Kortsikt's Blog

Hittills har jag haft fel. Trodde risken för gaptäppning 1552 fanns med var rätt liten. Återtest av 1508 ännu mindre risk, men den fanns. Båda har slagit in. Risken för test av 1475-1485 finns absolut… men jag känner mig inte så övertygad. men gud vad svagt det är… Och känslan, ni vet den där oroskänslan i magen, som känns igen från tidigare köplägen… Den börjar infinna sig 🙂

det urspringliga köpintervallet 1475-1540 känns fortsatt rätt.

Mitt köp från i somras på 1538 känns därmed fortsatt rätt… SL borde ligga kring 1475ish. Vi får se… Det studsar snart!

Det hade varit fint och inte helt otroligt att vi ska täppa gapet 1611 i september. Det lär också sammanfalla med den fallande trendlinjen i så fall. Den bör brytas för att vi sak tro på att 3e vågen är intakt och nya ATH nivåer väntar inom några månader.

Men det är klart, hela beteendet sedan 11 augusti, när börsen vände ner (men borde fortsatt upp) är ett svaghetstecken och man undrar vad marknaden ”ser runt hörnet”. Det var alltså Kinas devalvering som satte den tekniska traden ur spel. Jag är ingalunda expert på Kina, men hur illa är det egentligen? Jag känner att mycket av det man läser är väldigt subjektivt!

Det handlar inte om Fed iallafall…

och det handlar inte om Grekland heller direkt!

Det här är enkom Kina oro, och den kan mycket väl vara bortblåst om nån månad… Eller inte! Kina e knepigt!

Vi pratar tekniskt nu alltså, värderingsmässigt har det varit dyrt, för dyrt, i nästan två år om ni frågar mig.

Hur har makro veckan varit?

Det har kommit Tysk och Eurozone prel PMI. Den Tyska kom in starkt på 53,2 mot 51,6 väntat och fg 51,8. Men det siffran verkar ingen bry sig om när det baissar. EZ kom in på 52,4 mot väntat 52,2 och fg 52,4. Ok

Från USA hade vi tidigare NAHB som sägs guida fastighetsmarknaden med upp till 1,5 år. Den kom in på starka 61 mot 61 väntat och fg 60. Det är bra. US core CPI, som är underordnad PCE, kom in på 1,8% mot väntat 1,8 och fg 1,8. Inflationen rör sig inte ur fläcken. SEn kom även US prel PMI in på 52,9 mot 53,8 väntat och fg 53,8…. lite dåligt tryck, och jag förstår varför de amerikanska räntorna inte lyfter!

På det hela taget inte dålig stat för aktier… men heller inte så bra att det tvingar fram räntehöjningar. Ok, kina pmi var dålig…. Bromsar bjässen in? Och i så fall hur snabbt, och ännu viktigare… Vad får det för effekter på världsekonomin?

Jag tycker det är dags för lite optimism nu…..köp

Trevlig helg!

Som man bäddar får man ligga, är allt jag har att säga!

ps. jag tror ändå att sannolikheten är rätt hög att han vinner valet med folkets stöd…ds.

Idag får Grekland pengar av EU, som de använder för att betala av ett lån, till EU… 🙂

http://www.di.se/artiklar/2015/8/20/forsta-utbetalningen-till-grekland/

Trodde ni att de fick 86miljarder för att ha skoj för… hehe… nej då. De får pengar av EU, för att kunna rulla över lån, till EU. Ok, jag raljerar något men i princip är det så!

Grekiska 10-åringen ligger på 9,5%…. hmm marknaden verkar inte ta till sig att pengarna är säkrade. Men är väl skeptisk till om grekiska folket kommer tolererar reformerna och budgetmålen… så att de till slut röstar in en ny Tsipras… som faktiskt menar vad han säger, och inte till slut gör som Långivarna säger… jag förstår marknaden, det är värt en riskpremie!

Oljan föll till 47usd…. stora lager i USA. Utbudet fortsätter pressa priset. Undrar hur lågt det kan gå om även dollarstyrkan skulle kicka in senare? 44, 34, 24???

Annars gläds jag åt att vi imorse täppte sista gapet på nedsidan. Hade varit fint med uppgång härifrån, dessutom högre botten än 1,508 🙂 …. men marknaden känns så sur, så det känns ju rätt långt borta. Tvärtom verkar de flesta vara inne på återtest av 1,508 och troligtvis 1,475-1,485. Det är också fina nivåer. Men brott av 2011 trenden då? Nej, det tror vi inte på ännu… i vart fall inte förrän FED har bestämt sig att höja räntan med 100-200 punkter (25 i taget dock)… och där är vi inte än. Åtminstone inte om man får tolka räntemarknaden, 2 åringen ligger på 0,67… inte 0,97%. Igår kom core Cpi in i USA på 1,8 mot väntat 1,8 och fg 1,8… gäsp. Den reflekteras av core PCE på ca 1,3%… och det är egentligen den senare som FED anser vara den verkliga inflationstakten. Nej om Yellen nu är databeroende som hon säger så har datan hittills inte supportat en höjning.

när man läser detta så får man ju det bekräftat!

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3923824.ece?extcmp=newsletter|15284715|2015-08-20

Tror ändå att detta är ett hyfsat köpläge…

Njut av sensommaren!

Innan vi går in på detta viktiga område, så noterar jag att OMX bröt ner här på morgonen. Jag har en positiv magkänsla av det här…. av den enkla anledningen att det surras så mycket där ute och det är oroligt. Då är det ofta, men inte alltid köparens marknad. Jag jobbar fortfarande med att OMX har gjort en 3 vågs korrigering i stigande trend, där toppen var i april, och botten var 1508 i juli. Grekoptimismen lyfte oss för snabbt och ovanpå detta fick vi Kina…. så det har pyst lite kan man säga. Det är också bra om vi täpper gapet på 1552 så vi kan ha fritt bakåt när vi sedan ska vidare uppåt. Vi har numera två gap där uppe, 1611 och 1580, som måste fixas till hursomhelst. Den här 3 vågs korren är intakt så länge som 1508 håller, och det bästa är att vi sätter en ny högre botten, gärna kring 1550…

Om 1508 passeras så har jag haft fel, och då skulle man kunna jobba efter en 5 vågs korre med botten kring 1475-1485. Denna är mindre trolig, och inget jag arbetar efter.

Fortfarande tror jag köpintervallet 1,475-1,540 är kanon sett på några månaders sikt…

Att detta skulle vara nåt större och egentligen början på den stora våg 4 korren är inte troligt, då detta kräver kraftigt stigande räntor… eller fortsatt låga räntor fast där vi går över till recession, stigande arbetslöshet och vinst nedgångar som får inverkan på utdelningarna…. ingen av de här är troliga på kort sikt. Samtidigt ska man komma ihåg att våg 4 kommer att komma nån gång, och den kommer INNAN verkligheten blir som ovan. Glöm inte att börsen fortfarande är rätt duktig på att prisa in framtiden. Men att den har fel rätt ofta också!

Åter till inflationen….

Inflationen handlar inte bara om ett stabilt penningvärde.

Det övergripande målet för all penning- (och finanspolitik för den delen) är att ekonomin ska växa i ett hälsosamt tempo. Inte för sakta, typ recession, och inte för snabbt då det leder till överhettning och i sin tur bakslag och recession. Vi vill att ekonomin ska växa då det 1, sätter fler folk i arbete och 2, ger dem som är i arbete en förbättrad köpkraft. Vilket leder oss in på det (3) och indirekta målet, att om 1 & 2 uppfylls så kommer statens inkomster att öka (utan att höja skattesatserna) vilket möjlighör en bättre välfärd.

Alltså politikens övergripande mål är att ytterst göra så att så många som möjligt har det bra, och får det bättre.

På samma sätt som att vi oroar oss för en bank-och fastighetskris, så är det Inte för att vi tycker synd om bankerna på nåt sätt… utan för att vi vill undvika att få det sämre, i termer av stigande arbetslöshet, minskad köpkraft och därmed sämre välfärd. Något som den typen av kris gärna för med sig.

I en ekonomi så pratar man om resurs, eller kapacitetsutnyttjande. Med det menas alltifrån hur mycket man kan tillverka och hur många som arbetar. Ett samhälle som går för full tillverkning av varor och tjänster samt där alla arbetar kan säga gå för fullt kapacitetsutnyttjade.

Historiskt, och rent logiskt faktiskt, så börjar priserna röra sig uppåt när kapacitetsutnyttjandet är högt. Det är inte så konstigt att lönerna stiger om det inte finns några arbetslösa att anställa. Det är inte så konstigt om företagen säljer allt de tillverkar och inte har någon möjlighet att tillverka fler varor än vad de gör just då.

I en relativt sluten ekonomi, dvs där man inte kan, importera, outsourca produktion, tjänster eller importera arbetskraft, så innebar det att efter några års högkonjunktur nådde man ett väldigt högt kapacitetsutnyttjandet. Priserna började röra sig uppåt. Vi fick inflation.

Idag har vi nästan ingen inflation.

Men beror det på att världen har globaliserats, vilket inneburit att det inte längre finns några LOKALA kapacitetstak, utan snarare ett Globalt som är långt större. ELLER, handlar det om att tillväxten ännu är så pass låg att den inte tvingar fram inflation?

Jag tror det handlar om båda två!!!

Tidigare var 2% inflationsmål förenligt med en hälsosam tillväxt. Idag ifrågasätts detta.

Vad många inte förstår är att det är fullt logiskt att det är svårt att stimulera fram hög tillväxt idag. Så hög tillväxt att inflationen tar fart.

Förklaringen handlar om 2 saker:

1. Under högkonjunkturer förr i världen växte en ekonomi med 5% i snitt om året i 4 år, ca 20%… och sen började inflationen ta fart. Men då var inte världen globaliserad som idag. Allt annat lika, så borde det krävas HÖGRE tillväxt än 20% för att generera samma inflation. Just därför att kapacitetstaket ligger högre upp. Kanske måste vi växa med 30% för att nå samma inflationstendenser? Ingen vet ju exakt, men resonemanget är logiskt. Så även om vi Sverige vuxit hyfsat sista åren (men ändå under den takt som vi haft i tidigare högkonjunkturer) så är det fullt logiskt att inflationen inte vill ta fart på samma sätt. Man kan även tänka sig att om vi har ett globalt kapacitetstak, så krävs det också att stora delar av världen växer samtidigt för att de ska utmynna i stigande priser. Det räcker inte för lilla Sverige att växa om övriga världen inte gör det!

2. Tillväxten kan inte bli som det varit förr!

Det finns två slutkonsumenter i samhället. Privatpersoner, dvs hushållen, och staten.

Idag är G20 alt G8 länderna mer belånade på statlig nivå, mätt som public debt/gdp%, än vad de varit de senaste 60 åren. De flesta gör bedömningen att det är inte sunt att belåningen ökar mer. Detta gör att stater inte kan köra budgetunderskott, som därigenom ökar skuldsättningen, på samma sätt som man tidigare gjorde. Allt annat lika innebär det att Staten, som slutkonsument, kommer efterfråga mindre än vad man gjort historiskt när man körde budgetunderskott.

Den andra slutkonsumenten är hushållen. Tittar man även där på G8/G20 länderna så är deras skuldsättning, mätt som Lån/Disponibel inkomst, på en hög nivå ur ett historiskt perspektiv. Visst, den är lägre än 2007, fast fortfarande hög jämfört med hur det såg ut 1945-2000. Om hushållen inte tar lån, så innebär det också att de efterfrågar mindre jämfört med under tiden de tog lån.

Visst, räntorna är låga, så sett till räntekostnader/Disponibel inkomst, så ser det bra ut. Men det bör inte driva skuldsättning (även om det verkar göra det i Sverige) då räntan är föränderlig och ett hushåll ska inte ha mer lån än det klarar ett worse case scenario vad beträffar högre räntor.

Totalt sett kan man alltså säga att efterfrågan allt annat lika borde bli lägre framöver, än den vi sett historiskt, just pga att skuldsättningen hos slutkunderna är hög.

Ser man till bägge de här faktorerna, så betyder det att världen klarar högre tillväxt idag, jämfört med hur det varit historiskt, innan det kan skapas inflation. Men att det inte är särskilt troligt att vi kommer att få se tillväxttal som överstiger de historiska pga av att kunderna inte har samma köpkraft.

Slutanalysen är att det är fullt logiskt att inflationen är låg, och lär så förbli.

Vi skulle även kunna lägga till diskussionen kring produktivitetsökningar, som handlar alltifrån att folk jobbar mer till samma lön, kvalitet på utbildning och utbildningsnivå samt tekniska innovationer etc…. det bidrar också till tillväxten, men vi lämnar dem åt sidan just idag. Även om det är otroligt viktigt, så är det en annan diskussion.

Men åter till målet. Är 2% fel, är 0% rätt?

Givet ovan resonemang så skulle alltså X% tillväxt ge 2% inflation historiskt. Men nu måste det till x+ tillväxt för att nå samma 2% inflation. Vi skulle alltså kunna UNNA oss mycket högre tillväxt idag, än vad vi kunnat göra historiskt, för att skapa samma inflation. Därför är det inte fel att ha så stimulativ finans- och penningpolitik som det bara går att ha.

Om vi istället säger att målet är 0% inflation, ja då behöver vi inte sikta högre utan nöja oss med hur det är idag, då dagens tillväxt genererar låg inflation.

Så för att svara på frågan, är 0% rätt (och därmed 2% fel) så bör man kunna svara på, ”är vi nöjda med tillväxten idag?”, och för att svara på den måste man kunna svara på ”är vi nöjda med jobbskapandet i Sverige, får dem som har jobb det bättre, går det så pass bra för oss att vi är nöjda med den välfärden vi idag har råd med?”

Här svarar nog en majoritet NEJ. Vad handlade valet för ett år sedan om? JOBB och BRISTER I VÄLFÄRD. Varför pratade man om det om alla var så jävla nöjda med just JOBB och VÄLFÄRD? Jo, för att den är inte tillräckligt bra. För att det ska skapas fler jobb, mer köpkraft, bättre välfärd, så måste vi växa snabbare. VI vill ha upp tillväxten, och därmed vill vi tillåta högre inflation….

därför vill vi inte ha ett mål om 0%…. för då hade vi inte haft en expansiv politik idag, utan en balanserad. Det hade inte varit bra!

Men det sätter också fingret på en annan stor fråga…… FUNGERAR den stimulativa politiken? Den verkar ju inte leda till tillväxt?

För att svara på den ställer jag istället frågan….. Om Ingves hade höjt räntan till 3% och Maggan hade hårdnackat kört en balanserad budget…… vad hade hänt med svensk ekonomi då? Oförändrad, bättre, sämre? Jag har inte svaret, men det är väldigt väldigt osannolikt att det hade blivit BÄTTRE, troligtvis sämre, kanske oförändrat. Det är min gissning.

Nej minusräntor skapar inte efterfrågan, men gör 3% räntor det? Nej troligtvis skulle det bli etter värre, då en 3% styrränta i runda slängar innebär, 5%+ bolåneränta, och med tanke på att 50% av bolånestocken ligger på rörliga lån, så innebär det att mer pengar går till banken, än du och jag kan konsumera, investera eller amortera upp varje månad. Jag tror inte de positiva effekterna kompenserar för detta!

Staten får lägga mer pengar på räntekostnader, än på sjukvård, om räntorna hade varit högre… Givet att budgeten ska balansera!

Världen har idag sämre förutsättningar att växa än för 50 år sedan. Tyvärr. Men det betyder inte att vi INTE ska ha expansiv politik… snarare krävs det ännu mer expansiv politik då förutsättningarna är extra svåra och tuffa.

Sen var det Bieffekterna, som ex att folk inte kan ha pengar på sitt lönekonto utan tvingas in i aktiefonder… och att bolånestocken galopperar iväg på ett sätt som kan leda till en bankkris av stora mått. Det kan ju leda till krasch, och då har vi äventyrat det övergripande målet (1,2,3 ovan). Så det vill vi ju inte heller!

För det första… var är nettoeffekten på hushållens samlade köpkraft störst tror ni? 3% ränta på inlånade pengar minus 5% ränta på utlånade pengar…. ELLER -0,25% ränta på inlånade pengar minus 1,5% ränta på utlånade pengar? Jag ska ge er en ledtråd… utlånade pengar vida överstiger inlånade, även om man inkluderar dem som har flyttat till fonder.

Vad sägs om att reglera banker så att de 1, inte kan ha negativ ränta på inlåningskonto (vilket förvisso kommer spilla över på utlånade pengar) och 2, att de inte får placera pengar i aktiefonder om kunden ”kan tänkas” använda pengarna inom 1 år….

De galopperande bolånen då? Jag säger bara REGLERA BOLÅNELÖFTET. Dvs oavsett vad räntan står i så hade bankerna kunnat reglerats till att hålla en viss kalkylränta, säg 6%, oavsett vad den faktiska räntan står i. Vad betyder detta? Jo oavsett om Ingves väljer en styrränta på -0,25% eller +3%, så får en bolånekund låna EXAKT SAMMA belopp… Någon kanske tänker, men ajaja då kan jag ju inte köpa nåt för att priserna är så höga och jag får låna så lite. Tänk om, du har fel. Priset är inget annat än vad köparen kan lägga på bordet. En köpare kan inte lägga mer än Lån+EK. EK är till 90% en funktion av vad han sålt sin fd bostad för, och där är det i sin tur den köparens lån+ek som styrt priset. Så kokar du ner det så handlar allt om det lånade beloppet. säg att alla svenskar fick låna exakt 4mkr IDAG. Då blir priserna X. Om alla banker ändrade imorgon så att alla fick låna exakt 2mkr, hälften så mycket….. då skulle priserna i princip halveras. Utbud spelar in, löner spelar in….. men detta är den enskilt viktigaste faktorn.

Som jag skrev till Fredde,

1. Varför diskuterar man inte kärnan med 2% målet, dvs om det är en reflektion av att vår ekonomi mår tillfredställande bra? OM DAGENS TILLVÄXT, som utmynnar i 0-1% inflation, ÄR TILLFREDSTÄLLANDE…. eller vi skulle önska en högre nivå? Får svenskarna jobb, förbättrad köpkraft och ok välfärd, under dagens tillväxtförhållanden? Om svaret är NEJ, så borde vi vara skeptiska till att nöja oss med 0% inflation.

2. Jag undrar också varför ingen ställer frågan? De här bieffekterna, som ex ökad belåning bland hushållen…. GÅR DET ATT LÖSA PÅ ANNAT SÄTT? Om någon skulle presentera en lösning så att bolånen och priserna inte fortsatte att stiga…. Och Ingves kan fortsätta sin expansiva politik, hade det varit ok då? Varför kan vi inte ha två diskussioner, en som handlar om vilken tillväxt vi behöver, och vilken inflationstakt detta utmynnar i, och en annan diskussion kring den stimulativa p politikens bieffekter.

3. Jag undrar också varför ingen ställer frågan, OK om minusränta är fel, det hjälper inte osv. Då måste +3% ränta vara rätt???? Vad händer med vår ekonomi om Ingves skulle höja till 3%? Blir det bättre, inte bara sett till vissa enskilda faktorer utan totalt sett, än idag när räntan är minus?

4. Många verkar tycka det är tokigt att vi fokuserar på inflation som styrmedel… Ok, varför kan vi inte istället börja tala om ”är vi nöjda med tillväxt, jobbskapande, välfärd och köpkraft” istället? Eller förstår inte folk den kopplingen?

5, Ingves får skit för att han bara tittar isolerat på en enda siffra. Om det nu stämmer, är det inte märkligt att han inte ber politikerna att höja momsen på alla varor, eller varför inte höjer räntan så bolånen blir direkt dyrare. Eller varför inte eldar på kollektivavtals debatten om högre löner. De här åtgärderna skulle skjutsa upp både KPI och kärnKPI på en eftermiddag… och göra honom nöjd.. ELLER?

Är det någon som vågar sig på fem svar måntro?

Det behövs tillföras en liten uns IQ och en stor portion sund Bondförnuft i den här debatten!

Eller har jag missat nåt?

http://www.svd.se/ekonomtoppar-infor-amorteringskrav/om/debatten-om-amorteringskravet

Riksbanken, Riksgälden och Fi går ut och sätter press på Regeringen att ge dem tydligare mandat så att de kan införa amorteringskrav o dyl. Det intressanta med artikeln är inte innehållet, utan att de sätter fingret på det jag konstaterat länge. Att myndigheterna har varit och är handlingsförlamade och ytterst handlade det om att regeringen inte tar tag i den svenska skuldsättningen…… vilket i sin tur handlar om popularitet. Hela DÖ och SD´s framfart har gjort det svårt för regeringen att agera. Det är märkligt för att skulle vi få en skuldkris i framtiden, så lär det ytterst innebära att arbetslösheten tar fart vilket gör att SD kommer attrahera ännu fler väljare. Så det är verkligen en kissa i brallan politik de bedriver just nu… dvs skönt att inte göra nåt obekvämt just nu, men skiten kommer senare.

Sen tycker jag inte att amorteringskrav är lösningen på vårt problem. Rätt nivå på skulden från början är melodin och där kommer lånelöftet in. Detta borde regleras först och främst.

På torsdag kommer Grekerna att kunna rulla över en skuld på drygt 3,2mdr EUR till ECB. Det kan man efter att EU sa JA till det tredje programmet i fredags kväll!

http://www.svd.se/grekland-far-86-miljarder-i-nodlan

Nu surras det om Tsipras kan sitta kvar, vilket kanske är tveksamt. Det ironiska i den här farsen är att Tsipras gick till val på omförhandla vilkoren kring statsskulden och inte gå i långivarnas ledband. Detta gillade grekerna varpå Syriza vann, och den fd regeringen åkte ut, just för att man gått i dessa ”ledband”. Nu lever inte Tsipras som han lär, utan nu går även han i långivarnas ledband. För att få genom detta i parlamentet får han stöd av oppositionen, därav gamla regeringen, medan hans egna röstar emot honom. Det är frågan om han kan sitta kvar? Det beror på om folket fattar detta… och det är inte så troligt. Spelar det nån roll ekonomiskt, nej egentligen inte. Oavsett vem som leder detta land står man inför två alternativ. Ha lån till EU, och därmed spela efter EU regler, eller hoppa av och köra sitt eget race.

IMF bråkar också, de vill inte vara med i 3e programmet om man inte skriver av delar av skulden. Det viktiga är räntan de måste betala varje år, och kravet vad budgeten ska landa. Nedskrivning är sekundärt. IMF är också rätt sekundärt. EU borde kunna ta hela skulden själva. Att EU vill ha med IMF handlar nog mer om att IMF har rätt stor erfarenhet av den här typen av kriser, plus att det har funkat rätt bra att köra good cop – bad cop mot grekerna.

Att den grekiska 10-åringen fortsätter ner, nu senast 9,25%, visar att marknaden känner sig rätt nöjd med utvecklingen och är inte så orolig.

Ett problem sett på lite sikt, typ om ett år eller två, det är att villkoren är så tuffa att tillväxten hålls tillbaks och därmed jobben, samtidigt som välfärden är dålig. Då kommer folken surna till igen, och nästa gång de får en ny premiärminister, så kanske inte han väljer att gå i EUs ledband. Då kanske vi får en favorit i repris.

I fredags kom en del data…

Q2 BNP i EZ kom in på 1,2% YoY mot 1,3 väntat och fg 1,0… inte så illa faktiskt!
Kärninflationen kom in på 1,0% YoY mot väntat 1,0 och fg 1,0…. Draghi hade nog viljat se mer.

I USA kom Kärn PPI in på 0,6%YoY mot väntat 0,5 och fg 0,8… handlar mycket om dollarn här!
Michigan kom in på 92,9 mot väntat 93,5 och fg 93,1… gäsp!

Stockholm svajar lite. Vi har gap på 1552 och 1611. Båda kan täppas till närsomhelst. Jag sitter fortfarande i marknaden och hoppas det kan lossna snart…. men är långt ifrån övertygad!

Stay tuned!

ps. Vad gäller amortering på bolån…

1. Vilket är bäst, Två olika personer, fast med samma inkomst/lön, där den ene köper en lägenhet för 2,5mkr, och tar 2mkr i lån, dvs 80% Lån/Värde… och den andra köper en lägenhet för 6mkr, och tar 3mkr i lån… dvs bara 50% Lån/Värde?

2. Det är ju för jävligt att folk inte amorterar…men varför tycker vi inte det om stora företag eller stater som ALLTID har lån, och rullar oftast bara över dem till nya när de gamla förfaller?

3. Är lånen verkligen amorteringsfria. När låntagaren dör och dödsboet säljer huset så amorteras ju lånet av? Vad är skillnaden att amortera varje månad resten av livet, eller amortera samma dag som man dör?

Ja, frågorna är ledande 🙂
ds.

men han tar inte in alla aspekter.

Jag vill tacka min bloggvän Staffan Kjellin som dragit igång inflationsmåls debatten… jag har kopierat vår dialog för de som inte läst den!

Staffans inlägg:

”Därför är minusräntan så farlig” skriver Rune Andersson på DI debatt 12 augusti 2015 (nätet).
Rune Andersson har gjort en enastående karriär som affärsman och företagare i Sverige. Han är vad jag menar ”praktiker”.

Stefan Ingves och Lars EO Svensson är disputerade ekonomer (teoretiker) som aldrig varit ute i affärslivet. För att inte tala om övriga och tidigare medlemmar i Riksbanksdirektionen.

Jag frågar skulle det var möjligt att bli ledare för Svenska landslaget i fotboll om man bara läst sig till hur fotboll går till. Hade Zlatan blivit lika duktig om han disputerat i fotboll vid något universitet (det går i dag) och inte klappat i väg en enda boll under sin karriär.

Mitt något flummiga svar 🙂

http://www.di.se/artiklar/2015/8/12/debatt-det-ar-darfor-minusranta-ar-sa-farligt/?qr=senaste-veckan

Han har rätt i mycket, absolut! och han är helt klart en av mina förebilder när det kommer till företagande i Sverige.

Det finns två logiska aspekter med penningpolitiken att ta hänsyn till…

1. Logiken är följande: Riskfria räntan ska spegla inflationen i samhället. Varför? Jo för att säg att du siste december kan köpa en korg med varor, betala hyran, elräkningarna osv för X summa pengar. Om du ett år senare ska göra EXAKT samma inköp, och de kostar X+10%, då bör du kunna stoppa in pengarna i ett riskfritt sparande som ger dig 10% värdeökning under just det året. Dina pengar ska kunna riskfritt växa med den allmänna prisökningen i ekonomin. Vill du att de ska öka mer, och därmed ge dig möjligheten att köpa mer saker ett år senare, ja då måste man ta risk. Så det finns en logik bakom varför ränta och inflation hör ihop.

2. Sen kan man kalibrera detta för att nå olika mål. Ligger räntan under inflationstakten… då kommer din köpkraft att försämras under det gågna året och du kommer inte kunna göra samma inköp ett år senare. Alltså väljer du att konsumera idag. (detta är bra om det är centralbankens mål att stimulera ekonomin!)… eller tar du högre risk i ditt sparande, typ köper aktier, i din jakt efter att pengarna ska kunna öka så att du åtminstone kan göra samma inköp ett år senare (detta är dåligt då det tvingar folk att ta risker, det är detta Andersson vänder sig emot. Jag håller med). Ligger räntan över inflationstakten så väljer du att spara pengarna för att du kommer kunna handla mer om ett år. Du drar ner på konsumtionen, vilket är bra om det är riksbankensmål. Det är dåligt om det innebär att alla dumpar sina aktier, för att de tycker räntan är tilläckligt bra. En centralbank vill vare sig att börsen går upp, eller ner för den delen. Börsen är inte en del av deras ”mandat”…. bortsett från indirekta effekter. Dvs om kraftiga börsuppgångar leder till att folk känner sig rika och konsumerar mer vilket leder till tillväxt, nya jobb, och högre inflation. Då blir det en sak för RB att ta hänsyn till. Men normalt sett skiter en centralbank i börsen. Det är rätt och riktigt dessutom.

2% mål eller 0% mål? Jag kan hålla med Andersson. Å andra sidan har tonvis forskning i Sverige och övriga västvärlden visat, BASERAD PÅ HISTORISK DATA FÅR JAG TILLÄGGA, att den tillväxt med tillhörande jobbskapande som genererat en ca 2% inflationstakt har varit rätt sund för ekonomin. En ekonomi som växer så det knakar, med tillhörande jobbskapande och inflationstakt, leder oftast till överhettning, obalanser, och påföljande mycket svag konjunktur. Så det är inte önskvärt. Den typen av lågkonjunkturer som genererat stignande arbetslöshet, och 0% inflation, eller deflation, är av naturliga skäl inte heller önskvärt. Så 2% har bedömts vara LAGOM…. med historiska mått mätt, givet den tillväxt och jobbskapande den har reflekterat!

Men världen har förändrats och det kanske är läge att se över det målet????

En aspekt är de negativa aspekterna som Andersson lyfter fram…. men en annan MINST LIKA VIKTIG aspekt är om dagens inflation kring 0-1% genererar har REFLEKTERAT en TILLRÄCKLIGT stark tillväxt och därmed jobbskapande?

Det är en knepig fråga… man får liksom gå baklänges… Inflationstakt – Tillväxt – Jobbskapande/Ökad köpkraft hos befolkningen.

Det ÖVERGRIPANDE MÅLET är att vi ska få det bättre, INTE sämre. Definitionen av BÄTTRE, är inte att börsen går upp, eller priset på en bostad går upp. Det är låtsas pengar. Nej, den samhällsekonomiska definitionen borde vara en vanlig familj 2 vuxna+ 2 barn, där de har två helt vanliga jobb med medelinkomster. Definitionen är alltså att den här familjen har det snäppet bättre från ett år till ett annat, rent ekonomiskt alltså. Inte för mycket, för då byggs det upp obalanser som slutar i tårar, men nåt snäpp bättre varje år.

Har medelsvensson fått det bättre senaste 3-5 åren, givet den ”noll inflationsmiljö” vi varit i? Jo lite. MEN är förbättringen ett resultat av jobbskatteavdag (vilket egentligen är fel sätt att se på det då man även borde ta in kvaliten på den allmänna välfärden som teoretiskt kan ha gått ner med lika mycket som jobbskatteavdraget) och lägre räntor? Ja troligtvis. Lägre räntor får du inte ta med egentligen, då detta är ett räntefenomen som bara påverkar dem med lån. Du kan liksom inte tvinga alla att ta lån så att de gynnas när räntan går ner, och därför ska ses som en allmängiltig välståndsfaktor!!!

NU pratar vi om konjunktur och det allmänna tillståndet i ekonomin.

Jag har inte data underlaget, men min magkänsla är att jobbskapandet senaste åren har varit ganska klent ur ett historiskt perspektiv. Det är fortfarande arbetsgivarens marknad i termer av lönesättning, och medelsvensson, rensat för jobbskatteavdrag och räntekostnader, har inte fått det särskilt mycket bättre.

Det skulle betyda att den tillväxten som varit (och som genererar 0-1% inflation) inte är tillräckligt bra för att vi ska vara nöjda. Anledningen till att vi är lite nöjda är pga jobbskatteavdrag och låga räntor. Fundera på hur nöjda folk hade varit om de inte gynnats av dem. Nu börjar du närma dig Ingves uppgift.

Därför finns det anledning att stimulera ekonomin idag så att den kan nå HÖGRE. Ett högre mål som också borde vara FÖRENLIGT med högre inflation än den som varit. Inte 0-1% inflation. Det är ett mål som är för lågt satt, givet kopplingen till konjunktur, jobbskapande och köpkraft.

Sen kan vi alltid diskutera trubbigheten i måtten…. men resonemanget funkar!

Andersson tar inte in den här aspekten. Rune Andersson är inte medelklass familjen. Inte hans vänner heller. Rune Andersson gillar inte hög inflation, för att det ger facken och arbetstagarna förhandlingsutrymme för höjda löner. Andersson gillar inte löneökningar. Jag förstår honom, men han talar i egen sak till viss del.

Han har rätt i det här med spekulationsbubblor och problemet med en svag krona. Men han tar faktiskt inte in alla aspekter. Som att de 80% av befolkningen ska få det bättre (och då syftar jag inte på de 20% som har det bäst). Det fina är om de 80% får det bättre, definierat som mer jobb och ökad köpkraft, då gynnas även top 20%, för de äger i regel företagen som gör vinst på ökad försäljning, genererad av den 0-80%.

Även här vill jag ge en känga till Fi. De borde reglera bankerna så att vanliga människor inte tar på sig risk som de inte förstår. Bankerna vill bara tjäna pengar, så det är klart att de hellre skjuter in pengarna i en dyr och dålig aktiefond. Fi har ett stort ansvar. Men jag är rädd att politikerna är för klena, och lobbying från bankerna är för stark.

Ett alternativt mått till inflation, skulle kunna vara hur andel MISSNÖJES partierna får i opinionsundersökningar. Historiskt har vi belägg för att när människor känner att de får det sämre eller inte är nöjda, då ökar missnöjespartierna och tvärtom såklart. Där tycker jag vi sett en trend senaste åren.

Många är inte nöjda!!! De känner inte igen sig när de hör om bostadspriserna, fullsatta restauranger och slutsålda semesterresor….

I denna miljö, så vill inte Andersson ha stimulativ finans- och penningpolitik? Det är fel, trots att hans argument är korrekta. Men de borde gå att attackera på annat sätt. Om de inte gör det, så borde man fråga sig vilka mål som är viktigast?

Är Ingves fel person? Ok, jag kan köpa att det är rätt att en fotbollsspelare kan träna ett fotbollslag, för att han vet hur spelet fungerar.

Rune Andersson är en mycket slipad affärsman, kanske en av de bästa vi har, men varför skulle han vara så duktig på penningpolitik. Det är ju knappast något han har sysslat med? Likställer du penningpolitik med affärsmannaskap och driva företag… eller du tänker att ”fattar hur ekonomin fungerar”? Det gör nog inte jag. Bästa liknelsen med Zlatan skulle nog vara en gammal bankräv. Dvs någon som hela livet jobbat MOT och MED Riksbankens beslut och hur de påverkar saker och ting i praktiken…..

Men visst har du en poäng…. och det har debatterats i decennier huruvida det är rätt med Nationalekonomer i centralbanksstyrelser.

Du ska också komma ihåg att de tar beslut utifrån ett underlag. Detta underlag/analys tas fram av alla de ekonomer, främst Nationalekonomer, som jobbar på Riksbanken. Kanske är det mer ”praktiker” som ska in på den nivån istället?

Du säger att kronans svaghet försämrar vår levnadsstandard. Ja det är sant… OM VI SEMESTRAR UTOMLANDS och KÖPER IMPORTERADE VAROR. Hur skulle det vara om du köpte mer inhemskt tillverkade saker och semestrade i Sverige??? Du har inte tänkt på att det kanske är ett av Ingves mål? Inte bara att försöka gynna vår exportindustri….. (som ofta är framme och klagar när kronan är för stark!)

Var observant. Om den personen som klagar har ett bra jobb och bor i bostadsrätt i Stockholms innerstad, och som fått mycket pengar över i plånboken efter jobbskatteavdrag och räntenedgången, så är jag inte så förlåtande. Han gnäller för att hans Thailands resa blivit mycket dyrare. Han ska vara jävligt glad att han överhuvudtaget kan överväga att åka till Thailand…. för hade vi backat hem alla jobbskatteavdrag och bolåneräntan stått i 5%, ja då hade han haft större bekymmer än att fundera på kronans svaghet. Han hade i bästa fall kunnat åka till Gotland på semester…… Det finns dem som 1. inte har ett jobb att gå till 2. som inte gynnats av jobbskatteavdrag och som 3. sannerligen inte äger sin lägenhet utan betalat samma hyra år ut och år in (där det är den belånade hyresvärden som gynnats av räntenedgången och ränteavdrag och slopad fastighetsskatt och amorteringsfrihet)

Spekulationsbubblor är fel tycker Andersson…. det tycker jag också. Men Fi borde kunna reglera så att ”svensson skyddas”. Återigen, det är inte fel med 0% räntan, om dina levnadskostnader inte går upp under året (givet att du bibehåller din levnadsstandard). Men om någon välbärgad typ köper mycket aktier så vet han oftast vad han ger sig in på….. och det enda vi lärt oss om börskrascher är att de fattiga inte blir färre, de bara byter personnummer, vilket visar sig när börsen lyfter igen.

För att avsluta…. jag hade inte sagt nåt om vi hade en arbetslöshet på 3%… om varje nyanländ Syrian fick ett jobb som lokalvårdare efter en vecka… om medelsvensson kunnat byta jobb, oavsett vilken bransch han är i, genom en fingerknäppning…och sitter på julafton och konstaterar att julklappen till barnen är snäppet vassare i år för att hans köpkraft faktiskt ökat något utan att det är relaterat till att bolånet blivit billigare…..och SAMTIDIGT som vi hade 0% inflation. Då hade jag sagt… ok, att sikta på 2% behövs kanske inte. Uppenbarligen är det en ny värld, som kräver ett nytt mål. Men där är vi inte, inte med bestämdhet iallafall!

Happy to discuss!

10-åringen i USA ligger på 2,13% och gick som lägst igår till 2,08… så rent taktiskt borde man allt annat lika gillar aktier, under den gamla devisen låg ränta – hög multipel….. men svagheten igår, plus en ytterligare 3e devalvering från PBoC gör mig osäker. Visst, de säger att detta var den sista sänkningen… men ändå!

Från att vi låg i en fin återhämtningskanal på väg mot ATH, 1,720, så har den optimismen fått sig en törn minst sagt. Risken att vi ska ner och stämma av 1,475-1,508 har helt klart ökat. Trigger för att så skulle kunna vara fallet är att vi återigen vänder ner och närmar oss 1575ish. Då hoppar jag AV. Tillsvidare ligger jag kvar, men det är egentligen inte förrän vi passerar 1530ish som vi kan andas ut och känna oss säkra på att Devalveringsoron inte betyder så mycket i det stora hela!

Jag står fast vid skrivelsen igår, dvs jag ser inte hur devalveringarna ska få någon enorm inverkan på världsekonomin…. det är mer marknadens sätt att reagera som oroar….

I morse hade vi inflationsdata från Sverige, den underliggande inflationstakten studsade tillbaks till 0,9% i årstakt, mot fg 0,6%. Förväntningarna låg på 0,6%. Detta gör nog Ingves lite lugnare, varpå någon närstående räntesänkning inte borde vara trolig!

Till alla er som tycker räntorna borde varit högre, och att inflationen är ett tokigt mått….. VAD TROR NI SVARET HADE BLIVIT, om man hade gått ut till alla företagare i Sverige och frågat dem, ”Varför kan ni inte höja priserna på era produkter och tjänster med 5% och samtidigt ökat kostnaden för personal med 3% genom nyanställningar (så att de netto fortfarande tjänat mer pengar)???? Min gissning är, ”det hade vi gärna gjort men det kan vi inte” Varför? ”För att efterfrågan är inte tillräckligt stark”….. det är det som är Ingves egentliga oro. Konjunkturen är i grunden inte tillräckligt stark, för att pressa upp inflationen på högre nivåer… vilket ligger till grund för en expansiv penningpolitik.

Nu precis kom detaljhandeln in från USA. Den kom in som väntat.. svagt positiv. Det var ju skönt. I valet mellan en stark och svag konjunktur väljer jag ändå stark… trots de eventuella räntor det kan föra med sig. Sen kom importpriserna, ner 10% YoY, helt enl väntat och i linje. Det är inte förrän i början av nästa år vi kan se förändring där då dollarns baseffekt börjar avta…..

PBoC, Kinas centralbank devalverar valutan Remimbi RmB 2ggr på 2 dagar.

Det är inte jättekonstigt… valutan, som är peggad mot dollarn, har i likhet med dollarn stärkts betydligt senaste året mot omvärlden.

Den starka valutan har fått negativa effekter på exporten, såklart, och därigenom den Nominella BNP tillväxten. se charts nedan

Kina som redan har problem att upprätthålla sin tillväxt, mår alltså inte bättre av en stark valuta. Ungefär på samma sätt som vi resonerar i Europa.

Länge ansågs den Kinesiska valutan undervärderad, men alldeles nyligen sa ex IMF att de inte såg den som undervärderad längre…. de devalverar alltså inte en valuta som redan är undervärderad… utan det är ganska fair.

Kina har sedan en tid infört olika metoder att stimulera ekonomin, det här är bara en i raden.

De som lider av detta är de som exporterar till Kina, främst råvaruintensiva länder och företag. Olja mindre än metaller. Men även vissa Kina exporterande verkstadsbolag, typ Skf och Sandvik.

Men hur negativt är det? Tyska exporten till Kina är redan ner 20% YoY…. så det är ju inte direkt peak levels. Impakten borde bli ganska begränsad. Även Europeiska cyclicals vs defensives är nere på 2010 low nivåer… så rätt mycket är taget.

Jag tror, givet att det inte blir fler och mer dramatiska åtgärder, att inverkan på börskurserna kommer vara begränsad.

Detta triggar inte någon RISK off miljö.

Sen finns det dem som menar att detta kan vara lite av ett Black Swan event… Och det är dem oväntade sakerna som oftast ställer till trubbel!

OMX som bara för nån dag sedan hade fint momentum, och var på väg uppåt kom av sig. Vi var nere och stämde av stödet 1578 idag. Det kan hända att detta bryts och vi ska täppa gap kring 1550? Eller inte. Men hursomhelst så ser jag detta som ett köpläge, då jag tror kurserna vänder upp igen när dammet lagt sig. Då kanske ett avtal med Grekland kan agera trigger? Grekiska parlamentet röstar ikväll tror jag, och EU senare i veckan. På måndag borde det vara klart… i tid för att kunna rulla över lånet nästa torsdag.

/GaStan

TA Johnny på Carnegie stakar ut framtiden för Svenska börsen. Jag skulle säga att han är en av de kunnigaste TA killarna vi har idag. Detta är inte samma sak som att alltid ha rätt dock!

Han säger alltså att bryts 1660 så ska vi troligtvis in i en rätt stark stigande trend, där förra toppen på 1720 bara är en milstolpe på vägen. Bryts däremot 1578 så är risken stor att 1500 kan återtestas. Bryts 1500 så är det over´n´out.

My take, jag håller med i stort. Däremot tror jag att om 1578 bryts så är det troligtvis bara för att skrämmas och täppa gap kring 1550, och att vi troligtvis inte går hela vägen ner till 1500. Ett köpläge alltså. Bryts 1500, ja då är min Våg 3 avslutad, och det är dags för Våg 4 korrektion, a la högre räntor, någon man verkligen vill stå utanför. Oddsen är ändå klart bäst för att vi ska upp och bryta 1660… och det i sin tur handlar om två saker. Hur FED agerar den 16 september samt om Grekland har ett 3e avtal den 20e augusti.

och då syftar jag inte bara på vädret!

Turerna kring ett 3e program för Grekland fortsätter och min tro, och troligtvis marknadens, är att vi får till stånd ett nytt program innan den 20e då drygt 3mdr EUR i betalningar till ECB förfaller. Lyckades man lösa dryga 7 mdr, dvs juni och juli betalningarna till IMF och ECB, så lyckad man nog ännu en gång. Det som är intressant är att det är Greklands sista förfall till ECB för det här året. Resterande betalningarna är till IMF. 1,4mdr i september, 0,4mdr i oktober och 1,4 i december. Resten är räntor. Hösten ser alltså ganska lugn ut i termer av betalningar, dvs rullningar. Kan vi få ett 3e program på plats så kanske marknaden för första gången på ca 1 år kan släppa Grekland för en liten stund. Brasklappen är att man fortsätter att diskutera en avskrivning av lånen under hösten.

Personligen tycker jag en låg fastspikad ränta under MYCKET lång tid ger samma effekter som en skuld/av/nedskrivning. Dvs betalar man 5% ränta på 40%/BNP skuld, så belastar det budget med 2,0%… Det är samma som att betala 1% räntan på 200% skuld. Det senare är till och med gynnsammare om man finansierar budgetunderskottet med lån då:

Ex.

Ett land har 40%/BNP skuld måste växa med 5% för att skulden ska vara intakt.

Tänk er 40 skuld, BNP 100. Budgetunderskott 2% som finansieras med lån. Skuld ökar till 42. BNP måste växa till 105, dvs växa med 5% (42/105=40%) för att skuldkvoten ska vara intakt.

För landet med 200% skuld, 200 skuld, 100 BNP, ska vara samma gäller, 202 skuld, BNP 101, dvs en ökning med 1%. (202/101=200%)

Så skuldavskrivning är inte så relevant om inte räntan kan cementeras på låga nivåer.

De enda länderna som kan strunta i om räntan är hög eller låg är dem med en statskuld under 50%, typ Sverige. Idag har vi en statsskuld på ca 35%. Det spelar ingen roll idag, men knappast i framtiden heller. Tyskland har ju nästan 100% statsskuld, men betalar typ noll i ränta idag (blandade löptider etc). Därför är de lika oberörda som vi, IDAG. Skulle däremot räntan i framtiden ligga på 5%, så måste Tyskland köra ett primärt budgetsaldo på +5% (dvs klart åtstramande finanspolitik) om de inte vill låna upp mellanskillnaden. Sverige däremot behöver bara köra ett primärt budgetsaldo på plus 1,75%. Dvs en mindre åtstramande finanspolitik.

Detta får ytterligare effekter på skuldkvoten. Man kan tänka sig att ett land som kör 5%+ primärt budgetsaldo, allt annat lika växer MINDRE än ett land som kör 1,75%. Dvs ett land som kör mer stimulativ finanspolitik växer mer. Därför minskar också skuldkvoten (skuld/BNP%) snabbare för ett land med låg skuld om tillväxten är högre. Man kan, i ett ytterligare steg, även tänka sig att marknaden premierar ett land som 1, växer snabbare 2, har fallande/lägre skuldkvot, genom att pressa ner statslåneräntorna (då det är mer troligt att tyskland får betala högre ränta än Sverige, allt annat lika) vilket gör belastningen från räntekostnader, och därmed krav på stort primärsaldo, mindre. Vilket i sin tur gör tillväxtförutsättningarna ännu bättre för Sverige vs Tyskland. And so it goes…. allt annat lika alltså.

Så låg skuld är såklart bra, men låg ränta ännu bättre. Det bästa är en kombination såklart. Oftast ger en låg skuld en låg räntan, och en hög (och svårfinansierad får man väl tillägga) skuld ger oftast högre räntor….

Grekland är ett special case där man kan få särskilt utlåning från ECB. Japan får också anses vara speciellt med så hög skuld och låga räntor. Det har i sin tur att göra med att Statsskulden ägs av folket. Dvs den åldrade japanska befolkningen har pengarna på banken. Likvida banker lånar i sin tur inte ut pengar, utan köper statsobligationer för dem. Det finns mer att säga om Japan, men inte just nu!

Men som sagt, detta resonemang blir mer aktuellt vid högre räntor. Det är liksom då högt belånade stater ställs på prov. Därför tycker jag att det är viktigare för Grekerna att kunna låsa räntan på sin skuld på 1% de kommande 20 åren, och garantera att långivarna rullar över skuld som förfaller till samma ränta…. än att man amorterar ner/skriver ner, eller skriver av den från 185% till 85% av BNP. Det är ändå bara Europeiska skattebetalare som får ta smällen. Å andra sidan, och detta fattar väldigt få, så är det få stater som amorterar ner sin skuld. De växer ifrån den, och på så sätt ser sin skuldkvot minska. Problemet är när skulden blir för hög. Då går det oftast inte att växa ifrån den då hög tillväxt oftast ger höga räntor, någon den skuldsatta nationen inte klarar utan att bromsen slår in. Så visst spelar skuld roll, men inte på samma sätt som när man jämför med ett hushåll. Låg ränta är det klart viktigaste parametern för Grekland. Näst viktigaste är att återskapa förtroende i alla led och därmed skapa tillväxt.

Kommer ni ihåg Sverige i början av 90-talet. Persson tog över ett land med stora underskott och hög statsskuld. Han myntade ”när du är i skuld är du icke fri” och sanerade svensk ekonomi. Men kanske inte som alla tror, dvs genom att amortera, nej den stora insatsen handlade om att få balans i resultat räkningen, dvs budgeten. Han skar ner på kostnaderna och gjorde ett helt fantastiskt jobb i att få en budget i balans. Jag kommer inte ihåg exakt hur statsskulden i absoluta termer utvecklades men jag kan tänka mig att den var relativt flat. SEN började vi att växa, och skulden krympte sett som skuld/BNP%. Ett land som 1, växer med 2, hyfsat balanserad budget… är ett sunt land som får se sin skuld falla. Även om man inte amorterar på den i absoluta termer. Jag skulle till och med tro att skulden idag är högre än vad den var tidigt 90-tal… trots att skulden sett till BNP% är dramatiskt mycket längre. Hursomhelst, jag hoppas Reinfeldt och Borg har tackat Persson, åtminstone inofficiellt, för att han lämnade över ekonomin i sånt fint skick. Sen hade de vänligheten att inte sjabbla bort det som många högerregeringar gjort förr. Man kan säga att sen Persson fick makten har Sverige bedrivit en väldigt sund och ansvarsfull ekonomisk politik. Det är därför vi har det som vi har det idag. Därför kan jag bli sur på Schyman, FI representanter och miljöpartister när de pratar om att fokus borde ligga på ideologi och annat. Det är ju jäkligt lätt att pratat visionärt när man har en sund ekonomi…. hade vi inte haft det hade ni inte haft en scen att stå på. Vi har nu en ekonomisk tradition vi ska vara väldigt rädda om och inte slarva bort. Synd att alla inte fattar det!

Apropå det där med ”skuld är du icke fri”. Det är ett intressant uttryck. Vad är ”fri”? Ja om du har en skuld, så måste du betala ränta på den, och som privatperson eller företag amortera. Alltså måste du ha en inkomst. För en stat måste de kunna beskatta sin befolkning för att kunna betala ränta. Alltså måste alla jobba. Det man alltså syftar på med ”fri” är att om du är skuldsatt så måste du jobba och ha en inkomst annars funkar det inte. Så friheten handlar om ditt arbete. Friheten att INTE arbeta. Har du ingen skuld, så måste du inte ha någon inkomst, alltså behöver du inte jobba. Frihet från att jobba. Skuld=Tvingas att gå till jobbet. Skuldfri=Frihet att kunna löka på sofflocket. Men det var aldrig riktigt det Persson menade. Är Lökandet ett alternativ? Hur ska du få mat på bordet? Betala elräkningen? Då kokar det ner till självhushåll, dvs bo på landet och odla din egen mat. Är det målet i livet för dig? Ja då ska du nog inte sitta på lån. Men är du OK med att jobba, ja då är inte skuldsättning så farligt. FEL nivå på skuldsättning däremot kan vara livsfarligt.

Reaktionen på NFP datan i förra veckan var konstig. Först var SPX ner och räntorna upp. Man sa att datan ger FED stöd att höja! Jag tycker det är konstigt. Om FED höjer pga av att arbetsmarknaden är stark, så borde de höjt för länge länge sedan. Anledningen till att dem INTE höjt är inte att arbetsmarknaden varit svag, tvärtom, utan för att löneinflationen inte finns där. Det finns den inte idag heller. Men den är säkert på G. Men frågan är om den kommer visa sig på 3, 6 eller 18 månader? Jag vet inte. Räntorna vände i varje fall nedåt framåt kvällen…. så alla i marknaden verkar inte tro på någon räntehöjning i september……

Vad kan trigga ett rally härifrån? Jo en kombination av att 1, Grek frossan släpper helt (måttstock är att grekiska 10 åringen går under 10%) och 2, marknaden fattar att det inte blir någon räntehöjning i september. Bägge de här faktorerna har rätt goda odds att kicka in faktiskt!

På torsdag kommer data över Svensk inflation….. är alltid intressant, inte minst för att Ingves beteende är en funktion av detta! Svag krona, ganska stark tillväxt under 2q15 samt en kärninflation som inte trendar ner…… jag tror Ingves är hyfsat nöjd just nu!

En som inte är så säker på närstående räntehöjningar….

http://video.cnbc.com/gallery/?video=3000405122

Stay tuned!