började svida i plånböckerna i form av högre räntekostnader, om alla väntade sig att Fastighetspriserna skulle vända ner till följd av högre räntor, om alla trodde det skulle bli Riksrätt mot Trump och allmänt tumult mellan pro och anti Trumpister på gator och torg….. då är jag mycket tveksam till att ovan siffra, tillsammans med systersiffran Michigan, hade legat kvar på de här nivåerna.
Det har även rullat in en del PMIs.
Chicago PMI, som historiskt har guidat ISM väl, kom in på 59,4 mot väntat 57 och fg 58,3… en otroligt stark siffra. Ska bli spännande att se ISM och PMIs senare.
Från Kina har det kommit Tillverknings PMIs. Den officiella kom in på 51,2 mot väntat 51,0 och fg 51,3. Caixins kom in på 49,6 mot väntat 50,1 och fg 50,3. Lite halvdassigt är det. Hur mycket som handlar om svag efterfrågan från omvärlden under Q1, och hur mycket som handlar om att valutaeffekten med en svag Yuan börjar klinga av vet jag inte. Vad gäller Kina tror jag best guess är att ekonomin tuffar på där den är. Dvs utan acceleration vare sig på uppsidan som nedsidan.
För en stund sedan kom Mfg PMIs från Europa. Den tyska kom in på 59,5 mot väntat 59,4 och fg 58,2. Otroligt starkt. Eurozonen kom in på 57,0 mot väntat 57,0 och fg 57,0. Inline men bra nivå!
I eftermiddag kom ISM och PMIs från USA, imorgon kommer jobben. Om drygt två veckor höjer FED räntan till 1,0%. Känns som att marknaden kan klättra vidare mot 1,720 och kanske sätta en ny topp. Men håll stoppen tajt, det är allt jag har att säga!
Var på en konferens med Nordea häromdagen. Carl Bildt var en av gästtalarna. Säga vad man vill men han är jäkligt erfaren och smart, och dessutom rolig. Sen kanske man inte alltid håller med honom. Några ideer snappade jag upp, utan att egentligen ha facit. Mer intressant som diskussion!
1, Den ena är Trump syn på att stänga gränserna, något han blivit motarbetad och kritiserad för. Men vänta lite, hur mycket terrorattentat har det varit i Europa senaste åren, och hur många har det varit i USA? Det är ju ändå USA som leder ”war on terror” så det borde vara favorit destinationen för terroristerna. Borde Europa lära av USA? Det kanske inte är helt orimligt att tänka att Amerikanska folket faktiskt tycker det är rätt skönt att slippa terrordåd på hemmaplan, och därför tycker man Trump faktiskt är inne på rätt spår?
2, Det blev ett jäkla liv när Trump sa att USA betalar för mycket till NATO, eller rättare sagt, övriga medlemmar betalar för lite. Merkel, som alla gillar, sa att nu verkar det som om Europa får klara sig på egen hand, utan USA. Men vänta lite, det finns ju ett alternativ till! Är det någon som kollat om övriga medlemmar betalat/r för lite? Kan det vara så att NATO medlemmar tagit rygg på USA i många år, och nu när de ska betala fair price så knorras det? Kan ett alternativ till att dra sig bort från NATO vara att stanna kvar och betala en fair medlemsavgift? Står vi inte inför två val i så fall?
3, Globaliseringen har varit bra. Detta har jag skrivit om innan. Människor som lever i extrem fattigdom som andel av världens samlade befolkning är den lägsta någonsin. Den samlade medelklassen är större än någonsin. Globalisering har naturligtvis hjälpt till. Samtidigt har medelklassen fått det sämre. Är det globaliseringen som är felet, eller är det FÖRLDELNINGEN av globaliseringens frukter som inte funkar?
4, Hur viktig är politik egentligen? Listan över politiska riskfaktorer kan göras lång om man ser till de senaste 5-7 åren. Men tillväxten i väst har puttrat på kring 2%. Tämligen helt oberörd. Anledningen till att den inte ligger på 4% handlar snarare om att köpkraften vuxit sakta, och det i sin tur handlar om hög skuldsättning. Det känns som att politiska svanar flyger över oss i stup i kvarten men ingen påverkar realekonomin. Kan vi bortse från politik när vi försöker förstå den framtida tillväxten?
5, Bildt talade mycket om maktblocken USA, Ryssland, Europa och Kina. Men frågar man folk på gatan så verkar prio-1 problemet, såväl i USA som Europa, vara invandring och integration, rädsla för terrorism och motsättningar mellan religion/kultur. Är det så att toppolitiker går i samma fotspår som tidigare, och har missat vad folket verkligen är orolig för? Underskattar politikerna folkets oro?
6, Bildt talade även om protektionismens vindar. Men ta USA som exempel. De köper varor av Asien som de inte hade kunnat tillverka till samma kvalitet och pris själva. De betalar med dollar, varpå Asiaterna köper amerikanska statspapper för pengar, vilket håller ner räntorna. Som gör att räntekostnaderna i USA är fortsatt låga, vilket gynnar konsumtion. Alla är vinnare på det här, förutom de som jobbat i en industri som fått läggas ner. Frågan är inte om Trump börjar inse att det är billigare att hjälpa dem som hamnar utanför, än att ändra på hela systemet som innebär sämre och dyrare varor och högre räntor och lägre tillväxt. Är rädslan för protektionism överdriven?
Jag har inte svaren…. men det är intressanta frågeställningar.
Jag förstår mig inte på myndigheter. Går det ut på att de ska fatta korkade beslut hela tiden? Jag förstår att de vill få bort kriminella fonder, fonder som presterar dåligt och som mjölkar okunniga sparare. Det är rätt. De fonderna vill jag också få bort.
Men då ställer de upp krav att om en fond ska finnas på PPM torget så måste den
1, Ha minst 500mkr i AUM
2, minst 3 års historik
3, minst 50% av kapitalet får vara icke PPM
Jag förstår att de tittat på de fonderna de vill få bort och sen satt upp de här kriterierna. Det rensar troligtvis bort de fonderna de inte gillar. Fair enough.
Men det kommer troligtvis ta bort andra bra fonder också. Jag tycker två av förslagen är galna medan ett är både bra och dåligt. Förslag 1 och 3 är galna. Förslag 2 är bra och dåligt. Det finns brister med att en fond måste ha 3 års historik. Ta tillgångsklassen företagsobligationer. I takt med att den vuxit till sig har det tillkommit en rad bra fonder. Fler och bättre än tidigare. De fonderna skulle alltså inte få vara med i PPM bara för att de inte har 3 års historik. Det är dåligt. Samtidigt är det bra med historik, ja det är nödvändigt för att kunna utvärdera en fond. Mer om det längre ner. Åter till Krav 1 och 3. Det finns ingen koppling mellan bra fonder och stora fonder. Ej heller mellan små fonder och dåliga fonder. Det finns inte heller någon koppling mellan bra fonder och var kapitalet kommer ifrån.
Självklart hittar de en massa PPM krängar fonder som inte uppfyller de här faktorerna, det är ju därför de har tagit fram just de här kriterierna. Men det kommer på sikt sortera bort andra fonder också.
Mitt förslag har hela tiden varit att PPM ska bestämma vilka fonder som får vara med på torget. Det är ju deras torg. Men alla är välkomna att söka. Lite som systembolaget. Jag kan som vintillverkare gå till Systembolaget och ansöka om att få in en pava rött. Men smakar den rävgift och kostar 1,000kr så kommer den inte in i sortimentet.
Jag tycker det är bra att fonder ska ha en historik, typ 3 år, att visa upp. Man ska kunna visa upp hur man gått vs index, vilket alpha man genererat, avgifter, förvaltar konsistens, förvaltningsstrategi och hur man har adderat mervärde. Ansvaret för att paketera och presentera datan ligger hos förvaltaren. I nästa steg ska PPM se om det redan finns samma typ av fond(er) på torget. Har den nya fonden en starkare performance, eller någon annan value adding detalj, då väljs den in. Sen utvärderas den varje år. Om den inte längre håller måttet så meddelar torget förvaltaren, och då har han ett år på sig och få ordning på torpet. Annars åker han ut. Andra privata fondtorg tar inte in vad som helst. De tar in det som är valueadding och håller en viss kvalitet. De slänger även ut de som inte håller måttet. PPM ska kunna redogöra sakligt varför man inte väljs in, och det beslutet ska kunna överklagas. Men beslutet är likförbaskat PPMs i slutändan. En kvalitetsscreening helt enkelt.
Förslaget som nu ligger, med de här trubbiga måtten rensar kanske bort oönskade fonder. Men på sikt utesluter det även bra fonder, och troligtvis även inkluderar dåliga.
Ge PPM resurser att skapa ett fondtorg av kvalitet. Låt bevisbördan ligga hos förvaltarna. Det finns dem som vill bestämma över sin pension själva. Låt dem få göra det. Alla andra bör PPM tar hand om. De förtjänar också att sova gott om natten. PPM är ingen dum ide i grunden. Det var bara fel att vem som helst skulle få vara med. Så är det ju inte ens på Systembolaget!
Den näst bästa lösningen är förmodligen att lägga ner hela PPM.
Det som hade varit tragikomiskt är om PPM kastar ut 300 fonder, uppskattningsvis 1/4 del av kapitalet och för över det till Såfa fonden som allt annat lika har större nedsida om aktiemarknaden kapsejsar, samtidigt som vi får en fastighetskris, med fallande priser och personliga tragedier. Hade inte det varit det optimala priset för inkompetens?
vilka tror ni gynnas mest av de här kraven? Jo just det, bankerna. De har stora fonder med många år på nacken, där endast en liten del utgörs av PPM. Fan det är nästan så att man tror att bankerna mutar PPM tjäntemännen. Ungefär som när de mutar finansinspektionen kring skuldkvotstaket. Det är för jävligt! Varför säger inte PPM så här: alla fonder som är dyra och dåliga ska ut, detta oavsett storlek och ppm exponering?
Varför har PPM inte tillsatt en utredning som visar vilka fonder som håller låg kvalitet? Är det för att den visar att det både finns bankfonder och ppmkrängarfonder bland dåliga fonder. Fy fan alltså!!! Jag har ju gjort en Blandfondsundersökning två gånger och den har visat samma sak två gånger, dvs det finns underpresterande fonder inom såväl smutsiga PPM förvaltare som ”seriösa banker”. Det som stör mig nåt våldsamt är att stort fokus har i debatten riktats mot PPM förvaltarnas avgifter, som är hutlösa. Men vet ni vad. Bankernas blandfonder/generationsfonders avgifter kanske inte är lika höga, men eftersom de här fonderna investerar i bankens övriga fonder så tar man många gånger ut dubbel avgift. Det är för jävligt! Utöver det kan man fråga sig hur objektiva de förvaltarna är när de nästan bara investerar i bankens egna fonder. Varför har Allra journalisterna inte grävt i detta? Det för jävligt!
Erik Thedeen skriver på DN att Fi vill skärpa amorteringskravet genom att införa ett mjukt skuldkvotstak. Hushåll med skuldkvoter som över stiger 4,5X bruttoinkomsten ska amortera 1% av lånet varje år. Det är upp till regeringen att bestämma om det ska bli verklighet eller ej. Men går det genom så kan det bli en realitet i början av 2018.
Förslaget är inte dåligt, det bidrar allt annat lika till att hushåll inte vill belåna sig lika hårt. Men det är fel väg att gå.
Regeringen lär bli pressad av banksektorn, mäklarbranschen och byggindustrin. Diverse remissinstanser kan också sätta kuggar i hjulet. Ni minns turerna innan amorteringskravet. Men det är nog många som samtidigt drar en lättnadens suck att det inte blev ett faktiskt skuldkvotstak.
Anledningen till att jag inte är nöjd är att det INTE är ett tak. Ett tak innebär att man inte får låna mer än taket. Men i det här förslaget får du fortfarande låna mer än 4,5x din bruttoinkomst. Enda skillnaden är att OM du gör det så måste du amortera 1% av lånet årligen. Därför kommer många höginkomsttagare, och låginkomsttagare också för den delen, SOM HAR EN BOSTADSKARRIÄR I RYGGEN att ändå ta för stora lån i förhållande till sin inkomst. 1% amortering hinderar INTE dem. Många av dem amorterar redan idag. De som berörs mest är nya låntagare som ger sig in i marknaden för första gången. Nu blir det ännu tuffare.
Resultatet är att skuldkvoterna kommer inte gå ner. Priserna kommer inte att gå ner. Riskerna försvinner inte. Utestängningseffekten kommer att finnas kvar.
Finansinspektionen verkar inte våga genomdriva ett äkta skuldkvotstak. Jag tror de är rädda för vad en större prisnedgång kan föra med sig.
Visst, det kommer ge en bromsande effekt, men vi måste få in ett tak som gör att vi VET att inga nya låntagare lånar mer än att de inte kommer att ställa till problem i framtiden. Det här löser inte detta. Detta innebär att folk kan fortsätta att ta för stora lån, samtidigt som de amorterar så lite på det att det knappt gör skillnad.
Den här åtgärden är ett utvidgat amorteringskrav. Inte ett skuldkvotstak. Tyvärr!
Problemet med amorteringskravet är
1, det ökar riskerna i systemet då motståndskraften mot högre räntor blir lägre, då du har mindre över till att betala räntekostnader
2, det hindrar inte hushåll från att överskuldsätta sig
3, Amorteringstakten är ändå så låg att det tar för lång tid att komma ner på en bra nivå.
4, Det leder till utestängningseffekter för nya hushåll på bostadsmarknaden. Helt i onödan.
Du vill hellre låna 100% på en bostad till 3X skuldkvot, än 50% till 8X skuldkvot. Förstår man inte det så har man långt kvar på learningcurve i bostadsdebatten.
Ex
Ett hushåll som gjort bostadskarriär senaste åren, kan köpa en bostad med 50% belåning. De, och banken, tycker allt ser superbra ut så de blir beviljade ett lån med 8X skuldkvot. Att amortera 1% på lånet håller inte tillbaka lånets storlek. Tyvärr!
Det är bättre att ta rätt lån utan amortering, än att ta ett för stort lån som man anorterar på!
Ta inte tusenlappar från hushållen. Det minskar motståndskraften mot högre räntor. Dessutom påverkar det svensk tillväxt negativt!!!
Slopa amorteringskravet och inför ett skarpt skuldkvotstak.
Oroa inte er för priserna, de följer storleken på lånen.
4,5X brutto tycker jag dessutom är lite för konservativt, 5X räcker alt 7X netto. Men nu är det inget tak så det spelar ingen roll.
Detta gäller bara nya lån! Jag efterfrågar fortfarande ett trafikljussystem, då jag tror att detta kan få en sanerande effekt över tid. Dessutom vet vi inte om vi har en skuld/prisbubbla förrän vi har 100% data över lånen. Den vetskapen är värd en hel del.
Men det som är positivt är att vi för in skuldkvoten i folks medvetande. Bort från hela Värde diskussionen. Jag kan inte låta bli att undra: Erik, varför föreslår du inte ett skarpt tak? Det kanske vi får reda på imorrn?
Opec beslutade igår att förlänga produktionstaket med 9 månader till mars 2018. Oljan föll på beskedet. Å andra sidan handlades det upp kraftigt inför, så den kändes som en klassisk Sell the facts reaktion. Vad händer nu?
Tekniskt: På kort sikt har Brenten retracerat 50% av uppgången från 47 till 55 på ett ungefär. så överköptheten har försvunnit, och tror man 47 var en viktig botten i stigande trend så kan detta vara ett köpläge. Samtidigt kan man vara kritisk till den här trenden eftersom vi på sistone haft fallande toppar och bottnar. Ur det perspektivet är risken stor att vi ska mot 43/44. Egentligen skulle jag vilja att 50/51 området håller nu, och vi får förnyad kraft mot förra toppen på 55 för att börja tro på det gamla 70ish målet. Det är fullt möjligt. Men det är stor skillnad på 44 och 70 och båda är reachable innan årets slut.
2. Spekulativa positioner: De toppade ur i början av året, och har kommit ner till mer neutrala nivåer. De ger ingen guidande som jag ser det.
3. Amerikanska lagernivåer: Vänt ner från en mycket hög nivå. Det är i regel positivt. Men det förutsätter att de fortsätter mean reverta vilket förutsätter en hygglig konjunktur där borta. Det handlar också om hur effektiv den Amerikanska oljeindustrin är. Den har senaste året överraskat de flesta.
4. Utbud: Ja OPEC förlängde ju igår. Det är supportive allt annat lika.
5. Efterfrågan: Ja det ser ju ut som om konjunkturen globalt, och i USA i synnerhet accelererar nu efter en temporärt svag Q1. Det är bra.
6. Säsongsmässigt. Sommarperioden är normalt sett en bra period för konsumtion, vilket innebär att lager kan pressas nedåt.
7. Dollarn: Den är svag, vilket är bra för oljan. Men den kan svänga snabbt. Dock verkar dollarns inverkan på oljan ha en underordnad effekt just nu.
Så för att summera. Tekniskt går det att måla upp två scenarior. Nästan lika trovärdiga. Men med kniven mot halsen hade jag tagit en positiv position med Stopp vid 50. Fundamentalt ser det rätt positivt ut, fast med den stora osäkerheten kring balansen i USA. Hur effektiv är industrin (dvs hur mycket kommer produceras framöver och var tar lager vägen) VS. hur kommer efterfrågan att bli framöver (dvs hur mycket kommer Amerikanska tillväxt att växla upp under resten av 2017 samt den så gynnsamma säsongseffekten?)
Det är ett ganska tajt call faktiskt!
FED kommer höja räntan i juni. Det gjorde man klart igår. De höjer även i september, och kanske i december. Sen blir det fokus på att rulla av Balansräkningen.
Om styrräntan står i 1,5% så borde ett kort bostadspapper stå i minst 2% och ett femårigt i ca 3%. Det borde attrahera privata aktörer att köpa (då det är hyfsad kompensation för inflation och risk över en 5-års period).
Pengarna som kommer in när bostadsinstituten säljer en MBS betalar man FED. Så gör man. Redan idag. Den stora skillnaden är att Fed slutar köpa nya. Man slutar alltså med Att rulla över i nya MBS instrument. Det är själva grunddynamiken.
Eftersom privata marknaden ”tvingas” köpa en 5-årig MBS, så måste de avstå att köpa alt sälja nåt annat. Därav negativ Asset Inflation allt annat lika. Därför är det viktigt att förstå hur FED tänker lägga upp detta.
Ovan exempel gäller såklart även statspapper.
Jag har hela tiden hävdar att man vill Nolla Bank Reserves på skuldsidan. Inte hela balansräkningen. Dvs Inte ”Money in circulation”. Man borde göra det primärt genom att rulla av MBS, inte Treasuries. Om jag får rätt så sätter det inte särskilt stor press på Tresuries, man kan göra det på spreadarna i MBS.
Deutsche Bank har en annan syn:
Kort sagt säger ovan att FED har 415 miljarder dollar i Treasuries som förfaller nästa år. 203mdr, typ hälften, av dem måste marknaden (dvs alla andra aktörer) ta hand om, resten rullar man över enligt ett 80/60/40/20 schema per kvartal. På MBS sidan är det 178 mdr som förfaller, varav FED låter privata marknaden köpa ca hälften. Enligt samma schema. 2019 kommer inte FED köpa Några nya alls, dvs inte rulla över något. Då dumpar de över 356 resp 169 miljarder till privata sektorn.
Notera att FED inte säljer nåt, utan US Treasury och bostadsinsituten säljer nya för att lösa FED och alla andra som förfallet. Men FED kommer alltså inte köpa nya i samma utsträckning, vilket tvingar privata aktörer att köpa istället.
Några frågor:
Är det stora belopp, får de inverkan på räntora? Svaret är, det beror på.
Det beror på hur Trump tänker sköta ekonomin. Kommer han köra stora underskott, som också måste finansieras, ja då kan det bli rejäl press på räntorna. Kör han en balanserad budget, då blir det mindre press allt annat lika.
Jag vet inte vad Deustche fått den här 80/60/40/20 fått den från. FED har inte varit så tydliga. Men det är klart att de inte kör 100% från dag ett. Samtidigt borde fokus som sagt ligga på att rulla av 1,700mdr i MBS som de sitter på. Givet att det verkar förfalla ca 170mdr om året, så är det en framtida avrullning i 10 år. Ska det gå snabbare så måste de bli nettosäljare i marknaden. Det är inte huvudspåret.
Bank Reserves vill jag minnas uppgår till ca 2,100mdr. Så de borde även vilja rulla av ca 400mdr i Treasuries, så det är inte orimligt att tro att även Treausuries omfattas nu initialt. Säg att det förfaller ca 380mdr i Treasuries om året och 170mdr i MBS, totalt 550mdr. Då skulle det ta 4 år att nolla Bank Reserves, och därmed kan man säga att QE är utfasat. Dock sitter man kvar med 1,000 miljarder i MBS som kanske inte är önskvärt. Svårt att säga. Jag kan inte den exakta förfallodtrukturen på Feds papper. Men den borde man nästan sätta sätta sig in i!
En årlig avrullning med 550mdr, eller 50mdr i månaden är inte småpotatis. Det är att likställa med att staten skulle köra ett budgetunderskott om 3%. Visst går det i en stark konjunktur utan att ha alltför negativa konsekvenser på räntorna. Men visst får det effekter. I en svag konjunktur är jag klart tveksam. Sen handlar det ju om Trump. Vilken budget har han tänkt sig, och kommer han ha draghjälp av en stark konjunktur eller ej.
Det är många loose ends…. och jag lovar er. Inte ens FED har facit idag.
Jag har alltid hävdat att QExit sannolikt för med sig lika negativa effekter på realräntor och spreadar, som QE en gång hade positiva effekter. Allt annat lika. Det står jag fast vid!
Samtidigt tror jag Fed är pragmatiska, inte kantiga. Dvs om de märker att de kan hålla sig borta när Treasury el bostadsinstituten göra auctions, dvs säljer nya papper, UTAN att de får effekt på räntorna. Då kommer de passa på. Men är det svajigt där ute och räntorna börjar pressas uppåt, då dyker de upp i auctionerna som köpare och tar därmed bort trycket.
Om Qexit består av Bank Reserves på 2,100 mdr, vilket jag tror. Rullar man av det på 5 år så är det 420mdr om året. Det är drygt 2% av BNP. Det går om Trump kör en balanserad budget och konjunkturen är okej. Brister någon av ovan tar det längre tid.
Nästa vecka blir viktig: US Core PCE, PMIs samt Amerikansk jobbdata….
Jag hoppas att datan är så pass positiv att marknaden börjar hoppas på stark konjunktur och vinstrevideringar under 2H17. Det skulle kunna driva OMX upp mot 1,720ATH och kanske sätta en ny topp. Innan det är dags för en välbehövlig paus igen.
Jag vill göra en heads-up! För många är detta repetition!
Många har nog läst om Riksbankens oro för de svenska hushållens skuldsättning, Ingves säger
”Så länge skulderna stiger snabbare än disponibla inkomster så läggs hela tiden till skuld i systemet”, sa riksbankschefen till journalister på onsdagen.
Hallå Sveriges Riksdag! Ge Thedeen mandatet att införa skuldkvotstak! Ta ert ansvar era populistsökande ynkryggar!
Skulderna ligger på 3,784 miljarder. Lägger man till skulderna i bostadsrättsföreningarna på 428 miljarder så landar vi på ca 4,200 mdr i total hushållsskuld. 3,400 av dem är bostadsrelaterat. Är det mycket?
Enligt Riksbanken är det ca 200% av inkomsterna. Det är en hög siffra internationellt sett och historiskt sett. Å andra sidan måste hushåll internationellt bära en större kostnad för skola, vård och välfärd än vad vi gör. Så ur ett internatinellt perspektiv klarar vi högre siffror.
4200 miljarder är 420,000kr per svensk. Men eftersom vi är 5 miljoner arbetare blir det 820,000kr per knegare.
Sen blir det knasigt att räkna på alla arbetare, då alla dem utan lån bör räknad bort.
Men låt oss inte stirra oss blinda på aggregerade genomsnittssiffror. De säger nämligen väldigt lite. Om alla hushåll hade lån som uppgick till 2X inkomsten. Då hade jag sovit väldigt gott.
Vad ALLT handlar om är sammansättningen av siffran.
Låt säga att lån/inkomst hade legat på 100%. Hade det varit bättre än 200%?
Inte nödvändigtvis. Om 100% var en sammansättning av 10% med 8x skuldkvot och 90% med 0,2x. Samtidigt som 200% bestod av 100% låntagare med 2X skuldkvot. Då hade jag varit rädd för de 10% med 8X.
Men vi vet alla att så inte är fallet. Att den aggregerade genomsnitts skuldkvoen ökat handlar såklart om att hushåll med för hög skuldkvot blivit fler. Det fattar Ingves också!
Men vi måste enas om vad som är FÖR hög. Det är rätt enkelt i teorin.
Det är den nivån som gör att INGET hushåll inte klarar sina framtida räntebetalningar givet deras inkomst. Samt att Svensk ekonomi klarar konsumtionsbortfallet, som högre räntekostnader för med sig, utan att tvingas in i recession med stigande arbetslöshet.
När vi vet detta så bör vi införa ett trafikljussystem som flaggar för hur många låntagare som inte klarar detta.
Därefter inför vi ett rimligt skuldkvotstak. Jag tror det ligger kring 5X brutto, men jag all ears för en diskussion!
Ingves trycker på andra restriktioner bör införas.
Jag anser att alla åtgärder som gör oss fattigare, dvs mindre pengar i plånboken är helt fel. Fel för att:
1, de just gör oss lite fattigare, vilket gör att vi tvingas konsumera, investera, spara och amortera mindre
2, för att de i onödan påverkar svensk ekonomi negativt
3, och viktigast av allt, de sänker inte risken, utan de ökar risken då vi allt annat lika klarar högre räntor sämre
Jag tänker framförallt på
slopa ränteavdrag, införa Fastighetsskatt, tvinga till bundna lån och amorteringskravet.
Jag ogillar också bolånetaket och tajtare bolånekalkyler. De gör det bara svårare för stora grupper som inte har rika föräldrar eller som inte gjort ”bostadskarriär” att inte komma in på bostadsmarknaden.
Skuldkvotstaket är det enda som behövs. Det gör att hushållen inte skuldsätter sig för mycket, att de klarar högre räntor. Detta utan att de får mindre över i plånboken. Det stänger heller inte ute folk från bostadsmarknaden.
Vad det gör är att sätta ett tak på priserna, då de kommer vara kopplade till inkomsterna.
Det har kommit preliminär data över inköpschefsindex idag.
Den tyska Mfg PMI kom in på 59,4 mot väntat 58,0 och fg 58,2… oerhört starkt!
Den matchas av IFO som kom in på 114,6 mot väntat 113,1 och fg 113. Bästa någonsin!
Från Eurozonen totalt landade Mfg PMI på 57,0 mot väntat 56,5 och fg 56,7… också starkt.
Vi har även haft Prel PMIs från USA. Prel Mfg PMI kom in på 52,5 mot väntat 53,0 mot fg 52,8. Sådär!!!! Service PMI kom in på 54,0 mot väntat 53,3 och fg 53,1. Bra!!! Rätt blandat kan man säga. Tror tyngdpunkten i USA ligger på politik och realekonomi, särskilt jobben. Samt räntehöjningar, och vinstrevideringar. Känns som att marknaden, typ SPX , konsoliderat i 3 månader för att optimismen klingat av. Politik kan fälla marknaden med 5-8%. Men politisk optimism och stark hårddata kan lyfta den med lika mycket. Jag skulle gärna vilja se att SPX etablerar sig över 2,400. Hursomhelst är Feb16 trenden intakt, och den ser jag som sagt som 5e vågen i den rörelsen vi haft sedan 2009.
Det är jättekul att sentimentsindikatorerna är så starka i Europa. Det pekar inte bara på att Q2 är starkt utan även kommande halvåret har potential att bli det. Med bra menar jag högre tillväxt och fler jobb.
Eur/Usd har tagit till sig av detta. Euron är synnerligen stark. Det handlar såklart också om att dollarn är svag, vilket grundar sig i risken för riskrätt mot presidenten, uteblivna skattesänkningar etc.
Men tittar man på realräntespreaden mellan den tyska och amerikanska tvååringen så motiverar inte den en så stark Euro. Snarare ner mot 1,05.
Har valutan fel?
Det kan såklart även bero på att valutan prisar in att 1, de amerikanska räntorna ska falla och/eller 2, de europeiska räntorna ska stiga kraftigt.
Är något av det här sannolikt?
1, FED har inga problem med inflation och lönebildning. Trots detta anser de att expansiv penningpolitik inte är lämpligt givet läget och utsikterna i ekonomin. Det talar för att de höjer i juni, men troligtvis även i september och december. Så ur FED perspektivet finns det ingen nedsida räntemässigt.
Skulle däremot Trump ställas inför riksrätt, vi får ny val etc…. så kommer sentimentsindikatorerna att trilla ihop fullständigt. Huruvida det sedan ger avtryck på realekonomin är ovisst, men risken får anses som hög. Därför är nog risken att får vi en riksrättssituation så kommer inte FED heller att låtsas som inget hänt. Det kommer bli en klassisk risk off marknad där räntorna kommer att sjunka kraftigt.
Så finns det nedsida på US rates? Nej, inte i normal fallet. Men JA, om den politiska situationen spårar ur. Samtidigt känns det rätt orimligt att Kongressen, som kontrolleras av republikaner, skulle kasta ut sin ”egen” president. Men visst, allt kan hända!
2, Kan europeiska räntor dra rakt upp i skyn?
Låt oss vara pragmatiska. Europa växlar upp från en låg nivå. Trots stigande tillväxt är det från en låg nivå. Resursutnyttjandet, lite beroende på hur man mäter det, är lågt. Jobbskapandet stiger men är inte på någon hög nivå. Arbetslösheten är hög, och löneinflationen är låg. Kärninflationen är på en låg nivå, och dessutom trendlös. Ur Draghis perspektiv borde expansiv penningpolitik vara att föredra. Den uppgången vi ser idag är mycket TACK VARE expansiv PP (de belånade har låga räntekostnader), och att ta bort det riskerar att förstöra dagens momentum. Lite samma resonemang som vi har i Sverige. Jag skulle inte sagt nåt om arbetslösheten låg på samma nivå som i USA, och lönerna växte med 3%+ om året.
Valutan. Euron handlades på 1,30 i snitt mot dollarn under 2012-2014. Sedan 2015 handlades den i snitt på 1,10. Europa, som är en nettoexporterande region, säljer sina varor 20% billigare allt annat lika. Det hjälper. Att då ta bort expansiv PP och därmed stärka euron hjälper också till att förstöra det momentum vi ser nu. Det tror jag inte Draghi vill. Å andra sidan kräver han inte att Eur/Usd ska stå i 0,85.
Sammantaget är oddsen rätt små att Draghi på kort sikt ska ta bort den expansiva penningpolitiken. Att sluta med QE, JA. Men att höja räntor och köra QExit ligger längre bort. Den 8 juni är det ECB möte.
Summerar man detta så tycker jag det känns som att Euron slår över och prisar in för mycket optimism just nu. Svarta svanen är såklart Trump, riksrätt och politisk turbulens. Men om synen på den risken skulle förändras så har Euron lekande 5% nedsida, eller Dollarn 5% uppsida om du så vill.
Utan att spekulera, så vill jag bara säga att optimismen kring Europa och pessimismen kring USA, med råge känns inprisat här uppe på EurUsd 1,12….. trots starka PMI siffror från Europa!
Såg att Nordea och Di hade en ”out of the box” diskussion kring tillväxt och inflation. Det är superbra! Vi behöver mer dynamik och förståelse i den debatten.
1, De lyfter fram att BNP tillväxt per capita är lägre än aggregerad tillväxt. Detta pga inflyttning. Det skulle förklara varför den höga tillväxten (som jag alltså inte tycker är så hög ur ett historiskt perspektiv) inte utmynnat i stigande inflation. Den är nämligen rätt klen per capita.
Det finns en logik, om arbetsmarknaden inte blir tajtare, trots nyanställningar, pga att arbetskraften ökar ännu snabbare. Då är det en möjlig förklaring, av många, till de låga löneökningarna.
Jag har även lyft fram andra aspekter som a, att många av de nya jobben kommer från servicesektorn där de är mindre kvalificerade b, Digitalisering och globaliseringens effekter c, att inflationsläget i sig är lågt vilket gör att även med små löneökningar får vi det realt inte sämre. Vilket alltså skapar ett moment 22. d, men även demografiska aspekter som att äldre högavlönade slutar och det är unga lågbetalda som nyanställs. Det finns fler anledningar.
2, De nämner även att medianlönerna kanske ökar, även om vi inte har aggregerad löneinflation. Det är fullt möjligt. Men faktum kvarstår. Även om vi har mätproblem med lönerna, så skulle kraftiga löneökningar med stor sannolikhet driva upp priserna. Eftersom priserna aggregerat inte stiger så mycket så kan vi anta att löneinflationen inte är historiskt hög. Mätbar eller ej.
3, Avslutningsvis talar de om att ta in Asset Inflation i den totala inflationskalkylen.
Det har jag alltid vänt mig mot. Säg att din bostad dubblas i värde. Samtidigt lever du på A-kassa. Hur mycket bättre levnadsvilkor får du? Hur mycket mer har du i plånboken, hur mycket mer spenderar du på stan. Hur mycket av din ökade spendering skapar nya jobb och högre löner, dvs Mer köpkraft och tillväxt? Nej just det. Ingen. Asset inflation har liten inverkan på tillväxt, jobbskapande, konsumtion och tillväxt.
Man måste förstå kopplingen till tillväxt. Bostadspriserna stiger pga av lägre räntor. Lägre räntor innebär lägre räntekostnader. Lägre räntekostnader innebär mer konsumtion etc. Det i sig gör att du får det bättre, du påverkar tillväxten positivt. Men inte pga bostaden stiger i värde. Det är bara en indirekt effekt. På samma sätt med aktieportföljen. Visst, du kan alltid sälja den och köpa en bil, dra på semester och renovera huset. Men dina sålda aktier köps av någon annan som måste hämta hem pengarna nånstans. Så den nettoeffekten är noll.
Asset inflation bidrar bara till confidence. Som gör att du vågar konsumera. Givet att du har pengar att konsumera för. Så att ta in Asset inflation under Inflationsmåttet som ett sätt att bedöma vilket tryck och resursutnyttjande vi har i Svensk ekonomi… det köper jag inte.
Ett hus som säljs för 6mkr idag, mot 1,5mkr för 20 år sedan, har ingen direkt inverkan på tillväxt. Det bidraget hade vi bara när huset byggdes för en herrans massa år sedan! Sen om den nya ägaren väljer att låna ytterligare en miljon för att renovera, att mäklaren tjänar massa i avgift och banken tjänar mer pengar, det är i regel bra för tillväxten!
Vem är den stora och enda förloraren på ett skuldkvotstak?
Bankerna!!!!!
Skulderna är dubbelt så stora som för 10 år sedan. Inkomsterna har inte hängt med i samma utsträckning. Ni kanske förstår vad som hänt med skuldkvoterna. Bankerna har möjligtvis en ”riktlinje” internt för vad skuldkvoten ska ligga på. Men har alltså möjlighet att kringgå denna. Beviset att de faktiskt gör det är att skulderna ökat väsentligt snabbare än inkomsterna.
Bankernas vinster kommer inte ur feta marginaler, utan volymer. Volymer från bolån!
Därför är det så otroligt sunkigt när företrädarna för bankerna skriver så här! Jag undrar om de är korkade och tror på vad de skriver? Eller om jag får gissa så förstår man alldeles utmärkt, men man väljer att gå bankernas ärrenden. Det är ju trots allt bankföreningen. Bankerna i sin tur prioriterar lönsamhet framför allt annat. Det funkar så länge som räntorna är låga och/eller arbetslösheten börjar stiga. Ur mitt perspektiv stinker det här korruption och girighet!
Det är lätt att sugas med i resonemanget. Det låter ju nästan vettigt!!!
Men lögnen som ligger till grund för hela artikeln är att hushåll inte kommer få råd att köpa en bostad. Det stämmer inte! Det är nämligen inte priserna som leder lånen, utan lånen som sätter priserna. Får alla låna lite mindre så blir priserna lite mindre.
En lägenhet som kostar 5mkr idag gör det pga att lånens storlek möjliggör ett köp på 5 mkr. Samma lägenhet kostade 2,5mkr för 10 år sedan av det enkla skälet att bankerna lånade ut hälften så mycket till samma hushåll.
Ingen kommer få problem med priserna pga skuldkvotstaket. Priserna anpassar sig efter lånens storlek. De som möljligtvis kommer i kläm är dem som lånat för mycket senaste åren. De kan hamna i en situation där lån/värde ser sämre ut. Det kan skapa en viss inlåsningseffekt. För att ta sig ur detta måste de amortera ganska aggressivt. Det är egentligen bra då de lånat för mycket. De kommer de vara betjänta av om räntorna stiger. Kassaflödesmässigt däremot påverkas dem inte. De kommer även efter att skuldkvotstaket är infört betala samma ränta på samma lån, varje månad.
Bolånetaket om 85% samt amorteringskravet däremot har en utestängande effekt på alla som inte har en bostadskarriär eller snälla föräldrar i ryggen. Där har författarna helt rätt. Det här är åtgärder som ökar risken i systemet då bolånetagarna har mindre över att betala ränta för. Fördelen med Amorteringskravet är dock att vissa hushåll tar mindre lån då de kalkylerar med mindre räntor. Men givet att priserna inte gått ner så är det tveksamt om lånen blivit så mycket mindre. Ett skuldkvotstak skulle dessutom uppnå EXAKT detta, utan att ha en inverkan på kassaflödena. Snarare till det positiva, då mindre lån allt annat lika innebär mindre räntekostnader.
Att staten blir lidande köper jag inte. Mindre lån i absoluta termer innebär mindre ränteavdrag allt annat lika.
Får vi en situation där hushållen inte klarar sina räntekostnader, och dess följdeffekter i form av recession, fastighetskrasch, finanskris samt utlänningar som dumpar svenska bostadsobligationer samt effekterna på kronan…. då pratar vi inte kostnader på 10-tals miljarder utan 100-tals i kostnader….. Det borde vara överordnat allt annat.
Den sista faktorn som gör mig rasande är bankernas egoism. De skiter i kunderna. Beviset är att de säger att så länge som bankerna har rejäla buffertar, som därmed klarar höga kreditförluster, så bör inte Fi blanda sig i deras affärer. Vet ni vad det betyder exakt? Jo det man säger att om en svenskt hushåll inte klarar sina räntekostnader, så har banken rätt att kräva in lånet. Klarar de inte att betala igen lånet så tar banken huset. I samband med detta realiseras en kreditförlust. Den klarar kanske bankerna av att hantera utan att EK går upp i rök och staten måste komma till undsättning. Men läste ni vad jag skrev om hushållet. Där har vi en tragedi som man ger helt blanka fan i. Dessutom med indirekta kostnader för Svenska staten och svensk konjunktur. De säger alltså att om hushållet blir sittande utan bostad och negativt EK, så är inte det ett problem. Det viktiga är att banken klarar att ta kreditförlusten på sin balansräkning. Det är så lågt! Hade det inte varit skönt om vi slapp en sådan situation över huvudtaget?
Jag hoppas ni ser igenom artiklar som den här!!!!
Jag undrar vad Ingves och Thedeen tänker när de läser den här artikeln…. jag hoppas att de knyter handen i fickan!
Såg ni förrestren att hushållens skulder ökade med 6,8% under 1Q17
Bankerna måste hålla stenhårt på sina interna skuldkvotstak, eller var tror ni? Eller det är kanske lönerna som börjar dra! 🙂
Skämt åsido. Nu kan det även vara så att bland de som tar lån så ökar lönerna snabbare än genomsnittet i riket. Det bör även vara så att bland de här låntagarna finns dem som flyttar från hyresrätt till bostadsrätt/hus. Det lyfter lånen men även inkomsterna.
Så för att få ett exakt svar hade man behövt analysera datan lite närmare. Men hade vi haft ett reglerat skuldkvotstak hade vi inte behövt oroa oss, då vi vetat säkert att lånen går i samklang med låntagarnas inkomster. Nu vet vi inte! Vi kan bara ana oss till att skuldkvoterna ökar på ett ohälsosamt sätt.
Kortsikt's Blog 