NFP kom in på 215k mot 225k väntat och fg 223k (nedreviderat från 231k)… helt ok!
Men timlönerna, som är den viktiga siffran nuförtiden, kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,3 och fg 2,0.
Vad ska man säga…. LÖNEINFLATIONEN I USA LYSER MED SIN FRÅNVARO!!! trots flera år av stark arbetsmarknad etc.
USAs ekonomi växer hyggligt, särskilt jmf omvärlden. Men den växer i en takt som hittintills bara gett, och ger, en aggregerad löneinflation på ca 2% om året. Det har den gjort i snart 6 år.
Med tanke på att USA till största del är en tjänsteekonomi, så spelar lönerna stor roll för den underliggande inflationstakten på lång sikt. Andra viktiga parametrar är olja och dollar, men de tenderar till att svänga kraftigt, och ge ömsom vin och ömsom vatten. Lönerna är mer strukturella och trendande.
Uppenbarligen ger inte 2% löneinflation något större genomslag i kärninflationen. Detta har vi sett senaste åren. Statistiskt har man också kunna fastställa detta genom proxyn att kärninflation, rensa för dollar och energipris förändringar, är löneinflaion minus 1%.
När vi då talar om FEDs mål med 2% inflationstakt, som enligt dem är en funktion av en hälsosam tillväxt och jobbskapande i deras ekonomi, så borde de titta efter 3% löneinflation, eller i vart fall en trend som pekar ditåt. Där är vi inte på långa vägar.
Således, inför FOMC mötet onsdagen den 16 september, finns det bara ytterligare en NFP siffra i början av september. ECI kommer inte förrän i slutet på oktober. Det är inte sannolikt att den siffran kommer förändra bilden vi har idag. Kontentan är att FED kan inte, MED LÖNETAKTEN SOM ARGUMENT, höja räntorna.
Skulle övrig data, som jag anser är av underordnad karaktär, komma in dunderbra fram tills dess…. så kanske kanske kanske….. men det är inte heller så troligt.
Så för att summera, om Yellen ska hålla vad hon sagt, dvs aatt hon är DATA dependant…. så blir det ingen höjning i september, utan tidigast i december.
Visst hon kan ändra sig och säga… DATAN hittills borgar inte för höjning, men våra förväntningar är att DATAN ska kommer in på ett sätt framöver att vi känner att vi vill höja redan i dag….. men det är också rätt spekulativt.
My take…. ingen räntehöjning i september=bra för flöden= bra för multiplarna=bra för börsen… KÖP
En kollega sa, men titta på dollarn 8,83!!! Prisar in den in räntehöjningar då? Nej då, för titta på Euron, den är snart i 9,60. Det är kronan som är svag mot omvärlden, inte dollarn som är så särskilt stark…. titta på Eur/Usd… världens viktigaste valutapar, där är dollarn inte så överdrivet stark. Ingves borde hursomhelst glädjas över att kronan tappar mot omvärlden.
Trevlig helg, njut av solen!!!
Kortsikt's Blog 
En kollega till Kortsikt säger att det är kronan som är svag mot omvärlden.
Kortsikt påpekar att kronan är svag av egen kraft. Är det inte lite gammaldags att Stefan Ingves är så insnöad på att kronan skall vara låg.
Vi vet ju vad han säger att det behövs för vår industri och exporten. Men när en Volvobil i dag innehåller mer delar från utlandet än egentillverkade, blir det dyrare att sätta ihop en bil om kronan är dyr. Exportfördelen försvinner.
Carl Bildt sa ju vid omröstningen att kronan skulle bli en skvalpvaluta. Redan efter några år hände det sig att kronan rasade gentemot euron.
Göteborgarna tyckte det var för dyrt att handla varor i Danmark. Färjetrafiken försvann mer eller mindre. De populära resorna till Åland för att proviantera, de försvann. Det blev för dyrt att handla i euro i Fredrikshamn och Mariehamn.
Från 2007 har jag en anteckning att svenska kronan gentemot bahten hade förlorat 30 procent. Danskarna, vars valuta följde euron, de hade julafton varje dag hela året.
Det blev så att Spanien och Grekland försvann som chartermål för svenskarna. Turkiet och Thailand fick det blir (de hade inte euron).
Sedan växlade det igen. Euron blev svagare. Spanien och Grekland kom tillbaka som semesterland.
När jag i kväll lyssnar till poden Fill or Kill (senaste avsnittet nr 18) så har Lone Wolf varit i Spanien och blivit skrämd för att det plötsligt blivit så dyrt i Spanien.
Lone Wolf har även varit i Kroatien i sommar. Där var det billigt. Kroatien har egen valuta. Nya resemålet för svenskarna tror Lone Wolf.
Varför skall Stefan Ingves bestämma var svenskarna skall fira semester är min kommentar.
🙂 Jag tror inte det är Ingves primära mål att styra över din semester. Däremot uppskattar han nog om 1, vi kan öka exporten av inhemskt producerade varor (även om många delar är importerade och man därför kan ifrågasätta Value-adding) 2, Vi köper lite mindre importerade varor som numera är dyrare och 3, i större utsträckning väljer inhemskt producerade varor då de, allt annat lika, är billigare än de importerade.
Det här med valutor är vanskligt. Tittar man på Euron så har den trots att varit rätt stabil senaste 10 åren. Den har allt som oftast legat kring 9kr, bortsett från under 2012 då den låg på 8kr (då Sverige stod ut jmf Europa) och 2008/2009 då den var synnerligen stark upp mot 10-12kr…. men då vi också hade en finansiell kris i hela världen.
Historikerna brukar tala om att de har två perspektiv för att spegla den tid som varit. Den ena är att skildra historien efter dess kungar.
En annan infallsvinkel kan vara att beskriva Sverige utifrån den enskilda människan (folket).
När det gäller Svenska ekonomer i dag bedöms Sveriges ekonomi efter dess kung (Stefan Ingves) och hans vasaller, våra storbanksdirektörer.
Det gör även Kortsikt som i egenskap av makroekonom helt glömt bort oss som vill till utlandet och semestra
Mycket av svenskarnas löneförhöjningar försvinner vid utlandsresorna genom Ingves försorg. Ren kapitalförstöring, anser jag.
Jag läser på svenska utlandsbloggar hur många utlandsboende pensionärer är förundrade varför de plötsligt får så lite euro för sina svenska kronor. De tror det blivit dyrare i det land de är bosatta i. De misstänker ej Stefan Ingves, men det har ju Kortsikt konstaterat att det är han som är boven (?).
Den konstgjorda låga kronan har en annan aspekt också. Schweizerfrancen har ju gått upp 900 procent gentemot svenska kronan sedan slutet av 1960. Samtidigt har flera av våra största företag blivit uppköpta av utlandet. För Schweiz gäller motsatsen. Enligt tidsuppgift har ingen av de stora schweziska företagen blivit uppköpta under samma tid. Schweiz däremot har ju slukat ABB.
Har man stark valuta så är det lätt att köpa upp vad andra länder strävat ihop.
Kortsikts beundran för Stefan Ingves och hans görande är inte delad av alla. År 2011 hade Riksdagens finansutskott bjudit in två professor, Rochet (Frankrike) och Goodhart (Storbrittanien).
De sa i intervjuer att de fann Riksbankschefen ”stöddig” när han inför svenska folket låtsade som han visste sanningen.
Men professorerna sa dock till Stefan Ingves försvar i ett utlåtande till Finansutskottet, som väl har sin aktualitet än idag:
Det är väl känt att räntediskussionerna i Riksbankens direktion på senare år har präglats av oenighet mellan en majoritet och en minoritet.
Medan majoriteten har uttryckt en viss oro över bostadspriser och hushållens skuldsättning har minoriteten velat fokusera enbart på den optimala utvecklingsbanan för inflation och BNP.
Det finns vetenskapligt stöd för båda dessa ståndpunkter och vi kunde inte ge någondera sida vårt helhjärtade stöd.
Vår rekommendation att Riksbanken och/eller en systemrisknämnd ska få fler verktyg för makrotillsyn att förfoga över skulle dock, om den fick genomslag, göra det möjligt att hantera oro över potentiella tillgångsprisbubblor och efterföljande prisras separat, så att penningpolitiken i högre grad kan fokusera på inflationsmålet, på det sätt som minoriteten önskar.
Slut på citat av professorernas utlåtande.
Ja du… Jag vet inte riktigt var jag ska börja?
Tycker du att det hade varit bättre om Riksbanken höjde till, ska vi säga, 3%?
Riksbankens roll är både kopplat till prisstabilitet och finansiell stabilitet. Att bara fokusera på inflationsmålet (prisstabilitet) som professorerna föreslår kanske inte är helt i linje med uppdragsbeskrivningen.
Det jag inte riktigt får ihop med ditt resonemang är att du å ena sidan pratar om en stark krona och andra sidan om att penningpolitiken i högre grad ska fokusera på inflationsmålet (och därmed släppa den finansiella stabiliteten till Finansinspektionen vilken ytterst styrs av Regeringen) ungefär som professor Lars EO Svensson länge har förordat, bland annat kopplat till att öka kvantitativa lättnader. Detta leder väl oundvikligen till en svagare krona än innan (allt annat lika)? Eller menar du att vi ska tillbaka till att Riksbanken styr den svenska kronan ungefär som innan 1992 (på den tiden var de ju inte heller oberoende från Regeringen)?
http://www.riksbank.se/sv/Riksbanken/Riksbankens-roll/
Vänta lite… Finansiell stabilitet handlade från början om att tillgodose bank- och kontantsystemets likviditet. Att kontanthanteringen i Sverige skedde på ett säkert sätt, motverka förfalskning osv. Att motverka Systemrisker, och åtgärda systemrisker när de uppkommer.
De är först på senare år, som Finansiell stabilitet har börjat handla om bostadsbubbla, banker med stora lånestockar vars låntagare kan börja defaulta på ett sätt som gör att bankernas EK inte räcker till. Detta är viktigt men ett rätt nytt påfund.
När vi hade stora fastighetskraschen i börjande av 90-talet, som även ledde till att banker kånkade, ja då var det minsann inte Riskbankens uppgift att åtgärda det… eller ännu mindre att det var Riksbankens fel att det hände pga att de inte skött sitt jobb.
Sorry, men Riksbankens uppgift är inte att kontrollera hur bankerna lånar ut pengar. De kan bara påverka priset och därmed efterfrågan på att låna pengar. Att en bank lånar ut pengar på felaktiga grunder är inte Riksbankens fel. Det har hänt i alla tider att banker lånar ut för mycket och till fel kunder under happy Days, och sen blir det sämre tider, och då stiger kreditförlusterna… och ibland leder det till att banker går under, som vilket privat företag som helst, och då kanske de ska göra det??? Eller anser staten att banken är systemviktig och då går de in och räddar den på aktieägarnas bekostnad.
Jag tycker att Riksbanken agerade helt rätt, utifrån rollen med finansiell stabilitet, när man under Lehman tillförde likviditet till samtliga Svenska banker, utom SHB tror jag, och visade att här finns inget att oroa sig över.
Riksbanken agerar när det händer saker som påverkar den finansiella stabiliteten… det är deras uppgift. Att agera idag, genom att höja räntorna för att få folk att låna mindre till sina bostäder…. det är befängt.
RIKSBANKEN reglerar räntan, FINANSINSPEKTIONEN reglerar Bankerna och Finanssektorn.
Ni tycker kanske att Riksbanken även ska gå in och reglera bankernas kapitaltäckning, eller varför inte vilken solvensgrad försäkringsbolag ska ha, eller kanske fila lite på rådgivningslagen???? Alltså det gäller att skilja på vem som gör vad.
Att genom räntan försöka påverka bankernas bolånelöften (för det är vad det handlar om) är en riktigt dålig idé. Bankerna gör det själva idag…. vi kan väl börja med att låta Fi. reglera denna lilla bit först. Väldigt mycket effektivare och mer välriktat än kraftiga räntehöjningar!
Håller med om att det låter klokt med en ansvarsfördelning 🙂 I praktiken finns det sedan 2012 ett samverkansråd mellan Riksbanken och Finansinspektionen för makrotillsyn och diskussion om lämpliga åtgärder där gränsdragningen är lite svårare
http://www.riksbank.se/sv/Finansiell-stabilitet/Finansiella-stabilitetsradet/Samverkansrad-for-makrotillsyn/
Det är bra…. men det känns inte som om de kommit så långt. Dessvärre tror problemet inte ligger hos vare sig RB el Fi. Det ligger hos politikerna. Vi har haft ett rätt känsligt läge politiskt i Sverige senaste 2 åren… det gör det svårt att för populistsökande politiker att ta tuffa och obekväma beslut.
Det som stör mig att är att mannen på gatan fortarande tycker det är RB fel/roll att ta ansvar för bostadspriserna (läs lånen)… till och med vänner till mig har svårt att fatta poängen!!! De tycker också RB borde höja…
Diskussionen brukar gå så här:
vän: RB borde höja så att folk inte kunde låna så mycket pengar… då hade priserna haft en mer rimlig utveckling.
jag: Hade det inte räckt med att en bank kalkylerat med 7% ränta ALLTID, OAVSETT RÄNTELÄGE, vilket hade gjort att alla hade fått exakt samma lånelöfte, beloppet alltså, oavsett när de går in på banken och ber om lån? Då är det bara förändrad inkomst som kan ge dig ett högre lånelöftesbelopp.
vän:amen vadå, räntan man de facto betalar är ju mycket lägre idag… man kan väl inte räkna med 7%????
jag: du kommer sitta på lånet under väldigt lång tid, oavsett om du amorterar eller ej. Är det inte bra att veta att du rent sannolikhetsmässigt löper en väldigt liten risk att INTE kunna betala räntorna, och därmed liten risk att behöva lämna ditt boende.
vän: jo såklart, men 7%!!! Det låter ju lite märkligt att lånelöftet ska vara helt frikopplat från dagens räntor. Men priserna skulle väl ändå gått upp med tanke på att räntorna är så låga? Då får man ju låna så lite, alltså kan man inte köpa.
jag: Men om alla får låna lika lite…. då är det väl lika för alla.
vän: Jo men det finns ju dem som har gott om pengar
jag: dem mest stort EK har väl ändå bättre förutsättningar redan idag? Varför skulle det förändras?
vän: jo men det känns ändå konstigt att ta ett lån utifrån en ränta man aldrig kommer betala
jag: man ska aldrig säga aldrig, men det är väl det som är poängen. du ska alltid ha råd att betala räntan.
jag: dessutom kan man påföra alla amorteringskrav, på mellanskillnaden mellan dagens räntan och 7%…. så det kändes för alla som räntan stod i 7% alltid. Ett tvingande men sunt sparande helt enkelt.
vän: Vadå, ska banken tvinga en till att spara.
jag: njae, tvinga och tvinga. Det är faktiskt deras pengar du lånat, och de kan ju faktiskt be om att få tillbaka lite…. inte helt orimligt. Om jag skulle låna pengar av dig… skulle inte du vilja få tillbaka dem då? Inte bara räntan alltså!!!
Amen du fattar poängen!
Först vill jag gratulera Kortsikt till att de fem mest lästa inläggen just nu, är de fem sista du skrivit. Vilket ”flyt” du fått på bloggen med så många nya läsare.
Till GaStan och fredde vill jag säga. Givetvis hade det varit bättre om Riksbanken låtit styrräntan legat på just 3 procent. Alan Greenspan kom på gamla dagar på bättre tankar. Då sa han att ett lands styrränta skall ligga på samma nivå som hela börsens genomsnittliga E/P tal. Alltså omvända P/E talet, vid tillfället när Centralbanken skall fatta sitt styrräntebeslut.
För övrigt anser jag att det är för mycket disputerade ekonomer som sitter och styr efter sina framforskade formler. Det är praktiker från näringslivet jag saknar i Riksbankens direktion.
I dag blir det lite som när officeren som stod framför trupp vid en orienteringsövning i skogen där officeren förklarar:
– Om kartan och terrängen ej skulle överensstämma, så är det kartan som gäller!
Tack… har du funderat på konsekvenserna av om Riksbanken, FED och ECB hade legat på 3% styrrätan. Tycker du att tillväxten, och därmed jobbskapandet, i världen idag motiverar den typen av åtstramning?
Om det är PE 20 så tycker du räntan bör vara 5% (dvs 1/20=0,05). Så om PE-talet är 10, så bör räntan vara 10%? Det låter ju lite konstigt?
Blandar du inte ihop det med den sk. FED modellen? Dvs att det räntemotiverade PE talet ska vara inversen av räntan, dvs om räntan är 5% så bör PE talet vara 20 (1/0,05). Om räntan är 10%, så bör PE talet vara 10. Problemet är att när räntan är 1% så är det räntemotiverade PE talet 100. FED modellen har stora brister och förkastades för längesedan.
Jag har svårt att se att FEDs styrränta borde vara en funktion av PE-talet.
Däremot finns det många anhängare som säger att räntan borde vara på samma nivå som nominella tillväxten. Dvs räntan ska vara lika mycket som real BNP tillväxt + inflation. Så om USA växer med 2,5% och har 1,5% inflation, så bör styrräntan vara 4%. Det som lockar med den är att räntan tar hänsyn till tillväxten i ekonomin. Förr, när världen inte var så globaliserad, så fanns det en mycket starkare koppling mellan inflation och tillväxt. Ett land kunde bara växa med x% i x år innan det började generera allt för hög inflation, vilket tvingade centralbanker att agera. I den nya globaliserade världen, typ sista 20 åren, så är nästan alla nationella kapacitetstak som bortblåsta. Inte ens arbetsmarknaden verkar kunna nå fullt utnyttjande på ett sätt som utmynnar i inflation. Därför har inflationsmåttet, som tidigare var en rätt bra mätsticka på hur ”het” en ekonomi var tappat i kraft.
Skeptikerna till det här måttet menar att vi ska vara rätt glada att världen är globaliserad då det tillåter länder att växa mer och längre än vad de tidigare kunde göra utan att det genererar hög inflation, och därmed högre räntor och låg konjunktur.
Teoretikerna menar också att vi i framtiden kan hamna i en situation där vi har 1% tillväxt, och 3% inflation, vilket då skulle leda till en 4% styrräntan, dvs rätt hög ränta givet hur ekonomin växer. Lika omöjligt som man såg hög tillväxt och låg inflation tidigare, vilket vi ändå erfarit under de sista 15 åren, lika möjligt måste det därför vara att nå motsatsen. Hur och varför har jag inte svaret på.
Personligen tror jag ändå på en typ av mått, låt oss kalla det inflation, som ger en realistisk bild av hur ekonomin går, och sen får centralbanker agera därefter.
”Därför är minusräntan så farlig” skriver Rune Andersson på DI debatt 12 augusti 2015 (nätet).
Rune Andersson har gjort en enastående karriär som affärsman och företagare i Sverige. Han är vad jag menar ”praktiker”.
Stefan Ingves och Lars EO Svensson är disputerade ekonomer (teoretiker) som aldrig varit ute i affärslivet. För att inte tala om övriga och tidigare medlemmar i Riksbanksdirektionen.
Jag frågar skulle det var möjligt att bli ledare för Svenska landslaget i fotboll om man bara läst sig till hur fotboll går till. Hade Zlatan blivit lika duktig om han disputerat i fotboll vid något universitet (det går i dag) och inte klappat i väg en enda boll under sin karriär.
http://www.di.se/artiklar/2015/8/12/debatt-det-ar-darfor-minusranta-ar-sa-farligt/?qr=senaste-veckan
Han har rätt i mycket, absolut!
Det finns två logiska aspekter med penningpolitiken att ta hänsyn till…
1. Logiken är följande riskfria räntan ska spegla inflationen i samhället. Varför? Jo för att säg att du siste december kan köpa en korg med varor, betala hyran, elräkningarna osv för X summa pengar. Om du ett år senare ska göra EXAKT samma inköp, och de kostar X+10%, då bör du kunna stoppa in pengarna i ett riskfritt sparande som ger dig 10% värdeökning under just det året. Dina pengar ska kunna riskfritt växa med den allmänna prisökningen i ekonomin. Vill du att de ska öka mer, och därmed ge dig möjligheten att köpa mer saker ett år senare, ja då måste man ta risk. Så det finns en logik bakom varför ränta och inflation hör ihop.
2. Sen kan man kalibrera detta för att nå olika mål. Ligger räntan under inflationstakten… då kommer din köpkraft att försämras under det gågna året och du kommer inte kunna göra samma inköp ett år senare. Alltså väljer du att konsumera idag. (detta är bra om det är centralbankens mål att stimulera ekonomin!)… eller tar du högre risk i ditt sparande, typ köper aktier, i din jakt efter att pengarna ska kunna öka så att du åtminstone kan göra samma inköp ett år senare (detta är dåligt då det tvingar folk att ta risker, det är detta Andersson vänder sig emot. Jag håller med). Ligger räntan över inflationstakten så väljer du att spara pengarna för att du kommer kunna handla mer om ett år. Du drar ner på konsumtionen, vilket är bra om det är riksbankensmål. Det är dåligt om det innebär att alla dumpar sina aktier, för att de tycker räntan är tilläckligt bra. En centralbank vill vare sig att börsen går upp, eller ner för den delen. Börsen är inte en del av deras ”mandat”…. bortsett från indirekta effekter. Dvs om kraftiga börsuppgångar leder till att folk känner sig rika och konsumerar mer vilket leder till tillväxt, nya jobb, och högre inflation. Då blir det en sak för RB att ta hänsyn till.
2% mål eller 0% mål? Jag kan hålla med Andersson. Å andra sidan har tonvis forskning i Sverige och övriga västvärlden visat HISTORISKT FÅR JAG TILLÄGGA att den tillväxt och jobbskapande som genererat en ca2% inflatinstakt har varit rätt sund för ekonomin. En ekonomi som växer så det knakar, med tillhörande jobbskapande och inflationstakt, leder oftast till överhettning, obalanser, och påföljande mycket svag konjunktur. Så det är inte önskvärt. Den typen av lågkojnujnkturer som genererat stignande arbetslöshet, och 0% inflation, eller deflation, är av naturliga skäl inte heller önskvärt. Så 2% har bedömts vara LAGOM…. med historiska mått mätt.
Men världen har förändrats och det kanske är läge att se över det målet????
En aspekt är de negativa aspekterna som Andersson lyfter fram…. men en annan MINST LIKA VIKTIG aspekt är om dagens inflation kring 0-1% genererar tillräckligt stark tillväxt och därmed jobbskapande? Det är en knepig fråga… man får liksom gå baklänges… Inflationstakt – Tillväxt – Jobbskapande/Ökad köpkraft hos befolkningen. Målet är att vi ska få det bättre, INTE sämre. Definitionen av BÄTTRE, är inte att börsen går upp, eller priset på en bostad går upp. Det är låtsas pengar. Nej, den samhällsekonomiska definitionen borde vara en vanlig familj 2 vuxna+ 2 barn, där de har två helt vanliga jobb med medelinkomster. Definitionen är alltså att den här familjen har det snäppet bättre från ett år till ett annat, rent ekonomiskt alltså. Inte för mycket, för då byggs det upp obalanser, men nåt snäpp bättre.
Har medelsvensson fått det bättre senaste 3-5 åren. Jo lite. Men det är mer en funktion av jobbskatteavdag (vilket egentligen är fel sätt att se på det då man även borde ta in kvaliten på den allmänna välfärden som teoretiskt kan ha gått ner med lika mycket som jobbskatteavdraget). Lägre räntor får du inte ta med, då detta är ett räntefenomen som bara påverkar dem med lån. NU pratar vi om konjunktur och det allmänna tillståndet i ekonomin.
Jag har inte data underlaget, men magkänsla är att jobbskapandet senaste åren har varit ganska klent ur ett historiskt perspektiv. Det är fortfarande arbetsgivarens marknad i termer av lönesättning, och medelsvensson, rensat för jobbskatteavdrag och räntekostnader, har inte fått det särskilt mycket bättre.
Det skulle betyda att den tillväxten som varit (och som genererar 0-1% inflation) inte är tillräckligt bra för att vi ska vara nöjda. Därför finns det anledning att stimulera ekonomin så att vi kan nå det HÖGRE. Ett högre mål som också borde vara FÖRENLIGT med högre inflation än den som varit. Inte 0-1% inflation.
Andersson tar inte in den här aspekten. Rune Andersson är inte medelklass familjen. Inte hans vänner heller. Rune Andersson gillar inte hög inflation, för att det ger facken och arbetstagarna förhandlingsutrymme för höjda löner. Andersson gillar inte löneökningar.
Han har rätt i det här med spekulationsbubblor och problemet med en svag krona. Men han tar faktiskt inte in alla aspekter. Som att de 80% av befolkningen ska få det bättre (och då syftar jag inte på de 20% som har det bäst). Det fina är om de 80% får det bättre, definierat som mer jobb och ökad köpkraft, då gynnas även top 20%, för de äger i regel företagen som gör vinst på ökad försäljning, genererad av den 0-80%.
Även här vill jag ge en känga till Fi. De borde reglera bankerna så att vanliga människor inte tar på sig risk som de inte förstår. Bankerna vill bara tjäna pengar, så det är klart att de hellre skjuter in pengarna i en dyr och dålig aktiefond. Fi har ett stort ansvar. Men jag är rädd att politikerna är för klena, och lobbying från bankerna är för stark.
Ett alternativt mått till inflation, skulle kunna vara hur andel MISSNÖJES partierna får i opinionsundersökningar. Historiskt har vi belägg för att när människor känner att de får det sämre eller inte är nöjda, då ökar missnöjespartierna och tvärtom såklart. Där tycker jag vi sett en trend senaste åren. Många är inte nöjda!!! De känner inte igen sig när de hör om bostadspriserna, fullsatta restauranger och slutsålda semesterresor….
I denna miljö, så vill inte Andersson ha stimulativ finans- och penningpolitik? Det är fel, trots att hans argument är korrekta. Men de borde gå att attackera på annat sätt. Om de inte gör det, så borde man fråga sig vilka mål som är viktigast?
Är Ingves fel person? Ok, jag kan köpa att det är rätt att en fotbollsspelare kan träna ett fotbollslag, för att han vet hur spelet fungerar.
Rune Andersson är en mycket slipad affärsman, kanske en av de bästa vi har, men varför skulle han vara så duktig på penningpolitik. Det är ju knappast något han har sysslat med? Likställer du penningpolitik med affärsmannaskap och driva företag… eller du tänker att ”fattar hur ekonomin fungerar”? Det gör nog inte jag. Bästa liknelsen med Zlatan skulle nog vara en gammal bankräv. Dvs någon som hela livet jobbat MOT och MED Riksbankens beslut och hur de påverkar saker och ting i praktiken…..
Men visst har du en poäng…. och det har debatterats i decennier huruvida det är rätt med Nationalekonomer i centralbanksstyrelser.
Du ska också komma ihåg att de tar beslut utifrån ett underlag. Detta underlag/analys tas fram av alla de ekonomer, främst Nationalekonomer, som jobbar på Riksbanken. Kanske är det mer ”praktiker” som ska in på den nivån istället?
Du säger att kronans svaghet försämrar vår levnadsstandard. Ja det är sant… OM VI SEMESTRAR UTOMLANDS och KÖPER IMPOIRTERADE VAROR. Hur skulle det vara om du köpte mer inhemskt tillverkade saker och semestrade i Sverige…. du har inte tänkt på att det kanske är en av Ingves mål. Inte bara att försöka gynna vår exportindustri….. (som ofta är framme och klagar när kronan är för stark!)
Spekulationsbubblor är fel…. men Fi borde kunna reglera så att ”svensson skyddas”. Återigen, det är inte fel med 0% räntan, om dina levnadskostnader inte går upp under året (givet att du bibehåller din levnadsstandard). Om någon välbärgad typ köper mycket aktier så vet han oftast vad han ger sig in på….. och det enda vi lärt oss om börskrascher är att de fattiga inte blir färre, de bara byter skepnad, vilket visar sig när börsen lyfter igen.
För att avsluta…. jag hade inte sagt nåt om vi hade en arbetslöshet på 3%… om varje nyanländ Syrian fick ett jobb på Pressbyrån efter en vecka… hade vi då haft 0% inflation… hade jag sagt… ok, att sikta på 2% behövs inte. Uppenbarligen är det en ny värld, som kräver ett nytt mål. Men där är vi inte!
de senaste åren har centralbankerna tävlat om vem som kan sänka mest relativt de andra enligt någon sorts beggar-thy-neighbour strategi … tänker att diskussionen kanske i grunden handlar om förtroendet för riksbankens möjligheter att agera och påverka. Vi har ju tidigare diskuterat om Ingves krut är slut eller inte, speciellt om/när det kommer en ny kris av något slag i framtiden
jepp, och varför då? För att de är så jäkla nöjda med tillväxt och jobbskapande? Inte direkt!
Men du sätter fingret på ett annat potentiellt problem… what if, detta är as good as it gets, och recession med stigande arbetslöshet står runt knuten? Vilket krut har man då?