Kortsikt's Blog

Opec beslutade igår att förlänga produktionstaket med 9 månader till mars 2018. Oljan föll på beskedet. Å andra sidan handlades det upp kraftigt inför, så den kändes som en klassisk Sell the facts reaktion. Vad händer nu?

1. Tekniskt: På kort sikt har Brenten retracerat 50% av uppgången från 47 till 55 på ett ungefär. så överköptheten har försvunnit, och tror man 47 var en viktig botten i stigande trend så kan detta vara ett köpläge. Samtidigt kan man vara kritisk till den här trenden eftersom vi på sistone haft fallande toppar och bottnar. Ur det perspektivet är risken stor att vi ska mot 43/44. Egentligen skulle jag vilja att 50/51 området håller nu, och vi får förnyad kraft mot förra toppen på 55 för att börja tro på det gamla 70ish målet. Det är fullt möjligt. Men det är stor skillnad på 44 och 70 och båda är reachable innan årets slut.

2. Spekulativa positioner: De toppade ur i början av året, och har kommit ner till mer neutrala nivåer. De ger ingen guidande som jag ser det.

3. Amerikanska lagernivåer: Vänt ner från en mycket hög nivå. Det är i regel positivt. Men det förutsätter att de fortsätter mean reverta vilket förutsätter en hygglig konjunktur där borta. Det handlar också om hur effektiv den Amerikanska oljeindustrin är. Den har senaste året överraskat de flesta.

4. Utbud: Ja OPEC förlängde ju igår. Det är supportive allt annat lika.

5. Efterfrågan: Ja det ser ju ut som om konjunkturen globalt, och i USA i synnerhet accelererar nu efter en temporärt svag Q1. Det är bra.

6. Säsongsmässigt. Sommarperioden är normalt sett en bra period för konsumtion, vilket innebär att lager kan pressas nedåt.

7. Dollarn: Den är svag, vilket är bra för oljan. Men den kan svänga snabbt. Dock verkar  dollarns inverkan på oljan ha en underordnad effekt just nu.

Så för att summera. Tekniskt går det att måla upp två scenarior. Nästan lika trovärdiga. Men med kniven mot halsen hade jag tagit en positiv position med Stopp vid 50. Fundamentalt ser det rätt positivt ut, fast med den stora osäkerheten kring balansen i USA. Hur effektiv är industrin (dvs hur mycket kommer produceras framöver och var tar lager vägen) VS. hur kommer efterfrågan att bli framöver (dvs hur mycket kommer Amerikanska tillväxt att växla upp under resten av 2017 samt den så gynnsamma  säsongseffekten?)

Det är ett ganska tajt call faktiskt!

FED kommer höja räntan i juni. Det gjorde man klart igår. De höjer även i september, och kanske i december. Sen blir det fokus på att rulla av Balansräkningen.

Om styrräntan står i 1,5% så borde ett kort bostadspapper stå i minst 2% och ett femårigt i ca 3%. Det borde attrahera privata aktörer att köpa (då det är hyfsad kompensation för inflation och risk över en 5-års period).

Pengarna som kommer in när bostadsinstituten säljer en MBS betalar man FED. Så gör man. Redan idag. Den stora skillnaden är att Fed slutar köpa nya. Man slutar alltså med Att rulla över i nya MBS instrument. Det är själva grunddynamiken.

Eftersom privata marknaden ”tvingas” köpa en 5-årig MBS, så måste de avstå att köpa alt sälja nåt annat. Därav negativ Asset Inflation allt annat lika. Därför är det viktigt att förstå hur FED tänker lägga upp detta.

Ovan exempel gäller såklart även statspapper.

Jag har hela tiden hävdar att man vill Nolla Bank Reserves på skuldsidan. Inte hela balansräkningen. Dvs Inte ”Money in circulation”. Man borde göra det primärt genom att rulla av MBS, inte Treasuries. Om jag får rätt så sätter det inte särskilt stor press på Tresuries, man kan göra det på spreadarna i MBS.

Deutsche Bank har en annan syn:

Kort sagt säger ovan att FED har 415 miljarder dollar i Treasuries som förfaller nästa år. 203mdr, typ hälften, av dem måste marknaden (dvs alla andra aktörer) ta hand om, resten rullar man över enligt ett 80/60/40/20 schema per kvartal. På MBS sidan är det 178 mdr som förfaller, varav FED låter privata marknaden köpa ca hälften. Enligt samma schema. 2019 kommer inte FED köpa Några nya alls, dvs inte rulla över något. Då dumpar de över 356 resp 169 miljarder till privata sektorn.

Notera att FED inte säljer nåt, utan US Treasury och bostadsinsituten säljer nya för att lösa FED och alla andra som förfallet. Men FED kommer alltså inte köpa nya i samma utsträckning, vilket tvingar privata aktörer att köpa istället.

Några frågor:

Är det stora belopp, får de inverkan på räntora? Svaret är, det beror på.

Det beror på hur Trump tänker sköta ekonomin. Kommer han köra stora underskott, som också måste finansieras, ja då kan det bli rejäl press på räntorna. Kör han en balanserad budget, då blir det mindre press allt annat lika.

Jag vet inte vad Deustche fått den här 80/60/40/20 fått den från. FED har inte varit så tydliga. Men det är klart att de inte kör 100% från dag ett. Samtidigt borde fokus som sagt ligga på att rulla av 1,700mdr i MBS som de sitter på. Givet att det verkar förfalla ca 170mdr om året, så är det en framtida avrullning i 10 år. Ska det gå snabbare så måste de bli nettosäljare i marknaden. Det är inte huvudspåret.

Bank Reserves vill jag minnas uppgår till ca 2,100mdr. Så de borde även vilja rulla av ca 400mdr i Treasuries, så det är inte orimligt att tro att även Treausuries omfattas nu initialt. Säg att det förfaller ca 380mdr i Treasuries om året och 170mdr i MBS, totalt 550mdr. Då skulle det ta 4 år att nolla Bank Reserves, och därmed kan man säga att QE är utfasat. Dock sitter man kvar med 1,000 miljarder i MBS som kanske inte är önskvärt. Svårt att säga. Jag kan inte den exakta förfallodtrukturen på Feds papper. Men den borde man nästan sätta sätta sig in i!

En årlig avrullning med 550mdr, eller 50mdr i månaden är inte småpotatis. Det är att likställa med att staten skulle köra ett budgetunderskott om 3%. Visst går det i en stark konjunktur utan att ha alltför negativa konsekvenser på räntorna. Men visst får det effekter. I en svag konjunktur är jag klart tveksam. Sen handlar det ju om Trump. Vilken budget har han tänkt sig, och kommer han ha draghjälp av en stark konjunktur eller ej.

Det är många loose ends…. och jag lovar er. Inte ens FED har facit idag.

Jag har alltid hävdat att QExit sannolikt för med sig lika negativa effekter på realräntor och spreadar, som QE en gång hade positiva effekter.  Allt annat lika. Det står jag fast vid!

Samtidigt tror jag Fed är pragmatiska, inte kantiga. Dvs om de märker att de kan hålla sig borta när Treasury el bostadsinstituten göra auctions, dvs säljer nya papper, UTAN att de får effekt på räntorna. Då kommer de passa på. Men är det svajigt där ute och räntorna börjar pressas uppåt, då dyker de upp i auctionerna som köpare och tar därmed bort trycket.

Om Qexit består av Bank Reserves på 2,100 mdr, vilket jag tror. Rullar man av det på 5 år så är det 420mdr om året. Det är drygt 2% av BNP. Det går om Trump kör en balanserad budget och konjunkturen är okej. Brister någon av ovan  tar det längre tid.

Nästa vecka blir viktig: US Core PCE, PMIs samt Amerikansk jobbdata….

Jag hoppas att datan är så pass positiv att marknaden börjar hoppas på stark konjunktur och vinstrevideringar under 2H17. Det skulle kunna driva OMX upp mot 1,720ATH och kanske sätta en ny topp. Innan det är dags för en välbehövlig paus igen.

Time will tell.

Fortsatt trevlig helg!

ps.

Sicken ämbetsman!

http://www.bbc.com/news/av/world-40056443/did-french-president-snub-donald-trump-at-nato-summit

http://www.bbc.com/news/av/world-us-canada-40050926/trump-pushes-past-montenegro-s-pm

ds.

Jag vill göra en heads-up! För många är detta repetition!

Många har nog läst om Riksbankens oro för de svenska hushållens skuldsättning, Ingves säger

”Så länge skulderna stiger snabbare än disponibla inkomster så läggs hela tiden till skuld i systemet”, sa riksbankschefen till journalister på onsdagen.

http://www.di.se/nyheter/riskerna-okar-har-ar-ingves-kravlista-pa-banker-och-hushall/

Hallå Sveriges Riksdag! Ge Thedeen mandatet att införa skuldkvotstak! Ta ert ansvar era populistsökande ynkryggar!

Skulderna ligger på 3,784 miljarder. Lägger man till skulderna i bostadsrättsföreningarna på 428 miljarder så landar vi på ca 4,200 mdr i total hushållsskuld. 3,400 av dem är bostadsrelaterat. Är det mycket?

Enligt Riksbanken är det ca 200% av inkomsterna. Det är en hög siffra internationellt sett och historiskt sett. Å andra sidan måste hushåll internationellt bära en större kostnad för skola, vård och välfärd än vad vi gör. Så ur ett internatinellt perspektiv klarar vi högre siffror.

4200 miljarder är 420,000kr per svensk. Men eftersom vi är 5 miljoner arbetare blir det 820,000kr per knegare.

Sen blir det knasigt att räkna på alla arbetare, då alla dem utan lån bör räknad bort.

Men låt oss inte stirra oss blinda på aggregerade genomsnittssiffror. De säger nämligen väldigt lite. Om alla hushåll hade lån som uppgick till 2X inkomsten. Då hade jag sovit väldigt gott.

Vad ALLT handlar om är sammansättningen av siffran.

Låt säga att lån/inkomst hade legat på 100%. Hade det varit bättre än 200%?

Inte nödvändigtvis. Om 100% var en sammansättning av 10% med 8x skuldkvot och 90% med 0,2x. Samtidigt som 200% bestod av 100% låntagare med 2X skuldkvot. Då hade jag varit rädd för de 10% med 8X.

Men vi vet alla att så inte är fallet. Att den aggregerade genomsnitts skuldkvoen ökat handlar såklart om att hushåll med för hög skuldkvot blivit fler. Det fattar Ingves också!

Men vi måste enas om vad som är FÖR  hög. Det är rätt enkelt i teorin.

Det är den nivån som gör att INGET hushåll inte klarar sina framtida räntebetalningar givet deras inkomst. Samt att Svensk ekonomi klarar konsumtionsbortfallet, som högre räntekostnader för med sig, utan att tvingas in i recession med stigande arbetslöshet.

När vi vet detta så bör vi införa ett trafikljussystem som flaggar för hur många låntagare som inte klarar detta.

Därefter inför vi ett rimligt skuldkvotstak. Jag tror det ligger kring 5X brutto, men jag all ears för en diskussion!

Ingves trycker på andra restriktioner bör införas.

Jag anser att alla åtgärder som gör oss fattigare, dvs mindre pengar i plånboken är helt fel. Fel för att:

1, de just gör oss lite fattigare, vilket gör att vi tvingas konsumera, investera, spara och amortera mindre

2, för att de i onödan påverkar svensk ekonomi negativt

3, och viktigast av allt, de sänker inte risken, utan de ökar risken då vi allt annat lika klarar högre räntor sämre

Jag tänker framförallt på

slopa ränteavdrag, införa Fastighetsskatt, tvinga till bundna lån och amorteringskravet.

Jag ogillar också bolånetaket och tajtare bolånekalkyler. De gör det bara svårare för stora grupper som inte har rika föräldrar eller som inte gjort ”bostadskarriär” att inte komma in på bostadsmarknaden.

Skuldkvotstaket är det enda som behövs. Det gör att hushållen inte skuldsätter sig för mycket, att de klarar högre räntor. Detta utan att de får mindre över i plånboken. Det stänger heller inte ute folk från bostadsmarknaden.

Vad det gör är att sätta ett tak på priserna, då de kommer vara kopplade till inkomsterna.

I min värld är det en no-brainer!

Det har kommit preliminär data över inköpschefsindex idag.

Den tyska Mfg PMI kom in på 59,4 mot väntat 58,0 och fg 58,2… oerhört starkt!

Den matchas av IFO som kom in på 114,6 mot väntat 113,1 och fg 113. Bästa någonsin!

Från Eurozonen totalt landade Mfg PMI på 57,0 mot väntat 56,5 och fg 56,7… också starkt.

Vi har även haft Prel PMIs från USA. Prel Mfg PMI kom in på 52,5 mot väntat 53,0 mot fg 52,8. Sådär!!!! Service PMI kom in på 54,0 mot väntat 53,3 och fg 53,1. Bra!!! Rätt blandat kan man säga. Tror tyngdpunkten i USA ligger på politik och realekonomi, särskilt jobben. Samt räntehöjningar, och vinstrevideringar. Känns som att marknaden, typ SPX , konsoliderat i 3 månader för att optimismen klingat av. Politik kan fälla marknaden med 5-8%. Men politisk optimism och stark hårddata kan lyfta den med lika mycket. Jag skulle gärna vilja se att SPX etablerar sig över 2,400. Hursomhelst är Feb16 trenden intakt, och den ser jag som sagt som 5e vågen i den rörelsen vi haft sedan 2009.

Det är jättekul att sentimentsindikatorerna är så starka i Europa. Det pekar inte bara på att Q2 är starkt utan även kommande halvåret har potential att bli det. Med bra menar jag högre tillväxt och fler jobb.

Eur/Usd har tagit till sig av detta. Euron är synnerligen stark. Det handlar såklart också om att dollarn är svag, vilket grundar sig i risken för riskrätt mot presidenten, uteblivna skattesänkningar etc.

Men tittar man på realräntespreaden mellan den tyska och amerikanska tvååringen så motiverar inte den en så stark Euro. Snarare ner mot 1,05.

Har valutan fel?

Det kan såklart även bero på att valutan prisar in att 1, de amerikanska räntorna ska falla och/eller 2, de europeiska räntorna ska stiga kraftigt.

Är något av det här sannolikt?

1, FED har inga problem med inflation och lönebildning. Trots detta anser de att expansiv penningpolitik inte är lämpligt givet läget och utsikterna i ekonomin. Det talar för att de höjer i juni, men troligtvis även i september och december. Så ur FED perspektivet finns det ingen nedsida räntemässigt.

Skulle däremot Trump ställas inför riksrätt, vi får ny val etc…. så kommer sentimentsindikatorerna att trilla ihop fullständigt. Huruvida det sedan ger avtryck på realekonomin är ovisst, men risken får anses som hög. Därför är nog risken att får vi en riksrättssituation så kommer inte FED heller att låtsas som inget hänt. Det kommer bli en klassisk risk off marknad där räntorna kommer att sjunka kraftigt.

Så finns det nedsida på US rates? Nej, inte i normal fallet. Men JA, om den politiska situationen spårar ur. Samtidigt känns det rätt orimligt att Kongressen, som kontrolleras av republikaner, skulle kasta ut sin ”egen” president. Men visst, allt kan hända!

2, Kan europeiska räntor dra rakt upp i skyn?

Låt oss vara pragmatiska. Europa växlar upp från en låg nivå. Trots stigande tillväxt är det från en låg nivå. Resursutnyttjandet, lite beroende på hur man mäter det, är lågt. Jobbskapandet stiger men är inte på någon hög nivå. Arbetslösheten är hög, och löneinflationen är låg. Kärninflationen är på en låg nivå, och dessutom trendlös. Ur Draghis perspektiv borde expansiv penningpolitik vara att föredra. Den uppgången vi ser idag är mycket TACK VARE expansiv PP (de belånade har låga räntekostnader), och att ta bort det riskerar att förstöra dagens momentum. Lite samma resonemang som vi har i Sverige. Jag skulle inte sagt nåt om arbetslösheten låg på samma nivå som i USA, och lönerna växte med 3%+ om året.

Valutan. Euron handlades på 1,30 i snitt mot dollarn under 2012-2014. Sedan 2015 handlades den i snitt på 1,10. Europa, som är en nettoexporterande region, säljer sina varor 20% billigare allt annat lika. Det hjälper. Att då ta bort expansiv PP och därmed stärka euron hjälper också till att förstöra det momentum vi ser nu. Det tror jag inte Draghi vill. Å andra sidan kräver han inte att Eur/Usd ska stå i 0,85.

Sammantaget är oddsen rätt små att Draghi på kort sikt ska ta bort den expansiva penningpolitiken. Att sluta med QE, JA. Men att höja räntor och köra QExit ligger längre bort. Den 8 juni är det ECB möte.

Summerar man detta så tycker jag det känns som att Euron slår över och prisar in för mycket optimism just nu. Svarta svanen är såklart Trump, riksrätt och politisk turbulens. Men om synen på den risken skulle förändras så har Euron lekande 5% nedsida, eller Dollarn 5% uppsida om du så vill.

Utan att spekulera, så vill jag bara säga att optimismen kring Europa och pessimismen kring USA,  med råge känns inprisat här uppe på EurUsd 1,12….. trots starka PMI siffror från Europa!

Såg att Nordea och Di hade en ”out of the box” diskussion kring tillväxt och inflation. Det är superbra! Vi behöver mer dynamik och förståelse i den debatten.

http://www.di.se/nyheter/johanna-jeansson-ny-era-kraver-nya-angreppssatt/

1, De lyfter fram att BNP tillväxt per capita är lägre än aggregerad tillväxt. Detta pga inflyttning. Det skulle förklara varför den höga tillväxten (som jag alltså inte tycker är så hög ur ett historiskt perspektiv) inte utmynnat i stigande inflation. Den är nämligen rätt klen per capita.

Det finns en logik, om arbetsmarknaden inte blir tajtare, trots nyanställningar, pga att arbetskraften ökar ännu snabbare. Då är det en möjlig förklaring, av många, till de låga löneökningarna.

Jag har även lyft fram andra aspekter som a, att många av de nya jobben kommer från servicesektorn där de är mindre kvalificerade b, Digitalisering och globaliseringens effekter c, att inflationsläget i sig är lågt vilket gör att även med små löneökningar får vi det realt inte sämre. Vilket alltså skapar ett moment 22. d, men även demografiska aspekter som att äldre högavlönade slutar och det är unga lågbetalda som nyanställs. Det finns fler anledningar.

2,  De nämner även att medianlönerna kanske ökar, även om vi inte har aggregerad löneinflation. Det är fullt möjligt. Men faktum kvarstår. Även om vi har mätproblem med lönerna, så skulle kraftiga löneökningar med stor sannolikhet driva upp priserna. Eftersom priserna aggregerat inte stiger så mycket så kan vi anta att löneinflationen inte är historiskt hög. Mätbar eller ej.

3,  Avslutningsvis talar de om att ta in Asset Inflation i den totala inflationskalkylen.

Det har jag alltid vänt mig mot. Säg att din bostad dubblas i värde. Samtidigt lever du på A-kassa. Hur mycket bättre levnadsvilkor får du? Hur mycket mer har du i plånboken, hur mycket mer spenderar du på stan. Hur mycket av din ökade spendering skapar nya jobb och högre löner, dvs Mer köpkraft och tillväxt? Nej just det. Ingen. Asset inflation har liten inverkan på tillväxt, jobbskapande, konsumtion och tillväxt.

Man måste förstå kopplingen till tillväxt. Bostadspriserna stiger pga av lägre räntor. Lägre räntor innebär lägre räntekostnader. Lägre räntekostnader innebär mer konsumtion etc. Det i sig gör att du får det bättre, du påverkar tillväxten positivt. Men inte pga bostaden stiger i värde. Det är bara en indirekt effekt. På samma sätt med aktieportföljen. Visst, du kan alltid sälja den och köpa en bil, dra på semester och renovera huset. Men dina sålda aktier köps av någon annan som måste hämta hem pengarna nånstans. Så den nettoeffekten är noll.

Asset inflation bidrar bara till confidence. Som gör att du vågar konsumera. Givet att du har pengar att konsumera för. Så att ta in Asset inflation under Inflationsmåttet som ett sätt att bedöma vilket tryck och resursutnyttjande vi har i Svensk ekonomi… det köper jag inte.

Ett hus som säljs för 6mkr idag, mot 1,5mkr för 20 år sedan, har ingen direkt inverkan på tillväxt. Det bidraget hade vi bara när huset byggdes för en herrans massa år sedan! Sen om den nya ägaren väljer att låna ytterligare en miljon för att renovera, att mäklaren tjänar massa i avgift och banken tjänar mer pengar, det är i regel bra för tillväxten!

http://www.di.se/opinion/bankforeningen-inte-ens-hogutbildade-kommer-fa-kopa-bostad/

Vem är den stora och enda förloraren på ett skuldkvotstak?

Bankerna!!!!!

Skulderna är dubbelt så stora som för 10 år sedan. Inkomsterna har inte hängt med i samma utsträckning. Ni kanske förstår vad som hänt med skuldkvoterna. Bankerna har möjligtvis en ”riktlinje” internt för vad skuldkvoten ska ligga på. Men har alltså möjlighet att kringgå denna. Beviset att de faktiskt gör det är att skulderna ökat väsentligt snabbare än inkomsterna.

Bankernas vinster kommer inte ur feta marginaler, utan volymer. Volymer från bolån!

Därför är det så otroligt sunkigt när företrädarna för bankerna skriver så här! Jag undrar om de är korkade och tror på vad de skriver? Eller om jag får gissa så förstår man alldeles utmärkt, men man väljer att gå bankernas ärrenden. Det är ju trots allt bankföreningen. Bankerna i sin tur prioriterar lönsamhet framför allt annat. Det funkar så länge som räntorna är låga och/eller arbetslösheten börjar stiga. Ur mitt perspektiv stinker det här korruption och girighet!

Det är lätt att sugas med i resonemanget. Det låter ju nästan vettigt!!!

Men lögnen som ligger till grund för hela artikeln är att hushåll inte kommer få råd att köpa en bostad. Det stämmer inte! Det är nämligen inte priserna som leder lånen, utan lånen som sätter priserna. Får alla låna lite mindre så blir priserna lite mindre.

En lägenhet som kostar 5mkr idag gör det pga att lånens storlek möjliggör ett köp på 5 mkr. Samma lägenhet kostade 2,5mkr för 10 år sedan av det enkla skälet att bankerna lånade ut hälften så mycket till samma hushåll.

Ingen kommer få problem med priserna pga skuldkvotstaket. Priserna anpassar sig efter lånens storlek. De som möljligtvis kommer i kläm är dem som lånat för mycket senaste åren. De kan hamna i en situation där lån/värde ser sämre ut. Det kan skapa en viss inlåsningseffekt. För att ta sig ur detta måste de amortera ganska aggressivt. Det är egentligen bra då de lånat för mycket. De kommer de vara betjänta av om räntorna stiger. Kassaflödesmässigt däremot påverkas dem inte. De kommer även efter att  skuldkvotstaket är infört betala samma ränta på samma lån, varje månad.

Bolånetaket om 85% samt amorteringskravet däremot har en utestängande effekt på alla som inte har en bostadskarriär eller snälla föräldrar i ryggen. Där har författarna helt rätt. Det här är åtgärder som ökar risken i systemet då bolånetagarna har mindre över att betala ränta för. Fördelen med Amorteringskravet är dock att vissa hushåll tar mindre lån då de kalkylerar med mindre räntor. Men givet att priserna inte gått ner så är det tveksamt om lånen blivit så mycket mindre. Ett skuldkvotstak skulle dessutom uppnå EXAKT detta, utan att ha en inverkan på kassaflödena. Snarare till det positiva, då mindre lån allt annat lika innebär mindre räntekostnader.

Att staten blir lidande köper jag inte. Mindre lån i absoluta termer innebär mindre ränteavdrag allt annat lika.

Får vi en situation där hushållen inte klarar sina räntekostnader, och dess följdeffekter i form av recession, fastighetskrasch, finanskris samt utlänningar som dumpar svenska bostadsobligationer samt effekterna på kronan…. då pratar vi inte kostnader på 10-tals miljarder utan 100-tals i kostnader….. Det borde vara överordnat allt annat.

Den sista faktorn som gör mig rasande är bankernas egoism. De skiter i kunderna. Beviset är att de säger att så länge som bankerna har rejäla buffertar, som därmed klarar höga kreditförluster, så bör inte Fi blanda sig i deras affärer. Vet ni vad det betyder exakt? Jo det man säger att om en svenskt hushåll inte klarar sina räntekostnader, så har banken rätt att kräva in lånet. Klarar de inte att betala igen lånet så tar banken huset. I samband med detta realiseras en kreditförlust. Den klarar kanske bankerna av att hantera utan att EK går upp i rök och staten måste komma till undsättning. Men läste ni vad jag skrev om hushållet. Där har vi en tragedi som man ger helt blanka fan i. Dessutom med indirekta kostnader för Svenska staten och svensk konjunktur. De säger alltså att om hushållet blir sittande utan bostad och negativt EK, så är inte det ett problem. Det viktiga är att banken klarar att ta kreditförlusten på sin balansräkning. Det är så lågt! Hade det inte varit skönt om vi slapp en sådan situation över huvudtaget?

Jag hoppas ni ser igenom artiklar som den här!!!!

Jag undrar vad Ingves och Thedeen tänker när de läser den här artikeln…. jag hoppas att de knyter handen i fickan!

Såg ni förrestren att hushållens skulder ökade med 6,8% under 1Q17

http://www.di.se/nyheter/hushallens-lan-okade-med-53-miljarder/

Bankerna måste hålla stenhårt på sina interna skuldkvotstak, eller var tror ni? Eller det är kanske lönerna som börjar dra! 🙂

Skämt åsido. Nu kan det även vara så att bland de som tar lån så ökar lönerna snabbare än genomsnittet i riket. Det bör även vara  så att bland de här låntagarna finns dem som flyttar från hyresrätt till bostadsrätt/hus. Det lyfter lånen men även inkomsterna.

Så för att få ett exakt svar hade man behövt analysera datan lite närmare. Men hade vi haft ett reglerat skuldkvotstak hade vi inte behövt oroa oss, då vi vetat säkert att lånen går i samklang med låntagarnas inkomster. Nu vet vi inte! Vi kan bara ana oss till att skuldkvoterna ökar på ett ohälsosamt sätt.

Tittar man på Eur/Usd, Dollarindex (DXY) samt 10-2 yrs Treasury spreaden osv har de alla kommit tillbaka till nivåer som rådde precis efter valet. Den så kallade Trumpismen är nu i stort sett helt reverserad. Dock inte på börsen om man ser till SPX. Därför är det viktigt läge nu. Ryker Trump så finns det mer nersida, gör han inte det kan detta vara ett köpläge.

Svag realekonomisk data under Q1 samt alla hans skandaler, uttalanden och det faktum att han har levererat noll och inget har bidragit till att Trumpismen är som bortblåst. Förväntningarna blev inget annat än just förväntningar. Nu är det till och med osäkert att han få sitta kvar som president.

Samtidigt har jobbdatan piggnat till, Atlanta GDPnow pekar på att ekonomin i Q2 är på väg uppåt och rapportsäsongen var inte fy skam även om den inte ledde till några större upprevideringar av 12m Fwd EPS.

https://www.frbatlanta.org/cqer/research/gdpnow.aspx

Säg att den här stämmer. Hur tror ni NFP kan komma in om två veckor då? Givet rådande syn på USA, hur tror ni marknaden reagerar då?

Q1 är ett förlorat kvartal, men frågan är hur resten av året kommer att bli. Särskilt relativt förväntningarna som nu kommit ner? Man är rejält avigt inställd till USA just nu. Senast i december var man mycket positivt inställd till USA och framtiden. Sedan dess är Världsindex oförändrat i SEK räknat. Nu börjar alla bli negativa…. betyder det att… ja ni fattar! Marknaden prisar in framtiden. Ibland har den rätt, ibland har den fel.

Philly FED kom precis in på 38,8 mot väntat 18,5 och fg 22,0. We are back on track! En mycket stark siffra. Sen är det som bekant bara EN regional siffra, som man kanske inte ska dra för stora slutsatser. Samtidigt är det ju bättre än om den kommit in på sub10. Just sayin´.

Ser man till OMX så har den tagit igen 50% av uppgången sedan April. Rent tekniskt har jag fortfarande siktet inställt på test av 1,722.  Stöd verkar vi ha hela vägen ner till 1590ish. Det ger alltså 1% nedsida och 8% uppsida. Det är rätt hygglig risk/reward att köpa nu alltså. Så är man tekniskt positiv, som jag är, så är detta ett köpläge. Samtidigt är det ju superviktigt att jobba med någon typ av stopp för håller inte de här stödnivåerna så kanske marknaden är inne på att prisa in ett dassigt 2H17 och då ska man stå utanför.

När man tänker stopp kan man även snegla på SPX, där vi har stöd vid 2330 samt 2280. Håller inte dem är risken stor att vi ska ner ända till Trump botten vid 2080-2107, dvs ca 10-12%. Dit ner ska vi inte sitta med!!!

Själv sitter jag redan i marknaden rent tekniskt med en stopp på 1575. Jag kommer troligtvis lyfta SL en bit relativt snart.

Nu kommer våren…. köp och vad glad tekniskt för där ser risk/reward bra ut. Men stå utanför fundamentalt, för där är risk/reward den motsatta!!

Sverige anses ha en hög levnadstandard. Sverige är tre gånger rikare än Turkmenistan. Fast i Turkmenistan är man lika nöjda tydligen. Det kom som en nyhet för mig!

Empire FED index, som mäter aktiviteten i NY området, kom precis. -1,0 mot väntat 7,5 och fg 5,2. Mycket klent. Det är samma nivå som innan Trump belv vald. Då låg ISM i 50. Jag säger inte att ISM ska dit. Jag säger bara att den låg där!

Låt säga så här, mjuka indikatorer var starka i Q1, och pekar på stark hårddata i Q2. Nu pratar vi mjuka indikatorer i Q2 och vilket alltså indikerar hur hårddata ska bli i Q3. Givet att hårddata var svag i Q1, och nästan alla väntar sig stark data för Q2-Q4, så gäller det ju också att mjukdatan inte kroknar! Därför är inte Empire särskilt rolig.

Från Kina har den sista månadsdatan kommit:

Retail kom in på 10,7% YoY mot väntat 10,8 och fg 10,9… gäsp

IP kom in på 6,5 mot väntat 7,0 och fg 7,6.. gäsp

FAI kom in på 8,9 mot väntat 9,1 och fg 9,2… gäsp

Stabilt, inget att oroa sig för!

Tittar man på SPX så är den uppe och nosar på 2,400 igen…. kan vi stänga ovan denna så kan det ge kraft åt OMX att fortsätta uppåt. Som sagt, rent tekniskt hade det varit fint med ett test av ATH-1,720 i slutet av maj.

Olja är stark. Mycket starkare än vad jag trodde den skulle vara rent tekniskt med tanke på att den bröt 50-området för nån vecka sen. Den känns rätt överköpt här, mycket pga förväntningarna om ett förlängt OPEC avtal, så där lär det bli en Sell the news grej tror jag. Men det ska bli intressant om köparna kommer in tidigt i den rekylen. Rent fundamentalt så börjar lagerstatistiken komma in till oljans fördel. Det är en svinviktig parameter. Kanske till och med viktigare än produktionen i sig. Sen har vi det faktum att Netto spekulativa positioner ligger på en låg nivå. Det brukar vara bra. Annat var det när oljan stod i 60 och alla var överrens om att den skulle fortsätta till 70. Då var alla toklånga oljekontrakt. Då fortsätter det sällan i den riktningen.

Riksbankens möte ang nya målvariabler är ett icke event. Kanske kommunikationmässigt, men knappast policymässigt. Kom ihåg vad inflationen ska visa. Den ska visa om tryckkokaren tjuter eller ej. Gör dagens KPI det? Nej inte alls. Dagens KPI är nästan lite contrarian. Den stiger när räntor stiger, när maten blir dyrare (läs dålig skörd), när oljan blir dyrare (att likställa med global skattehöjning) och om regeringen höjer skatter som ex moms. Det är en riktigt dålig indikator! Men det har Riksbanken vetat länge och därför utformas inte längre politiken efter KPI. Övriga indikatorer är bättre men inte optimala. Egentligen är lönerna utanför avtalsrörelsen kanske den bästa. De reagerar på tillväxt och är vår enda kvarvarande knappa resurs. Den enda resursen som kan bli riktigt tajt.

Jag har tidigare skrivit om ett konfidensintervall. Det är däremot en rätt bra ide! Men ingen gamechanger!

Riksbanken behöver nog sälja in konfidensintervallet?

Finansinspektionen har sagt att de ska ta vissa banker i örat. Inte de som erbjuder lägst ränta utan de som erbjuder störst lån.  Såg nedan artikel. Tänk om det är statligt ägda SBAB som lånar ut till skyhöga skuldkvoter? Om det är så blir jag riktigt bedrövad! Hur ser ersättningen ut till SBAB s VD? Har Klas Danielsson incitament att ge för stora lån till naiva hushåll? Samtidigt som deras chefsekonom Tor Borg säger i media att bolåneräntan kan vara 5% om några år. Hur sjukt är inte det i så fall? Hoppas att det inte är så!

http://www.vafinans.se/aktier/nyheter/SEB-dissar-konkurrentens-aktie-naer-nischbanker-snor-bolånekunder-1002011230?utm_campaign=VAFinans_170515_Vinstfesten&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=189ca11fc5be444d98dc59e8e58e9d7b&elq=3b9d3dc1209d42eaa6ab1a4632399e0a&elqaid=7750&elqat=1&elqCampaignId=5430

Den här veckan är inte särskilt händelserik. På torsdag kommer Philly FED. Jag ser mest fram emot att det ska bli 20 grader på torsdag! Att det är efterlängtat måste vara årets största understatement!

Jag har noterat I media när ex inflationssiffror presenteras, och de är låga, att reaktionen blir i stil med – stackars Ingves, Gud vad synd att de inte stiger, ska det vara så svårt att nå målet!

Samma när det är räntemöte och Riksbanken lämnar ett duvigt besked… Jaha, det var ju synd, ingen höjning nu heller. Att han aldrig lär sig!!! Så här kan det ju inte hålla på, räntorna måste ju höjas!

Bortsett från det superduper negativa i att många hushåll överskuldsätter sig så är låg inflation och duvig penningpolitik något vi borde vara jävligt glada för. Vi borde jubla så länge som det håller i sig. Det här med skuldproblematiken är inte bra, men det går som bekant att lösa enkelt med ett vettigt skuldkvotstak. Därefter kan Räntorna inte driva skuld för högt längre.

Men om vi bortser från hushållens skulder och skuldkvotstaket, varför vill så många se högre inflation och räntor? Det är korkat! Många tänker inte klart!

Många tror att Riksbanken måste höja för att vi ska undvika recession. Jag har bad news till er. Det går inte att undvika recession. Man kan bara välja mellan en jobbig och en jättejobbig.

Teorin bakom penningpolitik bygger på att tillväxt och resursutnyttjande i vår ekonomi efter goda år leder till överhettning. Hur het ekonomin är mäts i inflation. Lönebildning ger också en bra vink. Om man låter en ekonomi överhettas så leder det förr eller senare till krasch, recession och tårar. Därför är det centralbankens roll att i god tid gå in och kyla ner den genom att höja räntan, och därigenom gynna sparande och missgynna konsumtion och investeringar. Att kyla av en ekonomi som inte är överhettad finns det inte lika många exempel på historiskt, men rent logiskt borde även en sån rulla över i recession eftersom nedkylningen sker från en låg nivå.

Problemet är att det finns inte ett enda exempel på hur en centralbank lyckats kyla ner ekonomin på ett sätt där den går från stark till helt okej. Den rullar alltid över i recession.

Sverige växer, det skapar en del jobb och en del löneökningar, som sammantaget ökar vår köpkraft och gör så att vi får det lite bättre. Men  det går inte så pass snabbt att vi har överhettningstendenser. Globalisering, digitalisering och svag tillväxt i omvärlden hjälper också till att hålla tillbaka överhettningstendenserna. Det ska vi vara glada för, för gjorde de det, så är det recession nästa. Garanterat! Särskilt eftersom vår skuldsättning är så hög, med 3,600 mdr bland hushållen, 1,300 hos staten och ca 500 mdr hos kommunerna (lite osäker på den siffran). Totalt 5,400 mdr. 120% av BNP. Överhettning, inflation och högre räntor, i kombination med den skulden, där räntekostnaderna ska finansieras genom skatter och disponibelinkomster, av oss löntagare, kommer garanterat tvinga in oss i recession.

Vi ska vara glada så länge som tillväxten är måttlig, och inflationen inte stiger!

Men vad händer om man höjer räntan och kyler ner en ekonomi som inte har några överhettningstendenser. Eftersom vi är så pass skuldsatta så kommer det att gå ganska snabbt att punktera den tillväxt och jobbskapande vi har idag, och därför är risken att man tvingar in landet i recession. Helt i onödan faktiskt!

Det är alltså väldigt enkelt.

Man ska kyla av en överhettad ekonomi. inte för att undvika recession utan för att mildra den. Dvs man måste trycka på bromsen när hastighetsmätaren står i 150km/t. Inte för att det går att dra ner hastigheten till 90km, men kanske 50km. Det är bättre än att krascha för att sen stå stilla.

Man ska inte kyla av en ekonomi som inte är överhettad, för då tvingar man in den i recession. Dvs om hastighetsmätaren står i 90km så finns ingen anledning att bromsa. För om man gör det så sjunker hastigheten ner till 50km…. Och det vill vi inte.

Alltså ska vi inte kyla av den just nu. Alltså ska vi vara glada så länge som inflation och löner håller sig på mattan. Alltså ska vi vara glada så länge som Ingves inte höjer. Alltså ska vi vara glada så länge som Sverige är så väldigt LAGOM som vi varit de senaste åren. Det ska vi inte förstöra.

Tids nog har vi vuxit länge nog, och skapat tillräckligt många jobb att inflationen börjar synas. Då stiger räntorna och därmed räntekostnaderna. Detta leder till att tillväxten faller och vi rullar över i recession. Det enda vi kan göra är att hoppas på att den blir tillräckligt kort och skonsam. Det beror troligtvis på hur skuldsatta vi är när räntorna drar.

Detta är faktiskt det enda rationella sättet att se på saken.

Sen är det synd att räntorna pressat upp skulden, för den gör att recessionen troligtvis ackompanjeras av en finans- och fastighetskris. De recessionerna brukar oftast bli dubbelt så långa och smärtsamma. Tänk 1992-1995 istället för 2001-2003 eller 2008-2009 typ. Time Will till helt enkelt!

Kräv av politikerna att de inför skuldkvotstak och trafikljussystemet. Lämna Ingves i fred. Hoppas på fortsatt låg inflation och små löneökningar. Det är allt jag har att säga!

http://www.di.se/nyheter/stigande-borantor-far-svenskarna-att-svettas/

Godkväll

Många väntar sig att FED ska inleda sin deleveraging av sin Balansräkning. Jag noterar två saker i media som jag tror är direkt är felaktiga.

1, Många spekulerar när de ska börja rulla av balansräkningen. Svaret är enkelt. Efter att de är klara med räntehöjningarna, dvs efter de intagit en Balanserad Penningpolitik. Anledningen är enkel. I praktiken kommer deleveraging gå till så att de inte kommer köpa nya stats- eller bostadsobligationer i samband med att gamla förfaller. I praktiken innebär det att FED kommer saknas på köpsidan vid nyemissionerna. Någon annan måste ta FEDs plats. För att en rationell investerare ska vilja köpa den mängden obligationer så kommer de kräva kompensation för risk och inflation. Om FED, som idag, håller nere räntor generellt genom styrräntan så kommer avrullningen gå väldigt dåligt. Därför måste de höja styrräntan och få upp räntorna generellt, innan de kan kräva att privata aktörer ska vilja sälja sina företagsobligationer och aktier och istället köpa stats- och bostadsobligationer.

2, Ett annat misstag jag ofta läser om är att många tror att FED ska rulla av hela sin tillgångssida. De verkar inte förstå att USA är en Fiat ekonomi där FED ALLTID har haft och alltid kommer att ha statspapper på sina tillgångssida, och sk. Money in circulation på skuldsidan. Det man vill nolla är skulder till andra kreditinstitut.

Skrolla ner till ”selected Liabiliteis….”

https://www.federalreserve.gov/monetarypolicy/bst_recenttrends.htm

Av hela FEDs skuldsida på knappt 4,500 mdr så är det 2,200mdr som man vill reducera.

https://www.federalreserve.gov/releases/h41/current/h41.htm

Jag tror att man först och främst vill lyfta av Bostadsobligationerna. Anledningen är enkel, FED ska först och främst sitta på Statsskuld, inte finansiera Amerikanska bostäder. Risken är inte samma sak. Bostäder är uppbackade av Låntagarnas löner in the end of the day. Statsskulden är uppbackad Skattebetalarna och US Tresasury kommer aldrig har problem att hitta köpare av sina statspapper. Det är bara frågan om pris. Alltså tror jag att det första och främst är de 1,800mdr i MBS, bostadspapper som man vill reducera.

Det gör att det finns kvar 400mdr till statspapper, vilket faktiskt inte är så mycket om man ser till alla utestående statspapper om ca 18,000 mdr. 400/18000=2,2%.

Det innebär att trycket på statspapper kommer vara litet. Dvs spreadarna kommer inte gå isär utan de kommer förhålla sig till styrräntan som de gör under normala tider. Riktvärden idag:

Styrränta idag 0,75%

2 årigt statspapper +50bp ger 1,25%

5 årigt statspapper +50bp ger 1,75%

10 årigt statspapper +50bp ger 2,25%

Sen beror det såklart på hur mycket FED höjer. Jag tror ju på 1,50%, vilket ger nya riktvärden om 2%, 2,5% samt 3% inom 12 månader.

Men 1,800mdr i bostadslån är inte lite. Jag vet faktiskt inte hur mycket utestående där finns men jag har hört siffror om 9,000-10,000mdr vilket skulle betyda att FED är finansiär till 20% av den amerikanska bostadsskulden.

Historiskt har spreaden mellan ett statspapper och bostadspapper varit ganska liten. Lite beroende på hur långt bak man går. Men jag tycker personligen 50bp är rätt normalt. Eftersom FED kommer saknas som köpare på MBS sidan (för att täcka de som förfaller) så får privata sidan ta över och då finns såklart risken att spreadarna ökar mellan stats- och bostadspapper.

Ökar spreadarna på bostadspapper, dvs om en 5 årig MBS går från 1,75%-2,25 (dvs liten spread mot en 5årigt statspapper idag) till 2,75% utan att styrräntan rör på sig. Då kan man utgå från att det även ger andra räntebärande tillgångar, som ex krediter eller företagsobligationer en knuff uppåt.

Man kan också fundera på hur detta smittar till resten av Europa, och oss i lilla Sverige? Jag vet vad jag tror!

Martin Enlund på Nordea, som ni definitivt ska följa på Twitter om ni inte gör det, la ut nedan bild som är mycket mycket intressant på ovan tema.

Grovt kan man säga att när FED inleder Qexit, dvs slutar återinvestera de 2,200mdr som förfaller, så bör företagsobligationer spread isär med ca 100 punkter mot idag. Det är vad QE förde med sig. Visserligen skedde en sån tajtning redan mellan 2013 och 2015… i spåren av att Bernanke inledde tapering. Men spreadarna tajtade till sig igen när man inte lyckades strama åt penningpolitiken under 2016 som man sa i december 2015. Givet att man nu lyckas föra den politiken man från början tänkt sig redan under 2015 så är alltså risken överhängande att Credit, dvs företagsobligationer lär spread isär med ca 100 punkter.

Detta är lite ironiskt. För jag har ju mitt lilla schema som jag visar många gånger tidigare.

I förra veckan så emiterade en av de större bankerna en 5 årig obligation för ett Svenskt välkänt företag. Investment grade – BBB, Senior Unsecured, FRN, dvs floater, rörlig kupong mot Stibor+.

Tittar man i schemat ovan så borde den komma på Stibor +250bp om det hade varit ”normala” tider. Den kom på 150bp. 100 punkters skillnad. Den sattes såklart på en förmiddag, som allt annat. Point being, Börjar FED inleda sin Qexit och ECB och Riksbanken hakar på längre fram så kommer det inte längre vara 100 punkters skillnad. Det kommer vara 3mStibor +250. Sen kan man alltid fråga sig var vår styrräntan kommer ligga.

Varför ska vanligt folk bry sig om detta?

Jo, om vi är tämligen säkra på att spreadarna kommer öka samtidigt som räntorna ska stiga då får det komplikationer för alla som sitter med räntefonder, särskilt företagsobligationer. Om ett stort Svenskt företag idag kan emitera en bond på Stibor3m + 150…. dvs -0,50% + 150 = 100bp, dvs 1%. Så är det en jäkla skillnad om de i framtiden efter 100 punkters höjning av styrräntan emitterar på Stibor +250 för då blir det 100+250= 350, dvs 3,5%. Nu pratar vi BBB krediter, alla andra papper kommer ju också att röra på sig, och jag tänker främst på Bostadspapper och High Yield.

Många kanske tycker detta är rörigt och lite svårt. Därför ska jag koka ner det i några råd:

1, Om du sitter på räntefonder, se till att genomsnittsförfallet i portföljen är relativt kort. Max 3 år. Du vill att obligationerna förfaller snabbt, då spelar inte ränta och kreditspreadar lika stor roll samt att de kan återinvestera pengarna till bättre ränta.

2, Se till att de har en stor andel, helst bara, sk FRN, floating rate notes. Dvs obligationer vars kupong justeras upp i takt med att Stibor stiger. Det gör att du inte sitter på ränterisken. Du är fortfarande exponerad mot risken att kreditspreadar drar isär. Men det är hanterbart.

3, Tycker du allt det här känns överkurs….. då ska du överväga att ligga cash till 0% ränta. Alternativavkastningen du går miste om är nästan försumbar om du frågar mig. Bortsett från om du sitter på High Yield fonder, som är en helt annat sak. Jag skulle säga att HY-fonder inte är särkskilt räntekänsliga då det mesta som emiteras är FRN. Kreditrisken, dvs att spreadarna ska dra isär känns också hanterbar. Mer på B än BB.  Nej det stora problemet med High Yield är om vi brakar in i en djup recession. Då är det nästintill lika riskabelt som att sitta på aktier.

4, Hela resonemanget ovan pekar även på att räntorna för bostadsobligationer kan stiga, och som ni vet så är det inte särskilt bra för lånelöftena (dvs bostadspriserna) eller låntagarna och svensk ekonomi (stigande räntekostnader)

Martin hade två andra spännande charts, som förvisso beskriver samma sak.

De visar att kronan ska stärkas framöver. Jag tror de stämmer. Alla har varit så glada för att Macron vann, att datan i Europa är stark och Draghi låter hökig. Euron har prisat in detta mer än väl. På andra sidan har vi en duvig Ingves där ingen tycks ta notis om att Svensk ekonomi ändå gått rätt hyfsat, eller rättare sagt, lika bra eller dåligt som övriga Europa. Hur man nu väljer att se det. Jag tror att den här synen kommer normaliseras och då stärks kronan. Varför är detta viktigt? Jo minns ni inflationen häromdagen. Det studsade ju upp från 1,0 till 1,5% och det mesta går att skylla på en svag krona. Om nu kronan börjar stärkas så innebär det att inflationen kommer falla tillbaks. Point being, det finns inget som pekar på att Svensk inflation inte kommer att röra sig annat än i intervallet 1-2% under kommande året.

Nivån är vare sig för hög, eller har en tydligt positiv trend. Går detta att förankra i löner, jobbskapande, tillväxt osv…. Jag tycker det. Konklusionen av detta är enkelt: Sverige har inga som helst överhettningstendenser att tala om, varpå en Expansiv Penningpolitik är att föredra.

Hur Expansiv beror på Draghi. Ligger han på 0% så ska vi ligga på -0,5. Ligger han på +1%, ja då räcker det att vi ligger på +0,5%. Typ…..

Som jag ser det så kommer Sveriges penningpolitik under de närmaste året vara helt korrelerad med ECB. Givet den information vi sitter på idag. Accelererar löner och tillväxt, så kan vi börja återuppta diskussionen, men där är vi inte ännu!

Det har kommit en del data från USA och Kina.

Från USA kom det importpriser tidigare i veckan som steg med 4,1% mot 3,6 väntat och fg 4,3%. Även Core PPI kom in på 1,9% mot väntat 1,6 och fg 1,6. Tror inte de kommer ha särskilt stor inverkan på Varuinflationen framöver. Dollarn är trots att allt ganska stabil det större perspektivet. Dvs den verkar trenda runt 1,05 mot Euron +/-5%.

Core CPI kom på 1,9% mot väntat 2,0 och fg 2,0. Den har historiskt lirat med Core PCE med 0,5% skillnad och pekar mot 1,4% alltså. Inget inflationstryck så långt ögat nåt alltså!

För en stund sedan kom Retail sales. Den var bättre än fg månad och pekar på viss återhämtning. Men ändå sämre än väntat. Retail Control Group som tar med det som räknas in i BNP steg med 0,2% mot väntat 0,4 och fg 0,5. Lite klent. På det hela taget en siffra som varken pekar på styrka eller svaghet.

Tidigare i veckan kom data från Kina.

CPI kom på 1,2% YoY mot väntat 1,1 och fg 0,9… gäsp

PPI kom in på 6,4% YoY mot väntat 6,7 och fg 7,6….  oljan spelar in här och priserna borde lugna ner sig framöver.

M2, som är en av de viktigaste siffrorna, kom in på 10,5% YoY  mot väntat 10,8 och fg 10,6…. visar på stabilitet. Skönt

Nya lån kom in på 1,100mdr mot väntat 815 och fg 1,020…. rätt starkt

På det hela taget en skörd som visar på ett stabilt läge i Kina

Trevlig helg!

Alla vet hur räntekänsligt Sverige är jämfört med många andra länder.

Ca 70% av hushållen äger sin bostad (högt ur ett Internationellt perspektiv)

8% är obelånade, så 62% äger sin bostad och har lån. (Ca 30% bor på annat sätt, primärt som hyresgäster)

Hushållen har 3,600mdr i skulder (ca 2,800 är bostadsskulder, billån är näst största kategori), vilket är 80% av BNP. (Det är högt ur ett internationellt perspektiv)(Tur vi har så låg statskuld!)

60% av bostadsskulderna ligger på rörliga lån (också högt ur ett internationellt perspektiv)

Detta är old news

Trogna läsare av bloggen vet att jag tror Ingves har som avsikt att höja styrräntan med 100 punkter efter QE är avslutad i år. Givet att Draghi gör det och ekonomin inte vänt ner på ett obehagligt sätt. Därefter lär han pausa och fokusera på att fasa ut QE från sin balansräkning. Jag fick frågan hur den här ”lilla” policyändring får för effekter. Låt mig göra ett försök, notera att det är grova tal och guesstimeringar. Jag reserverar mig också för att vissa siffror inte är helt uppdaterade och kan vara fel. Har jag tänkt fel får ni gärna hojta till!

Ingves höjer med 100 punkter, BOOM och ökar räntekostnaderna för hushållen med ca 36mdr kr. Pengarna går in i bankerna och fortsätter ut till ”spararna” som lånat in pengarna. 18mdr går till utlandet. 18mdr stannar kvar. Men eftersom hushållens finansiella portföljer består av minst 3800mdr så är det en ökning med ca 0,5%. Det gör nästan ingen skillnad. Pengarna återinvesteras och får marginell effekt på vår tillväxt. (http://www.privataaffarer.se/borsguiden/fonder/rekordhogt-fondsparande-i-april-913488)

Räntekostnaderna på 36mdr innebär att hushållen får lika mycket mindre i Disponibelinkomst efter räntor. Trist!

Det är 3,600kr per Svensk. Eller ca 7,200kr per Svensk i åldern 19-65 år i ökade kostnader. Eftersom ca 60-70% av svenskarna har lån så innebär det ca 12,000kr mindre per belånat hushåll i snitt. Det är 1,000kr mindre i månaden för varje belånad svensk.

Eftersom snittsvensken tjänar ca 31,000kr brutto, och 24,000kr netto…. Så är 1,000kr av 24,000kr en 4% ig minskning av den disponibla inkomsten.

De har 4% MINDRE att konsumera för varje månad. Hushållen konsumerar inte bara utan även amorterar och investerar. Men vi kan bortse från det här.

Hur mycket en 4%ig nedgång av disp inkomster skulle slå mot svensk ekonomi är svårt att säga. Konsumtionen står för 47% av BNP. Min gissning är minst 1%

Givet att Sverige växer någonstans mellan 2-3%…. så rent teoretiskt kan tillväxten falla ner mot 1-2%. Huuuu…. Knappast förenligt med högkonja ellerhur?

Nettoexport, Företagens investeringsvilja och statens budgetunderskott driver också tillväxt. Vad ECB gör och kronan tar vägen spelar också in! Men man måste göra en sån här bedömning utifrån ALLT ANNAT LIKA….. det är också svagheten.

Så kontentan är: Höjer Ingves med 100 punkter och fasar ut sin balansräkning (genom att inte rulla över statspapper som förfaller) så borde det få effekten av att tillväxten letar sig ner mot 1-2%.

Jobbskapande, lönebildning och allmänt resursutnyttjande vid den nivån behöver man inte vara Einstein för att räkna ut vad det blir.

Således är jag rätt säker på att höjer Ingves med 100 punkter, som mest 150, så kommer det gott och väl räcka. Det blir inte mer.

Jag undersökte även vad en 100 punkters höjning av 5yrs bostadsobligationen (jag antog helt enkelt att höjningen sprider sig på alla ränteslag, ungefär som den gjort när RB har sänkt) skulle få för effekt på lånelöftenas storlek. Det skulle innebära att bankerna, om de väljer att inte förändra sina kalkyler, allt annat lika kommer låna ut 15% mindre. Således kommer låntagarna ha 15% mindre pengar på fickan vid en budgivning. Således borde bostadspriserna allt annat lika falla med 15% om räntan stiger med 100 punkter. Tittar man hur priserna förändrats senaste åren i förhållande till ränteförändringarna så är inte det helt orimligt faktiskt. Utbud/Efterfrågan spelar också in men det är underordnade faktorer.

Ni kan ju fundera på vad en 15% sättning i bostadsmarknaden innebär för consumer confidence där ute!!! Huuuu

Så pass räntekänsligt är vårt avlånga land!!!! Det kan ju hökarna där ute fundera på!

Jag säger som Ingves….. Sverige går bra mycket TACK VARE låga räntor. Inte TROTS långa räntor. Sunt bondförnuft och enkelt matte bevisar detta!

Såg ni de svenska inflationssiffrorna förresten?

Inflationen ex energi och ränteeffekter, CPIF ex energi kom in på 1,5% mot Riksbankens prognos 1,3% och fg 1,0%. Anledningen beror på SVAG krona. Effekten kommer tyna bort. Riksbanken säger att inflationen kommer skvalpa strax under 2% resten av året. Jag och många andra gör samma bedömning.

Egentligen skulle man kunna säga att den typen av inflation, i kombination med tillväxt, jobbskapande (dock inte löner), hade kunnat ligga till grund för att expansiv penningpolitik inte är lämplig. Utan snarare Balanserad PP skulle kunna vara att föredra. Lite som FED resonerar.

Men eftersom vi rätt enkelt kan konstatera att det just är den låga räntan som gör att vi befinner oss där vi är, så innebär en mer balanserad penningpolitik, att nästa analys kommer vara att vi behöver sänka igen. Därför ska man inte höja nu. VI vet också att en höjning skulle stärka kronan, då ECB fortfarande kör Expansiv PP, på ett sätt som skulle slå mot vår export. Därmed skulle tillväxten bli ännu sämre… och jobbskapande och löner.

Så Ingves, jag fattar att du vilar på hanen och hoppas att Svensk ekonomi är tillräckligt stark nästa år så att du kan göra din första höjning då. Givet att Draghi är med på banan.

Den som lever får se!

1,

 http://allrainifran.se/nyheter/alexander-ernstberger-svarar-claes-hemberg/

 Hemberg har skrivit ner Allra, men Allra svarar faktiskt rätt bra. Jag tar inte Allra i försvar. Jag har senaste två åren skrivit ner deras fonder avkastningsmässigt i min ”Stora Blandfondsundersökning”. Men Alexander har faktiskt en poäng. Avanza fördyrar sparprodukter, och det finns ingen exakt redovisning med hur mycket. En kostnad som kunderna betalar. PUNKT. 

Sen är ju inte Avanza dyrast på stan. Tvärtom! Men likförbaskat så tjänar Avanza pengar på dig. Pengar som gör ditt sparande lite lite mindre värt. Det hade känts lite lite fräschare om Hemberg även var kritisk till Avanza…. Men det kanske är svårt att bita handen som föder dig?

Jag blir också lite trött på hans pushande för AP7-fonden. Den är billig, JA. Den har gått bättre än de flesta andra, JA. De flesta pensionssparare är långsiktiga och då ska man ha mycket aktier – JA. Men den analysen räcker inte!

Enligt mig är pensionssparande enkelt. Du ska svara på 3 frågor:

1, Är du långsiktig/hur gammal är du? 2, vilken syn har du på att ta risk, där risk betyder att dina pengar kan minska kraftigt i värde 3, hur ser din ekonomi ut generellt sätt, är det viktigt att ditt pensionskapital växer eller ska fokus ligga på att bevara det?

Fråga 1 är huvudfrågan och de två andra är kompletterande. De här tre frågorna beskriver vem du är. Utifrån de här är det rätt lätt att säga om du ska ha en pensionsportfölj där utgångsläget är 100% aktier, eller 0% aktier.

När man väl har utgångsläget ska man fråga sig (om man har 0% aktier), ser aktier långsiktigt attraktiva ut, hur ser långsiktig risk/reward ut? Nej ingen kan tajma marknaderna. Men det behövs inte. Det är inte det vi pratar om. Jag pratar om the big Picture. Om aktier är oattraktiva, stå utanför. Om inte addera 50% exponering.

Pensionsspararen med 100%  aktier som utgångsläge bör göra motsatsen. Därmed bör han ta ner aktieexpoeringen mot 50% om den fundamentala bilden är långsiktigt ogynnsam. Annars ligger han kvar.

Statiska 50/50 fonder är populära fast korkade. 50% aktier är tillräckligt mycket för att det ska göra ont för en äldre person som ogillar risk och vars mål är att bevara kapitalet när det faller. 50% aktier är för plågsamt för en ung långsiktig person med fokus på att kapitalet ska växa och där risk är underordnat pga placeringshorisonten.

På samma linje är det ju korkat om den försiktige har 100% aktier, då det kan göra riktigt ont när man har fel. Vilket alla har förr eller senare. Den tillväxtorienterade bör inte heller ha 0% aktier av samma skäl.

I det läget Claes, så undrar jag varför du pushar för en fond med 130% aktieexponering till alla?

Dessutom anser jag att risk/reward i marknaden inte är särkskilt gynnsam. Senaste 8 årens avkastning kommer inte återupprepas kommande 8 åren. Snarare kommer marknaden att sätta sig riktigt ordenligt någon gång inom de kommande 8 åren, och då uppstår ett läge där risk/reward är gynnsamt. Ett läge för alla försiktiga och tillväxtorienterade att utnyttja. Vet jag NÄR det kommer? Nej såklart. Det räcker att veta ATT det kommer. Matten bakom är enkelt. Nedgången, när den väl slår till, kommer att vara ca 50%. (Det finns en logik bakom detta som vi kan ta en annan gång).

Hur mycket måste börsen stiga varje år för att kompensera för denna nedgång?

Jo om vi har ett 1 års uppgång kvar, och sen 1 års krasch, så måste avkastningen upp till 140% i år (dvs 100kr måste växa till 240kr, som sen blir 120kr efter krasch, för att årsavkastningen ska bli 10% om året i 2 år). Har vi 2 års uppgång och sen krasch, måste börsen stiga med 60% om året i två år. (100 * 1,6 * 1,6 * 0,5 =128kr, dvs ca 10% avkastning om året i 3 år). Om vi har 3 års uppgång och sen ett års nedgång, ja då måste du kräva 40% årlig uppgång kommande 3 år….. osv osv. Rätt ogynnsamma förhållande tycker jag givet värderingar, ränteutsikter och var vi troligtvis är i konjunkturcykeln med tanke på att det var 8 år sedan vi hade recession senast.

Det handlar inte om market tajming, det handlar om sund förnuft. Market tajming fungerar inte dessutom.

I det läget vill du att alla köper SÅFA fonden som kommer gå ner med minst 60% i händelse av en 50% krasch. Som det sen brukar ta 2-3 år att repa sig ifrån…. och som därutöver behöver några år till av börsuppgång för att den årliga avkastningen över hela perioden riskjusterat ska bli hygglig. Det fattar inte jag.

Jag säger inte att man ska köpa dyra dåliga Allra fonder. Självklart inte! Men att alla ska in i SÅFA är helt enkelt inte så smart heller!

2,

Många pratar om den fantastiska rapportperioden. Jag måste erkänna att även jag har den känslan för Q1:orna. Men låt oss vara konkreta. Enligt Bberg så prognostiserades analytikerna att OMX30 bolagen skulle tjäna 97kr per indexkrona för helåret 2017 den 12 april i år. Motsvarande för SPX låg på 129usd. Se nedan länk

https://kortsikt.com/2017/04/12/glad-pask-2/

Just nu ligger OMX prognosen för 2017e på 98,40kr och SPX 129,70usd. Årsvinsten för OMX är uppreviderad med 1,4%. För SPX är den i stort sett oförändrad. Peanuts! Så hur bra har rapportperioden varit då? Samtidigt är OMX upp 4,5% sedan dess och SPX 2,2%. Så allt annat lika har den blivit dyrare.

Trots svaga revideringar så har börsen stigit, och optimismen spirar. Varför? Jo jag tror det handlar om att vi brutit en trend. De senaste åren så har analytikerkollektivet vid årets slut lagt en prognos som visat en viss vinsttillväxt, typ 7-10%, inför kommande år. Sen allteftersom året går och bolagen rapporterar så har den prognosen reviderats ner. Den här rapportperioden har som bekant inte genererat någon nedrevidering. Samtidigt som Q1 väntas vara de svagaste kvartalet i år. Q2-Q4 ska bli ännu bättre. Marknaden gläds åt detta!

Sen kan man ju fråga sig. Varför prognostiserar alltid analytikerkollektivet 10% vinsttillväxt kommande år i december. Det är lika enkelt som korkat. Samtliga analytiker har nämligen frågat VD:arna för de bolagen de följer: ”Var tror ni om försäljningen nästa år?”. Varpå de svarar ”något bättre än innevarande år”. Det spelar liksom ingen roll om de kommer ur ett dåligt år, för då säger de bara. I år var dåligt, men vi satsar på nästa som ska bli bättre. Eller om de kommer ur ett bra år, för då säger de ”i år har varit bra, vi rider på vågen, och nästa ska bli ytterligare lite bättre” Analytikerna har inte en bättre spåkula så de utgår vad dirrarna säger, de tar nuvarande kostnadskostym, och simsalabim så har de vinstprognosen för nästa år. Hela processen handlar i grunden om mänskligt DNA, vi strävar hela tiden efter att nästa period ska bli lite bättre.

Sen är det som bekant upp till verkligheten att hinna ikapp. För en gång skull blev verkligheten i Q1 som analytikerna hade gissat i december.  

3,

Många verkar inte fatta att det är bankerna som bestämmer priserna på bostadsmarknaderna. Lånestocken har gått upp med 4X sedan år 2000. Priserna har följt med. Det är inte så konstigt. Bostaden som du säljer, säljer du till någon som tar ett lån (och som fått ett lånelöfte). Det skapar ditt EK. Sen går du till banken och begär ett lånelöfte. Sen köper du en ny bostad. Storleken på lånen ligger till grund för hela prissättningen. Lånelöftena ligger till grund för storleken på lånet. Lånekalkylen ligger till grund för lånelöftet. Kalkylräntan och din inkomst ligger till grund för lånekalkylen. 

Så JA, den DIREKTA kraften bakom prissättningen är bankernas vilja att låna ut.

Men det finns därutöver några viktiga Indirekta effekter.

Som jag redogjort för innan så förklarar Kalkylräntan en stor del av senaste årens uppgång av lån, och därmed priserna. Bakom Kalkylräntan har du det långa bostadslånet. Bakom den har du bostadsobligationen. Bakom den har du den långa statsobligationen. Den är i sin tur kopplad till de kortare statspapperna (enkelt uttryckt, där är några faktorer till som ex term premium, kreditspreadar , konjunktur- och inflationsutsikter osv… ). De korta statspapperna är i sin tur kopplad till Riksbankens styrränta.

Så den du egentligen ska tacka (om du gillar ett högt värde på din kåk) alternativt klaga hos (om du ogillar att din höga skuldsättning) är Ingves. Tack vare honom är priserna höga.

BEVISET: Om Ingves höjer med 200 punkter imorgon, så drar de korta statspapperna med 200 punkter. Det gör även den 5 åriga statsobligationen, den 5 åriga bostadsobligationen, det 5 åriga bolånet och slutligen Kalkylräntan. Nästa kund som kommer in på banken kommer i ett nafs få låna Xkr MINDRE jämfört med idag. Det gör att han kommer bjuda Xkr mindre för din bostad. Således har du X mindre i EK. När du går in på banken så får du låna Xkr mindre. Alltså har du Xkr mindre när du ska köpa hus….. således rör sig priserna nedåt.

Men är det Ingves fel/förtjänst. Nej han förhåller sig bara till omvärlden. Dels Svensk ekonomi och inflationsläge, och dels ECBs penningpolitik. ECB förhåller sig på samma sätt till Europa och FED. FED förhåller sig mest till USA, men även omvärlden. Den stora skillnaden är att FED inte snaglar så mycket på vad andra centralbanker gör.

Ska vi tacka/klaga på Yellen för svenska bostadspriser? Ja och Nej, för hon förhåller sig också till hur världen och USA ser ut.

Så det kokar ner till att den FRÄMSTA faktorn till varför bostadspriserna är vad de är i Sverige är pga det LÅGA GLOBALA INFLATIONSTRYCKET och HISTORISKT LÅG REAL TILLVÄXT GLOBALT SETT. Den andra förklaringsfaktorn är att Svensk ekonomi går hyggligt. Hade vi varit i recession så hade Inkomsterna aggregerat varit lägre, vilket påverkar lånekalkylen och lånelöftena negativt, och därmed prisbilden på bostäder.

Så man kan koka ner det till:

Svenska bostadspriser är en konsekvens av ett Lågt inflationstryck Globalt sett i kombination med att Svensk ekonomi går hyfsat. Punkt!

Sen finns det ju ytterligare förklaringar till varför vi har ett lågt inflationstryck, som exempelvis digitalisering, globalisering och mångårigt låg tillväxt som i sin tur är kopplad till hög skuldsättning bland stater och hushåll runt om i världen.

Men bara så att alla fattar hur kedjan fungerar…… dvs ni som önskar er en massiv global konjunkturuppgång bör nog tänka om. För det är just avsaknaden av en sådan som gjort att Sverige befunnit sig i en sweetspot senaste 6-7 åren. Åtminstone sett till bostadsmarknaden. Om man nu kan kalla skulduppbyggnad för sweetspot?

Det tål att tänkas på!