Kortsikt's Blog

Vi har varit inne på det här flera gånger tidigare. Men många är missnöjda med utvecklingen av sina tillväxtmarknadsfonder de senaste 5 åren. Med all rätt. Men man får inte ihop det riktigt. De här länderna har ju fortsatt att växa hyggligt, både i absoluta som relativa termer. Samtidigt har Amerikanska aktier gått som tåget.

Vad handlar det om?

För det första var värderingen ganska stretchad i EM kring 2007 efter ett antal års eurofori… så det fanns mer att ta av i termer av multipelkontraktion, särskilt relativt DM, som ex USA. Men den stora förklaringen är marginaler.

Normalet sett finns det en koppling mellan Real BNP tillväxt —- Nominell BNP Tillväxt —- Företagens Försäljning —– Vinst.

Mycket riktigt har den nominella tillväxten i EM varit hästlängder större än DM, och vi har också sett en kraftigare Försäljningsökning i EM än DM. Men problemet handlar om KOSTNADERNA. Kostnaderna har sjunkigt i DM, och ökat kraftigt i EM. Detta har gjort att även om DM förvisso har haft en högst måttlig Försöljningsökning, så har vinstökningen blivit god. I EM däremot har vinstutvecklingen varit kass.

Aktier, allt annat lika, reflekterar bolagens vinstgenerering.

Bäst ser man detta när man tittar på marginal utvecklingen

Ser man på det relativt sett så blir det ännu tydligare

Hur ser det ut framöver? HSBC menar att skillnaden mellan input prices, typ PPI och output priser, typ CPI… är en Proxy för marginal trycket. Det låter ganska logiskt. Ur det perspektivet när man tittar på denna delkomponent i PMI, så finns det inget som pekar på att marginalerna, vare sig för USA eller EM kommer att förändras i det korta perspektivet.

Men jag tycker även det är på plats men en djupare diskussion kring lönerna. I USA tror jag som sagt att löneinflationen kan ta ytterligare fart, från låga nivåer. Detta kommer äta upp en stor del av de positiva effekter av att landet växer snabbare nominellt. Jag tror inte på högre marginaler, men ingen marginal krasch heller. Marginalkrascher ser man nästan bara när försäljningen vänder ner… av naturliga skäl. så vinsttillväxten i USA borde vara begränsad. Det borde man tänka på när man tittar på värderingen. EM är knepigare. EM borde gynnas av att Global nominell tillväxt ökar. Att handel generellt ökar. Frågan är var kostnader och löner i synnerhet tar vägen. Inflationen har ju kommit i EM totalt sett. Detta borde innebära lägre löneökningar. Samtidigt är politikerna, särskilt i Kina, måna om real löneinflation, då det ökar konsumtionen och gör så att knegarna får det bättre. EM som asset class är lågt värderad. Frågan är vad som händer med vinsttillväxten närmaste 5 åren? I relativa termer borde den gå bättre än USA. Europa är ett annat case. Men i absoluta termer då? Det är inte helt lätt att svara på!

När börsen vacklar och rådet att buy on dips känns osäkert… då det är frågan var i dippen man ska köpa… NU eller 5% längre ner? Svårt att säga. Kanske både och?

Då känns makrodatan betydligt mer tydlig…

I USA är en av de bästa indikatorerna ism new orders/inventories… och den är urstark

Men även globalt pekar Flash PMIs på att New order komponenten ska stiga framöver

Europa då? Denna konsensus övervikt där tillväxten aldrig riktigt vill ta fart… Europa har aldrig haft någon ledartröja, utan är svansen på hunden. MEn frågan är inte om det globalt tar fart, om Europa kan överraska längre fram.

Varför är detta viktigt?

Jo av flera anledningar.

De senaste året har vi sett hyfsad börs, men nästan allt beror på multipelexpansion. Inget kommer från vinsttillväxt. Värderingsmässigt är vi på rätt höga nivåer här och var, och de flesta är överrens om att ytterligare kursuppgångar måste komma från vinsttillväxt, dvs revideringar. Den här tillväxten väntas inte komma från besparingar, utan försäljningstillväxt. Försäljning på aggregerad basis är i sin tur korrelerad med den nominella tillväxten i en ekonomi… därav vikten av en stark konja under 2H14.

Sen har vi det där med stigande räntor. Jag tror på högre räntor närmaste året. Allt annat lika är det negativt för aktier då stigande räntor i det här läget trycker ner multipeln. Alltså måste detta kompenseras genom högre vinster. Läs ovan igen. Hur totalavkastningen blir är alltså en balansgång mellan vinstrevideringar och multipelkontraktion.

Det andra är det faktum att en överköpt och övervärderad marknad alltid kan fortsätta att vara det så länge som revideringarna går åt rätt håll….

Time will tell.

Mot den här bakgrunden borde marknaden ha potential att göra en runda till på uppsidan. Även om det känns väldigt vacklande just nu… Fundamentalt tycker jag inte det ser så intressant ut då jag vill ha mer uppsida för det ska vara värt risk/return att gå in i aktier. Men taktiskt (låg alternativ avkastning) och tekniskt (positiv trend) så ser det fortsatt intressant ut såklart… så helt utanför vill man ju inte vara.

Jag kanske ska lägga till att hade jag fått välja mellan 1. USA håller på att gå in i en ny fas där vi får se mer av trending growth, mot tidigare Sub trending growth och 2. USA är inte på väg in i en ny fas utan hög tillväxt ersätts av låg tillväxt, och det är fortsatt sub trending growth som gäller…. så väljer jag den senare. Jag tror mycket väl att tillväxten, som indikatorerna pekar på, kan bli bra under 2H14… men det säger väldigt lite om 2015. Tänk på det när många ekonomer börjar extrapolera i höst!!!

ps. Den dåliga BNP 1Q14 siffran från USA behöver man inte bry sig om… det är historia och väderpåverkat. Helt irrelevant för hur det ska gå framöver. ds.

De har uppmärksammat indikatorerna som pekar på högre inflation, och de har noterat att inflationen har studsat något på senare… men de tycker datan än så länge är ”brusig” och är inte särskilt oroliga.

I media läser man att vissa strateger och ekonomer faktiskt är rädda för att FED är fel på det… men gör analysen att FED också är medvetna om risken att ha fel… MEN det är bättre att ha fel och höjda i efterhand, ÄN att höja först i proaktivt syfte som sen kanske visar sig vara fel. Fair enough. Marknaden verkar trots allt ta rygg på FED då 10 åringen ligger tryggt på 2,59%

Problemet med den strategin är att börjar inflationen dra, utan att FED gjort nåt, då kommer marknaden inse att FED är fel och sent på bollen och därför riskerar räntorna att slå över… åtminstone temporärt. Hade de däremot höjt tidigt och varit proaktiva, då hade marknadsräntorna troligtvis inte slagit över. Å andra sidan skulle det varit ett dyrt policymisstag att höja för att sen tvingas sänka senare om det visar sig att det inte finns några inflationstendenser.

Nåväl. Imorgon kommer PCE, personal consumer expenditures. En siffra som FED sägs titta mer på än CPI. Idag har vi Case Shiller som visar prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. Ett område som FED uttryckt oro för… åtminstone mer än inflationstendenserna.

Igår kom Conference Board´s Consumer Confidence in…. och den var den starkaste siffran på 6 år. Michigan index, som är den andra konsument mätstickan har börjat divergera från CB´s siffra, men enligt MorganStanley beror skillnaden på att CB ”jobbutsikter” komponent är extremt bra. Om den stämmer skulle det betyda att vi inte behöver vara särskilt rädda för dåliga NFP siffror framöver….. och min analys är ju enkel…. i takt med att det skapas fler jobb, särskilt på den här nivån, desto större är risken att det blir lönepress i vissa branscher, och det brukar förr eller senare ge en knuff åt priserna. SÄRSKILT om de under en längre tid stått stilla. Vill även påpeka att PhillyFed index har en komponent som heter Cap spending, och brukar fånga företagens Cap EX behov… denna pekar på att företagen är klart investeringssugna framöver. Detta brukar också leda till jobbskapande.

Så frågan är inte om FED medvetet väljer att vara sena på bollen…..

Men detta betyder som sagt inte att räntorna kan stiga trots att FED är duvaktiga….

Att marknaden hackar nu tror jag dels beror på Irak, men också en oro för att FED duvaktighet är naiv… egentligen vände marknaden ner på ett ganska snyggt sätt, och tekniskt sa jag själv att här kan man stiga på. Men det finns en seghet, en seghet som måste släppa.

http://www.va.se/nyheter/2014/06/19/raketokning-av-miljonarer-i-sverige/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

Förra året tog sig drygt 11,000 svenskar över dollarmiljonärvallen, typ 6,5mkr. Har du ett hyfsat obelånat hus och haft ett sparande, antingen direkt eller vid pensionslösningar, i aktier så är det inte så konstigt.

Jag undrar hur många av dem här personerna, som är glada över detta faktum, tänker på att den enskilt största anledningen till detta beror på FEDs penningpolitik de senaste 7 åren? De borde kanske skicka ett julkort eller nåt!

Jag undrar hur många som inser att LIKA MYCKET som deras nettoförmögenhet har ökat senaste 7 åren, LIKA MYCKET kan den gå ner kommande 7 åren?

Jag säger inte att den kommer göra det, bara att det är EXAKT LIKA ENKELT för den att minska som att växa. Anledningen är naturligtvis att dynamiken i priser, är likadan uppåt som nedåt, vilket i sin tur beror på att de grundläggande krafterna som driver upp priser, är lika dynamiska på andra hållet.

Ibland får jag känslan att många tycks tro att en fastighet relativt enkelt kan öka i värde med 25%, men att därifrån falla med 20% (dvs ner till ursprungsvärdet) är betydligt svårare. Det är det inte!!! Det är lika lätt, eller lika svårt.

En annan fråga är hur det årliga kassaflödet har förändrats för de här 10,000 personerna. Har det också kraftigt förbättrats senaste åren. Eller är det bara priset på tillgångarna som har förändrats?

Om det bara är priset som har förändrats, vad spelar det i så fall för roll?

ps. Observera att vi pratar i aggregerad form. Dvs en enskild person kan ju sälja av alla sina tillgångar, och därmed realisera förmögenhetsökningen. Men i agregerad förändras inget, då det finns en köpare av säljarens tillgångar ds.

Vilket är det största hotet mot börsen?

-De största hoten är de man aldrig ser. Du vet aldrig var nästa krishärd blossar upp. Det som oroar mig mest just nu kanske är just det: att allt känns för bra.

Så jäkla bra sagt… och konstigt att inte fler svarar så!

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3833123.ece

Marknaden gladdes över FED mötet igår. Fortsatt rebound i ekonomin, men inte oroliga över inflationstendenserna och smått oroliga över att återhämtningen i husmarknaden inte är stark nog.

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=4fetbpps-3ovn-g000-99df-d8d3855ae700&store=0&d=1&user=kx1zhrx8x7p1-0&__gda__=1529265921_45d5993874923510c945d6b49483833d#0021&kx1zhrx8x7p1-2&1529265921_4c657837e40cc7f8e7adddcb72cc760d&0011&kx1zhrx8x7p1-1&1529265921_8fffedc9907cd8220c6e7fd81536619d

Tror detta innebär att vi kan göra nya attacker uppåt. Som sagt tidigare, det största hotet mot en rejäl sättning i marknaden är en hastig uppgång i räntorna, långa som korta. Detta skulle kunna komma från att ledande inflationsdata kommer in starkt och tar FED på sängen, och liksom tvingar dem till att ändra språket. Detta skulle komma oväntat då vare sig marknaden eller FED väntar sig någon egentligen rörelse i inflationsförväntningarna. Jag har stått på andra sidan, och har trott att de senaste åren jobbskapande faktiskt börjar utmynna i lite löneinflation, som brukar sippra ner på priserna generellt. Jag tror fortfarande att så är fallet, men det är inte anledning nog att taktiskt stå utanför marknaden.

Eftersom marknaden de senaste veckorna ändå uppmärksammat vissa inflationstendenser, var man nu rädd att FED skulle börja prata om dem…. men de är alltså inte alls oroliga. De är oroliga för att husmarknaden inte fortsätter att repa sig. Det är en extremt viktig drivkraft i en belånad konsumtionsekonomi som den Amerikanska.

Tror OMX kan nå 1440-1450 nu….

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/svd-sifos-valjarbarometer-tre-manader-fore-valet_3658940.svd?sidan=4

M och S får rekordsvagt stöd i ny mätning, 21 resp 29%. När ska de sluta motarbeta varandra, och istället inse att de båda tappar väljare till SD och Fi.

MP går starkt, och är numera Sveriges 3e största parti. För dåligt påläst, men vissa av deras förslag verkar vara riktigt tillväxt hämnande, dvs dåliga för sysselsättningen. Var kommer stödet ifrån?

Men likheterna eller skillnaderna mellan S och Mp, och S och M, är ungefär lika stora. Dock inte samma frågor.

Jag tror inte att Löfven vill bilda regering med Vp. Men tillsammans med Mp så har de 42%. Men hur kul är det med minoritetsregering?

Tänk er om M och S skulle gå ihop… vilken skräll det hade varit.

Det som gör det omöjligt är väl ”fördomarna”. Dvs större delen av de trogna M och S väljarna vet inte om hur nära de står varandra i de flesta frågorna. De tror nog fortfarande att det är ett vänster parti och ett höger parti, när de idag egentligen är center-med vänster dragning, och center med lite höger dragning.

Frågan är vad som hade hänt, rent hypotetiskt om de gått ihop. I den här undersökningen har de 50,6% tillsammans. Hade de fått det, mer, mindre?

något annat som inte alls är lika hypotetiskt är om Löfven hade tänkt regera själv eller med några andra? Är det någon som på allvar tror att han VILL regera med Mp, Fi eller V? Det tror inte jag. Men han kan bli så illa tvungen. Jag tycker nästan lite synd om honom.

Nåväl, det blir väl förmodligen S och MP i koalition i höst… på nåt sätt är det priset S får betala att de tappat massa unga och kvinnor, så jag antar att det inte är mer än rätt åt dem? Å andra sidan känns Alliansen så jäkla trött och innovativlös… så de förtjänar det inte heller. Kvittot på att båda alternativen känns rätt sunkiga är när Fi kan komma utan partiprogram, ekonomi, eller en riktig laguppställning…. och ändå ta röster. Inget ont om feminism, det kunde lika gärna varit något annat. Men att kunna fiska så många röster på så lösa grunder borde inte vara möjligt!

Det är mindre än 3 månader kvar till valet, och jag tycker inte det finns något parti idag som riktigt förtjänar min röst. Nästan varje parti har någon fråga som jag sympatiserar med… och många frågor som jag inte gör det. Jag tycker det saknas något i Svensk politik, jag kan bara inte sätta fingret på vad!

ps. Idag är vi nere och nosar på korta stöd. Även om vi även kan testa ner mot 1370 så tror jag man kan specka på uppgång i de här trakterna. Det finns fortfarande chanser att nå 1440-1450. I värsta fall faller vi genom och fortsätter mot gap 1364 och sen mot 1316-1343. Men det här är ändå bara köplägen rent tekniskt. Det går liksom inte att svara på hur greedy man ska vara. Hur man lägger upp det är en smaksak… men det är BUY on dips som gäller tillsvidare… Om man redan ligger investerad, ja då kan man gott ligga kvar. Totalt sett så bör man inte vara mer än Neutral. ds.

ps2. Noterade i förra veckan att US treasury inte hade några somhelst problem i auktionen för 10-åringen. Har ju tidigare haft på känn att den kunde bli en prövning… men det visade sig vara helt fel ds.

Trenden är stigande och det är BUY on Dips som gäller.

Men det börjar osa rekyldags. Jag tänker mig en sättning på kanske 4-5%. Framförallt kommer den att inledas i USA, på kvällen, vilket trasslar till det för många då vi kommer att öppna ner på morgonen. Rekylen lär bli kort, 90% av rörelsen kommer ske under 2-3 dagar… sen blir det en del hackande då baissarna kryper fram och börjar prata negativt. Då ska man köpa!

Vad beträffar OMX ser jag att rekylen kan ta oss till 1316-1343… och väl där är det BUY the dip.

Men just nu, just idag, finns det fortfarande kraft i marknaden (vilket förvisso kan blåsa bort på en sekund) och så länge som det håller i sig kan vi nå 1440-1450. Detta target gäller så länge som 1380 håller. Väl uppe vid target bör man på nytt vara observant.

Ur ett längre perspektiv tycker jag mig se potential att nå både ca 1200 (-15%) som ATH på ca 1540 (+10%), vilken vi ska nå först, och NÄR är dessvärre omöjligt att säga.

Njut av solen mina vänner!

För mig är det ett mysterium hur 2 åringen kan ligga på 0,44% och 10 åringen på 2,64%… givet att den amerikanska ekonomin är så stark.

Visst FED är fortfarande nettoköpare i marknaden, budgetunderskottet har krympt, blankarna har stoppat ur sig, ECB skapar en carry trade med allt vad det innebär, inflationen har ännu in börjat lyfta, FED har varit ganska duvaktiga under våren osv osv…

Men det finns samtdigt en hel del som talar emot,

FED är klar med tapering till hösten, ledande indikatorer pekar på att löneinflationen finns runt knuten, Euron borde försvagats mer om carry traden föll helt ut, Guld och Dollar har inte reagerat på FEDs sk. duvaktighet, surprise index har studsat från låga nivåer, US Earnings revisions är bättre än på 3 år, ISM New order mfl är stark…..

I min värld borde räntorna gå 100 punkter från dagens nivåer… givet de vi vet idag, på kort sikt. Sett på några års sikt, så tror jag amerikanska korträntan borde ligga kring 2-3% och långräntan 3-5%.

Det verkar vara helt tvärtemot vad räntemarknaden och de flesta tror….

Den kom in på 217k mot 215k väntat, och föreg. 288k, uppreviderat från 282k. Egentligen är den rätt inline. Kan konstatera att NFP har legat på plus 200k senaste 4 månaderna.

Detta leder oss in på Hourly earnings, eller löneinflation. Den kom in på 2% YoY mot väntat 1,9 och fg 1,9. Lite gäsp faktiskt för den har faktiskt legat kring 2% senaste 3 åren.

FED är naturligtvis medvetna om att löneökningstakt på den här nivån inte leder till någon direkt press på övriga priser. räntemarknaden prisar också in detta då 2 åringen ligger stadigt på 0,41%.

Men frågan är om löneinflationen har potential att ta ett kliv mot 3% inom det närmaste året? Jag tror det, och jag är inte ensam!

Frågan är när korträntorna ska börja prisa in en sånt scenario? Det är ju egentligen helt sanslöst att räntorna inte rör sig med tanke på;

1. Till hösten är tapering klar, och FED är inte längre nettoköpare av statspapper
2. Allt pekar på att löneinflation och vanlig inflation kommer att ligga högre
3. FED tvingas givet punkt 2 att bli mer duvaktig

I min värld borde lång och korträntor gå ca 100 punkter relativt snabbt, när det väl börjar. Sen har korträntor potential att gå 100 punkter till lite beroende på hur konjunktur och inflation utvecklas.

Sen är det lite som MorganStanley säger. Ränteuppgången är negativt för aktier genom att vi kommer få multipelkontraktion, till skillnad från de senaste årens expansion. Enligt dem är det inte omöjligt att den här effekten kan ligga på upp mot -20%. Den stora frågan är var ligger ”E”, dvs earnings. Dvs får vi en vinsttillväxt med 20%, ja då kommer börsen gå sidledes trots högre räntor. Nu tror jag inte E blir +20%, utan snarare i linje med fg år, dvs flat. Anledningen är bla.

1. Högre räntor sätter press på de belånade hushållen. Inte för att de leder till minskad konsumtion, snarare utebliven tillväxt.

2. Obama spenderade i snitt 1,000 mdr dollar mer än vad han tog in i skatter, dvs deficit, varje år mellan åren 07-14. Min bästa gissning är att deficit spending kommande 7 åren ligger på högst en tredjedel av det.

3. Operativ leverage bland de amerikanska börsbolagen är låg. Jag skulle inte sagt om de kom från en nivå med låg omsättning och låga marginaler. Då kan en liten ökning av efterfrågan ge ganska stort utslag på sista raden. Där är vi inte, tvärtom. Marginalerna är rekordhöga. Däremot tror inte jag som vissa att marginalerna ska falla. De gör de nämligen sällan så länge som konjunkturen pekar uppåt. Det handlar om att så länge som nominell tillväxt är tillräckligt positiv i en ekonomi, så tenderar kostnaderna att öka i samma takt eller lägre. Det är inte förrän konjunkturen vänder ner, och sales faller, som marginalerna brukar krympa. Då går det förvisso väldigt snabbt.

Avslutningsvis vill jag gratulera USA. Krisen är numera ett minne blott. Idag är det fler som har arbete än vad det var pre crisis peak under 2007. Lehman och Co är numera inte en del av verkligheten utan ett kapital i historieböckerna.

Men man ska komma ihåg att det här hade aldrig gått om inte Obama spenderat 1.000mdr om året i underskott. Sverige brukar ju lyftas fram som ett framgångsrikt exempel i den här krisen. Jag undrar hur ovan graf ser ut i Sverige. Troligtvis sämre. Å andra sidan har vi kört en balanserad budget under de här åren, och som belöning har vi 35% statsskuld, jämfört med USAs 80%. Men det har haft ett pris, och det är färre sysselsatta. Dvs fler missnöjda. Dvs fler röster till SD, V och Fi. Så det har påverkat oss alla, direkt och indirekt.

För att förenkla. Vi har haft att välja mellan. 1 Det vi har idag och 2. högre statsskuld till följd av budgetunderskott, fast då fler jobb och SD hade haft färre väljare. Har det varit rätt väg? Tja, det får framtiden utvisa. Det tragiska är att sittande Regering får lida trots att det tycker de har fört en ansvarsful ekonomi. Frågan är hur ansvarsfullt det är att köra en balanserad budget när arbetslösheten är så pass stor och statsskulden så liten att det inte hade varit några problem.

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=3autpbqm-3ovc-g000-818c-d8d3855ae000&store=0&d=1&user=bcmnsm87db1u-0&__gda__=1528052537_5f92e6a62a27c8f81b781903eaa5f936#0021&bcmnsm87db1u-2&1528052537_6784a140ee0d62d8d95ac2adbf5f4964&0011&bcmnsm87db1u-1&1528052537_c9ddffd325b13f932767dc5e8e31c586