Kortsikt's Blog

En god vän till mig läste inlägget om att det inte går så bra för Sverige trots allt. Dvs vi är vare sig i högkonjunktur eller recession. Någonstans mittimellan.

Han sa, jag var på stan på lunchen och vid Stureplan sitter man ute i solen och äter lunchrätter för 250kr och tar en flaska rosé till…. är inte det högkonjunktur så vet jag inte vad det är!!!

Sant, i stora delar av huvudstaden får man verkligen vibbar av högkonjunktur, men Sorry du har fel. Kännetecknet för en högkonjunktur är stark tillväxt, minst 3%. Det ska vara ett starkt jobbskapande, och lite av en arbetstagarens marknad vilket kräver låg arbetslöshet. Detta ska gälla generellt, inte på enstaka platser. Faktum är att så är det inte i Sverige. Ta bilen och kör till Örebro, där får man se en annan bild, vilket bekräftar att det inte är generell högkonja i Sverige.

Vad min käre vän har studerat är ett annat fenomen, som inte ska blandas ihop med generell konjunktur. Låt oss kalla det räntefenomenet.

EX.

Ett par i Stockholm, hon är läkare och tjänar 60,000 i månaden, han är senior konsult och tjänar 100,000 månaden. Hon har ut 480,000 om året, han 720,000kr. De köpte ett hus för 10mkr för 5 år sedan. De tog 8mkr i lån. De hade 2mkr själva. De kalkylerade med 5% ränta (räntan var inte riktigt så hög på den tiden med de ville ha marginal). Dvs 8mkrX5%=400,000kr om året i räntor räknade man med. De tänkte att hon tar lånet på sin lön och så lever de på hans lön. De körde på rörlig ränta. Alla sa att det var bäst över tiden.

Idag betalar de 1,5% rörlig, och efter ränteavdrag, 1%. Deras räntekostnader ligger på 1%X8mkr=80,000kr. De har alltså frigjort 320,000kr, eller ca 26,000 i månaden mot vad de budgeterat. Ska de amortera, njae, huset har stigit med marknaden generellt och de skulle idag få 15mkr för det. Lån/värde 8/15=53%. Banken klagar inte. Det känns ju rätt lugnt. De har alltså frigjort en jävla massa pengar och känner inte att skuldsättningen är så hög. Detta har INGETING med stark konjunktur att göra. Snarare svag konjunktur!!!! Lunchen på Stureplan är nemas problemas.

Ett annat par i Örebro, de tjänar 50,000 respektive 35,000kr i månaden. De köpte ett hus för 3 mkr, och satte in 1 mkr själva. 2 mkr i lån. De kalkylerade också med 5%, dvs 100,000kr i räntor. Idag betalar de 20,000kr. De har alltså frigjort 80,000kr, eller ca 6,500kr i månaden. Huset har nästan inte alls stigit i värde, och de 6,500kr i månaden är ju mycket, men inte en game changer. De vill inte sprätta pengarna utan man passar på att amorterar. Några 300 kronors luncher finns inte på kartan. Man har teoretiskt råd med dem, men vänner och kollegor gör det inte, så varför skulle dem? Dessutom är man rädd om sitt jobb. Det finns trots allt inte så mycket jobb i Örebro. Loan/value har inte rört sig så mycket då värdet på huset knappt har förändrats så det är bättre att passa på att amortera. Särskilt nu när tongångarna är att man ska amortera ner till 50%. Så trots att deras räntekostnader är lägre som andel av samlad disponibelinkomst, så har de mindre pengar i absoluta termer att röra sig med. Synom och sist så är det pengar i absoluta termer som räknas.

De lever i en helt annan verklighet, en verklighet som inte är så annorlunda för fem år sedan.

Naturligtvis är det sistnämnda exemplet mer sunt än det förra…. men det är inte det vi diskuterar här. Utan om det är en generell högkonja i Sverige eller inte? Det är det inte!!! Det är bara på vissa ställen, framförallt i Stockholm, där det finns en viss grupp som har sett sitt hus stiga i värde samtidigt som de har fått avsevärt lägre räntekostnader. Det är ett räntefenomen som haft stora effekter lokalt på sina ställen. Jobbskapande och tillväxt är inte superstarkt. Någon starkare i sthlm än i örebro, men ingen outright högkonja. Det är ett räntefenomen som ha väldigt lite att göra med en generell högkonjunktur.

Som jag sagt tidigare… får vi en klassisk högkonja då räknar jag med löneinflation, allmänt högre inflation, och därmed räntor….. och då är det faktiskt Stureplans stekaren som är förloraren. Men även vid en recession får stockholmaren det tuffare.

Just nu är han som sagt, i en ”perfect storm”. Visst går räntan till 5% så klarar han det… det var ju det han räknade med från början. Men luncherna får nog utebli.

Däremot blir det tufft om han blir av med jobbet. Men det blir det även för dem i Örebro… och även för alla dem som bor i hyresrätt. I Stockholm och Örebro kan du också sälja din fastighet om du inte klarar lånen. Just det, tänk om den gått ner i värde med 25%? Ja men då har även det billigare boendet som du tänker köpa gått ner i pris. Vi måste börja förstå att vinster och förluster i fastighetsmarknaden inte är verkliga. Det enda som betyder nåt är om du kan betala räntan på ditt lån till hyresvärden, dvs banken. Allt annat är sekundärt. Givet att du måste ha någonstans att bo.

/GaStan

Såg igår att Retail sales siffran från USA var svagare än väntat. Rejält mycket svagare än väntat. Man säger att de hushållen sparar in på lägre energipriser verkar sparas istället för att konsumeras. MorganStanley reviderade ner sin 1Q15 BNP prognos till 1,2%…. tror ni fortfarande FED höjer så länge som core PCE/CPI ELLER NFP timlöner och/eller ECI timlöner INTE rör sig uppåt? DET TROR INTE JAG!

Deutsche biter sig kvar i sin tro att vi har annalkande löneinflation, även om ECI och NFP datan inte visar det ännu….

Nedan visas hur företagens lönekostnader faktiskt har börjat stiga.

och det verkar vara kostnader för bonusar och övrigt utanför den fasta lönen som tar fart och därmed driver upp totalkostnaden

Vad handlar detta om? Är det så att företagen gör allt för att INTE höja den fasta lönen, men pga av företagen går rätt bra och att konkurrenter drar i duktiga medarbetare så ger man dem en bonus istället som kompensation…

och inte helt oväntat är det i service näringen lönerna drar… man skulle jobbat på Facebook 🙂

men det är även intressant att notera att lönekostnaderna för fackanslutna industriarbetare ökar mer än för dem som inte är det.

Även CS har noterat ett och annat!

Alla vet att det har gått åt helvete för Grekland… men alla kanske inte vet att vi har ett alldeles eget Japan i europa, nämligen Italien!

Europa vädrar morgonsol… men hitintills är det mest Retail sales som lyft, inte så mycket industriproduktionen… men det borde kunna rycka upp sig kommande månader

därför är det intressant att se att PMI i Tyskland vänt upp, och kan förväntas fortsätta att stiga. Vad händer med Bunden då? Jag tror det börjar bli dags att sälja Tyska statspapper om man nu sitter på sådana

I likhet med DB så tror även CS på högre löner…

CS Skriver så här om obligationer

Bonds are overvalued, over-owned and overbought: our fair value model suggests that US bond yields should be 60bp higher; duration risk appetite is high and there has been $1.3tn inflows into bond funds since 2008 vs only $40bn in equity funds

Financial repression is no longer needed (i.e. low real yields) to the same extent to stabilise government debt to GDP: the improvement in fiscal deficits, means that countries can accommodate higher real bond yields (up to 80bp in the US)

Funds flow arguments do not always work: the ECB is indeed buying double net issuance (higher than the Fed or the BoE), but other investors could sell – foreigners own more than 60% of German and French bonds and banks own 20% of the bond market.

Intressant att se nedan, dvs att Bunden faller men defensives går dåligt. Förklaringen tros vara att man tror att Draghis åtgärder att försvaga euron är bra för konjunktur och tillväxt, och därmed cykliskt. Dessutom hade defensives gått bra innan och var högt värderat. Fair enough. Det jag ifrågasätter är Bundens styrka. Visst, det förklaras av QE. Men om nu den europeiska konjunkturen kickar in + att räntorna fortsätter att stiga på andra sidan av Atlanten… hur långt tror ni att Bunden kan gå. Ta hem vinsten säger jag!

Iroiskt nog går relativ affären mycket mer som den amerikanska 10 åringen. Då är det rätt uppenbart att det är QE a la Draghis som får marknaden att agera så här irrationellt!

Spreaden mellan den Tyska och Amerikanska 10 åringen har aldrig varit så hög och förklaras såklart av framförallt skillnader i penningpolitik, men även eur/usd och skillnader i inflation…. jag tror det mesta är taget faktiskt. SPX blir nu bara dyrare för att dollarn är stark, och den är stark för att Euron är svag…. och FED kommer tids nog inleda räntehöjar cykel före ECB. Det är möjligt att vi får en rörelse till uppåt under vårkanten innan korrektion… men korrektionen känns ofrånkomlig!

Många som tror på stingande löneinflation, och därmed räntehöjningar, verkar ändå tro att rekylen på SPX kan bli måttlig. Anledningen är att de tittar på historiken. De säger att rekylen i snitt blir 7% efter första höjningen och att marknaden tagit igen hela nedgången på mindre än ett år efter första höjningen. Jag tror visst att marknaden kommer repa sig efter rekylen, det beror mest på vinstrevideringar och konjunktur. Men jag är skeptisk till att rekylen blir klen. Multipelexpansionen har sedan 2008 varit mycket kraftigare än vid tidigare tillfällen, och det finns därför mer att ta av. Vinstrevideringstakten har också kickat in från en låg vinstnivå. Idag ligger USA på högsta vinstnivån, både sett till netto% samt vinster/BNP, någonsin. Jag tror rekylen blir kraftfull. Vid senaste höjningen 2004 gjorde SPX en FIB23,6% korrigering av uppgången. Skulle vi får en likadan den här gången så ska SPX sätta sig 16%.

Nedan chart visar dollarn. Mycket riktigt brukar valutamarknaden vara smart och prisa in framtiden. Så dollarns styrka vi ser nu är delvis en inprisning av räntehöjningar… den dagen de höjer räntan så kommer dollarn att gå dåligt. Det är en No Brainer!

Trevlig helg!

Jag tycker spontant det är bra. Inte för att det avhjälper problemet med ÖVERbelåning direkt, men några som är ÖVERbelånade kommer åtminstone att börja ta ner skulden. Men då amorteringstakten är så pass långsam kommer det att ta dem 30 år att hamna rätt. Får vi en räntechock är de rökta i alla fall. De borde aldrig fått låna så mycket från första början. Den andra effekten är att många kommer igång med ett vettigt sparande. Inte för att de MÅSTE spara, mer att det är sunt! Det viktigaste effekten är att nya låntagare förhoppningsvis belånar sig sundare.

Nej, problemet kvarstår. Det finns en grupp i samhället som troligtvis har för mycket lån. Kanske så många som 20% av låntagarna. Ingen vet exakt. Gruppen definieras av att de inte klarar av en normalisering av räntan utan kommer att behöva sälja under ganska smärtsamma former. Detta kommer påverka oss alla andra. MEN det är en grupp, inte ALLA. Så breda åtgärder som slår mot alla är bara korkat då det slår mot ekonomin, helt i onödan.

Jag har sagt det innan och säger det igen…. bankerna, som är vinstmaximerande företag med aktieägare som vill tjäna pengar på insatt kapital, måste regleras i sin utlåning till hushåll. Idag är det upp till bankerna själva att sätta egna limiter. Det funkar inte!

Vi har ett problem i Sverige så länge som inte ALLA låntagare klarar att betala 5% ränta på sin totala skuld, med slopat ränteavdrag, och ha pengar kvar att leva för på ett sätt som är uthålligt. Så länge som vi har en grupp i samhället som INTE klarar detta tar vi en stor risk. Övriga låntagare är inte ÖVERbelånade, och behöver därför inte straffas. Att straffa dem är onödigt och slår mot ekonomin i stort. Något vi borde undvika. Visst, det är bra att problemgruppen amorterar, men amortering tar tid, och vi skulle behöva se att de här har rätt nivå på sina skulder…. typ igår.

Om det finns en grupp med för mycket lån så är fastghetspriserna för höga i samma utsträckning. Hade den här gruppen inte funnits så hade priserna, vid varje givet ränteläge, varit korrekta. Fastighetspriserna är i sammanhanget bara en funktion av ovan, så de blir vad de blir.

Låt mig repetera!

Fastighetspriserna är inget annat än en funktion av EK + LÅN. Priset blir vad vinnaren i en budgivning kan lägga, och vinnaren är alltid den med mest EK+LÅN. EK består oftast till större del av den gamla bostaden, och EK är kopplat till priset, som är en en funktion av, ja ni fattar, EK+LÅN. LÅN i sin tur är en funktion av ränta och inkomst. Låt oss förenkla, priserna är en funktion av RÄNTAN.

Många verkar vara förvånade, något som har pågått i över 10 år, över att priserna är så höga och har stigit så kraftigt… och många uttalar sig tvärsäkert att de är FÖR höga. Läs gärna kommentarfälten när en etta på Östermalm säljs för 120,000 per kvadrat. Jag säger det återigen…. priserna är en funktion av räntan. De som är skeptiska måste tro på väsentligt högre räntor de närmaste åren…. annars får jag inte ihop det? Jag säger inte emot, jag säger bara att priset är en funktion av räntan. Givet att bankerna har en sund utlåning med strikta limiter, något jag är starkt skeptiskt till, så är att priserna korrekta givet dagens ränteläget. Går räntan upp gäller ett nytt prisläge. Går räntan ner gäller ett nytt prisläge.

Många verkar också blanda ihop den Svenska konjunkturen och fastighetspriserna. Gör inte det! Den svenska konjunkturen är inte i recession med stigande arbetslöshet, men den är inte i högkonjunktur heller vilket kännetecknas av 3%+ tillväxt med kraftig sysselsättningstillväxt som resultat. Vi är ungefär mittimellan.

Fastighetspriserna är en funktion av 1. FEDs och på senare tid ECBc expansiva penningpolitik och 2, Kina, Asien och Globaliseringen.

Låt mig förklara.

1. Tillväxten sedan Lehman har i världen, ja till och med i USA, varit strukturellt låg. Detta har medfört att den underliggande inflationen, löner och jobbskapande varit svagt. Detta är bakgrunden till FEDs expansiva penningpolitik. Den har varit framgångsrik. Nedan länk är över 3 månaders US T-bill… typ statsskuldväxel. I början av 2007 låg den på 5%. Två år senare var den noll, och har sen legat där i drygt 6 år.

http://finance.yahoo.com/echarts?s=%5EIRX+Interactive

Tittar man på Core PCE som är FEDs favorit mått över inflation så har den pendlat mellan 1-2% under den här perioden… med ett snitt på 1,5%. Det är lågt. Det är under målet, och därför har FED kunnat ligga med styrräntorna på NOLL, och bedriva QE i syfte att trycka ner marknaden så den verkligen förhåller sig till styrräntan.

ECB har också problem med tillväxt och jobbskapande vilket även där syns genom låg inflation. Därför bedriver även här en expansiv politik som trycker ner räntorna.

2. Kina, Asien och Globalisering

Förr i tiden så bidrog högkonjunkturen till att ett land slog i kapacitetstaket, både vad gäller tillverkningskapacitet och arbetskraft. Idag funkar inte världen så. Det är mer korrekt att tala om ett globalt arbetskraftsutbud och en global tillverkningskapacitet. De senaste 20 årens globalisering har gjort att det nästan är omöjligt att slå i kapacitetstaket. Detta har också medfört att vi fåtterfara en ny lägre nivå på inflationen. Detta är egentligen något positivt.

Vad som däremot har ändrats är servicenäringen. Fler och fler jobbar med service yrken, dvs icke tillverkande jobb, och de är ju oftast lokala. Dvs det är svårt för 7Eleven eller Swedbank att anställa en kines som ska komma till Malmö och jobba. Framöver är det troligtvis här inflationen i respektive länder kommer härstamma ifrån. Detta genom stigande löner. Mer om det en annan gång.

Åter till lägenhetspriserna i Stockholms innerstad…

De har stigit med ca 50% sedan Lehman.

http://www.maklarstatistik.se/maeklarstatistik/kommun.aspx?Main=Centrala Stockholm&LK=3003&Months=99&Extra1=8888&Extra2=8888&Typ=Boratter&Ant=1473

Detta beror alltså inte alls på att Sverige går bra, utan snarare tvärtom. Det beror på att Sverige, Europa, USA och Kina faktiskt har gått ganska dåligt de senaste 7 åren. Den låga tillväxten och klena jobbskapandet har medfört strukturellt låg inflation och därmed expansiv penningpolitik, vilket gör att räntorna, som tidigare var låga, har blivit ännu lägre. Pga av låga räntor har priserna kunnat stiga med i snitt 50% i Stockholms innerstad.

Visst, det faktum att de flesta ändå har ett jobb, och inkomst, är ju en förutsättning för kalkylen. Som jag sa ovan, Lån är en funktion av Ränta och inkomst. Faller inkomsterna, så påverkar det lånen negativt och därmed priserna. Men som jag också sa, vi är inte i recession, men inte högkonjunktur heller. Det är faktiskt det bästa av alla världar. En djup lågkonja hade triggat arbetslöshet, fallande inkomster, och därmed mindre lån, och lägre priser. Men en stark högkonjunktur hade inneburit högre inflation, högre ränteläge, och mindre lån, och lägre priser.

Man kan säga att fastighets-Sverige är inne i en ”perfect storm”. Det enda vi vet är att den inte kommer vara för alltid. Det lär gå åt ena eller andra hållet… båda kan slå mot priserna.

Men det berör knappast någon med rätt belåning. Men så länge som gruppen av ÖVERbelånade finns kvar, så har vi ett problem!

Vissa hävdar att bankerna är picky i sina lånelöften med tajta limiter. Jag tror detta är b-s. Jag har två ”bevis”.

1. Man har gjort rätt omfattande undersökningar där man frågar hushåll om de klarar en dubbleringen av boendekostnaden. En stor andel säger att de inte gör det. De hade de inte sagt om bankernas säkerhetsmarginaler var höga.

2. Om jag gick in på banken i januari 2009 och de räknade med 5% ränta, och jag hade X i inkomst, då får jag låna X kr. Om jag går in på banken i januari 2014 och de fortfarande räknar med 5% ränta, och min inkomst i stort är oförändrad. Då borde jag få låna exakt samma belopp. När jag kommer till budgivning har jag samma pengar att lägga på bordet. Hur kan då priserna i snitt vara 50% högre. Det är ett tecken på att folk får låna mer i januari 14 än i januari 09. Man måste ha sänkt säkerhetskravet i takt med att räntan gått ner. Det finns faktiskt ingen annan förklaring. Det rimmar också rätt väl med att fler och fler svarar att de inte skulle klara en kraftig ränteuppgång.

Detta är bekymmersamt.

2004 kunde ingen ekonom i hela världen pricka inflationsläget i såväl egna landet som i världen 2014. Prognoserna präglades av nuet och historien. Verkligheten skiter i nuet. Vad har förändrats? Inget!! 2014 kan ingen ekonom i hela världen pricka inflationsläget i såväl egna landet som i världen 2024. Det oroar mig.

Vi måste reglera bankernas limiter vid lånelöften… det är den enda åtgärden som kommer att rädda oss. Visst, vissa hushåll kommer få ett rätt bistert besked att de inte klarar av ett högre ränteläge, och de kommer inte heller klara att amortera ner skulden tillräckligt snabbt, och borde därför anpassa sitt boende efter en mindre skuld…… men det är ingen rolig fråga att ta tag i för en politiker, och därför är risken att det inte kommer att hända heller.

Trevlig helg!

En av läsarna på bloggen skickade nedan chart till mig. Det är samma som inlägget innan och visar OMX30 senaste 25 åren. Han började med att fråga om man inte kan anta att den här trenden skulle kunna vara intakt även i framtiden. Lutningen är drygt 8% om året. På det kan läggas 3% utdelning. Dvs en årlig totalavkastning om 11%. Nej det är väl kanske inte orimligt att den trenden skulle kunna vara intakt kommande 25 åren, på samma sätt som den funkar senaste 25 åren. Antagandet bygger på att vinsterna kan växa i den här takten sett på lång sikt.

Vi pratar alltså klassiskt pensionssparande. Inget annat!

Men han la till en linje, den blåa!!!! Nu börjar det bli intressant.

Vi får anta ett månatligt sparande till pensionen. Den enklaste strategin är att månadsspara i aktier så länge som vi är under det blåa strecket. Om vi går över det blåa strecket så lägger man om sitt månadssparande till en räntefond. Så fort som börsen går under det blåa strecket igen så 1, skiftar man till aktiesparande igen samt 2, säljer sin räntefond och stoppar in alla pengar i aktier. Detta är en extremt enkel strategi som kräver minimal ansträngning. Över tiden kommer du slå index med ett par procent.

Men man kan även förfina ovan genom att sälja aktivt, Dvs inte bara styra om månadssparandet. Hur man ska sälja är svårt att säga då det är en massa aspekter att ta hänsyn till. Men en skulle vara att man säljer halva aktieportföljen när vi ligger över den gröna linjen som ligger parallellt till den blåa. En annan variant skulle kunna vara att sälja 1/5-del en gång i kvartalet så länge som vi är över den gröna. Det finns många varianter.

Det intressanta är om den här trenden kommer att vara intakt i framtiden? Om JA, då kan vi börja med att konstarera att de som har en 20-30 årig sparhorisont inte behöver besvära sig med att köpa räntefonder då de altdig kommer ge 11% avkastning sett på lång sikt. Aktier kommer vara det bästa tillgångsslaget, för den som har lyxen att inte behöva bry sig i 20 år.

Men vetskapen om att den är intakt ger oss otroliga möjligheter att få ett pensionssparande som kan ge en årlig avkastning om 15%+… och vem vill inte ha det?

Hur bör man ligga om man följt ovan regel idag? Tja, du har sålt av halva aktieportföljen, och ditt månadssparande går in i en korträntefond eller dylikt… i väntan på nästa kraftiga nedgång? Då laddar man upp igen. Baksidan är att börsen kan gå till 2,000, dvs 30%+utdelningar kommande 3 åren… och då känns det ju inte så skoj att stå utanför marknaden (därför ska man bara sälja av halva). Men har du 10-30 år kvar till du behöver pengarna så kanske det ändå betalar sig i slutändan???? Det är ju knappast en tajming modell det här, utan den kräver att du är riktigt riktigt långsiktigt…. Frågan är som sagt om trenden kan förväntas bestå….och där behöver vi förstå den långsiktiga vindtutvecklingen.

Någon som har några kloka synpunkter?

Var är börsen på väg sett på lite sikt… jag sticker ut hakan och säger ca OMX 2,000 inom en 3 års period. Nästan lite oseriös prognos jag vet!

Grunden till detta tror jag bygger på att börsen går genom ett antal faser. Se exempel nedan

Fas 1. Börsen vänder upp efter en lång tids nedgång och går starkt. konjunktur och vinster är fortsatt fallande så det handlar om en kraftig multipel expansion mot bakgrund av låga räntor. Börsen ser hur konjunkturen är på väg att bottna ur och börjar diskontera ljusningen.

Fas 2. Konjunkturen bottnar och så även vinsterna. Men det är ingalunda högkonjunktur så expansiv penningpolitik driver upp multiplarna vilket gör att aktier stiger

Fas 3. Konjunkturen börjar bli lite bättre vilket gör att räntorna vänder upp. Men eftersom det tar ett tag innan vinsterna gör det så faller kurserna genom att multiplarna krymper pga av ränteuppgången.

Fas 4. Börsen börjar stiga igen i ett ganska lugnt tempo. Nu är räntorna högre, men även konjunkturen är klart bättre. Det är vinsterna som driver kurserna.

Fas 5. Efter en lång tids uppgång börjar en euforisk känsla infinna sig vilket gör att multiplarna omotiverat börjat dra. Nu går aktier extremt starkt och toppar ur! Sista rycket!

Fas 6. Kurserna vänder ner med kraft, trots att konjunktur och vinster inte gör det. Multiplarna krymper. Börsen börjar prisa in sämre tid samt att räntorna är höga vilken är negativt för multiplarna.

Fas 7. Nu vänder konjunktur och vinster ner och spär på nedgången.

Fas 8. Nu börjar nedgången mattas av då räntorna är extremt låga vilket medför multipelexpansion. Konjunktur och vinster är fortsatt svaga och påverkar negativt.

Fas 1.. igen!

Jag tror att vi är i Fas 2 på väg in Fas 3. Men det är som sagt Fas 4 och Fas 5 som efter efter kommande sättning ska ta oss upp mot taket i den stigande trendkanalen….

Jag vet att detta är lite kaffesump… men det är alltid kul att spekulera!

EUR/USD….

är världens viktigaste valutapar. Den står i 1,06. JAg ser otroligt viktiga stödnivåer runt 1,00-1,03….. ska bli otroligt intressant att se om detta räcker eller vi ska fortsätta ner mot nästa stödnivå kring 0,85. Säga vad man vill men en Euro försvagning på nästan 30% på ett år måste ju få genomslag på importpriser och därmed inflationen. Ska bli intressant att se till hösten om inflationen i Europa tar lite fart samtidigt som FED inleder sina fösta räntehöjningar i spåren av löneinflation…. vad händer med räntorna, och därmed valutan då?

Oljan då? Ja givet dollarnas styrka lär den fortsätta att gå ner…. vid 50-52 blir det intressant. Räcker det och det är dags att ladda på inför en resa mot 70-72. Givet att dollarn inte forsätter att stärkas och supply/demand inte försämras så kanske det blir så… men håller inte det så lär vi nog sätta nya bottnar, men då handlar det om försämring av supply/demand samt ytterligare lite starkare dollar än bara EUR/USD på par.

Nästa onsdag är det FOMC möte, där man lär ta bort Patient. Men samtidigt inte göra så mycket mer. Faller räntorna tillbaks då och börsen inleder ett nytt rally?

Morgan Stanley sammanfattar FED och jobbdatan på ett bra sätt, som typ säger att marknaden genom att räntorna har gått upp har fel. Jag tror MS är rätt på det!

http://linkback.morganstanley.com/web/sendlink/webapp/BMServlet?file=jk3q0a3i-3p66-g000-b1e1-d8d3855ab000&store=0&d=1&user=4dm5uiutm87wt-0&__gda__=1552077852_351baded3b23422a064ce21720fe240c#0021&4dm5uiutm87wt-2&1552077852_3f3fe0601c55a7d13c06030ee14b7f6d&0011&4dm5uiutm87wt-1&1552077852_b99618b920f87c9fe005547b7dc6d971

Jag noterar att oljan kan vara på väg att bryta ner. Är det den starka dollarn som spökar. Hur långt ner ska oljan om dollar/eur går till par? Det som stör mig att är den tekniska bilden, där nuvarande rekyl känns oavslutad. Å andra sidan har man haft en månad på sig att bryta upp ur konsolideringen vilket man inte lyckats med. Frågan är om vi ska tillbaks till den gamla trenden, och fortsätta nedåt. 3e vågen liksom. 50-52 samt 44 är stöd på nedsidan. Hursomhelst, ska oljan ner, sälj din Rysslandsfond som är upp 30%+ sedan mitten på december.

Nedan chart hade gjort Maggan grön av avund…. I USA har man varit skicklig på att få de unga i arbete. Visst, sämre skydd vad gäller lägsta löner, och en del av jobben är säkert bara part time… men ändå!

Nedan chart visar reallönerna i USA. säger inte mer än att lönerna stått stilla samtidigt som cpi gått ner i spåren av oljeprisfallet. Detta bådar såklart gott för privatkonsumtioner, men redan under 2H15 borde den mattas av då YoY effekten av oljan klingar bort. Frågan är vad som händer med lönerna? Tror inte att FED fäster så stor vikt vid denna. Tror i så fall löner minus core PCE är viktigare. Men som leading för räntorna är den knappast… den var ju negativ under 04/05.. för att sen tar fart under 06. Det som är intressant är att under 2013 och 2014 när bla jag trodde att löneinflationen skulle ta fart men så gjorde den inte det. Varför, jo för att realt så gick konsumenten plus, trots att lönerna stod stilla. Det skulle även fungera som motiv idag faktiskt. VARFÖR BEHÖVER ARBETSGIVARNA HÖJA LÖNERNA NÄR ÖVRIGA PRISER FALLER? Detta talar för att löneinflationen trots låg arbetslöshet och starkt jobbskapande inte kommer utmynna i högre löner för att realt har man det ok. Detta ska ställas mot hur tajt arbetsmarknaden börjar bli, och där vi går mot en marknad som är arbetstagarens… inte arbetsgivarens. FED ser detta, och gör sig istället databeroende… det är klokt. Marknaden verkar å andra sidan väldigt säker på att höjningarna kommer i juni…. det kan vara ett misstag!

Njut av solen!

Superstark.. igen!

Den kom in på 295k mot väntat 235k, och föregående 239k (som nedreviderades ner från 257k)

MEN, the BIG MEN är timlönerna som kom in på 2,0% mot väntat 2,2% och fg 2,2%.

Så länge inte lönerna rör sig behöver inte FED agera…. men som jag skrivit i kanske ett halvår, minst, att så länge som sysselsättningen är så här stark så BORDE lönerna till slut röra på sig. Hittills har jag haft fel. Många andra också!

Så här långt har räntorna stigit på datan vilket egentligen är konstigt då löneinflationen lyser med sin frånvaro, vilket alltså är det som krävs för att FED ska agera, vilket de har gjort mycket tydligt. Egentligen är det alltså data som gör att FED INTE ska agera, och därför borde räntorna inte stiga, vilket innebär att multiplarna ska hållas uppe, vilket alltså borde vara bra för aktier. Men än så länge är reaktionen ljummen!

Trevlig helg!

ps. Tillägg 2015-03-09

Det verkar som om många tar fasta på 5,5% arbetslöshet. Dvs det är inget nytt att det skapas mycket jobb, men tidigare så var arbetslösgeten högre. Vid 5,5% börjar vi närma oss nivåer som enligt FED driver löner, och det är vad marknaden tagit fasta på varpå räntorna gått upp. Visst i sak har de rätt. Att det skapas lika många jobb, fast vid olika nivåer av arbetslöshet spelar klart roll. Det kommer i framtiden finnas månader där det skapas mindre jobb än idag, men då arbetskraftsutbudet är så pass litet, så resulterar det ändå i löneinflation.

Men FED har haft fel förut. Hur kan marknaden vara så säker på att 5,5% utgör en skiljelinje för vad som skapar löneinflation eller inte? Jag har tittat på de simuleringar FED gjort, och problemet, eller ska jag säga svagheten, är att de är baserade på historiska data. Vad skulle man annars använda för riktmärken. Det är inte säkert att historiken har oss något att lära… eller har den det?

Jag säger så här…. efter varje stark sysselsättningssiffra så ökar riskerna för löneinflation, vilket är ännu mer sant om om utbudet av arbetskraft samtidigt minskar (dvs arbetslösheten går ner) Men seeing is believing… FED säger att de är DATA beroende och jag har svårt att se varför de ska höja räntorna så länge som lönerna ligger på 2%ish???? Av den anledningen är det STOR risk att räntorna faller tillbaks igen… och då kommer börserna troligtvis att studsa. Ge mig EN anledning till varför FED skulle chansa och börja höja räntan kraftigt innan löneinflationen brutit sig loss från det intervall den harvat inom de senaste 6-7 åren?

ds.

Det är lätt att bli förvirrad, Magdalena klagar att det är tomt i ladan, Ingves är inte too happy heller. Men på många håll hör man ändå att det trots allt går rätt bra för Sverige. Nu på senare tiden har kritikerna till expansiv finans- och penningpolitik just framhärdat detta. Varför använda sig av kris politik när det trots allt går ganska bra. Men hur jävla bra är det egentligen?

Vi VET att ur ett relativt perspektiv, dvs jämfört med våra grannar och övriga Europa och världen så står sig Sverige bra… men i absoluta termer, hur bra är det egentligen!

Enligt mig kokar det mesta ner till tillväxt, real alltså, och jobbskapande.

Sedan Lehman ser Svensk BNP tillväxt och jobbskapande sett ut så här:

Som ni ser har Sverige vuxit med 6% sedan Lehman. Detta är ca 0,8% om året. Det är svagt även ur ett absolut perspektiv. Men man kan hävda att tillväxten var ok förra året, och väntas i år ligga kring 2,1-2,7% beroende på vem man frågar. Är det bra eller?

NEJ, bortsett från 2010 som i mångt och mycket var en lager studs från 2009 så har inte Sverige lyckats växa med 3% eller mer ett enskilt år. Tittar man sedan kronan släpptes fri i början av 90-talet och man kan säga att vi fick en mer modern penningpolitik så har Sverige faktiskt vuxit med 3%+ ett antal gånger… nämligen under 1994, 1995, 1998, 1999, 2000, 2004 och 2006. UNDER DEM HÄR ÅRET GICK DET BRA FÖR SVERIGE anser jag. Kom inte dragande med att det går så jävla bra för Sverige nu, för i absoluta termer gör det inte det. I relativa ja, men inte i absoluta.

Visst, vi är inte i någon krissituation. Men att tala om högkonjunktur är lika fel det också.

JAg tittade även på arbetsmarknaden. Sedan 2007 har det skapat 243,300 jobb. Det är ca 35,000 jobb om året, eller en ökning med ca 0,76% om året. Även det är starkt ur ett relativt perspektiv, men knappast ur ett historiskt absolut perspektiv. Ett ytterligare bevis på detta är utvecklingen av reallöner. Är det en stark arbetsmarknad så borde de ligga över snittet.

Mellan 1995 och 2007 steg de svenska REAL lönerna med 38,4%…. eller 2,8% om året. Mellan 2007 och 2013 steg de med 10,6% eller 1,7% om året. Jag hittade ingen lönedata för 2014 men de lär inte dra upp snittet nämnvärt. Löneutvecklingen är alltså ganska svag ur ett absolut perspektiv och rimmar ganska väl med den i absoluta termer svaga tillväxten och jobbskapandet.

Ur ett relativt perspektiv så står sig Sverige starkt. I absoluta termer är det ingen kris heller!

MEN KOM FÖR FAN INTE OCH SÄG ATT SVERIGE GÅR BRA OCH ÄR INNE I HÖGKONJUNKTUR FÖR DET STÄMMER INTE. Tror du mig inte, fråga dina grannar/vänner om de känner någon som letar jobb, och om den personen tycker det är högkonjunktur i Sverige. En av de främsta kännetecknen för en HÖGkonjunktur är att det är arbetstagarnas marknad… inte arbetsgivarnas. Där är vi inte ännu!

I den här konjunkturen kanske det inte är rätt med kris politik, dvs expansiv finans- och penningpolitik. Men det är inte rätt med åtstramande politik a la högkonjunktur heller anser jag….

Jag skulle säga att vi behöver en balanserad till svagt expansiv politik givet hur det går… sen kan vi diskutera vad det är!

I eftermiddag kommer NFP… stay tuned!

Dagens industris inslag med Ingves syn på svensk inflation fick en del kommentarer. Kommentarer som nästan gör en förbannad. Men samtidigt får det mig att undra, är det verkligen så här gemeneman tänker?

Urval av några kommentarer:

1. Konstig värld när vi strävar efter inflation.

2. Vårt (galet) system är beroende av kreditlån/skuldskapande och inflation(finansiell tillväxt) inte vinstskapande/pengalån och ekonomisk tillväxt…av slöseri inte ekonomi… tyvärr.

3. Det är en kvarleva som saknar substans, det finns ingen bra vetenskaplig förklaring varför inflation överhuvudtaget skulle vara bra. Hur kan man komma till slutsatsen att erodering av vår valuta på 2% skulle vara bra? Folk blir va med sparkapital och det skalle anses vara bra för ekonomin. Varför inte 3% eller 5 % eller 1% inget svar på den frågan. Det finns absolut inte något intelligent svar på varför just 2% inflation skulle vara ett bra mål. Ingves har inget svar på frågan!!!

Ibland råder det delade meningar om vi har inflation eller inte. Men faktum är att många varor faktiskt inte stiger i pris utan har varit ganska orörliga eller fallande, som ex elektronik, bilar, el, mobiltelefoni, kläder till viss del, drivmedel, transporter till viss del… samtidigt som en del blir dyrare som ex mat, restaurangbesök och tjänster i ren allmänhet. Men den bästa tempen är nog Medelsvensson själv. Han har haft väldigt lite löneökning senaste 5 åren. Om vi hade haft allmänna prisökningar då skulle han förmodligen upplevt att han fått det väsentligt sämre, men jag tror han skulle säga att han har råd med ungefär samma saker som för 5 år sedan. Han skulle förmodligen säga att han har mer pengar över, då räntekostnaderna gått ner, men rensat för dem här så tror jag att han upplever att hans lön står ganska stilla, men att han får ungefär samma sak för sina pengar vilket innebär att vi i stort har nollinflation eftersom lönerna rört sig väldigt lite.

Ingves vill inte att alla ska springa och låna och konsumera för att få upp inflationen, som vissa verkar tro. Han vill försvaga kronan och därigenom importera inflation.

Men åter till kärnfrågan. Vissa verkar tro att Riksbanken är galen som strävar efter lite inflation. Det måste implicit betyda att de tycker det är önskvärt med deflation eller hög inflation. Troligtvis ser de fördelar med deflation. Till alla er som tycker det så är det hög tid att läsa på.

Det finns gott om exempel i historien som visar att en ekonomi mår dåligt (=svag tillväxt och stigande arbetslöshet) vid deflation. Vid alltför hög inflation så leder det oftast till hög tillväxt först (framförallt nominell) och sen recession. Det finns å andra sidan ingen forskning som säger att just 2% är optimalt. Det skulle förmodligen lika gärna kunna vara 1% eller 3%. Poängen är att vi vill inte ha -2% eller lägre… eller +5% eller högre.. och då har man fått bestämma sig för något mittimellan.

Nackdelarna med extremt hög inflation behöver jag nog inte gå in på. Men de viktigaste är att du skapar en spiral av stigande priser och löner som till slut pressar upp inflation och därmed räntor att det dödar den ekonomiska tillväxten och leder till recession och stigande arbetslöshet. Hög nominell tillväxt leder till kraftigt negativ real tillväxt kan man säga. Enkelt utryckt.

Vad är för- och nackdelarna med deflation?

Vid deflation så väljer du att spara pengarna framför konsumera. Vissa verkar tro att spara alltid är bättre än att konsumera men då måste man se det ur ett bredare perspektiv. Vad hände om vi slutade att konsumera. Då hade vi inte haft något jobb att gå till… och hur tror ni det hade slutat? Ett visst sparande är så klart bra, men får vi fallande konsumtion så krymper ekonomin och pressar upp arbetslösheten.

Vid deflation så tjänar företagen oftast mindre pengar då bruttoinkomsterna sjunkner, samtidigt som de har svårt att sänka lönerna. Alltså får de sparka folk. Detta gör att färre kan konsumera, och så sjunker tillväxten, varpå ännu fler får sparken. Recession! En annan effekt är att de brukar sluta investera, trots att räntan är låg. Detta har att göra med att efterfrågan är låg.

Alla med nettolån får se sina lån växa i förhållande till värdet på underliggande. Jag tror de flesta skulle vilja se sitt hus stiga med 2% varje år i 40 år och därmed gå upp med 120% samtidigt som lånet ligger stilla. Om du gått in med ett lån på 85% loan/value så sjunker den till 39% utan att du amorterar. Men detta är tveeggat svärd. För blir inflationen för hög, så blir dina räntekostnader för höga, samtidigt som höga räntor pressar ner värdet på ditt hus. Vi vill ha låg jämn inflation, som innebär låga räntor. Blanda inte ihop detta med att huspriserna nu går upp för att räntan gått ner. För kollpingen fallande ränta, möjlighet att ta större lån, högre huspriser är en annan sak. Nu talar jag om att skulden är konstant, och att husets värde kan öka med löner och inflation i en ekonomi.

Deflation är också ett problem för sparandet vilket vi ser nu när räntorna är noll och vanliga människor tvingas ut på riskkurvan. Vilken kan sluta i tårar, och därigenom minskad konsumtion, tillväxt och recession.

Det finns mycket mer att diskutera men detta är några av de viktigaste punkterna. Tillväxten riskerar att vara strukturellt låg i en nollinflation eller deflationsmiljö. Svag tillväxt skapar inga jobb och gör att vår ekonomiska standard inte blir bättre. Många talar gärna om skulder. Bakom varje utlånad krona finns en fordran. All skuld är inte dålig. Skulle hela världen varit skuldfri så hade vi haft ett stort problem. Sund skuldsättning är bra och en förutsättning för vår ekonomi. Överskuldsättning är problematisk och osund. Blanda inte ihop detta med Deflation och Inflation.

Det finns en ytterligare diskussion, och det är nuvarande läge där vi inte har outright deflation med fallande priser, utan stillastående priser med svagt stigande löner. Samtidigt som mycket av den deflation vi fått senaste åren handlar om låga import priser, vilket i sin tur handlar om billig produktivitetsdriven tillverkning i Asien och stark krona. Detta är egentligen en rätt gynnsam situation och är inte exakt det deflationsscenario som jag beskriver ovan. Men är det den vi vill ha? NEJ, fortfarande innebär en miljö där vare sig priser eller löner sjunker eller inte alls rör sig från år till år, en miljö som kommer kännetecknas av låg real tillväxt, och därigenom ett lågt jobbskapande.

Därför vill vi ha en lite inflation, en nivå som går hand i hand med tillväxten….

Men även fortsättningsvis kommer inflationen att vara svag, och det är för att:

1. Jobbskapandet och arbetslöshet är på global basis ganska hög. Vi kommer inte få allmänt stigande löner i världen på ett bra tag

2. Globalt är vi ändå långt ifrån att slå i något kapacitetstak. Man kan nästan tillverka hur mycket som helst, av vad som helst, utan att det blir prispress. Asien kan vi tacka för detta.

3. Utlåningen kommer, och kan inte, nå tillbaks till pre Lehman nivåer av den enkla anledningen att skuld/inkomster ration aggregerat för stat och hushåll (som är slutkonsumenter, inte företag) är på en nivå som inte borgar för det på samma sätt som för 20 år sedan. Just i statens fall handlar det om det inte kommer bedrivas någon underskotts politik.

Så någon superinflation kan vi glömma!

Å andra sidan så är man naiv om man tror att det är bra med NOLL inflation eller värre då det kommer vara förenligt med låg tillväxt och lågt jobbskapande, och det tror jag ingen vill ha.

Sen är det viktigt att se detta ur ett långsiktigt perspektiv, då vi mycket väl i ett enskilt land ett enskilt år kan ha deflation, och ändå god real tillväxt och jobbskapande. Men inte aggregerat och inte uthålligt.

Problemet är när alla centralbanker försöker devalvera sina valutor samtidigt… någon måste ju stärkas, och just nu verkar det vara dollarn. Det blir konsekvenser av det också… som vi lär behöva diskutera längre fram!

Det är intressant att sätta siffror på PE tals diskussionen.

Här har jag konstruerat en förenklad variant av DCF.

Ex 1.

Här har jag härlett hur det sett ut historiskt, och varför det inte är en slump med PE tal kring 16 i snitt.

1. Jag antar att den prognostiserad vinsten för i år är 100. Spelar inte så stor roll då det är basvärde
2. Därefter växer den vinsten med 7% vilket är den genomsnittliga vinsttillväxten för S&P500 sedan 1945 till 2008.
3. Efter 5 år av prognoser infaller Terminal Value, dvs värdet på år 6 till oändligheten. Vinsterna växer i takt med inflationen under den här tiden, där antas 2%, då detta är inflationsmålet.
4. Riskfri ränta är 10 åringen. Det är svårt att prata om ett historiskt snitt, då räntan gick från väldigt låg på 50-talet till att trenda upp och toppa ur 1982, för att därefter trenda ner till dagens nivåer. Men jag har antagit 5% vilket man kan härleda från 2% inflation, och därmed 2% styrränta, plus 1% för tvååringen, och ytterligare 2% för 10 åringen. 2+1+2=5%
5, Marknaden riskpremie har också pendlat men anses ligga i snitt kring 4%.
6, Diskoneringsfaktorn är Riskfri ränta + Riskpremie

Om man gör detta får man fram PE 15,8. Visst modellen är förenklad men det är ingen slump att detta är historiskt snitt.

Ex2

Detta beskriver marknaden hur den beter sig idag. Dvs när räntan gått ner. Jag låter allt vara oförändrat bortsett från att jag justerar ner riskfria räntan till 2% där 10 åringen ligger idag.

och vips flyger det motiverade PE talet upp till 28,4. Skulle jag sänkt räntan till 0…. ja då stiger PE till 57,9. Bara för att ni ska förstå kraften i ränteförändringarnas inverkan.

Ex3

MEN, i en låginflations miljö, så innebär det även att ekonomin växer sakta vilket gör att vinsterna växer sakta. I USA har vinsterna varit flat senaste 2 åren. Dessförinnan växte dem, men det berodde enbart på att man lyckades banta kostnader som ex löner, räntekostnader och avskrivningar. Utebliven försäljningstillväxt ger utebliven vinsttillväxt (korrigerat för kostnadsbesparingar) är ett robust samband.

Åter till ovan exempel, där 10 åringen ligger på 2% som idag… fast nu sänker vi även vinsttillväxten närmaste 5 åren till NOLL, samt sänker tillväxten under Terminal Value till NOLL. Vad händer då?

Jo, PE talet faller tillbaks till 16,0.

Ett annat exempel kan vara om man ta normal ränta 5%, fast framtida vinsttillväxt NOLL. Då sjunker PE till 10,5. Även detta scenario är såklart omöjligt, då vinsttillväxten knappast kan vara NOLL i en värld med inflation kring 2%+ då den världen växer.

Ett sista exempel kan vara ett försök att spekulera i en korrekt framtida värdering. Jag tror ju som många vet att inflationen kommer smyga sig uppåt med stöd av lönerna, vilket gör att 10 åringen kan nå 3,5%. Samtidigt tror jag den genomsnittliga vinsttillväxten kanske inte blir NOLL, men det blir inte 7% som historien visat. Ponera med 3,5% närmaste 5 åren och därefter 2% som inflationstakten. Vilket är fair PE då? Jo det är 18. Vilket betyder att SPX är fullvärderad nu!

Poängen är att låga räntor leder till multipelexpansion… det är sant. Men skruvar man ner den långsiktiga vinsttillväxten så påverkar det värderingen negativt. De tar ut varandra!!!

Detta faktum tycker jag man pratar för lite om!

SPX är köpvärd kring 1,750….