Kortsikt's Blog

I Realtid debatterar Alexander Gustafsson varför det är bättre att äga Investmentbolag än aktiefonder. Det är en svag analys.

https://www.realtid.se/debatt/darfor-ar-investmentbolag-battre-aktiefonder?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2019%20februari%20FM%20%28Copy%2020190219-06%3A399

För det första tar han den breda kategorin aktiefonder i Morningstar, som inkluderar utländska aktier. Det är ju direkt fel då Investmentsbolagen nästan uteslutande ligger i svenska/nordiska innehav. Sen jämför han allt med SIXPRX som är ett svenskt index med slagsida mot storbolag.

Bortsett från Investor och Industrivärden så har Investmentbolagen en slagsida mot små- och medelstora bolag, med nordisk hemma marknad på portföljbolagen. Om man överhuvudtaget ska göra en jämförelse så är det mot gruppen Svenska småbolagsfonder. Den gruppen, bestående av 38 fonder i Morningstar, har avkastat 11,5% i snitt/år senaste 3 åren och 14,6% senaste 5 åren och 18,6% senaste 10 åren. Jag har inte kunnat ta fram data för varje enskilt år, men ser man till siffrorna grovt räknat så har de tveklöst gett Investmentbolagen en match.

Två andra extremt viktiga skillnader är att Investmentbolag historiskt inte alltid handlas till substans, som fonderna gör. Ibland handlas de över, ibland under. Detta beror i sin tur på en rad olika faktorer, men det är ett osäkerhetsmoment som inte aktiefonderna har. Vanliga sparare är inte kvalificerade att göra bedömningen hur substansrabatten/premien kommer att utvecklas långsiktigt. Knappt analytiker som följer bolagen dagligen fixar detta!

En annan viktig aspekt är att en småbolagsfond kan sälja sitt innehav på studs om de känner för det. Ett investmentsbolag däremot är oftast en stor ägare utan den här flexibiliteten. Att de är en stor och aktiv ägare kan såklart skapa värden över tid. Det är deras affärside, och många gör det. Men man kan även hamna i en situation som Ratos. Poängen är trots allt att fonderna har flexibilitet, medan Investmentbolag inte har det.

Detta är två fundamentalt oerhört viktiga skillnader.

Jag säger inte att Investmentbolag är fel. Bara att jämföra dem på det här sättet är direkt felaktigt. Ett Investmentbolag med starka portföljbolag, som dessutom är lågt värderat och har starkt management är ofta en god investering. Men att jämföra dem med Aktiefonder generellt världen över är helt enkelt inte rätt.

För en stund sen kom det Svensk inflationsdata. Kärninflationen, CPIF ex energi, kom in på 1,4% mot fg 1,6% samtidigt som Riksbanken väntade sig 1,7%. Reor och uppdaterade beräkningar spelar in. Men jag förstår hur Riksbanken tänker. Lönerna ligger på 2,6%. Det lirar med 1,6%. Sen lite svag krona på det så har du 1,7%. Många sönderanalyserar siffrorna nu. Men lönerna ligger på ca 2,6%. Avtalsrörelsen kommer inte landa i så mycket nytt då tillväxt och jobbskapande svalnar av. Kronan kommer harva mellan 10-11kr ett bra tag till. Men trots svag krona, så importerar vi inte inflation. Vi importerar deflation för att omvärlden sänker sina priser i ett läge där tillväxten faller. Tillverkarna ute i världen sänker hellre priserna för att upprätthålla volymer, än att gå ner volymmässigt. Det kallas för konkurrens och globalisering. Vi kommer fortsätta med en kärninflation kring 1,5% +/- 30 punkter närmaste året. Det är inte tiondelar som räknas. Det är the Big Picture. Sverige är inte i recession,  inte överhettningsfas heller, och det är vad inflationstakten visar.

Riksbanken höjde inte i december för att inflationen är stark. De höjde inte för att svensk ekonomi går bra eller överhettas. De höjde för att normalisera sig mot ECB i ett läge där kronan står i över 10kr, där de gärna ser den i intervallet 9-10kr. Min syn är att han höjer en gång till under andra halvan. Däremot tror jag risken är hög att han inte höjer nåt under 2020.

Vissa pratar om att Ingves aldrig uthålligt kommer att nå inflationsmålet. En överskuldsatt värld innebär två saker.

1, Belåning som tillväxtmotor kommer saknas framöver jämfört med perioder där skuldsättningen växte från en låg nivå (tänk 50-80-talet) och

2, så fort hjulen börjar snurra så sätter stigande räntekostnader en pinne i hjulet.

Vi ska också komma ihåg att historiska jämförelse haltar:

1, Egna hem-rörelsen och miljonprogram var BIG ticket items som bidrog till tillväxt. Trots höga priser idag, så bidrar inte en ”andrahandsförsäljning” till tillväxt

2, Green Field investeringar är netto negativa i Sverige och väst. Det är Utvecklingsländerna som har nettoplus där. Tänk en ny Scania Fabrik

3, Baseffekt. Svensk ekonomi är dubbelt så stor idag som för 30 år sedan. 2,5% tillväxt idag motsvarar 5% i början av 90-talet. I absolut addering alltså!

Låg strukturell tillväxt är att vänta under lång tid alltså. Ovanpå detta har vi globalisering, digitalisering, och en handfull inflationshämmande faktorer. Så i sak förstår jag dem som säger att det är omöjligt att nå hög inflation. Fair enough.

Men det finns en teoretisk förklaring, som i slutändan kan komma att visa sig även fungera i praktiken. Det är kopplingen ”tillväxt skapar jobb” och ”höga räntekostnader leder till recession”. Stigande räntor har knuffat många konjunkturer över branten de senaste 70 åren. Tänk på den här snurran

A, Om inflationen inte stiger så gör inte räntorna det.

B, Om inte räntorna stiger, så hamnar vi inte i recessionsläge.

C, Om vi inte har recession, så har vi tillväxt.

D, Tillväxt skapar jobb

E, För varje år med nyskapade jobb tar vi ett steg närmare Full sysselsättning. Till slut finns det inte fler arbetslösa. Då måste till slut företagen börja konkurrera om personal. Då stiger lönerna

F, Då stiger inflationen….. och vips får vi stigande räntor och recession.

KONKLUSION: För varje år vi INTE har någon inflation…. så tar vi AUTOMATISKT ett steg närmare ett läge med inflation. Sjukt va? Ingen inflation leder till Inflation typ!!!

Eller lagom till att detta kickar in så tar robotarna och AI över… och då är inte ens vi människor längre än begränsad resurs (likt tillverkningskapacitet var före 1999 typ). Skämt åsido… men man vet ju inte hur det ser ut down the road.

En annan sak jag vill betona…. som jag iofs brukar repetera. Många är kritiska till att Ingves politik inte fungerat med tanke på tillväxt och inflation.

Ta in detta: Hade styrräntan varit X högre så hade tillväxt och inflation varit Y sämre. Det är ett matematiskt faktum. Okej, läget är inte bra. Politiken har inte fungerat som de tänkt sig. Men ett alternativ spår hade varit ännu sämre.

I eftermiddag kommer US NAHB index, som leder amerikanska fastighetsmarknaden. Den studsade förra månaden. Troligtvis pga FEDs ändrade retorik. Tror ni på allvar att USA kommer gå in i recession utan fallande priser i fastighetsmarknaden? Det tror inte jag. Därför är denna intressant då de leder den marknaden med 6-12 månader. Den kom in på 62 mot väntat 59 och fg 58. En väldigt bra siffra, som visar att fastighetsmarknaden myser mot bakgrund av FEDs politik. Detta är bra för mitt softpatch/recovery case. Dåligt för recessionsivrarna!

Have a nice one!

Hox Valuegard kom med data över svenska bostadspriser nu på morgonen. De var upp, som sig bör under säsongsmässigt starka januari. Men rensat för säsongseffekten så borde de varit starkare.

Givet var vi har den 5-åriga bostadsobligationen, och dess effekter på lånelöftena, så är priserna någorlunda i balans, och väntas vara stabila kommande 6-12 månader. Om något skulle de kunna stiga lite under den säsongsmässigt starka våren.

Men vad kan man vänta sig på sikt? Ja detta blir lite repetition, men det finns två scenarior här.

Det första är Bull för priserna. Det bygger på att den 5 åriga STATSobligationen idag ligger på -0,1%. Med tanke på att den 5åriga BOSTADSobligationen ligger på 0,7% så är spreaden 80 punkter. Det är högt ur ett historiskt perspektiv. Visst, skulle stora mörka moln blåsa in över svenska fastighetsmarknaden är det rimligt att anta att spreadarna vidgas. Med mörka moln menar jag inte att några bostadsutvecklare har problem. Utan jag menar att investerarna av Bostadsobligationer börjar se hur defaultrisken stiger, vilket i sin tur handlar om att åtaganden för kuponger uteblir, vilket i slutändan handlar om att svenska hushåll inte betalar räntan på sina lån. Den risken, vid dagens bolåneräntor, får anses vara liten. Nomalt sett ligger spreaden på 50 punkter mellan Stat och Bostad, vilket alltså skulle kunna innebära att Bostadsoblisen kryper ner mot 0,4%. Det hade i förlängningen varit bra för lånelöftena, och därmed priserna. Sen ska man lägga till att kreditspreadarna har ökat på sina håll i världen, främst på Företagsobligationssidan. Det i sin tur bygger på ett 1, en normalisering av spreadarna som senaste åren varit sjuuukt tajta och 2, en viss rädsla för var världskonjunkturen ska ta vägen.

Den andra tanken är Bear för priserna. Den bygger på att det är HELT SJUKT att investerare accepterar -0,1% för en 5-årig STATSobligation när styrräntan ligger på -0,25% och Stibor 3m ligger på -0,07%. Det handlar såklart om att 1, obligationsräntorna, i synnerhet de Tyska, har gått sjunkit senaste månaderna 2, att utbudet av svenska statspapper är litet relativt efterfrågan och 3, Riksbanken är fortsatt på köpsidan. Så visst, det går att förklara. MEN, det är ändå skevt. 5-åriga statsobligationen borde ligga upp mot +0,5-1,0%. Vilket med normala spreadar borde innebära 1,0-1,5% för BOSTADSobligationen. Får vi en sådan utveckling finns det en klar nedsiderisk på bostadspriserna med upp till 10%. Det är rätt paradoxalt att en Risk-on miljö på räntemarknaden kan trycka ner de svenska bostadspriserna. Men om den 5åriga bostadsoblisen drar mot 1,5% så skapar det faktiskt en press på priserna.

Trots att det är RISK-ON på Börserna nu för tiden, så är det fortfarande rätt ”RISK-offigt” på räntemarknaden. Räntemarknaden litar inte på ”Soft-patch/Recovery” scenariot riktigt. Trots att datan pekar på Soft patch, och absolut inte recession. Räntemarknaden är också orolig för Kina/USA…. vi har ju sett att Europa och Asien inte mår bra av detta, och det kommer få följdeffekter även för USA i förlängningen. Men samtidigt är det ju inte otänkbart med en uppgörelse i mars. Kan det trigga en optimism som gör att den lynniga aktiemarknaden får rätt???????

I veckan fäster jag vikt vid Svensk inflation, US NAHB index, Flash PMIs och Philly FED.

Ha det bra där ute!

I dagar som dessa så kommer det in data som ibland är svag, ibland stark. Media och andra rafsar ihop några slutsatser och för den oinvigde så ger det ibland en splittrad bild.

Så här är det. Ledande data började vända ner under andra halvan förra året. En stark dollar, räntehöjningar och en massa andra faktorer pekade på samma bild. Tillväxten kommer att bromsa in. Soft Patch JA, recession Kanske. Nu några månader senare är det därför inte alls konstigt att data över det realekonomiska läget, den sk laggande datan kommer in svagt. BNP, detaljhandel, bilförsäljning, import/export osv. Det är väntat att den är svag. Men betyder den nåt för börsen? Inte egentligen. Det enda som är intressant är vad som händer om ytterligare 3-6 månader. Den ledande datan, samt surprisseindex främst i USA har vänt upp och kommit in starkare, och pekar på att det blir en ganska kortvarig soft patch, i likhet med dem vi sett sedan 2010.

I Europa och Sveriges fall talar vi om tillväxt ner mot 1%, i USA förmodligen 1,5-2%. Detta prisades in redan under förra året. Sedan i julas prisar man in vad som händer efter soft patch och det faktum att det ”bara” blir soft patch och inte recession. Marknaden håller nu på att prisa in recovery. Så om den realekonomiska datan börjar piggna till under 2H19 eller nåt, så kommer det redan vara i priserna. Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun och kunna skilja på data och data.

Ett bra exempel på detta är den Amerikanska detaljhandelsdatan som kom igår. Den presenteras i MoM% och då var tappet det största på nio år. Brandlarmsrubriker. Men om man tittar på YoY% eller datan i absolut form så ser man rätt snabbt att den är väl i paritet med soft patch nivåer under 2010 och framåt. Det är långt kvar till den nivån vi såg under recessionen under 2009. Jag säger inte att det INTE kan hända. Jag säger bara att datan igår inte var på recessionsnivå. Den var på soft patch nivå, och tror man tillväxten i USA ska röra sig från 3% till 1,5-2,0% (som AtlantaFED GDPnow indikerar) så är det fullt logiskt att detaljhandelsdata och privatkonsumtion bromsar in.

Men vad hände i december egentligen? December månad kännetecknades av extremt svag börs och marknadsturbulens, US government shutdown, Soft patch faktorer som biter i skinnet och en rekordförsäljning under Black friday i november. Det förklarar varför datan var så svag. Framöver kommer datan präglas av god börs, FED som slutat höja, recessionsoron allt mindre överhängande osv…. så mycket pekar faktiskt på att den kan återhämta sig.

På samma bog, Empire Fed Index kom idag in på 8,8 mot 7,0 väntat och fg 3,9. Bättre! Var det botten vi såg förra månaden? FYI, den var nere på -34 när det var recession. Det gäller att ha rätt perspektiv här!

Kom ihåg vad hela den här diskussionen i slutändan handlar om! Vid soft patch 1,5-2% så kommer vinsterna in flat till single digit. Vid recession är BNP kraftigt negativ, och vinsterna faller med 20-30%. Det är antingen eller! Det gäller bara att ha rätt!

Det har även kommit inflationsdata från USA. Core CPI kom in på 2,2 mot väntat 2,1 och fg 2,2. Det låter högt men är det inte. Givet löner och core PCE borde den legat högre. Snarare pekar den siffran på att Core PCE kan komma ner en del framöver. Givet att lönerna ser ut att toppa ur så är det troligt. Att FED är så komfortabla i sin paus med räntehöjningar talar också för att inflationen i USA kan komma ner nån tiondel under första halvåret. Det har varit min prognos ett bra tag. Jag är inte rädd för inflationen.

Riksbankens beslut i förra veckan var ett icke event. De flaggar för ytterligare en höjning under andra halvåret. Givet att kärninflationen håller sig kring 1,5%, tillväxten kring 1,0-1,5% samt det viktigaste, att kronan ligger över 10kr/eur så tror jag faktiskt att de höjer.

Däremot höjningarna under 2020, Riksbanken har flaggat för två stycken, är 100% helt beroende av ECB. Höjer ECB, så höjer Riksbanken. Gör ECB inte det, så gör inte Riksbanken det. Risken är mycket stor, givet vad vi vet idag, att ECB inte höjer ens nästa år. Då gör inte Riksbanken det heller.

Vid en nollränta kan man vänta sig att Stibor 3m ligger kring noll. Givet bankernas bolånemarginal på 150bp är det därför troligt med en rörlig bolåneränta på 1,5-1,75% i slutet av 2020. Vad är risken att ha fel? Tja, om Riksbanken höjer två gånger som deras prognos säger så kan de gå mot 2%+. Men risken är liten. Europa går för dåligt. Om USA dessutom riskerar att rulla in i recession 2021 (efter soft patch och sen recovery)…. Ja då lär Ingves ha en ny situation att förhålla sig till. Då toppar vi ut på nollränta i Sverige. Detta är ingen prognos utan mer ett scenario.

Grattis OMX!!!! Vi fick en stängning över 1,551 i veckan. Rent strikt tekniskt tolkar jag det som att 1,380 var botten. Q4-rörelsen är avslutad. Det betyder INTE att vi inte ska rekylera, för det ska vi. Det betyder att 1380 sannolikt var botten, och att rekylen när den väl behagar komma, lär bli i storleksordningen Fib38-50%. Men när och hur och allt vad det heter styrs helt av SPX.

SPX, givet att den inte fintar ser ut att kunna gå mot 2810/2820. Detta skulle lira med Omx 1590/1600. Passeras denna väntar ATH. Men om det är rekyltider så ser jag i första hand SPX gå mot 2630ish och sen möjligtvis 2580ish. Gärna i början av mars, och det lär gå undan. Detta kan pressa ner OMX så långt som till 1,470ish. Men givet att bilden fortsätter att se bra ut så lär  rekylen bli snabb och ATH kan testas redan framåt sommaren. Datan är viktig, och den ska som sagt signalera soft patch med återhämtning mot slutet av året, vilket borde få FED att vila på hanen. Särskilt om inflationen börjar svalna någon tiondel. Det är inte bra om datan kommer in på ett sätt som får Fed att tala om vare sig höjning eller sänkning. Vi gillar att de pausar nu. Precis som under 2006/2007.

Chartet nedan visar hur biz (och även consumer) confidence pekar på att ISM ska ner mer. Jag tror det är tvärtom. Det är konfidens som ska studsa över svag börs i Q4, recessionsoro och hökig FED. Konfidens datan kommer studsa, och då kommer det visa sig att ISM är att lita på. Confidence tror alla är leading av det enkla skälet att man frågar företag och konsumenter vad de tror om framtiden. Problemet är att de är färgade av historien, och visar därmed inte på vändningar. Sorry guys, but you are lagging!!!

Nedan chart gör mig lite nervösare. Den visar att trots att USA är inne i soft patch, som normalt sett borde leda till recovery, och INTE recession pga att räntorna inte är tillräckligt höga, så kan omvärlden, med Kina i spetsen, sabba showen. Så kan det bli!

Men jag tänker så här: Har inte båda sidor mest att vinna på en uppgörelse vs ingen uppgörelse? Jag hoppas på goda nyheter i mars, och jag hoppas på studs i Kina PMIs. Men jag inser också att det är vad marknaden också prisar in. Därför är risken stor att det blir en Sell the Facts, vilket egentligen lirar rätt väl med min ”3 dagars 5% korrektion”…… vilket förstås är ett köpläge som heter duga i så fall!

På måndag kommer HOX/Valuegard. Q1 är säsongsmässigt det starkaste kvartalet för bostadspriserna, och känslan är att det är lite drag där ute. Åtminstone i sthlms innerstad, och relativt med hur det såg ut förra året. Vi får se helt enkelt. Hörs på måndag!

Trevlig helg!

/Jonas

Dollarn är stark trots FEDs nyduviga politiska inriktning. Det handlar såklart om att Amerikanska ekonomin går bättre än omvärlden. Att om FED är duvig, så måste alla andra vara ännu duvigare. Det finns även en oro kring det här med soft patch, dvs hur lång, hur djup och vad händer efteråt, som gynnar flight to safety dollars relativt andra valutor. Jag tror dollarstyrkan är hyggligt temporär, och i takt med att börser klättrar högre, konjunkturläget trots försämring inte blir allarmerande, så kommer dollarn att falla tillbaks igen. Det ska bli intressant att se vad som händer kring DXY kring 97,5 och Eur/Usd 1,12. Jag noterar att Tyska 10-åringen har slutat falla relativt US dito. Att Amerikanska räntor nu stiger. Samtidigt känns börsrekylen lite klen. Mer baisse skulle sammanfalla med mer stark dollar och stigande obligationspriser.

Draghi kan i alla fall inte klaga över en svag euro. Det är ett som är säkert!

Den här är inte så konstig. Den visar hur momentum avtar i bil-möbel och resebranschen. Det är inte så konstigt. Ekvationen är enkel. Ta alla jobb X deras lön, dra i från räntekostnader, korrigera sen för inflation i basvaror som mat, energi osv. Det är vad man har över till guldkanten i livet. Gör en graf som visar YoY%, och du kan prognostisera konsumtion. Skapas det färre jobb, lägre löneökningar, högre räntekostnader, dyrare mat och bensin. Ja då blir det sämre. Går det åt andra hållet, ja då blir det bättre. Just i det här fallet får man nog säga att de flesta faktorerna varit ganska så stabila, och det är framförallt FEDs 9 höjningar som gör bilköpet mindre lockande.

PMIs världen över pekar på en fortsatt inbromsning i världshandeln. Två saker ska ni lägga på minnet. 1, Det är inte recession a la 2009 som indikeras så här långt. Snarare Soft patch a la 2016 eller kanske 2013. 2, Börsen prisar in framtiden – handelsdata är laggande. … i takt med att handelsdatan rullar in dåligt under året, och det skrivs negativt om den, så är det ingen data du bör agera på. Du bör då säga ”det här har jag vetat om sen hösten 2018 – det enda som är intressant vad den kommer att vara längre fram”.

Intressant att börsen har så svårt att rekylera trots alla dysterkvistar där ute, överköpthet och stark januari….

Imorgon kommer Riksbanken… frågan är om man står kvar vid sin höjning under 2h19 eller man skjuter på den… jag tror man behåller guidande tills vidare.

Hur hänger allt ihop?

Jag tror inte alla riktigt förstår hur vidrigt det kan bli den dagen arbetsmarknaden är så tajt att lönerna börjar stiga på riktigt, och dra med sig inflation och räntor. Men jag tänkte försöka mig på ett exempel som fångar de olika beståndsdelarna.

Vi ska inte hänga upp oss på de exakta siffrorna utan här handlar det om att förstå sambanden.

Del 1.

Låt oss börja med Företaget, låt oss kalla det Börsen AB.

Omsättning 100kr

Kostnad sålda varor 50kr

Brutto vinst 50kr

Löner 30kr

Rörelseresultat 20kr

Räntekostnader 4kr

Vinst f skatt 16kr

Vad värderas det här företaget till?

Marknaden accepterar idag en aktieriskpremium på 2,5%. Dvs den överavkastning man får för att ligga i Börsen AB jämfört med en riskfri placering. Den är relativt låg ur ett historiskt perspektiv, men det är kopplat till att alternativ avkastning är låg i absoluta termer och att man trots allt känner sig ganska trygg med vinsten i Börsen AB. Vinsttillväxten har vissa år varit bättre än andra, men det var tio år sedan vinsten sjönk tvåsiffrigt i Börsen AB.

Riskfria räntan är 2,5%

Krav på Earningsyield är 5% då (ERP = Earningsyield minus riskfri ränta)

Earningsyield = 1/ PE

Earningsyield 5% = PE 20

Eftersom vinsten ovan är 16, så blir Marknadsvärdet idag 16X20=320

Detta beskriver historien.

Del 2.

Men sen kommer det en stor ränteuppgång, från 2,5 till 5%. Den gör det för att centralbanken höjer ränta i syftet att bekämpa inflationen som är på höga nivåer. Inflation är hög mot bakgrund av höga löneökningar och stark tillväxt.

Vad händer?

Jo för det första så har ju lönerna ökat för alla i ekonomin, så man får ut mer varje månad i disponibel inkomst. MEN, eftersom skulderna är 2-3X så stora som disp inkomsterna så har räntekostnaderna mer än löneökningen. Hushållen tvingas att dra ner på konsumtion. Detta slår mot Börsen AB på följande sätt:

Börsen AB resultaträkning

Omsättning 90 (-10% som är korrelerat med nominell BNP)

Kostnad sålda varor 45 (vilket slår mot andra företag och får spridningseffekter)

Bruttovinst 45 (samma 50% marginal som tidigare)

Löner 35 (från 30, Företagen har ju betalat ut högre lön.)

Rörelseresultat 10 (från 20)

Räntekostnader 8 (från 4, eftersom räntan har dubblats)

Vinst f skatt 2 (från 16)

Eftersom det är kristider nöjer sig inte marknaden med 2,5% aktieriskpremie, utan den stiger till 5%. Man vill ha ersättning för risk.

Räntan har gått upp till 5%

Krav på Earningsyield 10% (10-ränta 5= ERP 5)

Earningsyield på 10% är samma som PE 10 (1/10=10%)

PE 10 på vinst på 2 = marknadsvärde 20

Värdet på Börsen AB går från 320 till 20.

Detta är anatomin bakom varje lågkonjunktur som skapats av centralbanker som höjer räntan. Låga ränta håller en konjunktur vid liv…. men höga dödar den till slut.

Sen 60-talet går det att finna ett 80-tal recessioner bland OECD länder som har haft ovan förlopp. Give and take. Ingves och Powell vet om detta. Därför är de också så försiktiga.

Det är mycket enkelt. Hur mycket en centralbank kan höja beror på hur mycket skulder som finns i ekonomin. Ju mer skulder, desto färre höjningar. Det är relationen skuld/inkomst som är helt avgörande här.

Om länder hade haft lika stor inkomst som skuld, så hade uppgången av räntekostnader nettats bort av uppgången på löner…. men det finns inga OECD länder som har det längre. Problemet idag är att skulderna är så mycket högre inkomsterna.

Man kan fråga sig… varför måste en centralbank höja om löner och inflation tar fart, när de vet att det är ett effektivt sätt att skapa recession? Jo för att gör de inget när inflationen stiger så slutar det med en inflationsspiral som får valutan att kapsejsa…. och då drar till slut räntorna ändå. Centralbanken tappar marknadens förtroende.

På sikt leder alla goda konjunkturer till recessioner. Högkonjan är recessionens mamma.

Det enda vi kan hoppas på, givet att man inte längtar efter recession är två saker:

1, Att arbetsmarknaden fortfarande är rätt otajt och kräver hög tillväxt för att åstadkomma höga löneökningar. Jag har tidigare skrivit mycket om att det krävs mer än en tajt arbetsmarknad för att åstadkomma löneinflation. Det krävs hög tillväxt. Japan, Tyskland, Sverige mfl är ex på länder med tajt arbetsmarknad (def 1, historiskt hög sysselsättningsgrad 2, företagen klagar över att de inte hitta kompetent personal) utan att det fått någon effekt på lönerna.

och

2, att krafter som globalisering, digitalisering etc kommer att hålla tillbaka inflationen ÄVEN om lönerna skulle börja stiga. Detta har jag inte skrivit så mycket om. Historiskt har det funnits en koppling mellan löner och kärninflation som säger att stiger lönerna med 3% så stiger priserna med c2%. Skillnad 1%. Men vissa menar att den här skillnaden kan komma att avta till följd av att digitaliseringen, AI, Robotics etc accelererar. Så om lönerna skulle stiga till 3,5% så kan inflationen mycket väl ligga kvar på 2%. Vi får se. Det finns inga belägg för detta, utan det är rena spekulationer.

JAG TROR INTE PÅ RECESSION I NÄRTID. Men jag är väldigt rädd för den på medellång sikt. MEN det kräver högre räntekostnader, som kräver högre räntor, som kräver högre kärninflation, som kräver stigande löner….. och de tendenserna har vi bara sett i USA. Ingen annanstans.

1, Globalisering och digitalisering har hållit tillbaka lönetrycket senaste 10 åren.

2, Fack förbunden har historiskt varit bättre på att förhandla till sig bättre löner när konjunkturen är stark men har nu delvis spelat ut sin roll

3, Servicesektorn utgör en större del än tillverkningsssektorn och där finns fler okvalificerade låglönejobb med mindre förhandlingsstyrka när det kommer till löner

4, Att inflationen har varit låg har inneburit att reallönerna faktiskt har varit helt okej. Folk känner att deras köpkraft är hyggligt intakt samtidigt som fallande räntekostnader fått samma effekt som en löneökning.

5, Företagen är mer lönsamhetsfokuserade idag. De vill satsa och anställa. Men syftet är att öka vinsten. Inte tvärtom. Därför svarar de i enkätundersökningar att de vill satsa, men de får inte ihop kalkylen.

6, Dyra 40-talister har pensionerat sig och (billigare) unga kommit in i arbetsmarknaden i allt högre utsträckning

7, Det finns massor av olika förklaringar och ingen vet egentligen säkert varför vi i så många länder kan ha så pass tajta arbetsmarknader utan att åstadkomma högre löneinflation. Lönetakterna är på nivåer som pre lehman var förknippade med recession. Till och med i USA så är en löneinflation kring 3% inget man lyfte på ögonbrynen förr i världen.

Tolka inte mig heller som att jag inte vill ha recession.

Det visat sig att recessioner kan vara väldigt produktiva. Dåliga investeringar sopas bort, teknikskiften snabbas på, politiker tar tag i reformer, Rockefellers försvinner till Zuckerbergs kommer, folk utbildar sig lite extra….. en massa bra saker. Så recessioner lägger också grunden till nästa konjunkturuppgång. Mer om det en annan gång.

Frågan är om vi är inne i januari rekylen nu? Inte omöjligt…. det är nu det börjar bli riktigt spännande. Att de lyfte fram Tysk industridata som anledning idag var ju gulligt. Vi makronördar har ju vetat i ett halvår att den skulle bli så här. IFO/PMI har ju varit rätt tydliga i sin guidning. Det är ju exakt detta som DAX prisade in fram tills i julas. Old News. Nej kommer det inte något smartare från media än så här…. så är det nog ett köpläge som seglar upp!

Jag räknar med rekyl till OMX 1,480-1,490…. kommer köparna in där är det positivt. En stängning ovan 1,551 bekräftar att 1,380 var botten i Okt18 rörelsen.

Trevlig kväll

Visserligen ägs alla aktier av någon hela tiden. Men denna någon kan ju bestå av väldigt få eller väldigt många. Enligt rapporter så är det tydligen väldigt många som legat utanför januari uppgången. Eftersom den här uppgången egentligen bara retracerar Q4 nedgången så är det nog inte så många som känner sig stressade ännu. Men ju mer vi klättrar desto smärtsammare brukar det vara. Givet att vår tolkning av fundamenta stämmer: dvs hygglig värdering, fortsatt låga räntor, soft patch som övergår i recovery, ingen recession ännu, inget större inflationshot från löner, FED som vare sig signalerar rädsla för recession eller stigande inflation utan håller sig på mattan, handelskriget inte förvärras utan går mot en lösning…. ja då  kan det vara upplagt för en pain trade för alla dem som inte sitter i marknaden och till slut tvingar in sig igen. Trots uppgången är vi inte där ännu….. men förutsättningarna finns där!

PMI för tjänstesektorn kom igår. ISM non-mfg kom in på 56,7 mot väntat 57,2 och fg 57,6. Klenare! Men nivån är ok, och den brukar dessutom lagga ISM Mfg så jag är inte orolig faktiskt. US Service PMI kom in 54,2 mot flash 54,2 och fg 54,4. Typ samma tolkning. Soft patch i USA kommer knappt kännas. Annat är det för Europa och Sverige som kommer släpa fötterna efter sig strax över 1%. Den typen av tillväxt skapar inte många jobb enligt min tumregel. Jobbskapande YoY% = BNP% minus 1%.

Ingves säger att en normal ränta ligger på 2,5%. Med normal menas att den vare sig stimulerar eller motverkar inflation.

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/ingves-det-ar-en-normal-ranteniva-6946870?source=carma&utm_custom%5Bcm%5D=302789963,33270&=

Han ljuger, och han vet om det själv!!!!

Beviset är nämligen att skulle det verkligen förhålla sig på detta sätt så borde han ganska snabbt höjt upp till 1,5% där inflationen är idag. För att sen i nästa steg gradvis fortsätta upp mot 2,5%. Men han går extremt försiktigt fram. Det var knappt att han höjde från -0,5 till -0,25. Han tror inte på 2,5%.

Men varför säger han så? Jo för att skulle han ex säga 1% är en neutral styrränta så är han rädd att det skulle sända signaler som gör att:

1, hushållen inte räds högre räntor

och

2, därmed skulle viljan att ta mer lån öka.

Det vill han INTE. Han vill inte se hur skulderna, eller rättare sagt, skuldkvoterna ökar.

Men varför stämmer inte 2,5% neutral ränta. Jo det är enkel matte.

Om styrräntan ligger på 2,5% så kommer ett rörligt bolån ligga på ca4% (150bp marginal för bankerna). Eftersom en viss andel av lånen är bundna kan vi räkna höfta med en genomsnittlig lånekostnad för hushållen på 4,5%. Det är lågt räknat.

Hushållen har 3300mdr i bolån nu. c1,000mdr i andra lån. 4,300mdr totalt.

Vid 4,5% ränta är det 194mdr i räntekostnader.

Eftersom disponibla inkomster summerar till ca 1,500mdr så kommer räntekostnaderna käka upp 193/1500=13%.

Sett ur ett historiskt perspektiv är vi totalt RÖKTA på 13%. Faktum är att vi är rökta långt innan. Förmodligen vid 8-10%.

2,5% styrränta kommer bara bli aktuellt om inflationen strukturellt kommer upp mot 3%+ vilket kräver löner upp mot 4%…. vilket tror jag skulle kräva BNP tillväxt upp mot 4-5% under flera kvartal. Då skulle 2,5% styrränta SNABBT kväva ekonomin varpå tillväxt skulle falla tillbaks kraftigt, döda löneuppgången, och därmed inflationen. Vi skulle rulla över i recession, varpå Ingves hade fått sänka ner till 0%…. och sen hade vi påbörjat resan tillbaka.

Apropå pain trade. Snabbfotade CTAs ligger utanför marknaden. Sitter och hoppas på att det är ett bear market rally…. fan vad FEDs nya policy och den starka datan måste svida. Fattas bara att det kommer ett handelsavtal med Kina så är dem golvade!

Datan har slagit förväntningarna… och det brukar dra nettoflöden med sig

Även lite tråkigare fonder har missat januari rallyt

Detta är lite kaffesumps tolkning… men enligt Deutsche så är det färre som lämnar jobbet frivilligt… det brukar leda till mindre tryck på löner. Det bådar gott för FEDs nya duviga policy.

Den här säger ungefär samma sak. Företagen har på marginalen börjat ange svagare försäljning (soft patch) som största oro relativt en tajt arbetsmarknad (svårt att hitta bra folk).

Transaktionsvolymerna förväntas komma ner närmaste året, pga Conditions har blivit allt sämre i takt med att bolåneräntorna gått upp.

Tydligen har Q4 tumultet och recessionsoron fått hushållen att oroa sig över arbetslösheten. Det är i varje fall vad en av delfrågorna i Michigan index säger. Jag undrar då: Hur tuffa blir vårens förhandlingar när man ska prata lön då?

Nedan chart är intressant. Först och främst säger den att antal anställda i förhållande till (vuxna) befolkningen är låg, ca 60%. Jag tror den måste upp till 63% för att det verkliga slacket ska bort. Det innebär betyder ungefär 8miljoner jobb till. Sen är Amerikanska arbetsmarknaden tajt på riktigt. Eller åtminstone lika tajt som under år 2000 och 2007. Dvs senaste lönerna drog över 4%, och tog med sig kärninflationen mot 3%….  vilket tvingade FED att ta till storsläggan. 8 miljoner jobb. Skapas det 200,000 jobb i månaden så är det 40 månader… eller c3år. Jo ni hörde rätt. Det kan dröja 3 år innan FED får riktiga problem med lönerna. Kan FED ligga på 2,25% styrränta i 3 år? Kan USA växa i 3 år till innan FED tvingar in landet i recession? Intressanta tankar. Jag vet inte utan tar ett steg i taget. Den andra kurvan då? Den är ju högre än både 2000 och 2007. Den visar antal anställda över arbetslösa. Jag gillar inte hur man kvantifierar antalet arbetslösa. Så jag tar mindre notis om den. Men det är märkligt hur de bytt plats.

Avslutningsvis, en graf jag har ritat själv. Ja, jag gör det ibland, och jag vet att den ser för j-ig ut. Den visar lite anatomin av en recession.

Den visar förhållandet mellan konsumtion och räntekostnader. Teoretiskt om man har 100 i disponibel inkomst, och 0% går till räntekostnader, så kan man använda 100% till privatkonsumtion. Om räntan stiger, så att räntekostnaderna utgör ex 10% av Disp Inkomst, så kan man teoretiskt använda 90% av disp inkomst till konsumtion. Ett vanligt linjärt samband, som linje 1 visar. MEN jag visar även en annan linje. Det är den om verkligheten. När räntan stiger så blir folk ”rädda” för de stigande räntekostnaderna. De funderar helt enkelt på hur höga de kan bli, vad som håller på att hända osv. De blir försiktiga. Vill bygga buffert, kanske amortera. Så även om räntekostnaderna stiger till 5%, så använder de bara 92,5% till konsumtion. 2,5% buffert. Stiger räntekostnaderna till 10% så använder de 85% till konsumtion. 5% buffert. Bufferten ökar, därav en annan lutning.

Varför är detta intressant. Jo för om räntorna i framtiden ökar, så är det rimligt att anta att privatkonsumtionen ta exponentiellt stryk av detta. Dvs privatkonsumtionen kommer minska snabbare än räntekostnaderna ökar. Som ni förstår blir avtrycket stort… och recessionen kan närma sig med stormsteg. Detta vet ex Powell och Ingves om. Det är därför de är så försiktiga i sina höjningar.

Ja, det var lite blandad kompott…. men det styrker mer eller mindre den bilden vi har just nu!

Jag är inte särskilt intresserad av politik egentligen. Min politiska grundsyn bygger på en kombination av höger och vänster.

Nästan 90% av landets skatteintäkter går att härleda till inkomsterna, dvs inkomstskatt, sociala avgifter och moms. Det är alla löntagare som ligger till grund för den välfärd vi får. Inga jobb – Inga skatteintäkter. Löntagarna i sin tur är beroende av företagen. (Men företagen är även beroende av sina kunder, dvs löntagarna). Alltså måste politiken utformas så att den är gynnsam för företagen att verka i. Mår företagen bra skapas det jobb. Jobb skapar löner som skapar konsumtion, som skapar försäljningsintäkter till företagen. Mår företagen dåligt får vi det omvända. En politisk inriktning som inte prioriterar tillväxt och gynnsamt företagsklimat kommer på sikt falla på sina egna meriter. Detta är min utgångspunkt.

I steg två anser jag att man måste ha en stark välfärd. Det är inte samma sak som att staten måste ha sitt finger i alla syltburkar. Tvärtom. Privata sektorn gör oftast saker bättre. Med stark välfärd menar jag att alla medborgarna måste ha trygghet och lika förutsättningar till vård, skola och omsorg. Det ger ett starkt samhälle utan slitningar. Det i sin tur skapar goda förutsättningar för tillväxt. Så var vi tillbaks på ruta ett, den om gynnsamt företagsklimat och tillväxt. Det är kommunicerande kärl de här. Vissa kallar det för den svenska modellen.

Jag delar inte alltid Daniel Suhonens åsikter. Tvärtom. Oftast gör jag inte det. Men han är kanske den politiker som imponerat mest på mig senaste åren. Han är så j-a skarp. Kanske den mest intelligenta politiker Sverige har idag. Reformisternas grepp om Socialdemokratin tror jag är ett genidrag, och det skulle inte förvåna mig om han blir statsminister 2026. Kanske rent utav 2022. Jag fattar att det är inte vad reformisterna handlar om. De har inte den ambitionen. Jag bara säger att det mycket väl kan bli så om Socialdemokratiska väljare kräver det efter en svag mandatperiod.

Jag har hört att reformisterna vill se ett nytt mål för Riksbanken. Ett sysselsättningsmål. Det är en väldigt fräsch tanke måste jag säga. För det första måste jag säga att det är inte så crazy. FED har dubbla mål, ett om inflation och ett om full sysselsättning. För det andra så är full sysselsättning och inflationsmål inte två väsensskilda saker, utan i allra högsta grad kommunicerande kärl. Det är få som känner till detta.

Vad är Full Sysselsättning? Ja det är när arbetsmarknaden är tajt? Hur definierar man tajt? Jo genom att lönerna börjar röra sig uppåt för att företagen behöver lönekompensera för att behålla och rekrytera personal.

Stigande löner innebär till slut stigande priser, dvs Inflation. Där har du kopplingen. Så tänker FED. När de når fullsysselsättning, så når de även sitt inflationsmål. Give and take.

Förr i världen var inflation mer svårdefinierat. Man pratade om resursutnyttjande och kapacitetstak. Men nu för tiden är alla resurser oändliga främst tack vare digitalisering och globalisering. Du kan tillverka i princip hur mycket som helst av vad som helst. Dessutom är det en ständig prispress. Det är bara arbetskraft som har begränsningar. Därför är löner den enda uthålliga inflationsbäraren.

Valuta kan slå mot inflationen, men oftast bara temporärt då den mean revertar över tid. En svag valuta sätter nämligen igång krafter som gör att den blir stark senare. Och tvärtom. Mean reversion.

Mat- och energi priser har en omvänd inverkan på kärninflation, och tenderar också att mean reverta över tid av logiska skäl. Mean reversion.

Så givet att löner är den enda strukturellt långsiktiga inflationsbäraren så är det inte orimligt med ett sysselsättningsmål för penningpolitiken.

Kommunikationsvinsterna skulle vara enorma för Riksbanken. Istället för att bolla runt med inflationsmått som ändå ingen förstår så hade man kunnat säga ”Vi anser att Sverige har potential att skapa många fler jobb, och för den saken skull vill vi bedriva en expansiv politik. Givet löneinflationen så ser vi inga tecken ännu att vi ska ha nått full sysselsättning”. Det hade varit jävligt svårt att missuppfatta. Sen måste de ändå ta in valuta, inflation och tillväxt i sina bedömningar. Men det officiella målet skulle kretsa kring sysselsättning. Egentligen är det inte helt olikt idag. Deras politik syftar till att folk ska ha låga räntekostnader, och en strukturellt billig krona. Detta driver tillväxt genom konsumtion och handelsbalans (ie export). Tillväxt skapar jobb, jobb leder till full sysselsättning, som leder till stigande löner, som leder till inflation. Deras mål. Så det är ju lite samma sak. Fast ändå så myckte lättare att förstå för gemene man.

Jag tycker åtminstone det är värt en utredning. Om det är detta Reformisterna syftar på, ja då är det ett mycket bra initiativ i så fall!

Jag tycker också Suhonens politiska grundfilosofi är intressant. Jag tolkar det så här:

Tänk dig att vårt land består av två personer, en ekonomi. Person A har 40 och person B har 60. 20 i skillnad. Ekonomin är 100.

Om vänstern hade fått regera så hade ekonomin krympt till 90 efter ett tag. Person A och B hade båda haft 45 var. De hade uppnått sitt övergripande mål, full rättvisa genom göra de fattiga rikare. Det är en ideologisk syn som dessvärre är otroligt skadlig för ekonomin i sin helhet. Men det bryr dem sig inte om.

Ser man till borgerligheten inkl sossarna så driver de en politik som lyfter oss från 100 till 110. Gott nog. I bästa fall fördelas frukterna så att det blir 65 och 45. Fortsatt 20 i skillnad.

Suhonens politik har också som målsättning att bli 110. Fast där person A har 50 och person B 60. Person B får inte det sämre än innan. Med de som har det sämre ställt rycks upp.

I praktiken menar dem inte att det ska transfereras massa pengar från rika till fattiga, utan företag och de som har det bäst ställt ska finansiera en bättre och starkare välfärd som gynnar alla.

Det är en rätt fräsch tanke även om jag personligen vill ha så mycket själv, så kan jag inte komma ifrån att rent objektivt är det samhällsmässigt väldigt intressant.

Det finns några fördelar:

1, Den polariserings trend som råder idag, inte bara i Sverige, skulle DELVIS kunna brytas.

2, Ger du pengar till någon rik, så kan de visst investera dem i företag och driva tillväxt. Men de kan också köpa skog, konst, aktier osv vilket inte påverkar tillväxt, utan bara asset inflation, som i sig bara har en indirekt koppling till tillväxt. Ger du lågavlönade lite extra varje månad kommer de spendera rubbet, vilket höjer tillväxten. Vilket alltså gagnar företagen i slutändan, och därmed de rika. Men även skatteuttaget och välfärden, eftersom de är en funktion av företagen. Så det behöver inte vara dåligt. Bara det inte är för vänster destruktiva åtgärder. Det måste vara smart utformat.

Personligen tycker jag fokus ska vara på

1, 100 ska bli 110

2. fördelningen snarare borde vara 47/63. Jag tycker nämligen att den rika också ska gynnas av tillväxt. Dock måste de 10kr fördelas så att klyftan minskar.

3, fördelningen ska inte vara bidrag. Det ska vara ökad välfärd.

Apropå debatten kring klasskillnader. Jag vill egentligen inte gå in i den, för den blir lätt smutsig. Men låt mig bara informera om ett matematiskt faktum, som varje diskussion i detta ämne borde börja med.

Om det finns två personer. En med 100kr och en med 1000kr. Klasskillnad 900kr

Sen växer ekonomin med 10%, och så även deras förmögenheter. För person växer den till 110kr, för person B 1100kr. Skillnad 990kr. Klasskillnaden har ökat. Tvi och Ve. Sedan tidigt 80-tal har vi haft en svit av god tillväxt, och då är det ett rent matematiskt faktum att klasskillnaderna mätt som förmögenhet måste öka. Hade vi haft negativ tillväxt senaste 30 åren klasskillnaderna varit väldigt små. Men den världen hade inte varit kul i absoluta termer.

Att vi ovanpå detta har räntor som gått från 10%+ till inget…. tack vare att inflationen försvann, har också bidragit. Tillväxt med strukturellt låga räntor. Klasskillnaderna måste öka.

Men det är nu det börjar bli intressant. Låt säga att vi får en global finanskris och lågkonja. Allt halveras. 1100kr blir 550kr. 110 blir 55kr. Skillnad 495kr. Mycket mer rättvisa!!! Men har det åstadkommits något positivt? Nej knappast. Om detta inte är positivt. Är det andra inte något negativt då?

Det handlar såklart hur man har fördelat frukten. Ja, han med 1000kr ökar matematiska sin förmögenhet mer än han med 100kr. Men man skulle kunna gå in och fördela den ökningen.

Men vad bör man göra? Inför arv,gåvo, fastighets och förmögenhetsskatt? Jag skulle säga, absolut inte. Tvärtom. Rör inte dem.

Exempel. Ja, Stefan Persson kan sälja alla sina HM aktier och köpa skumpa för alla pengarna. Men då måste han hitta en annan rik snubbe som köper aktierna. Den snubben kanske hade tänkt köpa champagne men eftersom han köpte HM aktier så kan han inte göra det. Alla aktier måste ägas av någon. Så ur ett aggregerat samhällsperspektiv blir det rätt ointressant att titta på förmögenheterna. De måste ägas av någon hela tiden, rik som fattig, och om de är små eller stora handlar egentligen bara om priset i marknaden som flukturerar.

Så vi läser ofta i Di.se mfl om de som har högst lön, och störst förmögenhet.

Vad jag vill läsa om är hur fördelningen av utdelningar ser ut. Både för publika och privata företag. Bolagsvinster är också rätt intressant men så länge som de stannar i företagen så jobbar kapitalet vidare på ett sätt som gynnar alla, inkl ägarna.

Men det är utdelningarna som det pratas minst om. Där är den riktigt stora klassmarkören, den riktigt stora skillnaden, och ska vi prata skatter så tycker jag det är korkat att beskatta ”stock”. Om någon ska man beskatta flöden. Sen får det inte ske till vilket pris som helst. Det får inte bli negativt för tillväxt. Men det är märkligt hur kapitalägandet är det mest gynnade i Sverige idag. Det mest gynnade borde vara låginkomsttagare. De sätter ju sprätt på alla pengarna. Höginkomsttagarna har ju slitit arslet att komma dit dem är, och de straffas mest. Men en utdelning som man köper en befintlig hyresfastighet. Hmmm, ni fattar. Sen om utdelningar går in i Green Field investeringar, ja då borde de kunna få en skattereduktion. Men om de går till en resa i Maldiverna eller en målning från Bukowskis. Hmmm frågan hur gynnsamt det är för tillväxten och totalnyttan i samhället i förlängningen?

Suhonen, tro inte att jag tycker du. Det är snarare ett Schyman-Bildt förhållande. Men jag tycker ert initiativ är väldigt intressant, och det ska bli intressant att följa! Det är inte bara börskartan som ritas om. Så även den politiska.

Först vill jag börja med att be om ursäkt. Jag var bortrest i förra veckan och hade inte möjlighet att skriva i vanlig ordning. Vilket var synd med tanke på hur mycket relevant information som presenterades.

Vi glider så sakteliga in i en ny miljö som karaktäriserats av olika skiften:

1, FED gick från att vara hökig i julas, till avvaktande, till duvig förra onsdagen. Man säger nu att räntehöjningar inte längre är aktuella utan man vill avvakta. Räntesänkningar och förändring av QT är inte planerat, men (som  vanligt) är man databeroende och agerar skyndsamt om datan förändras. Dvs om de skulle få vittring av recession kommer de att börja sänka och dra in QT. Den signalen vill vi inte få.

Det är bra att FED ligger på 2,25/2,50 i styrränta. Hade de legat på 1,50 hade de knappast kunna inta en sån duvig hållning. Hade de legat på 3,50% hade de kunnat sänka…. men då hade skadan redan varit skedd och vi hade inte kunnat ducka recession. Som Powell sa: vi har lyxen att avvakta, och det stämmer bra. De ligger på en okej nivå.

2, I julas var man rädd för recession i USA. Nu känns det ganska långt borta. Datan pekar på detta.

3, Inflationstrycket var tidigare på uppåtgående, men nu är det inte många som tror att det blir ett problem i år.

4, I julas var värderingarna låga, lite beroende på vad man tror om vinster (=konjunktur). Nu är det inte lika billigt längre, men fortsatt attraktivt om man tror på flat vinstutveckling i år, fortsatt låga räntor och recessionshotet långt borta.

5, De flesta tror att Kina och USA kommer få till någon typ av uppgörelse nu.

Detta är sammantaget bra för börsen. Å andra sidan har börsen sprungit på en bit. Det funkar nämligen så. 1, börsen prisar in framtiden 2, man måste ta risk för att tjäna de första kronorna. Det handlar om UPPLEVD risk vs FAKTISK risk. Den faktiska risken var inte lika hög som den upplevda under mellandagarna i julas.

Men låt mig knyta an ovan med lite makro data:

Flash PMIs som kom för nån vecka sen hintade att nåt var på G. Nu kom ISM in på 56,6 mot väntat 54,2 och fg 54,1. New Order 58,2 mot fg 51,1. STARKT!  US PMI kom in på 54,9 mot flash 54,9 och fg 53,8. Rätt riktning.

NFP jobbdatan kom in på 304k jobb mot väntat 165 och fg 222 (nedreviderat från 312). Starkt!

Datan visar att man INTE är på väg mot recession. Nej datan visar till och med på att soft patchen kan bli ganska snabb och grund. Vi talar om nåt kvartal med tillväxt på 2%. Det är en god miljö för att kunna lita på bolagsvinster och utdelningar.

Men med goda tider kommer inflation eller? Särskilt i slutet av en cykel? Verkar inte så faktiskt!

NFP löner kom in på 3,2% mot väntat 3,2 och fg 3,2 (nedreviderat från 3,3). Lirar med 2,2% kärninflation. Det viktiga var att den vänder ner och inte fortsatte upp och satte nya rekord.

I förra veckan kom även ECI (employment cost index), som var Bernanke och Yellens favo mått på löner. Den laggar något men sägs vara mer korrekt. Lönerna under Q4 steg med 0,7% QoQ mot väntat 0,8 och fg 0,8. I årstakt motsvarar det 2,9%. Q3 låg på 2,8% i årstakt.

Om man tänker sig att den verkliga lönetakten är ett snitt av båda, så pratar vi c3% vilket lirar med inflation på 2%. Det viktiga här är att marknaden inte tror att inflationen är på väg upp mot 2,5% vilket tvingat tillbaks FED i det hökiga räntehöjar lägret. Nu har FED lyxen att avvakta. Vi kan lita på räntorna. Vi kan lita på värderingar.

Apropå Kina, bortsett från handelsavtal så studsade officiella Mfg PMI. Det är bra om man gått runt och varit rädd för klassisk recession. Det studsade kring de här nivåerna vid krisen 15/16. Då blev det ju bra till slut!

Men det ser inte bra ut överallt!

Tyska Mfg PMI kom in på 49,7 mot flash 49,9 och fg 51,5. Den europeiska motsvarigheten kom in på 50,5 mot flash 50,5 och fg 51,4. BNP tillväxten kom in på 1,2% under Q4. Kanske inte recession… men kul är det inte! Europa är vår största kund, om ni glömt det! Draghi kommer inte höja räntan förrän tidigast 2020. Om ens då!

Svenska löner kom in på 2,6% i november. För årets första 11 månader ligger den också på 2,6%. Det lirar med 1,6% kärninflation. Givet att Svensk tillväxt lär bli 1,0-1,5% så behöver vi inte oroa oss för inflation. Ingves kanske höjer i höst. Alternativt kan han vänta till 2020. Höjer han så gör han det för att visa att han följer planen…. inget annat

Tittar man på OMX så är rekylen på Q4 nedgången fullbordad. Vi har betat av Fib50% och det var enligt plan. Det kan alltid fortsätta, och i första hand 1540-1550. Men nu ligger mitt fokus på vad köparna gör i nästa rekyl. Stämmer min tolkning av data osv så borde de våga sig tillbaka ganska snabbt, och rekylen blir  snabb och grund. Stoxx och Dax laggar och har inte så mycket att lära oss. SPX bestämmer hela bilden. SPX har lyckats knäcka både fib38 och fib50 samt fallande trendlinje vilket är en oerhörd styrka. Vi har inga gap på nedsidan och 2630 är första stöd, som mycket väl kan räcka. Givet datan vi har idag ska man inte vara för greedy…. och snabbfotad. I första hand kommer SPX testa 2820. Men även ATH kan bli aktuell mycket snart om inget sabbar bilden.

Det som störde mig i förra veckan var långräntornas beteende. 10-åringen föll kraftigt. Vilket för mig var samma sak som Risk off. Om min tolkning av datan stämmer så borde marknaden sälja 10-åringen. Inte tvärtom. Dock har detta börjat hända nu vilket känns skönt. Vi vill inte ha en kraftigt fallande 10-åring…. då är nåt fel.

Vi kommer falla tillbaks nån procent under nån dag… men sen ska det fortsätta upp. Oron från Q4 stämmer inte längre.

Trevlig vecka!

Jag har kommit på mig själv att jag blir som mest upprörd när personer som jag hyser stor respekt för tycker annorlunda än jag själv. Nu har turen kommit till Per Håkan Börjesson på Spiltan. Han är skeptisk till hedgefonder, av rätt skäl, och av fel skäl.

https://www.realtid.se/darfor-ar-det-svart-att-hitta-ratt-bland-hedgefonderna?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2030%20januari%20FM%202019

Han har naturligtvis helt rätt i att det är tokigt att kalla hedgefonder för just hedgefonder. Det är en minst sagt en spretig kategori. Alternativa investeringsfonder är ett bättre ord. Han har även rätt i att det krävs att man är ganska kunnig och insatt i hedgefonder för att de ska vara lämpliga som investeringsobjekt. Han har också rätt i att fonder som går bra också tar ordentligt bra betalt. Men är det inte avkastningen efter avgifter som är den intressanta trots allt? Om du fick välja, en fond som tar 5% avgift men är upp 5% efter avgift, eller en fond som tar 0% avgift men är upp 0% efter avgift, vilken hade du valt?

Det är som sagt en spretig kategori, men om vi utgår från den typen av hedgefonder som skapar c5% avkastning till c5% volatilitet på årsbasis, oavsett marknadsklimat, med hög konsistens och där maximala nedsidan är typ 10%. Att de som grupp inte fyller en funktion vänder jag mig emot.

De fyller en funktion för att de som grupp beter sig annorlunda än traditionella tillgångsslag.

De är bättre än aktier när börsen kraschar.

De är bättre än företagsobligationer när det är recession och spreadarna drar och defaults drar ner totalavkastningen i räntefonderna.

De är bättre än statspapper när det är risk on och räntorna stiger

De är bättre än korta räntebärande papper för de ger inget alls.

Men visst, de är inte alltid bättre än ovan i ALLA marknadslägen. Exempelvis när börserna rallar.

Vilket leder oss in på nästa spörsmål. Det går inte att förutspå marknadsutvecklingen. Eftersom det inte går att förutspå marknaderna så bör man enligt Börjesson kombinera räntor och aktier istället. Men hur bra blir en räntefond och en aktiefond i en börskrasch? Oavsett kombo. Inga 5% där inte.

Innerst inne tycker inte han att man behöver gå över ån efter vatten. Är man någorlunda långsiktig så ska man ALLTID sitta på aktier. De ger nämligen bäst på lång sikt.

Jag håller med om att aktier ger bäst på lång sikt. Problemet är lång sikt. Om historien får utgöra någon vägledning så får man ibland vänta 15-20 år för att man helt säkert ska få den exceptionella avkastningen. Många har inte 15-20 år. Ska alla dem justera risken med räntefonder? Hur kombinerar man räntefonder och aktiefonder på ett sätt så man får ut relativt säker avkastning om 5% till 5%vol undrar jag? Inte över tid, utan relativt säkert varje år? Hur ska en sådan portfölj ta sig genom en recession. Det går inte.

Men visst, det finns de som är unga och har långt till pension. De borde absolut ha 100% aktier som utgångsläge. Men inte ens dem tycker det är kul med 5 års sidledes avkastning. Trots att de inte behöver pengarna om 5 år.

Vilket leder oss in på samma fråga igen. Går det att tajma marknaderna, och med tajma menar jag såklart både Exit och Re-Entry Point. Nej det är, som Börjesson skriver, i princip omöjligt.

Men lever du som du lär? Dagligen sitter ni på Spiltan och analyserar värdepapper. Är de köpvärda eller inte? Kommer de addera meravkastning eller ej? Platsar de i portföljen? Vad jag inte får ihop är när förvaltare säger att de inte kan bedöma marknaden, utan rekommenderar en Buy and Hold, men samtidigt kan ha en bedömning om varje enskild aktie som ingår i marknaden. De skulle naturligtvis försvara sig och säga att de inte vet hur en enskild aktiekurs ska gå, utan de som fundamentalister bara har en uppfattning om Värdet på bolaget, vilket de ställer i relation till aktien. Men om man kan ha en uppfattning om värdet på alla aktier som ingår i en marknad, så borde det gå att ha en uppfattning om hela marknadens värdering, och sen ställa den i relation till priset, och därmed bilda sig en uppfattning om den fundamentala uppsidan? Vi pratar inte om tajming, inte vad köpare och säljare kan tänkas hitta på imorgon, utan bara den fundamentala uppsidan.

Kan man inte det, så borde man rimligen inte tro på den enskilda aktieanalysen heller?

Någon som är framgångsrik på att bedöma värdet på aktier, borde rimligen även kunna göra en god värdering av marknaden?

Säg att man analyserar alla aktier i en marknad, och kommer fram till att man inte vill äga någon av dem. Kan man verkligen gå ut och rekommendera att Buy and Hold är bäst då?

Börsutvecklingen påverkas av tusentals faktorer. Det går inte att ha en uppfattning om börsen ska upp eller ner imorgon egentligen. Market tajming är ingen science. Men det går att ha en diskussion kring risk/reward som gör att man strategiskt kan positionera sitt sparande därefter.

Jag efterfrågar en förfinad diskussion där vi går från att sia börsen på spekulativa grunder, till att prata om risk/reward på börsen. Vi pratar inte om tajming. Vi pratar om att det historiskt har funnits olika nivåer på risk/reward på börsen, som då visat att det har varit mer eller mindre lämpligt att ha mycket aktier. En analys som hade varit särskilt värdefull för långsiktiga investerare. Men som inte säger ett skit på kort sikt. Mer av den efterfrågar jag…. samtidigt som förvaltare måste sluta säga att man alltid ska vara fullinvesterad i aktier, samtidigt som de sekunden efter är negativa till en enskild aktie. Det lirar inte!

Sen finns det ju dem som alltid säger KÖP för att de inte vill att kunderna ska ta ut pengarna… för då tjänar nämligen förvaltaren mindre pengar. Dock tror jag inte Spiltan tillhör den gruppen. Men det är ju lite anmärkningsvärt att de säljer just aktie- och räntefonder, men inga hedgefonder.

Avslutningsvis vill jag ändå addera det faktum att

1, det är få hedgefonder som levererar 5%/5% år ut och år in.

2, att det inte är helt enkelt att identifiera vilka det är på förhand

3,  att man ändå tar en risk i de här fonderna. Risk att inte få 5%/5%. Men att risken är kopplad till förvaltaren och strategin, men inte marknadsutvecklingen

Men lik förbaskat finns det en grupp som levererar, och den här gruppen har minst sagt ett existensberättigande.

Idag har jag den stora förmånen att välkomna en ny gäst till bloggen. Henrik driver bloggen blog.betterwealth.se och är investeringsansvarig hos BetterWealth. Henrik har en annorlunda infallsvinkel på långsiktigt sparande som jag tycker är extremt intressant. Han utgår nämligen från risken istället för avkastningen.

Tack Henrik för att du delar med dig av dina kunskaper!

En kort historia om kapitalförvaltning

Jag har tidigare arbetat som kvant- och risk-analytiker för världens största kapitalförvaltare. Att få arbeta för en marknadsledare tillsammans med många stora institutionella kunder har varit en spännande resa i ständig utveckling och här följer min historia av hur kapitalförvaltning har förändrats de senaste åren. Happy reading! 

Index picking istället för stock picking

Mycket har hänt inom kapitalförvaltningsvärlden. Aptiten för aktiva fonder, där förvaltaren arbetar aktivt med att hitta värdepapper som förväntas leverera bättre avkastning än ett jämförelseindex, har minskat drastiskt hos både institutionella och privata kunder.

Höga avgifter, dålig avkastning och mer generellt en ökad förståelse av hur svårt det är att välja ”rätt” värdepapper har gjort att investerare flyttat sina pengar från dyra aktiva fonder till billiga passiva indexfonder. Warren Buffets vadslagning med Protégé Partners är ett exempel på hur en naiv indexfond levererat bättre avkastning än en arme av hårt arbetande analytiker.

Den första passiva fonden lanserades 1975 av John Bogle som grundade Vanguard. Han blev då utskrattad av sina kollegor som inte kunde förstå hur någon skulle vilja investera i en indexfond med ”medelmåttig” avkastning, dvs varken sämre eller bättre än sitt jämförelseindex. Mycket har hänt sedan dess och idag är $10 biljoner investerade i indexfonder i USA, 30% av den total marknaden.

Lanseringen av börshandlade indexfonder, ETFer (Exchange Traded Funds), i början av 1990-talet ledde till en mindre revolution. En ETF handlas som en aktie vilket gör att investerare enkelt och billigt kan få exponering till tusentals värdepapper. Det innebär att risk kan spridas i flera olika geografiska regioner och tillgångsklasser med hjälp av ett fåtal ETFer. Dessutom innebär låga priser och daglig handel att en portfölj av ETFer är billig att underhålla och att den har hög likviditeten. Fokus hos framförallt institutionella investerare har därför skiftat från att välja rätt aktier till att välja rätt index ”index picking”.

Fokus på risk istället för avkastning

”The essence of investment management is the management of risks, not the management of returns.” Kapitalförvaltning handlar om att hantera risk, inte avkastning. Detta enligt Benjamin Graham en av de främsta investerarna genom tiden och mentor till Warren Buffet.

Även om avkastningen tenderar att vara i fokus vid investeringsval är det risken som kan kontrolleras i en investeringsportfölj. Flera studier visar att det är svårt, om inte omöjligt, att förutspå avkastning, Detta har gjort att institutionella investerare efterfrågar strategier som fokuserar på att förutspå och hantera risk.

Riskhantering krävs eftersom exponeringen mot risk i en investeringsportfölj inte är konstant. Risken ökar när marknaden är volatil eller när korrelationen mellan olika tillgångsslag ökar. Som exempel var risken i en 50/50 aktie-ränteportfölj dubbel så stor under finanskrisen jämfört med idag. Genom att löpande kontrollera risk, och om det krävs sänka den när marknaden är skakig, minimerar man risken för stora förluster (empiriskt sker de största börsfallen i volatila perioder). På samma sätt när marknaden är stabil höjer man risken i portföljen för att maximera den potentiella avkastningen. Detta är en strategi som ger högre och stabilare avkastning över tid.

ETFer underlättar riskhantering. Genom att skifta en högrisk-ETF mot en lågrisk-ETF i en portfölj kan man byta ut tusentals värdepapper och på ett effektivt sätt sänka risken. Man kan säga att ETFer fungerar som lego för investerare eftersom de kan ”bygga” portföljer med önskade egenskaper och sedan enkelt ändra egenskaperna vid behov.

Utmaningen med löpande riskhantering är att det dagligen krävs tunga beräkningar. Risken bestäms av volatilitet och korrelation mellan olika tillgångar vilket kräver mycket data och komplexa beräkningar. Dagens tillgänglighet till billig datorkraft underlättar, men vanligtvis är riskhantering en strategi som främst erbjuds till institutionella kunder med stort investeringskapital.

Faktisk information istället för antaganden

Idag görs många datamätningar elektroniskt och kontinuerligt av enheter som är anslutna till internet. ”Internet of things” har bidragit till en enorm tillströmning av ostrukturerade data. Hela 90% av dagens tillgängliga data uppskattas ha skapats under de senaste två åren. Det är en av anledningarna till att dataintensive metoder inom maskininlärning fått ett kraftigt genombrott.

Maskininlärning är ett begrepp som hör hemma inom datavetenskap, statistik, artificiell intelligens och mönsterigenkänning. Maskininlärning kan hitta samband i ostrukturerade data och urskilja trender och signaler som är intressanta för en investerare. Som exempel kan en analys av onlinepriser på tusentals produkter baserad på maskininlräning ge en uppskattning av inflation i realtid.

Inom riskhantering är målet att förutspå risk. Genom att analysera flera finansiella tidserier och sambandet mellan dem med maskininlärning kan man få en bättre uppfattning av marknadsrisk. På liknande sätt som att en smart pulsklocka fastställer att man springer intervaller genom att dra paralleller mellan hög puls, upprepade rörelser och snabba accelerationer kan en smart maskininlärningsmodell bestämma risken i marknaden. Exempelvis kan stigande räntor, höga aktievärderingar och ökad korrelation mellan aktier och räntor indikera att marknaden närmar sig en lågkonjunktur och att risken för stora börsfall är stor.

JP Morgan förutspår att investerare som använder maskininlärning kommer ha en väsentlig fördel framför traditionella investerare. Istället för subjektiva antaganden om risk och avkastning kan en sofistikerad investerare med tillgång till data och avancerade verktyg göra informerade investeringsbeslut i realtid. Det innebär exempelvis bättre och mer kvalificerade riskmätningar vilket hjälper vid riskhantering.

Framtiden?

Trenden inom ETFer, riskhantering och maskininlärning kommer att fortsätta. Kapital kommer fortsätta flöda in i passiva fonder samtidigt som det kommer lanseras nya ETFer. Särskilt inom nischade områden som ESG eller faktorinvesteringar. Vidare råder det ingen tvivel om att det kommer ske storsatsningar inom maskininlärning. Maskininlärningsexperter med djup teoretisk förståelse och erfarenhet av hur man använder maskininlärning för effektivare analys efterfrågas av samtliga banker och kapitalförvaltare. Förväntningarna är att maskininlärning kommer både effektivisera och automatisera flera processer inom kapitalförvaltning. Maskininlärning inom riskhantering är bara ett exempel på hur smarta modeller resulterar i bättre riskantaganden. Slutligen kommer institutionella kunder fortsätta att efterfråga strategier med fokus på att förutspå och hantera risk. Ökad politisk oro, avslutad QE, stigande räntor och minskad ekonomisk tillväxt bidrar till volatila marknader och nervösa investerare som söker stabilare risk och avkastning.

Källor:
https://www.ft.com/content/807909e2-0322-11e9-9d01-cd4d49afbbe3

https://www.ibm.com/blogs/insights-on-business/consumer-products/2-5-quintillion-bytes-of-data-created-every-day-how-does-cpg-retail-manage-it/

https://www.jpmorgan.com/global/cib/research/investment-decisions-using-machine-learning-ai

Q&A

Jonas: Många Blandfonder ligger ju statiskt i sina vikter, som om risk är konstant. Men det är den ju inte. Därmed får man en väldigt svag riskjusterad avkastning. Samtidigt leder det oss in på möjligheten att kvantifiera risk. Du pratar mycket om volatilitet. På senare år tycker jag att signaler som VIX mfl. både är ”sena på bollen” och haft en tendens att ”ropa på vargen” vid fel tillfälle. Hur ser du på det?

Henrik: Precis som du säger, blandfonder är statiska i sin allokering vilket gör att risken kan svänga ordentligt. Exempelvis var risken i en 50/50 aktie-räntor portfölj dubbelt så hög under finanskrisen som idag. Konkret betyder det att om man i vanliga fall förväntade sig förlora 15% i ett dåligt scenario, så steg risken plötsligt till 30% under finanskrisen och innan det stora börsfallet. Volatilitet, Value at Risk (VaR), Expected Shortfall, Tailrisk, Draw Down är några mått som används för att kvantifiera risk. Även om volatilitet är det vanligaste, kan andra riskmått förbättra förståelsen av riskerna i en portfölj. Två portföljer kan ha samma volatilitet men olika VaR, vilket betyder att portföljen med högre VaR riskerar att förlora mer i ett dåligt scenario.

Till skillnad från avkastning, är det fina med risk att man statistiskt sett kan förutspå det i framtiden. Det finns många metoder för detta och indikatorer som VIX kan vara användbara signaler för riskprediktion. Men eftersom risken i en portfölj handlar om så mycket mer än bara den implicita volatiliteten i S&P-optioner är det viktigt att använda flera olika signaler. Det är här metoder inom maskininlärning kan vara användbara för att analysera och hitta mönster i mycket data. Exempelvis kan faktorer som att VIX flertalet gånger varit över 20 under senaste månaden, högre korrelation mellan aktier och företagsobligationer, inverterad räntekurva, högre volatilitet i räntemarknaden och ett aktieras på 5% under den senaste veckan indikera att risken för stora förluster är stor framöver. Att bara kolla på en signal för att bestämma risken är sällan användbart och som du säger ofta leder det till att man “ropar hej” för tidigt eller sent. Nyckeln är att analysera flera signaler och om den förväntade risken är hög/låg, justera sin portfölj för att undvika stora förluster/maximera avkastningen.

J: Min syn på risk har historiskt varit starkt kopplad till värdering. Dvs en aktie/marknad upplever jag kan ha skiftande risk beroende på om värderingen är låg (eg förlustrisken är låg) eller hög. Dvs nån typ av risk/reward tänk som är kopplat till värdering. Hur ser du på det?

H: Värdering spelar absolut en roll när det kommer till risken för stora förluster. IT bubblan 2000 är ett illustrativt exempel där enorma bolagsvärderingar tillslut ledde till en stor marknadskorrektion. Dock är det viktigt att kolla på flera indikatorer. Att enbart använda värdering för att utvärdera risken i marknaden leder till att man är underinvesterad under en längre period. Exempelvis visade ett test av AQR Capital Management, en av världens ledande kvantinvesterare, att en sådan strategi som använder rullande medelvärde av CAPE inte varit bättre än en enkel köp-och-håll strategi.

https://www.economist.com/finance-and-economics/2018/12/15/the-perils-of-trying-to-time-the-market

J: Korrelation är viktigt. Det anses ju vara en av de få ”gratisluncherna” att kombinera två tillgångar som är okorrelerade. Problemet med historisk korrelation är precis som du säger att den inte är statisk. Det är ju den framtida korrelationen som kan skapa värde, så hur arbetar du med den? Kan man lära sig något av historiska ”korrelationsskiften”?

H: Det är korrelation som möjliggör diversifiering och att investerare erhåller s.k. ”Markowtiz gratislunch” dvs. att man sänker risken utan att sänka den förväntade avkastningen. Historiska korrelationsskiften hjälper delvis för att bestämma framtida tillgångsallokeringar men generellt är det svårt att veta i förväg vad investerare köper och säljer när marknaden genomgår plötsliga förändringar (Ta taper tantrum 2013 som exempel). Dock tenderar investerares beteende (och därför korrelationer) att vara relativt stabila när de väl genomgått en förändring. Exempelvis under plötslig marknadsstress minskar korrelationen mellan ”safe haven” tillgångar och aktier vilket öppnar upp möjligheter för att diversifiera sin portfölj. Nyckeln är att identifiera när det skett en större korrelationsförändring och då omallokera sin portfölj för ökad diversifiering. Återigen kan analys av mycket data med smarta metoder göra det lättare.

J: Fram till ganska nyligen så hade det fungerat med en strategi för OMX som säger att man ska äga OMX när EMA21 (exponentiella glidande medelvärdet) är över SMA300 (enkelt medelvärde). Vilket till stora delar hade fångat trenden utan att kosta allt för mycket med ”falska” signaler. Att den har fungerat beror till stor del på att vi historiskt haft ganska så tydliga konjunktur (vinst-) och börscykler. Framtiden däremot riskerar att se väldigt annorlunda ut pga skuldberg, låg strukturell tillväxt, disruptiva faktorer som digitalisering och globalisering etc. Detta skulle kunna innebära att historien inte kommer att rimma utan marknaden snarare kommer karaktäriseras av icke trender, falska signaler, kast mellan olika sentimentsextremer som ibland lirar med fundamenta och ibland inte. Helt random. Där korrelation och volatilitet blir ännu slagigare och instabil. Hur ska man se på människan och datorns prognosförmåga egentligen?

H: Bra fråga och som investerare tror jag man måste ställa sig själv en fråga. Tror jag på att man konsekvent kan förutspå avkastning? Om ja, då borde fokus vara att hitta signaler, välja rätt aktier/fondförvaltare och göra de bästa möjliga investeringsbesluten för att maximera avkastningen på kortast möjlig tid. Om svaret på frågan istället är nej bör man sprida riskerna i flera olika tillgångsklasser, vara investerad över lång tid och fokusera på att ha en stabil portföljrisk som överensstämmer med ens riskpreferenser och sparhorisont. Även om marknaden reagerar snabbare idag än tidigare är dynamiken fortfarande densamma. Safe haven tillgångar ger bra skydd i stressade scenarion och om marknaden är skakig/lugn idag kommer den med stor sannolikhet vara skakig/lugn imorgon. Egentligen är det inte så komplicerat utan en, i teorin enkel, strategi som sänker/höjer risken i förväntade stressade/lugna marknaden kommer undvika stora förluster när marknaden faller och leverera bättre avkastning när marknaden stiger. Sen kommer det alltid finnas perioder när en sådan strategi levererat bättre eller sämre avkastning än enklare strategier. Men för framförallt institutionella kunder är det ett pris man är villig att betala för ett “extra” skydd mot stora förluster och en långsiktig stabilare investering.

J: Vissa menar att den starka utvecklingen av passiva produkter på sikt kommer skapa möjligheter för aktiva produkter. Många brukar lyfta fram senare årens allt större rörelser på börser som sägs orsakas av passiva produkter, men där en aktiv investerare ges möjlighet att ex köpa in sig billigt i läkemedelsbolag som faller tungt på börsen när ETF och Indexfonder inte gör skillnad utan säljer allt. Hur ser du på det?

H: Idag utgörs det totala kapitalet i passiva fonder fortfarande en relativt liten del av den totala marknaden för att det ska ha en större betydelse. Dock om kapitalinflödet fortsätter som det gjort i kombination med lanseringen av ETFer som inte är market-cap viktade tror jag absolut det kommer uppstå möjligheter. Som du säger säljer en ETF inte ett värdepapper utan flera värdepapper på samma gång vilket naturligtvis har en inverkan. Exempelvis historiskt har snabba systematiska fonder utnyttjat indexfonders re-balanseringsdagar för att leverera alpha. Om tillväxten av passiva fonder kommer innebära samma möjligheter för mer långsiktiga investerare har jag tyvärr inget bra svar på, vi får se helt enkelt.

För er som tycker det här var intressant, har frågor eller vill veta mer så går det bra att kontakta Henrik på:

henrik@betterwealth.se