Kortsikt's Blog

I veckan kommer Amerikanska fastighetspriser Case Shiller, US Core PCE, ECI löner, Svenska löner, PMIs från hela världen, ISM samt Amerikansk jobbdata. Ovan på detta forsar det in Q4:or.

FED har räntebesked i veckan. De kommer inte att röra räntan såklart. Men det intressanta är hur de guidar framtiden. Mer specifikt, hur länge tänker de pausa räntehöjningarna, överväger de även sänkning, vad krävs för att pausa eller minska på QT?

Hade styrräntan legat på 3,25% idag så hade en sänkning legat nära till hands. Hade räntan legat på 1,5% idag så hade det varit knepigt att pausa höjningarna givet dagens inflation och löner. Men nu är det inte så. Så här tänker jag. Lönetakten ligger på 3,2%. Det lirar med 2,2% kärninflation. Core PCE ligger på 1,90%. Styrräntan ligger på 2,25%. Givet att inbromsningen tar ner tillväxten mot c2% i årstakt är det inte orimligt att ligga kvar på den räntan man gör idag. MEN

1, skulle tillväxten falla ner mot 1% eller lägre så ligger de för högt på 2,25% och kommer behöva sänka. DOCK finns det inget i datan som pekar på detta. Tvärtom.

2, Lönerna skulle kunna stiga med någon tiondel till utan att de behöver bry sig egentligen. Men skulle lönerna dra över 3,5% i årstakt så är det bara en tidsfråga innan inflationen blir ett problem, vilket kommer tvinga dem att höja. Men även detta tror jag är ganska osannolikt. Tvärtom tror jag inbromsningen gör det svårt för lönerna att stiga. Tvärtom kan de tappa någon tiondel. Det hade varit bra.

Nej jag tror FED kommer ligga stilla fram till att soft patch är över. Frågan blir då istället, övergår den i recovery, så är det sannolikt att de börjar höja igen. Övergår det i recession, ja då kommer de att till slut sänka kraftigt.

Just nu är det i alla fall bra att FED inte fortsätter att höja. De borde slutat redan efter förra sommaren. Men detta får duga. Nu vill vi att de ligger stilla. Inga sänkningar hellre. Det signalerar att de ser stora problem runt hörnet.

QT då? Nej jag tror inte att de rör den så länge som spreadarna är så tajta faktiskt. Både sett till inflation, men även term- och kreditrisk.

Börserna har repat sig sedan julafton med c10%. Det vi fiskade efter. De är inte längre översålda. Bortsett från Dax så har alla lyckats nå sina Fib38/50 eller där omkring. Många gap har täppts igen. Några nya har skapats. Januari haussen kommer att mean reverta förr eller senare. Givet FED och makrodatan ska det bli intressant att se hur den rekylen beter sig.

Med tanke på hur marknaden har rallat i januari kan man tänka sig att en negativ tolkning av data etc ligger närmare till hands. Vinsthemtagning är alltid ett lätt beslut. Särskilt om recessionsoron ligger där och pyr.

Rent tekniskt är det inte konstigt om SPX vänder ner härifrån. Stänger vi ovan 2,680 har vi en köpsignal med target 2,810. Detta target lirar med OMX 1,550ish. Man kan också tänka sig att marknaden fintar, och genererar en falsk köpsignal. Det är många som tittar på marknaden just nu med en stor portion nervositet och vem har sagt att det ska vara enkelt. Jag har svårt att se en rörelse på 5% utan att 10-åringen etablerar sig över 2,80%. Gör den det blir jag positiv. Men än så länge är jag inte övertygad. Den kan lika gärna falla tillbaks mot 2,50%. Det är förenligt med svag börs.

Trevlig vecka!

Har svenska hushåll för mycket skulder? Ingves, jag mfl anser det. Men om man tror sig veta vad för hög skuldsättning är, så borde man även veta var rätt skuldsättning är? Vad är rätt nivå på skuldsättning?

Enligt mig har den frågan ETT svar, fast som består av TVÅ delar

1, Den första delen handlar om att hushållen måste klara en normal ränta utan att Sverige tvingas in i recession som en konsekvens av räntekostnaderna

2, Den andra delen handlar om att inga enskilda hushåll måste tvångssälja sina bostäder då de inte klarar räntekostnaderna, varpå långivaren kallar lånet.

Går det att räkna fram detta? Jag hävdar det.

Svenskarna har ca 4,500mdr i skulder inkl Brf skulderna som de har ett indirekt betalningsansvar för.

Svenskarna har 1,500mdr i disponibla inkomster, dvs lön efter skatt.

Historiskt har Sverige kantrat när räntekostnaderna utgör 10% av inkomsterna. Det skulle idag innebära 150mdr.

Vad är en normal ränta? Vi har ett inflationsmål om 2% i Sverige. Det går att diskutera om det är bra eller dåligt. Men här tar vi det för givet. Om inflationen ligger på c2% så borde riksbanken vara nöjd, för då borde vare sig driva en expansiv politik vars mål är att trycka upp inflationen, eller en åtstramningspolitik vars mål är att pressa ned inflationen. I min värld så är det förenligt med en neutral styrränta. Det borde rent teoretiskt vara en ränta som efter inflation är noll. Dvs en realränta som är noll. Denna är teoretiskt neutral då den vare sig lockar till sparande, eller lånande. Utifrån inflationsmålet om 2% innebär det en styrränta på 2%.

Om styrräntan är 2%, och bankernas historiska snitt vinstmarginal på lån hålls intakt innebär det en rörlig bolåneränta på 3,5%. För att även ta höjd för vissa bundna lån, och högriskkrediter som billån etc så säger vi 4%.

4% är en normal ränta på skuld, givet normal penningpolitik och normal vinstmarginal.

Idag betalar Svenskarna 70mdr i räntor. Det leder inte till recession. 150mdr kommer troligtvis göra det.

Men om vi utgår från 150mdr och dividerar med 4% så får vi 3,750mdr. Dvs vid den skulden, givet en normaliserad ränta så når vi recession. Eftersom vi har 4,500mdr i skulder så vet vi garanterat att en normalisering av penningpolitiken garanterat leder till recession. Då kan man krasst konstatera att vi över överskuldsatta. Vi klarar inte en normalisering.

Men var går gränsen? Säg att vi hade haft 3,000mdr i skuld. Det utmynnar i 120mdr i räntekostnader vid 4% ränta. Det hade vi nog klarat. Sämre tider och lägre tillväxt, men inte recession förhoppningsvis.

3,000mdr skulle kunna vara rätt skuld. Svenskarna har 4,500mdr. Låt säga att Bostadsrättsföreningarnas skuld inte går att påverka. Då borde Svenska hushåll ha 2,500mdr i skuld, mot idag 4,000mdr (4,500-500).

Således, rensat för Brf, så har svenskarna 4,000mdr i skulder, men borde ha 2,500mdr för att hantera en normaliserad penningpolitik.

Som ni förstår är detta Ingves dilemma. Dvs även om inflationen etablerar sig upp mot 2% så kommer inte han att kunna höja till 2% utan att skapa recession. Han kan max höja till 1%. Men det betyder också att Sverige alltid kommer att erbjuda negativa realräntor. Något som gynnar låntagande, de skuldsatta och konsumtion. Men strukturellt missgynnar sparande och amortering. På lång sikt kan inte det vara bra. Långsiktigt negativa realräntor kommer också, allt annat lika, ge en strukturellt svag krona. I synnerhet mot de länder som erbjuder högre realräntor. En svag krona är bra för handelsbalansen, som är bra för tillväxt. MEN bara till en viss gräns. Vid en viss punkt blir det negativt. Det är omöjligt att veta om vi kommer ligga på rätt sida gränsen i framtiden. Men risken finns att vi ligger fel.

2. Den andra punkter berör den gruppen de mest skuldsatta,

Dvs även om räntan på lånen ligger på 4% så bor hushållen kvar i sina bostäder. De tvingas bara dra ner på konsumtion vilket  slår mot tillväxt. Vilket i sig kan skapa recession och arbetslöshet, vilket gör att vissa hushåll som tidigare var RÄTT skuldsatta, blir FEL skuldsatta. Men det tar vi inte upp här.

Idag ligger skulderna på 4,500. Disp inkomsterna på 1,500. Kvot 3X

För 10 år sedan låg skulderna på c2,500mdr högt räknat, och inkomsterna 1,150mdr. Kvot 2,2.

Men det är ett snitt på aggregerade siffror…. bland alla skuldsatta förr så fanns det ett spann på 0,2 till 3,2. Det innebar att vid en normalisering av räntan så klarade även de allra mest belånade att betala sina räntekostnader. Idag finns det fortfarande dem som har 0,2 i skuldkvot, MEN nu sträcker sig spannet upp till 6-7ggr.

Det är alltså inte bara den aggregerade skuldsättningen som troligtvis är för hög. Det finns en grupp, låt säga att det är alla med skuld över 5X disp inkomst, som vid en normalisering av räntan kanske inte klarar sina räntekostnader. Särskilt inte om de blir av med jobben. Då kallar banken på lånet, alt har de laglig rätt att inkassera säkerheten för att sälja den. Alltså går det specifika hushållet ut i marknaden och tvingas sälja. Ingen normal människa vill sälja 50% lägre en toppriser. Men har man inget alternativ så har man inte. Det är då det även skapas en finans- och fastighetskris. Bankernas kreditförluster ökar. Fastighetspriserna faller brant. Detta påverkar konsumentförtroendet och recessionen blir både längre och djupare.  Vilket i sig spär på krisen, när fler inte klarar sina räntor pga de mist jobbet.

Kontentan av detta är att det går att räkna sig fram till vad som är rätt skuld och inte. Givet att skulderna styr priserna, och inte tvärtom. Så går det att säga att priserna också är strukturellt för höga. Åtminstone om man har som utgångspunkt att riksbanken ska kunna normalisera räntan vid 2% när inflationen är 2%….. givet att realräntan ska vara noll, och inte stimulera vare sig skuldsättning eller sparande. Detta säger jag är en omöjlighet vilket gör att vi troligtvis tvingas leva med negativa realräntor under flera årtionden. Åtminstone så länge som inkomsterna växer ikapp med skulden.

Vi bör ha en diskussion på nationell nivå vad konsekvenserna av negativa realräntor blir på mycket lång sikt.

Ett skarpt skuldkvotstak, som binder skuldernas utveckling till inkomstökningarna, anser jag är en bra början.

Jag kan bara konstatera att fram till 2013 då minusräntan infördes, så hade svenska hushåll give and take ganska så rätt skuldsättning, men att vi idag inte längre har det. Vi är överskuldsatta. Var detta Ingves och minusräntans fel? Jag skulle säga Nej. Men man borde infört ett skarpt skuldkvotstak samtidigt. Att man inte gjorde det var det stora misstaget.

Lösningen på problemet är förmodligen rätt enkel, om än teoretisk. Det är att alla med skuldkvoter över 5 reducerar dem till under 5. Då löser man del 2. Men även troligtvis även del 1 då aggregerad skuldkvot också kommer ner till bra nivåer.

Ha en fortsatt skön helg!

Tyska IFO kom i morse och bekräftar återigen Europas svaga momentum. IFO kom in på 99,1 mot väntat 100,6 och fg 101. Särskilt Expectations delen drog ner totalen. Faktum är att vi får gå tillbaks till Eurokrisen 2012 för hitta motsvarande svaga förväntningar på framtiden.

Det kanske inte blir recession, men om Europas tillväxttakt ligger på 1% i årstakt så är jag inte ett dugg förvånad. Lönerna kommer såklart inte att lyfta i den här miljön. Därför lyfter inte kärninflationen heller, utan kommer ligga kvar kring 1%. Vilket lirar med lönetakten om c2%. I den här miljön kommer inte Draghi höja räntan. Först en bit in på 2020 finns möjligheten. Men då måste man rycka upp sig från dagens läge, vilket just nu känns långt borta. Euron skulle behöva försvagas med 10% mot omvärldsvalutorna, främst dollarn. Men så länge som Powell också vilar på hanen så är det knepigt.

Ur ett svenskt perspektiv så har Ingves ingen brådska att gå upp mot europas 0% ränta. Han kan höja i höst, men är svensk ekonomi för svag till följd av dålig export och svag byggindustri, så kan han även vänta till 2020.

Som jag ser det kommer Ingves ligga på max 0,25% styrränta vid utgången av 2020. Men 0% är också troligt. Stibor 3m lär också ligga där. Om bankerna håller sina historiska marginaler så kommer den rörliga bolåneräntan således ligga på 1,50-1,75 vid utgången av 2020. Det känns ju rätt betryggande att svenska hushåll i alla fall har låga räntekostnader närmaste åren.

Tänk om Ingves hade varit i en situation där löner/inflation var på väg upp mot 4%/3% mot bakgrund av tillväxt kring 3-4%. Vilket i sin tur hade utmynnat i styrräntor upp mot 1,5-2% i syfte att möta och bekämpa inflation. Då hade bolåneräntan letat sig upp mot 3-3,5%. Visst, det hade varit kul så länge som det är klassisk högkonjunktur….. men en riktigt kraschlandnings recession hade lurat runt hörnet. Nu får vi lite grus i maskineriet istället…. det kanske vi kan leva med så länge som vi betalar 1,000kr/mån i räntekostnader före ränteavdrag… 700kr/mån efter ränteavdrag, på en lånad miljon.

Jag fick en fråga om stigande löner och stigande räntor. Frågan var: varför är du så rädd för stigande löner. Det är väl ett tecken på att ekonomin mår bra. Folk brukar ju sätta sprätt på lönen dessutom.

Det är sant. Problem 1 är att löner driver inflation som driver räntor, och problem 2 är att skulderna är mycket större än disponibel inkomsterna.

I Sverige har löntagarna ca 1,500 mdr i disp inkomster och 4,500mdr i skulder inkl BRF skulderna. Det är 3X.

Om du tänker att lönen är 100kr, så är skulden 300kr.

Tänk att skulden kostar 1,5% om året efter ränteavdrag. 4,50kr. Då har du 95,50kr över till annat.

Men säg att lönen stiger med 3,5% (mot dagens lönetakt på 2,5%) vilket drar med sig kärninflationen till  2,5% (löner-1%) vilket får Ingves att höja till 2% styrräntan, dvs 250 punkters höjning. Vilket får dagens ränta på 1,5% att klättra mot 4%.

Då stiger lönen till 103,5. Men räntekostnaden blir 300X4%=12kr. Netto 103,5-12=91,50.

91,50 mot tidigare 95,50. Det är därför man går in i recession. Bromsarna slår in och sen gör snöbollen och confidence resten.

Vi vill ha tillväxt i hyggliga tider i Sverige…. men inte för bra, för då går det åt h-e. Högkonjunktur är receptet på Lågkonjunktur. Därför vill man ha en jävligt försiktig högkonjunktur, om det nu finns någon sånt. Alternativt skulle vi inte haft så höga skulder…. men det tåget kanske redan har gått.

Hittade några charts…..

Rätt intressant hur BBB ratings bolag gått från att utgöra ca 30% av utestående Investment grades till nästan 50% i USA

och att leverage bland BBB krediterna har gått från c1,75 till ca 3%.

Okej jag ska ge er ett exempel.

Ni minns kanske hur jag förklarade hur vinsterna faller med 20-30% under recession av ren operational leverage logik, dvs man sänker inte sina fasta kostnader lika fort som bruttointäkterna faller. Därför utmynnar 10% försäljningstapp i 20-30% vinsttapp.

För 10 år sedan låg det typiska BBB krediten på 1,75 i leverage. Det betyder att den hade 175usd i nettoskuld på 100usd i ebitda. Om Ebitda sjunker från 100 till 70 i recession. Då blir leverage 2,5 (175/70). Gränsen för BBB och BB går vid ca 3X. Det betyder att ingen BBB, rent teoretiskt i allafall, löpte risk att bli nedgraderad till junk, eller det vi kallar high yield idag, för 10 år sedan.

Idag har samma snittbolag 3X leverage. 300 i skuld, 100 i ebitda. Men om ebitda faller till 70, då sticker leverage till 4,3 och vi kommer se nedgraderingar till BB. Dvs till High yield Det är inte heller en liten del. Det är 50% av hela IG stocken. Mot 0% som löpte samma risk för 10 år sedan. Storlek och junk. Då kommer marknaden kräva helt andra räntor på den skulden. Vilket trycker ner vinsterna ytterligare. Defaults, troligtvis, och ännu svagare börs, sentiment och svårare konjunktur.

Jag tror ju inte på recession ännu. Men när den kommer, så lär den inte vara nådig, och US Corp debt kommer vara med på ett hörn.

Hoppas lönerna inte stiger. Hoppas Powell sitter still i båten. Om man inte vill ha recession, så är det vad varje investerare borde hoppas på.

Behöver jag säga att det finns en koppling mellan räntorna på IG företagsobligationer i Usa och Europa, och vidare en koppling mellan Europeiska och Svenska.

Behöver jag säga att många svenska obligationsfonder som säger sig vara trygga då de bara investerar i IG och inte High yield glidit över mot IG företagsobligationer för att statsobligationer sedan 2013 gett så dåligt.

Nej många vet nog inte detta… de knallar omkring och tycker att high yield är lite risky men ger bra ränta. Men det är ändå myyyyyycket säkrare än aktier… och så finns det några som ändå spelar SAFE på IG företagsobligationer….

Jag säger bara att det kommer bli ett sånt jävla uppvaknande en vacker dag…. brrrrr

Trevlig helg!!!

ps.

Folk byter långivare i jakt på bättre ränta

https://www.di.se/nyheter/ranterevolten-bankkunder-flyr-rantehojare/

Jag tycker det är grymt bra att vi jagar lägsta räntan. Låga räntekostnader är bra för Sverige. MEN jag hoppas verkligen inte de nya långivarna missbrukar lånelöftena och ger större lån. Det borde vara straffbart i så fall! Jag älskar låga räntekostnader, men hatar för stora lån. Ds

Nu på morgonen kom det Flash PMIs från Europa.

Tyska Mfg Flash PMI kom in på 49,9 mot väntat 51,3 och fg 51,5. SVAGT! Motsvarigheten från Europa kom in på 50,5 mot väntat 51,4 och fg 51,4. SVAGT!

Europas fortsätter att tappa momentum. Dock inom ramen för soft patch än så länge.

ECB kommer inte kunna höja räntor i år tror jag.

Jag skulle gärna vilja se en studs från de här nivåerna…. men historiskt har alltid vändningar kommit mot bakgrund av en svag Euro, och det är frågan. Nu i februari är det ett år sedan Euron stod i 1,25 så det är nu vi börjar få jämförelsetal som slår igenom. Frågan är om det är tillräckligt. Valutaeffekter kommer med en fördröjning.

Ett av Europas problem är USA. Då menar jag inte Trump. Då menar jag Amerikanska konjunktur. FÖR ATT skulle USA stått inför ännu ett 3%+ år så hade FED inte slagit om till den duviga linjen, och då hade dollarn fortsatt stärkas, vilket är samma sak som att Euron blivit svagare, vilket hade kunnat stötta den europeiska utrikeshandeln. Men tank vare FEDs duvighet så är Euron allt annat lika starkare, vilket motverkar tillväxt. Ovanpå detta har vi Trumps handelskrig, vilket lägger sordin på Kina, som medför att de köper mindre Tyska varor…. men den faktorn tror jag faktiskt är underordnad den första. Hade Euron stått i 1,05 så hade det varit annorlunda.

Den här datan är inte bra för svensk export… och därför lär den inte ge någon draghjälp till svenska verkstadsaktier heller. Trots att de är nedkörda.

Från USA kom Flash Mfg PMI in på 54,9 mot väntat 53,5 och fg 53,8.. What the F….k!!!! Vad är detta? Stämmer den? Är det lyckan över ränteoron som kickat in, eller bara att börsen har bottnat och vänt upp? Har det redan vänt? En omvänd Kanariefågel? Vad händer med New Order i ISM nästa gång? Surpriseindex chock? Soft patch varade i nån månad, nu tillbaks på banan? Jag vet inte vad jag ska tro. Intressant siffra. Kan vara en outlier….. jag vet inte. Det här kommer vi prata mer om! Stay really tuned!

Det är fler som ger sig in i debatten om passiva vs aktiva fonder. Nu senaste PO Nilsson på PriorNilsson Fonder.

https://www.realtid.se/debatt/indexfonder-framfor-allt-en-succe-fondbolagen?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2023%20januari%20EM%202018%20%28Copy%2020190123-14%3A59%29

Jag tycker PO är en av de mest begåvande förvaltarna vi har på svenska marknaden. Dessutom riktigt soft som person. Hans fonder har också gått bra. De är, kanske inte så förvånande, aktivt förvaltade.

Som många vet är jag också positiv till aktiv förvaltning vs passiv. Men inte riktigt av samma skäl som PO. Faktum är att jag tycker han till viss del har fel i vissa av sina påståenden.

Han skriver bland annat

”Förvaltning genom indexfonder är snarare än affärsmässig succé för bolagen som skapat produkterna än en bra lösning för sparare.”

Ja, de som erbjuder index produkter tjänar såklart pengar på dem. Men förr i världen när det inte fanns indexprodukter, så tjänades pengarna av Aktiva förvaltare. Faktum är att eftersom avgiften är lägre för index produkter än aktivt förvaltade produkter, så tjänar branschen mindre per förvaltad krona. De tjänar inte mer per förvaltad krona. Flödet från aktiv till passiv har dessutom främst kommit från aktiva produkter som inte har levererat överavkastning. Så utvecklingen skulle jag säga har gynnat spararna mer än det har gynnat branschen.

”Min slutsats är att ett sparande i  fonder som bedriver aktiv förvaltning är ett mycket bättre alternativ än sparande i indexfonder då historiken tydligt visar att det finns en grupp förvaltare som levererar avkastning som är högre än indexfonderna.”

Ja, det finns en grupp förvaltare som levererar överavkastning rel passiva fonder varje år. Det är en matematisk realitet vilket jag skrivit om tidigare. Summan av avkastningen för alla aktiva fonder är samma som index före avgifter på ett ungefär. Efter avgifter så är gruppen överavkastare mindre än underavkastarna. Men JA, varje år finns det en grupp, det är ett matematiskt faktum. Men är det samma förvaltare som är återkommande, och går det att på förhand lista ut vilka som kommer att ingå i denna grupp? Detta leder oss in på nästa påstående.

”Precis som när man vill välja rätt advokat eller byggare så måste man välja en förvaltare som skapar detta mervärde. Till vår hjälp att välja finns bland annat historisk avkastning. Det är ett utmärkt sätt att börja sondera bland valmöjligheterna. Precis som att en elev i skolan som att har presterat bra på fem matteprov har större förutsättningar att leverera bra resultat på det sjätte än en elev med mediokert resultat så är det rimligt att tro att detta gäller de flesta yrkeskategorier också.”

Okej, så den förvaltaren som presterat bra senaste 5 åren. Kommer sannolikt även vara den som gör det nästa år? Ja kanske rent utav år 2, 3 och så vidare? Det är detta som inte stämmer tyvärr. Amerikansk forskning visar att om man köper en grupp som överpresterat historiskt, så kommer det att visa sig om ett år, eller flera, att det INTE är samma fonder som fortsatt överprestera. Förvaltarna byter plats.

Det gör ju egentligen inget om man på ett bra sätt kan lista ut vem som kommer att ingå i gruppen överpresterare. Då är det bara att byta till den/de fonderna. Problemet är, som forskningen också visar, är att det finns inget bra sätt att lista ut vem det är på förhand.

Man har funderat en del på varför det är så här:

1, Inflöde

Framgångsrika fonderhar attraherat inflöden, och vips blir fonderna mindre flexibla och trögrörligare. Färre aktier blir investeringsbara. Förvaltaren tvingas justera sin strategi, och vips tynar överavkastningen bort

2, Faktor exponering

Bland gruppen överpresterare har man sett hur förvaltarna medvetet eller omedvetet har varit exponerade mot en viss faktor, säg value, tillväxt, kvalitet eller vad som helst. Förvaltarens strategi kanske utmynnar i en viss faktor exponering, och så länge som den är i ropet så går fonden bra. Men ingen faktor har överpresterat för alltid. Helt plötsligt vänder det och förvaltaren, trygg med sin strategi, börjar underprestera.

3, Vinnare=Förlorare

Oavsett hur förvaltaren jobbar så måste han sitta på vinnaraktierna för att hamna i gruppen överpresterare. Men inga aktier är vinnare för evigt. När de inte är vinnare längre så är de förlorare. De måste ligga på nån sida av ”index-nätet”. Det enda vi vet med all säkerhet är att en förvaltare vet inte på dagen när en aktie går från att vara outperformer till underperformer. Säljer han, riskerar han att aktien fortsätter att outperforma, och då tappar han mark mot index. Sitter han kvar tar han risken att börja sitta på en underperformer, som återigen gör att han tappar mark mot index. Den här diskussionen snuddar vid momentum vs contrarian där det inte finns någon holy grail tyvärr. Det är inte så enkelt. Momentum är överlägset så länge som marknaden stiger, men så fort den inte gör det så får man ge tillbaks övervinsterna. Man köper sent, men säljer för sent. Contrarian gör att man köper tidigt, men säljer för tidigt.

4, Analysen sviker

Jag jobbar ju själv med förvaltning, och jag gillar aktier som lämnar utdelning, där utdelningen växer, bolag som inte bara gör vinst utan även positivt kassaflöde, där skuldsättningen är rimlig, där vinsterna inte trendar nedåt, där vinstrevideringarna inte är negativa och där värderingen inte befinner sig i det övre intervallet i sitt historiska ”värderingsintervall”. Jag har en tro att en portfölj med aktier av den här kalibern kan överprestera. Men jag är inte naiv och tror att den ALLTID överpresterar. Men det är inte problemet. Problemet är att analysen över utdelning, vinst och kassaflöde måste stämma för att det ska fungera. Det finns mer eller mindre skickliga förvaltare i sin förmåga att göra korrekta analyser. Men sanningen är den att även den skickligaste har perioder där analysen blir fel. Då blir avkastningen därefter. Ex. Didner&Gerges analys av Danske Bank.

Det här är några skäl till varför gårdagens vinnarfonder väldigt sällan är morgondagens vinnarfonder. Nämligen det krassa faktumet att desto mer vinnare du är, desto större risk att bli förlorare.

Men det går alltid att hitta undantag…. och PO Nilsson kan mycket väl vara ett av dem. Men att säga så om aktiva fonder stämmer inte riktigt.

Jag skrev tidigare om att jag tittat på Global fonder i Morningstar. Det finns 245st med 10 års historik. Av dem har 25 st eller 10% slagit index. 90% har gått sämre.

8 fonder, dvs 3% har slagit index med 2% eller mer om året. 7% har slagit index med mindre än 2% om året. Den som är bäst har slagit index med drygt 3% om året.

Att på förhand veta vilken fond som ska tillhöra top10% kategorin är troligtvis knepigt, om forskningen har rätt i att medlemmarna i denna exklusiva grupp ständigt byter plats. Tänk Didner&Gerge, Skagen fonder…. älskad av alla för några år sen, och nu….

Statistiken ser förmodligen ännu sämre ut om man räknat in alla fonder som boomat igen  eller fusionerats med andra för att de gått för dåligt för att kunna säljas. Survivorship bias kallas detta för.

Trots denna skeptism gillar jag PO och hans fonder, och jag är en varm anhängare av aktiv förvaltning. Fast mer ur ett risk- och hållbarhetsperspektivet än avkastningsperspektivet. Index, ursäkta, är så jävla korkat. Det finns ingen forskning som säger att stora övervärderade bolag regelbundet outperformar. För det är vad du blir överexponerad mot i ett vanligt index.

Trevlig kväll!

ps. Investerare borde fokusera mer på

1, Vilket risknivå som är lämplig givet ålder och målsättning med sparandet

2, Givet Nr 1 ovan, om de ska ligga över- eller underviktade risk givet risk/reward bilden

3, Inom risk, vad har bäst förutsättningar…. vilken region, sektor, stil eller faktor har potential att gå bäst.

Different put…. låt säga att du väljer rätt aktivt förvaltad fond som slår både index och konkurrenter… MEN där du investerar alldeles för mycket givet din ålder, du ligger överviktad trots att marknaden har riktigt dåliga förutsättningar och stiga…. och sist men inte minst. Du valde helt fel marknad. Du kunde valt sämsta fond i en annan marknad, och den hade gått bättre. Aktiv och passiv förvaltning, är bara ett beslut av många väldigt viktiga beslut!

ds.

Jag träffade en bekant till mina föräldrar i helgen. Han sålde sitt företag 2010 och varit aktiv på börsen sen dess. Han är i 70-års åldern. Han berättade om hans portfölj som vuxit till sig ordentligt senaste åren, men att han började sälja förra året. Han var inte pessimistisk egentligen utan det handlade mer om att kapitalet nu vuxit sig så pass stort att det är viktigare att bevara pengarna än att de ska växa till varje pris. Sen får vi väl recession nån gång sa han, och då brukar börserna gå sämre än de gått hitintills, och då är det alltid kul att ha lite torrt krut över. Men fokus är bevara…. risk/reward ska vara bättre än idag för att jag ska tycka det är värt besväret.

Han hade bestämt sig. Börsen var inget för honom. Väck mig när den halverats, oavsett om det händer inom ett år eller fem år, resonerade han. Men vad skulle han göra istället?

Räntor? Korträntefonder ger inget. De som ger nåt köper korta papper med högre kreditrisk. Blir det dåliga tider finns det nedsida. Långräntefonder då? Stiger räntorna kommande åren så går priset på obligationer ner, så det är ju inte så bra. Får vi recession så faller räntorna, men då stiger spreadarna så det är egentligen BARA statspapper som går bra. Ska man sitta på långa statspapper då? Nej för skulle räntorna fortsätta upp med konjunktur och allmän risk on så lär de gå dåligt. Kort och gott. Trygga papper ger antingen noll eller har nedsida om det blir bullmarket. De papperna som yieldar nåt har inte tryggheten när man som bästa behöver den. Nej, det han letar efter finns inte i  räntemarknaden.

Blandfonder? En av de populäraste fondtypen på svenska marknaden. Men det är rätt enkelt, den kan aldrig bli bättre än underliggande tillgångar, dvs aktier och räntor. Ser inte de attraktiva så blir inte mixen av dem heller särskilt attraktiv. Jag har skrivit om detta innan. 50/50 fonder är som bekant populära… men som jag brukar säga: man ligger aldrig rätt, man blir aldrig nöjd. Fonden ger otillräckligt skydd när man som bäst behöver det, och ger otillräcklig avkastning när man som bäst förtjänar den.

Alternativa fonder, typ hedgefonder?

Ja det var egentligen det han var intresserad av, men förstod att det inte var helt enkel materia. En spretig sektor där det mesta gått dåligt trots ambitiösa mål med förvaltningen. Inget kul facit. Men han bad mig se vad jag kunde hitta.

Vad gäller hedgefonder el alternativa fonder så är det en brokig skara. Vissa har hög korrelation med börsen och räntemarknaden, andra ingen. Vissa har ett absolut avkastningsmål, andra inte. Vissa tar stora risker, andra inte. Det finns ett tiotal olika strategier om man vill vara snäll. Det finns lika många strategier som fonder om ser på det mer kritiskt.

Min vän sa; jag vill ha en fond/er som går upp några procent oavsett om börsen stiger eller sjunker med 50%, om räntorna stiger eller faller med 2%. Jag förstår att en sån fond kan förlora pengar ändå, nån risk måste den ju ta för att skapa avkastning. Men i princip ska risken vara minimal. Annars får jag ha pengarna på banken… det är inte hela världen. Min vän kunde rätt snabbt konstatera att blandfonder fyller inte hans behov.

Jag började leta bland nordiska alternativa fonder på:

https://nhx.hedgenordic.com/ProgramSearch.aspx

Jag satte upp lite kriterier:

1, Minst 2 års track och svensk el åtminstone nordisk hemvist.

Många vill ha Svenska fonder. Home bias. Så även min vän.

2 år är egentligen för kort tid, men samtidigt måste det gå att utvärdera.

2: Positiv genomsnittlig årsavkastning på minst 3% sedan start.

Har man inte fått inflation + 1%, dvs ca3%, så är det klart tveksamt varför fonden är intressant rel bankboken överhuvudtaget.

3, Max drawdown 10%

Många fonder som har gått bra, har ändå haft sina draw downs. En av kraven är att man inte ska kunna förlora stora summor. Är man beredd att förlora pengar finns alltid börsen!

4, Årlig Volatilitet på max 10%

Det finns fonder som gått bra historiskt och aldrig haft en dikes körning. Men förvaltningstrategin utmynnar ändå i en volatil fond, och då kanske det bara är en tids fråga innan den kör i diket eller börjar presterar dåligt… om man har otur! Finns svängigheten finns risken! Punkt.

5, 12m Konsistens om minst 70%

Även om fonden gått bra, aldrig kört i diket, har låg vol och hyfsat stabil kurva…. så kanske de bara lyckats skapa avkastning under en kort period, och under andra långa perioder har det inte gått så bra. Tänk om man tajmar en svag period? Inte för att du riskerar förlora pengar, men det blir kanske inte avkastning heller. Tänk om de bara haft tur vid några tillfällen, och att deras strategi kanske inte funkar egentligen. Med hög konsistens vet du att fondens strategi fungera hyfsat ofta.

I databasen finns 170 fonder.

1. Adrigo Hedge
2. Asgard Fixed Income Fund
3. Capital Four Credit Opportunity
4. Nykredit Kobra Hedgefond
5. Nykredit Mira Hedgefond
6. Atlant Oportunity
7. Merrant Alpha Select
8. Peak Core Strategies
9. Norron Alpha
10. Norron Select
11. Norron Target
12. AIM Diversified Strategies
13. Bodenholm
14. Elementa Management
15. Danske Invest Fixed Income Rel Value
16. Alcur
17. Sector Healthcare
18. KLP Alfa Global Rente
19. Excalibur
20. Peak Equity Alpha
21. Atlant Stability
22. Catella Hedgefond
23. Formuepleje Fokus
24. Foghorn
25. Prior Nilsson Yield
26. Graal Aktiehedge
27. Incentive Active Value fond

Observera att här finns en del ränte hedgefonder. Det finns en risk att många av dem inte har ”prövats” i någon mer stressfull marknad än dagens då räntemarknaderna senaste årtiondet karaktäriserats av fallande räntor, tajta spreadar och okej likviditet. Vi skulle kunna få en ”ny” situation under kommande år, och då är jag inte helt säker på om historiska data kommer att vara rättvisande. DIVERSIFIERA!!!

27 fonder av 170… 16%. Inte så tokigt.. jag hade väntat mig färre!

Förra året var ett extremt tufft år. Men bara för att man var flat mot att normalt kunna skapa 5% avkastning är inte anledning att döma ut någon. Av ovan 27 fonder så var det framförallt Bodenholm och Volt Diversified Alpha som stack ut förra året.

Många av räntefonderna hade svårt att leverera avkastning förra året. Om det är tidens tand och något strukturellt, eller bara ett mellanår är svårt att säga. Någon som är expert på räntehedgefonder där ute?

En bra mix av ovan fonder har potential att ge 3-5% om året med worse case drawdown om max 5%. Den risk/rewarden hittar man inte i räntefonder. De räntefonder som ger max 5% nedsida i alla marknadsklimat yieldar inte 3-5%. De räntefonder som yieldar 3-5% ger inte max drawdown på 5% i alla marknadsklimat.

Lycka Till!!!!

Det är många rådgivare som är ute nu i baisse tider och råder sina kunder att vikta upp aktiedelen. Eftersom jag själv är lite av en motvallskärring så gillar jag ju de här råden snäppet bättre än haussemäklarna som bara säger köp när pilarna pekar upp. Därmed inte sagt att någon grupp är bättre än den andra. Hursomhelst, det framgår inte riktigt alltid vad motiven är för att köpa dippen. Jag menar om personen ifråga inte tror på recession, ja då är det ju kristallklart köp. Det fattar ju vem som helst.  Men idag stötte jag på en som inte hade någon uppfattning om recession lurar runt hörnet eller ej. Risken är förmodligen rätt hög sa han. Det intressanta är att han tyckte man skulle köpa ändå. Man ska alltid köpa på dipp menade han. Han jobbar med pensionspengar så jag antar att han har ett långsiktigt bias. Men jag kunde inte riktigt släppa hans antagande. Att köpa på dipp är alltid bra. Är det verkligen det?

Sedan våren 2003 (botten efter IT-kraschen), alltså senaste 16 åren, så har det ALLTID varit bra att köpa dippar på upp till 20%. Börsen har repat mod och sett nya toppar varje gång. Förutom en gång. Under 2007-2009. Det vi i folkmun kallar för The great recession. Men jag undrar, var det så fel att köpa första dippen där också?

Jag har tittat på MSCI World Net Total return i svenska kronor. Det man generellt skulle kunna kalla ”de globala aktiemarknaderna”.

Världsindex toppade ut i augusti förra året och föll sedan med 18% fram till i december. Världsindex toppade ur i juni 2007 och föll sedan med drygt 20% till januari 2008. Inte olikt det som hänt nu senast. Låt säga att man lyssnat på någon, precis som idag, som säger: det spelar ingen roll. Om man sparar långsiktigt ska man alltid köpa dipparna.

Okej, vi vet ju att börsen inte bottnade i januari 2008 utan fortsatte ner med 28% till mars 2009. De som var med på den tiden, bla jag själv, minns att det var inte lätt att luta sig tillbaks och säga till sig själv. Det är lugnt, det löser sig, det blir bra på sikt. Den är nog den sista känslan någon hade då. Men låt säga att man ändå köpte på dippen i januari. Hur bra eller dåligt blev det?

Ja faktum är att redan i januari 2010, två år efter ditt dipp-köp, så var du plus minus noll. Det tycker inte jag är så farligt trots allt.

För att få någorlunda avkastning och kompensation för ditt risktagande var du tvungen att vänta i 6 år till januari 2014. Då skulle du fått 5% ränta om året. Inte hårresande, men ändå nåt.

Jag vet, för många som följer marknaden så känns 6 år otroligt länge. Att vänta 2 år på break even känns ju också för jävligt. Men för passiva pensionssparare med mer än 10 år kvar till pension så ligger det kanske nåt i det där med att ALLTID köpa dippen, oavsett om vi störtar in i recession eller ej. Oftast gör vi ju faktiskt inte det.

Sen måste man ju ha nåt att köpa för…. där de flesta pensionssparare ligger full investerade. Så möjligheten kanske inte ens finns på bordet.

En annan aspekt av att stå utanför krascher handlar om att man också måste KÖPA IN SIG I MARKNADEN igen. Annars riskerar man att på sikt bli slagen av BUY and HOLD strategin. En god vän till mig lyckades sälja kring toppen 2007, och var minst sagt mallig över detta. Jag förstår henne. Men tror ni hon köpte 2009. Såklart inte. Om hon var negativ till världen 2007 så trodde hon på undergång 2009. Efter att malligheten övergått i stress vågade hon först köpa under våren 2016. 9 år senare. Totalt sett hade det varit smartare att sitta på en Global index fond.

Att ha en strategi för att öka aktieexponeringen är lika viktigt som för att minska exponeringen. De är kommunicerande kärl. De flesta har inte psyket och kunskapen för detta, och då blir det inte bra lång sikt. Till alla dem så är kanske inte rådet ”köp dippen” ett så dåligt råd kanske. Men räkna med 5-10 års horisont för att du ska vara hyggligt säker på att det blir en bra affär.

Trevlig kväll!

Idag får vi alltså en ny regering. Jag kan tycka att Stefan borde skicka en bukett blommor till Jimmy och tacka så mycket. Det är tack vare Jimmy som Stefan blir statsminister idag trots att en majoritet i Riksdagen inte vill se honom som vår statsminister. Det är ju rätt anmärkningsvärt.

Jag skrev några rader dagen efter valet. Nu vet vi….

Interna eller externa recessionsfaktorer?

Med tanke på att alla är så upptagna med att följa det svenska regeringsbildandet, eller Brexit, eller nedstängning av den Amerikanska statsapparaten, eller handelsdiskussionerna så glömmer ni det viktigaste. Ekonomin och makroutvecklingen. Vilket tur jag finns 😉

SPX tangerade Fib50% igår och är inte längre översåld, snarare tvärtom! Marknaderna går starkt och baissekänslan från i julas är som bortblåst. Att det är ett kortsiktigt säljläge är inte analysens kärna. It´s a fact. Utan vad som händer när säljarna kommer in. Snabb rekyl och sen rakt upp igen och långa köpsignaler, ELLER, nya bottnar? Jag vet inte. Ser man till US10yrs så kan den rent tekniskt gå mot 2,80% ish, vilket i sig skulle vara förenligt med bra börs, utan att signalera något annat än att vi är i en rekyl i fallande trend. Inte mer. Jag skrev under juldagarna att vi stod inför en c10% rekyl. Nu är vi i princip där.

OMX har tangerat Fib38% men har gap på 1,506. Nästa anhalt är Fib50 och de gamla topparna. Stoxx är nära Fib38 och Dax har en bit kvar. Men håll koll på USA. Det är dem som bestämmer riktningen. Det kan gå lite till… men själva analysen är densamma. Snart kommer säljarna in och det är då det börjar bli intressant. Några långa köpsignaler har vi ännu inte!

I grunden är jag ju positiv av det enkla skälet att räntekostnaderna världen över, och i synnerhet USA, är inte TILLRÄCKLIGT höga för att fälla konjunkturen och tvinga in oss i recession. Soft patch ja, recession nej. När marknaden fattar det kan OMX gå till 2,000 i ren multipelexpansion då man inte räds vare sig höga räntor eller fallande vinster (recession)

Samtidigt vill jag göra en historisk tillbakablick. I maj 2008 handlades världsindex bara 10% från toppen 2007. 10 månader senare hade börsen halverats. Slakt. Jag tror inte detta är maj 2008. Men säker kan man aldrig vara. Jag hoppas detta är juli 2006 😉

New York Empire FED kom för några dagar sedan in på 3,9 mot väntat 10,75 och fg 10,90. Svagt! Sen igår kom Philly Fed in på 17,0 mot väntat 10,0 och fg 9,4. Otroligt starkt. Egentligen var det bara lagerkomponenten som var svag, vilket inte är hela världen. Att man håller små lager är bra om efterfrågan tilltar. Det klassiska är annars att man har väldigt stora lager när goda tider vänder till dåliga, vilket gör att man stänger ner produktion och försöker kränga lagret istället. Vilket snabbar på nedgången. New Order komponenten var stark. Det är lovande. Sen kan jag tycka det kommer lite väl tidigt. Men ändå. Svag Empire och stark Philly. Hittade nedan chart på twitter som visar att mixen av dem indikerar att ISM kanske inte ska falla så mycket till….. det är ju intressant för alla oss som tror på soft patch, och inte recession.

Sen kom core PPI från USA. 2,7% mot väntat 2,9 och fg 2,7. Känns som om att priserna i producent ledet börjar fade out lite nu…. vilket är rimligt med tanke på indirekta effekter av energi priser, handelsbråk och soft patch. PPI har en drivande påverkan på CPI. Sen ibland blir det mer eller mindre, vilket handlar om företagens pricing Power gentemot konsumenten.

US NAHB index, som är ett ledande index för amerikanska fastighetspriser kom in på 58 mot väntat 56 och fg 56. Starkt, och detta är viktigt. På sistone har amerikanska fastighetsbolag gått bra i spåren av FED duviga anslag. Det är även detta som NAHB reagerar på. Att tro att priserna ska fortsätta upp efter 9 höjningar är naivt. Men skulle fastighetspriserna börja falla brant, så ser hushållens balansräkningar sämre ut, och då sjunker consumer confidence, vilket i sin tur slår mot konsumtionen, tillväxt, jobbskapande osv…. och börsen. Så det är inget bra. Därför är det goda nyheter om nedgången i NAHB stannar av och planar ut. För det är vad priserna också kommer göra i så fall. Det skulle också lira med soft patch. Mycket välkommet!

Kärninflationen från Europa, som jag tänker sluta rapportera om, kom in på 1,1 mot väntat 1,1 och fg 1,1. Snark!

HOX Valuegard kom med statistik över svenska bostadspriser idag. Så här ser chartet ut!

För det första vill jag säga att jag justerat den till 12m ledande från tidigare 6m. Detta då det blir en bättre match, men också efter att ha talat med en kontakt på en av våra banker som var rätt initierad. Han menade att 12m är mer rimlig ledtid mellan att bostadsobligationens förändringar ger förändringar i den 5 åriga bundna bostadslånet. I nästa steg finns det fördröjningar mellan det 5 åriga bolånet och kalkylräntan i bolånelöftena. Därefter finns det en ledtid mellan att en bankkund får ett lånelöfte och att de faktiskt gör sin bostadsaffär.

För det andra måste jag be om ursäkt för att jag har skrivit fel och kanske vilselett någon. Jag har skrivit att bostadsobligationen gått ner i ränta sen Ingves höjde, och att det är positivt för priserna. Detta är fel. Den har gått upp.

Under tumultet under hösten gick den 5 åriga bostadsobligationen från 0,84% den 11 oktober till 0,63% som lägst den 12 december. Detta är i förlängningen något som är positivt för bostadspriserna. MEN, sedan den 12 december fram till igår har den stigit till 0,84% igen. Dvs räntan har inte gått ner sen Ingves höjning utan upp.

Tittar man på chartet ovan så har priserna chans att stiga 3-5% nu under våren. Det är inte orimligt ur ett rent säsongsmässigt perspektiv. Dock har vi alla osålda nybyggda lägenheter där ute. De skulle kunna få uppgången att utebli. Under andra halvåret väntas, enligt chartet, flat prisutveckling.

Men frågan är var bostadsoblisen ska ta vägen? I oktober stod den i 0,64% samtidigt som den 5 åriga STATSobligationen låg på 0,18%. 46 punkters skillnad. HELT normalt ur ett historiskt perspektiv. Nu ligger statsobligationen på 0% och bostadsoblisen 0,84%. Det är 84 punkter. Det är en hög spread ur ett historiskt perspektiv. Jag skulle nästan kunna säga att det är en första misstroende signal från räntemarknaden vad gäller svenska fastighetssektorn. Men det är det inte. Statspapper har fallit, MEN Spreadarna har under Q4 stigit överallt. Det är för att man varit rädd för recession. I en risk off miljö vill man bara ha statspapper, och inget annat. Därför har statspappret gått från 0,18 till 0,0 medan bostadspappret gått från 0,64 till 0,84%. Men 84 punkter. Är det rimligt?

Hur ska vi tänka? För det första är det galet att ett 5 årigt statspapper ger 0% när 3m Stibor ligger på 0%. Samma!!!! Det är sjukt. Givet var Stibor ligger så borde en 5-åring ligga på 0,75-1% och bostadsoblisen på 1,25-1,5%. Då finns det såklart nedsida på fastighetspriserna nästa år på typ 10%. Det är mitt base case som bygger på att Ingves höjer EN gång i höst. Men på kort sikt kan även bostadsoblisen falla tillbaks mot 0,5% om tiderna blir bättre och Statsobligationen ligger kvar kring 0%.

Det har ännu en gång skrivits om indexfondernas fantastiska värld. Denna gång av den annars så kloka Per Lindvall.

https://realtid.se/kronika/per-lindvall-dumma-indexfonder-ar-smartast-i-langden

Men jag vet inte om detta är så smart. När jag läser någonstans att passivt förvaltning är något väsensskilt från aktiv förvaltning. Då vet jag att avsändaren inte riktigt förstått.

Så här är det. Passiva produkter är lika dumma, eller smarta, som aktiva produkter. FÖRE AVGIFTER. Lägg detta på minnet.

Så här är det. En aktiv produkt handlar om att de väljer bort aktier de inte tror på. Men det betyder inte att vissa aktier blir liggande på någon aktiekyrkogård. De ägs av någon annan som inte delar samma uppfattning. Ett år senare är någon upp säg 20%, och den andra säg 0%. Index är inget annat än en funktion av de två, låt säga 10%.

Summan av alla indexförvaltare går som index.

Summan av alla aktiva förvaltare går som index.

Låt säga att det inte går att lista ut vilken aktiv förvaltare som valt rätt aktier. Om du slumpvis väljer en aktiv förvaltare så är det 50% chans att du väljer en som går bättre än index. Om du slumpvis väljer en till så är det 50% chans att han går sämre än index. Den förväntade avkastningen av de två valen är en utveckling i linje med index.

Så passiv och aktiv förvaltning hänger i hop. Passiv index förvaltning är samma sak som summan av all aktiv förvaltning.

Du kan alltså välja mellan 50% chans att gå bättre än index, vilket är samma sak som att ta 50% risk att gå sämre än index, eller att köpa en indexprodukt som ger dig index avkastning till 100% sannolikhet. De viktade sannolikheterna är desamma. Ingen produkt är smartare eller dummare.

DETTA INNAN AVGIFTER ALLTSÅ

Efter avgifter blir det annorlunda. Eftersom aktiva produkter kostar 1% mer om året i avgift, så blir det mycket pengar i ett 30 årigt pensionssparande. Pengar som de aktiva förvaltarna måste överavkasta.

Men eftersom summan av alla aktiva förvaltare alltid kommer att vara index, så kan de inte som grupp slå de passiva fonderna, EFTER AVGIFTER. Det är matematiskt omöjligt. Som grupp kan de inte överprestera. Som grupp kommer de garanterat att gå sämre. Som grupp måste de gå sämre med ca 1% om året på lång sikt.

Justerat för avgiften så går kanske 70% sämre, och 30% bättre än index. Totalt i snitt sämre. Men man ändå kunna hävda att 30% av de aktiva fonderna slår index på lång sikt. Men de är långt färre. Ner mot 10%. Det handlar om att väldigt få aktiva fonder lyckas slå index uthålligt år efter år. Anledningen är att om en fond har ett eller antal bra år, så kan du ge dig fan på att det kommer att antal dåliga år. Det är bara en fråga om när. Det gör att även bra aktiva fonder tvingas mot mitten, dvs index. Sen var det där med avgiften. Den gör skillnaden.

Sen finns det en liten grupp på mindre än 10% som även på lång sikt lyckas gå bättre än index. Vilka fonder det är lätt att hitta i Morningstar. Det är svårare att veta vilka det är om 10 år. Det är egentligen det diskussionen borde handla om. Går det att identifiera dem på förhand?

Jag kan tycka att fondavgiften på aktiva och passiva skulle vara lika hög. Då hade det varit äpplen och äpplen, och som grupp hade de presterat lika bra. Ingen hade varit dum, alla hade varit dumma. Typ! Då hade det också varit upp till var och en att satsa på 100% indexavkastning, eller ta den 50% chansen att slå index.

Sen finns det en aspekt till. Risk. Jag vet att de flesta fokuserar på avkastning. Men risk borde ta större plats i sparandet. Problemet med index är nämligen två saker.

1, Stora bolag väger mer än små. Det finns ingen forskning som visar att stora bolag går bättre än små. Snarare motsatsen. Dock till högre risk.

2, Högt värderade bolag tar större plats än lågt värderade, allt annat lika. Låt mig vara tydlig. Jag skriver inte detta för att lågt värderade bolag utvecklas bättre. Då hade det varit enkelt att slå index om alla bara undvek högt värderade bolag. Så enkelt är det inte. Men när the shit hits the fan brukar högt värderade bolag gå sämre. Det finns heller ingen forskning som visar att högt värderade bolag över tid slår lågt värderade bolag.

I en aktiv förvaltning kan man rätt lätt eliminera de här två punkterna. Då sänks risken i fonden. Det betyder inte att avkastningen blir högre. Det betyder bara att den blir bättre i regniga dagar, och sämre under soliga. För vissa borde det vara värt en del. Särskilt bland sparare som tycker att aktiemarknaden över tid ger en så pass bra avkastning att de vill ha aktier, men de är beredda på att ge bort positiv avkastning när det är hausse i utbyte mot mindre negativ avkastning när det är baisse. Även om totalavkastningen över tid inte behöver bli bättre.

Jag tittade på gruppen Globala aktiefonder i Morningstar, som jag sen jämförde med MSCI World Net total return ex avgift.

Tid                                      MSCI World                          Globala aktiefonder

3m                                      -4,6%                                       -3,4%

6m                                       -5,2%                                       -6,4%

12m                                      -2,6%                                       0,4%

3 år                                       43,7%                                      37,8%

5 år                                        82,0%                                     70,3%

Resonemanget stämmer rätt bra. Dvs de går ungefär lika. På kort sikt slår inte avgifter genom. Men dem gör det på lång sikt.

Apropå fondprestation. PPM kommer stänga ner 269 fonder. Det är väl ok om fonderna

1, har presterat dåligt

2, har tveksamma förvaltningsbolag bakom sig

3, inte har Hållbarhet med i förvaltningen

OCH att de fonder som finns kvar på fondtorget efter utrensningen har motsatsen. Dvs uppfyller ovan punkter.

TROR NI MAN HAR UPPNÅTT DETTA?

https://www.realtid.se/arets-fond-sparkas-ur-ppm

Nej såklart. Allra skandalen i kombination med inkompetens har skapat detta.

Jag tror visst att många fonder av de 269 inte uppfyller kriterierna ovan. Men några gör det. Ändå åker de ut. Det värsta är att de som finns kvar är också en brokig skara. Vissa lever upp till kriterierna. Andra gör det inte. Hur kan man vara nöjd med den här åtgärden?

Av den här 269 fonderna som åker ut så skickas pengarna in i de statliga alternativen. Hur säkerställer Pensionsmyndigheten att spararna har rätt risk i sitt sparande efteråt? Om du är under 55 år så får du 100% AP7 Aktiefond. Men tänk om någon inte vill ta den risken idag. De kanske ligger i en räntefond med låg risk som åker ut. Vem tar ansvaret om börsen halveras, och staten har tvingat in ditt pensionssparande i en aktiefond, från en räntefond? Ingen såklart. Visst, man kan gå in och byta till en räntefond dagen efter flytten. Men ändå!

Ni som drivit genom detta beslutet. Hur sover ni på natten?

Vilket leder oss in på lovsången av AP7 Aktiefonden.

Om man hade tagit en index fond, eller en index ETF, som följer MSCI World Net Total Return, använt samma belåning som AP7 sen fonden startade. Så hade den belånade indexprodukten presterat bättre än Ap7. Både absolut och riskjusterat.

VARFÖR ÄR DET INGEN SOM BELYSER DETTA KRITISKT? Är det för att Allra på många sätt var ett sämre alternativ? Eller är det för att de som granskar det här inte förstår sånt här?

Fondtorget var inte bra. Massor med dåliga fonder och oseriösa förvaltare. Det enda bra är att man har haft en ambition att ta tag det. Det är HUR man tagit tag i det som jag vänder mig emot.

Trevlig helg!

Tittar man på oljan, VIX och till viss del dollarn så får man lite av Risk-on känslan. Men tittar man på kopparpriserna och räntemarknaden så visar inte dem på samma typ av optimism. Vem är lagging och vem är leading? Vem fladdrar och är opålitlig och vem kommer få rätt? Svårt att säga. Vi är inne i en rekyl på Sep18 nedgången. Inget trendskifte kan än så länge styrkas. Om vi inte redan har toppat ur, så lär vi göra det inom kort. Därefter blir det intressant att se om vi ska sätta nya bottnar, eller sätta en ny högre. OMX har ett första stöd av vikt kring 1,435. Time will tell!

Nedan chart är intressant, för det visar med all tydlighet hur FED med sina räntehöjningar effektivt har dödat konjunkturer historiskt sett.

Vilket leder oss in på nästa chart.

Jag hatar egentligen den här bilden. Den vill få oss att tro att FED har höjt normalt antal gånger. Men det är en RIKTIGT svag analys. Direkt börjar jag tänka, senaste 9 höjningarna var 25 punkter styck. Har det varit så historiskt? Nej. Jag tänker också att det är skillnad att höja från 0 till 2,25 jämfört med 5 till 7,25. I det senare fallet ökar räntekostnaderna med 50%. I det första fallet med mer.  Den grafen som egentligen hade varit intressant är att se hur RäntanXSkulderna, dvs räntekostnaderna i relation till inkomsterna hade förändrats. Det är nämligen så att FED höjer för att inflation och tillväxt är på väg upp. Men i takt med höjningarna så gröper räntekostnaderna ut inkomsterna på ett sätt där tillväxten till slut planar ut (då slutar FED att höja) för att sen vända ner (vilket får FED att tids nog sänka). Jag skulle vilja se ett chart som visar räntekostnadernas andel av bruttoinkomsterna vid varje räntetopp. Min gissning är att vi då hade legat en bra bit under.

Nedan chart facsinerar. Den förklarar till stor del varför USA outperformat världen.

Det är också anmärknignsvärt att vinsterna idag inte är högre, ex Tech, än de var 2007. Låg strukturell tillväxt i världen är förklaringen.

På samma bog, har vi inflation. Du hör ibland folk säga ”har vi ingen inflation!!! I helvete heller jag tycker allt blir dyrare. Ta bara lunchen”. Samtidigt kan vi konstatera att det är ett enormt pristryck på andra saker.

Sanningen är den att 1, vi kan utgå från lönerna som i snitt vuxit med 3,2% om året i USA senaste 20 åren vilket 2, gör att inflationen har legat på c2,2% om året under samma period. Priser på varor och tjänster ”cirkulerar” kring inflationen. Huruvida de ligger ovan eller under beror på globalisering, digitalisering, konkurrens och disruptiva faktorer. MEN det intressanta är att priserna AGGREGERAT aldrig kan bli nåt annat än storleken på de samlade lönerna. Lönerna är ROTEN till priserna. Valutan, dvs dollarn, har ju snurrat runt en del under de här åren. Över tid kan man krasst konstatera att eftersom valutan mean revertar har den ingen långsiktig bärighet på priserna.

Apropå priser. Svensks inflation kom igår. KPIF ex energi, det jag kallar för kärninflation, kom in på 1,5% mot väntat 1,4 och fg 1,4. Eftersom svensk lönetakt ligger på c2,5% så är alltså detta inte så mycket att bråka om! 2% ligger VÄLDIGT långt borta, och det vet Ingves om!

Det har ju skrivits en del om att räntorna på korta bolån har stigit, till följd av att Stibor3m gått upp som ett resultat av Ingves höjning. Samtidigt har jag lyfta fram det faktum att statsobligationernas räntor på längre löptider gått ner till följd av tumultet i världen. Detta har dragit med sig bostadsobligationerna, och nu SÄNKER man bolåneräntorna på långa löptider

http://www.dagensps.se/privat-ekonomi/bostad/nu-sanker-banken-rantan-om-du-binder/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_custom%5Bapsis%5D=1057421691&utm_medium=email&utm_source=apsis

Vad få fattar är det paradoxala i att tumultet i världen är bra för bostadspriserna i sverige (då lånelöftena blir generösare med lägre bostadsobligationsräntor allt annat lika), och att Ingves höjning endast är marginellt negativt. Netto av båda är POSITIVT för priserna. På fredag kommer HOX-data. To be cont.

US Core CPI kom i fredags in på 2,2% mot väntat 2,2 och fg 2,2. Inga konstigheter. Senaste 7 åren har den pendlat mellan 1,6 och 2,4 med ett snitt på 2,0%. Core PCE har rört sig på samma sätt fast några tiondelar lägre. Ur Feds perspektiv kan de vara rätt nöjda. Men det är en klen tröst. Jag tror de är oroliga över vad som kommer hända framöver. Det är nämligen inte helt självklart. Dock oerhört viktigt.

Det råder inga tvivel om att Amerikansk ekonomi kommer varva ner under 2019. Ingen recession, men en klar soft patch. Det tror FED också. Annars hade de inte flaggat för att pausa räntehöjningarna och max höja två ggr i år. Men det är inte själva problemet.

Det stora problemet är var inflationen kommer ta vägen. Vilket handlar om var lönerna tar vägen.

Lönerna ligger i skrivande stund på 3,2%, viket lirar med core PCE om 2,2 och core CPI några tiondelar högre (historiskt har skillnaden mellan core PCE och core CPI pendlat mellan 0 och 0,5%). Ungefär där vi är idag. Lite högre!

Om lönerna fortsätter upp mot 3,5-4%. Då kommer inflationen också dra mot 2,5-3%. Är lönerna flat kommer inflationen ligga kvar kring 2%. Kommer lönerna ner något så gör även inflationen det.

Om inflationen drar mot 3% så kommer inte FED att kunna ”pausa” särskilt länge. Oavsett vad de vill. Det skulle skapa en svag dollar som gör att inflationen stiger ännu högre över tid, och till slut kunna skapa ett förtroende problem för FED. Drar inflationen mot 3% så kommer FED behöva höja vidare. Så enkelt är det!

Många tror att dagens ränta om 2,25% kan sätta landet i recession. Jag är skeptisk till detta. Räntekostnaderna utgör för liten del av inkomsterna. Men om de fortsätter att höja mot 3%+ vilket skulle vara resultatet av stigande inflation/löner, så kan vi vara rätt säkra på att recessionen kommer 2020. Räntekostnaderna kommer se till att det blir så. Men håller sig inflationen på dagens nivåer alt faller tillbaks något. Då kan FED vila på hanen och då är chanserna goda att vi skjuter recessionen på framtiden.

Så frågan är vad som händer med lönerna. Här finns två skolor:

1, Den första ser en tajt arbetsmarknad efter många år av positiv tillväxt, vilket gör att det inte längre går att anställa från gatan, utan man måste ragga från konkurrenten vilket gör att lönerna börjar stiga. Efter ett tag sprider sig lönerna bland övriga arbetstagare. När detta väl får fäste spelar det inte så stor roll vad som händer i övriga ekonomin. De brukar stiga ändå. De är inte särskilt rädda för soft patch heller. Logiken är att vi människor har en tendens att bli glada över högre lön, och spenderar gärna hela löneökningen. Detta gör att tillväxten blir ganska god och soft patchen blir både kort och grund. Stämmer den här skolan kommer löneökningarna att fortsätta och FEDs paus bli kort. Räntorna kommer att fortsätta att stiga mot bakgrund av hyfsad tillväxt, högre löner och inflation. Sen är det klart att det finns en gräns för hur mycket lönerna kan stiga om tillväxten är för svag. Särskilt på medellång sikt så kan inte löner, inflation och räntor stiga samtidigt som tillväxten sjunker undan. De kommer kroka tag i varandra till slut. Men nu pratar vi 2019, och soft patch.

2, Den andra skolan ser hur de senaste årets starka tillväxt tvingat upp lönerna på 3,2% men att soft patchen gör att de inte kommer att fortsätta. Lönerna är en funktion av det som varit, inte det som kommer, i första hand. I andra hand leder högre löner till god tillväxt. MEN, löneökningar kräver mer än bara tajt arbetsmarknad, de kräver även god tillväxt. Det handlar också om skuldberget. Ökar lönerna med 1%, så ökar även inflation och räntor. Eftersom skuldberget är så pass mycket större än inkomsterna så äts löneökningarna upp av räntekostnadsökningarna. Nettot är negativt. Det gör att tillväxten faller. Företagen som har fokus på vinst, är inte intresserade av att höja löner när vinsten kommer in sämre än väntat. Arbetstagarna är inte heller så kaxiga vid löneförhandlingarna om arbetsgivaren precis sagt upp ett gäng anställda för att försvara vinsten. Löneökningarna kommer av sig.

Historiska jämförelser haltar. För 10 år sedan (2008-2018) hade amerikanska staten en liten statsskuld. Idag har den mer än dubblats sett till skatteintäkterna (inkomsterna) som finansierar räntekostnaderna om inte staten väljer att låna för att betala räntekostnaderna (dvs budgetunderskott). Årtiondet innan, dvs från 1998-2008, var det amerikanska hushåll som hade en liten skuld sett till inkomsterna. Men ökade den kraftigt fram till 2008. Därefter har den varit stabil sedan 2008 sett till inkomsterna. Men faktum kvarstår. Om man jämför (statsskuld+hushållens skulder) / inkomsterna idag jämfört med för 20 år sedan är bilden annorlunda. Löneökningar leder inte till högre tillväxt, då räntekostnaderna äter upp dem, givet att löner leder till inflation som leder till högre räntor. Alltså haltar historiska jämförelser som många i den första skolan ofta refererar till.

Detta innebär att soft patch och dagens räntor kommer leda till lägre tillväxt, löner som inte fortsätter upp, och därmed inflation som ligger kvar kring 2% alt vänder ner. Detta gör att FED i lugn och ro kan ligga kvar på dagens styrränta om 2,25%. De är inte tvingade att höja.

Vilken skola som kommer bli verklighet kommer vara avgörande. Om det är den första så kommer FED att bli tvungen att höja och då står vi inte bara inför soft patch, utan påföljande recession. Då kommer FED förvisso att nolla räntan på kort tid. Men då är handduken redan kastad. Eller gäller skola två, och då kan FED vila på hanen och förhoppningsvis leder soft patch till återhämtning då räntekostnaderna är hanterbara och ekonomin kan ta nya tag. Något som förvisso kan leda till stigande löner, inflation, räntor och slutligen recession. Men det är en senare biff.

Nyckeln i det här som ni förstår är huruvuda lönerna fortsätter eller ej. Skola 1 eller Skola 2. Jag hoppas och tror på skola 2, men säker kan man inte vara. Vi kommer få viktiga signaler från räntemarknaden såklart. Det har jag skrivit om tidigare. Det finns såklart även en risk att vi rullar över i recession utan höjningar, men risken är klart mindre.

Så utöver räntemarknaden behöver vi även ha koll på lönerna. Löner över 3,5% gör det svårt för FED att pausa räntehöjningarna. Även om tillväxt pekar åt andra hållet.

Nedan chart visar med all tydlighet vad som händer med vinstmarginalerna när löneinflationen tar fart i slutet på konjunkturen.

Men det finns som sagt en EXTREMT viktig aspekt att förstå här. Historiskt när lönerna tar fart i slutet på konjunkturen, så spenderas lönehöjningar, vilket gör att tillväxten, eller låt säga försäljningen också ökar för företagen. Det gör att vinsten ÖKAR, trots att vinstmarginalen faller.

Tänk er ett företag, med försäljning 100, lönekostnad 50 och vinst 50. Sen ökar lönerna med 10% till 55, men försäljningen ökar till 108. Vinsten stiger  från 50 till 53. Marginalen faller från 50 till 49% men det spelar inte så stor roll då vinsten i absoluta termer.

Säg att räntekostnaderna gör att konsumenten inte kan spendera mer än 103, men lönerna ökar ändå till 55, då blir vinsten bara 48. Återigen krymper marginalen till från 50 till 47%, men med den stora skillnaden att vinsten sjunker i absoluta termer. Det är det senare jag är rädd för nu. Vad företagen kommer göra då är att banta lönekostnaderna, dvs göra sig av med folk/sluta anställa…. och då har jag svårt att lönerna drar iväg!

MEN, det finns mycket som pekar på att lönerna kan bli högre framöver.

Men nedan chart bygger ju på att företagen letar folk…. slutar de leta folk så faller den blåa.

Den här visar att många säger upp sig… antagligen för att de känner sig trygga i att hitta ett nytt bättre, roligare och mer välbetalt jobb. Slutar företagen att anställa… så slutar folk att säga upp sig.

Företagen säger också i hög utsträckning att de kommer att behöva höja lönerna framöver. Visst i goda tider med en tajt arbetsmarknad är det så. Men blir det lite sämre så…..

Jag bara säger att: man ska inte ta gift på att lönerna kommer stiga. Det beror mycket på hur soft patch slår och hur sentimentet påverkas.

I veckan kommer svensk inflation, HOX index,  US detaljhandel, NAHB index, inflation från Europa, Philly FED och Empire FED. För att nämna de viktigaste. Men även kanske news från handelsbråket mellan USA och Kina. Kan bli en sell on facts om det fortsätter upp. CNY, kinas valuta, har stärkts ordentligt på sistone. Man prisar in goda nyheter.

Jag förstår vad ni tänker! Hur korkad får man vara. Men själva mellanskillnaden av att sälja idag och köpa tillbaks högre upp kan komma att visa sig vara en väldigt billig försäkring. Försäkring om det inte blir som man tänkt sig!

Faktum är att jag ligger utanför och har inte mycket att sälja. Jag ligger utanför i avvaktan på köpsignal.

Men att ställa sig utanför nu, efter att marknaden korrigerat så kraftigt, och äntligen börjar vädra morgonluft. Är det så smart? Ja det beror på. Är detta en hastig rekyl inför nya bottnar, eller är det början på en ny resa?

Jag hoppas på en ny resa. Underbyggd av att:

1, Vi vill att FED ligger stilla! Vänta och se-läge likt det vi såg 2006-2007. Höja är bättre än att sänka. Men ligga stilla är bäst.

2, Att kärninflation och löner inte rusar iväg (pga softpatch BNP sub2%) och ställer till det för FED, dvs med stigande inflation och fallande tillväxt.

3, Flat vinsttillväxt. Nedrevideringarna bottnar ur snart.

4, Schysst värdering enligt ERP

5, Räntor som inte faller utan är stabila, och där Yieldkurvan håller sig kring -0,5 till +0,5

6, Där ISM mfl inte går under 50ish utan studsar och stabiliseras. Surpriseindex studsar

7, BBB spreadarna är stabila

8, Dollarn går inte under 1,12 mot euron… snarare tvärtom fortsätter den mot 1,18 i första hand, och kanske till och med 1,25 i förlängningen.

MEN, jag är inte SÄKER. Jag vill se styrka och köpsignal.

I en bearmarket är uppgångar väldigt impulsiva och kraftiga och skapar good feel i marknaden. Därför vågar ingen sälja in i dem. Tvärtom tror många att det har vänt och köper. Men återigen sätts nya lows.

Klassiska korrektioner ligger på Fib38 och som bäst kring Fib50. SPX har stämt av sin Fib38 igår. Den kan gå vidare, men jag vill bara säga det. US10yrs är också upp på nivåer som tidigare var stöd. Vad händer där. I min värld var okt-dec förra året oroväckande svag. Därför vill istället se styrka och bekräftelse innan jag blir positiv. Så länge som jag inte är positiv. Är det ännu bara en korrektion i fallande trend. Risken för nya bottnar är överhängande så länge som köpsignalerna inte infrias.

DÄRFÖR säger jag, SÄLJ….. och köp istället tillbaks dyrare.

Det vi inte vill se i år är:

1, Räntorna fortsätter att falla. Jag vet vad ni tänker. ”Var det inte stigande räntor som skapar problem?”. Jo, så är det. Men när marknaden ser problem, då faller räntorna.

2, Yieldkurvan börjar stiga kraftigt, för att korta räntor faller snabbare än långa. Är det någon som får stiga så är det 10-åringen samtidigt som 2-åringen står stilla.

3, FED börjar prata om att sänka. Hellre höja faktiskt, även om det senare leder till problem längre fram. Höjer FED lär nämligen inte räntorna falla…. det är det viktiga.

4, ISM inte drar ner mot 40 och därmed gör det omöjligt för surpriseindex att lyfta, BBB spreadarna inte drar i taket, Vinstrevideringarna fortsätter söderut och gör att positiv vinsttillväxt 19/20 istället blir negativ. Förluster alltså!!

5, dollarn går till 1,05eur

I januari 2008 korrigerade vi först Fib38 (som idag typ), och sen satte vi en ny botten. Sen gjorde vi en fib 50% framåt försommaren, och sen kraschade det. Något liknande lär hända igen om punkterna 1-5 ovan infrias. Infrias däremot punkterna 1-8 ovan så kan vi mycket väl sätta en ny botten, men det är ganska oviktigt. Det viktiga är att börsen lär stå väsentligt mycket högre 3-12 månader ut.

Mitt base case är att man kan göra stark avkastning i år. Det bygger i grunden på att 2,25% i styrränta får konjunkturen att bromsa in, men inte gå in i recession. Räntekostnaderna är inte tillräckligt höga.

Man kan också uttrycka det så här:

Räntemarknaden påminner mig om hösten 2006, då FED hade höjt kraftigt under lång tid, men tog foten från bromspedalen och slutade höja och låg med oförändrade räntor i ett år. Börsen rallade då konjunkturen inte gick in i recession utan tuffade på. Aktiemarknaden däremot påminner om januari 2008 där hösten hade varit svag, men där vi stod inför en stark vår, och krasch under andra halvan. Jag säger bara en sak om det där: Räntemarknaden är smartare än Aktiemarknaden.

Var positiv, men stå utanför och avvakta köpsignal.

Kinesiska valutan är på nivåer som vi senast såg efter G20 när optimismen spirade… om det kommer ut nåt positivt kan marknaden gå nån procent till. Fib50%, säkert. Lång köpsignal? Kanske.

Just nu tittar jag lika mycket på 2-åringen som 10-åringen.

/J