Kortsikt's Blog

ok, jobben försvann, men kom tillbaks. Lönen har varit flat. Huspriserna kraschade, men kom tillbaks. Faktum är att Mr Smith har det give and take lika bra som för 8-9 år sedan. Top 10% har det väsentligt bättre… men till vilket pris?

Det känns som om vi är i en Buy on Dips marknad… och det är vi så länge som räntorna inte drar, och de gör det inte förrän datan stökar till det. Det kan den potentiellt göra 30 april då vi har ECI, eller i veckan därpå då vi har NFP.

Vi får se, så länge som datan inte infinner sig så minskar sannolikheten för räntehöjning

Under tiden ska man också hålla ett öga på dollarn… för skulle den gå under 1 eur/usd…. så kan det vara anledning nog för FED att inte höja!

Oljan är intressant, att den är så pass stark trots att dollarn inte är svagare… och trots att oljelager i USA är på rekordnivåer.

Verkar också som om vi kanske underskattar kraften i återhämtningen i Europa i år… Europa kan lätt växa med 2,5%. Det med påföljande vinsttillväxt tror jag inte marknaden har prisat in!

Under detta scenario så kan man undra hur Draghi väljer att agera… vad ska en Bund yielda då??? hmmm

Var på en dragning med CS. De tror att löneinflationen i USA är på ingång. De visade en massa leading charts. Jag påpekade att de pekat på löneinflation ett tag, men trots det har lite hänt. Han svarade, McDonalds och WallMart börjar höja nu… det gjorde dem inte innan. Det räcker för mig!

Det diskuteras även om det är en bubbla vi ser på räntemarknaden. En bubbla är fel ord för när en bubbla spricker så finns det inget kvar. Så länge som en obligation inte defaultar, dvs inte kan betala tillbaks vid förfall, så är det ingen bubbla, utan då får man insatta pengar. Förhoppningsvis är default risken liten. däremot är de högt värderade och avkastningen kommer bli måttlig.

Personligen ser jag det så här:

Tänk er en 5 årig placeringshorisont:

Om jag måste välja mellan

1, ligga cash idag och köpa aktier när börsen gått ner med 30% (från 100 till 70) oavsett tidpunkt och därefter vara med på resan tillbaks mot 100, dvs 50% avkastning + utdelning. (ca 10% årlig avkastning).

eller

2, köper en obligationsfond som yieldar 1% om året (hög kvalitet bestående av Treasuries och IG) eller en fond som yieldar 5% om året (bestående av HY).

så är alternativ 1 mer intressant än nummer 2.

Ett tredje alternativ skulle kunna vara att ligga cash idag och invänta sättning i räntemarknaden och köpa då, för att få 3% (Trs, MBS och IG) eller 7% (HY)… men det är fortsatt sämre!

Sen kanske någon tar upp risk aspekten, men den är irrelevant för den långsiktige. På lång sikt är det bara intressant att maximera pengarna, och då betyder inte risk=svängningar, utan risk har snarare att göra med om man köpte till rätt pris eller ej. Men många räntesupporters menar ändå att det är fel att jämföra en företagsobligation med en aktie. De menar att obligationen ger kanske 5% hyfsat säkert om man sitter till förfall, medan aktiens avkastning är klart osäker. Jag hävdar att man underskattar riskerna med obligationer och överskattar eller missförstår dem med aktier. En portfölj med företagsobligationer kommer ge räntan minus defaults om du sitter till förfall (vilket i praktiken inte går med en fond). Hittills har vi inte haft några default. Det finns stor risk i framtiden när vi har ett högre ränteläge att 1, intresset för ftg oblisar inte är lika intressant då trygga oblisar ger bättre. 2. Då kommer kostnaden för att rulla över skulden öka, och vissa företag som inte har fria kassa flöden kommer straffas med väsentligt högre spreadar, vilket i sig gör läget ännu svårare. Det i sig kan leda till väsentligt fler defaults än vad vi kanske kan föreställa oss idag. Kom ihåg att en stat nästan alltid kan skaka fram pengar (även om det har ett pris) medan ett företag, likt ett hushåll, inte har det förbehållet. Riskerna med aktier är kända. Men risken är som sagt inte så mycket kopplad till själva svängningarna utan att förlora pengar. Det i sin tur är starkt kopplat till när du köpte, dvs till vilket pris. Att köpa när priset är relativt lågt enligt gängse normer, och vara långsiktig, har visat sig vara inte så pass risky som många tycks tro. Om obligationen ger 5%, och du får 3% utdelning på aktien, då är det 2% som ska kompenseras. Det är inte så svårt givet att du köper till rätt pris. Vilkoret för att den här risk jämförelsen ska fungera är att du är långsiktig. Jag säger inte att aktier är riskfritt, bara att riskerna missförstås, och kanske överskattas, medan de troligtvis underskattas för HY företagsobligationer. Vad beträffar säkra papper, som TRS, MBS och IG är risken annorlunda då default risken nästan är noll…. men tyvärr avkastar de inget…. IDAG!

Det stora problemet idag är den mentala aspekten som är kopplad till tajming. Dvs om någon köper en HY fond idag, så kan han få 7% i år, och 7% nästa år osv och du framstår som en looser. Sen sätter sig HY och aktiemarknaden och 1, du kommer inte köpa på absoluta botten, och 2 det lär inte stiga direkt till efter att du köpt. Detta gör att du återigen kommer känna dig som en looser. Men när ni summerar om 5 år, så är du ändå vinnaren. För sanningen är den mina vänner… det ska vara jobbigt att satsa på den vinnande strategin. Så har det alltid varit. Du måste vara i minoritet, annars kan du aldrig bli vinnare.

I dagens debatt, där det har funnits många obligationshatare som sagt att det är en bubbla, samtidigt som många ändå köpt företagsobligationer och har tjänat bra med pengar. Men handen på hjärtat, de senaste åren har inte varit en fråga om Företagsobligationer eller INTE, även om det många gånger verkar så.

Tittar man på utvecklingen av Sverigefonder i Morningstar så ser man att de som grupp avkastat:

1 år: 31%
3år: 84%
5 år: 94%
10 år: 222%

Samtidigt som kategorin Fonder som investerar i företagsobligationer avkastat

1 år: 2%
3 år: 19%
5 år: 31%
10 år: 45%

Sämre på alla punkter. Oblis fansen kommer säkert att börja prata om RISK, men sorry, på lång sikt är volla risken irrelevant. Totalavkastningen är det enda intressanta, och så här långt är alla ränteinvestare loosers. Visst, om aktiemarknaden halveras så ser siffrorna annorlunda ut. Men just det resonemanget sätter fingret på själva kärnan. När priset på aktier är attraktivt så ska du ha aktier. När priset är oattraktivt ska du inte ha dem. Det handlar inte om tajming, det handlar om att köpa billigt, och sälja dyrt, och vara långsiktig.

Faktum är att räntor som tillgångsslag nästan aldrig är intressant i sig. Räntor är bara intressant som alternativ till aktier, NÄR aktier ser oattraktiva ut!!!

Det ironiska just nu är att många tycker man ska hoppa av ”räntebubblan” genom att sälja sina obligationer. Om jag har rätt så kommer en måttlig ränteuppgång innebära att räntebärande papper går ner (de med kort löptid mindre än de med lång, och de med högre kreditvärdighet mindre än de med låg) men det är INGENTING mot vad AKTIER har potential att gå ner. Så visst, räntebärande papper är DYRA och OATTRAKTIVA, men vid en sättning lär de gå bättre än AKTIER.

Vad är konklusionen? Jo att pengarna har forsat in i obligationer de senaste åren. Det har varit fel, de borde gått in i aktier istället. Nu säger många att man ska sälja sina räntefonder. Det är också fel! Det är nu man ska undvika aktier i väntan på en sättning… och därmed är räntor mer intressant. Det är i så fall nu som man borde sälja aktier, och köpa räntor. Inte tvärtom. Det kan visserligen ta tid, men när vi summerar kommer vara det smartaste draget.

Sen ligger ju jag som många vet NEUTRAL till aktiemarknaden, en signal som genereras av att jag är negativ fundamentalt, men positiv tekniskt/taktiskt (även om jag inte lever som jag lär utan hoppade av på 1,595 den 3 februari… och har inte haft mage och kliva på igen även om jag är tekniskt positiv). Men givet att man är Neutral så kanske man ska ligga med 50% aktier, och 50% räntor, med beredskap att sälja sina aktier.

Sen vilken typ av räntor är en annan diskussion, inom kvalitet, dvs Trs, MBS och IG så är det helt onödigt att ta durationsrisk då kurvan typ är flat. Dvs du får inte mer för att du köper en 5 årig oblis jämfört med en 2 årig. Satsa på kort löptid. Dina innehav kommer klara sig bra vid en ränteuppgång, men du får ingen avkastning. Ingen uppsida, och nästan ingen nedsida.

Vågar du betta på att det inte kommer en höjning imorgon så får du fortfarande ok avkastning i absoluta termer inom HY, men eftersom den genomsnittliga löptiden är längre så tar du en risk när räntan drar. Dessutom är det troligt att spreadarna kommer vidgas som påverkar avkastningen negativt. Sen är risken stor att pga den dåliga likviditeten i den marknaden så kan det bli en short squezze när många ska ut. Slutligen är det troligt att vissa bolag kommer defaulta. Men håller du dem till förfall så spelar ingen av de här punkterna, utom default risken någon roll. MEN KOM IHÅG DET VIKTIGASTE. Undviker du aktier för att du tror på högre räntor, så är det inte företagsobligationer som är den trygga hamnen då de kommer gå dåligt också (bättre än aktier). Nej är det trygga hamnen du letar efter när räntorna stiger med 200 punkter, då är det korta löptider i kvalitet som är enda tänkbara. Men inse att det kan kosta i utebliven avkastning fram tills att du får rätt. Men det bryr du dig förmodligen inte om utan totalavkastningen beräknas på lång sikt och då spelar några ytterligare procents avkastning en mindre roll.

Så för att summera avkastningen på ditt räntesparande. Antingen kör du safe som ger noll nu men inte går ner sen. Eller tar du lite mer risk, och då kommer totalavkastningen bli uppgången fram till att räntorna börjar dra, minus det du förlorar mellan att räntorna drar och du hunnit sälja. Avkastningen i det senare fallet KAN KANSKE bli något högre, men det beror såklart om FED höjer inom 6 månader eller 18 månader och uppgången fram tills dess, samt till vilket pris du sen säljer på. Vi kommer inte ha facit förrän i efterhand, tyvärr! Tänker man ur ett risk reward perspektiv så känns det som om aktier kan falla mer än de kan stiga på ett års sikt. Detsamma gäller för HY. Samtidigt som trygga/korta papper ger 0% upp, och kanske noll ner. Ur det perspektivet, ja då kanske cash är det bästa då det är ingen som har ett till ett förhållandet. Men de flesta är ju absoluta i sitt mind set och då är noll procent trist. Det kokar ner till riskaversion, som kokar ner till NÄR räntorna drar och hur marknaderna gått fram tills dess… vilket ingen vet. Sorry! (marknaden kan ju sätta sig innan räntorna drar, men är det inte räntorna som är boven, typ oktober 2014 scenario, då är det sannolikt att marknaden repar sig ganska fort. Mitt viktigaste budskap är: HY är inte en klockren motpol till aktier. Risken är stor att HY går dåligt när Aktier går dåligt. Om aktier ser intressant ut, välj aktier! När aktier ser oattraktivt ut, välj inte HY som är ”nästan aktier” om ditt mål är att undvika en aktielik avkastning. Välj TRS. Långa eller korta, tja det beror på hur räntekurvan och inflationsutsikterna ser ut.

En aspekt med Obligationer. Resonemanget att man får en fast avkastning minus defaults om man sitter till förfall, stämmer bara om du köper en obligation direkt. Sitter du på en fond som investerar i obligationer så får du inte riktigt samma karaktär då det köps nya, säljs och förfaller oblisar hela tiden. Det gör att avkastningen inte blir garanterad på samma sätt. Å andra sidan så får du en bred diversifiering vilken troligtvis minimerar effekterna av defaults. Något du inte oftast inte klarar av på egen hand om du köper oblisar direkt. Detta innebär att en företagsobligationsfond kan gå ganska dåligt om vi får en ränteuppgång, då ränterisk samt spreadrisk slår genom, trots att du har som avsikt att sitta till förfall, vilket inte går då en fond inte har en specifik tidpunkt där allt förfaller. Så fråga dig själv… sitter du på ftg oblisar för att de bara går ner med 10% när aktier går ner med 30% när the shit hits the fan, samtidigt som korträntefonder går ner med 1%. Eller är det för att de kommer yielda bättre fram till the shit hits the fan…. frågan är inte om det i så fall är smartare att sitta på aktier i det du vill ta risk, och sen sitta på korta TRS i det du inte vill ta risk, då HY vare sig är hackat eller malet?

Ett tips, När du utvärderar dina eller andras prestationer, se till att perioden löper över både en period av boom och en period av bust…. annars är risken stor att din analys kommer bli felaktig!

Njut av våren!

MS konstaterar att Q1 inte varit så starkt i USA, folk sparar mer istället för att konsumera det dem tjänat in på lägre energi priser, net export är svag pga dollarn och vädereffekter spökar…. MEN det ska tydligen bli bättre framöver!

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=4oe18r8u-3p72-g002-a389-d8d3855a5300&store=0&d=1&user=k44etsfgyjr9-2&__gda__=1555105405_5e637756155df59d434a35c452bcdcb1#0001&k44etsfgyjr9-0&1555105405_c1380f6053bb5ff21bf298d50174b974&0011&k44etsfgyjr9-1&1555105405_fbad8a554a41797cc153f045a459b1b0

MS säger också i en annan rapport att man tror på räntehöjningar i december. Hmmm, alltså måste man tro på stark data under 2H15, eller? Tittar man på core PCE så ligger de på 1,2% för FY15. Tittar man på Real BNP har de sänkt prognosen från 2,8% till 2,3% för i år. Detta ger ingen anledning. Däremot tror dem på 5,1% arbetslöshet vid årets slut, vilket innebär att de tror på 2,5% löneinflation I GENOMSNITT i år. Med tanke på att löneinflationen hittills i år ligger strax över 2% så måste de tro på att den ska stiga mot 3% under slutet av året för att nå detta genomsnitt. Gör den det så förstår jag att de tror att FEK kommer agera i december. MEN, lyfter inte lönerna under 2H15, då kommer de ha fel gällande december… mark my words!

Vidare tror de på att styrräntan kommer ligga kring 150punkter i december 2016…. detta är förstås bara gissningar. Min gissning ligger på 100+100 där de senare görs efter att man avvaktat effekterna av de första 100. Jag gissar också förstås!

De tror att oljepriset kommer vara stabilt. Jag är inte så säker. På kort sikt gynnas oljan av att ingen väntar sig räntehöjningar i USA, pga datan inte pekar på det. I den här miljön så är det inte omöjligt att brenten går till 72$. Så fort datan ändras så finns det utrymme för dollarn att stärkas i en sista våg. Då är risken stor att oljan och tillväxtmarknader kommer falla pladask.

Men gynnas usa av svag olja, så missgynnas den av stark dollar.

Yellen har sagt att hon inte gillar dollarförstärkningen, men att det än så länge har skett av rätt anledning då USA går bättre än resten av världen. Men skulle den stärkas med 10% till så vete tusan.

MS lyfter även fram Shadow Labor. Tidigare när den legat på ca 4% så var det förenligt med ca 3% löneinflation (som historiskt korrelerat med 2% kärninflation). När den passerade 5% så försvann löneinflationen. Nu har vi precis tagit oss under 5% på första gången på 8 år, vilket guidar för att löneinflationen ska ta fart. Även Deutsche har en massa liknande charts… och visst känns det inte otroligt med löneinflation upp mot 3% under 2H15… men seeing is believing.

I MS rapporten får vi också för FÖRSTA gången höra om deras syn på The REAL FED Exit, dvs hur FED ska banta ner sin balansräkning genom att reducera Bank Reserves på skuldsidan till NOLL. MS tror att första steget kommer att göras med MBS, dvs bostadsobligationerna, och man gör det i april 2016 genom att man avstår att RULLA ÖVER 50% av de som förfaller då. Mycket intressant det här!!!!!

Tanken är alltså att från och med april nästa år, och under 5-6 år framåt avstå från att rulla över delar av dem MBS som förfaller. Statspapperna rör man inte. Någonstans kring 2022 så borde Bank reserves vara nere på ca 500m och MBS helt är borta från balansräkningen.

Jag tänker på två saker. Spreaden mellan Korta statspapper kommer vara väldigt tajt med styrräntan. Men även spreaden mellan långa och korta statspapper kommer vara tajt. Däremot kommer spreaden mellan en bostadsobligation och ett statspapper att öka, oavsett löptid. Det innnebär att spreaden mellan statspapper och företagsobligationer också kommer öka. Om detta fenomen slår igenom i USA så slår det igenom i resten av världen. Var så säker.

Kan MS ha fel? Javisst, de här stegen med räntehöjningar och EXIT kan få så pass negativa effekter att FED måste backa från att fortsätta. Hursomhelst, om de drar ner roll over takten så innebär det att ca 250mdr dollar av MBS kommer behöva tas över av privata aktörer. Vilka räntekrav kommer de ha? Vad kommer det få för konsekvenser på övriga räntor längre ner i värdekedjan, vad innebär den ränteförändringen för multiplarna på aktiermarknaden.

Jag står fast! Kommande räntehöjningar är tveklöst största hotet mot aktiemarknaden. Var och varannan dag får jag rapporter där man tittat på hur aktiemarknaden betett sig historiskt vid liknande lägen, och slutsatsen är den samma. Aktier går inledningsvis något svagt, för att sen repa sig starkt. Men den historiska jämförelsen haltar på många sätt. Dels har räntorna aldrig varit så låga. Genomslaget av en ränta går från 1% till 2% är lika stor som en ränta går från 3% till 6%. Vinstnivåerna är extremt höga i USA, vilket de inte brukar vara när FED står inför räntehöjningar. Faller dem är multiplarna ännu högre än vad vi tror idag. Kursuppgången inför stundande FED höjning har också pågått längre och varit kraftigare än normalt. Jag menar om börsen historrisk korrade 38% av uppgången så kanske den ska göra det nu också… och då kommer sättningen i absoluta termer bli mycket större. På samma sätt kan man fundera i termer av multipelexpansion och korr av multiplar, istället för bara pris. Då får man en annan bild. Sammantaget kan sägas att historiska jämförelser haltar, och sättningen har potential att bli kraftig.

Vi får säkert anledning att återkomma till ovan, just nu känns det som om börsen är på väg att göra en ny våg uppåt, påhejad av låga räntor, och i grunden svag data och stimulativ P-politik….. på fredag har vi CPI i USA, lär inte vara någon kioskvältare men ändå!

I den här rörelsen ser jag rent tekniskt hur Sverige har potential att gå 5%, tillväxtmarknader ca 10% och Ryssland kanske 20%. SL får man nästan använda sig av SPX, och då tittar gärna på EMA21 över SMA 150, den får inte brytas vilket också stämmer rätt bra med den tajta 2011 trenden. Den dagen vi får säljsignal där väntar 1550-1600 på SPX, och då kan ni ju bara föreställa er andra index. Men för detta krävs rejält högre räntor, och därmed löneinflation, och där är vi inte ännu!!!

http://www.di.se/artiklar/2015/4/14/professorn-varnar-for-global-small/

Professor Oxelheim, min gamla handledare när jag låg i Lund för en herrans massa år sedan har uttalat sig…

Jag noterar att:

”stimulanser leder till systemfel så som felprissatta marknader för obligationer… ”

Jag håller med! Samtidigt har det varit en av framförallt FEDs mål, just att driva Asset Inflation, då Bernanke visste att hushållens balansräkningar var viktiga för consumer confidence, och som i sin tur påverkar DELVIS påverkar konsumtionen

”tillgångsprisinflationen och ökade samhällsklyftor som följd”

Japp. Men samtidigt är det bara en samhällsklyftor på pappret. Historien har visat att aktiemarknaden kan halveras på ett halvår. Minskar klyftan då? Njae… när vi pratar klyftor tycker jag nästan cash flow är mer intressant än pris. Som ex lön, utdelning osv…

”konsumtionsbenägenheten hos de mer bemedlade är lägre, eller snarast mättad”

Precis, det är detta jag menar med wall street och main street. Wall street och Stureplan har möjligtivis haft det bra, orsakat av ”räntefenomenet”. Main street och konjunkturen ligger sämre till!

”Inom statsobligationer har centralbankernas storlek på köpsidan gjort att statsobligationsräntor inte längre fungerar som fundamentala signaler inför framtida investeringsbeslut”

Precis, man borde tycka att noll räntor får alla företag att vilja investera. Istället märker de av att efterfrågan från Main street är måttlig, avstår och delar ut pengarna istället!

”När det gäller de senaste årens låga inflationstal karaktär kretsar dessa mycket kring digitaliseringen, och framöver kommer den även att präglas mycket av robotar.

”Det är naivt att tro att man ska kunna attackera prissättningseffekter från den tekniska utvecklingen via sedelpressarna”, fastslår Oxelheim.”

väldigt intressant sagt. Kina, globalisering, digitalisering osv har i kombination med svag konjunktur gjort att inflationen runt om i världen är strukturellt låg. En starkare konjunktur kan mycket väl ta inflationen högre, men frågan är om inte kartan ritats om. Så den nya höga inflationen, är LÄGRE, än vad vi har varit vana vid när den var HÖG. Om 5% var högt historiskt, så kanske 2,5% är högt i framtiden? Är 2% målet, som ska vara en neutral nivå, rätt nivå då? Det är en intressant diskussion.

”Därtill lyfte Oxelheim fram hur de återkommande justeringarna av inflationsmått skapar trovärdighetsproblem då de försvårar jämförbarhet över tid.”

Alla centralbanker har i många år visat upp kurvor som säger, inflationen är låg idag men kommer stiga längre fram. Alla har haft fel. Sen hur mycket är prognos fel och hur mycket som är signalvärdesfel är svårt att säga.

”Ekonomiprofessorn ser nu ett begynnande globalt valutakrig hota, och eftersom Internationella valutafonden IMF ej väljer att ta ansvar finns nu en avsaknad av överstatliga aktörer som skulle kunna gå in och hejda den utvecklingen.”

Vi är redan i ett valutakrig, det är alla mot dollarn. Men man kanske inte ska tala om ett krig då ingen gnäller av dess effekter. Problemen börjar den dagen USA tycker dollarn är för stark, och börjar göra nåt åt det.

Vi kan diskutera Svensk och global penningpolitik länge, men vi får en glömma bort det viktigaste, nämligen att en centralbank ska stimulera en svag ekonomi, och tvärtom… och tittar man på ÄKTA faktorer över styrkan i ekonomin som;

Real Tillväxt, Jobbskapande i absoluta termer, Nivå och trend på arbetslöshet, löneinflation, Real konsumtionstillväxt, Industriproduktion…..alltså klassiska MAIN street indikatorer så är de åtminstone i Sverige på en nivå som är lägre än den vi är vana vid historiska högkonjunkturer. Det är möjligt att det inte finns underlag för en starkare konjunktur, men då kan vi inte heller förvänta oss högre inflation och räntor.

Vad beträffar Ingves, så förbättras ju inte ovan viktiga parametrar bara för att han höjer räntan. På så sätt är det rimligt att han sänker….

Om en av konsekvenserna är en Asset Inflation Bubbla så må det vara hänt… priserna går upp och de rika blir rikare, priset kraschar och de rika blir något mindre rika. Om det inte bidrog till tillväxt, eftersom de rika inte konsumerar mer i takt med att deras förmögenhet ökar, så lär det knappast ha några negativa effekter heller, då de inte lär dra in på någon konsumtion?

Svårt att säga!

Kpi kom precis in på 0,2% YoY mot 0,3 väntat och föregående 0,1. Men den här är HELT ointressant.

Då är CPIF mer intressant då den rensar bort räntekomponenten. Den låg på 0,9% YoY mot 1,1 väntat och föreg 0,9.

För att då en hygglig bild så bör man titta på en kombination av CPIF samt HICP Core, samt lönetakten, samt tillväxt. Spontant känns det som om inflation inte har kommit igång på allvar förrän än slutet på konjunkturer, typ 2001 och 2008… dvs med en fördröjning, och har sammanfallit med en arbetslöshet ner mot 5%.

Vi är en bra bit från detta idag…. så räkna med en fortsatt stimulativ Ingves.

Jag undrar om han är nöjd med vår växelkurs mot Euron, eller han vill se mer försvagning av kronan?

Idag kom Finansinspektionen med sin rapport över de Svenska bolånen

Klicka för att komma åt bolan15ny2.pdf

läs gärna sid 14-19

* kvar att leva på, dvs ca 8,000kr för en person, och 20,000kr för två tycker jag låter lite. Kommer folk under press att anpassa sig till det här, eller kommer de sälja? Hursomhelst måste det få real ekonomiska konsekvenser… ie minskad konsumtion, vilket leder till ökad arbetslöshet, och då måste man sälja sin bostad.
* Fi egen undersökning visar att låntagarna har mer pengar över, men det är ju pga räntenedgången så det är rätt ointressant
* att bankerna i snitt räknat med 6,5% verkar faktiskt rätt bra

Men det är två saker som stör mig alltjämnt:

* Varför säger så många att de inte kommer klara av sin ekonomi redan vid rörliga bolåneräntor kring 3,5-4%??? Är det undersökningarna det är fel på?
* Vilken kalkylränta hade vi 2008? Jag bara undrar? för att sedan dess är priserna upp kraftigt, vilket betyder att låntagarna måste ha kunnat slänga upp mer pengar på bordet vid en budgivning, vilket måste betyda att de fått låna mer av banken (och EK styrs av husförsäljningen som också är kopplad till den köparens låntagande). Inkomsterna, en parameter som är med i lånelöftet, har inte förändrats avsevärt. Man har troligtvis inte ändrat på kvar att leva på beloppet heller. Kvar har vi räntan, vad låg kalkylräntan på 2008… 9,5% eller???? Jag bara känner att en jävla massa låntagare skulle få rejäla problem vid 6,5% ränta. Någon som inte håller med? Vad är det då bankerna slirar på? De säger att de kan avvika från kalkylen om loan/value är tillräckligt lågt. Men det är ju inte smart, då det inte spelar nån roll hur låg loan/value du har om du inte kan betala räntan. Priset är rätt ointressant faktiskt.

Eller har jag helt fel, motståndskraften mot väsentligt högre räntor finns där. Om så är fallet, så har inte svenskarna för mycket lån, och har de rätt storlek på lånen, då är också priserna rätt. För priserna kan bara vara fel om skuldsättningen är fel. Är skuldsättningen rätt, då är priserna rätt. Givet att man antar sambandet pris=ek+lån. där ek beror på pris på den sålda bostaden, som i sin tur beror på ek+lån. Alltså styr storleken på lånet allting, och lånet är en funktion av lönelöfte, som är en funktion av lön, kalkylränta och kvar-att-leva-på beräkning.

Jag tycker fortfarande bankerna ska tvingas göra en tema undersökning på samtliga kunder. Vi måste en gång för alla säkerställa storleken på kategori 4.

Jag måste också säga att det är märkligt att man som privatperson kan gå in på två olika banker under en och samma dag, och få löfte om att låna två olika summor pengar. Det är konsekvensen av att bankerna har olika principer för att fastställa lånelöften. Det gör ju att den bank som erbjuder störst lån, också kommer vara den som tar marknadsandel, vilket tvingar övriga banker att släppa på kraven. I slutändan kan jag bara se att det får två konsekvenser, att priserna ökar och att risken för överbelånade hushåll ökar. Hade man reglerat principerna för lånelöfte så att man 100% säkert visste att man får samma storlek på lån oavsett bank, så kommer det bara handla om en sak, Räntan. Det är ju där man vill att dem ska konkurrera så hushållen erbjuds så bra ränta som möjligt!

Ganska uppenbart faktiskt!

Mitt förslag till Maggan är;

Kräv av Finansinspektionen att de ska reglera bankerna att gå ut med en årlig undersökning till samtliga låntagare (av bolån) som frågar följande:

Hur skulle din privatekonomi påverkas OM räntan på 3 månaders bolån steg till 5%, ränteavdraget avskaffades och amorteringskrav infördes om ditt lån utgör mer än 50% av köpeskillingen på din bostad? (Om du har bunden ränta på hela eller en del av ditt lån, föreställ dig att lånet istället var till 3 månaders ränta)

1. Min ekonomi skulle i princip inte påverkas alls.
2. Min ekonomiska situation skulle försämras men jag kan utan tvekan bo kvar i min bostad.
3. Min ekonomi skulle försämras avsevärt men jag skulle troligtvis klara av att bo kvar i min bostad.
4. Min ekonomi skulle försämras på ett sätt att risken är hög att jag INTE kommer kunna bo kvar i min bostad.

Jag vet inte, ingen annan heller, vad utfallet skulle bli. Grupp 1-3 är ok, för grupp 4 borde det vara NOLL tolerans. Hur stor är Grupp 4? 5% eller 35%? VAD TROR NI?

Hade bankernas lånelöfteskalkyl varit solid, vilket jag är tveksam till, så hade vi haft NOLL procent i grupp 4.

(Om den här undersökningen är nätbaserad så kanske den skulle kunna inledas med en kalkyl där man stoppar in sina olika värden så man får ut vad månadskostnaden kan bli i framtiden… det är troligtvis inte alla som förstår detta)

Vad jag har hävdat hela tiden är att detta inte är Ingves uppgift. Hans grej är att stimulera en svag ekonomi och tvärtom. Om bankerna reglerades så att lånelöftena var riktigt tajta (oavsett rådande räntenivå), då borde storleken på lånen hamna på en sund nivå, och eftersom det är lånelöftena som ger storleken på vad du kan lägga på bordet vid en budgivning så får det en sund inverkan på priserna.

Idag är det den med mest lån, allt annat lika, som vinner budgivningen. Så den banken som har softast kriterier för lånelöften kommer också attrahera flest låntagare, då de inser att genom att välja den banken har man störst chans att kunna köpa sin drömbostad. Som en konsekvens av detta har bankerna även incitament att ge generösa lånelöften då de tjänar pengar på att öka volymen, då marginalen inte går att förbättra. Både låntagarna och långivarna är alltså intresserade av att låna/låna ut så mycket som möjligt. (Visst, en låntagare vill ju egentligen inte låna alls, men om han ska kunna köpa den bostaden han vill ha så måste han låna så mycket som möjligt). Genom att reglera principerna för lånelöfte, så kommer det gynna låntagaren, då han inte kommer låna där han får låna mest, utan pga av regleringen så får han låna exakt lika mycket hos alla. Låntagaren kan fokusera på den långivaren som erbjuder lägst ränta. Troligtvis kommer prisutvecklingen bli lugnare, som ett resultat av att folk tillåts låna mindre. Detta är också bra för låntagaren.

Men innan vi reglerar bankerna så kan vi ju börja med en temaundersökning för att se hur landet ligger? Jag menar skulle det mot förmodan se bra ut, så behöver inte Fi vara så tuffa i steg två!

ps.

http://www.privataaffarer.se/nyheter/ingves-lang-tid-innan-vi-nar-normala-rantenivaer-745315

Ganska huvudet på spiken eller? Å andra sidan ger jag inte mycket för Ingves långsiktiga inflationsprognoser. Titta historiskt var Riksbankens 5 års prognos över inflationen har legat och jämför det sedan med verkligheten 5 år senare…. varför skulle han helt plötsligt lyckas med att prognostisera den långsiktiga inflationen nu????

ds.

Henrik Mittelman skrev en artikel i onsdagens Di som nog många läste och tänkte, ”Ja så är det nog, vad håller Ingves på med egentigen?”

http://www.di.se/di/artiklar/2015/4/8/dags-att-sla-av-autopiloten/?share=7A230E95AB64D1DAD5BB4E7D6D8C478A

Men Mittelman som är en klok kille och brukar skriva bra grejor ha enligt mig fel på en rad punkter.

För det första undrar jag hur alla tänker som kritiserar Riksbanken. RB är inte felfri, de har gjort en massa misstag historiskt, men det är mer kopplat till att det är svårt att sia om framtiden, och penningpolitiken idag syftar till att påverka något i framtiden vars osäkerhet gör att det lätt kan bli fel. Men den diskussionen som pågår nu är inte riktigt på den nivån, utan den verkar mer handla om att Ingves & co överhuvudtaget inte förstår hantverket. Ursäkta, men det är inte en grupp snickare som sitter och beslutar om vår penningpolitik. Jag tror faktiskt att kunskapsnivån inom riksbanken är större än inom den gruppen som kritiserar dem. RB kanske gör policy misstag just nu, men ett råd till alla som sågar Ingves är att söka djupare förståelse varför de agerar som de gör.

Sen kan jag tycka att RB borde vara mycket tydligare med att förklara, på sandlådenivå, varför de gör som de gör. Men det finns kanske en anledning till det?

Men åter till ”artikeln” som av många säkert uppfattas som så klok…

”Ingves sticker huvudet i sanden och blundar för möjligheten att inflationsmålet är förlegat”

My take, det är absolut inget fel på inflationsmålet. En Riksbanks uppgift är att kyla av en ekonomi när den är för het, och stimulera den när den är för svag. Är ni kritiska till detta också? En het ekonomi kännetecknas INTE av att en aktie går upp eller fastighetspriser som går ner. Så kallad Asset inflation påverkas av betydligt fler faktorer än underliggande konjunktur. Blanda INTE ihop MAIN Street med WALL Street. En het ekonomi kännetecknas av hög tillväxt som utmynnar i ett starkt jobbskapande, som leder till fallande arbetslöshet och stigande löner. Stigande löner i kombination med ett högt resursutnyttjande leder till stigande prisnivåer. Inflation. Inflation i sig har inget egenvärde. Det är bara en mätsticka på nyss nämnda underliggande faktorer. Ifrågasätter ni verkligen RB roll att kyla av en ekonomi som är urstark och tenderar att slå över och leda till kraftig recession? Nej trodde inte det heller. Varför tittar man inte direkt på tillväxt och jobbskapande i så fall? Jo för att X tillväxt precis efter en svag konjunktur är sunt och inget som ska bromsas, medan precis samma tillväxt långt senare i en konjunkturuppgång absolut kan vara skadligt och anledning nog att kyla ner ekonomin. Om man sitter på RÄTT mätsticka så fångar den upp tempen och ger således rätt underlag till beslutsfattarna. Det är inget fel på inflationsmålet, men det är kanske mättekniken som ska ifrågasättas. Jag har länge hävdat att RB ska titta på kärninflation som är rensat för Räntor och Energi. Men det kanske inte är rätt heller. Det är frestande att titta på inkomstbasbeloppet som fångar lönerna. Men lönerna är inte direkt marknadsdrivna i Sverige vilket är en svaghet.

”Varför har vi minusräntan när Sverige mår bra? Nästan alla är starkt kritiska till det hela. Jag delar den vyn”

My take, Sverige mår bra? Dvs att Sverige skulle befinna sig i högkonjunktur. Antingen blandar han ihop Main street och Wall street faktorer, vilket är fel. Tillgångspriser kan gå bra i dålig konjunktur och tvärtom. Eller kanske tänker han på Sverige relativt övriga Europa? I absoluta termer är inte Sverige i någon högkonjunktur. Inte i någon recession med fallande sysselsättning heller. Men vi saknar idag 3%+ tillväxt, kraftigt jobbskapande, fallande och låg nivå på arbetslösheten, arbetstagarens marknad, löneinflation… dvs alla klassiska mått på stark konjunktur. Nej jag tror att många blandar ihop högkonjunktur med dagens räntefenomen. Dvs alla dem som räknade med 5% ränta på lånen betalar idag mindre än 1% vilket gör att de har pengar över i plånboken som de kan göra roliga saker för. Men mina vänner, en högkonjunktur påverkar ALLA hushåll och företag. Det här räntefenomenet påverkar den gruppen med stora lån, med hög kalkylränta. Det är inte ALLA. Skulle bolåneräntan gå från 1% till 4% så är det inte längre ”högkonjunktur”… och det är inte själva definitionen av konjunktur. Faktum är att vid en sann högkonjunktur, senast under 2007, så är konsumtionen hög TROTS att räntorna är HÖGA.

Varför minusränta? Det är inte för att Ingves vill att alla hushåll och företag springer och lånar pengar för att konsumera och investera om någon nu trodde det? Nej det är mycket riktigt för att försvaga kronan och därmed ge landets exportindustri en knuff samtidigt som importerade varor blir dyrare. Det är för att få upp inflation och tillväxt helt enkelt, och anledningen till att vi kör på MINUS är inte hans val, utan EN REN KONSEKVENS av vår största tradingpartners, Europas, penningpolitik. För att försvaga kronan, som är ett relativspel måste vi vara snäppet, värre än dem. Allt är relativt… inte absolut som vissa verkar tro.

”dessvärre har Riksbanken målat in sig i ett hörn där allt bara handlar om att återföra inflationstakten till 2%”

My take, hade det låtit bättre om de sagt, vi måste göra det vi gör för att Sverige ska kunna växa snabbare och kunna skapa fler jobb. För det är vad 2%+ ytterst innebär. Eller gör vi som Schweiz? Tror ni företagen där är så nöjda när valutan stärks kraftigt och de får svårt att sälja sina produkter, och därmed uteblir tillväxten och därmed jobbskapandet!!!

”för drygt ett år sedan talade Ingves om riskerna med lågräntepolitik, och hushållensskulder….RB bedriver en flexibel inflatinsmålspolitik och att centralbanker inte bara kan fokusera på inflationsutsikter. Hans utgångspunkt var fullt rimlig”
”

my take: Ingves hade rätt i att det kan finnas osund belåning bland hushållen. Men han hade fel som trodde att det var hans jobb. Detta misstag har han erkänt genom penningpolitiken styrts om mot att hantera inflation (förlåt tillväxt och jobbskapande). Penningpolitik är ett ytterst dåligt verktyg för att hantera skuldsättningen. Ska den dessutom hantera både inflation och skuldsättning… det är mission impossible. Tänk er att vi har extremt svagt jobbskapande och tillväxt. Detta gör att räntorna är låga. Räntorna gör att folk lånar mer och fastighetspriserna stiger, vilket gör att nya husägare behöver låna ännu mer. Det ena kräver Noll ränta, det andra 4% ränta? Ska Ingves köra ett snitt på 2%. Vad åstadkommer han då? Faktum är att penningpoltiken slår mot alla även företag, obelånade människor och människor med rätt nivå på lånen…. varför skjuta på dem i en svag konjunktur. De ska stimuleras. Ingves har en Hagelbössa. När han skjuter träffas alla. Finansinspektionen har verktygen för en älgstudsare med kikarsikte. Varför använder dem inte det? Varför kritiserar ni inte dem? Hypotetiskt, tänk om Fi reglerade bankerna så att de var tvungna att kalkylera med 4% bolåneränta när de gav ut lån. Samtidigt som Ingves kör nollränta. Då uppnår man ju målet med att göra det omöjligt att stora lån, samtidigt som Ingves kan stimulera.

”Finansinspektionen, till Ingves förtret, för ett år sedan fick det övergripande ansvaret att säkerställa makroekonomisk stabilitet” ”bort flög den flexibla inställningen”

Vadå förtret? Ingves är inte bekymrad över att han inte har uppgiften på sitt bord. Han är bekymrad över att Finansinspektionen gjort så lite. Den flexibla inställningen framställs återigen som nåt bra. Det är det inte!

”finansinspektionens verktyg är otillräckliga”

De har stora möjligheter att reglera bankerna. De kan dra in samtliga bankers tillstånd i eftermiddag om de vill…. vilka andra myndigheter har den makten över företag?

”Han och Riksbanken har nu abdikerat som väktare för den Svenka ekonomin”

Mittelman verkar tro att den Svenska ekonomin är Bolån, that´s it. Jag hävdar att Bolån är en del av Svenska ekonomin, och där RB nu kan fokusera på den stora helheten.

”när alla tillgångspriser rusat ytterligare, helt saknar intresse att diskutera att målet är kanske fel”

att tillgångspriser går upp är i regel bra. Inte bra för att det ger ökad cash flow. Jag menar du kan inte åka till Thailand bara för att huset ökat 100,000kr i värde. Men det gör att din balansräkning ser bra ut vilket stärker consumer confidence som brukar vara bra för tillväxt och ekonomin, i motsats till svagt confidence. Ni måste börja inse skillnaden och djupet mellan att kvadratmeter priserna gått upp med 25% senaste åren i Stockholms innerstad med att det är ganska knepigt att få ett jobb i stora delar av landet. Ni blandar ihop konjunktur med räntefenomenet. Säg att räntorna drar till 4% och priserna går ner 10%. Samtidigt som tillväxt och jobbskapande är gott. Vill ni stimulera då?

”över tid är det rimligt att nominell tillväxt och reporäntan är på samma nivå”

my take, varför då? Säg att Sverige växer med 3% realt och 2% inflation, dvs 5% nominellt. Ska vi ha en reporänta på 5% när inflationen är 2%? Om vi kör en reporänta på 5%, så lär korta statspapper ligga på ca 5,5-6%. Det innebär att ett svenskt statspapper kommer ge 6%-2%=4% real avkastning. Vad får detta för konsekvenser. Tja, alla borde vilja spara. hushåll och företag kommer vilja sluta investera och konsumera. Kronan kommer tokstärkas vilket gör att exporten avstannar, samtidigt som vi importerar deflation, som gör att skulderna stagnerar mot tillgångarna, eller till och med ökar. Vilket gör att tillväxten mattas av och jobbskapandet dör bort… vilket leder till ännu lägre tillväxt. Vilket bra idé.. NOT!

”för hur man än vänder och vrider på det så sker det stora förändringar i världsekonomin, med digitalisering, globalisering och prispress…. ”

Här har en poäng. världen har förändrats på ett sätt som gör att det blir svårare att nå full sysselsättning och kapacitetsutnyttjade. Men återigen… vi kanske tittar på fel mätsticka. Fortfarande är det RB roll att stimulera en för svag ekonomi som inte växer, och där folk har svårt att hitta arbete.

”vid låg konjunktur ska räntan vara lägre, och vid högkonja högre”

Men enligt honom är det en balans kring 2% inflation + 2% real tillväxt = 4% reporänta. Det betyder att vi normalläget har vi 2% realräntor, och kanske ner mot NOLL vid svag konjunktur, och högre än 2% vid högkonjunktur. JAg menar att vid balanserad inflation, ska vi ha NOLL i realränta, vid lågkonja ska det erbjudas negativa realräntor, annars stimulerar man inte. Hur negativa går inte på förhand att säga utan man behöver göra vad som krävs. Precis som vi en högkonjunktur kan positiva realräntor bli hur höga som helst, dvs upp till att det biter. Balanspunkten enligt mig är NOLL, inte 2% realt som han är inne på!

”om kartan inte överensstämmer med verkligheten är det bättre att ändra kartan”

Riksbankens uppgift är att förändra verkligheten. Frågan är om de har styrkan att göra det?

”för nu ska en redan svag krona…”

Kronan är svag mot dollarn? Fel, Dollarn är stark mot alla valutor i världen. Kronan är stark mot framförallt Euron.

”allt för att säkerställa att den där månadssiffran över prisökningar… ”

Men hallå… hade det varit bättre om Ingves sagt att de vill se högre tillväxt och bättre jobbskapande?

”samma dag som RB sänkte räntan fick jag ett sms från min teleoperatör. Nu ändras mitt abonenmang och för samma avgift får jag dubbel suftmängd”

Men hallå, om operatören hade kunnat ta mer betalt av dig, och tjäna mer. Tror du inte dem hade gjort det då? Nej anledningen stavas dels konkurrens, men även att Svensk ekonomi inte är så stark att det går att höja priserna. För gör man det säljer man mindre… och det kompenseras inte av bättre marginaler, alltså minskar vinsten. Vilket inte företagen vill. Hade det varit 2007, så hade samma samtal från operatören varit ”Hej, för vara 49kr mer i månaden kan du få dubbel surfmängd” Det är skillnaden mellan ljummen konjunktur och stark konjunktur.

”priserna sänks på 890 varor i min matbutik”

och varför gör dem det? För att ICA inte vill tjäna pengar? Njae. Dels för att konjunkturen ute i världen är svag, med väldigt låg inflation som resultat. Det gör att ICA kan förhandla till sig bättre priser, som de skickar vidare till kunden utan att göra avkall på vinsten. Men varför gör dem det överhuvudtaget? kan de inte behålla de lägre inköpspriserna som ren vinst? Njae, återigen är konkurrensen för tuff och konjan för svag i Sverige… så de behöver göra det för inte tappa marknadsandel och på sikt vinst.

”var sak har sin tid och inflationsmålet har fungerat väli 20 år. Nu är det dags att ta nästa steg… ”

Innan inflationsmålet fokuserade centralbanker på sysselsättningen, men det gav oftast en boom and bust konjunktur med tillhörande svängningar i valuta och räntor. Bättre att se till inflation, givet att mätstickan är den rätta. Eller nu tycker Henrik att man ska köra penningpolitik efter skuldsättning och asset priser? Lycka till alla ni som inte har jobb i en dålig konjunktur… för det kommer innebära att centralbanker kommer tokbromsa när du har det som sämst, och tvärtom!

Snarare kanske vi behöver en diskussion om mätstickan är rätt, och om 2% fortfarande är en bra nivå? 2% kom man fram till att det var en hygglig nivå när världen var mycket mer sluten och inte lika globaliserad. Där behövs en diskussion, och där har Mittelman en poäng.

”I Sverige vågar ingen offentligt påtala risken att kejsaren är naken”

Vad pratar du om… diskussionen om negativa räntor är rätt pågår ju överallt!!!!!

”BIS i en uppmärksammad artikel möjligheten att vi överskattar deflationshot, att det vi upplever nu är en godartad fas med låga prisökningar”

Visst, alla vet att -4% deflation är ett uttryck för något som är fel. Men som idag, kring nollan är det kanske inte så tokigt? Jag är faktiskt beredd att hålla med. Men problemet är inte avsaknaden av prisökningar, utan att tillväxten är svag, att jobbskapandet är klent, och att lönerna inte rört sig ur fläcken i stort sett. Tro mig, bästa av allt hade varit stark tillväxt, full sysselsättning och NOLL prisökning… rimligt? Jag är tveksam till det över tiden!

”japansk deflationsskräck som ingen varken ser eller upplever”

Hallå, vad tror du stora delar av Europa riskerar att dras in i, det finns stora likheter med Japan… och hur tror ni att lilla Sverige i norr kan ha en väsensskild ekonomi och politik än övriga Europa över tiden???? NAIVT och KORTSIKTIGT

”för alla oss som äger aktier, fastigheter och andra tillgångar är det goda tider”

Men hallå Mr Wall street, ever Heard about MAIN street. För dem som inte har en aktieportfölj, äger sin bostad och inte får jobb… tror inte de hade haft något emot en snäppet starkare konjunktur.

”tack för det Ingves”

Kanske du ska skriva om artikeln och rikta kritiken mot Maggan, det är hon som ska driva genom detta hos Finansen… då kanske tillgångspriserna rättar till sig på nedsidan och då kanske du bli mindre positiv till konjunkturen och börjar förstå varför Ingves vill skapa negativa realräntor och svagare krona mot euron….

Njut av solen!!!

ps. Jag skulle vilja skicka ut två enkäter, en till alla hushåll och en till alla företag.

hushålls enkäten skulle se ut så här:

1. Äger du din bostad
2, om Ja, har du stora lån på den?
3. Om JA, tycker du att det är goda tider, dåliga tider eller mittimellan?
4. Om du svara Nej på någon av ovanstående, tycker du det är goda tider, dåliga tider eller mittimellan?

Företagsenkäten:

1. Märker du av mycket stark efterfrågan, svag efterfrågan eller mittimellan?
2. givet efterfrågan, står du i begrepp av anställa, avskeda eller inget avdera?

Jag tror att svaren hade målat en bild av ett Sverige som vare sig är i hög- eller lågkonjunktur. Bortsett från den gruppen som har stora lån som förmodligen tycket att livet leker. Men de blandar ihop räntefenomenet med konjunkturbegreppet.

ds
ps2.

Såg att generaldirektören på Fi, Martin Andersson, ska sluta. Han har rykte om sig att vara hård i nyporna. Samtidigt har Finansen fått mer ansvar på bordet. Varför går han till en konsultfirma? Jag har en spekulativ konspitationsteori, nämligen att han har fattat vad som bör göras, men har inte fått mandatet av politikerna att göra det….. och har helt enkelt tröttnat, och vill framförallt inte var i the line of fire den dagen allt skiter sig och politikerna ger honom skulden. Tråkigt om det skulle vara så tycker jag ds.

http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-ska-bankerna-tvingas-bli-mer-oppna-kring-bolan-744598

Utredaren säger inget om att bankernas principer för lånelöften… allt annat är fernissa. Tänk att ingen fattar det!

Dessutom är jag lite sur på EU som vill bromsa utvecklingen av gasledningen mellan Ryssland och Turkiet, som sedan ska ledas in i Balkan och EU. Jävla tomtar dem också. Fattar ni inte att en del av skälet till varför Ryssland är i konflikt med Ukraina handlar om bråket kring gastransporterna genom landet. Om vi på sikt kan fimpa den ledningen så är Ukraina betydligt mindre intressant strategiskt sett för Ryssland, vilket hade varit bra om man nu vill se en nedtrappning av konflikten! En pipeline från Ryssland till Turkiet verkar vara en väldigt bra idé om ni frågar mig!

Nedan bygger på föregående inlägg. Är du orolig över boräntorna. Håll koll på inflationen så vet du vad som händer.

Under 2% inflationstakt antas Riksbanken styrränta vara under inflationstakten med 1% för att stimulera. Vid 2% inflationstakt antas den vara balanserad på 2%, och vid 3% och högre så antas styrräntan ligga 1% över i syfte att kyla av ekonomin.

Vidare gäller

Inflation ger
Styrränta
+ 0,5% Statsskuldväxel
+0,5% Bostadspapper/stibor
+1,0% Bankernas påslag på lån

Detta ger;

0% inflationstakt = 3m bolåneränta om 1%
1% = 2%
2% = 4%
3% = 6%
4% = 7%
5% = 8%
6% = 9%

Visst är det enkelt, det är bara att bilda sig en uppfattning om den framtida inflationen så har du bolåneräntorna 🙂 och därmed fasatighetspriserna.

Skämt åsido, det ligger en del i detta, samtidigt kan de här påslagen jag kalkylerat med förändras om penningpolitiken förändras radikalt från ECB och FED. Framförallt kan boräntorna här hemma gå upp om FED höjer räntorna, även om vår inflation INTE går upp. Tänk om vi får både högre inflation och hökaktiga centralbanker i framtiden… vad händer då!!!!!

Med tanke på att kärninflationen i Sverige ligger på ca 0,7% så är det inte orimligt med 3m ränta kring 1,8% (1,3% efter rabatt)

150409 forts…

vår bloggvän Fredde ställde frågan varför jag inte tog upp ett scenario med negativ styrränta, vilket implicit skulle innebära negativ inflation, dvs deflation.

Han tog även upp RB trovärdighetsproblem.

Det första exemplet ovan bygger ju faktiskt på negativ styrränta. Dvs 0% inflation, leder till Styrränta på -1%, ger statsskuldväxel -0,5%, ger Stibor 0%, vilket ger 3m bolåneränta på 1%.

-1% inflation dvs deflation, ger -2% styrränta, som ger -1,5% statsskuldväxel, ger Stibor -1%, vilket ger 3m räntan till 0%.

-2% deflation ger -1% 3m ränta
-3% deflation ger -2% 3m ränta.

Vadå säger någon, får man betalt för att ta ett bolån? Ja, det är faktiskt möjligt. Vissa Danska banker erbjuder idag detta. Banken i sig är bara intresserad av EN sak. Skillnaden mellan kostnaden för upplånade pengar och Intäkten för utlånade pengar. Så skulle de kosta dem -20% att låna upp pengar, så kan de tänka sig att låna ut för -19%.

Men jag tror inte vi behöver gå så långt som -2% deflation för att få -1% 3månaders bolåneränta. Givet att vi inte går in i en djupare recession, så tror jag vi kan undvika kraftig deflation. Nej problemet är om inflationen BITER sig fast kring 0-1%. Då tror jag riksbanken kommer fortsätta att sänka styräntan till att kronan är så pass försvagad att vi börjar importera inflation. Därför kan styrräntan mycket väl bli -2% utan att vi har deflation. Men även vid -2% styrränta får vi 0% 3m bolåneränta enligt ovan samband (styr-2%, ssvx-1,5%, stibor-1,0%, 3mbolån0,0%) Men det är här trovärdighetsproblemet kommer in. Dvs en sak om inflationen fortsatte att falla och övergick i deflation, då hade Riksbanken haft stöd för att sänka. Men nu sänker man och ändå händer väldigt lite med inflation, vare sig på upp eller nedsidan….. och marknaden börjar undra. KAN RB ÖVERHUVUDTAGET påverka inflationstakten????????????

Det är såklart inte bra om vi hamnar i en sån situation, för det är vad all penningpolitik till slut går ut på.

Vad jag i samband med det här inte förstår heller är varför RB är så hökaktig i sitt språk och guidning. Det är helt uppenbart att RB vill försvaga kronan (vilket den gjort mot dollar, men det räknas inte då det är dollarn som stärkts mot sin omvärld) mot framförallt Euron, som är vår stora handelspartner. Men samtidigt som man sänker räntan och lanserar QE paket, så snackar man upp kronan i sin guidning. Det är hål i huvudet. Eur/Sek borde stå i 10kr idag… då hade jag sagt att man förmodligen hade lyckats då det bara är en tidsfråga innan man börjar importera inflation… och det kanske man hade lyckats med om man inte varit så hökaktig i sina prognoser… Enligt mig borde man sagt, VI KOMMER FORTSÄTTA ATT SÄNKA RÄNTAN TILL INFLATIONEN KOMMER UPP. VI VET IDAG INTE HUR MYCKET SOM KRÄVS, MEN VI KOMMER FORTSÄTTA TILL VI LYCKAS. Då hade kronan fallit som en sten, inflationen hade börjat stiga, RB kunde sagt att de är nöjda och hade kunnat sluta sänka. QE programmen kan vi skita i, de är ändå för små relativt sett. Till alla dem som är rädda för att svenskarnas överbelåning, hade jag sagt, att Fi måste reglera bankerna så att de använder sig att 5%+ ränta i sina kalkyler oavsett om marknadsräntorna ligger på 1,5% eller 4,5%. Då ökar inte den osunda hushållsutlåningen utan är bara en konsekvens av inkomst och sparande.

Tack Fredde

ds.

Jag har länge framhärdat två ståndpunkter i bostadsdebatten;

1. Priserna är inget annan än en funktion av Lån+EK

2. Om bankerna kalkylerade med en adekvat kvar-att-leva-på-kalkyl i kombination med en adekvat räntesats, så kommer utlåningen vara sund, och därmed skulle priserna varit korrekta.

Men jag har kommit på att de här är något motstridiga!!!

Låt mig förtydliga.

1. Priset på en bostad kan aldrig bli högre än den budgivaren som har mest EK+Lån. EK är en till stor del en funktion av bostadsförsäljningen, som är en funktion av priset. EK kan också utgöras av sparade medel. Men huvudelen av EK i landets alla bostadsaffärer får ändå anses komma från bostadsförsäljningar. Lån är en funktion av låntagarens inkomst, bankernas kvar-att-leva-på summa och kalkyl ränta.

Jag har länge hävdat att eftersom inkomsterna inte rört sig nämnvärt, och troligtvis inte summan som utgör kvar-att-leva-på, så är det räntan som är den faktor som haft enskilt störst genomslag på priserna.

En låg ränta, allt annat lika, gör att bostadsköparna har kunnat låna mer, och därmed haft mer att lägga upp på bordet vid en budgivning. Lägg därtill ett ökat EK som är en funktion av samma sak.

Att 3-månaders bolåneräntan gått från 5% till 2% sedan 2008 är huvudförklaringen till varför Sveriges fastighetspriser gått upp under de här åren. trots måttlig tillväxt, jobbskapande och löneinflation, såväl i Sverige som utomlands.

Inga konstigheter.

Men det bygger ju också på att familjen X får låna mer idag, än för 7 år sedan, trots oförändrad inkomst och kvar-att-leva-kalkyl?

Vilket leder oss in på punkt två…

2. Bankerna sägs vara picky i sin utlåning och gör tajta kalkyler inför lånelöften!!!

Men prisuppgången i sig är ett BEVIS på att de inte kan vara så picky.

Låt säga att en bank gav ett lånelöfte på X kronor till en familj 2008. Säg att banken kalkylerade med 7% ränta, X kronor i kvar-att-leva-på.

Låt säga att familjen går in på bankkontoret idag, och frågar efter lånelöfte. Familjens samlade inkomst är oförändrad. Banken har samma kvar-att-leva-på kalkyl. Hur mycket lån får de om banken räknar på 7% ränta??? Just det, exakt samma!!!

Men om alla människor i Sverige inte har fått låna mer under åren, då har de ju inte mer pengar att lägga på bordet vid en budgivning, och således skulle inte priserna kunna gå upp?

Men det har dem gjort!!!

Vad handlar detta om? Jo antingen har inkomsterna rusat iväg? NOT. Kvar-att-leva-på-kalkylen har bantats? Vet ej, men tror inte det. Nej som jag ser det så MÅSTE kalkylräntan justerats NER i takt med att räntorna gått ner???? Annars kan inte fastighetspriserna gå upp!!!!

Bankerna resonerar så här: (http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-hog-boranta-kraver-bankerna-att-du-ska-klara-av-738901)

Så ser kalkylräntan ut hos din bank:

Swedbank: 5,47 procent. Banken räknar med att kunderna ska klara av en ränta som motsvarar femåriga bolåneräntan plus 3 procentenheter.

SBAB: 7 procent. Kalkylräntan baseras på Riksbankens, Bankföreningens och SBAB:s bedömning av vad en långsiktigt hållbar femårsränta är och sedan adderas 2 procentenheter.

SEB: 7 procent. Räntan har satts efter en rimlighetsbedömning.

Nordea: 8 procent. Beräknas med bundna femårsräntan plus 3 procentenheter, som lägst 8 procent.

Handelsbanken: 7,5 procent. Den ska ta höjd för vad räntan kan tänkas bli under ett låns löptid.

De verkar ha ett påslag på 3-4%.

Men det är nu det börjar bli intressant.

De lever i tron att risken är densamma när kalkylräntan idag är rörlig 2%+4%marginal=6% som under 2008 när det borde varit rörlig 5% + 4% marginal= 9%.

Dvs risken att räntan ska gå till 7% (dvs 1% över kalkylräntan) idag är lika liten som att den skulle till 10% under 2008.

Det är ett tokigt resonemang.

Jag skulle vilja hävda att RISKEN att räntan går till 7% är VÄSENLIGT högre att räntan ska gå till 10%.

Varför?

Jo, anledningen stavas INFLATION. Inflation är ytterst en effekt av sysselsättning och tillväxt, och vi vet på ett ungefär var NORMAL löneinflation och tillväxt i Sverige har legat på ur ett historiskt perspektiv. Historien kanske inte upprepar sig men om den gör det så är det inte konstigt med en genomsnittlig underliggande inflation kring 2-3%. Även om det känns avlägset just nu… så är det inte konstigt om man ser till de senaste 70 åren.

Vid 2-3% inflation så går det att härleda de rörliga bostadsräntorna till ca 5% (4-6%).. enligt följande resonmang

Inflation 2-3%
RB Styrränta 2-4% (RB kör en balanserad penningpolitik vid 2% och kontakterande vid 3%)
Statsskuldväxel 2,5-4,5%
Kort bostadsobligation alt. Stibor 3-5 (Bankernas upplåningskostad)
3m Bolån 4-6% (Bankerna vill tjäna 100 punkter)
Snitt 5%

Så kontantan är att bankerna har justerat ner räntekravet i takt med att räntorna gått ner. De upplever, helt felaktigt, att de har en lika säker kalkyl så länge som de använder samma påslag.

Men detta är som sagt tokigt då en kalkylränta på ex

5% kalkylränta = motsvara 2-3% inflationstakt
6% = 3-4%
7% = 4-5%
8% = 5-6%
9% = 6-7%

och risken i inflationstaken skiljer sig åt. Att vi ska nå 7% inflation i Sverige får nästan ses som omöjligt ur ett historiskt perspektiv. Medan 2% får anses som högst troligt. Alltså är det OLIKA risk. TROTS SAMMA SÄKERHETSPÅSLAG! För att vara övertydlig, Risken att rörliga boräntan går från dagens 2% till 5% är EXTREMT mycket större än att räntan år 2008 skulle gå från 5% till 8%…. av den enkla anledningen att den inflationstakt som krävs vid respektive ränta skiljer sig åt på ett sätt där risken för den förstnämnda är mycket stor jämfört med den sistnämnda som är extremt liten. Men bankerna stirrar sig felaktigt blint på säkerhetspåslaget.

Summasumarum.

Pga av att bankerna justerat ner kalkylräntan i takt med att räntorna gått ner under de senaste åren så har priserna på fastigheter gått upp, som en ren effekt av att folk kan låna mer. En normalisering de närmaste åren av inflationen kan få förödande effekter på hushållen och Svensk ekonomi. Man borde kalkylerat med en fast ränta hela tiden. Då hade inte priserna rört sig lika mycket.

Den fasta räntan borde utgå från en normaliserad inflation, med visst påslag.

Anledningen till att man justerat ner räntan handlar om konkurrens att tjäna pengar mellan bankerna. Avkastning på eget kapital är viktigare än en potentiell system risk på lång sikt.

Finansinspektionen måste gå in och reglera detta! Då löser vi problemet, för då får folk rätt belåning och priserna blir per automatik de korrekta.

”Priserna kommer då främst att drivas amorteringstakten, då folk har möjlighet att vi låga räntor som idag, skapa EK, som de kan använda vid en framtida affär. Detta kommer dock ge en betydligt lugnare prisutveckling, som förmodligen bara är sund”

Sen har jag en dålig känsla av att bankerna, för att ro hem en affär en bostadsaffär, ibland kan tänka sig att rucka på marginalkravet samt kvar-att-leva-på-kalkylen. Men det är inget att jag kan bevisa.

Anledningen till mina misstankar är att undersökningar där man frågat ett stort antal låntagare om de skulle klara en dubbling av boendekostnaden, typ en dubbling av räntan från 2% till 4%, så svarar mer än hälften att de skulle få det mycket tufft att hantera sin boendesituation. Alltså inte jobbigt, för att de måste ställa in Thailands semestern, utan jobbigt att finansiera sitt boende. Då har den jävla banken inte räknat på några 7-8% i kombination med en sund kvar-att-leva-på-kalkyl…. då hade man inte svarat som man gör. Så mycket kan jag säga!!!!

Men varför behöver ni bry er???? FED lär inte höja då löneinflationen lyser med sin frånvaro……. ÄN SÅ LÄNGE 🙂

Är det något jag har missat så får ni gärna ha synpunkter….

ps. En rätt ironisk sak är att SBAB, SEB och Handelsbanken gör en SUBJEKTIV bedömning var räntan kan tänkas röra sig inom en 5 års period. ALLVARLIGT, vad tror du deras experter hade sagt om man frågade dem 2008 var räntan ska vara 2013. Ingen hade prickat in det räntefallet som vi har haft. Titta bara på prognosmakarna på Riksbanken :-). Om ingen lyckades pricka in 2013…. vad är då oddsen att någon kan pricka in 5 års räntan 2020????? 🙂

Vi kanske skrattar, men detta är sannerligen inget att skratta åt.

Hur tror ni Sverige mår om vi har 3,5% inflation 2020, rent hypotetiskt alltså?

ds.

Have a nice one!

Hoppas alla har haft en skön påsk!!!

I förra veckan hade vi en del viktig data från USA.

PCE core YoY, som Yellen tittar på, kom in på 1,4% mot väntat 1,3 och fg 1,3

Case Shiller huspriser, som Yellen också tycker är viktigt då det slår mot consumer confidence, kom in på 4,6% YoY sammma som väntat… fast där huspriserna faktiskt nu är flat sedan förra sommaren i absoluta termer.

Conf Boards Consumer Confidence kom förvisso in bra, och är på samma nivå som under 2007… vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det goda jobbskapandet under fortsatt låga räntor.

Sen kom ISM, 51,5 mot väntat 52,5 och fg 52,9… usch då!!!

Sen kom det alla väntat på, NFP, som kom in på dåliga 126k mot väntat 245k och fg 264k (nedreviderat fr 295k).

Men det viktiga är inte antal jobb, utan lönerna, som kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,0 och fg 2,0…..

Summasumarum är att datan pekar INTE på att FED behöver göra nåt… utan lär sitta kvar på händerna, vilket också var räntemarknadens tolkning, då räntorna håller sig på matten, precis som de ska.

Frågan är vad som kommer hända på börsen, nu när den bara konsoliderar. Låga räntor är bra för höga multiplar, vilket borde göra att aktier drar sig uppåt. Men de har inte gjort det ännu. Är man rädd för den andra faktorn, dvs vinstrevideringarna måntro? De är ju faktiskt baksidan av myntet med svag data…. nåvväl, SPX ser ut att kunna både stiga och sjunka med 100 punkter varpå OMX lär följa efter. På det stora hela gäller det tekniska rådet, BUY the dips!

På bloggen Ekonomistas diskuteras avskaffande av ränteavdrag. Läs den!

Avskaffat ränteavdrag och priset på bostadsrätter i Stockholms innerstad

Här är ett par saker jag reagerar på. Den första och viktigaste är hans kalkyl över trolig prisnedgång. OM bankerna gör sitt jobb, dvs ger lånelöfte baserat på en ränta med marginal och utan hänsyn till att det finns ränteavdrag, så borde inte lånelöftet påverkas av att ränteavdraget tas bort. Därmed borde lånesumman som de nya låntagarna lägger upp på bordet vid en budgivning inte förändras, och därmed borde inte priserna förändras. Givet att övriga utbud och efterfråge faktorer är oförändrade. Detta OM bankerna gör sitt jobb. Det här är samma sak som vid en ränteuppgång. Om bankerna gjorde sitt jobb och kalkylerade med säg 7%, oavsett vad den verkliga räntan är, så spelar inte ränteförändringar någon roll. Då den som köper en bostad har samma storlek på lånet vid 2% ränta som 4%, då det ändå kalkyleras med 7% vid båda tillfällena. Frågan är om bankerna gör sitt jobb? Gör de inte det, utan inkluderar ränteavdrag i kalkylen, ja då får vi helt klart en prispåverkan.

Realekonomiskt däremot kan det få en viss negativ inverkan, då ett avskaffande gör att samtliga låntagare, nya som gamla, får mindre över i börsen när boendekostnaderna är betalade. Detta gör att mindre kan läggas på sparande och konsumtion. Effekten är densamma som vid en ränteuppgång.

Sen hävdar många rödstrumpor att ränteavdraget bara gynnar de rika. Det är sant. Men har ni funderat på hur mycket de rika betalar i skatt, relativt de fattiga, på ränteinkomster? För att få lite rim och reson i just den debatten så borde det vara lika synd om de fattiga när de betalar skatt på ränteinkomster, som de är giriga när de får dra av på ränteutgifter.

Men trots detta är jag ingen anhängare av ränteavdraget egentligen utan tillhör dem som tycker att det borde fasas ut över en period om 10 år, dvs med 3% om året. Men det är klart, det föder frågor som: Borde man vara konsekvent och ta bort skatten på ränteinkomster? Gör man det kanske man borde ta bort skatten på utdelning? Annars missgynnas ju aktiesparande rel räntesparande, utan någon bra anledning egentligen. Det är en svår nöt faktiskt. Nej det enkla skälet till att man borde ta bort det är att folk oftast inte tar in ränteavdraget i sin boende kalkyl. När avdraget gör att de får mer pengar i börsen (än vad de egentligen kalkylerat med) så leder det till konsumtion och/eller amortering/sparande… och det är frågan om staten borde subventionera detta? Det måste finnas bättre sätt? Allt annat lika borde det vara bättre att sänka skatten på ex inkomster med 30 miljarder. Effekten blir densamma!

En annan väldigt intressant artikel från samma blogg är nedan

En motsägelsefull penningpolitik

Jag tycker han har en poäng men missar den viktigaste. Dvs att Riksbankens mål idag skiljer sig väldigt mycket från under finanskrisen. då handlade det om att få ner räntorna, inte bara styrräntan, utan alla marknadsräntorna, för att dels premiera låntagande framför sparande, driva asset priser i ren allmänhet för att stärka consumer confidence bla, och lätta på trycket för de belånade genom att deras räntebetalningar sjönk . Idag handlar det inte längre om räntan och den typen av stimulanser. Idag handlar det om kronan, att FÖRSVAGA den, så att vi importerar inflation, och till viss del skapar tillväxt genom export. Inte att hushållen lånar och shoppar ännu mer än vad de redan gör. Visst, inflationsmålet är alltid övergripande, men då handlade det om att vi rusade in i recession, idag är vi någonstans mittimellan låg och högkonjunktur fast med för lågt underliggande inflationstryck. Diskussionen är intressant även om den blir lite äpplen päron. Sen kan jag hålla med om att stödköpen är onödiga, men mest för att dem är för små (jämför gärna stödköp /BNP så förstår ni). Vill Ingves verkligen försvaga kronan mot euron så borde räntorna sänkas ännu mer (även om jag förstår RB att de vill avvakta nåt kvartal för att se genomslag) samtidigt som man borde ha en väsentligt mer negativ räntebana på kort sikt. Varför har man inte det?

Deutsche Bank har räknat på effekterna av olja och svag euro och helt klart gynnas Europa av detta…

Man noterar också att den dagen räntorna börjar stiga så kommer kategorin högutdelande aktier att gå sämre än index, vilket är fullt logiskt!

DB lägger också fram en radda charts, varav många jag visat tidigare här på bloggen, över varför lönerna kommer att ta fart i USA… dock oklart när, då många av charten visar att vi redan NU borde haft väsenligt högre löneinflation än vad datan visar!

My take, så länge som löneinflationen lyser med sin frånvaro så är det en BUY the dip marknad.

Trevlig vecka!