Kortsikt's Blog

ECI, Economic cost Index är det inte alla som har koll på. Den redovisas kvartalsvis med en månads eftersläpning. Den sägs vara Fru Yellens favoritmått på löneutvecklingen i USA.

ECI för 1Q17 kom precis in på 0,8% QoQ mot väntat 0,6 och fg 0,5%. Det är den högsta kvartalsökningen på 10 år. Det säger iofs inte jättemycket. I årstakt så ökade den med 2,5% mot fg 2,3%. Det kan ställas i relation till NFP timlöner som senast låg på 2,7% YoY. Således ligger lönetakten rätt stabilt kring 2,5-2,7%. Historiskt har spreaden legat på ca 1% mot Core PCE, så den rimmar med en core PCE om 1,5-1,7%. Inget inflationstryck från lönerna alltså. Det finns även något som heter Atlanta FED Wage Growth Tracker. Den ligger över 3%, men har å andra sidan legat över 3% i två år utan att det har haft någon inverkan. Så den ger jag inte mycket för!

Vissa hävdar att tack vare den svaga tillväxten under Q1 som även korrelerade med Jobbskapandet (vilket det ska göra) så är det inte så konstigt att lönerna håller sig på mattan. MEN om tillväxten jackar upp under 2Q-4Q17 , och med den jobbet, så menar vissa att då kommer även lönerna får sig en spark där bak. Stiger lönerna, kommer FED översätta det till Core PCE, och då vet vi hur de kommer agera under de kvartalsvisa räntemötena. Marknaden har inte tagit till sig av detta… vilket är ok, för hårddatan har inte gett marknaden anledning till det. Men just sayin´. Hursomhelst tror jag på räntehöjning i juni. Det är en no brainer om du frågar mig!

Chicago FED Index kom precis. Den har historiskt korrelerat fint med ISM, mycket eftersom de har samma mätperiod. Den kom in på 58,3 mot väntat 56,2 och fg 57,7. Rätt starkt faktiskt och borde få alla som baissar ISM att tänka till två gånger. Å andra sidan var inte Philly, Empire och Prel PMI lika bra om jag minns rätt. På måndag kommer ISM.

Michigan trillade till slut in på 97,0 mot väntat 98,0 och fg 98,0… lite sämre, men den amerikanska konsumenten är fortsatt jäkligt happy och har hopp om framtiden ur ett historiskt perspektiv. Man har inte gett upp om Trump ännu…….

Åter igen på tisdag! Trevlig helg.

Riksbanken lämnade räntan oförändrad igår. Helt enligt förväntningarna. Samtidigt förlängs QE sex månader till december i år med 15mdr/månad (ner från 30mdr).

I media skriver man om ”utökade” stimulanser. ”Ett duvigt besked”. Jag ser det som en fortsatt nedtrappning. Som en ren konsekvens av att man slutar köpa i december 2017 så kan inte en räntehöjning bli aktuell förrän tidigast 2018.

I 1H16 köpte man för 65mdr i månaden. I 2H16 för 45mdr. I 1H17 köper man för 30mdr och nu skalar man ner det till 15mdr. Klassisk tapering! I december är det över! Jag måste erkänna att i december trodde jag att chanserna var goda att juni17 skulle bli sista QE månaden, för att de sen skulle ägna sig åt räntehöjningar under 2H17. Nu får första höjningen skjutas på framtiden. Att man fortsätter med 15mdr och att räntehöjningen därmed skjuts på framtiden är en REN konsekvens av hur ECB agerar. ECB gör nämligen likadant.

Ni måste förstå, hade vi slutat med QE i sommar och inlett höjningar i höst, samtidigt som ECB inte gör det, så skulle kronan stärkas kraftigt. Det hade varit negativt. Visserligen signalerade export- och tillverkningsindustrin i gårdagens konjunkturbarometer att det går som tåget. Men ska man komma ihåg att den gör det delvis TACK VARE en svag krona. Inte TROTS en svag krona. Jag hade inte sagt något om våra handelspartners gått som tåget sista 3-6 månaderna (typ Europa hade vuxit med 3%+ tillväxt). Då hade styrkan hos kunderna absorberat en kronförstärkning, men så är det inte. Kunderna är fortfarande växelkurskänsliga. Blanda nu inte ihop historisk svag tillväxt med den starka mjuka datan, då den blickar framåt. Hårddatan senaste 6 månaderna känner vi redan till!

Det är min och Ingves bedömning att kronan spelar en avgörande roll här! Därför fortsätter han med QE… som han trots allt ändå skalar ner!

Hade ECB tvärtom flaggat för att man INTE vill förlänga QE och börjat prata om räntehöjningar, då hade Ingves också gjort det. Hade Ingves inte gjort det i den situationen hade kronan försvagats kraftigt mot Euron. Försvagn2ing är bättre än förstärkning men det är fortfarande inte önskvärt. Ingves vill hålla växelkursen där den är. Vare sig mer eller mindre. Han har fog för det. Därför agerade han i samklang med ECB igår. Nedan chart bevisar detta. KIX index visar hur kronan är värderad mot en korg av omvärldsvalutor. Som ni ser så är optimismen i tillverkningsindustrin tajt kopplad till värderingen av kronan. Nedan chart är över perioden 2010-2017. En period som kännetecknas av historiskt svag tillväxt i Europa. I en sånt läge har valutan varit viktig. Dvs om en svensk vara kostar 100 eller 80 euro har varit helt avgörande för en Europeisk inköpare. Nu står KIX index i ca 113. Om Ingves avslutat QE helt i sommar, så är det min gissning att kronan hade stärkts ca 5% i Kix index. Dvs ner mot 108ish. Som ni förstår hade det bildats en enorm spread mellan Confidence och Kronvärderingen, och det hade kanske bara varit en tidsfråga innan det starka förtroendet hade kommit av sig.

Varför spelar detta någon roll? Jo Förtroendet i Tillverkningsindustrin ingår som en av parametrarna i KI´s konjunkturbaromenter. Den var stark senast. Se Nedan, och pekar på en kraftig acceleration i tillväxten senare i år.

Skulle kronan bli 5-10% starkare mot Euron, så kommer KI´s baromenter att vända ner, och med den tillväxtprognosen.

Jag förstår inte hur marknaden kan bli förvånad och tolka Riksbankens agerande som oväntat duvigt faktiskt? Han gjorde exakt som Draghi i syfte att bibehålla Eur/Sek på nuvarande nívåer. Det var utan tvekan det smartaste han kunde göra. Hade han gjort annorlunda hade kronan stärkts med helt uppebart negativa konsekvenser. Synd att alla inte förstår hela den tankekedjan. Synd att Ingves är så dålig på att förklara den!

Trots att jag förstår och försvara Ingves agerande hade jag ändå en del frågor. I vanlig ordning mailade jag Riksbankens öppna chat. Tror ni jag fick svar? Nej, de svarar aldrig på mina frågor. Men någon annan kanske är intresserad? Det här undrar jag:

1, Er RU indikator (resursutnyttjande) pekar på att lönerna kan lyfta framöver (trots att lönerna som regleras av avtalsrörelsen landade i nåt annat). Se nedan. Senast RU indikatorn var på dagens nivå var under 2006/2007 så var ju löneinflationen ganska betydande så jag förstår hur ni tänker… MEN

RU indikatorn påminner ju väldigt mycket om den Konjunturbarometer som KI sammanställer, vilket inte är så konstigt då de bygger på samma underlag. Se nedan

Särskilt deras ”brist på arbetskraft” är  ju extremt  korrelerad med er RU indikator. Det är nästan så att man kan säga att den nästan enbart bygger på den. Se Nedan

Konklusionen är att: Riksbanken tror på högre löner för att en enkätundersökning i näringslivet pekar på att det är svårt att hitta rätt folk att rekytera. Ok, fine!

Nu undrar jag!

1,

a, Näringslivet har rapporterat stigande brist på arbetskraft i snart två år, utan vi sett någon betydande löneglidning. Varför ska den komma nu?

b, I USA har liknande indikatorer visat samma sak ännu längre utan att lönerna hängt med. Finns det en risk att de här indikatorerna inte fungerar lika bra som de gjort historiskt och vad kan det bero på i så fall?

Sen hade jag lite frågor kring Hushållens skuldsituation som hade varit intressant att höra hans syn på:

2, Bankerna säger att de använder kalkylräntor på 6-8% när de räknar fram lånelöften som ligger till grund för storleken på lånen. Samtidigt visar undersökningar där man frågar låntagare att väldigt många kommer få stora svårigheter att hantera sina lån även vid en liten ränteuppgång. Hur rimmar detta?

3, Många banker säger att de i princip redan använder sig av ett skuldkvotstak. Samtidigt är de  motståndare till att införa ett reglerat skuldkvotstak. Hur rimmar detta?

4,Man hör om låntagare som inför att ta ett bostadslån inte bara konkurrensutsätter banker i jakten på lägsta räntan utan även det största lånelöftet. Hur försiktiga är bankerna egentligen?

5, Även om många hushåll får det svårt vid en ränteuppgång, så lär de koka soppa på spik för att slippa lämna sitt boende. Särskilt om de riskerar att få en restskuld till banken. Den här vetskapen håller troligtvis nere KALP beloppen när bankerna gör sin lånekalkyl och lämnar lånelöfte. Men om tillräckligt många kokar soppa på spik så lär det få negativa konsekvenser för svensk ekonomi och då kanske det inte ens räcker att dra ner på utgifterna för att klara lånen? Hur stor är risken att bankerna underskattar de negativa effekterna när tillräckligt många kokar soppa på spik och landet eventuellt tvingas in i recession?

Tacksam för svar, som alltid!!!

Jag har efter Riksbanksmötet haft lite diskussioner med några goda vänner som inte förstår varför Riksbanken agerar som man gör. Jag blir lite trött då det är ganska logisk och enkel materia, men som så få verkar fatta. Det blir lite repetition för en del…. men någon kanske lär sig något nytt?

DET HANDLAR OM TILLVÄXT OCH ÖVERHETTNING!

Vad många inte verkar fatta är att en centralbanks jobb är att stimulera ekonomin så länge det inte finns några tendenser till överhettning. Några sådana finns inte idag.

Det är mycket enkelt! Ett lands medborgare kan bara få det bättre så länge som köpkraften ökar. Definitionen av köpkraft är ”alla som jobbar X deras lön” enkelt uttryckt. Ju fler som jobbar och ju mer de tjänar desto bättre får vi det totalt sett. (Sen kan man alltid diskutera fördelningen av frukterna, men minskar kakan får vi i varje fall det inte bättre total sett.)

Statens samlade intäkter är också korrelerade med köpkraften. 75% av statens intäkter kommer ifrån inkomstskatter, sociala avgifter och moms. Intäkter som ökar med köpkraften. Minskar köpkraften totalt sett får vi en sämre välfärd (om vi inte lånar till välfärden, något som historiskt har visat sig vara en dålig ide).

Alltså vill vi öka köpkraften så mycket som möjligt.

Drivkraften bakom ökad Köpkraft kommer ur fler jobb och högre lön. Drivkraften bakom fler jobb och högre löner kommer från Tillväxt och Resursutnyttjande. Fler människor i arbete ger till slut ökade löner. Tillväxt ger köpkraft. Köpkraft ger  ekonomiskt välstånd.

Centralbankens jobb handlar om att stimulera tillväxt och därmed öka köpkraften. Genom QE och låga räntor så:

1, betalar alla skuldsatta hushåll och företag mindre räntekostnader, vilket gör att mer pengar kan läggas på konsumtion och investeringar (samtidigt får spararna, som lånat ut pengarna mindre ränteinkomster, men ökade ränteinkomster ger inte ökad tillväxt, på samma sätt som minskade räntekostnader)

2, det gör att kronan hålls nere vilket stimulerar ett nettoexporterande land som vårt. Det motverkar även import till förmån för inhemskt producerade varor och tjänster

3, det stimulerar consumer och business confidence som gör att man VÅGAR konsumerar och investera de medel man förfogar över.

Samtliga punkter främjar tillväxt!

Men ska man stimulera tillväxt och därmed köpkraft till varje pris? Nej! Om ekonomin blir överhettad så vänder det förr eller senare och vi får det drastiskt sämre på alla sätt. Vad är överhettning? Jo det är när priserna, dvs inflationen, börjar skena snabbare än tillväxten. Det leder alltid till att tillväxten till slut vänder ner och blir negativ. Recession, med stigande arbetslöshet och fallande välstånd som resultat.

Så vi vill alltså stimulera så länge som vi inte riskerar att överhetta ekonomin.

Överhettningstendenserna definieras alltså av inflationen, och inflationen tar fart när resursutnyttjandet är för högt.

Men så länge som resursutnyttjandet och tillväxten i ekonomin inte utmynnar i för hög inflation, dvs överhettning,  så bör en centralbank bedriva en politik som befrämjar tillväxt.

Det här är viktigt!!!! Sverige har inga överhettningstendenser. Vi har inget problem med inflation och högt resursutnyttjande. Vi kanske kan få, men vi har inget idag. Den ekonom som säger det är okunnig eller ljuger.

En negativ sidoeffekt av en stimulerande penningpolitik är att den i Sveriges fall driver på ett ohälsosamt låntagande. Sverige verkar tveklöst vara i den farozonen. Så länge som inflationen och därmed resursutnyttjandet är lågt gör det inget. Men givet att vi fortsätter att stimulera (vilket vi alltså bör göra) så är det ju egentligen bara en tidsfråga innan resursutnyttjande blir så pass högt att det utmynnar i högre inflation. När det gör det, och om det finns hushåll som har tagit för stora lån, så kommer det bli det ugly. Därför måste vi hitta ett sätt att undvika ohälsosamt låntagande. Vissa verkar förespråka höjda räntor. Det skulle nog fungera. Men det går stick i stäv med målet att befrämja tillväxt. Därför har jag pushat för skuldkvotstaket. Det får bort osund utlåning utan att inkräkta på den expansiva penningpolitiken.

Så länge som inflationstendenserna inte finns där, så finns det ingen risk för överhettning, och då bör Ingves fokusera på att främja tillväxt. Det gör man genom expansiv penningpolitik. Definitionen av det är negativ realränta. Eftersom kärninflationen ligger på 1% och lönebildningen är låg, så bör styrräntan vara under 1%. Men Ingves bör även se till kronan, och för att den inte ska stärkas så bör vår realränta inte vara högre än våra tradingpartners. Dvs vår ränta kan inte vara högre än Europas, som är 0%. Det är därför han ligger på minus 0,5. Det är faktiskt mycket mycket logiskt. Hade Europas ränta legat på 1,5% så hade vi kunnat ligga på 1,0% ur ett kronperspektiv. Men samtidigt hade vi haft NOLL i realränta (Styrränta 1% – Kärninflation 1%) så då hade 1% varit för högt ur det perspektivet. Alltså hade man kanske kunnat ligga på 0,5% styrränta. Ingves måste alltså förhålla sig till både kronkursen (genom att titta på realräntan i Eurozonen) och vår egen kärninflation. Det är därför vi helt logiskt ligger på -0,5%.

Ingves gör helt rätt! De enda som gör fel här är politikerna som inte ger Finansinspektionen rätt att införa skuldkvotstaket…. men det kanske kommet när deras mandat stärks?

Jag hoppas!!!!!

Trevlig helg och Valborg…. nu får vi se om statsappraten stängs ner i USA, hur Trump tänker fira sina första 100 dagar som handlingsförlamad president med brett stöd hos befolkningen och kanske se fram emot en mer detaljerad skattereform i USA och kanske viktigast av allt…. om den är skattefinansierad eller inte!

I nästa vecka har vi även ISM/PMIs från hela världen, samt jobbdata på fredag. Allt detta kan hjälpa eller stjälpa den här uppgången, även om det rent tekniskt ser ut som att Maj kan bli bra!!!!

ps. Är det någon mer än jag som har en magkänsla av att rapportperioden så här långt har varit stark i Sverige?

Tittade precis vad vinstprognosen ligger på per indexkrona för OMX: 97kr. Det är lite märkligt för där låg den 12 april, innan Q1 hade börjat rulla ut….

Glad Påsk!

Rapportperioden är inte över ännu, och jag säger inte att 97kr inte ska stiga. Men än så länge har rapporterna inte bidragit till några upprevideringar av vinsterna. Lite märkligt faktiskt!

Såg ett chart som visade hur realräntespreaden mellan 2-åriga Tyska Bunden och 2-åriga US treasury gått isär med Eur/Usd… dvs räntorna pekar på att dollarn borde vara starkare, eller tvärtom. Det verkar som om växelkursen är potentiellt ”lite för glad” för franska valet och ”lite för skeptisk” mot Trump och FED.

Antingen har valutamarknaden rätt…. och då ska Tyska räntor upp en bra bit från dagens nivåer (alternativt ska Amerikanska räntor ner, men eftersom de inte prisar in några fler höjningar vilket är rätt osannolikt så är det snarare Tyska räntor som ska upp)

Eller har räntemarknaden rätt….. och då är det bara en tidsfråga innan Dollarn ska stärkas (alternativt Euron försvagas men det kanske inte är så troligt med tanke på Franska valet, rapporterna verkar rätt bra och makro är stark)

Får jag gissa så tror jag på en starkare dollar. Detta TROTS att USA slår i budgettaket på fredag, att Trump med stor risk kommer få problem med sin budget, att marknaden inte verkar tro på en räntehöjning i juni, att makrodatan sett lite dassigare ut på sistone i USA och surpriseindex vänt ner……. FÖR DET ÄR JU DET DOLLARN HAR PRISAT IN. DEN ÄR EN SMART RACKARE!!!

Det är möjligt att den kortsiktigt kan toppa ur kring 1,09-1,10 mot Euron…. men i princip så tror jag på dollarns styrka framöver.

Nedan chart visar hur makrodatan trillar in lite sämre än väntat på sistone. Samtidigt har SPX inte reagerat.

Tror det är en mix av grejor. Dels har marknaden insett att de mjuka indikatorerna har varit lite väl peaky, de har varit lite väl Trump dopade. Att de nu kommer in lite mjukare är inte hela världen. Lite mjukare alltså… de får inte falla ihop helt. Nästa vecka kommer PMIs och ISM och de är viktiga. Men ännu viktigare är att hårddatan börjar rulla in lite starkare. Vinster räknas också som hårddata därför är det viktigt att Q1 perioden inte leder till nedrevideringar av FY17. Marknaden är alltså inte riktigt beredd att slå på börsen än förrän den känner att hårddatan inte levererar. Men gör den det kan det hålla sig. Jag tror marknaden också innerst inne hoppas på att Trump lyckas lösa det med skuldtaket och budgeten. Gör han inte det så finns det nedsida även där såklart!

Igår kom Tyska IFO…. stark som vanligt, gäsp! Den kom in på 112,9 mot väntat 112,4 och fg 112,3. Toppen.

Detta får mig att tänka. 2013 sa FED att full sysselsättning i den Amerikanska ekonomin ligger strax över 6% arbetslöshet. Full sysselsättning är alltså den nivån som anger när marknaden är så pass tajt att lönerna börjar dra. Sedan länge är man under 5% arbetslöshet och lönerna har fortfarande inte växlat upp nämnvärt. Tyskland är lokomotivet i Europa, Eurozonens klarast lysande stjärna. Exportmaskinen som gynnas av en svag Euro (och som varje år borde skicka julkort till Grekland och Italien och tacka för att de strular så att Euron kan hållas svag). Men precis som i USA, så lyser Tysk löneinflation med sin frånvaro. Är inte det intressant.

När ni funderat på ovan kan ni fundera på en sak till. Bolagsvinster i relation till BNP är på rekordhöga nivåer ur ett historiskt perspektiv. Särskilt i USA, men även globalt sett. Å andra sidan, de aggregerade lönerna i förhållande till BNP är, just det, rekordlåga ur ett historiskt perspektiv.

Vad handlar detta om? Spontant tror jag på 4 saker:

1, Tillväxten har nominellt och realt varit låg ur ett historiskt perspektiv senaste 10 åren. Svaga ekonomier skapar inte löneglidning

2, Låg tillväxt ger låg inflation. Blir din korg med varor och tjänster inte mycket dyrare från ett år till ett annat, så behöver inte lönen öka så mycket för att du ska kunna leva samma liv. Detta vet du om, detta vet arbetsgivaren om. Låg inflation i världen ger dåliga förutsättningar för löneglidning

3, Hög arbetslöshet. Global arbetslöshet tog fart under 2008/2009. Därefter har den gått ner något, men givet att tillväxten varit låg har jobbskapandet varit lågt, och därmed har den inte gått ner så mycket. Strukturellt hög arbetslöshet, skapar inte löneglidning.

4, Globalisering. I många länder, i många branscher, vet man att konkurrensen är knivskarp. Man är glad att man har ett jobb att gå till. Det leder sällan till löneglidning.

Samtidigt har vinsterna gått upp aggregerat på global basis, det handlar såklart om att löneunderlaget inte gått upp lika mycket. Men det handlar även om:

1, räntorna är låga, Företag betalar väldigt små räntekostnader

2, investeringarna är låga, vilket gör att kostnaden för investeringar, dvs avskrivningar är låga

3, globalisering, dina insatsvaror kan du sourca till lägsta  pris över hela världen, väldigt enkelt.

4, digitalisering, du kan sälja dina varor över hela världen, du kan spara kostnader genom IT-stöd och affärprogram m.m.m.m.m.m

Så att vinstnivåerna är maffiga (fast vinsttillväxten har varit låg) är kanske inte så konstigt.

Men det är ju intressant att trots logiken ovan, så accepterar löntagarna världen över att företagen tjänar mer pengar än någonsin, utan att löntagarna har gynnats av detta. Det är såklart för att de saknar förhandlingsutrymmet men ändå….. det är uppseendeväckande och får mig att tänka på Picetty, den franska nationalekonomen.

I eftermiddag kommer konsumentförtroendet från USA. Den kom in på 120,3 mot väntat 122,5 och fg 125,6. Fortfarande 16 års högsta!

Rent tekniskt tänker jag att OMX är på väg upp mot 1640-1660, och om jag måste specificera ännu lite 1655-1660. Når vi dit så tror jag på viss rekyl ner mot 1600-1607. Därefter kan vi eventuellt ta nya tag mot gamla 1720 toppen.. därefter får vi se. Detta gäller så länge som vi inte stänger under 1575, som är min nya Stopp-Loss. Fundamentalt står jag fortfarande utanför!

ps. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men Christer Gardell hyllas som aktieägare i Volvo. Det är väl kul att Volvo aktien går så bra. Det är säkert många som har den!

Men det är märkligt hur okritiska media är i sina granskning. Jag har letat lite i arkivet. Det verkar som om Gardell och Cevian tog första positionen i Volvo sommaren 2006. Det är knappt 11 år sedan. Sedan dess har börsen, mätt som SIX PRX dvs inkl utdelningar och justerat för fonder UCITS regler m.m. stigit med 190%, eller drygt 10% om året. Volvoaktien har inklusive utdelningar levererat knappt 9% om året. 11 år!!!!! Det hade varit typ samma sak och köpa en dassig Sverigefond. Jag hade velat fråga Gardell:

1, Ovan beräkning indikerar att Investeringen i Volvo har avkastat i linje med marknaden. Men  ni har kanske köpt och sålt Volvo aktien på ett sätt under den tiden som avsevärt förbättrat den här jämförelsen, givet att man även köpt och sålt index, hur har investeringen gått relativt sätt?

2, Hur stor andel av er portfölj har Volvo innehavet utgjort i snitt under de här åren. Säg att det är 20% av portföljen. Hur mycket har ni tagit ut i avgifter under de här åren? Ta 20% av dem så kan man säga att det är vad arbetet med Volvo innehavet har kostat. Känns det rimligt?

3, Hur mycket tid har ni lagt på Volvo innehavet genom åren? Känns det värt besväret så här i efterhand?

4, Påminner inte den här affären väldigt mycket om Skandia affären? Dvs den var också in line med marknaden

5, På vilket sätt tycker du att er affärsmodell genererar mervärde?

6, Cevian gick in sommaren 2006, ett år senare stod aktien i samma pris som idag. Därefter har den varit sidledes i 10 år. Om du sålt ett år senare hade det varit en fin affär. Men det är såklart inte enligt er strategi så det är ingen spilld mjölk att gråta över.

7, Du sa för många år sedan att Volvos potentiella värde ligger på 650kr per aktie. Stämmer det fortfarande? Är det först när den når 650kr som vi ska utvärdera Cevians insats? Hur lång tid får det ta innan man får rätt, och det ändå anses fel? Även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet!

8, ni kanske anser att index är inte rätt måttstock för alternativet för er är aldrig att investera i index. Men är inte tanken att era investeringar och er inverkan på bolagen ska medföra att investeringarna borde ge en högre avkastning än marknaden generellt? Vad är annars poängen?

Ds.

Riksbanken har ett inflationsmål om 2%. Det känner de flesta till. Vad alla inte fattar är att målet inte är 2% i teknisk bemärkelse. Dvs RB är inte nöjda om inflationen stiger till 2% av vilka skäl som helst. De vill att inflationen når 2% mot bakgrund av att Svensk ekonomi växer, att det skapas jobb och att vi får det bättre och att det allmänna resursutnyttjandet i vår ekonomi avspeglar en inflationstakt om 2%. Det kanske låter flummigt men är ganska logiskt. RB är ofta dåliga på att kommunicera det här.

KPI i Sverige är inget bra mått. Där ingår ränteförändringar, mat och energi bland annat. Går svensk ekonomi dåligt samtidigt som globala oljepriser, eller matpriser, stiger kraftigt till följd av minskad oljeproduktion eller svaga skördar, stiger KPI på ett sätt som inte avspeglar styrkan i vår ekonomi. Om Riksbanken höjer räntan så stiger räntekostnaderna på vårt boende, och KPI stiger. Men egentligen får vi det sämre. Då avspeglar inte KPI styrkan och resursutnyttjandet i ekonomin.

Därför bör man titta på KPI rensat för ränteeffekter, mat och energi. Även kallat för Kärninflation eller underliggande inflation. Vid senaste mätningen uppgick den till 1,0%.

För att förstå korrektheten och rimligheten i den siffran bör man ställa den i relation till:

1, Tillväxt i ekonomin

2, Arbetskraftsutnyttjandet och ev Arbetslöshet och Arbetsbrist.

3, Jobbskapande

4, Lönebildning

5, Valutaförändringar

6, Nettoexport

7, Real privatkonsumtion och privata investeringar

8, Real publik konsumtion.

9, resurs- och kapacitetsutnyttjande i den mån det är mätbart.

Det låter rätt rörigt men har man siffrorna framför sig med lite historik därtill så är det inte så svårt att förstår om en låg nivå på inflationen och trenden på inflationen är rimlig eller inte. Oftast är den det! Dvs det har aldrig hänt att alla som kan jobba, jobbar. Att lönerna ökar kraftigt, att exporten går för högtryck och privat och publik sektorn både konsumerar och investerar för fullt…. SAMTIDIGT som kärninflationen ligger på 0% och trendat nedåt en längre tid. Motsatsen har inte hänt heller. Det finns såklart en koppling mellan ångan i en ekonomi och pristrycket rätt mätt.

Hursomhelst, de två stora inflatoriska faktorerna är valuta och lönebildning.

1, En stark nettoexport driver tillväxt. Självklart handlar nettoexporten om att Sverige säljer nåt som omvärlden vill ha, och omvärlden har köpkraften att köpa just den varan eller tjänsten. Men på medellångsikt kan du bättra på, eller försämra, förutsättningarna för utrikeshandeln genom valutan. En svag valuta sänker priset på våra varor och tjänster ur den utländska kundens perspektiv.

Svag valuta leder allt annat lika till ökad export, som leder till ökad tillväxt, vilket leder till fler i jobb, vilket leder till ökad köpkraft, vilket leder till ökad tillväxt och slutligen högre löner och inflation.

Men svag valuta leder också till minskad import, och ökad inhemsk produktion (då utländska varor blir dyrare) vilket leder till ökad tillväxt, fler jobb, mer köpkraft och slutligen högre inflation.

Svag valuta leder till även till ökad importerad inflation då de utländska varorna blir dyrare, men det är inte Riksbankens mål att öka inflationen i landet bara för att varorna blir dyrare. Får vi inte det bättre så innebär det bara att vi tvingas köpa färre varor. Tanken, återigen, är ju att inflationen ska återspegla att vi får det bättre och att resursutnyttjandet ökar.

Av den anledningen vill RB inte att valutan är för stark, mot framförallt Euron, som är vår primära handelspartner (Norge är egentligen största enskilda marknad). Men RB vill såklart inte heller att kronan blir för svag då det får negativa effekter för oss svenskar, då vi trots allt får det sämre om de importerade varorna blir för dyra.

Jag tror Ingves är riktigt nöjd med att ha kronan kring 9,25-9,75 mot euron. Ungefär där vi är nu.

Det ska också tilläggas att valutans påverkan på inflation tynar bort över tiden. Eftersom den inte försvagas år efter år, så försvinner också YoY% effekten på inflation.

Därför är valutans effekt som inflationsbärare ändå sekundär jämfört med den viktigaste: lönerna.

2, Lönerna är egentligen den enda riktigt långsiktiga inflations bäraren vi har kvar då det är den enda resursen som fortfarande kan nå full kapacitet. Tidigare talade man även om tillverkningsindustrins kapacitetstak, men tack vare globaliseringen har den spelat ut sin roll till stor del.

Men arbetsmarknaden kan fortfarande bli för tajt, och när den blir det stiger lönerna. Arbetsmarknaden blir tajt efter stark och/eller långvarigt jobbskapande. Som i sin tur korrelerar med landets tillväxt.

Så en stimulativ penningpolitik handlar om att hålla nere räntan för alla skuldsatta (förr i världen handlade det om att alla skulle locka till att låna men så är det inte längre). Pengarna de får över istället för att betala ränta på, ska gå till konsumtion och investeringar. Detta driver tillväxt, som driver jobbskapande, som till slut driver löner och därmed inflation.

Av Sveriges aggregerade löner så fastställs ca hälften av dem genom avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen har senaste åren, och vid den senaste, lyckats enas om löner som utgår från den historiska inflationstakten. Avtalslönerna LEDER INTE inflation. Inflationen leder till Avtalsrörelsen. Det är rätt unikt ur ett internationellt perspektiv.

Andra hälften av lönerna fungerar inte så. De präglas av tajtheten på arbetsmarknaden. Den kan ofta vara starkt fragmenterad, dvs skilja sig åt geografiskt, branschmässigt och inom vissa grupper i samhället. Men vi talar om dess aggregerade form när vi vill förstå inflation. För att antingen ökar köpkraften mycket, dvs ”antal arbetare X deras lön”, vilket sipprar ner till stigande priser i takt med att efterfrågan ökar. Eller gör den inte det!

Historiskt har det funnits en logisk koppling mellan lönebildning och underliggande inflation. Spreaden ligger på ca 1-1,5%. Nu pratar vi inte om en enskild månad, utan sett till rullande 12månader eller 36månader.

Kort och gott. Om Ingves vill ha en inflation på ca 2% i landet (idag 1%) så bör han vilja se en löneinflation på ca 3-3,5%.

Eftersom avtalsrörelsen landade i löneökningar om ca 2,3% så betyder det att lönerna utanför avtalsrörelsen  måste hamna på 4%, helst 5%, i årstakt. Jag har inte den exakta siffran men min bedömning är att den legat på ca 3% senaste åren.

Vad är oddsen att lönebildningen ska öka från 3% till 4-5%. Väldigt liten skulle jag säga!

Givet hur svensk ekonomi växer så skapas de ca 75,000 jobb om året. Det rimmar rätt väl med en tillväxttakt om 2-3%. Jag tror inte 75,000 jobb räcker för att skapa 4-5% lönetakt utanför avtalsmässiga löner. Det behövs dubbelt så starkt jobbskapande.

Det skulle i så fall rimma med en real tillväxt i ekonomin på 4-5%. Inte ett kvartal eller två. Utan ganska uthållig tillväxt på den nivån. Först då tror jag det skapas tillräckligt många jobb, som leder till tillräckligt högt jobbskapande, som skapar tillräckligt hög löneinflation, som slutligen leder till att kärninflationen uthålligt når 2%, och därmed Riksbankens mål.

4-5% uthållig REAL tillväxt. Hur rimligt är det? Tja helt orimligt under 2017 och 2018 skulle jag säga. Inte ens nominell tillväxt når upp dit.

Den här hemläxan har Riksbanken också gjort.

Vad göra?

Utöka QE? Nej det är korkat då det leder bara till för kraftig kronförsvagning, särskilt när FED och ECB vill plana ut sin. Som jag skrev, Ingves vill ha en konkurrenskraftig NIVÅ på kronan mot sina handelspartners. Inte se den försvagas i all evighet. Skulle Euron stå i 15kr mot Euron så skulle troligtvis en del importerande bolag gå i konkurs, exportindustrins marginaler skulle gå ner då de importerar insatsvaror och svenskarna skulle materiellt får det sämre då importerade varor blir för dyra. Utlänningar skulle också tveka att äga Svenska tillgångar då de faller i värde med kronan.

Sänka räntan? Nej av samma skäl som ovan med kronresonemanget men framförallt för att bankerna skulle troligtvis inte sänka bolåneräntorna (som fortfarande kostar svenskarna 35 miljarder årligen) samtidigt som de skulle börja ta betalt för inlånade pengar, varpå svenska hushåll inte skulle konsumera mer utan bara ta större risker i sitt sparande. Så det är inte heller en önskvärd effekt.

Nej att utöka QE eller sänka räntan kommer inte fungera. Snarare vill Ingves fasa ut QE i takt med att Draghi gör det. För att sen försiktigt höja räntan, givet att Draghi gör det, i små myrsteg.

Men om Riksbanken inte, pga lönerna, har en sportslig chans att nå 2% uthållig kärninflation. Vad göra?

Jag tror man måste införa en konfidensintervall, dvs målet om 2% ska kvarstå. Men genom att införa ett intervall, säg 2% +/- 1% (alltså 1-3%) så köper man sig tid. Dvs man kan säga att dagens inflation om 1% är de inte nöjda med, utan vill nå 2%. Men om de gör bedömningen att den kan stiga på medellång sikt utan att behöva vidta skadliga åtgärder, så kanske det är något som är bra. Något som faktiskt inte hade varit så dumt just nu!

DÄRFÖR tror jag Ingves&Co kommer börjar tala mer om fördelarna med ett konfidensintervall.

Hur ska de annars kunna fasa ut QE, samtidigt som kärninflationen trendar nedåt och vid senaste mätningen uppgick till 1,0%.

Alternativt så är Arbetsmarknaden så pass tajt att kraftigt stigande löner väntar runt dörren. RU-indikatorn som KI tar fram är på mycket höga nivåer, vilket indikerar att tajtheten på arbetsmarknaden är MYCKET hög. Vi har bara inte sett det i lönerna ännu.

KI rapporterar på onsdag, dagens innan RB. Deras rapport kommer att bli minst lika intressant!

Trevlig kväll!

ps. Den här var rätt underhållande… 35 år senare och det finns så många likheter. Framförallt människors syn på bostadsmarknaden.

https://player.fm/series/58737/173304197Inifrån+1990-talets+bostadskrasch

ds

Valet i Frankrike är avhandlat och vi fick, likt det Holländska valet, ännu ett icke-populistiskt och EU-vänligt utfall. Därmed skulle man nästan kunna säga att den populistiska eran, som Brexit och Trump representerade, temporärt är över. Även om gårdagens vinnare, Le Pen och Macron, representerar förändring.

Den 7e Maj möts Le Pen och Macron i det sista valet, och för tillfället pekar det mesta på att Macron kommer att vinna stort. Det är två veckor dit och mycket kan hända, men vi pratar alltså inte lika tajta marginaler som vid Brexit och Trump.

Marknaden gillar detta och OMX öppnar upp starkt. Så länge som vi inte stänger under 1575 så är detta en köpsignal. Ett visst motstånd kring 1603. Jag tror man rätt snabbt kommer lämna valet bakom sig och fokusera på rapporter, makro och penningpolitik igen. Det är alltså valresultatet som tagit oss till 1600, men knappast är anledningen om vi går mot 1650-60. Rent tekniskt ser det ljust ut! Jag noterar att gamla toppen vid 1,720 sammanfaller med trendtaket den 22 maj. Just sayin´

Idag har vi IFO från Tyskland och givet hur stark PMIs var i förra veckan så lär den vara bra! Vi har även US Consumer Confidence.

På Torsdag är det räntemöte för Riksbanken, och fokus lär ligga på om man avsalutar QE programmet nu. Även synen på inflation och vad som driver den är viktigt. Riksbanken tror ju på högre inflation. Anledningen är högre löner framgent och en stark arbetsmarknad. En syn som backas upp av KI´s RU indikator. Därför är det ju lägligt KI kommer med sin rapport på onsdag. Visserligen vet vi genom avtalsrörelsen att hälften av de Svenska lönerna kommer röra sig mycket måttligt de kommande åren. Men avtalslönerna är ju inte lönebildande då de snarare tar avstamp i historisk inflation och inte tvärtom. Det är de andra lönerna som är intressanta! Därför ska det bli intressant att se vad KI och RB har att säga. ECB har också räntemöte, och även det är ju viktigt med tanke på vad de har att säga om sitt QE program. 99% av vårt QE program handlar ju om att hålla kronan i schack mot Euron, och därför går vi i ledband med ECB.

Euron är som sagt väldigt stark mot dollarn här på morgonen. Rent tekniskt kan jag nästan urskönja att den slog i trendtaket sedan i dec16. Tittar man på DXY så kan dollarn rätt lätt bli 1-2% svagare mot omvärlden. Sen är det nog stopp tror jag, och det återigen börjar bli fokus på FED och deras vilja att höja. Jag tror ju på höjning i juni sedan lång tid.

Våren verkar också komma på allvar nu….

Det hade ju varit härligt om vi kunde få lite fint väder och schysst börs i enlighet med 5e vågen strategin.

Senast vi hade en klassiskt stark konjunktur var under åren 2004,2005,2006 och 2007. Då snittade REAL tillväxt 3,5% i årlig takt. Sedan Great recession/2008Lehman så har vi två år som levererat liknande nivåer. Det var under 2010 och 2015. 2010 anses vara lite av en ”outlier” då det fanns en hel del swing effekter från recessionen året innan. 2015 levererade. 2016 gjorde det knappt, och 2017 väntas bli ungefär som 2016. REALT alltså. Ser man till hela perioden post recession, dvs 2010-2016 så ligger tillväxten i snitt på 2,8%. REALT alltså. Lägger man till inflationen så får man fram de nominella värdena. Då har tillväxten legat på ca 3,7% under 10-16 och den låg på ca 5,3% nominellt under 2004-2007.

Sverige går bra relativt omvärlden. Men ur ett historiskt perspektiv så når vi inte upp till de nivåerna vi normalt förknippar med högkonjunktur. Tar man och jämför med högkonjunkturer ännu längre bak så ser det ännu sämre ut nu.

Tittar man vidare på inflationen rensat för ränteeffekter och energi, så ligger den på ca 1% vid senaste mätningen. Även det är lågt ur ett historiskt perspektiv. Det är sannerligen lågt för att vara inne i en högkonjunktur. Så frågan är, hur bra går det? Faktum är att 1% kärninflation är inte alls så konstigt sett till att ekonomin växer strax över 2% realt. Högre nivåer av inflation, och stigande inflation har framförallt kommit ur perioder där nominellt tillväxt legat klart över 5%. Så det är inte så märkligt att inflationen är låg. Växer vi med 2-3% realt så kan man nog räkma med 1-1,5% strukturell kärninflation. Växer man med 4-5% realt så får man över tid 2-2,5 inflation. Det är logiskt. Sen på kortsikt så spelar valuta etc in. Men på lång sikt är det tillväxt, jobbskapande, arbetskratftsutnyttjande och löner som är avgörande.

Ljuger inflation och BNP siffror? Nej, för tittar man på enskilda tillväxtfaktorer under perioden 2010-2016, som exempelvis jobbskapande YoY%, Handelsbalans YoY%, Aggregerade löner YoY%, Public Net Spending YoY% så ligger de Historiskt rätt svaga nivåer. Således rimmar de rätt väl med den tillväxt- och inflationstakt som varit.

Se nedan chart. Våren 2009 fanns det 4,5m anställda i Sverige. Nu 8 år senare är dem 5m. 500,000 jobb på 8 år är ca 62,000 nya jobb om året. Som jämförelse kan sägas att vid historiska högkonjunkturer har det skapats minst 100,000 jobb om året. Det rimmar med tillväxt, det rimmar med lönebildning. Det rimmar med inflation.

Det enda som gått någorlunda starkt ur ett historiskt perspektiv, vet ni vad det är? Just det… REAL privatkonsumtion. Vad handlar det om tror ni? Just det, låga räntor. Låga räntor har inneburit låga räntekostnader, och i avsaknad av en stark amorteringskultur (vilket är kopplat till att folk tycker det känns lönlöst att amortera 1,000kr i månaden på ett lån på 4mkr då det tar 333år att amortera ner skulden) så har konsumtionen kunnat växa.

Svensk tillväxt är god relativt sett, men i absoluta termer, ur ett historiskt perspektiv, både realt och nominellt är den ganska medioker.

Den tillväxten vi har är TACK VARE låga räntor. Inte TROTS låga räntor. Höjer Ingves räntan till historiskt normala nivåer, säg 200 punkter, så punkterar han Tillväxt, jobbskapande, handelsnetto och lönebildning. Detta då räntekostnaderna kommer gröpa ur disponibelinkomsterna (Tack vare att vi har 4ggr så mycket lån idag jmf för 17 år sedan) och  exporten trasas samman då kronförstärkningen får redan svaga kunder (Europa går fortfarande knaggligt trots att pilarna pekar uppåt) att bli ännu svagare.

Hur saker och ting hänger samman och dynamiken i detta förstår inte alla. Det är synd!

Är ni intresserade av att läsa mer om svensk lönebildning kan jag verkligen rekommendera Håkan Frisens tankar:

Klicka för att komma åt Lonerapr2017fin.pdf

Han visar med all tydlighet att det är ganska komplex materia. Men det är viktiga saker. För får vi ingen löneglidning så kan vi inte heller får strukturellt högre inflation, och det är helt avgörande för Riksbankens långsiktiga penningpolitik. Bortsett från den andra faktorn, kronan och ECBs politik.

Igår kom Philly Fed index från USA. Den landade på 22,0mot väntat 25,5 och fg 32,8. Jag tolkar inte detta som negativt.. Att den skulle komma ner från 32,8 var inte så konstigt. Det var typ 30-års högsta och lirar med ISM över 60 så det var ju knappast hållbart. Att den kom ner mindre än väntat var således positivt.

Min känsla är att PMIs kommer mjukna lite framöver. Men att det inte behöver vara hela världen. Det viktiga är att hårddata, typ jobbskapande, gör en viss Catch up mot mjukdata. Detta i kombination med en ok rapportperiod kan få kurserna är lyfta även om ISM mfl faktiskt vänder ner.

I morse kom PMI från Europa. Tyska preliminära Mfg PMI kom in på 58,2 mot väntat 58,0 och fg 58,3. STARKT. För hela Eurozonen kom samma siffra in på 56,8 mot väntat 56,0 och fg 56,2. Otroligt bra. Anledningen till att kurserna står stilla handlar såklart om valet på söndag. Ett positivt valresultat kan nog få börsen att röra sig uppåt!

Preliminär PMIs från USA kom precis. Prel Mfg kom in på 52,8 mot väntat 53,8 och fg 53,3… lite klent. Prel Service kom in på 52,5 mot väntat 53,2 och fg 52,8. Det känns som ISM har toppat ur och kommer röra sig nedåt framöver. Men så länge som hårddata lyfter (och konvergerar med mjukdata) och mjukdata ändå håller sig på okej nivåer (dvs kring 53-55 som lägst och inte faller till 48 liksom) så kan det ändå bli rätt bra. Om det inte gör det…. ja då kan det bli värre. Ovanpå det har vi politik!

Trevlig helg!

Ja, det är ju inte en helt irrelevant fråga.

Det blir lite en fråga om glaset är halv tomt, enligt pessimisten, eller halvfullt enligt optimisten.

Optimisten hävdar att Marknaden har gått relativt sidledes under större delen av året, man prisar helt enkelt in de flesta orosfaktorerna. Uteblir riskfaktorerna så blir det rally. Gör de inte det kanske det hickar till samma dag, för att sen vända upp. Det finns alltså gott om orosmoln, och det är därför marknaden inte har klättrat vidare. Kan vi lämna dem bakom oss så lyfter det.

Pessimisterna hävdar motsatsen. Att den sidledes rörelsen egentligen bara är en avvaktan på om riskfaktorerna ska slå ut i full blom. Gör de det så faller marknaden och det finns mycket att ta av eftersom vi har haft stark börs sedan förra sommaren. Gör de INTE det så finns det förutsättningar för en liten uppgång trots allt.

Vilka är riskfaktorerna?

1, Det har funnits en rädsla för stigande inflation och räntehöjningar, men lönerna tar inte fart vilket gör att inflationen inte gör det, och därför blir räntehöjningarna färre och mindre än vad många befarat. Många har levt i villfarelsen att ”normala” räntor, innebär normala ur ett historiskt perspektiv, vilket är helt fel då globalisering, digitalisering, låg strukturell tillväxt, hög skuldsättning har ändrat förutsättningarna på ett sätt som historikerna inte verkar förstå. Å andra sidan borde den amerikanska arbetsmarknaden ha förutsättningar att skapa lite högre löneinflation då den på pappret ser rätt tajt ut. Å andra sidan har den gjort det rätt länge utan att det händer nåt.

2, Trump drev marknaden och optimismen fram till jul, men givet hans politik och sätt att uttala sig på så har glorian falnat. Pessimismen hävdar att sista spiken är när Kongressen vänder sig emot honom och dissar budgeten. Framförallt handlar det om att han inte får igenom utlovade skattesänkningar för företagen. Då kommer marknaden till slut falla då de inser hur oförmögen han är på att uträtta något värdeskapande. Optimisterna hävdar att marknaden gått sidledes TACK VARE allt dåligt kring Trump, och det bara kan bli bättre härifrån.

3, Marknaden har hackat under året med all rätt. Tillväxt och övriga hårddata har varit klen. Det är detta som marknaden prisat in sedan i december-16. Tar den fart framöver i samklang med en stark rapportsäsong så lyfter kurserna. Pessimisterna menar på att alla gott redan är inprisat i takt med att Mjuk data, som ex PMIs, och surpriseindex gått starkt. När den bittra verkligheten nu hinner ifatt så vänder den mjuka datan ner och fallande kurser är ofrånkomligt.

4, Brexit och Le Pen. Pessimisterna hävdar att risknivån kring detta är hög. Att marknaden ändå hållit sig beror på stark mjuk data. Om datan vänder ner, och den politiskt stökiga bilden finns kvar gällande EUs framtid, så vänder kurserna också ner. Optimisterna hävdar att kurserna stått stilla mot bakgrund av politisk oro. Kan vi lämna det tyska och franska valet bakom oss så finns det en uppsida relativt den allt starkare konjunkturen. Dessutom är politik överskattat som riskfaktor då det är ytterst sällan som politiska faktorer verkligenen välter omkull konjunkturen på ett sätt som aggregerat får vinsterna att falla.

5, Tekniskt. Ja den långa och medellånga trenden är ju uppåt. Det är bara den korta som vacklar. Optimisten hävdar att börsen bara laddar för nästa rörelse uppåt i linje med rådande lång och medellång trend. Pessimisten hävdar att de långa trenderna inte säger nåt om framtiden. Snarare det faktum att marknaden gått upp så mycket och länge gör att vi sjunger på sista versen. Man ska vara skeptisk när en trend enkelt går att identifiera. Chartister säger sällan sälj på toppen.

Det går som sagt att argumentera både för och emot. Jag står fast vid att vi sedan  februari-16 är inne i den sista 5e vågen i den börscykel som varit intakt sedan 2009. Även om 5e vågen är stark och trevlig, så förekommer det såklart intravågs korrektioner i storleksordningen 10%. När de inträffar är svårt att säga. Ofta när alla är positiva. Är vi tillräckligt positiva nu? Inte riktigt. Skeptismen känns rätt utbredd. Detta talar för att vi ska fortsätta upp en bit till. Samtidigt är jag medveten om att börsen kan bli sur om sentimentsindikatorerna vänder ner och hårddatan inte levererar som väntat. Om vi stänger ovan 1584-1,590 så ska man inte stå utanför. Om vi stänger under 1557-1560 så ska man inte sitta tung i marknaden. Det är allt jag har att säga!

Läste Di.se att bankerna använder en kalkylränta på 6-8% och att allt skulle vara lugnt! B-S!!!!

http://www.di.se/nyheter/sa-mycket-kraver-bankerna-att-du-ska-kunna-betala-i-ranta/

Det är ett skämt. Varför svarar då upp mot 1/3-del av låntagarna att de får stora problem med sin ekonomin redan vid 3-4% ränta?

Jo därför att hushållen inser att det knappt går att leva på KALP-kalkylen. Medan bankerna tänker att det sista en låntagare vill är att lämna sitt boende, och bli sittande med en skuld till banken, och därför kommer de koka soppa på spik så länge som de kan betala sina räntor och bo kvar.

PROBLEMET är när många kokar soppa på spik, är att Svensk ekonomin tvärbromsar. Den gör det för att i Sverige så äger 70% sin bostad. Mer än 60% av den svenska hushållen har lån. Andel svenskar med bostadslån är högre än de flesta andra länder. Går Sverige in i recession, så ökar arbetslösheten.

Så den riktiga frågan till låntagarna är egentligen:

Vilken ränta klarar du att betala baserat på om du har A-kassa?

Detta har inte många räknat med…. men det är då tvångsförsäljningarna börjar kicka in. Klarar du inte betala räntan 3 månader i rad så ser banken din skuld som en kreditförlust och då kommer de ta din säkerhet alt be dig betala igen lånet. Du blir en forcerad säljare. Följderna av det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Sen kan du ju fundera på vad det får för inverkan på konsumentförtroende och en redan svag ekonomi.

Kalkylräntan ensamt säger inte heller så mycket. Nordeas 8% låter högt, men de kanske räknar med ett lägre KALP-belopp än Danske som har 6% kalkylränta. Det här med 6-8% låter som sagt bra…. men jag vidhåller att det är luft. Men att många är för korkade för att förstå det.

Vi vet att hushållens skulder har ökat med 9% om året sedan år 2000. Lönerna har ökat med ca 3%. En del handlar såklart om att hyresgäster har blivit bostadsägare, vilket ökar skulden, men inte skuldsättningen. Men mycket handlar såklart om att många har stora lån.

Det enda vettiga är att knyta skulden till inkomsten, då bankernas bolånekalkyler har så stora brister. Det enda sättet att göra det på är införa ett skuldkvotstak. Det vill även Fi och RB. Det är också den enda åtgärden som INTE försämrar hushållen kassaflöde och betalningsförmåga. Något som ex amorteringskrav, slopat ränteavdrag, fastighetsskatt m.m. gör.

Vad många inte fattar är att bara en liten ränteuppgång, dvs säg att bolåneräntorna går från 1,5% till 3% troligtvis får en så pass kraftig inverkan att tillväxten faller ner mot Europasnittet…. och då kan jag lova er att jobbskapande avtar vilket medför att löneglidningen kommer kännas ännu mer avlägsen än idag.

Ett annat fel är att många gärna tittar på aggregerade siffror. Dvs om 90% klarar bo kvar vid 8% ränta, så är väl allt lugnt? Finans- och fastighetskriser med påföljande lågkonjunkturer har EN sak gemensamt. ALLA behövde inte vara överbelånade. Det räcker att det går åt helvete för en liten del, så blir det ett problem för oss alla. Sub-prime utgjorde 8% av stocken. Fastighetskrisen i Sverige på 90-talet berörde vissa inom kommersiella fastigheter. Dvs en liten del av alla låntagare fick problem. MEN lågkonjunkturen och fallande fastighetspriser påverkade alla.

Läste även att LO-basen talade sig varm om Räntebidrag.

http://www.di.se/nyheter/lo-kritiskt-sank-ranteavdragen-forst/

Det är märkligt. Jag har skrivit mycket om ränteavdragen och bevisat med enkel matte att de som berörs mest av ett slopat ränteavdrag, och där betalningsförmågan och riskerna ökar mest vid ett slopande. Det är bland LOs medlemmar. Om han gjorde ett enkelt räkneexempel på ett hushåll med två löner á 30,000kr och 3mkr i lån (inte ovanligt) så förstår man rätt snabbt att det där ränteavdraget är rätt viktiga tusenlappar OM räntan börjar klättra uppåt. RÄKNA är min uppmaning.

Bankföreningen är också ute och säger att de är skeptiska till att Finansinspektionen ska få så långtgående och breda mandat. Vad han egentligen säger är: Nej, vi vill inte ge Fi ett mandat där de utan politikernas ”blessing” kan införa skuldkvotstak vilket DIREKT påverkar bankernas framtida vinstförmåga och avkastningskrav till ägarna. Det jag vill skriva här om dem är straffbart, så det tänker jag inte göra. Varför förstår inte bankerna att det är en kissa i brallan syn på saken. Går vi in i en finans- och fastighetskris så kommer vinsterna de tjänat under de goda åren snabbt bli förluster när de måste boka kreditförluster över resultaträkningen. Idiots!

Mäklarsamfundet är också skeptiska. Ett skuldkvotstak gör att priserna inte kommer att öka, eftersom lånen inte ökar. Storleken på Lån styr nivån på priserna. Inte tvärtom. Mäklarna har gynnat av stigande priser då deras courtage sätts i förhållande till priset, samt att benägenhet att byta bostad ökar i takt med att man bygger upp EK.  Så mäklarnas svar bygger alltså på ren egoism om sin egen bransch och sug efter att tjäna pengar. Inte om vår samhällsekonomi i stort. De verkar inte vara tillräckligt smarta att förstå att stora delar av deras bransch går under i samband med en fastighetskrasch.

Sveriges Byggindustrier är kanske de värsta av dem alla! Byggbranschen, politikerna ja alla är så glada för att det byggs ordentligt nu. Senaste byggtakten var så hög var på 70-talet. Vi har bostadsbrist, så det här måste vara nåt bra. Eller? Återigen tänker inte alla hela vägen. Anledningen till att det byggs nu är inte bostadsbrist. Vi hade bostadsbrist tidigare, och då byggdes det väldigt lite. Anledningen till att det byggs nu, beror på att priserna är tillräckligt höga. Dvs Byggbolag och bostadsutvecklare kan ta jobb och tjäna ordentligt med pengar på projektet. Tjänar de inga pengar så hade de inte tagit projektet. Det är logiskt. Men varför kan de ta bra betalt? Jo därför att bostäderna går att sälja dyrt. Varför går de att sälja dyrt? Jo för att köparna har mycket pengar på fickan. Varför har de det? Jo för att de har fått en generösare lånelöfte nu än för 5 år sedan. De får låna mer nu än för 5 eller 10 år sedan. Lånens storlek styr priserna. Priserna styr byggandet. Visst är det bra att det byggs om vi har bostadsbrist. Men om byggandet sker på BEKOSTNAD av att vi får överbelånade hushåll… då vete fan. Då är det ju bara en tidsfråga innan korthuset rasar.

Sen har jag ju ifrågasatt det där med bostadsbrist. Vissa som inte har jobb, eller fast jobb, eller kanske student ska de ingå i underlaget. Det tycker inte jag. Bostadsbristen som vi definierar den är till stora delar kopplad till Jobbristen. Sen är det klart att vi måste lösa boende till studenter och arbetslösa. Men det är en annan fråga liksom.

Nu bygger bostadsbolagen fina lägenheter i hopp om att vi kan få en rotation i bostadsmarknaden där alla kan byta upp sig lite… och samtidigt ta på sig lite mer lån. Lägenheterna som är ”längst ner” i attraktionskraft blir på så vis ”tomma” och öppnar upp sig för de sämst bemedlade. Dvs de som står i bostadskö, och som fyller upp statistiken när vi tittar på bostadsbristen. Det kanske fungerar. Men återigen, är det rätt om det är på bekostnad av överbelånade hushåll? Nej det blir en kissa i brallan effekt.

Det enda jag kan hålla med om är att nuvarande regleringar stänger ute unga (som har fast jobb) och människor som vill byta från hyresrätt till bostadsrätt (och som har fast jobb) men kan INTE pga att de inte har en bostadskarriär i ryggen, och därmed inte har till insatsen om 15%. 85% regeln är tokig och stänger ute folk. Det är bättre om man har 1mkr i lån på en bostad man köper för 1mkr, än man har 2mkr i lån på en bostad man köpt för 2,35mkr. 15% regeln ska utgöra en viss kudde vid värdefall. Men om alla har rätt nivå på sin skuld, så behöver vi inte vara så rädda för värdefall därför att alla klarar betala räntan på sin skuld. Annars hade det varit fel skuld. Om man har fel skuld så får man problem, då är 15% en klen tröst. Dessutom så är värdefluktureringar sekundära, då det är förmågan att betala räntan som styr. Å andra sidan är det räntan som styr stoleken på lån, som styr priserna, som styr värdet. Så de hänger ihop. Skrota 85% regeln för den fyller ingen funktion. Den stänger ute människor. Se till att folk har rätt storlek på skulden istället.

Amorteringskravet fyller den funktionen att den har bromsat låntagandet något. Men det hade man kunnat göra med skuldkvotstaket mycket enklare. UTAN att påverka kassaflödes hos låntagarna dessutom. Dessutom är det bättre att ta ett mindre lån som är amorteringsfritt, än ett för stor lån som man tvingas amortera på.  Amorteringen kommer inte hjälpa någon som har låg betalningsförmåga att klara sig undan den dagen det smäller. Det gäller bara att ta rätt storlek på lånet från början!

Många intressegrupper talar i egen sak, de vill boosta sin kortsiktiga lönsamhet och bryr sig inte om samhället i stort. Det är ett misstag för de kommer lida lika mycket, om inte mer, den dagen the shit hits the fan. Vilket den gör om för många hushåll har för stora lån.

Det kan vi bara undvika genom ett skuldkvotstak.

Övriga regleringar rycker bara tusenlappar från hushållen varje månad, och får därmed en negativ inverkan på svensk ekonomi samt minskar motståndskraften mot högre räntor.

Det är hög tid för alla att tänka till, ställa krav på politikerna, och rösta på dem som tänker rätt i den här frågan. En fråga som jag skulle säga är den enskilt viktigaste frågan i vår tid. En finans-och fastighetskris leder alltid till en lågkonjunktur. En lång lågkonjunktur. Bortsett från att skatteintäkterna då krymper i takt med fallande tillväxt, så vet vi vad som händer med ett land under den typen av press.

Sverige hade sin krasch under tidigt 90-tal. Därefter städade Göran i många år. Hela perioden 92-97 var rätt jobbig. Det gjorde att vi inte sprang glödheta in i lågkonjan 08/09. Det gjorde däremot Grekland, Spanien, Portugal, Irland, Island mfl. Nästa gång det smäller, då har vi haft tid på oss att bygga upp obalanser. Mycket tack vare att vi slapp så lindrigt undan 2009. Då är det vår tur att vara Spanien. Någon kanske lyfter fram svensk budget och statsskuld. Jag håller med, de ser bra ut. Men jag vet hur mycket skuld svenska hushåll och svenska fastighetsbolag sitter på, och milt uttryckt så är jag glad att svenska staten inte kommer behöva att dra ner på spending trots att skatteintäkterna vänder brant ner. Det kommer vi behöva för det lär inte bli vackert!

För mig är det enkelt. Vi behöver införa NOLLTOLERANS mot Skuldkvoter över 5X Bruttolönen. Då pratar jag samlad skuld.

Sen ska det finnas undantag om man är mellan jobb, blir sjukskriven eller  föräldraledig. Om man har en medlåntagare så ska dennes inkomst (och skuld) räknas in.

Vi kommer aldrig slippa undan lågkonjunkturer. De kommer från tid till annan, och skapar vi inte dem själva så importerar vi dem från utlandet. Men vi kan slippa en långdragen lågkonja orsakad av en inhemsk finans-och fastighetskris.

Men våra politiker verkar inte vilja ta tag det. Synd av Sverige är så polariserat att politiker inte kan genomföra impopulära saker trots att det är för folkets bästa…..

Det är ledsamt!

I ett nötskal handlar problemet om följande: (LÄS DET HÄR NOGA)

Det går att tänka på bostadsmarknaden ur ett mikro perspektiv.

Två identiska hus ligger bredvid varandra har ett marknadsvärde på 5mkr. I det ena bor ett 40-talist par som har 0kr i lån på huset. I det andra huset bor ett 70-talist par med 4mkr i lån. Anledningen att värdet idag är 5mkr beror på att 70-talist paret har 4mkr i lån på det. (Då det är lån+ ek som driver priserna, och eftersom Ek också drivs av lån+ek, så är det ytterst lån som driver priserna)

Frågan är om det hade varit bättre om Marknadsvärdet hade varit 2mkr? Om Marknadsvärdet legat på 2mkr så innebär det att 70-talist paret INTE hade haft 4mkr i lån. De hade haft typ 1mkr i lån. Kontentan är att 70-talist paret hade haft samma EK (5-4 vs 2-1), fast lägre räntekostnader (ränta på 1mkr lån istället för 4mkr i lån). 40-talist paret hade haft samma räntekostnad (noll såklart, samma som idag) fast bara 2mkr i EK, istället för 5mkr.

Vad är de negativa vs positiva effekterna vid respektive läge? I ex med 2mkr i marknadsvärde så är fördelarna uppenbara. 70-talist + 40-talist paret hade haft en lägre samlad räntekostnad, vilket hade varit bra för dem och svensk ekonomi. Dessutom hade riskerna varit lägre vid en ränteuppgång.

I ex med ett marknadsvärde på 5mkr så hade räntekostnaderna, allt annat lika, varit högre och risknivån högre. Dvs motsatsen mot ovan. Det är negativt. Men hur positivt är det att 40-talist paret har 5mkr i EK jämfört med 2mkr? Inte särskilt hävdar jag. Dels för att 40-talist parets ekonomiska vardag handlar inte om deras EK, utan deras inkomst eller pension minus räntekostnader. Det är endast positivt om de vill sälja och flytta till Spanien eller ålderdomshem. Men då finns det ju en köpare av huset (som måste låna 4mkr), så ur ett aggregerat samhällsperspektiv så blir det inte bättre utan du får en familj till med höga lån. Om 40-talisterna dör, så ärvs huset av 70-taliserna (i detta exemplet var dem släkt) som kan amortera ner sitt lån. Men eftersom en köpare måste betalat 5mkr och tagit lån, så förändras inte situationen, utan det bor fortfarande en belånad och en obelånad familj på gatan. Jag är klart skeptisk till att vi är så glada över senaste årens ökade EK. Skeptisk då det potentiellt skett till kostnaden av ökad skuldsättning. En skuldsättning som kan sabba det vid stigande räntor, och ställa till problem. Problem även för den obelånade familjen, då deras EK kanske krymper från 5 till 2mkr (om värdet på huset skulle falla från 5 till 2mkr) samtidigt som den andra familjen får se sitt EK gå från 1mkr till minus 2 mkr. Samtidigt som de har problem att betala räntan. Vad har vi vunnit på värdeuppgången då?

EK är idag högt, för att priserna är höga, priserna är höga för att skulderna har ökat. Skulderna har ökat för att räntorna har gått ner. PROBLEMET är att om Räntorna stiger så sjunker inte lånen automatiskt. Alltså kan det bli problem om det finns hushåll som tagit för stora lån i förhållande till sin inkomst. Loan/Value är inte mycket att hänga i granen, då Value sannolikt inte kommer vara bestående i en kärv situation. Hade däremot hushållen tagit lagom med lån, vilket det hade varit om det funnits en koppling till inkomst istället för ränta, så hade vi kunna slippa undan den här typen av problem. Som en ren bonus kommer även Value att vara mer stabilt och bestående då också!!!!

Läste nedan krönika av Börjessson ang fribreven, och det är ju rent ut sagt för jäkligt att man inte ska kunna samla sin tjänstepension på ett ställe utan måste dras med kostnader om man har flera stycken. Att flytta sina samtliga tjänstepensioner borde inte bara vara möjligt, utan även gratis, eller åtminstone en reglerad admin kostnad på max 500kr.

http://www.privataaffarer.se/pension/borjesson-borjesson-en-skandal-som-ar-storre-an-ppm-907278

En annan sak jag många gånger tänkt på är när man frågar äldre människor varför de inte byter från en dålig fond till en som är potentiellt bättre, eller i varje fall lika dålig fast billigare. Svaret blir många gånger att de utlöser reavinstskatt då de haft fondsparandet sedan många år. Det är ju också helt sjukt att vi ska ha en inlåsningseffekt på det sättet. Så länge som pengarna inte lämnar systemet så ska man väl kunna byta utan att betala skatt?

Gemensamma nämnaren för ovan är: Bankerna är förlorare på den här typen av nyttiga reformer.

Då undrar man om det är därför inget händer? Har bankerna sådan makt över politikerna?

Ungefär som med skuldkvotstaket. En reglering som Fi och RB ställer sig bakom och gjort det länge. Martin Floden säger ju till och med att det är den enda nödvändiga regleringen. Dessutom den enda regleringen som begränsar skuldsättning utan att ha en negativ kassaflödes påverkande effekt på hushållen. Men den här regleringen ställer sig inte bankerna bakom, trots att vissa ändå säger att de använder en skuldkvotstak i praktiken. Märkligt ellerhur? Att man har något emot en reglering som man ändå idag använder sig av? Men jag tror mig veta varför de är emot skuldkvotstaket. Jo nämligen begränsas skuldökningen till inkomstökningen, så begränsas bankernas tillväxt av räntenettot till inkomstökningen. Ökar räntenetto långsamt, så gör även vinsten det över tid. Okej, de kan försöka öka marginalerna, men boräntorna är så transparanta idag att det är mycket svårt.

Så nej, vi har en hel del avarter där ute… men PPM krängarna är inte de enda fula fiskarna som kostar oss sparare. De fulaste fiskarna är bankerna. Jag undrar om alla fattar detta? Jag undrar om politikerna känner till detta?

Ytterst är det vi själva som bär skuld till detta, och som inte röstar in politiker som har stake nog att göra vettiga reformer!

Varje kandiderande riksdagspolitiker borde skriva under ett avtal där de går med på att få sparken med omedelbar verkan om de agerar i poplistiskt syfte och undviker att driva genom frågor som är till gagn för samhället, men som inte lockar röster. Hmmm jag vet att det inte är genomförbart!!!!

Efter lite kylig påsk ledighet öppnar börsen nedåt. OMX bryter ner under 1,560 området och återigen ser min SL nivå ut att testas. Vi får se var det stänger idag? Det känns lite surt, men senaste månaderna skulle man köpt på surhet och sålt på munterhet. Därmed inte sagt att det gäller framöver.

I veckan fokuserar jag på Philly Fed på torsdag samt Preliminära PMIs på fredag. På söndag är det första valomgången i det franska presidentvalet.

Tittar man på den Amerikanska 10-åringen så bröt den ner ur konsolideringen. Nu har vi Gap vid 2,15% samt Fib38 nivån vid 2,13 att bevaka i första hand… håller den och det vänder upp med kraft så kan det vara förenligt med stark börs. Men först och främst har 10-åringen varit svag. En svag 10-åring är inte förenligt med stark börs!

Däremot är fallande räntor bra för guld som gått starkt. Rakt upp mot den långa fallande trendlinjen faktiskt. Väldigt intressant. Guldet befinner sig i en lång fallande trend sedan många år vilket är förenligt med stigande realräntor, hökiga centralbanker och bättre konjunkturutsikter. Sedan i december16 så har vi dock haft en 3-vågs rekyl i fallande trend. Frågan är om den är på väg att bryta den och påbörja nåt annat? I så fall bör det vara förenligt med att räntorna faller, eller i varje fall inte stiger, vilket i sin tur borde vara kopplat till sämre tider. Det betyder att PMIs borde vända ner rejält tämligen snart. Ett annat alternativ kan vara att inflationen tar ordentligt fart utan att räntorna hänger med (då detta pressar ner realräntan vilket gynnar guldet). Jag ser faktiskt inte någon av alternativet som aktuella just nu. Men man vet ju aldrig. Jag siktar  ju på recession någon gång under 2019/2020 vilket räntemarknaden kommer prisa in i god tid. Det kommer vara gynnsamt för guldet. Men är vi där redan? Nej jag tror inte det. Nej det mest troliga är nog ändå att guldet vänder ner snart igen, alternativt går en bit till och fintar alla, och sen vänder ner. Motstånd kring 1310 samt 1380.

Fallande räntor (och starkt guld) borde även gå i samklang med en svag dollar. Men den är  faktiskt inte särskilt svag. Visst, man kan tänka att Euron är svag pga av presidentval, men dollarn är rätt stark även i termer av DXY, dvs mot en valutakorg, så det går inte bara att skylla på Le Pen. Handlar det om att FED trots allt kommer att höja i mitten på juni? Eller ser valutamarknaden något som inte räntemarknaden ser? Eller tvärtom! Det känns som att antingen kan dollarn dra mot 1,10 mot euron, vilket bör gå i samklang med att räntorna fortsätter att sjunka, och kanske lite dålig data. Eller är det bara en tidsfråga innan det blir lite risk on igen och räntorna börjar stiga…. svårt att säga. Det är lite som med Stockholm…. ska OMX till 1,500 eller 1,660?

Från USA har det kommit en del data.

Importpriserna kom in på 4,2% mot väntat 4,0 och fg 4,8. Känns som att dollar och oljeeffekten håller på att klinga av helt. Därmed driver importen vare sig inflation eller disinflation framöver. Skönt, då kan vi helt fokusera på lönerna.

Kärn PPI kom in på 1,6% mot väntat 1,8 och fg 1,5… rimmar med ovan

CPI ex mat och energi, även kallat för kärninflation, kom in på 2,0% YoY mot väntat 2,3 och fg 2,2. Oj!!!! Den lägsta siffran på länge. Den rimmar med ca 1,5% Core PCE (ni vet den FED följer) Skillnaden är att CPI har högre vikt vid hyror, och PCE har mer hälsovårdskostnader. Men Core PCE kring 1,5% är inte så konstigt givet att lönerna inte rör på sig och att Dollarn och oljan faktiskt inte har så värst inflatorisk påverkan.

Vissa säger att det lägre pristrycket kan påverka FED att hålla inne med räntehöjningar. Det är en helt felaktig analys om ni frågar mig. FED höjer inte för att de ser ett pristryck, de höjer för att de inte anser att Expansiv penningpolitik behövs längre. Balanserad räcker. Hade vi haft ett svårt pristryck ovanpå detta, så hade analysen snarare varit att gå mot en Åtramande politik. Där är vi inte. Tvärtom. Som jag sagt tidigare så tror jag Yellen vill höja till en balanserad nivå, vilket motsvarar en styrränta om 1,5-1,75. Således 3-4 höjningar till. Därefter är det dags att rulla av balansräkningen, dvs ta ner komponenten Bank Reserves på skuldsidan, vilket framförallt borde handla om att göra sig av med MBS bostadspapperna. Effekten som sammanlagt 6-7 höjningar samt QExit har tror jag räcker, dvs tillväxt, jobb, löner samt inflation kommer inte orka lyfta under de här förutsättningarna vilket gör att mitt base case är att styrräntan inte kommer att höjas ytterligare.

Kopplingen är som sagt enkel. Tidigare hade man nollränta, samt QE program där man köpte MBS papper. Det gjorde såklart att de Amerikanska hushållen fick billig bostadsfinansiering. Precis som i Sverige. Givet att de, precis som i Sverige, också har en stor skuld (bostadslån/BNP ligger på ca 50% i USA och ca 60% i Sverige) så underlättar det ju när man inte betalar någon ränta på den. Det är en av de senaste årens grundläggande drivkrafter i Amerikanska ekonomin. Precis som den Svenska. Om FED (eller Riksbanken för den delen) höjer 6-7 gånger så kan man utgå från räntekostnaderna för hushållen ökar med minst lika mycket. Om FED dessutom väljer att rulla av sin stock om 1,750 mdr dollar i bostadsobligationer, då lär det få viss press på spreadarna mot statspapper, vilket innebär en ytterligare fördyring för hushållen. De ökade räntekostnaderna gör att konsumtionsutrymmet minskar, och därmed orkar inte tillväxten att ta fart. Mottagarna av de ökade räntorna har även i USA en tendens att inte konsumera upp dem.

Preliminära Michigan kom in starkt. 98,0 mot väntat 96,5 och fg 96,9. De som trodde att Trumps minskade popularitet skulle fortsätta att ge avtryck på konsumentförtroende får nog tänka om när de såg den här, då den vände upp igen! Trots att det bara är en siffra så är det intressant!

Samtidigt kom Empire FED index in, som mäter aktiviteten i NY området, in på 5,2 mot väntat 15,0 och fg 16,4. Det är bara en siffra för en region, men skulle den vara representativ för hela USA så väntar fall i ISM. Just sayin.

Retail sales kom in på 0,5% MoM mot väntat 0,3 och fg 0,1. Alla har skrivit hur dålig den var, men jämfört med förra siffran och rel förväntningarna var den inte så dålig. I årstakt ligger den på ca 4,5%. I årstakt har detaljhandeln pendlat mellan 2 och 8% sedan 2010. Det normala är mellan 4-5%. Det är där vi är nu. Vare sig mer eller mindre. Det verkar som om 4-5% rimmar rätt väl med en tillväxt kring 2,0-2,5%. Så även där vill vi se en acceleration om vi ska tro på en BNP tillväxt runt 3% i framtiden. Precis som med jobbskapandet.

Det känns rent generellt som att marknaden är rätt trött på den här diskrepansen mellan hård och mjuk data och verkar inte vilja tro på en Catch-up. Vi får se om Q1:orna kan sätta lite fart på optimismen?

Från Kina har det kommit en hel radda data.

BNP kom in på 6,9% i årstakt mot väntat 6,8 och fg 6,8…. vad säger alla som skrivit spaltmeter om hårdlandning senaste 2 åren?

CPI kom in på 1,0% YoY mot väntat 0,9 och fg 0,8… uppåt fast låg nivå!

PPI kom in på 7,6% mot väntat 7,5 och fg 7,8… fortsatt hög nivå pga energipriser

Importen kom in på 20,3% YoY mot väntat 15,5 och fg 38,1. Exporten kom in på 16,4% YoY mot väntat 4,3% och fg -1,3%. Handelsdatan är viktig, men jag har svårt att dra slutsatser då den är så ryckig och påverkas av så många faktorer. Ska se om jag kan få fram 3m% YoY då det förmodligen ger en bättre bild.

M2 kom in på 10,6% mot väntat 11,1 och fg 11,1…ok. när jag började följa Kina för en herrans massa år sedan så fick jag tipset om att först och främst titta på Real M2. Dvs M2 minus CPI. Den visar hur det egentligen är ställt i ekonomin. Den pratar man inte så mycket om längre, men det är kanske tid att plocka upp den igen.

Nya lån kom in på 1,020 mdr mot väntat 1,200 och fg 1,140.. ok

Retail kom in på 10,9% YoY mot väntat 9,7 och fg 10,9… ok

FAI kom in på 9,2 mot väntat 8,8 och fg 8,9… bra

IP kom in på 7,6 mot väntat 6,3 och fg 6,0… bra

På det hela taget kan man säga att datan lirar rätt väl med den lilla uppryckning i BNP. Men jag tror inte ett ögonblick på att Kina är i en fas där tillväxten kommer att öka. Nej, analysen kring Kina är snarare: ”Hårdlandning, inte just nu i alla fall” Det räcker långt för mig. Frågan är om inte den här befarade hårdlandningen inte kommer att slå till förrän resten av världen ska in i recession. Det hade varit rätt behändigt faktiskt.

Lite intressanta charts som stödjer ovan. Nedan visar spreaden mellan konsumentförtroende och faktisk konsumtion….

Det är dem lågutbildade som hoppas på framtiden. De hoppas på Trump alltså. Frågan är om de kan konsumera mer än de redan gör. Den gruppen har en tendens att spendera hela sin lön. Dessutom har de inte möjligheter eller viljan att ta upp lån, och därmed lär de inte investera heller. Känns lite tunt faktiskt!

Sist räntorna drog, dvs under våren 2013 när Bernanke pratade om att skala ner QE, så fick det effekter på fastighetsmarknaden. Det har det inte fått den här gången.

Men man ska inte vara naiv. Hushållens räntebörda är den lägsta någonsin, och varje gång den har tagit fart har det lett till en inbromsning i konsumtion, som senare lett till recession. FED är såklart medvetna om det. Därför ska styrräntan upp till 1,50-1,75… men där är det stop!

Många tittar på nedan chart och säger att skuldsättningen numera är nere på nivåer som rådde tidigt 90-tal i USA…….

Men jag ger inte ett skvatt för det chartet. Värden kommer och går, skuld består. Man måste se till det som ska finansiera räntekostnaderna. Dvs inkomsterna. Då ser det också bättre ut än för 10 år sedan, men nivån är historiskt hög och USA är fortsatt räntekänsligt. För att inte tala om staten och dess budget och statsskuld.

Ha en skön vecka!

OMX har visat lite styrka senaste dagarna. För den som vill vara säker på att köparna har övertaget så bör man avvakta stängning över 1,587. För egen del så tvingades man tillbaks in i marknaden igen efter att vi stängde över 1,560. Så nu ligger återigen SL på stängning under 1,560. Känns som att vi står inför en rörelse på 80 punkter upp eller ner inom de närmaste veckorna. Frågan är vad som ska trigga det?

Data, Val i Frankrike, Amerikanskt budgettak eller 1Q17:orna?

Givet datan så lär inte rapporterna vara några kioskvältare. Men förväntningarna inför resten av året är ju desto högre så det gäller att direktörerna aggregerat andas framtidsoptimism. Vinst per indexkrona för OMX 2017e ligger nu på 97kr. För SPX ligger den på 129usd. De får inte vara lägre om en månad. Då kommer troligtvis inte börsen orka ralla!!!

US 10-2 Kurvan är mycket intressant rent tekniskt tycker jag. Det handlar såklart om US 10-åringen kan lyfta härifrån. Något som den nästan måste göra om vi ska ha lite rally.

Dalio har varit ute och snackat lite…. jag gillar honom!

http://nordic.businessinsider.com/bridgewaters-ray-dalio-says-there-wont-be-another-2008-crash-2017-4/?utm_campaign=BusinessInsider_170412_Username&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=80177b045f0e4737bfd075501e5381c5&elq=4fc9369f550442f2baa6c0ef411f7c1d&elqaid=6993&elqat=1&elqCampaignId=4888

Han ser inte till Svenska förhållande utan snarare Globala eller i varje fall Amerikanska. Han har en poäng i att vi inte kommer få en repetition av Lehman etc igen. Anledningen är att Sup-prime i princip har upphört. Människor utan inkomst får inte längre låna 120% på en tillgång! Det är ju bra! Stora skillnaden idag jämfört med för 10 år sedan, är att G7 länderna har väsentligt större statsskulder. Det finns också en politisk övertygelse i att de inte ska växa sig större heller. Det innebär att skulle vi få en situation med strukturellt högre inflation och räntor, så kommer de här ländernas räntekostnader att stiga.  Om man inte vill låna för att betala räntan (dvs köra budgetunderskott), så får man istället höja skatterna, eller minska på Gov Spending. Eller både och. Oavsett vad ett land väljer så kommer det allt annat lika vara negativt för tillväxten. Då måste privata sektorn vara stark. Frågan är om den är det i ett högre ränteläge. Visserligen ser G7 ländernas Loan/Value väldigt bra ut jämfört med för 10 år sedan. Men det beror mest på att Value är så mycket högre. Value kan man inte riktigt lita på. Loan/Income då? Jo den ser också bättre ut än för 10 år sedan. Men den är fortfarande på en historiskt hög nivå. Kontentan är att högre inflation leder till högre räntor, MEN som leder till lägre tillväxt, som leder till lägre inflation, vilket leder till lägre räntor…. Best Case!

Andra sidan av myntet är inte heller bra, dvs Recession. Då krympter skatteintäkter och löneutrymmet, som är det som betalar för räntorna. Även om dem är låga.

Dalio säger det så jävla bra.

”If the economy doesn’t get too hot or too cold, then it will be fine,” Dalio added. ”You have to worry about the economy getting too hot as much as you have to worry about it if were to get too cold.”

Det är vad det handlar om i ett nötskal faktiskt! Det Svenska ordet LAGOM har aldrig varit så aktuellt för vår well being som nu!

Igår kom det Inflationsdata från Sverige….

Svensk kärninflation, bäst mätt som, KPIF Ex Energi, kom in på 1,0% YoY mot fg 1,2%. Det är rätt klent faktiskt.

Hur ska Ingves tänka? Jo först måste han göra en sanity check

1. Rimmar 1,0% med

a, Real tillväxttakt… JA definitivit

b, Jobbskapande takt… JA hyfsat

c, Lönebildning… JA definitivt

Givet ovan, ser Svensk Ekonomi ut att överhettas, eller vara på väg mot överhettning?

NEJ

2, Givet ovan, vilken penningpolitik är lämplig?

Expansiv, Balanserad eller Åtstramande?

Expansiv såklart.

Definitionen (min egen) är Styrränta minus kärninflation ska vara negativ. Det innebär att styrräntan ska ligga på MAX +0,75% eller lägre (då kärninflationen ligger på 1,0%)

3, Alternativ scenario analys.

Vad händer om de höjer från -0,5% till +0,75 (höjning med 125 punkter), men alltså ändå bibehåller sin expansiva hållning?

För det första så ökar räntekostnaderna med ca 45 miljarder bland Svenska hushåll. Ca 4,500kr per svensk och år. Ca 9,000kr om du rensar bort gamla och barn. Det kommer slå negativt mot konsumtion, tillväxt och jobbskapande…. och slutligen inflationsutsikterna.

Kommer det kompenseras av att Spararna får ökade ränteintäkter. Nej, eftersom hushållens skulder till stor del är indirekt finansierade genom utlandet. De Svenska spararna tenderar också att återinvestera ränteinkomster. Inte konsumera dem.

Räntespreaden kommer också göra att Kronan signifikant kommer att stärkas mot Euron, och slå mot exportsektorn, som slår mot handelsbalansen, som slår mot tillväxt, som slår mot inflationen…..

Så givet att ovan händer, så är konklusionen att höjer man till +0,75 så kommer man med viss fördröjning att behöva sänka igen. Höjningen triggar en framtida sänkning.

Misslyckad höjning alltså. Därför bör man inte höja. Ligg kvar!!!

4, Givet vad vi vet idag så är konklusionen att Ingves kommer först och främst att satsa på att fasa ut QE, innan han börjar att höja. Utfasningen av QE kommer gå i samklang med ECBs utfasning. Håll koll på vad Draghi gör alltså!

Sen är det inte så bra med dagens räntenivå med tanke på att det driver upp skuldberget för hushållen och därmed bostadspriserna. Problemet är alltså att vissa hushåll beviljas för stora lån, som har att göra med att lånelöftena är för generösa, som har att göra med att lånekalkylen tillåter för stora lån, som bygger på att kalkylräntan är för låg, vilket bygger på att långräntorna är för låga, vilket bygger på Ingves penningpolitik. Så styrräntan är ett problem då den driver skuldsättning. Men det förhållandet hade man enkelt kunna döda mha av ett Skuldkvotstak….. då Simsalabim så hade lönen satt gränsen för storleken på lånet och inte räntan. Gud vad jag har tjatat om detta länge….. Förlåt alla, men det är ju så viktigt!!!!

Glad Påsk!