Kortsikt's Blog

http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-ska-bankerna-tvingas-bli-mer-oppna-kring-bolan-744598

Utredaren säger inget om att bankernas principer för lånelöften… allt annat är fernissa. Tänk att ingen fattar det!

Dessutom är jag lite sur på EU som vill bromsa utvecklingen av gasledningen mellan Ryssland och Turkiet, som sedan ska ledas in i Balkan och EU. Jävla tomtar dem också. Fattar ni inte att en del av skälet till varför Ryssland är i konflikt med Ukraina handlar om bråket kring gastransporterna genom landet. Om vi på sikt kan fimpa den ledningen så är Ukraina betydligt mindre intressant strategiskt sett för Ryssland, vilket hade varit bra om man nu vill se en nedtrappning av konflikten! En pipeline från Ryssland till Turkiet verkar vara en väldigt bra idé om ni frågar mig!

Nedan bygger på föregående inlägg. Är du orolig över boräntorna. Håll koll på inflationen så vet du vad som händer.

Under 2% inflationstakt antas Riksbanken styrränta vara under inflationstakten med 1% för att stimulera. Vid 2% inflationstakt antas den vara balanserad på 2%, och vid 3% och högre så antas styrräntan ligga 1% över i syfte att kyla av ekonomin.

Vidare gäller

Inflation ger
Styrränta
+ 0,5% Statsskuldväxel
+0,5% Bostadspapper/stibor
+1,0% Bankernas påslag på lån

Detta ger;

0% inflationstakt = 3m bolåneränta om 1%
1% = 2%
2% = 4%
3% = 6%
4% = 7%
5% = 8%
6% = 9%

Visst är det enkelt, det är bara att bilda sig en uppfattning om den framtida inflationen så har du bolåneräntorna 🙂 och därmed fasatighetspriserna.

Skämt åsido, det ligger en del i detta, samtidigt kan de här påslagen jag kalkylerat med förändras om penningpolitiken förändras radikalt från ECB och FED. Framförallt kan boräntorna här hemma gå upp om FED höjer räntorna, även om vår inflation INTE går upp. Tänk om vi får både högre inflation och hökaktiga centralbanker i framtiden… vad händer då!!!!!

Med tanke på att kärninflationen i Sverige ligger på ca 0,7% så är det inte orimligt med 3m ränta kring 1,8% (1,3% efter rabatt)

150409 forts…

vår bloggvän Fredde ställde frågan varför jag inte tog upp ett scenario med negativ styrränta, vilket implicit skulle innebära negativ inflation, dvs deflation.

Han tog även upp RB trovärdighetsproblem.

Det första exemplet ovan bygger ju faktiskt på negativ styrränta. Dvs 0% inflation, leder till Styrränta på -1%, ger statsskuldväxel -0,5%, ger Stibor 0%, vilket ger 3m bolåneränta på 1%.

-1% inflation dvs deflation, ger -2% styrränta, som ger -1,5% statsskuldväxel, ger Stibor -1%, vilket ger 3m räntan till 0%.

-2% deflation ger -1% 3m ränta
-3% deflation ger -2% 3m ränta.

Vadå säger någon, får man betalt för att ta ett bolån? Ja, det är faktiskt möjligt. Vissa Danska banker erbjuder idag detta. Banken i sig är bara intresserad av EN sak. Skillnaden mellan kostnaden för upplånade pengar och Intäkten för utlånade pengar. Så skulle de kosta dem -20% att låna upp pengar, så kan de tänka sig att låna ut för -19%.

Men jag tror inte vi behöver gå så långt som -2% deflation för att få -1% 3månaders bolåneränta. Givet att vi inte går in i en djupare recession, så tror jag vi kan undvika kraftig deflation. Nej problemet är om inflationen BITER sig fast kring 0-1%. Då tror jag riksbanken kommer fortsätta att sänka styräntan till att kronan är så pass försvagad att vi börjar importera inflation. Därför kan styrräntan mycket väl bli -2% utan att vi har deflation. Men även vid -2% styrränta får vi 0% 3m bolåneränta enligt ovan samband (styr-2%, ssvx-1,5%, stibor-1,0%, 3mbolån0,0%) Men det är här trovärdighetsproblemet kommer in. Dvs en sak om inflationen fortsatte att falla och övergick i deflation, då hade Riksbanken haft stöd för att sänka. Men nu sänker man och ändå händer väldigt lite med inflation, vare sig på upp eller nedsidan….. och marknaden börjar undra. KAN RB ÖVERHUVUDTAGET påverka inflationstakten????????????

Det är såklart inte bra om vi hamnar i en sån situation, för det är vad all penningpolitik till slut går ut på.

Vad jag i samband med det här inte förstår heller är varför RB är så hökaktig i sitt språk och guidning. Det är helt uppenbart att RB vill försvaga kronan (vilket den gjort mot dollar, men det räknas inte då det är dollarn som stärkts mot sin omvärld) mot framförallt Euron, som är vår stora handelspartner. Men samtidigt som man sänker räntan och lanserar QE paket, så snackar man upp kronan i sin guidning. Det är hål i huvudet. Eur/Sek borde stå i 10kr idag… då hade jag sagt att man förmodligen hade lyckats då det bara är en tidsfråga innan man börjar importera inflation… och det kanske man hade lyckats med om man inte varit så hökaktig i sina prognoser… Enligt mig borde man sagt, VI KOMMER FORTSÄTTA ATT SÄNKA RÄNTAN TILL INFLATIONEN KOMMER UPP. VI VET IDAG INTE HUR MYCKET SOM KRÄVS, MEN VI KOMMER FORTSÄTTA TILL VI LYCKAS. Då hade kronan fallit som en sten, inflationen hade börjat stiga, RB kunde sagt att de är nöjda och hade kunnat sluta sänka. QE programmen kan vi skita i, de är ändå för små relativt sett. Till alla dem som är rädda för att svenskarnas överbelåning, hade jag sagt, att Fi måste reglera bankerna så att de använder sig att 5%+ ränta i sina kalkyler oavsett om marknadsräntorna ligger på 1,5% eller 4,5%. Då ökar inte den osunda hushållsutlåningen utan är bara en konsekvens av inkomst och sparande.

Tack Fredde

ds.

Jag har länge framhärdat två ståndpunkter i bostadsdebatten;

1. Priserna är inget annan än en funktion av Lån+EK

2. Om bankerna kalkylerade med en adekvat kvar-att-leva-på-kalkyl i kombination med en adekvat räntesats, så kommer utlåningen vara sund, och därmed skulle priserna varit korrekta.

Men jag har kommit på att de här är något motstridiga!!!

Låt mig förtydliga.

1. Priset på en bostad kan aldrig bli högre än den budgivaren som har mest EK+Lån. EK är en till stor del en funktion av bostadsförsäljningen, som är en funktion av priset. EK kan också utgöras av sparade medel. Men huvudelen av EK i landets alla bostadsaffärer får ändå anses komma från bostadsförsäljningar. Lån är en funktion av låntagarens inkomst, bankernas kvar-att-leva-på summa och kalkyl ränta.

Jag har länge hävdat att eftersom inkomsterna inte rört sig nämnvärt, och troligtvis inte summan som utgör kvar-att-leva-på, så är det räntan som är den faktor som haft enskilt störst genomslag på priserna.

En låg ränta, allt annat lika, gör att bostadsköparna har kunnat låna mer, och därmed haft mer att lägga upp på bordet vid en budgivning. Lägg därtill ett ökat EK som är en funktion av samma sak.

Att 3-månaders bolåneräntan gått från 5% till 2% sedan 2008 är huvudförklaringen till varför Sveriges fastighetspriser gått upp under de här åren. trots måttlig tillväxt, jobbskapande och löneinflation, såväl i Sverige som utomlands.

Inga konstigheter.

Men det bygger ju också på att familjen X får låna mer idag, än för 7 år sedan, trots oförändrad inkomst och kvar-att-leva-kalkyl?

Vilket leder oss in på punkt två…

2. Bankerna sägs vara picky i sin utlåning och gör tajta kalkyler inför lånelöften!!!

Men prisuppgången i sig är ett BEVIS på att de inte kan vara så picky.

Låt säga att en bank gav ett lånelöfte på X kronor till en familj 2008. Säg att banken kalkylerade med 7% ränta, X kronor i kvar-att-leva-på.

Låt säga att familjen går in på bankkontoret idag, och frågar efter lånelöfte. Familjens samlade inkomst är oförändrad. Banken har samma kvar-att-leva-på kalkyl. Hur mycket lån får de om banken räknar på 7% ränta??? Just det, exakt samma!!!

Men om alla människor i Sverige inte har fått låna mer under åren, då har de ju inte mer pengar att lägga på bordet vid en budgivning, och således skulle inte priserna kunna gå upp?

Men det har dem gjort!!!

Vad handlar detta om? Jo antingen har inkomsterna rusat iväg? NOT. Kvar-att-leva-på-kalkylen har bantats? Vet ej, men tror inte det. Nej som jag ser det så MÅSTE kalkylräntan justerats NER i takt med att räntorna gått ner???? Annars kan inte fastighetspriserna gå upp!!!!

Bankerna resonerar så här: (http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-hog-boranta-kraver-bankerna-att-du-ska-klara-av-738901)

Så ser kalkylräntan ut hos din bank:

Swedbank: 5,47 procent. Banken räknar med att kunderna ska klara av en ränta som motsvarar femåriga bolåneräntan plus 3 procentenheter.

SBAB: 7 procent. Kalkylräntan baseras på Riksbankens, Bankföreningens och SBAB:s bedömning av vad en långsiktigt hållbar femårsränta är och sedan adderas 2 procentenheter.

SEB: 7 procent. Räntan har satts efter en rimlighetsbedömning.

Nordea: 8 procent. Beräknas med bundna femårsräntan plus 3 procentenheter, som lägst 8 procent.

Handelsbanken: 7,5 procent. Den ska ta höjd för vad räntan kan tänkas bli under ett låns löptid.

De verkar ha ett påslag på 3-4%.

Men det är nu det börjar bli intressant.

De lever i tron att risken är densamma när kalkylräntan idag är rörlig 2%+4%marginal=6% som under 2008 när det borde varit rörlig 5% + 4% marginal= 9%.

Dvs risken att räntan ska gå till 7% (dvs 1% över kalkylräntan) idag är lika liten som att den skulle till 10% under 2008.

Det är ett tokigt resonemang.

Jag skulle vilja hävda att RISKEN att räntan går till 7% är VÄSENLIGT högre att räntan ska gå till 10%.

Varför?

Jo, anledningen stavas INFLATION. Inflation är ytterst en effekt av sysselsättning och tillväxt, och vi vet på ett ungefär var NORMAL löneinflation och tillväxt i Sverige har legat på ur ett historiskt perspektiv. Historien kanske inte upprepar sig men om den gör det så är det inte konstigt med en genomsnittlig underliggande inflation kring 2-3%. Även om det känns avlägset just nu… så är det inte konstigt om man ser till de senaste 70 åren.

Vid 2-3% inflation så går det att härleda de rörliga bostadsräntorna till ca 5% (4-6%).. enligt följande resonmang

Inflation 2-3%
RB Styrränta 2-4% (RB kör en balanserad penningpolitik vid 2% och kontakterande vid 3%)
Statsskuldväxel 2,5-4,5%
Kort bostadsobligation alt. Stibor 3-5 (Bankernas upplåningskostad)
3m Bolån 4-6% (Bankerna vill tjäna 100 punkter)
Snitt 5%

Så kontantan är att bankerna har justerat ner räntekravet i takt med att räntorna gått ner. De upplever, helt felaktigt, att de har en lika säker kalkyl så länge som de använder samma påslag.

Men detta är som sagt tokigt då en kalkylränta på ex

5% kalkylränta = motsvara 2-3% inflationstakt
6% = 3-4%
7% = 4-5%
8% = 5-6%
9% = 6-7%

och risken i inflationstaken skiljer sig åt. Att vi ska nå 7% inflation i Sverige får nästan ses som omöjligt ur ett historiskt perspektiv. Medan 2% får anses som högst troligt. Alltså är det OLIKA risk. TROTS SAMMA SÄKERHETSPÅSLAG! För att vara övertydlig, Risken att rörliga boräntan går från dagens 2% till 5% är EXTREMT mycket större än att räntan år 2008 skulle gå från 5% till 8%…. av den enkla anledningen att den inflationstakt som krävs vid respektive ränta skiljer sig åt på ett sätt där risken för den förstnämnda är mycket stor jämfört med den sistnämnda som är extremt liten. Men bankerna stirrar sig felaktigt blint på säkerhetspåslaget.

Summasumarum.

Pga av att bankerna justerat ner kalkylräntan i takt med att räntorna gått ner under de senaste åren så har priserna på fastigheter gått upp, som en ren effekt av att folk kan låna mer. En normalisering de närmaste åren av inflationen kan få förödande effekter på hushållen och Svensk ekonomi. Man borde kalkylerat med en fast ränta hela tiden. Då hade inte priserna rört sig lika mycket.

Den fasta räntan borde utgå från en normaliserad inflation, med visst påslag.

Anledningen till att man justerat ner räntan handlar om konkurrens att tjäna pengar mellan bankerna. Avkastning på eget kapital är viktigare än en potentiell system risk på lång sikt.

Finansinspektionen måste gå in och reglera detta! Då löser vi problemet, för då får folk rätt belåning och priserna blir per automatik de korrekta.

”Priserna kommer då främst att drivas amorteringstakten, då folk har möjlighet att vi låga räntor som idag, skapa EK, som de kan använda vid en framtida affär. Detta kommer dock ge en betydligt lugnare prisutveckling, som förmodligen bara är sund”

Sen har jag en dålig känsla av att bankerna, för att ro hem en affär en bostadsaffär, ibland kan tänka sig att rucka på marginalkravet samt kvar-att-leva-på-kalkylen. Men det är inget att jag kan bevisa.

Anledningen till mina misstankar är att undersökningar där man frågat ett stort antal låntagare om de skulle klara en dubbling av boendekostnaden, typ en dubbling av räntan från 2% till 4%, så svarar mer än hälften att de skulle få det mycket tufft att hantera sin boendesituation. Alltså inte jobbigt, för att de måste ställa in Thailands semestern, utan jobbigt att finansiera sitt boende. Då har den jävla banken inte räknat på några 7-8% i kombination med en sund kvar-att-leva-på-kalkyl…. då hade man inte svarat som man gör. Så mycket kan jag säga!!!!

Men varför behöver ni bry er???? FED lär inte höja då löneinflationen lyser med sin frånvaro……. ÄN SÅ LÄNGE 🙂

Är det något jag har missat så får ni gärna ha synpunkter….

ps. En rätt ironisk sak är att SBAB, SEB och Handelsbanken gör en SUBJEKTIV bedömning var räntan kan tänkas röra sig inom en 5 års period. ALLVARLIGT, vad tror du deras experter hade sagt om man frågade dem 2008 var räntan ska vara 2013. Ingen hade prickat in det räntefallet som vi har haft. Titta bara på prognosmakarna på Riksbanken :-). Om ingen lyckades pricka in 2013…. vad är då oddsen att någon kan pricka in 5 års räntan 2020????? 🙂

Vi kanske skrattar, men detta är sannerligen inget att skratta åt.

Hur tror ni Sverige mår om vi har 3,5% inflation 2020, rent hypotetiskt alltså?

ds.

Have a nice one!

Hoppas alla har haft en skön påsk!!!

I förra veckan hade vi en del viktig data från USA.

PCE core YoY, som Yellen tittar på, kom in på 1,4% mot väntat 1,3 och fg 1,3

Case Shiller huspriser, som Yellen också tycker är viktigt då det slår mot consumer confidence, kom in på 4,6% YoY sammma som väntat… fast där huspriserna faktiskt nu är flat sedan förra sommaren i absoluta termer.

Conf Boards Consumer Confidence kom förvisso in bra, och är på samma nivå som under 2007… vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det goda jobbskapandet under fortsatt låga räntor.

Sen kom ISM, 51,5 mot väntat 52,5 och fg 52,9… usch då!!!

Sen kom det alla väntat på, NFP, som kom in på dåliga 126k mot väntat 245k och fg 264k (nedreviderat fr 295k).

Men det viktiga är inte antal jobb, utan lönerna, som kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,0 och fg 2,0…..

Summasumarum är att datan pekar INTE på att FED behöver göra nåt… utan lär sitta kvar på händerna, vilket också var räntemarknadens tolkning, då räntorna håller sig på matten, precis som de ska.

Frågan är vad som kommer hända på börsen, nu när den bara konsoliderar. Låga räntor är bra för höga multiplar, vilket borde göra att aktier drar sig uppåt. Men de har inte gjort det ännu. Är man rädd för den andra faktorn, dvs vinstrevideringarna måntro? De är ju faktiskt baksidan av myntet med svag data…. nåvväl, SPX ser ut att kunna både stiga och sjunka med 100 punkter varpå OMX lär följa efter. På det stora hela gäller det tekniska rådet, BUY the dips!

På bloggen Ekonomistas diskuteras avskaffande av ränteavdrag. Läs den!

Avskaffat ränteavdrag och priset på bostadsrätter i Stockholms innerstad

Här är ett par saker jag reagerar på. Den första och viktigaste är hans kalkyl över trolig prisnedgång. OM bankerna gör sitt jobb, dvs ger lånelöfte baserat på en ränta med marginal och utan hänsyn till att det finns ränteavdrag, så borde inte lånelöftet påverkas av att ränteavdraget tas bort. Därmed borde lånesumman som de nya låntagarna lägger upp på bordet vid en budgivning inte förändras, och därmed borde inte priserna förändras. Givet att övriga utbud och efterfråge faktorer är oförändrade. Detta OM bankerna gör sitt jobb. Det här är samma sak som vid en ränteuppgång. Om bankerna gjorde sitt jobb och kalkylerade med säg 7%, oavsett vad den verkliga räntan är, så spelar inte ränteförändringar någon roll. Då den som köper en bostad har samma storlek på lånet vid 2% ränta som 4%, då det ändå kalkyleras med 7% vid båda tillfällena. Frågan är om bankerna gör sitt jobb? Gör de inte det, utan inkluderar ränteavdrag i kalkylen, ja då får vi helt klart en prispåverkan.

Realekonomiskt däremot kan det få en viss negativ inverkan, då ett avskaffande gör att samtliga låntagare, nya som gamla, får mindre över i börsen när boendekostnaderna är betalade. Detta gör att mindre kan läggas på sparande och konsumtion. Effekten är densamma som vid en ränteuppgång.

Sen hävdar många rödstrumpor att ränteavdraget bara gynnar de rika. Det är sant. Men har ni funderat på hur mycket de rika betalar i skatt, relativt de fattiga, på ränteinkomster? För att få lite rim och reson i just den debatten så borde det vara lika synd om de fattiga när de betalar skatt på ränteinkomster, som de är giriga när de får dra av på ränteutgifter.

Men trots detta är jag ingen anhängare av ränteavdraget egentligen utan tillhör dem som tycker att det borde fasas ut över en period om 10 år, dvs med 3% om året. Men det är klart, det föder frågor som: Borde man vara konsekvent och ta bort skatten på ränteinkomster? Gör man det kanske man borde ta bort skatten på utdelning? Annars missgynnas ju aktiesparande rel räntesparande, utan någon bra anledning egentligen. Det är en svår nöt faktiskt. Nej det enkla skälet till att man borde ta bort det är att folk oftast inte tar in ränteavdraget i sin boende kalkyl. När avdraget gör att de får mer pengar i börsen (än vad de egentligen kalkylerat med) så leder det till konsumtion och/eller amortering/sparande… och det är frågan om staten borde subventionera detta? Det måste finnas bättre sätt? Allt annat lika borde det vara bättre att sänka skatten på ex inkomster med 30 miljarder. Effekten blir densamma!

En annan väldigt intressant artikel från samma blogg är nedan

En motsägelsefull penningpolitik

Jag tycker han har en poäng men missar den viktigaste. Dvs att Riksbankens mål idag skiljer sig väldigt mycket från under finanskrisen. då handlade det om att få ner räntorna, inte bara styrräntan, utan alla marknadsräntorna, för att dels premiera låntagande framför sparande, driva asset priser i ren allmänhet för att stärka consumer confidence bla, och lätta på trycket för de belånade genom att deras räntebetalningar sjönk . Idag handlar det inte längre om räntan och den typen av stimulanser. Idag handlar det om kronan, att FÖRSVAGA den, så att vi importerar inflation, och till viss del skapar tillväxt genom export. Inte att hushållen lånar och shoppar ännu mer än vad de redan gör. Visst, inflationsmålet är alltid övergripande, men då handlade det om att vi rusade in i recession, idag är vi någonstans mittimellan låg och högkonjunktur fast med för lågt underliggande inflationstryck. Diskussionen är intressant även om den blir lite äpplen päron. Sen kan jag hålla med om att stödköpen är onödiga, men mest för att dem är för små (jämför gärna stödköp /BNP så förstår ni). Vill Ingves verkligen försvaga kronan mot euron så borde räntorna sänkas ännu mer (även om jag förstår RB att de vill avvakta nåt kvartal för att se genomslag) samtidigt som man borde ha en väsentligt mer negativ räntebana på kort sikt. Varför har man inte det?

Deutsche Bank har räknat på effekterna av olja och svag euro och helt klart gynnas Europa av detta…

Man noterar också att den dagen räntorna börjar stiga så kommer kategorin högutdelande aktier att gå sämre än index, vilket är fullt logiskt!

DB lägger också fram en radda charts, varav många jag visat tidigare här på bloggen, över varför lönerna kommer att ta fart i USA… dock oklart när, då många av charten visar att vi redan NU borde haft väsenligt högre löneinflation än vad datan visar!

My take, så länge som löneinflationen lyser med sin frånvaro så är det en BUY the dip marknad.

Trevlig vecka!

I en artikel av PA frågar man banken om vilken kalkylränta man använder sig av.

http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-hog-boranta-kraver-bankerna-att-du-ska-klara-av-738901

Jag har länge framhållit 5%, som egentligen motsvarar 7%, så länge som ränteavdraget finns kvar. Så allt verkar vara frid och fröjd, eller?

1. Men man säger inget om kvar-att-leva-på kalkylen. Dvs även om man räknar på att man ska klara 7%. Vadå klara, sett till hela lönen eller? Nej, det krävs en ganska bra marginal även där för att hushållen inte ska förändra sitt levnadsmönster så pass radikalt att det slår mot ekonomin i allmänhet, och därmed börjar generera arbetslöshet, som leder till kris om du tappar din inkomst, då ingen kalkyl i världen hjälper.

2. Man bör se till total skuldsättning, dvs inte bara bolånet, och inte bara de lån man har i den specifika banken. Jag tror inte man gör det idag.

3. Det kanske viktigaste punkten. Om bankerna generellt körde med väldigt tajta kalkyler, varför är det så många som säger att de kommer får det ekonomiskt svårt vid en dubbling av dagens 3m ränta? Alltså inte att de får det sämre, vilket är en självklarhet, utan får det svårt att hantera sina räntebetalningar. De borde de ju inte få givet den tajta kalkylen och oförändrad inkomst?

Hur väl håller sig bankerna till sina kalkyler egentligen?

Detta borde regleras, det är allt jag har att säga!

Hälften av alla jänkare sparar inte!

Undrar hur det ser i Sverige?

Jag är såklart positiv till att man har ett sparande, av både många och helt självklara skäl!!! Att amortera är förmodligen den i särklass smartaste sparformen idag, särskilt om man ser till risken.

Men är det någon som kan svara på den ekonomiska nyttan av att ha en nettoförmögenhet den dagen man dör? (Om man måste bortse från den upplevda nyttan av att barn, arvingar och välgörenhetsorganisationer ärver en) Sparande har många positiva effekter, men om alla sparade överdrivet mycket, så kommer vi få det sämre. Fundera på den ett tag om du inte riktigt fattade först 🙂

Många är sura på Riksbanken att de sänker räntan. De tycker det är sjukt att statsräntorna är nära noll oavsett löptid. Jag kan också ha synpunkter på agerandet och risken är stor att västvärlden befinner sig lite i en skuldfälla som innebär att tillväxten inte kan återgå till 3%+. Men faktum kvarstår, I Japan+Europa+Nordamerika är Sysselsättningen, jobbskapandet, svagt i förhållande till vad den brukar vara i en ok konjunktur. En real tillväxt kring 1-2% eller en nominell om ni så vill kring 2-3% är också klart under de nivåer som brukar råda vid en hygglig konjunktur. Jobbskapandet och tillväxten går som vanligt hand i hand. Om ni inte tycker Ingves, Draghi, Yellen & Co gör rätt i att hålla räntorna låga…. så måste ni tycka att räntorna borde vara högre? Säg att alla centralbanker höjer till 3%. Vad tror ni händer med tillväxt och jobbskapande? Är ni nöjda då?

Sen skuldsättningen… jag har inte de exakta siffrorna men företagens (ex banker) skuldsättning är den lägsta i modern tid. Hushållens skulder ökar inte i vare sig absoluta termer eller relativt inkomst. Räntekostnaderna som andel av inkomst däremot har minskat kraftigt. Men det kan klart svänga kraftigt med räntan. Faktum är att räntekostnadernas andel av inkomst är lägre idag än vad de var för 30 år sedan. Skulderna relativt hushållens förmögenhet har ökat kraftigt senaste åren, men det beror inte på skulderna har minskat utan tillgångarna har ökat, vilket också kan svänga.

Summasumarum, dagens låga räntor är gynnsamam för företag och hushåll… varför vill så många ha högre räntor (eftersom ni inte vill ha låga eller negativa) när jobbskapande och tillväxt redan är svagt?

Staterna då? Jag har höftat siffrorna något men för 25 år sedan låg statsskulden på ca 50% (public debt/gdp) för USA+Europa+Japan. Idag ligger den på ca 110%. Men räntekostnaderna för skulden ligger på ungefär samma nivå. Om man ligger på 110% så vill man två saker. 1. Man vill att BNP växer snabbare än skulden så att ration minskar, och man vill inte köra några underskott som ökar skulden. Dessvärre är det lite motsatsförhållande mellan de här. Alltså hoppas egentligen regeringarna på två saker, att penningpolitiken är stimulativ och att privata sektorn är den primära motorn för tillväxt. Nu har det visat sig att hushållen inte vill vara det (annars hade tillväxten och jobbskapande varit bättre). Kvar finns centralbankerna som gör vad de kan, dvs nollar räntan, köper upp statspapper som gör att vi alla andra måste investera pengarna på andra ställen i jakten på avkastning samt försvaga valutan så att man kan öka export och importera inflation. Den första åtgärden fungerade inte. Dvs det spelar ingen roll om man sänker räntan till noll om ingen kan/vill låna. (Sverige är tämligen unikt i sammanhanget där hushållens lån ökat, fast pengarna har gått in i befintliga fastigheter, vilket inte genererar någon tillväxt). Den andra åtgärden asset inflation, har förmodligen bidragit till viss tillväxt genom ökat confidence, men inte till någon investeringsboom i nya tillgångar. Den sistnämnda är ett valutakrig som i regel inte brukar ha några vinnare. Vi ska vara jävligt tacksamma att USA ändå går hyfsat bra, för de är den enda motpolen i det här valutakriget. Om USA skulle börja gå dåligt, ja då har vi ingen att bedriva valutakrig mot.

Att fastighetspriserna är höga har inget med inflation att göra som vissa verkar tro. Riksbanken korrekta syn på inflation, som jag delar, är den typen av prisökningar som är ett resultat av hög tillväxt och starkt jobbskapande. Det är den korrekta definitionen av inflation. Den är den inflationen som ska bekämpas med högre räntor om den är för hög, och tvärtom. Man bekämpar den för jobbskapande och tillväxt är på en sån nivå att den behövs kylas av. Om priset på en lägenhet på strandvägen dubblas, eller en Zorn på Bukowskis dubblas så leder det inte per automatik till hög tillväxt och starkt jobbskapande. Därför är det inte inflation.

Det faktum att lägenheten på strandvägen har dubblats handlar om låga räntor, dvs låg äkta inflation, dvs låg strukturell tillväxt, dvs svagt jobbskapande……. Det har alltså inget att göra med GODA tider. Tvärtom!!!!

Skulle Fastighetspriserna i Sverige vara ett tecken på verklig inflation, så skulle jobbskapndet och tillväxten senaste 7 åren varit väsentligt mycket högre än vad den varit. Varför har inte tillväxt och jobbskapande gått hand i hand med asset inflation under den här tiden? Därför att de senaste årens asset inflation är ett resultat av låg inflation, och rätt svag konjunktur och arbetsmarknad…. fast inte för svag, för det måste finnas kassaflöden bakom varje belånad tillgång, för att betala räntekostnaderna, hur låga de än må vara.

Ur ett Asset price perspektiv har vi varit i en ”perfect storm”. Inte högkonjunktur, med höga inflation och räntor. Inte låg konjunktur med svaga kassaflöden… utan precis mitt i mellan.

Blanda inte ihop det med den inflation som är ett resultat av tillväxt, löner och jobbskapande och därmed hur Riksbanken bör agera! Gör du det riskerar du att strama åt i dåliga tider och tvärtom!! Eller den dagen inflationen stiger, som ett resultat av god tillväxt och jobbskapande, fast där fastighetspriserna står stilla… då vill inte ni strama åt eller?

Sen kan vi också diskutera det här med vad som är rätt mått på inflation. Jag är den förste att skriva under att det finns stora brister i dagens mått, som ex KPI eller löner för den delen. Men jag vet vad det korrekta måttet är, och det är det mått som korrekt avspeglar temperaturen i ekonomin sett till tillväxt, jobbskapande och resursutnyttjande. Vilket det är, det hoppas jag RB har koll på.

Är du orolig för skuldsättningen, prata med Maggan och Fi… det är deras puck!

ps. Igår kom CPI från USA. Headline som förvisso e rätt ointressant kom in på 0,0 YoY mot väntat -0,1 och fg -0,1. Energipris effekten börjar avta? Faktum är att den börjar avta ganska snabbt from september i år, och i januari nästa år slår den faktiskt negativt… givet att priset på olja ligger kvar vill säga. Core CPI kom in på 1,7 YoY mot väntat 1,7 och fg 1,6%. Det är fallet i Core goods som börjar avta något. Detta är starkt kopplat till den starka dollarn, och redan i sommar börjar dollar effekten klinga av givet att dollarn ligger kvar på dagens nivå. Summasumarum, priserna faller inte längre, men de ligger inte heller till grund för räntehöjningar. ds.

ps. Maggan vill sänka ROT avdraget för att det kostar för Mycket. Fair enough… men jag undrar om någon räknat på nettoeffekten, dvs SkatteIntäkterna direkt relaterade till att ROT avdraget finns minus kostnaden för utbetald ROT. Dvs intäkter i form av att svarta jobb blivit vita och att fler faktiskt renoverat pga ROT vilket skapat jobb. Plus att byggmaterial firmorna har gått bra vilket genererat momsintäkter, inkomstskatter och vinstskatter.

Det hade varit intressant att se hur Nettoeffekten utvecklats genom åren. För om man ska vara kritisk åt andra hållet, om ROT e så jävla bra som vissa andra hävdar, varför inte då brassa på med 500,000kr och 75% avdrag? Jag bara menar att någon smart snubbe i finansdepartementet har klart gjort simuleringar och tester av detta som visar optimal nivå, dvs hur utformar man ROT så det ger maximal nettoinverkan? Det är inte helt lätt, och därför får du inte heller en diskussion i media, då media hatar att ha komplicerade diskussioner. Om det säger nåt om journalister eller befolkningen eller både och låter jag vara osagt.

Sen finns det klart mjuka värden som att vit arbetskraft är pensionsgrundande osv, samt att försäkringar gäller när vita jobb går snett… men det får såklart inte kosta vadsomhelst.

Hur vet man att det är ROT avdrag som bidragit till renoveringsboomen, och inte är den fallande räntekostnaderna, och det faktum att en badrumsrenovering utgör en mindre kostnad i förhållande till värdet på huset idag än för 10 år sedan, vilket såklart gör det mer intressant att göra renoveringen?

De sänker alltså från 50% till 30%. Men lämnar det totalbeloppet, dvs 50,000kr orört? I så fall gynnar detta drag de med större renoveringar, vilket normalt sett är dem som bor i större hus, vilket normalt sett är dyrare, vilket kräver en högre förmögenhet och inkomst… således inte Sossarnas kärnväljare. Det är ju rätt intressant i så fall!

Det är synd att ROT egentligen ska behövas. Det är precis som att säga att man inte kan bota patienten utan den behöver medicinering resten av livet. Men jag tycker Maggan gör rätt i att testa sänkningen och se om den negativa effekten blir så stor. Blir det inte det, så var de ett smart drag. Blir den det får man väl höja ROT igen… It s all about NET effect anser jag!

ds.

ds.

Credit Suisse har en rapport om Europa där man är positiv till aktier. Inget nytt under solen egentligen… den här trejden har varit rätt konsensus ett tag. Men det kan ändå vara intressant att se var vi står! Håll i er!

Trejden är som sagt rätt etablerad vilket inte minst ses på flödena….. men det är inget man behöver hänga läpp för att vid tidigare tillfällen har Europa gått hyfsat på både 1/3/6 månader

Continental Europa är överköpt… men i USD är det bara neutralt. hittills har kursuppgången till stor del bara kompenserat för den svaga euron….

Ser man till den inprisade riskaptiten är den fort under medel, och Europa outperformance har en tendens att toppa ur en bit efter att riskaptiten bottnat…

Om man tittar på BNP differentialen vs USA så prisar man in att Europa ska växa med 0-0,5% i år… vilket är lågt

det gör även BNP diffen mot omvärlden

Ser man till PMI/ISM ration så borde Europa gå 15% bättre än USA.. men man ska veta att detta är en sentiments indikator som kan svänga snabbt

Många har säkert noterat att Bund% har gått ner vilket brukar vara negativt för Europa vs USA… den här har gått åt olika håll nu, och jag tycker det gäller att hålla tungan rätt i mun här för att tidigare har Euron gått dåligt för att europa har gått dåligt, och man väljer då bort Europeiska aktier. Nu är Euron försvagningen något som Draghi framkallat som tvärtom är bra för Europa… därför ska man inte bry sig om att detta samband inte håller längre!

Vi har inga bevis ännu, men se nedan till retail sales och på sikt IP. Det går starkt. Jämför det med 2011 när man också trodde på Europa…

Makro Surpiseindex pekar på att PMI ska fortsätta att stärkas… vilket brukar vara bra för revisions av EPS

Även efterfrågan på lån har börjat ljusna. Vi är nu på samma nivå som under 2011, fast då kom man ur en kris. Det här känns nästan bättre. Frågan är om bankerna är villiga att låna ut?

tittar man på domestic demand sedan Lehman så har Europeerna haft det tufft. Frågan är hur mycket som är uppskjutna inköp, och hur mycket som är minskad köpkraft genom fler arbetsösa etc…. rätt viktigt för att förstå om den kan vända upp och med hur mycket

ryssland och Kina är trots allt viktiga för Europa… men där hävdar CS att mycket redan är taget, och således inprisat!!!

Idag prisar in PMI in 1% tillväxt i Europa. CS tror att PMI kan stiga 4 punkter till, vilket skulle prisa in 2%… dvs klart över konsensus.

Det som talar för att Europa faktiskt kan överraska är de positiva effekterna av svag Euro och Olja…. Europa brukar reagera väldigt bra på detta!!!

Värderingen då? Jo, Europa sett till klassisk PE, dels i ett historiskt perspektiv, men även sett till sin omvärld, ser dyrt ut. Men kan vinstutsikterna förbättras, dvs mer än vad konsensus förväntar sig, så är det billigt. Även sett till räntorna är det billigt… men den senare är lite lurig!

För även om vinsnivåerna är låga ur ett historiskt perspektiv i Europa,,, så har vinst revideringarna varit väldigt starka på senare tid!

och ser man vs USA så är det inte SALES i Europa som varit dålig senare åren, utan nettomarginalen. Det har gjort att EPS utvecklingen i Europa är sämst i världen sedan 2009. Nettomarginalen brukar ha en positiv korrelation med att tillväxt gapet minskar… samtidigt fungerade inte detta sambandet under 2012… men det går väl skylla på Grekland

En stor anledning till varför USA har haft en sån god utveckling av ROE jmf med omvärlden handlar till stor del om skatter och räntekostnader

Därför ska man inte underskatta effekterna av noll räntor i Europa… de kan ge en rejäl push på sista raden i form av minskade räntekostnader

Återigen, vi ska inte underskatta Euro försvagningens inverkan på vinster och marginaler. Men det gäller att det är valuta försvagning av RÄTT anledning

Apropå rätt anledning… ur ett större historiskt perspektiv så brukade faktiskt Europa aktier gå bra när Euron försvagades… Bevis på rätt anledning är också att PMI går bra trots att Euron går svagt…

Europa är också den enda regionen där arbetslösheten idag är högre än snittet senaste 10 åren. Löneinflationen kommer dröja länge…. medan den lär dyka upp på andra ställen i världen och slå mot vinstmomentum, och därmed aktier!

För att summera… jag tror inte man ska ha så mycket aktier, men har man några så ska man nog ha en skicklig Europa förvaltare!

Morgan Stanley har skrivit lite om tillväxtmarknader… de har inte varit positiva på 3 år, och är fortfarande inte det, men kan se hur ett eventuellt köpläge kan vara på väg att uppenbara sig!

MS tror att den starka dollar i kombination med kommande räntehöjningar kan ge en rejäl knäpp i EM, trots att EM aktier underperformat senaste åren.

Jag tror de har rätt. Underperformance senaste åren är helt logisk. Däremot behöver inte EM vara en Beta 2 marknad i en korrektion som förr i världen. Men Beta 1 mot DM räcker för att ett köpläge ska uppenbara sig!

Utlandet har inte varit så pigga på att köpa aktier i EM, men aptiten på obligationer har varit desto större. För 10 år sedan var det utländska ägandet aldrig över 20% i nåt land. Idag är det nästan INTE under 20% i nåt land. Får vi en Unwind av senaste årens oblis rally, så räkna med högre räntor i EM, och därmed lägre aktiemultiplar.

Även om realräntorna och bytesbalansen i många EM länder blivit bättre, så är det inte tillräckligt för att hålla emot en extern chock!

EM outperformade DM i nästan 10 år… och det blev så självklart. Därefter har det gått sämre senaste 4-5 åren.

och förklaringen är rätt enkel

Bakgrunden till detta handlar i sin tur om att marginalerna krymt, dvs kostnaderna ökat snabbare än sales, och att asset turnover avtagit då cap ex cykeln under de goda åren tryckte upp assets snabbarare än vad sales ökade….

Så länge som dollarn är stark så lär det inte vända…

Även råvaror har tajt korrelation, ´även om den kan tänkas avta i takt med att EM Asia tar större del i EM index, samt EM som helhet blir mindre capex och tillv beroende, och mer domestic och consumption styrda…

Är EM aktier billiga? Njae, not quite. Särskilt inte med tanke på att många av dem står inför en nödvändig strukturell omvandling… men skulle DM tappa 20%, och EM 30%+… då är det intressant!

Tittar man på räntemarknaden är spreadarna låga. räntor har, rensat, för problemländerna gått väldigt bra. Även där borde spreadar l likhet med 08/09 vara önskvärda för att kunna utropa en köpläge

att de har bra grundar sig helt enkelt på att de genomgått en re rating vs DM. Men en fortsatt dollar förstärkning gör inte livet lättare.

Man konstaterar också att även om EM public debt/GDP är lägre än i DM, så är det väsentligt högre än för 10 år sedan… det kommer också att kännas när vi får högre räntor.

Samtidigt är det oftast kriser som framkallar reformer, vilket lägger grunden till nästa sekulära fas, vad den nu kommer kallas för, för EM. En fas som kommer bli intressant att följa och som kan vara intressant att investera i givet att man kommer in vid rätt tidpunkt!

Jag har länge talat om att vi är inne i en strukturell lågtillväxt miljö i den utvecklade världen…. där ekonomer runt om i världen hela tiden, felaktigt, hoppats på att högre tillväxt runt hörnet.

Den här strukturellt låga tillväxten har också medfört en strukturellt låg inflation, som egentligen är grunden till dagens generellt sett låga räntor. (Globaliseringen med Kina är också starkt bidragande till den strukturellt låga inflationen)

Nedan illustrerar FEDs tillväxtprognoser, som visar detta på ett bra sätt.

Vad är förutsättningarna för att vi ska ta oss ur det här?

sådär säger jag, trending growth kräver

1, att hushållen börjat belåna sig. Detta är inte så troligt. För även om lån sett till förmögenheter har minskat kraftigt senaste åren så beror det inte på att lånen gått ner särskilt mycket utan det är snarare förmögenheter som har vuxit kraftigt. Men det är inte mha förmögenheten du betalar räntan med utan dina kassaflöden och dem har inte rört sig lika mycket. Visserligen är räntorna lägre, men hushållen kalkylerar inte med dagens räntor utan räknar med viss marginal. Lån sett till Inkomster ligger inte på en nivå som borgar för att skuldsättningen ska öka kraftigt i den utvecklade delen av världen.

2, Budgetunderskott. USA, Japan och Europas public debt/GDP ligger på en så pass hög nivå att det inte finns utrymme för någon mer uthållig eller större expansiv finanspolitik. Åtminstone inte den vi såg under 1945 till 2005. Det var en viktig drivkraft för tillväxten under hela efterkrigstiden. Anledningen till att skulden inte skenade, var att BNP också växte kraftigt. Idag är skulden hög samtidigt som BNP inte växer. Ingen bra kombo!

3. Inkomstökningar. världen har blivit globaliserad, och därmed är det knepigare idag att skapa real lönetillväxt än vad det var förr i världen.

4. Bankerna har idag väsentligt mycket högre leverage än man hade för 20 år sedan. Dvs om man mäter Assets/Equity. Det gör att de kommer vara försiktigare i sin utlåning. Basel reglerna gör det också dyrare för dem att låna ut då de måste avsätta mer kapital.

Det man kan hoppas på är tekniska framsteg, produktivitetsförbättringar och att medelklassen i tillväxtländerna blir tillräckligt köpstark för att agera motor globalt. Men så här långt ser det ganska ljummet ut.

Så frågan är inte om vi får vänja oss vid en tillväxt i den utvecklade världen kring 1-2% ett tag till?

Låter det flummigt? Nej då. De säger bara att vi är så pass långt gången i konjunkturen och sysselsättningen är så pass stark och på en nivån att det förr eller senare borde leda till stigande kärninflation, och då bör man också höja räntan… MEN, the big MEN är att det finns inga tecken på inflationen har börjat röra sig, och då behöver man inte göra nåt.

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=mf1ldu74-3p6d-g002-8665-d8d3855ab300&store=0&d=1&user=4d8hap66rjffm-2&__gda__=1552857270_a9722fc0cb66994db9e4dc21c80cf426#0001&4d8hap66rjffm-0&1552857270_5e088aa1bd2f7ebc6f74b1f9071f5b65&0011&4d8hap66rjffm-1&1552857270_65444d870b85bb085192c57d98508fa6

För att citera några av Direkts översättningar… som är talande:

Federal Reserve slopade ”patient” (tålmodig) i uttalandet efter räntemötet på onsdagen, men det betyder inte att kommittén har blivit ”impatient” (otålig).

Hon underströk att det förändrade budskapet inte betyder att en räntehöjning ska komma i juni, men en junihöjning kan inte uteslutas.

Janet Yellen upprepade att hon räknar med att en räntehöjning kommer att vara lämplig när kommittén ser en bättre jobbmarknad, och när den kan se att inflationen är på väg mot 2-procentsmålet.

Marknadsbaserade mått på inflationskompensation är fortsatt låga men enkätbaserade mått på de långsiktiga inflationsförväntningarna är fortsatt stabila

Beträffande inflationen noterar kommittén att den kommer att väntas ligga kvar på låg nivå på kort sikt men sedan stiga gradvis mot 2 procent i takt med att arbetsmarknaden förbättras och de ”övergående effekterna” av lägre energipriser och andra faktorer försvinner.

Det som är intressant är att både låga energipriser och dollareffekterna verkar hon se som en underordnad och temporär effekt. Dvs oljan slår igenom YoY just nu, men det effekten förväntas klinga bort till hösten. Även dollarns styrka som gör att exporten är svag och att man importerar deflation anses vara temporär och därmed ha en avklingande effekt. De verkar alltså inte tro att dollarn bara ska stiga och stiga i en linjär trend. Det känns rimligt när man tittar på några drivkrafterna bakom dollarn, dvs

* ränte och inflationsspreaden med framförallt Europa.
* US Penningpolitik vs omvärldens penningpolitik
* US Tillväxt vs omvärldens tillväxt.

Momentum och effekterna som berör ovan har börjat klinga av och derivatan är snarare negativ. Dvs det är mer troligt att Europas inflation och tillväxt faktiskt tar fart vs motsvarande i USA närmaste 12m vilket egentligen har en negativ effekt på dollarn…. Point being, dollarn har gått från 1,40 EURUSD till 1,04. Den kommer inte gå från 1,04 till 0,60 närmaste 6 månaderna, givet den informationen vi har idag.

Nej, det verkar som om det är löneinflationen som väger tyngst, och så länge som den inte rör sig så behöver hon inte göra nåt… men NÄR den gör det så kommer dem att agera.

Marknaden reagerade genom att räntorna föll, och börserna steg (multipelexpansion)…. dvs back to basics!!!

ps. Många har börjat undra efter Ingves sänkning igår, hur långt kan man egentligen sänka räntan? Teoretiskt kan du sänka lika långt som du kan höja. Dvs du kan lika gärna ha -0,25 som -2,5 eller -25 eller -250%. I praktiken strävar Ingves efter att försvaga kronan och därmed importera inflation och till viss del gynna export som ger tillväxt och inflation. Det är framförallt SEK/EUR som han tittar på då det är det viktigaste valutaparet. Han tittar även på REER, real effective Exchange rate, för att se om han lyckas försvaga den. Dessvärre vet jag inte var den ligger. Men på frågan hur mycket han sänker beror alltså på relationen med ECB penningpolitik. Det finns ingen absolutnivå att tala om utan allt är relativt Europa. Han måste vara X stimulativ Europa för att åstadkomma X kronförsvagning som ger X uppgång i kärninflationen (dvs inflation rensat för räntekostnader, mat och energi). Skulle den svenska kärninflationen vända upp och ta sig över 1% så tror jag han börjar bli nöjd. Frågan är hur mycket kronan måste försvagas mot Euron, eller mer korrekt en korg av valutor som speglar vår bytesbalans…. och slutligen vilken minus ränta krävs för åstadkomma den kronförsvagningen. Riksbanken gör modelleringar av detta… men de är ju såklart osäkra, så därför tar han små steg i taget till han märker att det fungerar. Vi kan idag inte veta vilken exakt nivå det är. De vet inte ens dem själva. Men så länge som kärninflatinen inte vänder upp så kan vi nog kallt räkna med fortsatta sänkningar. ds.

ps. Bryr sig ECB om att Sverige bedriver ett valutkrig mot dem? Inte särskilt tror jag. De bedriver själva ett krig mot USA och dollarn. Vi är egentligen bara en effekt av USA. Säg att Yellen höjt med 100 punkter om ett år från idag. Då skulle ECB rent teoretiskt också kunna strama åt sin penningpolitik i motsvarande omfattning, och FORTFARANDE VARA EXAKT LIKA STIMULERANDE SOM DE ÄR IDAG RELATIVT USA. För att Ingves då ska vara EXAKT LIKA stimulativt RELATIVT Europa så måste även Ingves dra ner på stimulansen. Därför lär Amerikanska räntehöjningar nästa år, som känns extremt sannolika, också medföra att Ingves borde höja räntan. Allt annat lika. Ett annat sätt att se på det är att Ingves inte behöver fortsätta att sänka räntan om FED höjer om han vill stimulera. Det är samma sak! Allt är relativt!!!
ds.

Kollade bolåneräntorna, samma pris på 3m, 1 år och 2 år.

https://www.compricer.se/borantor/

Dvs listpriset ligger på ca 2%, vilket betyder att man borde kunna få 1,5% av banken.

Men känns det inte som om listräntorna har legat där väldigt länge????

Gick in och tittade på upplåningskostnaden

http://www.riksbank.se/sv/Rantor-och-valutakurser/Sok-rantor-och-valutakurser/

Utvecklingen av den 2 åriga bostadsobligationen har fallit från 0,60% till 0,27%… och den var faktiskt nere i 0,14% för ett tag sedan. Se nedan. givet att bankerna brukar vilja tjäna 100 punkter så borde räntan ligga på 0,27+1,00=1,27%. Lägg på rabatten på 0,50 så får du listpriset, dvs 1,77%. Varför ligger man 23 punkter över, dvs 2,00-1,77=0,23%????

Alltså växer bankernas räntenettomarginal…

ELLER, en annan tes är att de låter bli att sänka bolåneräntorna för att på så sätt kompensera för kostnaden av inlånade pengar. Bankerna har ju sagt att de ogärna tar betalt för inlånade medel. Men tro inte att de är generösa på något sätt. Pengarna måste hämtas hem från nåt annat! Se chart nedan… för första gången ligger Stibor3m under den genomsnittliga inlåningsräntan. Historiskt!

Jag tror att så länge som de INTE behöver sänka de korta bolåneräntona, trots att Ingves sänker, så kommer de kunna hålla NOLL ränta på inlåningskonton… men den dagen bolånetagarna surnar till och en bank tar första steget, och sänker boräntorna… då går det nog relativt snabbt till att de börjar ta betalt för inlånade pengar. Time will tell!

ps. Efter gårdagens räntesänkning så haglar kritiken över Ingves. Tänk på bolånebubblan säger man. Men jag vill att alla funderar på följande: Om bankerna var reglerade så de var tvungna att kalkylera med en ränta på 5% och slopat ränteavdrag, OAVSETT vad dagens räntan ligger på, när de lämnade lånelöfte (och en kvar att leva på kalkyl med bred marginal). Där alla låntagare med högre belåning än 50% loan/value var tvungna att lägga upp en 30 årig amorteringsplan för att komma ner till 50%. Hade det spelat någon roll vilken styrränta Riksbanken hade haft då??????? Om ni svarar NEJ på den frågan, är det inte Fi och Maggan ni bör kritisera i så fall? Om ni svara JA, då undrar jag varför? Ds