Kortsikt's Blog

Jag firar sportlov och har inte kunnat sitta klistrad vid skärmen i vanlig ordning. Det är nog ganska sunt. Men jag har noterat en sak i veckan. Räntemarknaden har börjat dumpa långa trygga statspapper. Räntorna för svenska, tyska och framförallt amerikanska 10-åringar har börjar stiga. De har legat ganska stilla i februari och inte riktigt delat aktiemarknadens optimism. Förrän nu. Vad är det som är i görningen? Jag har en teori…. Inom några veckor har vi en handelsuppgörelse mellan Kina och USA. Det är vad räntemarknaden har börjat få vittring på och som resultat säljer av trygghet.

Den amerikanska 10-åringen ligger nu på 2,76%. Den har ett motstånd från januari på 2,80. Passeras detta väntar 2,92% på sikt. Denna sell off av trygga långa bonds, det enda instrument (tillsammans med guld) som brukar gå bra när det kraschar och recession ska prisas in, är en viktig faktor för att driva aktiemarknaden till högre höjder under året.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att aktiemarknaden faktiskt har haft turen i år att prisa in denna optimism. Så vad gäller börsen borde det bli ett buy on rumours – sel the facts situation kort efter Kina euforin. I praktiken kan det alltså bli så att vi får en sell off på börs och räntemarknaden samtidigt. Dock borde pengarna från räntemarknaden hitta en på börsen vid ett senare skede.

Ska jag försöka översätta det hela till OMX så skulle man tänka sig två scenarior vid en handelsuppgörelse. Den första är att vi på beskedet går raskt till 1660-1680, för att sen rekylera till 1550ish. Den andra är att 1600 håller och vi nästan omedelbart börjar rekylera mot i första hand 1550 och sen 1500ish. Båda rekylerna är köpvärda.

Det har kommit en del data i veckan!

ISM kom in på 54,2 mot väntat 55,5 och fg 56,6. New order blev 55,5 mot fg 58,2 Sämre. Men nivån är inte alarmerande faktiskt, och ganska i linje med vad snittet av regionala index skvallrat om.

Lillasyster siffran US Mfg PMI kom in på 53,0 mot flash 53,7 och fg 54,9. Rörelsen lirar med ISM.

US Core pce 1,9% Yoy mot väntat 1,9 och fg 1,9…. Händer inte mycket. FED borde vara nöjda.

Från Europa kom Mfg PMI in på 49,3 mot flash 49,2 och fg 50,5. Dassigt, men stabilt.

Tyska motsvarigheten kom in på 47,6 mot flash 47,6 och fg 49,7. Inget tyskt lok där inte. Euron hade gärna fått vara lite svagare. Men det är knappast ECB fel. Hade inte FED varit så duviga så hade dollarn varit starkare, dvs Euron svagare. Nej Draghi får nog hoppas på optimism i spåren av en handelsuppgörelse.

Caixin China Mfg PMI kom in på 49,9. Klart bättre än både förväntningar och föregående. Den officiella siffran NBS China Mfg PMI kom in på 49,2 och visade inte riktigt samma optimism. Men den brukar lagga ibland. Får vi en handelsuppgörelse så lutar detta åt ett ”jan/feb 2016” ögonblick. Dock med den stora skillnaden att börsen redan prisat in en stor del av denna optimism.

Om jag får summera datan, så pekar den mot att USA växer med c2%, Europa med c1% och Kina med c6%. Soft patch in a nutshell!!!! Men detta är old news…. Det enda som behövs diskuteras är vad som händer EFTER soft patch…. För det är nämligen vad marknaden på sikt kommer att prisa in! Hittintills har vi bara prisat in att det ”bara” blev soft path, och inte recession.

Fortsatt trevlig helg

SPX var uppe igår och testade de viktiga motstånden från i höstas. Det höll!! Bryter det upp ska vi testa ATH. Det kan såklart även finta. Jag har alltså typ ingen aning.

Men det som hade varit så jäkla snyggt är om det började rekylera ner härifrån mot Fib38% 2,635-nivån. Då skulle vi även bilda en klassisk omvänd huvudskuldra… tänk dig skuldra okt/nov, huvud december, ny skuldra i mars. När vi senare bryter nacklinjen kring 2820 skulle kunna peka på en uppgång mot 3100-3200. Det hade varit såååå snyggt ellerhur.

Fundamentalt hade man kunnat motivera uppgången med att ledande indikatorer i ett senare skede kommer vända upp och signalera recovery. Dollarn får gärna vara lite svag. Räntorna kanske stiger nån tiondel på ren risk-on manér. Optimism kring handelsuppgörelsen som är i hamn. Britterna kanske går och röstar igen och röstar Bremain (inte för att det får nån realekonomisk inverkan men lite medial optimism liksom), Vinstrevideringarna börjar röra sig upp från low single digit growth…. hela känslan av att det blev ingen recession, det blev soft patch, och nu ser det bättre ut, samtidigt som vi inte har nåt löne/inflationshot och FED sitter fortsatt på händerna. Jag spånar såklart ut i det blå, men ni fattar känslan!

Brott av SPX 2765 kan flagga för att rekylen är på väg.

Ska SPX ner till 2635 så ska OMX nog ner till 1500ish.

Back to reality. US Case Shiller  huspriser (för december) kom precis in på 4,2% mot väntat 4,5 och fg 4,7. Det är ingen som bryr sig. Det är ok. Tar man själva indexserien så ser man de amerikanska bostadspriserna är kraftigt säsongsbetonade. De stiger under januari till juni, och sen är de flat till december. Nu har de varit flat senaste halvåret. Ska de följa säsongsmönstret ska de börja stiga nu under våren. Det tror inte jag kommer hända. Jag tror priserna är i bästa fall flat. Det betyder att YoY% siffrorna som kommer in under våren kommer att falla, vilket leder till en del medial uppmärksamhet. Men ta det lugnt. Det är 9 höjningar som triggat detta, och priserna är lagging. FED har slutat höja och jag ser ingen stor nedsida. Flat till nån procent ner i absoluta termer. Det gör att amerikanska hushåll kommer tycka sina balansräkningar, läs EK, ser fortsatt ok ut. Trots att EK inte stiger. De var nämligen rädda för att EK skulle pysa ihop bara för nån månad sen. Särskilt nu när räntekostnaderna dessutom blivit lite högre. Men när de upptäcker att det är lugnt, då blir de glada. Detta kommer vara en viktig del av nästa steg, ”The last Recovery”. Om priserna börjar falla 10% plus under våren…. då blir jag livrädd. Då väntar recession 2020. Men risken för detta är i princip obefintlig.

Men just nu är vi i soft patch mode, och det verkar som om ISM studsade lite sist på FED glädje. Men nu är det back to reality igen. Vänta er inga storverk på fredag när ISM kommer igen. Se nedan graf. Detta skulle kanske kunna trigga rekylen…

Goldman konstaterar att för att vara en +15% rekyl, så har recoverien sen i julas varit osedvanligt kraftfull. Som ni förstår så letar jag argument för lite 5%ish rekyl… inte första gången!

Have a nice one!

När vi satt i december så siktade jag på rekyl av Q4 nedgången. Fib38% kändes rimligt vilket lirade med OMX 1500ish. Kanske nåt högre. 1550 var absolut sista nivå. Sen viktig rekyl.

Nu har vi facit. OMX har lyckats krossa motståndet vid 1,550ish för ett par veckor sen vilket signalerade 1595/1600 som nästa mål. Det har vi bockat av nu. Otroligt starkt.

Bryter vi 1600 så väntar test av september high 1670 +\-10p. Stöd på nedsidan är såklart 1550. Det som är intressant är att Fib38 vid 1665 är just 1550. Det får en att snegla på test av last year high. Samtidigt vet jag hur farlig tanken är när man börjar överge rekyltankar till förmån för fortsattrally tankar, oftast ju högre upp man kommer. Det är vad marknaden vill att du ska känna. Men det är sällan så smart.

Samtidigt vill jag dra en parallell till 2006/2007. Fram till hösten 2006 hade FED höjt till 5,25% styrränta mot bakgrund av stigande inflation, som backades upp av den högsta lönetakten på 6 år. Men FED började tveka under hösten, och stod sen avvaktande och rörde inte räntan på ett helt år. Under hösten 2007 började man sänka. Problemet var att skadan redan var gjord. 5,25% var inte för högt för att bekämpa inflation, men det kom att visa sig vara för högt de underliggande skulderna. Särskilt när en stor del av skulderna var sub-prime. Dvs lån till folk som saknar fast inkomst. The rest is history. Men det intressanta är att börsen steg från juli -06 till februari -07, dvs HELA 7 MÅNADER, utan egentlig rekyl. Sen kom det en Fib38% rekyl.

Sensomoralen är: När underliggande fundamenta är gynnsamma, så finns det ibland ingen egentlig anledning för börsen att rekylera. Utan kan stiga både längre och högre än många på förhand kunde tänka sig. Den här uppgången har bara varat i två månader. Dock har den varit kraftfull.

Point being: Det finns ingen naturkraft i börsen som säger att den ska gå ner bara för att ”erbjuda” alla som står utanför en entry Point. Det låter självklart. Men samtidigt finns det alltid många i stigande trend som sitter utanför och väntar på en bättre entry Point.

Veckan är fullsmetad med makro. Men rätt mycket oviktig makro om du frågar mig. Jag fokuserar på US Case Shiller bostadspriser, China Mfg PMI, övriga PMI samt ISM, US Core PCE.

CNY/USD fortsätter att stärkas i linje med handelsoptimismen mellan USA och Kina. Känns som att vi bygger upp en Buy on rumours, sell the facts, but BUY again mid term after dipp situation…. jag säger bara: Tänk vad bra det är med en Amerikansk President som bryr sig mer om börsutvecklingen än vad media skriver om honom! Nedan chart från Nordea är rätt intressant. Tänk om PMIs börjar dra i samband med en handelsuppgörelse. Men att det egentligen är en valutaeffekt. Ungefär som när man gav Trumponomics credit för tillväxten under 2017, fast där den stora förlaringen egentligen var dollar försvagningen.

Jag tänker inte älta Swedbank. Men tänk som samma sak hade hänt en mindre bank eller finansbolag. De hade fått montera ner skylten. Det är ganska orättvist egentligen!

Såg nedan chart från Nordnet. Den säger att om man missat de 25 bästa börsdagarna så är man rökt.

För det första har de helt rätt i det faktum att det går inte att prognostisera de här 25 dagarna. Jag håller med. MEN, jag hävdar att det finns situationer där risk/reward är dålig på börsen, och genom att stå utanför under de här perioden, och sitta med när risk/reward INTE är dålig, kommer ge högre totalavkastning över tid. Jag är rätt säker på att de här 25 dagarna INTE ligger och lurar när Risk/Reward är som sämst. Notera här att jag bara säger ”stå utanför när risk/reward är sämst”. Inte att ”köp bara när risk/reward är som bäst”. Skulle man göra det senare kommer man hitta köplägen väldigt väldigt sällan.

Börsen stiger över tid med vinsttillväxt,

Vinsttillväxten stiger över tid med bolagens Försäljningstillväxt

Försäljningstillväxt stiger med nominell BNP tillväxt

Nominell tillväxt stiger över tid med ”jobbskapande X löneinflation”

Löner tenderar att stiga över tid. Särskilt med tanke på att lönesänkningar knappt är lagliga, utan då måste man varsla…

Så börsen är ett bra ställe att vara på…. men man ska undvika den när risk/reward är som sämst.

Kommer FED verkligen avsluta QT under Q4 i år? Det innebär att de slutar stå nere i källaren och makulera sedlar i pappersförstöraren. Mer dollar i systemet… ökat utbud… lägre pris…. dvs svag dollar. Givet att dollarn nu har varit rätt stark, så finns det riktigt goda skäl att tro att det finns nedsida i dollarn härifrån. Särskilt om vi ovanpå det får lite risk-on känning även på ränte/valuta marknaden, handelsuppgörelse och studs på PMIs senare i år……

Implicit innebär det förmodligen stark krona….. lägg till Ingves sista höjning i höst. En höjning som dessutom ingen tror på! Kortsiktigt kanske kronan kan försvagas några ören till…. men det finns ett case för sub-10 euro för kronan!

Draghi är den stora förloraren här. Svag dollar är stark Euro. Not good. Lär inte bli nån räntehöjning. Inte för Ingves heller efter 0%.

Ha en härlig sportlovsvecka!

Som jag sagt tidigare så vände ledande data ner i under 2H18. Det är alltså inte konstigt att den laggande hårddatan nu är svag. Det intressanta är vad som händer längre fram. Kommer hårddatan att fortsätta att vara svag, eller till och med försämras ytterligare? Eller vänder den rent utav upp? För att bli lite klokare måste vi titta på ledande data. Idag kommer en radda ledande sentimentsdata som är intressant ur den aspekten.

Jag har ju räknat med soft patch större delen av 2019, så mina förväntningar på den ledande datan är att den ska vända upp först under 2H19. Så mina förväntningar nu under våren är inte skyhöga. Mina förväntningar är såklart inte att PMIs etc dippar till 40, för då väntar recession i höst… utan håller sig kring 50, och tar sig över 55 efter sommaren.

FED protokollet kom igår. Räkna inte med några fler höjningar i år. Det var väntat men är ändå en lättnad. De pratar också om att köra QT året ut, men att därefter sluta. Det var nyheter för mig. Det skulle ta Bank Reserves på skuldsidan i Balansräkningen från ca 1,600mdr till 1,000mdr i år. När de var som högst var de ca 3,000mdr tror jag. Alltså har man rullat av hälften så här långt. Tagare är privata sektorn. I synnerhet Amerikanska investerare har bunkrat bonds. Kanske inte så konstigt då räntorna numera är okej, och konjunkturen (läs börsuppgången) kanske inte lever för evigt.

Jag tror så här. Om FED i december ser ett svagt 2020 framför sig så kommer de avsluta QT. Ser de ett okej 2020 kommer de att fortsätta. I min textbook hade det varit ett enormt styrketecken att kunna nolla bank reserves innan nästa recession. Det skulle visa att QE som verktyg fungerat rätt bra, dvs inte bara bygger upp skuld utan man kan även återställa den. Det skulle ge FED rejält med förtroende kapital och fria tyglar att använda QE i framtiden. QE i grunden handlar ju om att skjuta sönder spreadar, allt från kreditrisk (dvs den mellan tillgångar med olika risk), termpremiums (dvs mellan långa och korta papper) men också realt (dvs förhållandet mellan nominell ränta och inflation) och därigenom skapa bred asset inflation, som i sin tur skapar starka balansräkningar hos företag och hushåll, som i sin tur skapar business och consumer confidence. Dess DIREKTA effekter på tillväxt och inflation ska dock inte överdrivas. Snarare de indirekta.

Från Europa kom Flash PMIs. Eurozonens Mfg Flash PMI kom in på 49,2 mot väntat 50,3 och fg 50,5. Svagt, men inte recession. Från Tyskland kom den in på 47,6 mot väntat 49,7 och fg 49,7. Väldigt svagt. Europa går mot c1% tillväxt. Vilket vi i Sverige kommer känna av.

Jag ska inte säga att jag INTE är orolig. Men Europa leder ingen. Europa är svansen på hunden, där Kina/USA är hunden. En lösning av handelskonflikten och lite optimism i Kina kan få de här faktorerna att studsa rejält. Svag efterfrågan från Asien är Europa problem just idag. Men det mer strukturella problemet handlar om att Euron inte är tillräckligt svag. Det har hjälpt tidigare, och det hade hjälpt nu också. Problemet är när FED är duvig. Då spelar det inte så stor roll att Draghi är duvig. Jag tror ECB vill vänta ut handelskonflikten och se var den tar vägen. Blir det nån bra lösning så lär de inte göra några förändringar. Men får vi inte någon bra lösning under våren, så kommer nog ECB att känna sig tvingade att bli lite duviga, och i första hand gasa på med ny QE. Någon negativ styrränta är inte att tala om.

Mitt huvudscenario är att Europa växer med 1% i år. Låt oss kalla det soft patch. Det är inte recession, för då krävs negativ tillväxt och negativt jobbskapande. Vi får en handelsuppgörelse i vår, och i takt med att Kina och USA repar mod så kommer även Europa göra det. Men då Euron inte kommer försvagas nämnvärt, då ECB inte kommer att införa nåt nytt (tack vare handelsuppgörelsen och för att Draghi helst inte ändrar policy), så innebär en framtida recovery i Europa tillväxt om kanske 1,5-2,0. Inte mer.

Från USA kom Philly Fed in på -4,1 mot väntat 14,0 och fg 17,0. Hmmm svagt. Visar på soft patch still alive n kickin. Frågan är hur mycket som påverkas av handelskonflikt och murdebatten? Sen kom US Mfg Flash PMI in på 53,7 mot väntat54,7 och fg 54,9. Också sämre och pekar på soft patch. Vad studsen förra månaden en relief av FEDs policyvändning och nu är det tillbaks till normal, dvs soft patch mode? Svårt att säga men det är inte orimligt. Det viktiga här är att det inte signalerar nåt värre än soft patch (vilket är synonymt med flattish vinster). Så känner mig rätt konfident. Sen är det klart att en uppgörelse kring muren och med Kina kan skapa en optimism som får PMIs att studsa… det ska man ha med sig. Service PMI kom in på 56,2 mot väntat 54,3 och fg 54,2. Stark, fast oftast lagging. Det är bra dock att det fortfarande är krut i tjänstesektorn. Den sysselsätter fler.

Idag fredag kom Tyska IFO in på 98,5 mot väntat 99,0 och fg 99,1. Dåligt, fast inte fullt lika dålig som PMI. Expectations faktorn dippade rejält också. Det handlar såklart om inbromsning från Kina, och att Euron inte blivit tillräckligt svag, eller ska jag säga att Dollarn inte har varit tillräckligt stark. Jag tror Draghi vill se hur handelsuppgörelsen landar. Vad som händer med de ledande indikatorerna i Kina efter att en låg rad simulensåtgärder, samt en svag Renminbi, kickar in. Därefter tar han beslut om förnyad QE. Men jag skulle tro att det blir först till hösten… och då kan vi vara på god väg mot recovery igen, varpå han inte behöver göra nåt. Soft patch under 1H19. Det är bara att rätta sig i ledet. Det var vad vi sa förra året. Det intressanta nu är vad som händer under 2H19…. och om några månader kan vi rent utav börja snegla på 2020. En sak är säker. IFO idag pekar inte på recession, utan snarare ett 2012. Det var inte så kul då heller…. men roligare än 2009.

Den 28 feb samt 1 mars kommer China PMIs. De är MYCKET viktiga. Var studsen förra månaden nåt att hänga i granen. Kickar en svagare Yuan in?

I Realtid debatterar Alexander Gustafsson varför det är bättre att äga Investmentbolag än aktiefonder. Det är en svag analys.

https://www.realtid.se/debatt/darfor-ar-investmentbolag-battre-aktiefonder?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2019%20februari%20FM%20%28Copy%2020190219-06%3A399

För det första tar han den breda kategorin aktiefonder i Morningstar, som inkluderar utländska aktier. Det är ju direkt fel då Investmentsbolagen nästan uteslutande ligger i svenska/nordiska innehav. Sen jämför han allt med SIXPRX som är ett svenskt index med slagsida mot storbolag.

Bortsett från Investor och Industrivärden så har Investmentbolagen en slagsida mot små- och medelstora bolag, med nordisk hemma marknad på portföljbolagen. Om man överhuvudtaget ska göra en jämförelse så är det mot gruppen Svenska småbolagsfonder. Den gruppen, bestående av 38 fonder i Morningstar, har avkastat 11,5% i snitt/år senaste 3 åren och 14,6% senaste 5 åren och 18,6% senaste 10 åren. Jag har inte kunnat ta fram data för varje enskilt år, men ser man till siffrorna grovt räknat så har de tveklöst gett Investmentbolagen en match.

Två andra extremt viktiga skillnader är att Investmentbolag historiskt inte alltid handlas till substans, som fonderna gör. Ibland handlas de över, ibland under. Detta beror i sin tur på en rad olika faktorer, men det är ett osäkerhetsmoment som inte aktiefonderna har. Vanliga sparare är inte kvalificerade att göra bedömningen hur substansrabatten/premien kommer att utvecklas långsiktigt. Knappt analytiker som följer bolagen dagligen fixar detta!

En annan viktig aspekt är att en småbolagsfond kan sälja sitt innehav på studs om de känner för det. Ett investmentsbolag däremot är oftast en stor ägare utan den här flexibiliteten. Att de är en stor och aktiv ägare kan såklart skapa värden över tid. Det är deras affärside, och många gör det. Men man kan även hamna i en situation som Ratos. Poängen är trots allt att fonderna har flexibilitet, medan Investmentbolag inte har det.

Detta är två fundamentalt oerhört viktiga skillnader.

Jag säger inte att Investmentbolag är fel. Bara att jämföra dem på det här sättet är direkt felaktigt. Ett Investmentbolag med starka portföljbolag, som dessutom är lågt värderat och har starkt management är ofta en god investering. Men att jämföra dem med Aktiefonder generellt världen över är helt enkelt inte rätt.

För en stund sen kom det Svensk inflationsdata. Kärninflationen, CPIF ex energi, kom in på 1,4% mot fg 1,6% samtidigt som Riksbanken väntade sig 1,7%. Reor och uppdaterade beräkningar spelar in. Men jag förstår hur Riksbanken tänker. Lönerna ligger på 2,6%. Det lirar med 1,6%. Sen lite svag krona på det så har du 1,7%. Många sönderanalyserar siffrorna nu. Men lönerna ligger på ca 2,6%. Avtalsrörelsen kommer inte landa i så mycket nytt då tillväxt och jobbskapande svalnar av. Kronan kommer harva mellan 10-11kr ett bra tag till. Men trots svag krona, så importerar vi inte inflation. Vi importerar deflation för att omvärlden sänker sina priser i ett läge där tillväxten faller. Tillverkarna ute i världen sänker hellre priserna för att upprätthålla volymer, än att gå ner volymmässigt. Det kallas för konkurrens och globalisering. Vi kommer fortsätta med en kärninflation kring 1,5% +/- 30 punkter närmaste året. Det är inte tiondelar som räknas. Det är the Big Picture. Sverige är inte i recession,  inte överhettningsfas heller, och det är vad inflationstakten visar.

Riksbanken höjde inte i december för att inflationen är stark. De höjde inte för att svensk ekonomi går bra eller överhettas. De höjde för att normalisera sig mot ECB i ett läge där kronan står i över 10kr, där de gärna ser den i intervallet 9-10kr. Min syn är att han höjer en gång till under andra halvan. Däremot tror jag risken är hög att han inte höjer nåt under 2020.

Vissa pratar om att Ingves aldrig uthålligt kommer att nå inflationsmålet. En överskuldsatt värld innebär två saker.

1, Belåning som tillväxtmotor kommer saknas framöver jämfört med perioder där skuldsättningen växte från en låg nivå (tänk 50-80-talet) och

2, så fort hjulen börjar snurra så sätter stigande räntekostnader en pinne i hjulet.

Vi ska också komma ihåg att historiska jämförelse haltar:

1, Egna hem-rörelsen och miljonprogram var BIG ticket items som bidrog till tillväxt. Trots höga priser idag, så bidrar inte en ”andrahandsförsäljning” till tillväxt

2, Green Field investeringar är netto negativa i Sverige och väst. Det är Utvecklingsländerna som har nettoplus där. Tänk en ny Scania Fabrik

3, Baseffekt. Svensk ekonomi är dubbelt så stor idag som för 30 år sedan. 2,5% tillväxt idag motsvarar 5% i början av 90-talet. I absolut addering alltså!

Låg strukturell tillväxt är att vänta under lång tid alltså. Ovanpå detta har vi globalisering, digitalisering, och en handfull inflationshämmande faktorer. Så i sak förstår jag dem som säger att det är omöjligt att nå hög inflation. Fair enough.

Men det finns en teoretisk förklaring, som i slutändan kan komma att visa sig även fungera i praktiken. Det är kopplingen ”tillväxt skapar jobb” och ”höga räntekostnader leder till recession”. Stigande räntor har knuffat många konjunkturer över branten de senaste 70 åren. Tänk på den här snurran

A, Om inflationen inte stiger så gör inte räntorna det.

B, Om inte räntorna stiger, så hamnar vi inte i recessionsläge.

C, Om vi inte har recession, så har vi tillväxt.

D, Tillväxt skapar jobb

E, För varje år med nyskapade jobb tar vi ett steg närmare Full sysselsättning. Till slut finns det inte fler arbetslösa. Då måste till slut företagen börja konkurrera om personal. Då stiger lönerna

F, Då stiger inflationen….. och vips får vi stigande räntor och recession.

KONKLUSION: För varje år vi INTE har någon inflation…. så tar vi AUTOMATISKT ett steg närmare ett läge med inflation. Sjukt va? Ingen inflation leder till Inflation typ!!!

Eller lagom till att detta kickar in så tar robotarna och AI över… och då är inte ens vi människor längre än begränsad resurs (likt tillverkningskapacitet var före 1999 typ). Skämt åsido… men man vet ju inte hur det ser ut down the road.

En annan sak jag vill betona…. som jag iofs brukar repetera. Många är kritiska till att Ingves politik inte fungerat med tanke på tillväxt och inflation.

Ta in detta: Hade styrräntan varit X högre så hade tillväxt och inflation varit Y sämre. Det är ett matematiskt faktum. Okej, läget är inte bra. Politiken har inte fungerat som de tänkt sig. Men ett alternativ spår hade varit ännu sämre.

I eftermiddag kommer US NAHB index, som leder amerikanska fastighetsmarknaden. Den studsade förra månaden. Troligtvis pga FEDs ändrade retorik. Tror ni på allvar att USA kommer gå in i recession utan fallande priser i fastighetsmarknaden? Det tror inte jag. Därför är denna intressant då de leder den marknaden med 6-12 månader. Den kom in på 62 mot väntat 59 och fg 58. En väldigt bra siffra, som visar att fastighetsmarknaden myser mot bakgrund av FEDs politik. Detta är bra för mitt softpatch/recovery case. Dåligt för recessionsivrarna!

Have a nice one!

Hox Valuegard kom med data över svenska bostadspriser nu på morgonen. De var upp, som sig bör under säsongsmässigt starka januari. Men rensat för säsongseffekten så borde de varit starkare.

Givet var vi har den 5-åriga bostadsobligationen, och dess effekter på lånelöftena, så är priserna någorlunda i balans, och väntas vara stabila kommande 6-12 månader. Om något skulle de kunna stiga lite under den säsongsmässigt starka våren.

Men vad kan man vänta sig på sikt? Ja detta blir lite repetition, men det finns två scenarior här.

Det första är Bull för priserna. Det bygger på att den 5 åriga STATSobligationen idag ligger på -0,1%. Med tanke på att den 5åriga BOSTADSobligationen ligger på 0,7% så är spreaden 80 punkter. Det är högt ur ett historiskt perspektiv. Visst, skulle stora mörka moln blåsa in över svenska fastighetsmarknaden är det rimligt att anta att spreadarna vidgas. Med mörka moln menar jag inte att några bostadsutvecklare har problem. Utan jag menar att investerarna av Bostadsobligationer börjar se hur defaultrisken stiger, vilket i sin tur handlar om att åtaganden för kuponger uteblir, vilket i slutändan handlar om att svenska hushåll inte betalar räntan på sina lån. Den risken, vid dagens bolåneräntor, får anses vara liten. Nomalt sett ligger spreaden på 50 punkter mellan Stat och Bostad, vilket alltså skulle kunna innebära att Bostadsoblisen kryper ner mot 0,4%. Det hade i förlängningen varit bra för lånelöftena, och därmed priserna. Sen ska man lägga till att kreditspreadarna har ökat på sina håll i världen, främst på Företagsobligationssidan. Det i sin tur bygger på ett 1, en normalisering av spreadarna som senaste åren varit sjuuukt tajta och 2, en viss rädsla för var världskonjunkturen ska ta vägen.

Den andra tanken är Bear för priserna. Den bygger på att det är HELT SJUKT att investerare accepterar -0,1% för en 5-årig STATSobligation när styrräntan ligger på -0,25% och Stibor 3m ligger på -0,07%. Det handlar såklart om att 1, obligationsräntorna, i synnerhet de Tyska, har gått sjunkit senaste månaderna 2, att utbudet av svenska statspapper är litet relativt efterfrågan och 3, Riksbanken är fortsatt på köpsidan. Så visst, det går att förklara. MEN, det är ändå skevt. 5-åriga statsobligationen borde ligga upp mot +0,5-1,0%. Vilket med normala spreadar borde innebära 1,0-1,5% för BOSTADSobligationen. Får vi en sådan utveckling finns det en klar nedsiderisk på bostadspriserna med upp till 10%. Det är rätt paradoxalt att en Risk-on miljö på räntemarknaden kan trycka ner de svenska bostadspriserna. Men om den 5åriga bostadsoblisen drar mot 1,5% så skapar det faktiskt en press på priserna.

Trots att det är RISK-ON på Börserna nu för tiden, så är det fortfarande rätt ”RISK-offigt” på räntemarknaden. Räntemarknaden litar inte på ”Soft-patch/Recovery” scenariot riktigt. Trots att datan pekar på Soft patch, och absolut inte recession. Räntemarknaden är också orolig för Kina/USA…. vi har ju sett att Europa och Asien inte mår bra av detta, och det kommer få följdeffekter även för USA i förlängningen. Men samtidigt är det ju inte otänkbart med en uppgörelse i mars. Kan det trigga en optimism som gör att den lynniga aktiemarknaden får rätt???????

I veckan fäster jag vikt vid Svensk inflation, US NAHB index, Flash PMIs och Philly FED.

Ha det bra där ute!

I dagar som dessa så kommer det in data som ibland är svag, ibland stark. Media och andra rafsar ihop några slutsatser och för den oinvigde så ger det ibland en splittrad bild.

Så här är det. Ledande data började vända ner under andra halvan förra året. En stark dollar, räntehöjningar och en massa andra faktorer pekade på samma bild. Tillväxten kommer att bromsa in. Soft Patch JA, recession Kanske. Nu några månader senare är det därför inte alls konstigt att data över det realekonomiska läget, den sk laggande datan kommer in svagt. BNP, detaljhandel, bilförsäljning, import/export osv. Det är väntat att den är svag. Men betyder den nåt för börsen? Inte egentligen. Det enda som är intressant är vad som händer om ytterligare 3-6 månader. Den ledande datan, samt surprisseindex främst i USA har vänt upp och kommit in starkare, och pekar på att det blir en ganska kortvarig soft patch, i likhet med dem vi sett sedan 2010.

I Europa och Sveriges fall talar vi om tillväxt ner mot 1%, i USA förmodligen 1,5-2%. Detta prisades in redan under förra året. Sedan i julas prisar man in vad som händer efter soft patch och det faktum att det ”bara” blir soft patch och inte recession. Marknaden håller nu på att prisa in recovery. Så om den realekonomiska datan börjar piggna till under 2H19 eller nåt, så kommer det redan vara i priserna. Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun och kunna skilja på data och data.

Ett bra exempel på detta är den Amerikanska detaljhandelsdatan som kom igår. Den presenteras i MoM% och då var tappet det största på nio år. Brandlarmsrubriker. Men om man tittar på YoY% eller datan i absolut form så ser man rätt snabbt att den är väl i paritet med soft patch nivåer under 2010 och framåt. Det är långt kvar till den nivån vi såg under recessionen under 2009. Jag säger inte att det INTE kan hända. Jag säger bara att datan igår inte var på recessionsnivå. Den var på soft patch nivå, och tror man tillväxten i USA ska röra sig från 3% till 1,5-2,0% (som AtlantaFED GDPnow indikerar) så är det fullt logiskt att detaljhandelsdata och privatkonsumtion bromsar in.

Men vad hände i december egentligen? December månad kännetecknades av extremt svag börs och marknadsturbulens, US government shutdown, Soft patch faktorer som biter i skinnet och en rekordförsäljning under Black friday i november. Det förklarar varför datan var så svag. Framöver kommer datan präglas av god börs, FED som slutat höja, recessionsoron allt mindre överhängande osv…. så mycket pekar faktiskt på att den kan återhämta sig.

På samma bog, Empire Fed Index kom idag in på 8,8 mot 7,0 väntat och fg 3,9. Bättre! Var det botten vi såg förra månaden? FYI, den var nere på -34 när det var recession. Det gäller att ha rätt perspektiv här!

Kom ihåg vad hela den här diskussionen i slutändan handlar om! Vid soft patch 1,5-2% så kommer vinsterna in flat till single digit. Vid recession är BNP kraftigt negativ, och vinsterna faller med 20-30%. Det är antingen eller! Det gäller bara att ha rätt!

Det har även kommit inflationsdata från USA. Core CPI kom in på 2,2 mot väntat 2,1 och fg 2,2. Det låter högt men är det inte. Givet löner och core PCE borde den legat högre. Snarare pekar den siffran på att Core PCE kan komma ner en del framöver. Givet att lönerna ser ut att toppa ur så är det troligt. Att FED är så komfortabla i sin paus med räntehöjningar talar också för att inflationen i USA kan komma ner nån tiondel under första halvåret. Det har varit min prognos ett bra tag. Jag är inte rädd för inflationen.

Riksbankens beslut i förra veckan var ett icke event. De flaggar för ytterligare en höjning under andra halvåret. Givet att kärninflationen håller sig kring 1,5%, tillväxten kring 1,0-1,5% samt det viktigaste, att kronan ligger över 10kr/eur så tror jag faktiskt att de höjer.

Däremot höjningarna under 2020, Riksbanken har flaggat för två stycken, är 100% helt beroende av ECB. Höjer ECB, så höjer Riksbanken. Gör ECB inte det, så gör inte Riksbanken det. Risken är mycket stor, givet vad vi vet idag, att ECB inte höjer ens nästa år. Då gör inte Riksbanken det heller.

Vid en nollränta kan man vänta sig att Stibor 3m ligger kring noll. Givet bankernas bolånemarginal på 150bp är det därför troligt med en rörlig bolåneränta på 1,5-1,75% i slutet av 2020. Vad är risken att ha fel? Tja, om Riksbanken höjer två gånger som deras prognos säger så kan de gå mot 2%+. Men risken är liten. Europa går för dåligt. Om USA dessutom riskerar att rulla in i recession 2021 (efter soft patch och sen recovery)…. Ja då lär Ingves ha en ny situation att förhålla sig till. Då toppar vi ut på nollränta i Sverige. Detta är ingen prognos utan mer ett scenario.

Grattis OMX!!!! Vi fick en stängning över 1,551 i veckan. Rent strikt tekniskt tolkar jag det som att 1,380 var botten. Q4-rörelsen är avslutad. Det betyder INTE att vi inte ska rekylera, för det ska vi. Det betyder att 1380 sannolikt var botten, och att rekylen när den väl behagar komma, lär bli i storleksordningen Fib38-50%. Men när och hur och allt vad det heter styrs helt av SPX.

SPX, givet att den inte fintar ser ut att kunna gå mot 2810/2820. Detta skulle lira med Omx 1590/1600. Passeras denna väntar ATH. Men om det är rekyltider så ser jag i första hand SPX gå mot 2630ish och sen möjligtvis 2580ish. Gärna i början av mars, och det lär gå undan. Detta kan pressa ner OMX så långt som till 1,470ish. Men givet att bilden fortsätter att se bra ut så lär  rekylen bli snabb och ATH kan testas redan framåt sommaren. Datan är viktig, och den ska som sagt signalera soft patch med återhämtning mot slutet av året, vilket borde få FED att vila på hanen. Särskilt om inflationen börjar svalna någon tiondel. Det är inte bra om datan kommer in på ett sätt som får Fed att tala om vare sig höjning eller sänkning. Vi gillar att de pausar nu. Precis som under 2006/2007.

Chartet nedan visar hur biz (och även consumer) confidence pekar på att ISM ska ner mer. Jag tror det är tvärtom. Det är konfidens som ska studsa över svag börs i Q4, recessionsoro och hökig FED. Konfidens datan kommer studsa, och då kommer det visa sig att ISM är att lita på. Confidence tror alla är leading av det enkla skälet att man frågar företag och konsumenter vad de tror om framtiden. Problemet är att de är färgade av historien, och visar därmed inte på vändningar. Sorry guys, but you are lagging!!!

Nedan chart gör mig lite nervösare. Den visar att trots att USA är inne i soft patch, som normalt sett borde leda till recovery, och INTE recession pga att räntorna inte är tillräckligt höga, så kan omvärlden, med Kina i spetsen, sabba showen. Så kan det bli!

Men jag tänker så här: Har inte båda sidor mest att vinna på en uppgörelse vs ingen uppgörelse? Jag hoppas på goda nyheter i mars, och jag hoppas på studs i Kina PMIs. Men jag inser också att det är vad marknaden också prisar in. Därför är risken stor att det blir en Sell the Facts, vilket egentligen lirar rätt väl med min ”3 dagars 5% korrektion”…… vilket förstås är ett köpläge som heter duga i så fall!

På måndag kommer HOX/Valuegard. Q1 är säsongsmässigt det starkaste kvartalet för bostadspriserna, och känslan är att det är lite drag där ute. Åtminstone i sthlms innerstad, och relativt med hur det såg ut förra året. Vi får se helt enkelt. Hörs på måndag!

Trevlig helg!

/Jonas

Dollarn är stark trots FEDs nyduviga politiska inriktning. Det handlar såklart om att Amerikanska ekonomin går bättre än omvärlden. Att om FED är duvig, så måste alla andra vara ännu duvigare. Det finns även en oro kring det här med soft patch, dvs hur lång, hur djup och vad händer efteråt, som gynnar flight to safety dollars relativt andra valutor. Jag tror dollarstyrkan är hyggligt temporär, och i takt med att börser klättrar högre, konjunkturläget trots försämring inte blir allarmerande, så kommer dollarn att falla tillbaks igen. Det ska bli intressant att se vad som händer kring DXY kring 97,5 och Eur/Usd 1,12. Jag noterar att Tyska 10-åringen har slutat falla relativt US dito. Att Amerikanska räntor nu stiger. Samtidigt känns börsrekylen lite klen. Mer baisse skulle sammanfalla med mer stark dollar och stigande obligationspriser.

Draghi kan i alla fall inte klaga över en svag euro. Det är ett som är säkert!

Den här är inte så konstig. Den visar hur momentum avtar i bil-möbel och resebranschen. Det är inte så konstigt. Ekvationen är enkel. Ta alla jobb X deras lön, dra i från räntekostnader, korrigera sen för inflation i basvaror som mat, energi osv. Det är vad man har över till guldkanten i livet. Gör en graf som visar YoY%, och du kan prognostisera konsumtion. Skapas det färre jobb, lägre löneökningar, högre räntekostnader, dyrare mat och bensin. Ja då blir det sämre. Går det åt andra hållet, ja då blir det bättre. Just i det här fallet får man nog säga att de flesta faktorerna varit ganska så stabila, och det är framförallt FEDs 9 höjningar som gör bilköpet mindre lockande.

PMIs världen över pekar på en fortsatt inbromsning i världshandeln. Två saker ska ni lägga på minnet. 1, Det är inte recession a la 2009 som indikeras så här långt. Snarare Soft patch a la 2016 eller kanske 2013. 2, Börsen prisar in framtiden – handelsdata är laggande. … i takt med att handelsdatan rullar in dåligt under året, och det skrivs negativt om den, så är det ingen data du bör agera på. Du bör då säga ”det här har jag vetat om sen hösten 2018 – det enda som är intressant vad den kommer att vara längre fram”.

Intressant att börsen har så svårt att rekylera trots alla dysterkvistar där ute, överköpthet och stark januari….

Imorgon kommer Riksbanken… frågan är om man står kvar vid sin höjning under 2h19 eller man skjuter på den… jag tror man behåller guidande tills vidare.

Hur hänger allt ihop?

Jag tror inte alla riktigt förstår hur vidrigt det kan bli den dagen arbetsmarknaden är så tajt att lönerna börjar stiga på riktigt, och dra med sig inflation och räntor. Men jag tänkte försöka mig på ett exempel som fångar de olika beståndsdelarna.

Vi ska inte hänga upp oss på de exakta siffrorna utan här handlar det om att förstå sambanden.

Del 1.

Låt oss börja med Företaget, låt oss kalla det Börsen AB.

Omsättning 100kr

Kostnad sålda varor 50kr

Brutto vinst 50kr

Löner 30kr

Rörelseresultat 20kr

Räntekostnader 4kr

Vinst f skatt 16kr

Vad värderas det här företaget till?

Marknaden accepterar idag en aktieriskpremium på 2,5%. Dvs den överavkastning man får för att ligga i Börsen AB jämfört med en riskfri placering. Den är relativt låg ur ett historiskt perspektiv, men det är kopplat till att alternativ avkastning är låg i absoluta termer och att man trots allt känner sig ganska trygg med vinsten i Börsen AB. Vinsttillväxten har vissa år varit bättre än andra, men det var tio år sedan vinsten sjönk tvåsiffrigt i Börsen AB.

Riskfria räntan är 2,5%

Krav på Earningsyield är 5% då (ERP = Earningsyield minus riskfri ränta)

Earningsyield = 1/ PE

Earningsyield 5% = PE 20

Eftersom vinsten ovan är 16, så blir Marknadsvärdet idag 16X20=320

Detta beskriver historien.

Del 2.

Men sen kommer det en stor ränteuppgång, från 2,5 till 5%. Den gör det för att centralbanken höjer ränta i syftet att bekämpa inflationen som är på höga nivåer. Inflation är hög mot bakgrund av höga löneökningar och stark tillväxt.

Vad händer?

Jo för det första så har ju lönerna ökat för alla i ekonomin, så man får ut mer varje månad i disponibel inkomst. MEN, eftersom skulderna är 2-3X så stora som disp inkomsterna så har räntekostnaderna mer än löneökningen. Hushållen tvingas att dra ner på konsumtion. Detta slår mot Börsen AB på följande sätt:

Börsen AB resultaträkning

Omsättning 90 (-10% som är korrelerat med nominell BNP)

Kostnad sålda varor 45 (vilket slår mot andra företag och får spridningseffekter)

Bruttovinst 45 (samma 50% marginal som tidigare)

Löner 35 (från 30, Företagen har ju betalat ut högre lön.)

Rörelseresultat 10 (från 20)

Räntekostnader 8 (från 4, eftersom räntan har dubblats)

Vinst f skatt 2 (från 16)

Eftersom det är kristider nöjer sig inte marknaden med 2,5% aktieriskpremie, utan den stiger till 5%. Man vill ha ersättning för risk.

Räntan har gått upp till 5%

Krav på Earningsyield 10% (10-ränta 5= ERP 5)

Earningsyield på 10% är samma som PE 10 (1/10=10%)

PE 10 på vinst på 2 = marknadsvärde 20

Värdet på Börsen AB går från 320 till 20.

Detta är anatomin bakom varje lågkonjunktur som skapats av centralbanker som höjer räntan. Låga ränta håller en konjunktur vid liv…. men höga dödar den till slut.

Sen 60-talet går det att finna ett 80-tal recessioner bland OECD länder som har haft ovan förlopp. Give and take. Ingves och Powell vet om detta. Därför är de också så försiktiga.

Det är mycket enkelt. Hur mycket en centralbank kan höja beror på hur mycket skulder som finns i ekonomin. Ju mer skulder, desto färre höjningar. Det är relationen skuld/inkomst som är helt avgörande här.

Om länder hade haft lika stor inkomst som skuld, så hade uppgången av räntekostnader nettats bort av uppgången på löner…. men det finns inga OECD länder som har det längre. Problemet idag är att skulderna är så mycket högre inkomsterna.

Man kan fråga sig… varför måste en centralbank höja om löner och inflation tar fart, när de vet att det är ett effektivt sätt att skapa recession? Jo för att gör de inget när inflationen stiger så slutar det med en inflationsspiral som får valutan att kapsejsa…. och då drar till slut räntorna ändå. Centralbanken tappar marknadens förtroende.

På sikt leder alla goda konjunkturer till recessioner. Högkonjan är recessionens mamma.

Det enda vi kan hoppas på, givet att man inte längtar efter recession är två saker:

1, Att arbetsmarknaden fortfarande är rätt otajt och kräver hög tillväxt för att åstadkomma höga löneökningar. Jag har tidigare skrivit mycket om att det krävs mer än en tajt arbetsmarknad för att åstadkomma löneinflation. Det krävs hög tillväxt. Japan, Tyskland, Sverige mfl är ex på länder med tajt arbetsmarknad (def 1, historiskt hög sysselsättningsgrad 2, företagen klagar över att de inte hitta kompetent personal) utan att det fått någon effekt på lönerna.

och

2, att krafter som globalisering, digitalisering etc kommer att hålla tillbaka inflationen ÄVEN om lönerna skulle börja stiga. Detta har jag inte skrivit så mycket om. Historiskt har det funnits en koppling mellan löner och kärninflation som säger att stiger lönerna med 3% så stiger priserna med c2%. Skillnad 1%. Men vissa menar att den här skillnaden kan komma att avta till följd av att digitaliseringen, AI, Robotics etc accelererar. Så om lönerna skulle stiga till 3,5% så kan inflationen mycket väl ligga kvar på 2%. Vi får se. Det finns inga belägg för detta, utan det är rena spekulationer.

JAG TROR INTE PÅ RECESSION I NÄRTID. Men jag är väldigt rädd för den på medellång sikt. MEN det kräver högre räntekostnader, som kräver högre räntor, som kräver högre kärninflation, som kräver stigande löner….. och de tendenserna har vi bara sett i USA. Ingen annanstans.

1, Globalisering och digitalisering har hållit tillbaka lönetrycket senaste 10 åren.

2, Fack förbunden har historiskt varit bättre på att förhandla till sig bättre löner när konjunkturen är stark men har nu delvis spelat ut sin roll

3, Servicesektorn utgör en större del än tillverkningsssektorn och där finns fler okvalificerade låglönejobb med mindre förhandlingsstyrka när det kommer till löner

4, Att inflationen har varit låg har inneburit att reallönerna faktiskt har varit helt okej. Folk känner att deras köpkraft är hyggligt intakt samtidigt som fallande räntekostnader fått samma effekt som en löneökning.

5, Företagen är mer lönsamhetsfokuserade idag. De vill satsa och anställa. Men syftet är att öka vinsten. Inte tvärtom. Därför svarar de i enkätundersökningar att de vill satsa, men de får inte ihop kalkylen.

6, Dyra 40-talister har pensionerat sig och (billigare) unga kommit in i arbetsmarknaden i allt högre utsträckning

7, Det finns massor av olika förklaringar och ingen vet egentligen säkert varför vi i så många länder kan ha så pass tajta arbetsmarknader utan att åstadkomma högre löneinflation. Lönetakterna är på nivåer som pre lehman var förknippade med recession. Till och med i USA så är en löneinflation kring 3% inget man lyfte på ögonbrynen förr i världen.

Tolka inte mig heller som att jag inte vill ha recession.

Det visat sig att recessioner kan vara väldigt produktiva. Dåliga investeringar sopas bort, teknikskiften snabbas på, politiker tar tag i reformer, Rockefellers försvinner till Zuckerbergs kommer, folk utbildar sig lite extra….. en massa bra saker. Så recessioner lägger också grunden till nästa konjunkturuppgång. Mer om det en annan gång.

Frågan är om vi är inne i januari rekylen nu? Inte omöjligt…. det är nu det börjar bli riktigt spännande. Att de lyfte fram Tysk industridata som anledning idag var ju gulligt. Vi makronördar har ju vetat i ett halvår att den skulle bli så här. IFO/PMI har ju varit rätt tydliga i sin guidning. Det är ju exakt detta som DAX prisade in fram tills i julas. Old News. Nej kommer det inte något smartare från media än så här…. så är det nog ett köpläge som seglar upp!

Jag räknar med rekyl till OMX 1,480-1,490…. kommer köparna in där är det positivt. En stängning ovan 1,551 bekräftar att 1,380 var botten i Okt18 rörelsen.

Trevlig kväll

Visserligen ägs alla aktier av någon hela tiden. Men denna någon kan ju bestå av väldigt få eller väldigt många. Enligt rapporter så är det tydligen väldigt många som legat utanför januari uppgången. Eftersom den här uppgången egentligen bara retracerar Q4 nedgången så är det nog inte så många som känner sig stressade ännu. Men ju mer vi klättrar desto smärtsammare brukar det vara. Givet att vår tolkning av fundamenta stämmer: dvs hygglig värdering, fortsatt låga räntor, soft patch som övergår i recovery, ingen recession ännu, inget större inflationshot från löner, FED som vare sig signalerar rädsla för recession eller stigande inflation utan håller sig på mattan, handelskriget inte förvärras utan går mot en lösning…. ja då  kan det vara upplagt för en pain trade för alla dem som inte sitter i marknaden och till slut tvingar in sig igen. Trots uppgången är vi inte där ännu….. men förutsättningarna finns där!

PMI för tjänstesektorn kom igår. ISM non-mfg kom in på 56,7 mot väntat 57,2 och fg 57,6. Klenare! Men nivån är ok, och den brukar dessutom lagga ISM Mfg så jag är inte orolig faktiskt. US Service PMI kom in 54,2 mot flash 54,2 och fg 54,4. Typ samma tolkning. Soft patch i USA kommer knappt kännas. Annat är det för Europa och Sverige som kommer släpa fötterna efter sig strax över 1%. Den typen av tillväxt skapar inte många jobb enligt min tumregel. Jobbskapande YoY% = BNP% minus 1%.

Ingves säger att en normal ränta ligger på 2,5%. Med normal menas att den vare sig stimulerar eller motverkar inflation.

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/ingves-det-ar-en-normal-ranteniva-6946870?source=carma&utm_custom%5Bcm%5D=302789963,33270&=

Han ljuger, och han vet om det själv!!!!

Beviset är nämligen att skulle det verkligen förhålla sig på detta sätt så borde han ganska snabbt höjt upp till 1,5% där inflationen är idag. För att sen i nästa steg gradvis fortsätta upp mot 2,5%. Men han går extremt försiktigt fram. Det var knappt att han höjde från -0,5 till -0,25. Han tror inte på 2,5%.

Men varför säger han så? Jo för att skulle han ex säga 1% är en neutral styrränta så är han rädd att det skulle sända signaler som gör att:

1, hushållen inte räds högre räntor

och

2, därmed skulle viljan att ta mer lån öka.

Det vill han INTE. Han vill inte se hur skulderna, eller rättare sagt, skuldkvoterna ökar.

Men varför stämmer inte 2,5% neutral ränta. Jo det är enkel matte.

Om styrräntan ligger på 2,5% så kommer ett rörligt bolån ligga på ca4% (150bp marginal för bankerna). Eftersom en viss andel av lånen är bundna kan vi räkna höfta med en genomsnittlig lånekostnad för hushållen på 4,5%. Det är lågt räknat.

Hushållen har 3300mdr i bolån nu. c1,000mdr i andra lån. 4,300mdr totalt.

Vid 4,5% ränta är det 194mdr i räntekostnader.

Eftersom disponibla inkomster summerar till ca 1,500mdr så kommer räntekostnaderna käka upp 193/1500=13%.

Sett ur ett historiskt perspektiv är vi totalt RÖKTA på 13%. Faktum är att vi är rökta långt innan. Förmodligen vid 8-10%.

2,5% styrränta kommer bara bli aktuellt om inflationen strukturellt kommer upp mot 3%+ vilket kräver löner upp mot 4%…. vilket tror jag skulle kräva BNP tillväxt upp mot 4-5% under flera kvartal. Då skulle 2,5% styrränta SNABBT kväva ekonomin varpå tillväxt skulle falla tillbaks kraftigt, döda löneuppgången, och därmed inflationen. Vi skulle rulla över i recession, varpå Ingves hade fått sänka ner till 0%…. och sen hade vi påbörjat resan tillbaka.

Apropå pain trade. Snabbfotade CTAs ligger utanför marknaden. Sitter och hoppas på att det är ett bear market rally…. fan vad FEDs nya policy och den starka datan måste svida. Fattas bara att det kommer ett handelsavtal med Kina så är dem golvade!

Datan har slagit förväntningarna… och det brukar dra nettoflöden med sig

Även lite tråkigare fonder har missat januari rallyt

Detta är lite kaffesumps tolkning… men enligt Deutsche så är det färre som lämnar jobbet frivilligt… det brukar leda till mindre tryck på löner. Det bådar gott för FEDs nya duviga policy.

Den här säger ungefär samma sak. Företagen har på marginalen börjat ange svagare försäljning (soft patch) som största oro relativt en tajt arbetsmarknad (svårt att hitta bra folk).

Transaktionsvolymerna förväntas komma ner närmaste året, pga Conditions har blivit allt sämre i takt med att bolåneräntorna gått upp.

Tydligen har Q4 tumultet och recessionsoron fått hushållen att oroa sig över arbetslösheten. Det är i varje fall vad en av delfrågorna i Michigan index säger. Jag undrar då: Hur tuffa blir vårens förhandlingar när man ska prata lön då?

Nedan chart är intressant. Först och främst säger den att antal anställda i förhållande till (vuxna) befolkningen är låg, ca 60%. Jag tror den måste upp till 63% för att det verkliga slacket ska bort. Det innebär betyder ungefär 8miljoner jobb till. Sen är Amerikanska arbetsmarknaden tajt på riktigt. Eller åtminstone lika tajt som under år 2000 och 2007. Dvs senaste lönerna drog över 4%, och tog med sig kärninflationen mot 3%….  vilket tvingade FED att ta till storsläggan. 8 miljoner jobb. Skapas det 200,000 jobb i månaden så är det 40 månader… eller c3år. Jo ni hörde rätt. Det kan dröja 3 år innan FED får riktiga problem med lönerna. Kan FED ligga på 2,25% styrränta i 3 år? Kan USA växa i 3 år till innan FED tvingar in landet i recession? Intressanta tankar. Jag vet inte utan tar ett steg i taget. Den andra kurvan då? Den är ju högre än både 2000 och 2007. Den visar antal anställda över arbetslösa. Jag gillar inte hur man kvantifierar antalet arbetslösa. Så jag tar mindre notis om den. Men det är märkligt hur de bytt plats.

Avslutningsvis, en graf jag har ritat själv. Ja, jag gör det ibland, och jag vet att den ser för j-ig ut. Den visar lite anatomin av en recession.

Den visar förhållandet mellan konsumtion och räntekostnader. Teoretiskt om man har 100 i disponibel inkomst, och 0% går till räntekostnader, så kan man använda 100% till privatkonsumtion. Om räntan stiger, så att räntekostnaderna utgör ex 10% av Disp Inkomst, så kan man teoretiskt använda 90% av disp inkomst till konsumtion. Ett vanligt linjärt samband, som linje 1 visar. MEN jag visar även en annan linje. Det är den om verkligheten. När räntan stiger så blir folk ”rädda” för de stigande räntekostnaderna. De funderar helt enkelt på hur höga de kan bli, vad som håller på att hända osv. De blir försiktiga. Vill bygga buffert, kanske amortera. Så även om räntekostnaderna stiger till 5%, så använder de bara 92,5% till konsumtion. 2,5% buffert. Stiger räntekostnaderna till 10% så använder de 85% till konsumtion. 5% buffert. Bufferten ökar, därav en annan lutning.

Varför är detta intressant. Jo för om räntorna i framtiden ökar, så är det rimligt att anta att privatkonsumtionen ta exponentiellt stryk av detta. Dvs privatkonsumtionen kommer minska snabbare än räntekostnaderna ökar. Som ni förstår blir avtrycket stort… och recessionen kan närma sig med stormsteg. Detta vet ex Powell och Ingves om. Det är därför de är så försiktiga i sina höjningar.

Ja, det var lite blandad kompott…. men det styrker mer eller mindre den bilden vi har just nu!