Kortsikt's Blog

US Core CPI kom i fredags in på 2,2% mot väntat 2,2 och fg 2,2. Inga konstigheter. Senaste 7 åren har den pendlat mellan 1,6 och 2,4 med ett snitt på 2,0%. Core PCE har rört sig på samma sätt fast några tiondelar lägre. Ur Feds perspektiv kan de vara rätt nöjda. Men det är en klen tröst. Jag tror de är oroliga över vad som kommer hända framöver. Det är nämligen inte helt självklart. Dock oerhört viktigt.

Det råder inga tvivel om att Amerikansk ekonomi kommer varva ner under 2019. Ingen recession, men en klar soft patch. Det tror FED också. Annars hade de inte flaggat för att pausa räntehöjningarna och max höja två ggr i år. Men det är inte själva problemet.

Det stora problemet är var inflationen kommer ta vägen. Vilket handlar om var lönerna tar vägen.

Lönerna ligger i skrivande stund på 3,2%, viket lirar med core PCE om 2,2 och core CPI några tiondelar högre (historiskt har skillnaden mellan core PCE och core CPI pendlat mellan 0 och 0,5%). Ungefär där vi är idag. Lite högre!

Om lönerna fortsätter upp mot 3,5-4%. Då kommer inflationen också dra mot 2,5-3%. Är lönerna flat kommer inflationen ligga kvar kring 2%. Kommer lönerna ner något så gör även inflationen det.

Om inflationen drar mot 3% så kommer inte FED att kunna ”pausa” särskilt länge. Oavsett vad de vill. Det skulle skapa en svag dollar som gör att inflationen stiger ännu högre över tid, och till slut kunna skapa ett förtroende problem för FED. Drar inflationen mot 3% så kommer FED behöva höja vidare. Så enkelt är det!

Många tror att dagens ränta om 2,25% kan sätta landet i recession. Jag är skeptisk till detta. Räntekostnaderna utgör för liten del av inkomsterna. Men om de fortsätter att höja mot 3%+ vilket skulle vara resultatet av stigande inflation/löner, så kan vi vara rätt säkra på att recessionen kommer 2020. Räntekostnaderna kommer se till att det blir så. Men håller sig inflationen på dagens nivåer alt faller tillbaks något. Då kan FED vila på hanen och då är chanserna goda att vi skjuter recessionen på framtiden.

Så frågan är vad som händer med lönerna. Här finns två skolor:

1, Den första ser en tajt arbetsmarknad efter många år av positiv tillväxt, vilket gör att det inte längre går att anställa från gatan, utan man måste ragga från konkurrenten vilket gör att lönerna börjar stiga. Efter ett tag sprider sig lönerna bland övriga arbetstagare. När detta väl får fäste spelar det inte så stor roll vad som händer i övriga ekonomin. De brukar stiga ändå. De är inte särskilt rädda för soft patch heller. Logiken är att vi människor har en tendens att bli glada över högre lön, och spenderar gärna hela löneökningen. Detta gör att tillväxten blir ganska god och soft patchen blir både kort och grund. Stämmer den här skolan kommer löneökningarna att fortsätta och FEDs paus bli kort. Räntorna kommer att fortsätta att stiga mot bakgrund av hyfsad tillväxt, högre löner och inflation. Sen är det klart att det finns en gräns för hur mycket lönerna kan stiga om tillväxten är för svag. Särskilt på medellång sikt så kan inte löner, inflation och räntor stiga samtidigt som tillväxten sjunker undan. De kommer kroka tag i varandra till slut. Men nu pratar vi 2019, och soft patch.

2, Den andra skolan ser hur de senaste årets starka tillväxt tvingat upp lönerna på 3,2% men att soft patchen gör att de inte kommer att fortsätta. Lönerna är en funktion av det som varit, inte det som kommer, i första hand. I andra hand leder högre löner till god tillväxt. MEN, löneökningar kräver mer än bara tajt arbetsmarknad, de kräver även god tillväxt. Det handlar också om skuldberget. Ökar lönerna med 1%, så ökar även inflation och räntor. Eftersom skuldberget är så pass mycket större än inkomsterna så äts löneökningarna upp av räntekostnadsökningarna. Nettot är negativt. Det gör att tillväxten faller. Företagen som har fokus på vinst, är inte intresserade av att höja löner när vinsten kommer in sämre än väntat. Arbetstagarna är inte heller så kaxiga vid löneförhandlingarna om arbetsgivaren precis sagt upp ett gäng anställda för att försvara vinsten. Löneökningarna kommer av sig.

Historiska jämförelser haltar. För 10 år sedan (2008-2018) hade amerikanska staten en liten statsskuld. Idag har den mer än dubblats sett till skatteintäkterna (inkomsterna) som finansierar räntekostnaderna om inte staten väljer att låna för att betala räntekostnaderna (dvs budgetunderskott). Årtiondet innan, dvs från 1998-2008, var det amerikanska hushåll som hade en liten skuld sett till inkomsterna. Men ökade den kraftigt fram till 2008. Därefter har den varit stabil sedan 2008 sett till inkomsterna. Men faktum kvarstår. Om man jämför (statsskuld+hushållens skulder) / inkomsterna idag jämfört med för 20 år sedan är bilden annorlunda. Löneökningar leder inte till högre tillväxt, då räntekostnaderna äter upp dem, givet att löner leder till inflation som leder till högre räntor. Alltså haltar historiska jämförelser som många i den första skolan ofta refererar till.

Detta innebär att soft patch och dagens räntor kommer leda till lägre tillväxt, löner som inte fortsätter upp, och därmed inflation som ligger kvar kring 2% alt vänder ner. Detta gör att FED i lugn och ro kan ligga kvar på dagens styrränta om 2,25%. De är inte tvingade att höja.

Vilken skola som kommer bli verklighet kommer vara avgörande. Om det är den första så kommer FED att bli tvungen att höja och då står vi inte bara inför soft patch, utan påföljande recession. Då kommer FED förvisso att nolla räntan på kort tid. Men då är handduken redan kastad. Eller gäller skola två, och då kan FED vila på hanen och förhoppningsvis leder soft patch till återhämtning då räntekostnaderna är hanterbara och ekonomin kan ta nya tag. Något som förvisso kan leda till stigande löner, inflation, räntor och slutligen recession. Men det är en senare biff.

Nyckeln i det här som ni förstår är huruvuda lönerna fortsätter eller ej. Skola 1 eller Skola 2. Jag hoppas och tror på skola 2, men säker kan man inte vara. Vi kommer få viktiga signaler från räntemarknaden såklart. Det har jag skrivit om tidigare. Det finns såklart även en risk att vi rullar över i recession utan höjningar, men risken är klart mindre.

Så utöver räntemarknaden behöver vi även ha koll på lönerna. Löner över 3,5% gör det svårt för FED att pausa räntehöjningarna. Även om tillväxt pekar åt andra hållet.

Nedan chart visar med all tydlighet vad som händer med vinstmarginalerna när löneinflationen tar fart i slutet på konjunkturen.

Men det finns som sagt en EXTREMT viktig aspekt att förstå här. Historiskt när lönerna tar fart i slutet på konjunkturen, så spenderas lönehöjningar, vilket gör att tillväxten, eller låt säga försäljningen också ökar för företagen. Det gör att vinsten ÖKAR, trots att vinstmarginalen faller.

Tänk er ett företag, med försäljning 100, lönekostnad 50 och vinst 50. Sen ökar lönerna med 10% till 55, men försäljningen ökar till 108. Vinsten stiger  från 50 till 53. Marginalen faller från 50 till 49% men det spelar inte så stor roll då vinsten i absoluta termer.

Säg att räntekostnaderna gör att konsumenten inte kan spendera mer än 103, men lönerna ökar ändå till 55, då blir vinsten bara 48. Återigen krymper marginalen till från 50 till 47%, men med den stora skillnaden att vinsten sjunker i absoluta termer. Det är det senare jag är rädd för nu. Vad företagen kommer göra då är att banta lönekostnaderna, dvs göra sig av med folk/sluta anställa…. och då har jag svårt att lönerna drar iväg!

MEN, det finns mycket som pekar på att lönerna kan bli högre framöver.

Men nedan chart bygger ju på att företagen letar folk…. slutar de leta folk så faller den blåa.

Den här visar att många säger upp sig… antagligen för att de känner sig trygga i att hitta ett nytt bättre, roligare och mer välbetalt jobb. Slutar företagen att anställa… så slutar folk att säga upp sig.

Företagen säger också i hög utsträckning att de kommer att behöva höja lönerna framöver. Visst i goda tider med en tajt arbetsmarknad är det så. Men blir det lite sämre så…..

Jag bara säger att: man ska inte ta gift på att lönerna kommer stiga. Det beror mycket på hur soft patch slår och hur sentimentet påverkas.

I veckan kommer svensk inflation, HOX index,  US detaljhandel, NAHB index, inflation från Europa, Philly FED och Empire FED. För att nämna de viktigaste. Men även kanske news från handelsbråket mellan USA och Kina. Kan bli en sell on facts om det fortsätter upp. CNY, kinas valuta, har stärkts ordentligt på sistone. Man prisar in goda nyheter.

Jag förstår vad ni tänker! Hur korkad får man vara. Men själva mellanskillnaden av att sälja idag och köpa tillbaks högre upp kan komma att visa sig vara en väldigt billig försäkring. Försäkring om det inte blir som man tänkt sig!

Faktum är att jag ligger utanför och har inte mycket att sälja. Jag ligger utanför i avvaktan på köpsignal.

Men att ställa sig utanför nu, efter att marknaden korrigerat så kraftigt, och äntligen börjar vädra morgonluft. Är det så smart? Ja det beror på. Är detta en hastig rekyl inför nya bottnar, eller är det början på en ny resa?

Jag hoppas på en ny resa. Underbyggd av att:

1, Vi vill att FED ligger stilla! Vänta och se-läge likt det vi såg 2006-2007. Höja är bättre än att sänka. Men ligga stilla är bäst.

2, Att kärninflation och löner inte rusar iväg (pga softpatch BNP sub2%) och ställer till det för FED, dvs med stigande inflation och fallande tillväxt.

3, Flat vinsttillväxt. Nedrevideringarna bottnar ur snart.

4, Schysst värdering enligt ERP

5, Räntor som inte faller utan är stabila, och där Yieldkurvan håller sig kring -0,5 till +0,5

6, Där ISM mfl inte går under 50ish utan studsar och stabiliseras. Surpriseindex studsar

7, BBB spreadarna är stabila

8, Dollarn går inte under 1,12 mot euron… snarare tvärtom fortsätter den mot 1,18 i första hand, och kanske till och med 1,25 i förlängningen.

MEN, jag är inte SÄKER. Jag vill se styrka och köpsignal.

I en bearmarket är uppgångar väldigt impulsiva och kraftiga och skapar good feel i marknaden. Därför vågar ingen sälja in i dem. Tvärtom tror många att det har vänt och köper. Men återigen sätts nya lows.

Klassiska korrektioner ligger på Fib38 och som bäst kring Fib50. SPX har stämt av sin Fib38 igår. Den kan gå vidare, men jag vill bara säga det. US10yrs är också upp på nivåer som tidigare var stöd. Vad händer där. I min värld var okt-dec förra året oroväckande svag. Därför vill istället se styrka och bekräftelse innan jag blir positiv. Så länge som jag inte är positiv. Är det ännu bara en korrektion i fallande trend. Risken för nya bottnar är överhängande så länge som köpsignalerna inte infrias.

DÄRFÖR säger jag, SÄLJ….. och köp istället tillbaks dyrare.

Det vi inte vill se i år är:

1, Räntorna fortsätter att falla. Jag vet vad ni tänker. ”Var det inte stigande räntor som skapar problem?”. Jo, så är det. Men när marknaden ser problem, då faller räntorna.

2, Yieldkurvan börjar stiga kraftigt, för att korta räntor faller snabbare än långa. Är det någon som får stiga så är det 10-åringen samtidigt som 2-åringen står stilla.

3, FED börjar prata om att sänka. Hellre höja faktiskt, även om det senare leder till problem längre fram. Höjer FED lär nämligen inte räntorna falla…. det är det viktiga.

4, ISM inte drar ner mot 40 och därmed gör det omöjligt för surpriseindex att lyfta, BBB spreadarna inte drar i taket, Vinstrevideringarna fortsätter söderut och gör att positiv vinsttillväxt 19/20 istället blir negativ. Förluster alltså!!

5, dollarn går till 1,05eur

I januari 2008 korrigerade vi först Fib38 (som idag typ), och sen satte vi en ny botten. Sen gjorde vi en fib 50% framåt försommaren, och sen kraschade det. Något liknande lär hända igen om punkterna 1-5 ovan infrias. Infrias däremot punkterna 1-8 ovan så kan vi mycket väl sätta en ny botten, men det är ganska oviktigt. Det viktiga är att börsen lär stå väsentligt mycket högre 3-12 månader ut.

Mitt base case är att man kan göra stark avkastning i år. Det bygger i grunden på att 2,25% i styrränta får konjunkturen att bromsa in, men inte gå in i recession. Räntekostnaderna är inte tillräckligt höga.

Man kan också uttrycka det så här:

Räntemarknaden påminner mig om hösten 2006, då FED hade höjt kraftigt under lång tid, men tog foten från bromspedalen och slutade höja och låg med oförändrade räntor i ett år. Börsen rallade då konjunkturen inte gick in i recession utan tuffade på. Aktiemarknaden däremot påminner om januari 2008 där hösten hade varit svag, men där vi stod inför en stark vår, och krasch under andra halvan. Jag säger bara en sak om det där: Räntemarknaden är smartare än Aktiemarknaden.

Var positiv, men stå utanför och avvakta köpsignal.

Kinesiska valutan är på nivåer som vi senast såg efter G20 när optimismen spirade… om det kommer ut nåt positivt kan marknaden gå nån procent till. Fib50%, säkert. Lång köpsignal? Kanske.

Just nu tittar jag lika mycket på 2-åringen som 10-åringen.

/J

SPX har i stort sett redan stämt av Fib38% nivån, och marknaden är inte längre översåld som på julafton. I en riktig bear market är korrektionerna snabba och intensiva, och när en strimma hopp precis har tänts… ja då vänder det ner med kraft och så är allt över. Knappt innan det börjat. Är det så nu? Jag har ingen aning såklart. Hoppas inte. Några köpsignaler i index har vi inte i alla fall, och trots att 10-åringen får stryk så är det inte på en nivå där jag känner att ”nu är det dags att lämna korrektionen och satsa på ett 30% rally i 6 månader”. Även om jag gärna hade sett att det blir så! Jag hoppas ändå att 10-åringen orkar fortsätta upp mot 2,75-2,80 och därmed drar börsen med sig. Där har vi ett första test av hur många som står på kö att dumpa aktier inför en befarad recession. ELLER, har recessions rädslan kommit på skam, och köparna har tagit över makten. Time will tell… men spännande är det!

Orkar SPX genom Fib38% så väntar nivåerna kring 2,620-2,640. Det är 2-3% till. Med lite tur kan OMX i så fall nå 1,500ish.

Sen har vi alltid trumf kortet… när som helst kan det komma nåt ur handelsdiskussionerna, som ingen väntat sig. Inget man kan ta in i analysen, men man bör vara beredd!

ISM non mfg kom in på 57,6 mot väntat 59,0 och fg 60,7. Svagt. Tjänste- och servicesektorn hänger på tillverkningssektorn. Så brukar det vara, dock inte i samma månad så det är snabba ryck. Tjänstesektorn är viktig, 70% av ekonomin. Det är där jobben skapas. Men även den bromsar in vilket var väntat. Bra om surpriseindex nu kan komma ner. Bra för alla vi som hoppas uppgången ska fortsätta i någon mån.

Jag är ju rädd för stigande löner, har varit det i flera år. Först nu börjar det lukta bränt. Men en vän till mig konstaterade krasst att börsen inte brukar krascha när lönerna stiger. Så sant min vän svarade jag. I slutet av en konjunkturuppgång så faller ofta jobbskapandet  då arbetslösheten är låg och det är svårt att hitta folk ”på gatan”. Om man vill anställda får man locka över från konkurrenten typ. Det är nu lönerna börjar stiga. Om någon blir anställd från att tidigare varit arbetslös och därmed ökar köpkraften i ekonomin, eller folk får lite högre lön, ger samma effekt. Mer pengar aggregerat i plånböckerna. Lönerna konsumeras upp och driver tillväxt. Även i slutet av konjunkturen ganska god tillväxt tack vare att folk får högre lön som de sätter sprätt på. MEN det är inflationsdrivande på ett helt annat sätt än jobbskapandet. Dock med viss fördröjning. När inflationen går över målet, så blir centralbankerna rädda för överhettning, och börja höja. The rest is history. Ex under 2006/7 steg lönerna i USA med över 4% i årstakt vilket gav en stark ekonomi. Men även inflation som fick FED att höja till 5,25%. Visserligen är det gungor och karuseller för vinsterna då ökad försäljning och bruttovinster äts upp av högre lönekostnader. Så nettoeffekten blir inte så fantastisk vinstmässigt. Men min vän har rätt. Just NÄR lönerna drar så går ofta börsen rätt bra och alla är rätt happy. Det är främst lönernas bieffekter som kommer med viss fördröjning som jag vet bara innebär en sak i slutändan. Börskrasch. Så att lönerna nu kom in på 3,2% i årstakt är inga större problem egentligen. Dels för att inflations effekten inte slår genom förrän längre fram och dels för 3,2% i absoluta termer är hanterbart. Det är mer trenden som stör mig. Den har avancerat från 2,5 på rätt kort tid. Det är problematiskt om den fortsätter upp mot 3,5-4%….. för då vet vi säkert att inflationen kommer gå mot 2,5-3 och då vet vi säkert att Powell måste ta till storsläggan….soon or later. Men just nu, just här, så behöver inte löner vara ett problem i sig. Tvärtom, om jänkarna sätter sprätt på pengarna så är det positivt för ekonomin. Vilket gör soft patch mindre djup…. vilket jag tycker är synd, för det är just soft patch som ska få lönerna att hållas tillbaka, och få FED att vila på hanen. Åt bägge hållen. Vi får se helt enkelt!

Nu en liten tillbakablick. Många tittar tekniskt på SPX från januari 2008 och drar paralleller till idag. Vid en snabb blick känner man igen sig. SPX hade stigit i många år och toppade ur i oktober och föll därefter kraftigt och bröt den stigande trenden. I januari var det surt och översålt, men marknaden rekylerade. Närmaste bestämt Fib38%. Typ som idag. Därefter föll den tillbaks snabbt som ögat och satte en ny botten, strax under den gamla. Det var inte muntert då. Men efter den botten gjorde man en Fib50% återhämtning under våren som var rätt kraftfull. Det var nog många som gick på semester den sommaren och kände sig lite bättre till mods. Vi var bara 10% från toppen faktiskt så de flesta portföljerna måste sett bra ut. Men få visste vad som väntade. I mars 2009, bara 9 månader senare föll börsen med 53%. I Q4-2008 gick man in i recession, som sen skulle hålla i sig under hela 2009. Ojojoj, sommaren 2008 såg portföljerna bra ut. Är det detta vi har framför oss? Lite fintar här under januari/februari som gör att vi varken vet in eller ut, och sen en rätt stadig uppgång fram till midsommar som får oss att pusta ut och lägga oss på stranden… för  att därför bli slaktade inför recession 2020? Det är inte omöjligt. Men låt mig analysera vidare. Jag tog mig en titt på den amerikanska 2-åringen, 10-åringen och yieldkurvan 10-2. Hur betedde dem sig? Jo både 10- och 2-åringen föll efter toppen på hösten -07, precis som de gjort sedan i september förra året. Från januari -08 och framåt sommaren när börsen rekylerade så steg räntorna något. Man sålde obligationer. Ungefär som senaste dagarna. Räntorna stiger för att man säljer obligationer och köper aktier. Så allt detta stämmer också. Vad som inte stämmer är att yieldkurvan, efter att ha pendlat mellan -0,5 och +0,5 sedan slutet på 2005 fram till toppen hösten 2007 hade börjat stiga kraftigt och i januari 2008 uppmätte den nästan 150 punkter!!!!!!! Varför? Båda räntorna sjönk ju? Absolut, men 2-åringen sjönk så mycket snabbare. Varför, jo för att FED började att sänka räntan i september 2007 från 5,25 för att drygt ett år senare vara nere på noll. Det gjorde det möjligt för 2-åringen att falla fritt. 10-åringen sjönk som sagt också men inte lika mycket. Därför steg yieldkurvan. Det är en rätt stor skillnad mot idag. Idag sjunker räntorna för att efterfrågan på trygghet är stor. Då sjönk dem för att FED sänkte räntan.

Vad är kontentan av detta? Jo ni vill inte att FED börjar sänka. FED sänker inte om det bara är en soft patch. FED sänker om de tror att vi är på väg in i en recession. Vi vill att yieldkurvan håller sig kring noll, inte skjuta iväg. Räntorna ska inte trenda ner. I bästa fall rör de sig sidledes. I näst bästa fall stiger dem. I sämsta fall sjunker dem. Sjunker dem så ska inte korträntan sjunka snabbare än långräntan. Rabbla detta utantill.

Vilket fick mig att snegla på ännu en intressant period. Sensommaren 2006. Räntorna hade stigit under en lång tid efter en lång rad höjningar av FED. Styrräntan hade nått 5,25%!!!! Konjunkturen mådde bra. Löner och inflation också.  Yieldkurvan hade flackat över och under nollan under lång tid och gjort många oroliga. Att analysera yieldkurvan är inget nytt påfund om man säger så ;-). Då var man också orolig för konjunkturen. FED upphörde med sina räntehöjningar. Räntorna föll tillbaks något, precis som de gjort fram till idag, MEN stabiliserades och till och med steg något i takt med att börsen började ralla och man sålde obligationer. På drygt ett år steg SPX med 30%!!! The last run!

Vad lär vi oss av detta. FED har höjt länge, och troligtvis slutat höja. Räntorna har fallit tillbaks något, och nu då?. Vi vill att de stabiliserar sig, kanske stiger något. Vi vill att yieldkurvan fortsätter att flacka runt nollan. Räntorna ska hellre stiga än sjunka. Stabila är bra. Ungefär det som hänt hittills.

Den stora iakttagelsen är egentligen att FED höjde till 5,25% till år 2006. Sen slutade man höja och låg kvar utan att göra nåt under ett år. Till september 2007. Då började man att sänka. Det här är en stor förklaring varför det blev som det blev mellan sensommaren 06 till sensommaren 07, och från sensommaren 07 till sensommaren 08. Du vill inte att FED börjar sänka. Du vill att  de ligger stilla.

Vi har att välja mellan:

Rally på 30%, eller en Fib50% rekyl och sen krasch.

För att få rallyt vill vi att att yieldkurvan flackar runt noll, och inte drar i väg. Vi vill att räntorna är stabila till stigande. Inte fallande. Vi vill inte att FED gör ett skit, framförallt inte sänker. Hellre höjer. Rabbla, lär er utantill!

Vad tror jag? Jag tror våren kan bli fin. Jag tror på en Fib50. Den får man ju oavsett om det blir rally eller krasch tydligen :-). Från botten i december eller en ny botten om några veckor? Vet ej. Men det spelar kanske inte så stor roll. Efter våren och Fib50 då? Jag vet inte…. låt oss titta på räntorna och försöka analysera läget då. Nu vet vi ju skillnaden mellan juli06-sep07 och sep07-sep08…. så då måste det ju gå att analysera igen tänker jag.

Som jag har skrivit tidigare. Rekylen tog oss från 100 till 80. Frågan är inte om vi ska till 90, utan om vi från 90 ska till 110/120 eller 50. Även om vi når 110/120… så ska vi tids nog till 50-60.

Godnatt

/Jonas

I år kommer en massa fonder tvingas lämna PPM och pengarna ska tydligen läggas över i AP7. Man kan tycka mycket om det där. Jag har skrivit en del. Det är bra att man stänger ner dåliga fonder eller fonder med dåliga bolag bakom. Det är mindre bra att man stänger ner bra fonder med bra bolag bakom. Det kanske man ändå skulle kunna leva med om det inte vore för det största problemet. Att det finns kvar en massa dåliga fonder på fondtorget. Det fan skamligt hur inkompetent skött det är!

Pengarna läggs över i AP7. Jag undrar, bör alla verkligen ta så pass hög risk?

Är Ap7 en bra aktiefond.

Senaste månaden samt 3 månaderna är den ner 6,7% resp 12,9%. MSCI World med återinvesterad aktieutdelning är ner 6,1% resp 12,7%. De har alltså tagit bort belåningsgraden som de hade tidigare. Det är nog riktigt givet var vi befinner oss i börscykeln. Men ska Världsindex ner 30-40% nån gång de närmaste åren… ja då kommer AP7 också gå ner lika mycket. Minst. Fattar svenska folket det här?

I media återges AP7 som duktiga i sin förvaltning. De har 5 stjärnor i Morningstar.

Senaste 5 åren är den upp med 87,9%. Index, MSCI World NTR, är upp 76,4%. Bra jobbat eller? Nej jag tror tyvärr inte det. De har jobbat med belåning under den här tiden. Exakt hur mycket och när vet nog bara de själva. Men för att utvärdera dem hade man behövt den här datan. Men om man tar 87,9/76,4 så får man 1,15. Låt säga att de jobbat med i snitt 15% belåning under de här 5 åren. Då har de egentligen gått som en indexfond/etf. Har de jobbat med högre belåning, då har de gått sämre. Har de jobbat med lägre, har de gått bättre. Jag har inte svaret men jag är rätt säker på att belåningen har i snitt inte varit lägre än 15%. De har alltså inte slagit index i så fall. Hur bra jobbat är det?

Rätt bra med tanke på att de har 5 stjärnor eller? Ja skulle säga att det säger mer om hur dåliga andra har varit.

Eller? Njae, USA väger väl typ 60% i världsindex och ett gäng aktier med FAANG i spetsen har gått som raketer. Har man inte varit överviktad dem så har det varit svårt att slå index. Givet att många förvaltare är skolade i värde vs pris, så kan man ha viss förståelse, eller snarare förklaring, varför inte fler fonder gått bättre. Men då blir det samma gamla visa. Varför ska vi hela tiden hitta ursäkter till förvaltarna? Antingen skapar man alpha eller inte. Är det inte så enkelt?

Sen tillhör jag ju dem som anser att den mest rättvisa utvärderingen av en prestation görs mellan topp och topp, eller botten och botten. Dvs från toppen -07 till kanske toppen förra året, eller botten mars 09 och när botten nu kommer inträffa. Varför? Jo för att investerare måste utvärderas utifrån en riktig bull OCH riktig bear period, för att se totalt hur det gått.  Annars kan vi aldrig veta, som Buffett brukar säga, vem som badat utan badbyxor…..

Måste ändå avsluta med att säga nåt bra om AP7.

Givet er storlek är det inte lätt med aktiv förvaltning. Det fattar inte alla. Men instrument ska köpas och säljas också!

Tur eller skicklighet, det vete fasen, men det faktum att ni låg belånade under många år när börsen steg har varit till gagn för många ovetande pensionssparare. Att ni nu verkar ligga hyfsat obelånade är bra. Oavsett om börsen ska upp eller ner. Man kan säga att ni tagit hem en vinst efter många goda år. Kan ni inte lova mig att inte ta upp belåningen förrän den dagen OMX eller motsvarande, gått ner under 1,000. Dvs mitt under brinnande krasch, så ska ni våga ladda på igen. Då kanske ni kan göra om samma reptrick igen. Tur eller skicklighet, det lär vi aldrig få veta.

Veckan som kommer är ganska makrofattig. ISM för tjänstesektorn och Core CPI från USA är av vikt typ. Utvecklingen av handelsbråket kommer ta en del plats i media. Jag kommer kika på den kinesiska makrodatan. Hojtar till om nåt sticker ut.

Kommer ni ihåg att jag skrev att höstens korrektion handlade om att marknadssynen gick

FRÅN:

”En stark konjunktur med 17% vinsttillväxt inför kommande år, en duvaktig Fed och en ERP på dryga 2% (baserat på 19 estimat)

Klarar vi det så kanske det blir rally. Eller hugger recessions rädslan tag i oss igen?

————————————

Simon Blecher, Sverigeförvaltare på Carnegie, har bloggat om börsen, och han är sin vana trogen. Han är positiv när många andra är negativa.

http://www.carnegiefonder.se/epiroc-nytt-innehav-i-sverigefonden/

Även om han skriver att man ska undvika börsen om man tror att världen ska gå under, så är det min tolkning att han anser att vi har ett köpläge just nu. Det som förvånar mig är inte att han tycker att börsen är köpvärd. En sann värdeförvaltare som Blecher fäster inte så stor vikt vid börsens P, utan försöker bilda sig en uppfattning om värdena som finns där istället. Låt oss lite förenklat kalla det för vinster, eller E. Han stirrar inte på några börsskärmar dagarna i ända (P), utan lägger tid på att förstå (E). När kombon mellan PE blir tillräckligt låg, dvs värdena är stora i förhållande till priset man betalar, så är han positiv. Det är han nu! Det jag gillar med honom är att han ofta sticker ut hakan när många baissar. Det är inte så konstigt då det ligger i linje med attraktivt PE och en värdeinvesterares strategi. Ibland faller kanske E snabbare än P, och då är det inte så. Men oftast är det inte så. Hursomhelst, det som ändå förvånar mig är inte att han är positiv till börsen, för det skulle jag också vara sett till dagens multiplar, utan hur han kan vara så säker på att vinstprognoserna stämmer. För det är samma sak som att vara säker på att vi inte möter någon recession. Att säga att man ska köpa aktier nu är samma sak som att säga att man är säker på att lågkonjunkturen dröjer. Hur kan han veta det undrar jag?

En annan sak som jag inte heller riktigt håller med om är att han tror börsen blir en bra placering på fem års sikt. Där är jag tveksam. Jag tror sannolikheten för en recession inom 5 år är näst intill 100%. Jag bygger det på att den Amerikanska arbetsmarknaden i ett större perspektiv är så pass tajt att förr eller senare drar lönerna upp mot 4% och det drar med sig inflationen mot 3% och en FED med styrränta upp mot 3%+, och sen kan man enkelt extrapolera vad amerikanska hushåll, företag och staten får betala i räntekostnader, och då blir det mindre över att konsumera och investera för…. och då mina vänner brukar festen, med en viss fördröjning, vara slut. Sedan 60-talet har OECD länderna upplevt sammanlagt 110 nationella recessioner. Cirka 85 av dem går att härleda till ovan utveckling. ”En stark konjunktur skapar jobb. Under många år rekryteras många direkt från gatan utan lönetryck. I slutet av konjunkturen finns det inga kvar på gatan och då måste man ta från konkurrenten, då stiger lönerna för att annars byter inte folk jobb, lönerna sprider sig till alla andra, då stiger inflationen, då stiger räntorna, då minskar konsumtionen, SLUT. En långvarig högkonja är kapitalismens recept på lågkonja”.

Så varför är inte börsen bra på 5 års sikt? Det är faktiskt enkel matte.

OMX ligger idag på 1,435. För att det ska vara attraktivt att vara investerad på 5 års sikt bör man väl få cirka 8% årlig avkastning? Det är det historiska snittet sen 60-talet typ. Säg att med lite ränta på ränta effekt så blir det 50% totalt. Då ska OMX stå i 2,152 om 5 år, dvs i januari 2024. Det är nu det börjar bli intressant. Börsen har en tendens att minst halveras från toppen vid en recession. Logiken bygger på att vinsterna brukar falla med c25-30% och sen tar multipelkontraktion hand om resten. Jag har ju tidigare tagit ut OMX 860 som mitt tekniska recessions target. Det rimmar dessutom med en halvering av den tidigare topnivån 1,720 från 2015. Risken är mycket mycket stor att vi når 860 inom 5 år. Jag vet dessvärre inte när, bara att risken är hög. Då kan man analysera det så här.

Om OMX når 860 i år, så måste den stiga med 150% (dvs till 2,152) mellan 2020 och 2024. Det är 26% årlig avkastning i 4 år.

Om OMX når 860 nästa år, så måste den sen stiga 150% på drygt 3 år. Eller med 36% om året.

Om OMX når 860 år 2021, så måste den stiga 150% på drygt 2 år. Eller med 58% om året.

Om OMX når 860 år 2022 så måste den stiga 150% på ett år.

Detta för att ett köp idag på 1,435 ska ge cirka 8% om året. Trots recession.

Som kuriosa kan nämnas att OMX efter botten i mars 2009 steg på ett ungefär 83% första året, 102% på två år, 98% på 3 år, 119% på 4 år och 144% på 5 år. Dvs återhämtningen efter botten var explosiv. Sen tog det en bra stund innan det började röra på sig igen.

Vad är konklusionen av detta?

Jo att antingen vet Blecher om att det inte ska bli någon recession under de här åren, och då är vi många som är nyfikna vad han bygger den teorin på, vilket i sig förtjänar ett blogginlägg.

Eller, som jag tror, har han ingen aning om det blir recession eller ej. Vilket är helt ok. Men hur kan han känna sån tillförlit till sina estimat om man inte har den blekaste om det blir recession? Epiroc lär ju inte ta sig genom en recession obemärkt.

Analytiker brukar ofta ta cred när deras estimat stämmer, men om det händer nåt stort som gör att de inte stämmer, då argumenterar de att det inte går att prognostisera den typen av händelser. Men vad säger det om de prognoserna som stämmer? Den verkligt insiktsfulle inser att vi saknar prognosförmåga. Men om vi har tur att inget särskilt händer under en period, då har det oftast lönat sig att köpa billigt och sälja dyrt. Problemet är att när det händer nåt stort så tenderar det att äta upp en stor del av de vinsterna som man samlat på sig under den lugna perioden.

Men jag tror inte förklaringen ligger i detta heller. Att stå utanför marknaden och undvika krasch är det absolut bästa som siffrorna ovan visar. Men det bygger på en liten viktig sak. Inte så liten heller. Det gör att man har stålmage att köpa på bottennivåerna. Står man utanför hela vägen ner, och sen inte vågar tanka kring lows, och sen repar sig börsen kraftigt och man inte vågat göra nåt. Ja då får man inget vackert resultat heller. Blecher vet detta. Om ni tycker det är svårt att veta vad man ska göra idag. Vänta till vi är på OMX 860. Tror ni det är lätt att köpa där? Ni kommer vara så jävla malliga att ni suttit på cash hela vägen ner att ni inte vågar sätta en spänn av dem på börsen…. för där kommer det vara illrött. Om ni tycker det baissas idag så är det inget mot vad det kommer göras då. Då kommer baisse vara religion. Jag har varit med 2002/2003 samt 2008/2009. Man har inte många att tugga aktier med.

Rådgivare och kapitalförvaltare tänker så här: Just eftersom många av er inte köper på lows, så ska ni inte ligga på cash idag heller. Ni kan gott ligga i marknaden och uppleva recession, och återhämtning, någon gång inom de närmaste 5 åren. Det kanske inte blir 8% i årsavkastning. MEN, avkastningen blir inte så fantastisk om ni står utanför och inte köper in er på bra nivåer heller.

Vad tror jag själv? Jag tror ju på recession 2020 alt 2021. Det är lika mycket en prognos eller icke prognos. Nästan som Epiroc. Jag antar att 35% räntabilitet på EK inte håller vid en global recession? Det gör att jag står utanför. Med ett passus. Om det visar sig att recessionen dröjer till 2021, så lär det bli ett glädjerally rätt snart, och det vill jag gärna vara med en runda på. Väl medveten att det inte är någon Buy and Hold strategi som gäller. När OMX i framtiden sen når nivåer under 1,000 då kommer jag tanka aktier igen, och de som läser bloggen lär veta det. Jag är också slav under value investing och motvallskärring av mig…. så det kommer inte vara några problem.

Det kanske låter som att jag är negativ mot Blecher. Det är jag inte. Jag gillar honom skarpt. Dessutom delar jag hans syn att detta förmodligen är ett köpläge och inte upptrappningen inför den stora börskraschen. Den kommer senare. Det enda jag inte håller med om är hans råd, köp idag – och var nöjd om 5 år. Jag skulle istället omformulerat det till köp idag – använd stopp loss – ta ut target och sälj efter rally – invänta börskrasch – köp kring lows….. men sen var det där med att prognostisera börsen….hmmm.  Det går ju inte. Knappt prognostisera bolagsvinster heller, särskilt inte när nåt oväntat händer 😉

Lycka till där ute!

Som jag trodde gillade inte marknaden den svaga ISM siffran. Samtidigt kan det inte kommit som en överraskning. Soft Patch och ISM upp mot 60 lirar inte. Att marknaden är så svag har inte så mycket att göra med soft patch egentligen, utan rädslan att det ska rulla över i recession. För att få en sentiments förändring så krävs det att ISM mfl bottnar ur från låga 50 och vänder upp, samtidigt som man slår förväntningarna. Då får man stöd av surpriseindex.

Jag noterade att EPS tillväxten för SPX-19 trillat ner från 17% till dryga 7% på bara nån månad. Det är rimligt och i linje med soft patch. En stabilisering ovan 0% hade varit tacksamt och borde lira med ett surpriseindex som studsar.

I Asien var det muntra toner som håller i sig idag. Minister möte mellan Kina och USA den 7-8 januari gör marknaden glad. Samtidigt rör sig inte valutan CNY vilket gör mig misstänksam att detta bara är rök utan eld. Även om det mesta kretsar kring räntor och framtida konjunktur, så kommer handelskonflikten vara en nyckelkomponent för sentimentet i år.

Vissa FED ledamöter har nu börjat tala om att FED bör avstå från att höja under första halvåret i år…. ja det var ju oväntat! Vissa i marknaden börjar ju rent utav tro på sänkningar. Även om jag tycker att sommarhöjningen -18 till 1,75% borde varit den sista så tror inte jag på sänkningar riktigt. Sänkningar kommer den dagen recessionen flåsar oss i nacken. Då lär man göra som vanligt, alexanderhugg från 2,25 till 0%. QT lär man inte heller röra, vilket jag tycker är rätt och riktigt. Det är bra om FEDs balansräkning bantas inför nästa kris. Jag anser att det i förlängningen är en viktigt förtroendefråga. Notera att banta menar jag ta ner ”Bank Reserves” på skuldsidan. Inte Money in circulation. Ibland läser man artiklar där det skrivs om hela balansräkningen och hur den bör tas ner mot noll. De som skriver detta förstår inte penningpolitik i en fiat ekonomi.

I skrivande stund ligger den på 1,660mdr (mindre än 10% av både BNP och Statsskuld). Givet att QT är på 50mdr i månaden, så borde de vara klara en bit in på 2021. Det lär dem inte hinna innan recessionen…. men den borde vara tillräckligt liten för att visa att ”vi hanterade det rätt bra sist”

https://www.federalreserve.gov/monetarypolicy/bst_recenttrends.htm

Det kom kärninflationsdata från Europa. Den kom in på 1,0% mot väntat 1,0 och fg 1,0. Jag tror jag ska sluta rapportera den, och istället hojta till om nåt händer. Att Ingves sa att han funderar på att höja nästa gång under andra halvåret 2019 vittnar om att Draghi inte kommer göra ett skit i år. Tidigast våren 2020 typ.

Jag ser utvecklingen i den Amerikanska 10-åringen som något negativt. Det har nog de flesta förstått. Men jag noterar att här nere vid 2,50ish finns en del tekniska stödnivåer… som ändå kan vara värda att hålla ögonen på närmaste veckan….

Intervju 16:15 idag med Powell, Yellen och Bernanke… för alla centralbanksnördar

https://www.aeaweb.org/conference/2019/preliminary/1090

Amerikansk jobbdata kom precis in på 312k nya jobb mot väntat 177k och fg 176k (uppreviderat från 155k). Sinnesjukt stark siffra. Jag undrar om det är säsongsmässigheter eller outliers som spelar in. Eller är det bara sista ”högkonja-pusten” innan ekonomin saktar in? Jobbdata är ju som bekant inte leading. Dock får jobbdata konsekvenser för framtiden då den påverkar framtida räntor, tillväxt och penningpolitik. Så den är både lagging, men ändå leading samtidigt. 312k nya jobb innebär en jobbskapar takt på nästan 2,5% på årsbasis (312′ * 12 / 156m), vilket lirar med 3,5% BNP tillväxt. Som ni förstår är detta inte uthålligt. Särskilt inte i en arbetsmarknad som sägs vara tajt på ett sätt där det är svårt att hitta folk. Arbetslöshetssiffran, som jag inte rekommenderar någon att följa, kom in på 3,9% mot fg 3,7%. Trots sånt starkt jobbskapande så steg den. Dvs folk utanför arbetsmarknaden måste ”kommit in” i arbetskraftsutbudet igen. Hur fan står det till med slacket egentligen?

Lönerna då? De kom in på 3,2% mot väntat 3,0 och fg 3,1. Mycket starkt, och här finns inga baseffekter att skylla på. Den starkaste på över ett decennium. Siffran lirar med en inflationstakt på 2,2%. De som är skolade på sättet att lönerna alltid drar i slutet av en cykel oavsett om tillväxten bromsar in eller ej får delvis vatten på sin kvar. För FED är detta ett problem om lönerna fortsätter upp trots att soft patch kickar in, då det för med sig högre inflation, trots lägre tillväxt, vilket tvingar dem att höja.

Jag tillhör fortfarande lägret som säger att trillar tillväxten ner mot 1,5-2% nästa år, så kommer inte löner, och därmed inflation, att fortsätta. Vilket gör att FED kan pausa sina höjningar i lugn och ro. Men det är en stark siffra, helt klart!!!!

Löner på 3,2% och jobbskapartakt på 2,5% ger 5,7% i ökad köpkraft. Nominell tillväxt på 5,7% (fördelat på 3,5 realt och 2,2% inflation) ger god hjälp till föreagens försäljning och vinster. Ur ett marknadsperspektiv blir säkert marknaden glad av detta. Ingen inbromsning här inte. Den blir lika glad för den här siffran som den blev ledsen för ISM igår.

Ur mitt perspektiv är det ändå lite tvärtom. Gårdagens siffra var ju bra då den pekar på soft patch och uteblivna räntehöjningar framöver, och den här gör precis tvärtom.

Det fina med jobbdata är att den är lagging. Först kommer tillväxt, sen skapas nya jobb, sen högre löner när man inte kan anställa från gatan, sen stigande inflation. Det är bara FED som har bekymret att lista ut allt innan, och inte efter. Sen att deras agerande påverkar hela kedjan gör det ännu klurigare.

Vi får se om jobbsiffran gör marknaden glad på riktigt…. för då bör man sälja 10-åringen ikväll!

Trevlig helg

/Jonas

ps. US PMI för service sektorn kom precis in på 54,4 mot flash 53,4 och fg 54,7. Not too bad. Lirar med arbetsmarknadsdatan. Det är ju i tjänstesektorn jobben skapas. Men ni vet tumregeln trots allt? Service PMI har alltid laggat Mfg PMI….. så har det i varje fall varit historiskt! ds.

Antingen blir det recession 2020, eller inte.

Jag har länge haft ögonen på the mother of all safety, den amerikanska 10-åriga statsobligationen. Att den är så stark (dvs priset stiger och räntan sjunker) är en dålig signal och pekar mot recession. Att den inte vände upp kring 2,75-2,80 gjorde mig mycket besvärad eftersom jag har en fundamentalt positiv bild. Jag står än så länge utanför på grund av detta.

Nordea visar ungeför samma sak i grafen nedan. Dvs att räntemarknaden idag tror på recession 2020.

Om vi får recession 2020, så stämmer mitt gamla scenario:

Börstopp 2018 (Msci World toppade i september) – Börsnedgång, Soft patch samt Konjunkturtopp 2019 – Börsbotten och recession 2020.

(observera att soft patch innebär konjunkturtopp då tillväxten ändå är positiv under 2019)

I rena siffror betyder detta att OMX är på väg mot 1,250 (-10%) i första hand. Vilket inträffar i år, för att därefter fortsätta mot 860 (-40%) i början av 2020. Stora marknadsbottnar har en tendens att inträffa i mars. Så why not!

Sen faller det ju inte 40% linjärt. Nej vi lär ha minst en, troligtvis två, rätt snabba korrektioner som brukar vara av storleksordningen Fib38%. För de snabbfotade finns det ju pengar att tjäna, och efter Q418 ras är det inte omöjligt att vi inom kort står inför en sådan här.

Men jag måste tyvärr erkänna att  i skrivande stund, så är det detta mörka scenario som räntemarknaden tror på just nu!

Men har dysterkvistarna rätt?

ELLER, är detta bara en stor fint mitt i all konsensus baisse? Ett sätt för marknaden att skaka av sig svaga händer precis som man gjort så många gånger förr.

Finten skulle då manifesteras av att marknaden tvärdumpar 10-åringen vars ränta stiger kraftigt, och etablerar sig klart över 2,80%, helst 3%. Detta skulle då vara samma sak som att ”recession 2020″…. glöm det, det blir inget!

Då är det en ny spelplan, som faktiskt var min ursprungsplan från i höstas.

Börstopp och soft patch 2019 – Börsnedgång, konjunkturell återhämtning och konjunkturtopp 2020 – Börsbotten och recession 2021

Det enkla caset bygger på att soft patchen får en helt avgörande effekt:

FED slutar höja, och övriga centralbanker börjar inte höja.

Detta får i sin tur två effekter:

1, Räntekostnaderna blir inte så höga att de stjälper konjunkturen, vilket de hade fått om centralbankerna fortsatt höja

2, Räntorna slutar stiga, vilket är gynnsamt, allt annat lika, för tillgångspriser. (baserat på att alla tillgångar värderas efter framtida kassaflöden diskonterade med en ränta)

Inträffar detta scenariot kan OMX gå till 2,000 (+40%) i år.

Vad är konklusionen:

Jag vill gärna tro på detta scenario, men vågar inte positionera mig så länge som köparna tankar 10-åringen. Den måste vända för att jag ska våga!

Vad kan få dem att ändra sig?

Makrodatan är ofta leading, men dessvärre inte tillräckligt leading för att vi ska kunna undvika förluster. Exempel. ISM siffran för oktober-08 kom in i början av november på 38, och flaggade för att recession var i antågande. SPX bottnade i mars 2009 och stod man utanför marknaden under den här tiden så undvek man en nedgång på 30%. Det är ju trevligt. Problemet är att SPX toppade ur i november 2007, dvs ett helt år innan ISM siffran, och fram till nov 2008 hade det hunnit falla med hela 40%. Logiken är att ISM hade aldrig kunnat flagga för recession hösten 2007 för att USA befann sig aldrig i recession under större delar av 2008 utan det var först under fjärde kvartalet som det surnade till rejält. Visst konjunkturen var på nedåtgående, men det är lätt att konstatera med facit i hand. Även tidigare, ex 2006, hade konjunkturen hackat till lite, vilket inte ledde till nån recession.

Den enda faktorn som faktiskt flaggade för att detta inte kommer att hålla var det faktum att FED höjt till 5,25% styrränta, och tog man hushållens skulder under 2007 gånger den räntan de betalde och ställde i relation till deras inkomster, så hade man insett att det blir mindre över till investeringar och konsumtion.

Det kan ändå vara intressant att översätta ovan till ex PMIs.

Om man tänker sig att soft patch leder till recession, så ska PMIs ner mot först 50, och sen 40. Om man tänker sig att soft patch leder till återhämtning, så ska de först ner mot 50 och sen repa sig därifrån. Eller åtminstone stabiliseras.

ISM kom precis in på 54,1 mot väntat 57,6 och fg 59,3

New order kom in på 51,1 mot fg 62,1

SLAAAAKT, MEN det här är inte Recessions siffror, det är Soft Patch siffor!!!

Jag blir glad för att:

1, jag har trott på soft patch länge, men datan, särskilt ISM, har inte viljat vika. Förrän idag

2, Soft patch pungslår FED, och gör det omöjligt för dem att höja. Det gillar ju jag

3, Så här dåliga siffror, jmf förväntningarna tvingar ner Surpriseindex till låga nivåer. En förutsättning för vändning i framtiden är att dåliga siffror vänder till det bättre, och slår förväntningarna. Detta är ett steg åt det hållet.

4, Men det går inte att utesluta att den här siffran bara var ett steg närmare recession och ISM kring 40…. typ det förloppet vi såg under 2008. Time will tell.

Hursomhelst, skulle inte förvåna mig om marknaden skräms av denna siffra och gör att sentimentet surnar till och vi handlar ner. Men det i sig betyder egentligen ingenting.

Håll koll på 10-åringen!

Godkväll!

Året öppnade svagt, men nu ser det ut som om köparna tagit över stafett pinnen. Jag hade gärna sett att januari blev en bra månad. Eller blir det som 2016 efter en stökig höst. Då var det inte många som trodde 2016 skulle bli ett bra år! Trots detta är jag inte positiv ännu. Svagheten i den Amerikanska 10-åringen måste upphöra innan jag vågar tro att säljarna på riktigt är klara. Det är en deal breaker för mig. Noterar att samtidigt som 10-åringen gått ner, så har även 2-åringen gjort det. Spreaden har inte förändrats. Surpriseindex är på medelnivåer. För att tro på en botten så skulle jag gärna se att den var riktigt nedkörd. Frågan är om veckans data kommer in så pass risigt relativt förväntningarna att vi kan nå dessa nivåer?

Från USA kom data över bostadspriserna i förra veckan. Case Shiller Index (för oktober) kom in på 5,0% YoY mot väntat 4,9 och fg 5,1. Egentligen inget att orda över. Priserna är i absoluta termer ganska flat, vilket säsongsmässigt är rimligt. Det är först när februari/mars siffrorna kommer in, som alltså publiceras i april/maj, som det säsongsmässigt brukar lyfta. Jag tror att priserna får det svårt att lyfta i USA den här gången av många skäl. Det gör att datan som kommer in framåt vårkanten kommer att vara svag. Huspriser-Hushållens balansräkning-Konfidence-Konsumtion är som ni förstår viktiga saker. FED vet detta. Marknaden vet också om detta. Läste nånstans att den inprisade sannolikheten för NOLL räntehöjningar av FED i år ligger på 89%.

Nedan graf tycker jag egentligen inte är särskilt bra. Skulle dagens nedgång i SPX motsvara en 10-åring på 1,25%. Skulle inte tro det. Den räntan har vi om FED sänker till noll, vilket de gör när recessionen rullar in över oss. Då skulle det betyda att SPX redan prisar in detta… vilket jag hävdar är helt fel. Däremot, om marknaden börjar tro på att det ”bara” blir soft patch, och därefter återhämtning…. ja då kan marknaden mycket väl dra 30%.

Finansinspekltionens chef Erik Thedeen var intervjuad i DN, och sa att han tycker det är mycket positivt om bostadspriserna går ner några procent. Jag förstår om många där ute tycker detta är en smått provocerande kommentar, men jag måste faktiskt instämma. Han menar inte att det är positivt i sig att priserna faller. Han förstår, precis som jag brukar predika, att det är inte priserna som driver skuldsättning, utan tvärtom. Om priserna sjunker något, så innebär det att lånelöftena är mindre generösa, och det i sig har förhoppningsvis att göra att hushållen inte tillåts skuldsätta sig lika aggressivt. Lägre skuldkvoter, eller rättare sagt, noll tolerans mot skuldkvoter över 5 är mycket önskvärt, även om det innebär att priserna går ner något. Sen måste man vara pragmatisk. Om skulden stiger för att någon som bor i hyresrätt köper en bostadsrätt, med rätt nivå på belåningen, så är inte det negativt. Negativt är det när någon, oavsett om de är inne i marknaden eller ej, tar lån som innebär överskuldsättning (där man även bör ta hänsyn till Brf skuld)

Det kommer en hel drös viktig data i veckan. Richmond FED PMI, som jag knappt följer, kom in extremt svagt i förra veckan. Chicago PMI, som brukar lirar med ISM, kom in klart bättre än väntat. Mixad bild.

Tyska Mfg PMI kom in på 51,5 mot flash 51,5 och fg 51,8. Den europeiska motsvarigheten kom in på 51,4 mot flash 51,4 och fg 51,8. Lirar med rådande soft patch.

Från USA kom Mfg PMI in på 53,8 mot flash 53,9 och fg 55,3. Den är svag… imorgon kommer ISM.

Jag kommer uppdatera datan här allt eftersom den kommer in.

Have a nice one!

ps. Säljtrycket senaste månaderna har varit massivt, därav lägre priser. Men bakom varje såld aktie finns en köpt aktie. I tider som de här, men även i hausse, försöker jag förstå vilka som står på andra sidan. De får sällan någon uppmärksamhet, så det brukar vara rätt knepigt att lista ut vem det är. Nu läste jag på seekingalpha att US Insiders har storshoppat under Q4. Betyder det att de vet nåt, eller de bara är färgade av nuvarande intjäning? Svårt att säga såklart…. men ett är säkert. De hade inte köpt om de tror att vinsterna kommer att halveras inom ett år eller två. ds.

I oroliga tider, som nu, får man höra både den ena och andra dumheten, eller i bästa fall missuppfattningen. Marknaden beter sig som en svamp och suger upp den ena felaktiga analysen efter den andra.

För det första vill jag tacka alla trogna och initierade läsare under året. Utan er är det inte kul att skriva. TACK!

Som vanligt har man både haft rätt och fel, och det har blivit både bra och dåligt. Allt i en salig blandning. För ett år sedan trodde jag på scenariot ”börstopp 2018 – börsnedgång och konjunkturtopp 2019 – recession och börsbotten 2020”. Räntor, FEDs planer, den tekniska bilden m.m. pekade på detta. Det som egentligen var the MEN var att löne- och inflationstrycket var relativt klent, vilket fick mig att tvivla på att FED skulle höja 4ggr. Jag trodde på max två, givet inflationsutsikterna då. Så här i efterhand fick man rätt i scenariot, men fel kring FED. Inflation och löner lyfte förvisso med ca0,5% vilket motiverade ytterligare höjningar från FED, men framförallt har FED höjt med mer än jag trodde. Mitt scenario ”börstopp 2018 och recession  2020” började jag också överge under året. Detta för att jag började tro mer på soft patch, vilket i sig kommer tvinga FED att sluta höja, vilket i sig är ett skäl till att vi UNDVIKER recession. Värderingsmässigt var jag skeptisk till amerikanska aktier under sommaren. Aktieriskpremien, dvs inversen av PE, minus långa räntan, var på klart oattraktiva nivåer. Detta samtidigt som FED var fast i sin hökighet. Not good. Men jag trodde aldrig på att man skulle sälja för att sen köpa tillbaka 2 år senare efter börskrasch. Anledningen var att övriga marknader som Europa, Japan och utvecklingsmarknader handlades till väldigt generösa aktieriskpremier. En riktig börstopp innebär att det mesta är hyfsat OATTRAKTIVT. Så jag manade till försiktighet, men det var faktiskt inom ramen för en fortsatt bullmarket. Jag såg även att FED var hökig på ett sätt som bidrar till inbromsning, men att FED skulle bli tvingade att börja dra tillbaka sina hökiga kanoner och revidera ner målräntan, just pga inbromsning. Men inte pga recession. De gör det för att undvika recession.

Var står vi nu?

Som Andreas, en av bloggens läsare, påpekade ska man äga aktier i januari. Men frågan är om man ska äga aktier under resten av året?

Jag tittade lite på MSCI World.

1, Den har nära retracerat 50% av 2016 uppgången

2, korrektionen ligger på 18%. Om detta är en korrektion inom ramen för Bull market, då borde den vara i princip avklarad nu. Nästa steg är bear market och då ska vi ner mycket mycket mer. Inte utan uppstudsar lite då och då.

3,  Trendlinjen från 2009 är fortfarande intakt

4, Korrektionen 2015/2016 uppmätte också 18%.

Så antingen har vi ett köpläge här, eller så är vi i slutet av början på större problem. Problem som stavas recession. Som innebär att vinsterna faller med 20-30%. Det störiga är att vi inte kan leta efter tecken på recession idag. Du kommer inte hitta några. Du kommer hitta dem först nåt kvartal innan den slår till, och då har vi i regel rivit av halva nedgången. Typ -30% från toppen…. från 100 till 70. Då är det oftast 30% kvar, dvs från 70 till 50. Att sälja på 70 är inte kul. Det är därför de flesta följer med hela vägen ner. Redan idag när börsen tappat 18%, från 100 till 82, så tycker folk det är motigt att sälja. Till och med när de varnas för att börsen kan stå i 50 om 1-2 år.

Så tänk dig att vi står på 82 nu (-18% från toppen). Om recession väntar där framme så kommer det att gå till ungefär så här. Vi studsar från 82 till c90. Därefter börjar nästa nedgång mot 70. Där studsar det mot c80. Därefter faller det till 50…. som utgör botten.

Mitt base case från förra året ”börstopp 18 – konj topp/börsnedgång 19 – recession/börsbotten 20” går inte att utesluta. Risken är ganska hög. Blir det så här kan man sikta in sig på OMX 1250 i första hand, och i andra hand <900. Botten någon gång under 2020. Not fun!!!!

Men detta är inte längre base case.

Mitt nya base case är:

”börstopp/soft patch 19 – börsnedgång/konj återhämtning 20 – börsbotten/recession 21”

Det stora skälet är att jag tror inte att recession kan skapas med 2,25% styrränta i USA, och nollränta i resten av världen. Räntekostnaderna är tillräckligt höga för att skapa inbromsning, men tillräckligt små för att inte skapa recession. Däremot i slutet av 2020 när FED ligger på 3,25 (efter typ 4 höjningar under återhämtningen) och Europa ligger på 1%. Då är det bättre förutsättningar för recession 2021. Men jag kan ha fel.

Översatt till siffror blir det från 82 till 120, och sen en 5-vågs rörelse ned till 50.

Trots detta står jag utanför marknaden nu. Dels för att det kan bli värre börsmässigt, innan det blir bättre, och dels för att jag inte är säker på mitt base case.

Den avgörande köpsignalen är att den amerikanska 10-åringen etablerar sig över 2,92-3,08%. Då ska man vara med igen, för att utrycka det enkelt.

Någon tänker, amen jag klarar inte tajma marknaden och det verkar ju som om vi ska nå ”50” alldeles oavsett. Frågan är om vi ska till 120 först, eller bara 90.

Står man utanför marknaden idag så har man ångest att missa både studs eller ny all time high, och samtidigt vågar man inte köpa med tanke på marknadspessimismen. Sitter man i marknaden så har man ångest för att man inte sålt då nedgången blev kraftigare än man trodde. Samtidigt som man vill sälja för att undvika en större nedgång så vill man inte sälja precis innan en uppgång tar fart. Oavsett om det är en lång uppgång till nya nivåer, eller bara en studs.

Mitt råd är följande. Står man utanför idag, avvakta att köpa till 10-åringen säger nåt annat. Sitter man i marknaden förbered dig att sälja, vilket är när börsen retracerat 38% av hela korrektionen. Men när du är i detta läge… titta på 10-åringen. Står den över 3%, strunta i att sälja. Om inte, sälj!

Gott nytt år och tack ännu en gång för det gångna året.

ps. I den här veckan har vi Case Shiller huspriser. Annars lugnt. I nästa vecka kommer PMIs från världens alla hörn samt jobbdata från USA. Årets första börsvecka brukar alltid vara spännande där inget blir som man tänkt sig ds.

ps. När man firar jul med svärfar så är det ibland bättre att rita en bild över förväntad börsutveckling… 😂