Kortsikt's Blog

Vissa har tolkat mig som positiv, och att ränteuppgången är inget att bry sig om. Så är det inte.

Jag bara säger att för att börsen ska krascha så krävs det ett vinstfall på 20-30%, vilket drar med sig multiplar och så vips har man halveringen på 6-18 månader. Men för att skapa detta vinstfall krävs recession. Dvs negativ BNP tillväxt och stigande arbetslöshet. För att detta ska hända så krävs väsentligt högre räntor än idag, och för att vi ska få det krävs strukturell kärninflation klart över 2% med matchande löner. Det har vi inte sett några tecken på ännu. Främst lönenivåerna saknas. Men de kanske kommer? Sen måste man komma ihåg, att börsen prisar in elände med minst 12-18 månader innan. Så om vi pratar recession 2020, så börjar det prisas in redan nu. Redan i slutet av 2019 så har vi avklarat större delen av nedgången. Men för att ÅSTADKOMMA recession 2020, så behöver vi väsentligt högre räntor nästa år. För detta krävs höger löner än idag. DET ÄR DETTA SISTNÄMNDA SOM SAKNAS. Men som sagt, det kanske kommer!

Men om de inte kommer. Ja då tror inte på krasch, utan snarare BUY the dips marknad. Nej, jag anser inte att marknaderna är billiga. Trailing PE i USA ligger på ca 22 och med en 10-åring på snart 3,5% så ligger min förenklade ERP på (1/22)-3,5=1%. Det är inte mycket till riskpremie. Det är dyrt. (2-4% är fair, över 4% billigt, under 2% är dyrt) Men resten av världen är billigare (främst tack vare lägre räntor, men ÄVEN lägre multiplar). Så snittet för hela världen är nästan neutralt ur ett historiskt perspektiv. Å andra sidan hävdar många att räntorna är dopade där. Det är bara i USA de har normaliserats. Svar Ja. Det stämmer. Men titta på de olika centralbankernas förutsättningar. De är inte direkt lysande. De står inte inför stora höjningar närmaste året. Då kvarstår faktum att aktier är rätt attraktivt värderade. Eller åtminstone, BUY big dips friendly. Jag tror sannolikt att vi är inne i sån period. Ni som tror att Amerikanska löner taktar upp mot 4% om ett år. Ni bör ha pengarna på banken. Flytta till hyresrätt bör man nog göra också!

Rent tekniskt tror jag vi kan ha sett botten idag. Nu ska vi testa 1,595ish området. Håller inte dagens low ska vi nog testa 1,510. Den kommer garanterat hålla givet att det inte händer nåt nytt. I vilket fall ska vi testa 1,595. Där kommer avgörandet om detta bara var en snabb rekyl eller man ska ligga lågt med aktieexponeringen ytterligare en tid framöver.

Läste ett citat som var rätt kul. ”Trump is right by the hikes, But He casused them himself”. Hehe, ja vad ska man saga. Köra budgetunderskott och expansiv finanspolitik så här långt upp i en cykel, med redan hygglig tillväxt och låg arbetslöshet… Vad ska man säga!!!! Om du frågar mig vad Trumps uttalande handlar om, så tror jag bara han vill ha någon att skylla på när det går ner. Precis som att han alltid tar cred när det går upp. Han är en bra festlig typ!

Trevlig helg!

Ja så sa Trump igår, och jag håller nästan med honom. För en gång skull. Njae, lite skämt, lite allvar. Än så länge är detta en storm i ett vattenglas. Det som driver ner marknaden just nu är en oro för stigande räntor i kombination med fallande tillväxt. Det kanske till och med rullar över i recession tänker många. Fine. Men låt oss zoomat ut lite. USA växer med 3% och den tillväxten väntas komma ner mot 2,5% kanske 2%. Europa och Asiens tillväxt är klart muted, från en redan historisk låg trendnivå. Det är kanske inte så bra för vinsterna. Men det är sannerligen inte särskilt bra för jobbskapande, löner och inflation heller. Lönetakten i USA ligger på 2,8%. Lågt ur ett historiskt perspektiv. I övre intervallet sett till senaste 3 åren. Lirar med kärninflation om 1,8%. Vi kanske är på väg in i en klassisk sencyklisks period av stigande löner och inflation, och därmed räntor. Men jag är inte så orolig ännu, för givet ovan så finns det inga tecken på det.

Vad som egentligen har förändrats är att FED höjt från 0% till 2% samtidigt som inflationen är 2% samt att man numera kör QT med 600mdr om året (50×12). Detta i sin tur får räntemarknaderna att normaliseras. Med normalisering menar jag:

1, Korträntor har ett normalt förhållande till inflationstakten. För två sedan låg core PCE i USA på 1,8% (kärninflation). Den Amerikanska 2-åringen låg på 0,8%. Det var ju FED som skapat den här situationen. Men det är en extremt expansiv politik, som knappast var nödvändig givet läget i den amerikanska ekonomin. Numera  ligger core PCE på 2% och 2-åringen ligger på 2,8%. Det är mer normalt.

2, Term premium kurvan börjar fungera normalt. Dvs korträntor har ett normalt förhållande till inflation. Sen att långräntor har ett normalt påslag i förhållande till korträntor. Kreditspreadarna  börjar prisas normalt igen. Det ska vara skillnad mellan en Företagsobligation (BBB) på 5 år och en statsobligation på 5 år. Det börjar vi också se i allt större utsträckning.

Så den stora förändringen är INTE att USA börjar bli överhettat och räntorna går i taket. Det kan mycket väl hända, men vi har inga signaler på det ännu. Nej den stora förändringen är normaliseringen av räntemarknaden i spåren av att FED idag för en annan politik än den man fört under 2008-2017, då man förde en extremt expansiv politik. Dagens är mer neutralt balanserad. Inte åtstramande. Inte än!

Sen att det blir en nedgång på börserna är en korrekt reaktion trots allt. Högre räntor för med sig två aspekter

1, Eftersom räntekostnaderna stiger för alla belånade, så blir det mindre över till annat. Detta givet att de som får stigande ränteintäkter inte spenderar dem, vilket de inte gör. Eller att inkomsterna stiger mer än räntekostnaderna, vilket de inte heller gör. Alltså blir det lägre tillväxt, vilket leder till lägre vinster allt annat lika.

2, Allt annat lika ska framtida kassaflöden värderas lägre om räntan är högre. Multipelkontraktion alltså.

Så att börsen hackar till är fullt normalt. Frågan är om det är ett köpläge?

Är lönerna på väg mot 4%+ och FED tänker höja till 3%+ så är det inte det. Då har vi mer på nedsidan. Dessutom recession under 2020. Men om de inte är det, utan detta är bara en normalisering. Ja då är det köpläge med stor sannolikhet.

Vilket för oss in på börsen. OMX bryter ner under 1,590 stödet vilket betyder att vi är tillbaks i den gamla konsolideringen. Brott av 1,680 känns långt borta. Det finns gott om stöd på nedsidan. 1,540ish, 1,500-1,510, 1,460-1,480. Jag vet inte hur långt ner vi ska eller om vi ser botten redan idag. Börsen är översåld och det är kanske de sista svaga händerna som gallras ut nu. Börsen gillar ju att finta. Svårt att säga. Vad jag däremot vet är att vi kommer gå upp och testa 1,590ish stödet, som numera är motstånd. Om vi inte orkar stänga ovan detta, ja då blir jag negativ. Om vi stänger ovan detta. Ja då är korrektionen troligtvis avklarad och vi kan börja sega oss upp mot 1,680 igen. Det viktiga här är alltså vad som händer kring 1,590ish.  Sen kan jag spontant känns att buy the dips i ren spekulation kan bli rätt bra också. Anledningen är att vi inte har några risk off signaler. Hade marknaden varit rädd på riktigt så borde alla kasta sig över dollar och köpa amerikanska statspapper. Där är rörelserna måttliga. Det är mest ”tönt” VIX som fladdrar.

Svensk inflation kom precis. KPIF kom in på 2,5% mot väntat 2,3% och fg 2,2%. Men den är starkt inflaterad av energi priser så ingen bryr sig. KPIF ex energi däremot steg till 1,6% mot väntat 1,6% och fg 1,2%. Så där ja! Lönerna ligger ju kring 2,6% så det lirar ju med kärninflation på 1,6%. Det här var väntat. Föregående siffra på 1,2% var botten. Med lite draghjälp från den svaga kronan så kan det kanske gå nån tiondel till. Serviceinflationen studsar också! Det är bra för Riksbanken som vill kunna sälja in sin höjning i december. Check på den! Kronan stärks!

Efter sommaren frågade jag mig, är konsolideringen över?

https://kortsikt.com/2018/08/10/ar-konsolideringen-over/

Vi rör oss fortfarande inom konsolideringsintervallet som varat i över ett år för OMX och många andra (dock inte Amerikanska IT-aktier). Dock har vi flörtat med 1,680 några gånger vilket lirat med det mer optimistiska scenariot. Dvs brott på ovansidan. Ett scenario som kanske inte känns så relevant just idag.

Men vad är rationalen bakom ett positivt scenario? Tja man skulle kunna motivera det med följande.

1, Världen ex USA är på väg in i en soft patch som gör att tillväxt, jobbskapande och inflation tar oss ännu längre bort från räntehöjningar. Vilket är bra. Låga räntor och låg tillväxt är bättre än hög tillväxt och kraftigt stigande räntor. Det senare brukar vara början på slutet. Det är bara USA som sticker ut. Men inte länge till. Åtskilliga faktorer gör att kommande 12 månader kommer bli softare än senaste 12 månaderna. Det är bra. För att denna soft patch tar oss bort från recession, inte närmare givet att recession kräver 4% löner, 2%+ inflation och en kraftigt åtstramande FED. Vad tror ni det vanligaste skälet är till recession i modern tid? Nej det är inte politisk oro eller handelskrig. Det är TAJT PENNINGPOLITIK. Marknaderna, bortsett från Amerikanska IT aktier och lite till, har varit tveksamma en längre tid. Tveksamma över hur höga räntorna ska bli. Tveksamma över om recessionen lurar runt hörnet eller ej? Nu när FED fortsätter att höja, i kombination med att ekonomin bromsar in, så vänder till slut kärninflationen ner, och deras FEDs prognoser visar sig vara fel. Det får FED att sluta höja, och marknaden gläds över att äntligen veta vilken räntenivå man ska förhålla sig till. Lite samma resonemang som med Hennes & Mauritz. Dvs alla skiter i att aktien är billig, för ingen litar på vinsten. Men så fort man börjar lite på vinstprognoserna (läs räntenivån) så vågar marknaden lita på värderingen. FED som slutar höja, i kombination med att vinster och utdelningar finns kvar, dock med rätt låg tillväxt, gör att 5e vågen (inledd jan16) kan ta förnyad kraft uppför. Aktier är trots allt, givet ERP (Equity risk premium) = 10års ränta – inversen av PE, det mest attraktiva valet. Dessutom är det inte en lika crowded trade som räntemarknaden.

Men det går att måla upp ett baisse scenario också….

2, Vi har tangerat övre delen i konsolideringsintervallet. Check, the only way is down. Rationalen handlar om att världen går in i en soft patch som leder till nedrevideringar av vinsterna. Dock ingen recession. Lägre tillväxt, ger lägre jobb. Men med tanke på att arbetsmarknaden till slut har blivit så tajt efter många år av konjunkturuppgång så vägrar lönerna att ge vika. När lönerna väl börjar rulla i slutet av en konjunkturcykel så brukar de inte gå att stoppa. Annat än med en recession. Lönerna segar sig uppåt och med den kärninflationen. Inga jätterörelser, men tillräckligt för att FED ska fortsätta att höja en gång i kvartalet upp till 3%. Kanske mer. Detta lägger ytterligare sordin på tillväxt, men som sagt inte löner och inflation, och därmed räntor. Vinster och tillväxt som inte vill stiga. Räntor som bara blir högre och högre. Det är en rätt trist börscoctail, som gör att nästa mål är nedre delen av konsolideringsintervallet. Typ 1,460-1,520. Dessutom är recessionsrisken hög. Den innebär OMX sub 1,000. Puuuh! 

Läste i svenskan att Riksbanken byggt upp en valutareserv, primärt dollar, på nästan 500mdr kr.  BRAVO säger jag.

https://www.svd.se/usa-kommer-inte-att-hjalpa-sverige-i-nasta-kris

I Sverige ser allt hyfsat bra ut. Förutom EN sak. Hushållen har för mycket lån, tänker nån? FEL och RÄTT. Ser man till aggregerade lån i relation till inkomsterna tycker jag inte det är så farligt. Problemet är att man inte kan se det aggregerat. Det är ju inte ETT hushåll, med EN inkomst med ETT lån. Nej, problemet i Sverige är ANDELEN hushåll som har för mycket lån. De uppgår troligtvis till 5-15%. De ska helst vara noll. Anledningen till att det inte går att säga exakt hur många de är beror på att det går inte att fastställa vad som exakt är för mycket lån. Går räntan till X% någon gång i framtiden, ja då har Y% av hushållen för mycket lån. Men om man tror att räntan ska gå till Z% någon gång i framtiden, ja då har Å% för mycket i lån. Definitionen ”för mycket” lån går i sin tur att se på olika sätt. Det kan vara att hushållet inte klarar sina åtaganden mot banken trots oförändrad inkomst. Men också att hushållet inte klarar sina åtagandet givet ett visst inkomstbortfall, tänk arbetslöshet. Man kan också mena att hushållen klarar sina åtaganden mot banken men att inverkan på svensk ekonomi (pga av vikande konsumtion) blir så pass negativ att det hade varit önskvärt med lägre skuldsättning. Viker svensk ekonomi för mycket så stiger arbetslösheten. Som anställd kanske ett hushåll inte har för mycket lån. Men som arbetslös på tok för mycket. Som ni förstår är detta ingen exakt vetenskap. Själv brukar jag säga att har man mer än 5X bruttolönen i lån, då har man för mycket givet en normalisering, och kanske viss överskjutning, av räntorna. Den typen av skuldsättning kommer vara kännbar på ett sätt för hushållen, och svensk ekonomi, som inte är önskvärt. Andelen hushåll med skuldkvoter över 5X ligger troligtvis på 10-15%. De borde vara noll.

Åter till Riksbanken. Om räntorna i framtiden blir så höga att det påverkar den här gruppen överskuldsatta så negativt att det får efterverkningar på ekonomin så finns det alltså en stor risk att utlänningarna börjar sälja svenska bostadsobligationer. (där svenska låntagare står för själva kupongen på de här obligationerna. Svenska hushåll har ca 4,000mdr i skulder. 3,000 mdr ligger i bostäder. Jag har läst, vilket var för ett tag sedan, att utlandet har finansierat 1,000-1,500mdr av de här. Utlänningar brukar köpa statspapper. Men eftersom statskulden endast är 1,200mdr varav Riksbanken sitter på 500mdr eller nåt, så finns det inte tillräckligt. Dessutom är ju Sverige lite av en safe haven att investera i, så det har ju dessutom funnits efterfrågan. I brist på statspapper har man köpt bostadspapper. Anyhow, om Sverige får en subprimekris likt USA (Subrime-lån är alltså de som tagit lån men som inte borde fått ta lån, eller åtminstone inte så mycket lån. I USA under finanskrisen så utgjorde subprime 20% av lånestocken. Var tredje defaultade ungefär) så lär utlandet sälja bostadsobligationer, vars ränta går upp, vilket kommer att tvinga bankerna att höja bostadsräntorna mot sina kunder, vilket kan göra allt etter värre. Då spelar det inte heller nån roll om Riksbanken sänker styrräntan till – x%, för ingen kommer vilja köpa bostadspapper ändå. Spreadarna kommer att stiga, vilket är en krissignal i sig, vilket gör att utlänningarna kommer vilja sälja ännu mer bostadspapper. Jag är övertygad att i ett sånt läge kommer Riksbanken köra ett QE program, dvs trycka pengar, och ställa sig på köpsidan mot utlänningarna, och därmed se till att spreadarna mellan stats- och bostadspapper håller sig. Vilket förhoppningsvis lugnar ner de flesta. Men lik förbaskat kommer utlänningar att sälja. När de sålt en svensk bostadsobligation sitter de på kronor. De vill de inte heller göra. De vill växla hem dem till sin egen valuta. Låt oss kalla det dollar. Då säljer man kronor. Om det inte finns en stark köpare av kronor så kommer kronan att försvagas. Kronförsvagning innebär att inflationen stiger. Samtidigt vill ju Riksbanken stimulera och hålla nere räntorna. Då riskerar man att få ett förtroende problem om man ligger på låga räntor och inte gör nåt samtidigt som inflationen stiger. Se på Turkiet. MEN, det är nu Skingsley på Riksbanken berättar att de sitter på en valutareserv, främst dollar tror jag, på 500mdr kr. Dvs de kommer kunna möta utlänningarnas försäljning av kronor. Okej, inte om de säljer allt. Men en hel del! Detta är väldigt proaktiv krishantering måste jag säga. Därav mitt BRAVO. Sen förstår jag om Riksbanken hellre hade sett att vi undvikit en potentiell subprime kris i Sverige, men det tåget har redan lämnat perrongen. Folk har redan tagit för stora lån. Amorteringskravet borde ha införts 2013, samtidigt som Riksbanken togs ifrån ansvaret för finansiell stabilitet och sänkte till minus räntor. Men vi kan inte gråta över spilld mjölk utan se framåt. Jag tycker dock att vi borde kunna införa trafikljussystemet. Dvs varje år får alla låntagare ett kuvert som visar rött-gult eller grönt ljus beroende på deras skuldsättning, och en förmaning om de har rött ljus att kontakta sin bank för en diskussion. Med hjälp av trafikljussystemet så borde man även kunna rikta strålkastarna mot banker och bolåneinstitut en gång om året. Hur stor andel av deras lånestock är ”röd”, hur stor andel av deras kunder är ”röda”? Dvs få upp en awareness kring Svensk subprime på ett aggregerat plan. Som det är idag talar man bara om detta i högst generella termer. Total skuldsättning vs totala inkomster osv. Vi måste tala om svensk subprime, och inget normalt funtat hushåll ska känna att de inte vill vara stämplade som sub prime. Oavsett hur nyrenoverad ljus och fräsch lägenhet man än har, så ska det inte kännas så glassigt om man är rödstämplad. Sen går det inte att tvinga någon att byta ner sig…. Men förhoppningsvis blir det självreglerande. Jag tror det finns goda chanser att det fungerar om vi EN dag om året får se ett inslag på aktuellt att det är bank X som har störst andel röda lån, eller vuxit mest i kategorin röda lån. Idag applåderas de finansinstitut med bäst vinstillväxt. Om den har skett till att man är mest generös i sina lånelöften, och därmed bidrar till subprime stocken, är det ingen som vet. Då blir det en fin motvikt till deras ”fina vinster” att de blir bespottade för att låna ut för frikostigt för att nå den här lönsamheten. Samtidigt sitter folk hemma i sin design soffa och för en stund känner sig mindre glassiga för när de hör på nyheterna hur man häcklar dem med röd skuldsättning. Anledningen till att det bör finnas ett gult ljus är att man kan vara temporärt sjukskriven, mellan jobb eller föräldrarledig. Då ska man veta att man har för stora lån i förhållande till vad man får in på kontot, men att återgår man till sin ursprungliga inkomst så blir man grön igen. När det här trafikljuset fått värka i några år tror jag inte något hushåll eller bank är särskilt sugen på att låna och låna ut på ett sätt som gör dem röda. Eller fungerar det inte. Men det kan vara värt att testa?

Vill ni kika mer på Riksbankens balansräkning så hittar ni den här:

https://www.riksbank.se/sv/statistik/riksbankens-balansrakning/riksbankens-tillgangar-och-skulder-veckorapport/

Capital Economics är en oberoende makro research firma med ganska högt anseende. Jag var på deras dragning igår. Den hade rubriken ”what will cause the next downturn”. Det var fullsatt. Vissa resonemang var intressanta. Många ekonomer går fortfarande omkring och tänker i termer av cykler. Att världskonjunkturen rör sig i cykler, och efter en lång tid av expanderande cykel, så är det alltså tid för recession. Dvs det är cykeln i sig som likt ett väsen sväller för att sen sjunka undan, för att sen svälla igen. Som en naturlag. Av den här anledningen försöker man få grepp om cykeln och vad som kan tänkas få den att vända ner. När man pratar Tillgångspriser, typ börs, fastigheter och räntepapper, så är de egentligen bara en funktion av hur cykeln rör sig. Capital Economics är inne på att detta stämde förr i världen. Men att de senaste 30 åren är det precis tvärtom. Det finns en cykel, eller snarare flera stycken som rör sig parallellt, MEN att de är beroende av tillgångspriser. Inte tvärtom. Att det är kollaps av tillgångspriser, som triggar en nedgång i cykeln. Inte tvärtom. När man talar om tillgångspriser tänker de flesta på aktier, och börsen. Men börserna är små, och dessutom rätt obelånade. Den stora elefanten är världens samlade fastighetsbestånd, och lånen bakom alla kåkarna. Bostäder inkluderade. Det berör dessutom fler. Ur ett globalt perspektiv är det bara topgarnityret som sitter på aktier. Fastigheter och skulder (och därmed räntebärande papper) är det betydligt fler som har. Capital economics är alltså inne på att nästa lågkonjunktur INTE handlar om en vikande cykel, utan den handlar om fallande fastighetspriser och defaultande lån. Detta triggar i sin tur en vikande cykel. Högkonja blir lågkonja. Så skit i att analysera cykeln.

Frågan är då, vad är det som driver fastighetspriser och skuld. Jag säger att det är storleken på lånelöften. Det bygger på räntor. Räntor bygger på centralbankernas agerande, som i sin tur beror på inflation och tillväxt. Ni vet vad jag ska säga nu…. Just det, det handlar om var lönerna tar vägen, vilket handlar om 1, tillväxt och 2, hur tajt arbetsmarknaden är och 3, övriga faktorer som ex globalisering, digitalisering etc….så rent konkret betyder det att vill du förstå konjunkturen, så måste du förstå lönebildningen.

Capital economics tror på tre höjningar till av FED….. men de tror inte, konstigt nog, att det triggar någon skuld, finans- och fastighetskris. Vi får se! Jag har ju en tes om hur man räknar. Man tar statlig skuld + hushållens skulder och multiplicerar den med ”marknadsräntan” som man sen sätter i relation till totala inkomster (dvs inte bara bruttolöner utan även den delen av lönen som går till staten och som pröjsar statens räntekostnader). Logiken är enkel. Hur höga kan statens och hushållens samlade räntekostnader bli innan de gröper ut så pass mycket av övrig konsumtion (hushållen och statlig konsumtion) att det orsakar en recession? I Sveriges fall har jag räknat ut att 200 punkters höjning av Riksbanken, dvs till 1,5% kommer generera recession med 6-12 månaders fördröjning. Då utgör räntekostnaderna knappt 10% av inkomsterna typ.

I USAs fall har jag inte räknat på det, men 2007, så låg 2- resp 10åriga statsobligationerna på 5-5,5% ränta (mot idag 2,9-3,2%). Det var tillräckligt för att trigga the Great Recession. Data visar att Amerikanska hushåll inte ökat sin skuldkvot senaste 10 åren. Hushållens skulder har tvärtom gått ner från 100% av BNP till ca 80% av BNP. Egentligen har inte skulderna i absoluta termer gått ner, utan det är BNP som gått upp. Egentligen måste man mäta mot inkomster, inte BNP, för du betalar inte räntekostnaderna med BNP utan inkomst. Men det ger en grov vink då det finns en koppling mellan BNP och inkomster.  Men är det bra då för att 5-5,5% ränta fortfarande är de nivåer som måste nås för att skapa problem. Ja det stämmer om man bara ser till hushållen. MEN det finns en elefant i rummet som tagit upp sina lån från ca 50% till 100% av BNP, eller med ca 10,000 miljarder dollar. Amerikanska staten. Så skuld mot BNP har gått från 100%hushåll+50% stat=150% till 80+100=180%. Dvs den är högre idag.

Visst, staten är inte ett hushåll. Stora skillnaden är att om en stat inte vill dra ner på spending, trots att räntekostnaderna stiger, så kan de låna . Ett hushåll som får det tajt pga stigande räntekostnader är så illa tvungna att dra ner på annat. Det är en stor skillnad. Sen är det frågan om USA på sikt kan och vill öka sina budgetunderskott, och därmed statskuld, i takt med att räntekostnaderna ökar. Jag tror inte det. Då måste de dra ner på nåt annat, typ spending, vilket slår mot tillväxt, jobb och gud vet allt. Så referensräntan är inte 5-5,5%. Mina överslagsberäkningar visar på 4%, i bästa fall 4,5%. Dit når vi om FED höjer med 100 punkter till, dvs 3% styrränta. Något de sagt att de vill göra. Hmmmm frågan är om de verkligen vill höja så långt om de ser att det triggar recession? Spontant säger jag NEJ. Det säger ju Trump också :-). Problemet är om lönerna fortsätter upp och driver med sig inflationen. Då måste de höja. Oavsett vad de vill eller ej. Återigen hamnar vi i samma frågeställning… VAR ÄR LÖNERNA PÅ VÄG?

Men konklusion är trots allt. Om FED tvingas höja upp till 3% under nästa år, så hamnar de i recession under 2020, kanske 2021. Hamnar de i recession så kommer S&P500 vinsterna att falla med 20-30%. Sen kan ni ju sätta en multipel som ni tycker är rimlig så vet ni var börsen ska stå i.

Erik visade några charts över svenska börsens utveckling. Riktigt fina!! Är du lite orolig över allt som händer så kan man alltid backa hem till the basic fact. Över tid reflekterar börsen vinstutvecklingen. Tror du inte att vinsterna kommer att trilla ner med 20-30% så behöver du inte vara orolig för din portfölj….

Apropå löner som jag alltid tjatar om. Det är några veckor kvar till nästa lönesiffra. Men bara så ni vet, den kommer att bli hög, och det är inte för att lönerna accelererar i oktober, utan pga baseffekten. Tänk på det!

Core CPI från USA kom precis in på 2,2% mot väntat 2,3 och fg 2,2. Lirar med core PCE på 1,7% och löner på 2,7%. Jag bara undrar, var är överhettningen? Sist vi hade klassisk överhettning var under år 2000 och 2007. Då låg CPI upp mot 3%. Den gick aldrig högre för att FED har ett inflationsmål. Det innebär att så fort inflationen stiger över 2%, uppbackad av löner på 3%+, så tar FED till stor släggan och därmed får inflationen aldrig en chans att stiga högre. Men givet dagens data. Behöver FED ta fram storsläggan och höja till 3% eller högre? Jag säger nej. Vad den här stormen handlar om är att FED har lämnat en historiskt extremt expansiv penningpolitik bakom sig. Det är visserligen en historisk milstolpe. Men inget som kraschar marknaden. För detta behövs storsläggan, för det krävs löner upp mot 4%. Där är vi inte ännu!

FED är inte galna. De agerar bara rationellt. Stiger löner och inflation kraftigt måste de agera. Helt proaktivt. Men det leder också till recession. De kan inte göra så mycket åt saken. Eller har de flax, och så stiger inte lönerna så mycket. Då behöver de inte höja, och då kan vi undvika recession ett tag till. Så enkelt är det!

Have a nice one!

De Amerikanska räntorna har tagit ett rejält kliv upp senaste veckan. 10-åringen hoppade upp till 3,25% som högst… och alla börjar fråga sig om detta är början på en ny kraftfull uppgång av räntorna. Är det tid att lämna lågräntemiljön bakom oss och vad innebär detta för tillgångsvärden och konjunktur? Är det inte låga räntor som är anledningen till hur det varit senaste 8 åren. Då måste höga räntor innebära motsatsen? Håller amerikanska konjunkturen på att överhettas? Men yieldkurvan vände ju upp, är inte det bra? Många är nervösa!

Låt oss först klargöra. Normalt sett finns det något som heter Term Premium. Det innebär att det är skillnad i ränta på två värdepapper med olika löptid. En 10-åring ska ge mer än en 2-åring, bortsett från när man är på toppen av en konjunktur då 10-åringen oftast faller då den prisar in sämre tider samtidigt som 2-åringen ligger högt mot bakgrund av hög inflation och en hökig centralbank. Men i de flesta andra fall bör man få kompensation om man lånar ut pengar på lång tid vs kort tid. Men det här med Term premium tycks många ha glömt då vi inte haft en normal sådan på många år. Det är centralbankernas förtjänst. Men nu tillämpar inte FED samma politik längre. FED har höjt till samma nivå som inflation, dvs 2%. Ingen stimulativ negativ realränta här längre. Per oktober kör man också QT med 50mdr i månaden. De är allt annat än stimulativa.

I den här miljön är det därför inte konstigt att vi ser viss normalisering. Om en centralbank som Fed har en styrränta på 2% så är det fullt normalt med ett två årigt statspapper på 2,5%. Ett femårigt på 3% och ett 10-årigt på 3,5%. Detta är bara en normalisering. De första två har redan hittat dit. Nu ska bara 10-åringen också göra det.

Men frågan är vad det får för effekter?

Ja först och främst stärker det dollarn. Stark dollar har en återhållande inverkan på tillväxt och inflation. Punkt!

Men frågan om det väntar sämre tider, typ road bump, eller riktigt dåliga tider, typ klassisk recession, så skulle jag säga att det är rätt säkert att det blir sämre tider, men osäkert om det blir recession. (Även om det garanterat blir recession nån gång). Faktum är att yieldkurvan vände upp under veckan och därmed skjuter vi recessionen på framtiden. Ja, isolerat är det dåligt när räntor stiger, då 1, multiplar sjunker allt annat lika och 2, ökade räntekostnader innebär mindre till konsumtion vilket är negativt för tillväxt. Men det är isolerat det. För aktiers del behöver det inte vara negativt om vinsterna justeras upp med mer än räntans effekter slår negativt. Det kan alltså vara netto positivt. Men i just det här fallet, så är det nog tyvärr inte det. Men hur negativt bör man kanske fråga sig. ”Kraschnegativt” eller ”Soft-patch-buy-the-dip-negativt”?

Stark dollar, högre räntor som ger högre räntekostnader än tidigare, urtoppande PMIs, handelskrig, ett svagt Asien och Europa, QT, högre energipriser som äter av annan konsumtion, mindre expansiv finanspolitik m.m är alla faktorer som kommer slå negativt mot tillväxt och jobbskapande. En inbromsning JA,  Men recession? Njae, det är inte så det brukar funka. Recessionen är en konsekvens av en överhettad konjunktur då centralbanker ganska aggressivt måste höja räntorna för att få bukt med inflation. De här räntorna skapar så höga räntekostnader för alla belånade och gör det så pass oattraktivt att låna att det dödar konjunkturen och tvingar in den i recession. Höga räntor och negativa kassaflöden dödar i sin tur tillgångsvärden. Allt börjar med överhettning alltså. Det är inte det vi sett hittills. Därmed inte uteslutet att det kan bli så. FAKTUM ÄR ATT DEN VÄNTADE INBROMSNINGEN FAKTISKT KAN FÅ USA ATT UNDVIKA, ELLER ÅTMINSTONE SKJUTA RECESSIONEN PÅ FRAMTIDEN DÅ DEN LEDER LANDET BORT FRÅN ÖVERHETTNING.

Det för oss in på Fed. Fedchef Powell säger att fortsätter de inte att höja så kommer inflationen stiga över målet på 2%. Men om de höjer mot 3% så kommer inflationen ligga kvar på 2%. I veckan sa han till och med att det finns en risk att de måste höja högre än 3% för att hålla inflationen på målet. Han måste helt enkelt tro att arbetsmarknaden är supertajt och att faktorer som digitalisering och globalisering börjar tappa sitt återhållande grepp om löner och priser. Jag säger inte att han har fel. Men risken är mycket stor att han har det.

För det första står vi troligtvis inför en inbromsning. Det driver sällan priser av det enkla skälet att företag och konsumenter brukar bli försiktiga.

För det andra så är löneläget på 2,8% (senaste siffran) förenligt med 1,8% inflation. Det hade varit annorlunda om lönerna rusat upp till 4%…. då hade det bara varit en tidsfråga innan inflationen tagit fart.

För det tredje då ligger sysselsättningsgraden på knappa 61%. En bra bit under 2007 och 2000 då vi senast hade accelererande löner, vilket tvingade Fed att höja över vad de då ansåg vara en ”neutral” ränta. Lägg till övriga faktorer som globalisering, digitalisering, gig ekonomi, svaga fackförbund, demografi och gud vet allt. Vem vet… vi kanske måste upp mot 70% sysselsättningsgrad för att få löner likt dem vi såg under de senaste två konjunktur topparna, dvs 4%+. Då har vi långt kvar. Flera år faktiskt om man räknar på 200,000 nya jobb i månaden!

Jag är ödmjuk inför att sia framtiden. Men jag ser så många skäl till varför Fed, media och många andra gör en felaktig analys just nu.

Jag har sagt att det i flera år nu. Så länge som inte lönerna drar kraftigt över 3%, gärna upp mot 4%, så finns det inga möjligheter för underliggande inflation att uthålligt etablera sig över 2%, och därmed finns det inte fog för Fed att inta en klassisk åtstramningspolitik, vilket på allvar innebär att vi lämnar lågräntemiljön bakom oss. Något som på sikt skulle få ganska förödande konsekvenser. Jay verkar se en risk att detta ska hända. Jag tror risken är liten!!!

Vilket leder oss in på senaste datan.

Senaste jobbsiffran var kass. 134k jobb mot väntat 185. Men förra siffran reviderades upp från 201 till 270. Så på totalen blev det okej. Ca 200k i månaden. Men vad många missar är att 200k i snitt inte lirar med 3%+ tillväxt utan snarare 2,5%. Så tillväxten kommer att komma ner. 200k i månaden är det snittskapande vi sett sedan 2010. Bra, men inget märkvärdigt. Lite kul med tanke på hur man målar upp amerikansk konjunktur nu jämfört med nåt år sen!

Många drar den korrekta slutsatsen att högt upp i en cykel är det inte jobbskapande som är själva grejen. Tajt arbetsmarknad och hög sysselsättningsgrad gör det svårare att hålla en hög takt. Fine! Det ligger mycket i det. Tvärtom är det lönerna som tar över som köpkraftshöjare. Från att ha varit mediokra när sysselsättningsgrad varit låg och A-marknaden otajt. Lönerna har alltid av logiska skäl lyft i slutet.

Lönerna kom in på 2,8% mot väntat 2,8 och fg 2,9. Man skyllde på att lönerna låg högt för ett år sen. Jaja, vi får väl se. Ni ska veta att under de senaste åren har lönetakten tangerat 2,8% tre gånger tidigare. Pre Lehman var löner på 2,8% att likställa med recession. Jag bara undrar hur alla som säger att USA håller på att överhettas tänker när de ser den lönetakten? Lönerna för mig är det ultimata beviset på om det råder överhettning eller ej. Det har varit så historiskt, och när vi har haft överhettning historiskt har vi fan inte haft 2,8% löneinflation. Kanske tror de på löner på 4%+ om ett år? Då förstår jag dem! Men guess what… de har inte en jävla aning att det blir så. De modellerna som visar detta, har visat sig vara så bristfälliga senaste åren att visar de rätt nu. Då är det ren bondatur!!! Därmed inte sagt att lönerna inte kan takta 4% om ett år. Då lär vi få se högre styrränta än 3%, och de första stegen mot recession är tagna.

Sen finns det dem som tror på överhettning utan löner och tajt kapacitetstak. Den har jag aldrig förstått. Nån som förstår?

ISM non-mfg kom in på 61,6 mot väntat 58 och fg 58,5. Högsta siffran på 21 år eller nåt. Indikerar 6% tillväxt. Alla måste förstå att den är starkt inflaterad. PMI siffran visar en mer realistisk bild då den kom in på 53,5 mot fg 54,8. Kanske ligger bilden någonstans mittimellan? Jag vet att det i snitt skapas 200k jobb i månaden. Jag vet vad som krävs i termer av tillväxt för att göra det. Det räcker för mig!

Oljan är stark och nu är alla positiva och talar om 100 dollar, Iran hej och hå. Visst det är inte omöjligt att brenten av bara farten kan nå dit. Men jag tror potentialen är rätt begränsad. En hel del är taget. Snarare tror jag att svagare demand kommer få övertaget om nån månad framför dagens diskussion som kretsar kring tajt supply. Men samtidigt som jag inte är superbull på oljan är jag rätt glad för oljeaktier. De är lågt värderade, och vinstestimaten har goda chanser att skruvas upp trots att spotpriset inte lyfter då det snarare är terminskurvan som borde fortsätta att stiga. Det är bra för oljebolag som säljer framtida produktion på termin. Så det är nog buy the dips som gäller framöver. Vad gäller oljan generellt så är jag positiv så länge som 71 dollar håller!

Ha en fortsatt trevlig helg!!!

Från Europa kom PMI från tillverkningssektorn in på 53,2 mot flash 53,3 och fg 54,6. Den tyska motsvarigheten kom in på 53,7 mot flash 53,7 och fg 55,9. Europa växlar inte upp. Snarare tvärtom. Vi ska vara glada om tillväxten ligger på knappa 2% i årstakt. Jag tror Draghi gärna ser en euro på 1,05 mot dollarn (vilket inte Trump vill) och att handelskonflikten lugnar ner sig mellan Kina och USA (vilket inte Trump vill) då Kinas väl och ve är Europas väl och ve. Ovanpå det har vi Brexit, Italien och Turkiet. Ska löner och inflation komma skjutna som ur en kanon i den miljön? Ja vissa inom ECB tror ju det. Seeing is believing.

US Mfg PMI kom in på 55,6 mot flash 55,6 och fg 54,7. Check! ISM Mfg kom in på 59,8 mot väntat 60,1 och fg 61,3. New order kom in på 61,8 mot fg 65,1. Sämre än väntat!  Många vill nog extrapolera detta som att ISM toppat ur och nu väntar allt sämre data. Så är det kanske? Det finns ju en rad faktorer som stark dollar, högre räntor, expansiv finanspolitik som klingar av, QT osv som gör att man det är svårt att tro att dagens topp nivåer kring 60 är här för att stanna. Ur det avseendet är PMI kanske mer rättvisande än ISM? Tidigare sa man att oljeindustrin tog en större del i ISM än PMI. Det skulle kunna förklara en hel del.

Intressant är ISM Prices komponenten är kraftigt nedåtgående från höga nivåer. Om den över tid lirar med Core PCE, så är detta illavarslande för FED som tror att de måste fortsätta att höja för att core PCE inte ska fortsätta upp. Redan nu ser det ju ut som om den kan vända ner. Jag vill även se var lönerna tar vägen på fredag. Man väntar sig tydligen 2,8% för att sep17 lönerna var så osedvanligt starka. Vi får se!

Säga vad man vill…. givet inköpschefsindex på sistone så bör Q3orna som börjar trilla in om några veckor, men även Q4orna i början på nästa år, vara bra. Om den här ”ledande komponenten” som fungerat hyfsat historiskt även fungerar idag? Vissa hävdar att eftersom makroanalysen blivit så allmänt vedertagen så kanske den också börjar fungera sämre.

USA öppnar starkt. Datan är ju inte dålig. Att Trump lyckades sno ihop ett avtal med Kanada gör ju ingen ledsen heller.

OMX är ju stark… samtidigt är motståndet kring 1,680 intakt så här långt. Historiskt har det varit rätt att gå emot marknaden när den är stark och tvärtom. Kanske stämmer även den här gången.

PMI för tjänstesektorn i USA på onsdag är viktig. Jobb och lönedatan på fredag är extremt viktig. Stay tuned!

För en dryg vecka sedan kom HM med försäljningssiffror som kanske inte var bra, men de var åtminstone lite minde dåliga. Igår kom rapporten för deras 3e kvartal och visade på samma sak. Sedan dess har 11 estimat över FY19 Ebitda trillat in i Reuters och 9 av dem är upprevideringar. Inte stora revideringar på nåt sätt, men det är inga nedrevideringar. Nu tror man att HM kan tjäna knappt 28mdr i Ebitda nästa år (Nov19).

Vad är skillnad nu mot innan. Det ser ju knappast bra ut för bolaget? Jo när vi i januari tittade på bolaget så trodde man bolaget skulle tjäna 31mdr kr. Givet detta var aktien billig ur ett historiskt perspektiv och relativt sektorn globalt. Men marknaden sa ”vi skiter i värderingen” ”vi litar inte på estimaten”. Marknaden hade rätt. Analytikerna saknade mycket riktigt prognosförmåga. Inte för att någon hade bättre prognosförmåga. Men ändå. Mycket riktigt ser det ut som om HM kan tjäna 27mdr ebitda i år. Men det intressanta är nu efter försäljnings- och kvartalsrapporten. HM har visat att man kan bromsa den negativa utvecklingen. Det gör att dagens prognos på att de kan tjäna 28mdr nästa år kanske faktiskt stämmer. Då vågar man kanske handla på den tänker marknaden.

Sett till kursen 162kr är det fwd Ev/Ebitda 8,9. Jag tror kursen kan nå 210kr givet att även Q418 samt Q119 rapporterna levererar på ett sätt som inte sänker Ebitda prognosen. Det är 11X Ev/Ebitda och 4% Dir Avkastning. Inte omöjligt.

Någon kanske tänker, trist att köpa på 162kr när den varit nere i 117kr. Men då var allt helt annorlunda då du inte sitter på informationen som du sitter på idag. På 117 kr var risken att göra en dålig investering väldigt stor. Idag är den ganska liten.

OMX var uppe och sniffade på 1,680 motståndet igår men det höll. Jag noterar att OMX har ett litet gap längre ner som kanske ska täppas till. Samtidigt verkar Dax och Stoxx ha mer att ge. Jag vilar på hanen. Vill se hur ISM och jobbdatan osv kommer in i nästa vecka först.

FED höll möte i veckan där man höjde till 2,0% styrränta. Nästa år tror man USA växer med 2,5% och kärninflationen ligger kvar oförändrad kring 2%. Man har som avsikt att höja med 25 punkter i kvartalet upp till 3% givet att datan bekräftar deras prognoser. Inga konstigheter. Det var helt väntat.

Men en sak förändrades. De tog bort meningen ”monetary policy remains accommodative”. Dvs de tog bort meningen om att penningpolitiken ska vara stimulerande. Okej, de la inte till att den ska vara Åtstramande, men det är ungefär vad det betyder. Marknaden hickade till. Vad handlar detta om?

I min värld är detta en super viktig grej. Låt mig förklara.

FED har två mål, full sysselsättning och 2% inflation. Det första anses vara uppnått sedan länge, så låt oss bara fokusera på det sistnämnda.

FED har även en syn på vad som är expansiv och åtstramande penningpolitik. Den förstnämnda är en politik som låter inflationen att stiga. Den sistnämnda är en politik som håller inflationen stabil alternativt får den att sjunka. I ren teknisk mening innebär negativa realräntor, dvs där räntan ligger under rådande inflation, att politiken är expansiv. När räntan ligger över inflationen så innebär detta positiva realräntor och således åtstramande politik.

Det som var intressant vid det här mötet är kombinationen av 1, inflationsmålet är uppnått 2, realräntorna är inte längre negativa utan i balans 3, de har som mål att fortsätta att höja till 3% och 4, de tror att inflationen ligger kvar på ca 2% vid slutet av nästa år.

Vad är det dem försöker säga? Jo de säger att om de hade slutat med höjningar nu, så hade det varit samma sak som att säga att de  tror att inflationen hade fortsatt uppåt, över målet. Eftersom de vill att inflationen ska ligga kvar kring 2% så måste de fortsätta att höja. Men eftersom fortsatta höjningar by definitionen är att gå mot positiva realräntor, och därmed en åtstramningspolitik (för att inflationen ska ligga kvar kring 2% och inte sticka iväg) så kan de inte längre ha samma skrivelse som tidigare, utan var tvungna att ta bort skrivelsen om ”stöttande” politik.

Alltså för de allra flesta så ser de ingen skillnad på höjningen mellan 1,25 till 1,50 och den mellan 2 till 2,25. Men skillnaden är alltså enorm. Vid den förstnämnda så bedrivs fortfarande en expansiv politik där man har som avsikt att gynna tillväxt, jobbskapande och inflation. Fast är man lättar på gasen lite. Den senare handlar om åtstramningspolitik där målet är att inflationen inte får ta fart och där man faktiskt har som mål att hålla tillbaks tillväxt och jobbskapande. Dock inte så värst aggressivt.

Men vad innebär detta framöver? Jo FED säger att de vill höja med 25 punkter i december i år, samt i mars, juni och september. Då ligger man på 3%. Samtidigt är detta under förutsättning att kärninflationen ligger kring 2%.

Det kan naturligtvis bli exakt som FED säger. Men det finns två andra case.

1, Tillväxten glider inte ner mot 2,5% utan ligger kvar på 3%+. Lönerna accelererar mot 3,5-4% och inflationen fortsätter att stiga mot 2,5-3,0.

Då räcker inte FEDs plan. Man kommer vidta åtgärder som att höja oftare, höja mer, höja längre i tid och därmed höja målet om 3%.

Det här känns inte så troligt just idag.

2, Tillväxten glider ner mot 2-2,5%. Lönerna fortsätter inte uppåt utan tvärtom vänder ner mot 2,5-2,7%. Inflationen toppar ur och vänder ner mot 1,5-1,7%.

Detta scenario är inte alls otroligt och skulle få FED att sluta höja direkt. Anledningen är enkel. De går nu in i ett nytt skede med åtstramningspolitik, som bygger på att stramar de inte åt så drar inflationen över målet. Om inflationen istället faller under målet så är det ett stort policy misstag som de genast måste backa ifrån. Jag kan till och med tänka mig att FED kan komma att sänka räntan om tillväxt och inflation skulle etablera sig på för låga nivåer

Blanda inte ihop ovan med det Amerikanska recessions caset. Detta bygger som sagt på stark tillväxt, starka löner och stigande inflation och en FED som alltså tvingas till en åtstramningspolitik i syfte att tygla en situation med överhettningstendenser. Men det är just detta tyglandet som leder till en divergerande yieldkurva och senare recession. Helt i klassisk förtecken. Det är nåt helt annat.

Jag förstår om många tycker detta är tomtespråk och hårklyveri. Men faktum är att det otroligt viktigt för räntor, valutor och börsers utveckling. Jag gör inga anspråk på att kunna prognostisera något. Jag gör anspråk på att förstå alla nyanser av det. Det är mer än vad man kan säga om media och andra förståsigpåare.

Det kom flash inflation från Europa precis. Kärninflationen kom in på 0,9% YoY mot väntat 1,1 och fg 1,0. Nordea mfl menar att ULC (unit Labour cost) är på uppåtgående och att detta bör dra med sig inflationen och göra Draghi redo för en första höjning under 2h19. Vi får se. Lönerna i Europa, och i synnerhet Tyskland har ännu inte lyft. PMIs pekar nedåt. Visst Draghi kan alltid i likhet med FED och andra börja höja så smått, och ändå hävda att det är ett led i att normalisera penningpolitiken och att den är expansiv så länge som styrräntan ligger under inflationstrycket. Det resonemanget när ekonomin är stark och framförallt på uppåtgående. Det fungerar sämre om den inte är det. Dvs om Draghi höjer successivt mot 1% styrränta så är inte det fel i sak. Men de höjningarna innebär att tillväxt, jobbskapande, löner och slutligen inflationen saktar in från nivåer som man inte var nöjd med från första början. Ja då bör man avstå från att höja. Vi får se. Inget händer förrän tidigast nästa sommar.

Core PCE från USA kom precis in på 2,0% YoY mot väntat 2,0 och fg 2,0. Inga konstigheter. Det hinner komma två sådana till innan nästa räntemöte. Om de trillar ner ordentligt ackompanjerad av övrig data på liknande sätt, ja då kanske det inte blir nån höjning i december. Sannolikhrten för detta får anses som minimal, vilket alltså talar för en höjning. Marknaden verkar också tycka detta då en höjning till stor del är inprisad.

Personligen tillhör jag en liten skara som tycker att Fed skulle kunna sluta höja nu, och TROTS det skulle inte inflationen fortsätta upp annat än kanske nån tiondel. Vidare tror jag att ytterligare höjningar bidrar till att bromsa ekonomin mer än nödvändigt, och att det är svårt att reparera detta när det väl är ett faktum. Detta tror uppebarligen inte FED. De är i dagsläget mer oroade av överhettningstendenser. Vi får se var lönerna tar vägen helt enkelt…

Även Chicago PMI kom precis. Den brukar lira med ISM. Den kom in på 60,4 mot väntat 62,5 och fg 63,6. Var fg starka ISM en outlier? Snart vet vi?

Trevlig helg

Ny vecka nya tag. OMX visade styrka i förra veckan. Men det känns lika opålitligt som när den visade svaghet i början av september. Känns lika sannolikt att vi testar 1,680 som 1,590 de närmaste veckorna.

Asien var starkt i fredags, men det var innan Trump genomförde sina tullar och Kina tackade nej till möten. Yuan visar inga tecken på att det är över. Det  bör man ha i bakhuvudet när man gläds åt styrkan i en rad index.

Idag kom Tyska IFO in på 103,7 mot väntat 103,2 och fg 103,8. Kanske inte bra, men bättre än Flash PMI.

I veckan ska vi hålla koll på inflation från Europa och Usa, samt Chicago PMI. Men det är en tunn makro vecka. I nästa vecka blir det andra bullar med både PMI och jobbdata.

Den här veckan handlar om Feds räntemöte.

Fed kommer höja till 2%. Man kommer även flagga för fortsatta höjningar mot 3% med anledning av inflationsdata och stark tillväxt. Fed säger att de är databeroende. Det betyder att så länge som datan ser ut så här så fortsätter de höja. Skulle datan börja avvika nedåt, så kommer de till slut att upphöra med höjningarna.

Min simpla syn är att fortsätter lönerna uppåt, så kommer inflationen att ligga kvar på dagens nivåer och till och med stiga ännu mer. Då kommer Fed att höja till 3%. Det kommer innebära att yieldkurvan inverterar och blir negativ, och det innebär att konjunkturen efter en tid av väldigt stark tillväxt vänder ner, och troligtvis hamnar Usa i recession under 2020. Något som påverkar resten av världen negativt. En väldigt klassisk utveckling ur ett historisk perspektiv.

Även om scenariot är enkelt och logiskt är jag väldigt osäker på om det ska inträffa. Låt mig förklara varför.

1. Lönesiffran, 2,9%, sist var den starkaste på många år. Men den har varit i de här trakterna innan…. vilket har satt press på räntorna. Men sen har den sackat ihop. Vi kan inte utesluta att det händer igen.

Å andra sidan finns det mycket data som pekar på en tajt arbetsmarknad efter många år av tillväxt. Ingen borde bli förvånad om lönerna till slut tar fart. När de väl börjar röra på sig så är de svåra att stoppa. Det brukar krävas stora räntehöjningar och till slut lågkonja.

Stora krafter är i rörelse… det går inte att stoppa. Fed har efter många år av felaktiga prognoser rätt… till slut!

2, lönerna har dåliga odds att ligga kvar. De kommer vända ner och dra med sig inflationen, och få Fed att sluta höja. Anledningen att de vänder ner beror på att amerikanska konjunkturen står i zenit och det lär se sämre ut redan om ett år. Anledningarna är flera som jag nämnde i förra inlägget.

Sämre tillväxt och jobbskapande är en dålig grund för lönerna att klättra vidare på. Eller är det? Två teorier här:

1, I början av en konjunkturuppgång är tillväxten stark, men lönerna rör sig inte. De gör inte det pga betydande slack. I slutet av en konj uppgång kan tillväxten vända ner, men tack vare en tajt arbetsmarknad fortsätter lönerna. Lönehöjningar brukar också sprida sig av logiska skäl… då arbetsgivare och arbetstagare ser det som en new normal. Ur det här perspektivet kan lönerna fortsätta trots att övrig data pekar i andra riktningen

2. Företagens aggregerade försäljning är korrelerad med nominell tillväxt. Saktar den in så saktar Sales in. Om företag ovanpå detta höjer lönerna allt mer, ja då leder det automatiskt till en marginalförsämring. Det kommer företagen att undvika. Därför höjer de inte mer än nödvändigt. Eftersom jobbskapandet också har bromsat in kan inte arbetstagare heller sätta hårt mot hårt. Ur det här perspektivet kommer sämre data även smitta på lönerna, som smittar inflation, som smittar Fed och gör att de inte kan höja som de tänkt oss.

Det hade varit intressant att förstå Fed hur de tänker kring detta. Men risken är rätt stor att de inte vill förvilla marknaden utan kör vidare på sin hökiga linje.

Själv har jag inte bestämt mig. Vill först se hur lönesiffran kommer in i nästa vecka.

Trevlig kväll!!!

Ps. Skandia slog ett slag för svenska aktier. De tänker att marknaden sin vana trogen ser Ingves som en permaduva men att detta kan ändras vilket kan få kronan att stärkas. Då ska man sälja sina utländska aktiefonder, som gått starkt, och kommer gå dåligt när kronan stärks, och istället köpa svenska aktier. Relativt tror jag de har en poäng. Det är mer ur ett absolut perspektiv jag är osäker. Ds

ps. Jag är ju inne på att Ingves höjer 25bp i december och 25 till under 1H19. Detta för att lägga sig på par mot ECB. Rent teoretiskt har jag lagt fram att detta borde trycka upp bolåneräntorna med lika mycket. Men det finns en öppning för att de inte gör det som jag vill flagga för. Det är bankernas historiskt höga marginaler idag. De har vuxit fram som en del av minusräntan. Motiveringen är att eftersom privatkunder kan låna in pengar till 0% ränta, så har banken en kostnad för de här. Den kostnaden belastas istället låntagarna i banken. MEn eftersom stocken med lån är mycket större än stocken med inlånade pengar så har räntenettot och marginalerna svält. Om Ingves höjer till 0% styrränta och Stibor också lägger sig där, så har bankerna inte längre någon kostnad för inlånade pengar. Därför borde konkurrerande krafter, om det nu finns några, göra så att marginalerna normaliseras. I klarspråk betyder det att bolåneräntorna och bankernas kostnad för bolånen borde krympa. Dvs bolåneräntorna kanske inte stiger med lika mycket som Ingves styrränta. Det som talar emot detta är att amorteringskrav etc har gjort att bolånetillväxten avtagit något. Detta gör att volymtillväxten hos bankerna, dvs vinsttillväxten stannar av. Om man ovanpå detta ska få sämre marginaler, ja då lär inte vinsten bli så bra. Detta talar emot att bankerna inte kommer höja bolåneräntorna med lika mycket som Ingves höjer.

Jag tror man måste utgå från att en rörlig bolåneräntan ligger på ca 2% nästa sommar. Allt annat är grädde på moset.

I nästa steg ser jag hur Ingves maximalt kan höja lika mycket som ECB, och de lär inte höja med mer än 100 punkter, för där ligger kärninflationen, som inte ser ut att vilja röra sig. Så i nästa steg, givet att inflation och tillväxt trendar åt rätt håll, är en höjning från 0 till 1%. Högre än så kommer inte Ingves att kunna gå då svenska hushållens räntekostnader då ökat med ca 60-70 miljarder före ränteavdrag, vilket INTE kompenseras tillräckligt av löneuppgång eller investeringar från de som mottar ränteinkomster, och därmed kommer det bromsa ekonomi och jobbskapande på ett sätt att han inte kan gå högre. Det skulle i så fall betyda att en svensk rörlig bolåneränta som högst kan gå till 3%.

En dubbling från idag….. dvs man går från att betala 1,000kr på en lånad miljon (efter ränteavdrag) till 2,000kr. Give and take. Detta under år 2020. Sen, återigen, kommer det att bli marginalpress hos bankerna. Ja då stiger inte bolåneräntorna lika mycket som Ingves höjer, och då kanske det inte blir riktigt 2,000kr per lånad miljon efter ränteavdrag.

Time will tell!

ps. Såg att Löfven är borta. Nu är det Ulfs tur. Väldigt spännande nu. Ber han om att bilda regering utan vare sig stöd av S eller SD lär han också bli nedröstad såklart. Väldigt mycket Chicken Race nu eller. Nyval? Som om det ändrar nåt? Det lär bara stärka SD…. och vad händer då? Känns som att Ulf till slut tvingas prata med Jimmy… frågan är vad Annie och Janne gör då?

Men om vi ska vara lite konkreta.

För det första…och det viktigaste. SD får man tydligen inte ta i med tång. Men V är helt rumsrent? Är det någon vettig människa som kan förklara detta för mig? Hur kan V komma undan så lätt med sin politiska agenda, och hur kan S inte få skit för att de samarbetar med dem för att få deras stöd. Detta övergår mitt förstånd.

För det andra. Hur ser det ut egentligen?

Block:

Om man talar om ett vänsterblock, där V såklart ingår så har de 144 mandat. Men om man tittar på andra blocket, varför ska man inte inkludera SD? Vi talar ju inte om regering utan block. Alliansen ink SD är 205 mandat. Ärligt, det är 205 mandat som inte vill se Löfven som statsminister. Betyder inte det nåt?

Sen har vi regeringsmandat. Det är ju S+MP, dvs 116 mandat mot Alliansens 143 mandat. Rätt kristallklart också. Men då framhärdar gärna S+MP deras stöd från V. Men då måste väl Alliansen kunna lägga fram samma stöd med SD. Då får vi ovan 205 mot 144 igen.

Sen kan vi ju bryta blockpolitiken. Säg att M+KD vill regera med stöd av SD. Då får dem 154 mandat. Låt säga att C+L vägrar detta och ser det som ett svek mot Alliansen och hoppar av. Då lutar man sig mot S. S med stöd av C+L får 151 mandat. Då lär S vilja söka stöd av MP och V för att gå om M+KD. Men om de tar in V+MP så är det lika illa som att M+KD tar stöd av SD från C+L perspektiv.

Så frågan är, vem Annie och Janne stödjer ni helst… S+MP (utan stöd av V) eller M+KD (med stöd av SD). Pest och kolera?

Alternativet är C+L regerar med stöd av M, KD, S och MP. Det är kanske det ni drömmer om? Då kör ni över både SD och V. Det är kanske vad flest vill? De representerar ju ändå bara 25% av folket. 75% står regeringen för!

Häromdagen kom HOX/Valuegard med data över svenska bostadspriser. Siffran kom in snäppet bättre än väntat men ingen kioskvältare. Jag hade inte särskilt bråttom att uppdatera siffrorna för att de inte skulle visa nåt nytt. Hade lite tid över nu på eftermiddagen och gick in och laddade ner data från Riksbankens hemsida över räntorna på svenska bostadsobligationer. Men nåt ser konstigt ut. Bostadsobligationen låg på 0,71%. Va Fan! Den låg ju på typ 0,21% för en månad sen. Vad har hänt? Sen laddade jag ner en längre serie och ser jämfört med den jag publicerat under året att de har visat fel siffror hela året. Varje månad har de legat fel med ca 0,5 procentenheter. Jag jobbar ju inte med räntor och har därför inte reflekterat över det. Jag minns hur svenska statspapper gjorde ett hopp i januari men jag vet inte riktigt varför. Hursomhelst. Jag har tankat ner den nya serien och då framträder en ny bild. Räntorna har tidigare visat att det fanns en viss uppsida på bostadspriserna, typ 5-7%. Nu visar de istället att räntorna är i balans med priserna.

Senaste tidens uppgång visar till och med en viss tendens att slå över jämfört med räntorna…. men det är decimaler vi talar om. Men om priserna fortsätter upp så finns det inte fog för detta givet bankernas upplåningskostnad för lånen och den metodiken som styr lånelöftena.

Jag tillhör ju dem som tror att Ingves höjer med 25 punkter i december, och en gång till nästa år, för att lägga sig på par mot ECB.

Någon kanske undrar vad det får för inverkan på bostadspriserna?

Så här tänker jag:

Styrränta -0,5% – ger en 2-årig statsobligation på c0,0% – som ger dito 5 åring +0,5% – som med 50 punkters kreditriskpåslag 1,0% för en 5-årig svensk bostadsobligation.

Det här sambandet stämmer inte månad till månad, men över tid är det ganska robust. Idag ligger 5yrs bostadsoblis på 0,71% så det är inte jättelångt därifrån. Den var faktiskt uppe i 1,0% i februari i år….. om man nu får lita på Riksbanken som visat fel data hela året!!!!

Hursomhelst, om Ingves höjer 50 punkter så bettar jag på att 5yrs bostadsoblisen går till 1,5%. Tittar man grafen ovan så innebär det 15% lägre Brf priser i Sthlm. Jag ska tillägga att det kommer med c12 månaders fördröjning.

Så står styrräntan i 0% i mitten på nästa år så borde vi ha 15% lägre priser en bit in på 2020. Hur det går i övriga landet är hyfsat lätt att extrapolera givet den historiska känsligheten mot Brf sthlm, som på åtminstone historiskt har varit ett riktmärke.

Det får mig att tänka…. om en normallägenhet på Östermalm kostar 100′ per kvadrat idag…. och fastighetsutvecklarna har svårt att sälja sina objekt idag. Hur mycket lättare blir det om lägenheten på Östermalm kostar 85,000kr/kvm? Man förstår varför Engelbert har cashat hem en del 🙂

Det har kommit en del sentimentsdata, dvs inköpschefsindex.

Eurozone Flash Tillverknings PMI kom in på 53,3 mot väntat 54,4 och fg 54,6. Tyska motsvarigheten landade på 53,7 mot väntat 55,7 och fg 55,9. Riktigt jävla dåligt. Men det är något vi har vetat länge, då Svenska PMI vänt ner för längesen trots svag krona. Sverige brukar ligga steget före. När valutorna i utvecklingsländer försvagas kraftigt… ja då brukar det vára en tidig signal om att det blir strul, och sånt strul får export nationen Europa att hacka. Kan USA stå rakryggad i det här undrar jag….

Från USA kom Philly in på 22,9 mot väntat 17,0 och fg 11,9. BRA! Fast Nordea är inne på att sammansättningen är inte gynnsam för ISM. Empire FED kom in på 19,0 mot väntat 22,6 och fg 25,6. Klen!

US Flash Mfg PMI kom precis in på 55,6 mot väntat 55,0 och fg 54,7. BRA!!! Lirar mer med föreg ISM som var stark. Däremot kom Flash Service PMI in på 52,9 mot väntat 55,0 och fg 54,8. Hmmmm det här är fishy? Är det tjänstenäringen som är orolig över vad som händer med priserna nu när handelskriget börjar bita? Vad innebär detta?

Nästa vecka är det FED möte. Man kommer höja med 25 punkter till 2,0%. Det intressanta är om de tror att lönerna kommer fortsätta att stiga nu….trots att det finns en del mörka moln:

1, QT a 50mdr/mån

2, FEDs räntehöjningar borde göra avtryck förr el senare

3, Trumps Fin stimulus klingar av

4, Handelskrigets effekter, även om det är oklart på vilket sätt.

5, ISM bör vända ner, ledande indikatorer pekar på det

6, Utvecklingsländer, och nu Europa, hackar, vilket brukar sprida sig. Dock har inte Kina PMI trillat ner lika mycket som börserna indikerat.

7, Effekter av när dollarn gick från 1,26 till 1,13

Trevlig helg!

ps. om nån vet varför svenska räntor hoppade till i januari, får ni gärna höra av er ds.

Jag diskuterar ju sällan enskilda aktier, men H&M var så pass intressant i januari att jag inte kunde hålla mig.

Äntligen fredag

Jag sa bla att 135-145kr kunde vara ett intressant läge att specka i, givet att man använde sig av stop loss. Det blev ju ingen vidare affär direkt.

Men det som jag slog på trumman för var hur enkelt man egentligen analyserar den här typen av aktier. Jag skrev…

”Nu när jag tittar på estimaten över FY18nov Ebitda så räknar samma analytiker kollektiv med att HM ska tjäna ca 31mdr kr. Om vi sitter här om ett halvår och analytikerna tror på 28mdr eller sämre, då har aktien inte lyft. Tror dem på 33mdr+, då har den lyft. Så enkelt är det!”

Nu idag när jag tittar på Ebitda estimaten för FY18(nov) så ligger dem på 26,4mdr kr. Under 28mdr. De har alltså inte lyft… och det har fan inte aktien heller. Den har varit flat hela året. Min poäng är att låg värdering är bra, men helt meningslöst så länge som vinsterna revideras ner.

Men det som egentligen är hårresande är inte HMs resultatutveckling eller aktiens svaga utveckling utan det faktum att när man frågade analytiker för blott 9 månader sedan om resultatutvecklingen för Nov17-Nov18 så sa de Ebitda 31mdr. Nu ligger den på 26mdr. 5 miljarders (15%) skillnad!!! Det är ju fan hårresande. I mina ögon är detta ett bevis på mänsklighetens totala avsaknad på ”forcasting capabilities”. Och vad som är ännu värre…. vi inser inte det själva.

Jag blir så rosenrasande när jag hör investerare säga…. ”det är svårt att sia hur det ska gå på kort sikt, men på ett par års sikt är vi positiva”. Men hallå!! Om du inte klarar att pricka innevarande års vinster… hur fan ska du veta vad som händer om 5 år. Jag förstår absolut att man kan göra en bedömning av ett bolag och dess ledning.  Nej faktum är att investerare tror att de ägnar sig åt prognoser, men det är inte prognoser. Det är bara tur om utvecklingen går deras väg. Ren slump. De har bara inte insett det själva.

Ännu värre är investerare som säger att de inte bryr sig om macro eller försöker förstå den generella börsutvecklingen. Däremot på bolagsnivå fungerar det utmärkt att både sia resultatutvecklingen och vad aktien ska stå i. Inser de inte att analysera ett bolags fundamenta är att analysera macro på micronivå. Dvs det är en sak att analysera bolagets affärside, produkter och ledning och ställa det mot konkurrenter. Fine, men man behöver även förstå den makromiljön bolaget verkar i och bilda sig en uppfattning huruvuda den är gynnsam eller ej framöver. Summan av alla bolags macro miljö är den samlade makromiljön i en ekonomi. Tror de att de kan förstå ett bolags framtida vinstutveckling utan att förstå makromiljön bolaget verkar i? Visst, att bolaget agerar rätt el fel är avgörande, men ramarna sätts av makromiljön.

De tror sig även förstå den enkilda aktiens utvecklingspotential, men inte börsen. Men börsen är inget annat än summan av alla aktiers utveckling. Så kan du förstå ett antal aktiers potential men kan inte bilda dig en uppfattning om var börsen är på väg. Ja då har man missat nåt. Det är hårresande!

Men mest hårresande är vår syn på vår prognosförmåga! De korkade tror att de är duktiga på prognoser. De medelintelligenta är ödmjuka inför att prognostisera framtiden men tror ändå att det går. De smarta inser att det inte går, men att aktier (och därmed börsen) prisar in framtiden (men att den ”framtiden” egentligen” inte finns då den verkliga framtiden inte går att prognostisera) och det enda sättet att tjäna pengar är att förstå vilken framtid som prisas in, och sen ta ett bett i endera riktning mot en annan framtid (som inte heller är någon riktig framtid). Den enda som går att veta är det som redan varit och det går inte att tjäna pengar på.

Någon sa det bra… ”jag är smartare än er andra för att jag vet hur korkad jag är”

Tillbaks till HM

Hur ska man tänka framöver? Tre saker

1, 2018 är snart history, så nu är det 2019(nov) som gäller. I skrivande stund ligger Ebitda estimatet på 27,5mdr kr. Om vi sitter här om 6 månader, eller 12 för den delen, och samma 2019nov estimat visar 27,5mdr eller sämre. Då är det min klara övertygelse att aktien står och stampar på ungefär samma nivå som idag. Inget att hänga i granen. Står den däremot klart över 27,5mdr så har det förmodligen varit en bra placering.

2, Idag kom försäljningsdata från HM. Den var tydligen bra. Jag har inte studerat den. Men jag det har trillat in 5 estimat i Reuters idag över 2019(nov) och de är INTE nedreviderade, från deras tidigare estimat över samma tid. Dvs detta är första gången på flera år där det kommer data från HM, som INTE resulterar i att analytikerna skriver ner sina prognoser. Det blir inte mycket bättre, men det blir fan inte sämre. Det är ett steg i rätt riktning. Givet kursreaktionen är det fler än jag som tänker så här. Detta kan vara  en historiskt dag för HM. Det ser inte så värst mycket bättre ut, men det hade ingen väntat sig. Det positiva är att det inte ser sämre ut.

3, Men vem vet. Detta kan vara en outlier idag? Därför hade det rent tekniskt varit betryggande om vi passerar 154kr där köparna senast inte orkade driva kursen vidare. Detta får gärna backas upp av positiva revideringar. Målkurs givet att detta händer, och givet att de tjänar mer än 27,5mdr i Ebitda 2019nov, lägger jag på 200-210kr. Då yieldar HM 5% direktavkastning, vilket får anses fair för ett företag vars vinst knappt växer. 30%+ uppsida. Det är bra risk/reward givet att KJ lyckas vända på skutan!

ps. Jag får be om ursäkt om jag slog an en negativ ton. Kanske jag kan återgälda det med två helt ovärderliga råd 😉

Jag får ofta frågor om enskilda aktier av vänner och bekanta. Ofta småbolag, ofta med starka utsikter. Jag svara alltid, ”jag har ingen aning, men du ska få två råd”.

Det finns nämligen två busenkla råd som man kan applicera när man tittar på småbolag.

1, Givet att vi inte kan göra prognoser så kan man ändå göra en sannolikhetsbedömning.

Om ett litet bolag med ett börsvärde om 1mdr kr är en bra placering. Tänk så här:

Säg att bolaget lyckas inom de kommande 3-5 åren. Då är det inte orimligt att tänka att aktien handlas till 20X vinsten. Det är ok för ett bolag som växer och som har ”bevisat sig”. Givet dagens börsvärde om 1mdr kr ska vinsten vara 1mdr/20=50mkr. MEN, om de uppvisar en vinst om 50mkr om 5 år, så kanske börsvärdet står i 1mdr. Samma som idag. Då är man inte så nöjd med placeringen. Nej, vinsten måste vara dubbelt så hög, typ 100mkr för X 20 =2mdr i börsvärde och ”resan” ska vara värd det. Det här med vinst är vanskligt att bilda sig en uppfattning om. Ofta kan inte VD själv bilda sig en uppfattning. Men ett bolag som växer snabbt bör ha en edge mot marknaden och oftast utmynnar det i en god marginal. Säg 10%. 100mkr/10%=1mdr. Dvs bolaget bör omsätta 1 mdr om 3-5 år. Då blir det en god investering.

GRUNDREGEL 1: Om du tror att bolagets omsättning är samma, eller överstiger, börsvärdet idag om några år…. då blir det sannolikt en god placering.

2, De mest erfarna investerarna jag känner, som dessutom lyckats, har en sak gemensamt. De säger att ”the art of investing is a peoples business”. Dvs de har gång på gång insett att de på förhand inte kan säga vilka affärsideer som kommer lyfta eller ej. Ännu mindre lägga prognoser som fungerar. Däremot att ta rygg på rätt folk. Det funkar nästan alltid. En dålig affärside funkar ofta med bra folk. En bra ide funkar aldrig med dåligt folk vid rattarna.

GRUNDREGEL 2: Titta på VD/huvudägare. Vad har de lyckats med förut, och kan de göra det igen?

Använd dig av de här två grundreglerna när du investerar i småbolag så kommer du garanterat inte gå sämre än snittet. Dessutom är de tidseffektiva.

Lycka till

ds.

1,630ish motståndet testas med besked i detta nu. Ska vi bryta upp och attackera 1,680? Tittar man på Dax , Stoxx och CNY  så känner jag mig inte särskilt optimistisk. Studsen i OMX har till stor del drivits av en tidigare översåld börs. Så är det inte längre. Jag känner mig fortsatt skeptisk och skulle inte bli ett dugg förvånad om vi ska testa 1,590 stödet längre fram.

Så här 10 år efter Lehman kraschen är det många som är ute och tycker till. Ingves är orolig för skuldsättningen bland svenska hushåll, vilket gör Sverige mer sårbart. Jag förstår honom. De samlade skulderna har i princip dubblats senaste 10 åren. Inkomsterna har under samma period gått upp med c30%. Det är rätt enkel matte. Vi är alltså 53% räntekänsligare nu än då. Dvs en höjning av räntan med 1% då, är samma sak som 0,65% idag. Eller som när Riksbanken höjde vid förra högkonjunkturen från 1,50% till 4,75%, dvs en höjning med 3,25%. Om Ingves höjer med drygt 2 procentenheter, från -0,5 till 1,5% så får det rent matematiskt EXAKT samma konsekvenser som då. Jag har ju också härlett just styrräntans ”tak” till c1,5%. Dvs vid den nivån så kommer han tvingas att sluta höja då konjunkturen rullar över i lågkonjunktur. Detta förstår Ingves också!

Sen kan man ju alltid fråga sig hur stor risken är att han tvingas höja dit. Det beror enkelt uttryckt på två saker. 1, Vad ECB kör för ränta och 2, lönebildning i Sverige. Apropå det senare så har Konjunkturinstitutet gjort en djupdykning i den svenska lönebildningen. Det är ett välkommet inslag i dagens rätt grunda debatten om räntor, inflation och hur Riksbanken bör agera. Jag har inte läst hela rapporten ännu, men jag hade tänkt återkomma till den längre fram.

Läs gärna hela rapporten…

Klicka för att komma åt LBR2018_webb.pdf

Riksbanken fäster stor vikt vid den sk. RU-indikatorn som mäter resursutnyttjandet i Svensk ekonomi. Den ligger på mycket höga nivåer, och som tidigare var förenligt med stigande löner, och därmed inflation och räntor. RU-indikatorn ligger högt pga att sysselsättningsgraden i Sverige är hög och för att företagsenkäten visar att många företag vill anställa men hittar inte kompetent personal. Men så har det varit ett bra tag och hitintills har det inte resulterat i stigande löner. Nedan chart visar det bra.

Om Riksbanken hade haft rätt så hade det bara varit en tidsfråga innan samtliga inflationsmått hade etablerat sig över 2%. Nu är den risken liten. Sannolikt kommer de konvertera kring 1,5-1,7% istället.

Apropå inflation så kom det svensk data i förra veckan. KPIF ex energi kom in på 1,2% mot väntat 1,4% och fg 1,3%. Det är duvigt. Men glädjande nog studsade tjänste inflationen från 1,2 till 1,5%. Så det känns som om vi borde vara nära en botten och börja röra oss uppåt snart. Det är såklart svårt för Ingves att höja när datan kommer in så här, men med god sannolikhet har den börjat gå i rätt riktning inför december mötet. Datan spelar egentligen roll, men det kan han inte säga såklart. Anledningen till att han höjer beror inte på inflation. Det beror på att normalisera sig mot ECB innan de börjar höja. Om de börjar höja?

Från Europa kom kärninflationen precis in på 1,0% YoY mot väntat 1,0 och fg 1,0. Gäsp! Med tanke på hur problem i Utvecklingsländer brukar slå mot exportmaskinen Europa så ser jag inte hur Draghi ska kunna höja räntan. Å andra sidan ska det rinna en del vatten under bron innan det blir aktuellt.

Från USA kom Core CPI in på 2,2% mot väntat 2,4 och fg 2,4%. Lite svagare, men fortfarande klart över målet och inget som lär påverka FED. 2,2% lirar med Core PCE 1,7 och löner om 2,7%. Så det är inget uppseendeväckande egentligen. Givet att lönerna kom in på 2,9% sist, så kan vi vänta oss core PCE/CPI på 1,9/2,4%. Så för att verkligen ”störa” FED så behövs en sättning av lönerna ner mot 2,5%. Det känns inte troligt just nu. Däremot tror jag inte de kan höja till 3% i godan ro utan att det får konsekvenser för tillväxt och lönebildning. Även PPI som kom i förra veckan bromsade in.

Tittar man på ett mer brett mått på arbetslöshet, UG, så indikerar det att lönerna kan röra sig mot 3,5%. Händer detta så borde FED enkelt kunna höja mot 3%.

Men Nordea har även en graf som tar hänsyn till dollarn och arbetskraftskostnaden, och den säger att inflationen ska ner. hmmm.

Kan lönerna gå mot 3,5% samtidigt som inflationen går mot 1,5%? Nej nej nej. Det handlar såklart om att dollarn, ISM, QT likviditetspåverkan, EM störningar, Trumps expansiva finanspolitik fades out, tradewar m.m kommer resultera i att USAs tillväxt bromsar in från dagens nivåer, och då har vi en ny bild med konsekvenser för jobbskapande och löner…… och därmed inflationen. Tyvärr är det så att lönerna är en laggande faktor, där tillväxt och jobbskapande kommer först. Medan många av faktorerna ovan är mer av ledande karaktär. Dvs kommer det en inbromsning av tillväxt, så leder det till inbromsning i jobbskapande, som efter ett tag göra att löner och inflation vänder ner. FED måste vara tidiga på bollen då räntehöjningar slår igenom med 6-18månaders fördröjning. Så trots att lönesiffran låg på 2,9% för en vecka sen så frågar sig FED, hur kommer den utvecklas närmaste 12 månader. Tror de att den ska gå mot 3,5-4,0 då kommer ni få se fortsatt höjningar…. tror de på 2,5-2,9%, då kommer de inte att höja hela vägen till 3%.

Ray Dalio, grundaren av världens största hedgefond, bedömer att den nuvarande ekonomiska cykeln sjunger på sista versen. Vad ska man säga.. skulle lönerna klättra vidare mot 3,5-4,0%, inflationen går mot 2,5-3%… och FED höjer till 3%. Ja då följer vi klassiska spår, och han kommer få helt rätt. Men jag är inte lika säker.

Trevlig vecka!

Valresultatet tar all uppmärksamhet i media idag. Frågar du mig så kommer det att gå till så här. Alliansregering kan bilda regering lätt som en plätt, om de får stöd av SD i vissa specifika frågor, typ invandring. Vänstern kommer då ägna de kommande fyra åren åt att svartmåla Alliansen som en brunskjorteallians. Stefan Löfven kommer säga ”jag gjorde åtminstone aldrig upp med SD, det gör att jag sover gott om natten”. ELLER säger Annie och Janne tack och hej till Alliansen (pga av SD) och hoppar på S+MP tåget. Då har de fyra partierna c3 procent mer än M+KD+(stöd SD), och då fortsätter Stefan att regera. Så vågmästarrollen innehas egentligen av C+L.

Hur gärna vill de sitta i en Alliansregering?

Hur ogärna vill de sitta samaarbeta med SD?

VEM av Stefan och Jimmy ger C+L det mest attraktiva erbjudandet?

S+Allians hade skapat en stark regering, men det kommer aldrig hända. S och M är hund och katt, även om politiken inte är det.

Hade jag varit Annie och Janne har jag skickat ett mail till Stefan och frågat, vad får vi för poster om vi sitter i regering med dig? Sen hade jag skickat ett till Jimmie och frågat, vad måste vi gå med på för att få ert stöd för en Alliansregering? I mailet till Löfven hade jag skrivit att jag mailat Jimmy. I Jimmys mail hade jag upplyst honom om jag mailat Stefan. Då får de anstränga sig att komma tillbaka med nåt juicy, annars riskerar de att förlora mot den andra. Lite som en byggoffert. Alla vill ta bra betalt såklart, men ju mer man saltar desto större risk att inte få jobbet. Sen hade jag tagit det bästa alternativet. Eller minst dåliga. Typ så enkelt är det!

Så en tolkning är att C & L har den verkliga makten över vår kommande regering… men egentligen handlar det om S och SD. Den av dem som kompromissar mest vinner.

Om vi bortser från offerterna, så skulle jag vilja veta svaret från Janne och Annie…. ”vad är viktigast för er, att hålla samman Alliansen eller att inte samarbeta med SD?”

Nästa regering måste bli antingen Allians med stöd av SD eller S+Mp+C+L (med passivt stöd av V). Inget annat lär passera i Riksdagen. Eller har jag missat nåt? Göran Persson är inne på en av mina varianter med en twist, och det är att C+L hoppar av alliansen men ändå röstar in M+KD, av det enkla skälet att de inte vill sitta i regering med S+MP, men kan inte heller sitta i en regering som samarbetar med SD. Så kan det förstås också bli. Svag regering är bara förnamnet! Om man är såsse borde man tänka så här ”Stefan, ge Annie och Janne så fina ministerposter det bara går”. Om man är borgare borde man tänka så här ”Snälla Jimmy, be bara om att få komma in i den politiska värmen, ställ inga andra krav”. Annars lär Göran Persson få rätt!

Här på bloggen fortsätter vi att studera den amerikanska arbetsmarknaden och lönestatistiken från i fredags. Den är nämligen viktigare än valet. Även om det kanske kan vara svårt att förstå.

En av bloggens läsare frågade häromdagen ”tänk att Sverige kommer att hamna i recession med nollränta”. Han syftade naturligtvis på att Ingves kommer höja med två gånger och sen väntar recession. Jag ifrågasatte inte hans syn på kommande recession, men jag ifrågasatte mekanismerna bakom. Dvs Sverige har aldrig gått in i en recession när räntekostnader/inkomster är så låga som nu. Två höjningar skulle försämra ration, men knappast orsaka recession.

Ta 2009 års recession som exempel. Många tror att det handlade om Lehman och Subprime kraschen. Det var bara ett symptom. Vad vi egentligen såg i USA var hur en klassisk konjunkturuppgång skapade jobb på ett sätt som till slut gjorde arbetsmarknaden tajt, skickade upp löneinflationen och därmed slutligen den vanliga inflationen. Detta tvingade FED att strama åt penningpolitiken genom att höja räntan. Sommaren 2003 låg styrräntan på 1,0%. Tre år senare, sommaren låg den på 5,25%. 2007 toppade konjunkturen ur. 2008/2009 var de i recession. Att de hamnade i recession handlade om att

1, räntekostnader/inkomster steg till en nivå som triggar recession

2, räntan gjorde att nyutlåning avtog, vilket är en viktigt faktor för tillväxt.

Sen att recessionen blev så djup och svår, och tvingade FED till en extrem politik, beror på att utlåningen under många år varit galen. Dvs Lehman&co är en funktion av sub-prime som helt enkel var dålig utlåning. Men det faktum ATT det blev recession beror på räntan. Inte utlåningen. Recession hade de fått på halsen ändå. Hade FED legat på en styrränta på 1% under alla år, så hade det inte fått recession. Detta var dock aldrig ett realistiskt alternativ då löner och inflation var på uppåtgående.

Sverige kom igång senare än USA med konjunkturen. IT-kraschen satt djupare hos oss. I början av 2006 (när FED varit igång med räntehöjningar ett tag) så höjde Riksbanken för första gången. Då var räntan 1,50%. Knappt tre år senare, under hösten var vår styrränta 4,75%. Då vet jag att den rörliga räntan på bolån låg klart över 6%. Det knarrade rejält i Svensk ekonomi. Räntekostnader/Inkomster hade letat sig upp på en kritisk nivå. Vi skulle rullat in i en rejäl recession utifrån detta. Istället slog Lehman till och alla nollade sina räntor. Även vi. Det gjorde att räntekostnaderna sjönk kraftigt och var en av de absolut viktigaste faktorerna till att recessionen nästkommande år blev så pass hanterbar. En annan faktor var att statskulden var låg och budgeten i balans.

Men vi hamnade trots allt i recession. Point being. Antingen hamnar man i en recession för att räntekostnader/inkomster i landet blir för höga. Eller för att man råkar ut för en extern efterfrågechock. Eller en kombo av ovan.

Point being, om Ingves höjer med 50 punkter så ökar svenska hushållens räntekostnader från 80 miljarder till 100 miljarder. Eller från 4-5% till 6-7% av bruttoinkomsterna. Det räcker inte tror jag för att skapa recession. Historiskt måste man upp i 9-10%, vilket lirar med 200 punkters höjning. Dvs till reporänta om 1,5%+. Detta kräver löneinflation upp mot 3,5-4,0% (idag c2,6) för att skapa ett inflationstryck där Ingves tvingas till den typen av höjningar. Det känns rätt långt borta.

Däremot kan USA vara på väg att glida in i den här situationen, med stigande löner, kärninflation och räntor, vilket till slut triggar recession, som smittar på resten av världen, varpå vi får en negativ demandchock som sänker tillväxten och försätter oss själva i recession. Med nollränta, som vår käre bloggvän, slog fast. Den recessionen kommer dock bli rätt grund, ungefär som sist.

Men vill vi ändå inte kunna stimulera? Från nollränta blir det svårt eller? För det första kan man säga att vi redan stimulerar när recessionen slår till. Dvs hushållen betalar redan idag 1,000kr/mån efter ränteavdrag på en lånad miljon. De har pengar att konsumera för. Annat var det under 2008 när de betalade nästan 4,000kr på varje lånad miljon. Svenska staten har också krut att köra budgetunderskott, dvs fortsätta med samma kostnadskostym trots att skatteintäkterna viker av. Man lånar helt enkelt mellanskillnaden. Med vår statsskuld har man råd med detta.

Men frågan är om USA är på väg in i recession. Jag det beror på om räntorna ska upp till 3%+. Det beror i sin tur om inflationen kommer fortsätta upp, vilket i sin tur beror på om lönerna kommer ta fart upp mot 4%+. Idag ligger de på 2,8-2,9%.

Jag har tusen gånger tidigare sagt att löneinflationen ska man se på två sätt. Dels FÖRÄNDRINGEN, och dels NIVÅN. Jag hävdar att de styrs av olika saker.

Om lönerna är på uppåtgående eller nedåtgående handlar om en variant av Philips. Arbetslöshetssiffran kan man kasta, men sysselsättningssiffran är viktig. Liksom tillväxt. Hög tillväxt i kombination med stigande sysselsättningsgrad lyfter löner. Motsatsen pressar ner dem.

Men vilken nivå vi talar om, har med andra saker att göra. Jag hävdar att dagens 2,9% YoY löneinflation, troligtvis hade varit 3,9% om vi inte hade haft följande faktorer:

1, globalisering
2, digitalisering
3, låg produktivitet
4, tjänstenäring större än varunäring
5, moment 22, dvs låg inflation ger låga löneökningar, som ger låg inflation osv
6, demografi, dyra gamlingar pensioneras, billiga unga tar över
7, facken har inte samma lönepower som förr
8, Stora företag har vuxit som andel av ekonomin. Där har löntagarna sämre pricing power.

9, Företag är lönsamhetsorienterade.

När löneinflationen var som lägst för några år sedan, 2,0%, så hade den förmodligen varit 3% om vi inte hade haft ovan faktorer.

Dvs ovan faktorer hindrar inte lönerna från att röra sig upp eller ner. Men de ger en ”rabatt” jämfört med tidigare när de inte fanns. I takt med att faktorernas inverkan ökar eller minskar så får det också inverkan på ”rabattens storlek”.

Så lönerna kan alltså gå från dagens 2,9% till 3,9% med ovan faktorer. Det är typ samma sak som när de steg från 3,9 till 4,9 historiskt och de inte fanns.

Så frågan är om de kan fortsätta att stiga? Ja det beror på 1, tillväxt och 2, hur tajt arbetsmarknaden är. Tillväxten är vad den är…. ca 2-3% i USA. Men tajtheten då?

Jag har hävdat att sysselsättningsgraden fortfarande är något för låg för att man ska kunna tala om samma tajthet som under de tre senaste högkonjunkturerna.

MEN andra, typ Deutsche, hävdar motsatsen. Vilket jag visar på med ett antal charts nedan. Innan ni blir helt tossiga av de här chartsen, så ska ni veta att Deutsche har framhärdat de här chartsen och att löneinflationen ska ta fart i över tre års tid. Så de har haft fel väldigt länge. De sitter inte på svaren heller, även om de har fina charts.

Vem som har rätt av oss har stor betydelse. Om Deutsche har rätt så väntar väsentligt högre löner, inflation och räntor närmaste 12 månaderna. Därmed har vi också närmare till nästa recession, som alltså även kan knuffa in oss i dåliga tider. Har Deutsche fel, så är det troligt med en försening av allt… och då är det mer av det gamla vanliga. Skillnaden kan enkelt uttryckas som: Krasch eller ej.

Visst blir man sugen på att tro att lönerna kommer skjutna som en kanon…… men mitt råd är att man ska vara ödmjuk!!! Det har jag varit i många år och det har visat sig vara rätt.

Får se vad OMX hittar på här kring 1,630ish motståndet. Håller det väntar nog 1,590ish så småningom.

Ha en fin vecka!