Kortsikt's Blog

Kärninflationen från Eurozonen kom in på 1,2% YoY mot väntat 1,2 och fg 1,2. Vare sig nivå eller trend borde få Draghi att vilja se stigande räntor eller starkare Euro…. således vänta er en fortsatt duvig politik. Därmed inte sagt att han i oktober inte kommer meddela att QE reduceras från 60 till 40mdr i månaden från och med januari. Anledningen till att han kan tänka sig att göra det är att han sänkt tidigare trots att inflationsdatan är svag. Att lyfta bort QE handlar mer om att Europa inte är i kris, än att inflationen måste vara en huvudvärk.

FED har en tid gett signaler om att de inte är nöjda med inflationsutvecklingen. Det är en av anledningarna till att man inte höjer imorgon. Hur den fortsätter att komma in i oktober, november och december kommer vara avgörande för om man tänker höja i december. Marknaden prisar in 65% sannolikhet. Huruvida FED höjer eller inte är viktigt för det påverkar räntespreaden med Europa, som i sin tur påverkar Euron. Givet hur Euron utvecklas får det effekter på vilken politik Draghi väljer att föra, och som bekant så förhåller sig Ingves till hur Draghi gör. Hur Ingves agerar får i sin tur effekter på vilka räntekostnader svenska hushållen har framöver, vilket påverkar vår ekonomi. Det påverkar också kalkylräntan i lånelöftena, och har därmed en direkt effekt på våra bostadspriser. Så JA, den Amerikanska inflationen är extremt viktig för vår egen vardagsekonomi. Kanske till och med viktigare än vad Svensk inflation är…..

Inflation i USA mäts på många sätt men de två vanligaste är CPI (consumer price index) och PCE (personal consumption expenditures). FED förhåller sig till den senare. Men tittar såklart på båda. I första hand tittar man på Core CPI och Core PCE, mer än headline siffran. På senare år har CPI taktat ca 0,5% högre än PCE. Förklaringen ligger i hur man mäter. Korgarna skiljer sig åt något där de största skillnaderna berör priser på hälsovård och boende. Core CPI kom senast in på 1,7%. I linje med fg mätning fast något högre än väntat. Core PCE kom senaste in på 1,4%. I linje med väntat och nåt lägre än fg mätning. Så någonstans mellan 1,4-1,7% ligger inflationstrycket på idag. Detta rimmar rätt väl med lönetakten kring 2,5%, där den historiska spreaden legat på ca 1%.

Men vad kommer hända med inflationen framöver? Stiger den så lär den trigga FED att vilja höja i enlighet med sin strategi att balanserad penningpolitiken. Dvs ta REAL räntorna mot noll. Vilket implicit betyder att styrränta och kärninflationstakt ska ligga på samma nivå. Det är inte förrän inflationstakten etablerar sig över 2% som vi kan tala om överhettning vilket ställer krav på FED att istället tillämpa en åtstramande politik. Dvs positiva realräntor. För att kärninflationen ska nå den här nivån så hävdar jag att lönerna måste etablera sig kring 3,5% i årstakt, minst. Jag säger inte att det inte kan hända. Jag säger bara att det inte har hänt ännu, och jag är extremt ödmjuk inför förmågan att kunna prognostisera löneutvecklingen. Hittills är det många som misslyckats. Inte ens FED vågar ge klara besked kring Philips sambandet. Det säger en hel del!

Men det finns annat som påverkar inflationen det närmaste året.

Nedan chart visade hur mobiltelefon tjänster slog hårt mot inflationen i mars och april. Men även utan de här så kom CPI ner rejält. Nu ser vi en återhämtning, eller snarare normalisering.

Även resor och hotell boende föll kraftigt i pris, men verkar nu vara på väg tillbaks

Även Medical Services har hållt tillbaka inflationen, men är på väg tillbaks…

Den tidigare starka dollarn har inneburit att Core Goods Inflation gått ner… men med tanke på att dollarn varit svag i år så lär det mean reverta nästa år… två charts!

ISM har tidigare haft en ledande effekt på Core CPI. Det är inte så konstigt. ISM leder tillväxt, som leder jobbskapande, som ger köpkraft, som pressar upp priser, dvs inflation…. så det är logiskt! Den pekar på stigande inflation mot 2% nästa år. Men att tro att inflationen ska fortsätta ovanför det är naivt med dagens lönetakt.

Givet att marknaden har rätt. Dvs att Core CPI, och motsvarande Core PCE inte kommer röra sig nämnvärt under resten av året så tror jag risken är rätt stor att FED INTE höjer i december. Vi får se. En höjning i mars-18 känns däremot väldigt sannolik. Stämmer nedan chart, dvs att inflationen kommer röra sig upp mot 2% till nästa sommar, så lär FED inte bara höja i mars utan även i juni. Fler än 3 höjningar, dvs upp till 1,75% tror jag vi kan glömma, så länge som lönerna inte tar fart. Kom ihåg att vi även har QT. Det spelar inte så stor roll i år (30mdr). Det väger ganska lätt under 1H18 (150mdr). Men under 2H18 handlar det om 270mdr. Så om jag får bestämma blir det höjning i mars och juni till 1,50%. Alternativt december, mars och juni till 1,75%. Alternativt december, mars till 1,50%. Sen är det stopp!

Så länge som lönerna tuggar kring 2,5% i årstakt så kommer inte inflationen att strukturellt kunna ta sig längre än till 2% förrän det är dags att börja mean reverta igen. Det är därför som jag tror på max 2-3 höjningar totalt. Drar lönerna över 3% och etablerar sig där…. då får vi rita om kartan!

Jag vet att för många låter detta urflummigt, och den här typen av prognoser är mer scenarioanalyser än prognoser. Men det är viktigt att ha en förståelse för hur allt hänger samman. För om detta faller ut, dvs att FED höjer 2-3 gånger fram till nästa sommar, så lär det skicka upp amerikanska räntor och stärka dollarn. Det är samma sak som att försvaga Euron vilket gör att Draghi kan bli mer duvig, vilket gör att Ingves kanske vågar sig på de här räntehöjningarna som alla prognosmakare verkar tro på idag (fast inte riktigt pga av skälen jag anger ovan). Gör FED däremot ingenting… för att ovan syn på inflationen inte infaller. Då är risken högst påtaglig att Ingves inte gjort ett skit med räntan vid den här tiden nästa år. Så det känns ju som ganska viktig materia. Ellerhur?

Ha en fin kväll!

OMX har tuffat vidare och utmanat både 1585ish-motståndet och Fib50% 1588 nivån. Många undrar; håller vi på att bryta den fallande juli trenden, eller väntar ny baisse? Nästa viktiga motståndsnivå är 1600-1610 området. Det är först när vi passerat den som vi får en lång teknisk köpsignal. Samtidigt noterar jag att Kronan inte riktigt vill etablera sig över 8kr mot dollarn med besked. Det gör att jag tvekar kring styrkan på börsen. Börsen börjar också bli smått överköpt, vilket på kort sikt brukar vara anledning till rekyl, men på längre sikt en köpsignal. Oavsett kommer OMX att falla tillbaks till 1560ish innan det drar vidare till högre nivåer. Håller 1560 så är 1516 en trolig botten. Håller inte 1560 så väntar troligtvis lägre nivåer och då har vi satt en ny Pivot topp. FED mötet i nästa vecka kan bli triggern för hur det blir. Vissa tror att marknadens duviga syn på Fed kan komma på skam, och att de kommer framstå som mindre duviga än väntat. Detta skulle i så fall ge en knuff åt räntorna och stärka dollarn. Dvs Svag krona…. alltså stark börs! Jag vet att det osar lite kaffesumpsanalys. Vi får se helt enkelt! Som enskild indikator skulle jag vilja lyfta fram Fed Funds rate för december som idag ligger på ca 50% (sannolikhet för december höjning). Skulle den dra i väg, så drar räntorna och dollarn.  Att de inleder QT med 10mdr i månaden borde inte vara någon game changer då det är väntat.

US Core PPI kom in på 1,9% YoY mot väntat 1,9 och fg 1,9…. förhållandevis stabil. Trots dollarns svängningar.

US Core CPI kom in på 1,7% mot väntat 1,6 och fg 1,7%. Den har slutat att falla!!! Frågan är om det är dags för den att börja stiga? Se chart nedan. Rensar man för telefoni etc så ligger den rätt mycket högre. Snarare mot 2,4%. Skillnaden mellan CPI och PCE har historiskt legat på ca 0,5% vilket skulle betyda att core PCE (Fed favo mått) är på väg mot 1,9%. Det tror jag skulle få FED att börja se mer muntert räntehöjningar. Kanske redan i december. Annars i mars.

US Retail sales kom in lite svagt. Control Group kom in på -0,2% MoM mot väntat +0,3 och fg +0,6. Lite förbryllande. Har det med stormen att göra? Ur ett YoY perspektiv ser det dock inte så dåligt ut!

Empire Mfg Index kom in på 24,4 mot väntat 19,0 och fg 25,2. Helt ok!

China FAI, dvs fixed asset investment kom in 7,8% mot väntat 8,2 och fg 8,3. Industriproduktionen kom in på 6,0% mot väntat 6,6 och fg 6,4. Retail kom in på 10,1 mot väntat 10,5 och fg 10,4. Lite klent, och inte riktigt i linje med PMI…. men inget att dra för stora växlar på.

Chartet nedan är från Merill och visar att cash nivåerna bland förvaltarna är väsentligt högre nu än de var senast under 00-talet när aktievärderingarna uppfattades som lika höga. Det är en intressant tolkning. Ett alternativ sätt att se på det är att cashnivåerna legat kring 4% senaste 14 åren, och skulle vi få en riktig jäkla downturn så är det snarare troligt att cashnivåerna drar upp mot 7%. Minst!

DN har en artikel som visar att svenskarna blundar för högre ränta. Den visar att drygt 40% av de tillfrågade inte har tagit höjd för högre räntor. Jag kan tycka frågan är rätt konstigt förmulerad. Problemet är nämligen att vanlig amortering under 1-2 år knappast förändrar situationen nämnvärt om du har ett stort lån. Hushåll skulle kunna sälja sin bostad och byta ner sig, och därmed reducera lånet. Men det är ett rätt stort ingrepp. Jag skulle säga att har du rätt nivå på lånet, så behöver du inte vara orolig. Dvs en ränteuppgång gör att du kan konsumera mindre på annat, på samma sätt som senaste årens räntenedgång har inneburit motsatsen. Det är inte så mycket att bråka om. Det viktiga är att du klarar av att betala dina räntor i alla tider, vilket ställer krav på storleken på lånet. Så på frågan, har du förberett dig för högre räntor är fel ställd. Det borde snarare vara. Vet du vad dina räntekostnader blir vid högre räntor? Ser du någon risk att du inte kommer klara av att betala dem?

http://www.dn.se/ekonomi/manga-svenskar-blundar-for-hogre-ranta/

Jag har lyft fram detta tidigare. Problemet med svenska arbetsmarknaden är inte primärt bakgrund utan utbildning. Utrikesfödda med hög utbildning får nämligen jobb. Sen är det frågan om 20 åringar från Syrien som helt saknar grundskoleutbildning kan bli Handelsekonomer…. känns inte som det va?

Svensk data är stark, de flesta ekonomer talar om räntehöjningar…. och mitt i allt det här går Per Jansson från Riksbanken ut och säger att det vore katastrof att dra tillbaka QE om inte ECB gör det. Implicit att då stärks kronan så pass mycket att 6-12 månader senare så vänder datan ner. Marknaden drog snabbt den korrekta slutsatsen. Om man inte kan dra tillbaka 15mdr QE i januari…. hur ska man då kunna höja senare nästa år? Jag tror han har en poäng. Jag tror ECB ska reducera från 60 till 40 samtidigt som vi går från 15 till 0 är det bästa för en stabil valuta. Däremot tror jag inte det är katastrof om ECB inte gör nåt.

Apropå ECB, så nedan chart från Nordea som pekar på lönerna kan vara på väg upp i Europa. Det kan mycket väl bli så. Men låt mig bara vara tydlig. Vi har haft tonvis av sådana charts från USA senaste 3 åren som pekar på att lönerna kommer ta fart, då korrelationen varit hög historiskt. Men där charten visar fel. Broken Philips curve liksom. Min magkänsla är att resursutnyttjandet ändå är ganska lågt i Europa sett ur aggregerat perspektiv. Åk till Sydeuropa om ni inte tror mig! För det tredje behöver löneinflationen upp mot 2,5-3% för vi ska nå 2% kärninflation. Om vi ska över 2% krävs ännu högre löneinflation. Det känns rätt avlägset.

Nedan chart visar hur korren brutit ner mellan Koppar/Guld och 10-åringen. Kommer dem att gå ihop. Jag vill ju tro det. Främst genom att 10-åringen ska upp. Vid en styrränta på 1% vill jag ju ha 10-åringen på 2,5% precis som den indikerar. Kan vi bara engångseffekterna ur inflationen verka ur, det lugnar sig kring Nord Korea samt Trump får en hyfsat balanserad budget på plats…. så har vi räntan på 2,5% snart igen.

Slutligen tänkte jag avhandla själva rubriken i det här inlägget. Är det högkonja eller inte. Jag har länge hävdat att vi ingalunda är i recession, men inte heller i högkonja. Jag grundar det på att:

1, Tillväxten är strukturellt lägre än vid tidigare konjunkturer

2, Arbetsmarknaden, sett till jobbskapande, arbetslöshet och löneinflation, inte är lika stark som vid tidigare högkonjunkturer

3, att våra största tradingpartners inte har högkonja, då är det naivt att tro att vi har det

4, att konjunkturuppgången inte är bred utan pga att den är räntedopad så är det bara vissa grupper, branscher och regioner som mår bra. En äkta högkonja borde inte fungera så!!!

Men varför hör man varje dag från ekonomer att den svenska konjan är så rysligt bra? Jo för att de tittar på BNP gapet. Enligt skolboken är det högkonja när den är positiv, och så är det just nu. Klicka på länken nedan och läs, för det är intressant.

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/hogkonjunktur-eller-lagkonjunktur/

Bnp gapet är alltså skillnaden mellan dagens bnp och potentiell bnp. Potentiell BNP är alltså inte som många tror max nivån för aktiviteten i vårt land utan den nivå av aktivitet som innebär ett balanserat utnyttjande av våra resurser. Dvs det vare sig driver inflation eller deflation. Nu är vi alltså över den potentiella Bnp nivån vilket innebär ett överutnyttjande av resurserna. Detta borde leda till stigande inflation. Men det gör den inte pga för låg lönebildning.

Men vem har rätt och vem har fel? Jag köper defintionen av lönegapet och synen på konjunkturen. Men räknar vi fram ”potentiell BNP” på rätt sätt. För att räkna fram det så tittar man på nivån av resursutnyttjande i ekonomin. KI gör det. Den visar mycket riktigt att resursutnyttjandet är högt. Hur tar man reda på det? Jo man gör bla enkät undersökningar bland företag där man frågar om de vill anställa, om det är lätt eller svårt att hitta folk att anställa. Man tittar även på hur stor andel av den arbetsföra befolkningen som arbetar. Alla de här pekar på ett mycket högt resursutnyttjande. Därför anses vi befinna oss i högkonjunktur.

Men jag undrar lite ödmjukt:

Kan resursutnyttjandet anses vara högt samtidigt som löneinflation är obefintlig? Jag vete tusan, men det är en rätt viktig fråga. För om det INTE är så, så innebär det att vi räknar fram potentiell BNP felaktigt. Den kanske är mycket högre? Då skulle det betyda att BNP gapet inte alls är positivt. Ingen högkonja alltså.

Om vi beräknar ”potentiell BNP” felaktigt så innebär det att vi vare sig har högkonja eller skadlig inflation…. och hur bråttom har då Riksbanken att strama åt sin politik? Givet hur obenägen Riksbanken är att höja räntan så skulle man kunna misstänka att även Riksbanken är tveksam till hur ”potentiell BNP” beräknas. Skeptikern kanske då svarar att det inte är beräkningen som är felaktig, utan att Riksbanken helt enkelt prioriterar att förhålla sig till ECB penningpolitik. Det kan såklart ligga nåt i det. Å andra sidan, om löneinflationen i Sverige legat på 4,7% istället för som idag 2,7%, och kärninflationen varit därefter….. hade Riksbanken verkligen kunnat säga ”vi måste förhålla oss till ECB”? Jag tror tvärtom att i det läget hade man sagt att Sverige lider av uppenbara överhettningstendenser och att vi bör höja räntan även om ECB inte gör det. Konsekvensen av detta är naturligtvis att kronan stärks kraftigt, men det är helt klart önskvärt med tanke på att ekonomin är i stort behov av nedkylning. Idag har vi inte det problemet, så jag lutar mig nästan åt förklaringen att beräkningen av ”potentiell BNP” inte är fullständig då den inte att tar hänsyn till löneinflationen i ekonomin.

Jag är också fullt medveten om att löneinflationen kanske ligger och lurar runt hörnet. Att indikatorerna som visar på högt resursutnyttjande till slut kommer slå igenom, men att det lite längre tid än vanligt. Fine! Så kan det kanske vara, men än så länge har vi inte sett några bevis på detta. Vare sig i Sverige, Tyskland eller USA.

Som ni förstår är det en rätt viktig frågeställning?

Min fråga till alla er där ute är inte om vi är i högkonjunktur eller ej… utan om vi gör rätt i att beräkna ”potentiell BNP” utan att ta hänsyn till löneutvecklingen i ekonomin?

För just nu går alla omkring och tjoar högkonja mot bakgrund av att BNP gapet är positivt….. och att Riksbanken bör agera därefter. Risken är att vi fattar ett sånt beslut på felaktiga grunder.

Trevlig helg!

I våras meddelade Fi, Finansinspektionen, att man vill utvidga amorteringskravet på bolån. Hushåll som tar större lån än 4,5X hushållets Bruttoinkomst ska tvingas amortera 1% på lånet per år. Man kan säga att det är ett mjukt skuldkvotstak. Mjukt i bemärkelsen att det inte är ett tak, utan att man de facto kan låna mer än 4,5X sin bruttoinkomst. Men det kostar i amortering, vilket förhoppningsvis tvingar vissa låntagarna att ta lite mindre lån i slutändan. Alternativt amortera ner dem lite fortare till sundare nivåer.

Fi vill införa mjukt skuldkvotstak

Jag är ingen stor supporter av amorteringskrav. Däremot är jag en stor supporter av skuldkvotstak som många vet. Det är bättre att ta RÄTT storlek på lånet, och sen slippa amortera. Än att ta ett för stort lån, och tvingas amortera. Amorteringskravet gör också att det rycks tusenlappar från hushållen varje månad. Tusenlappar som kan komma att behövas i händelse av en ränteuppgång. Det ökar alltså riskerna i systemet. Sen är det såklart upp till var och en om de faktiskt VILL amortera på sitt lån. Vilket egentligen handlar om frågan, vill du konsumera idag eller imorgon? (amortering är samma sak som sparande och det är inget annat än uppskjuten konsumtion, med den skillnaden att om du konsumerar för lånade pengar idag så kostar det ränta. Om du sparar och förräntar dina pengar kan du troligtvis konsumera mer i framtiden än vad du kan idag allt annat lika.)

Hursomhelst så har förslaget gått ut på remiss och naturligtvis är det många som tycker det är ett dåligt förslag.

http://www.di.se/nyheter/professorer-underkanner-skarpt-amorteringskrav/

Bankföreningen tycker det är dåligt för det innebär att hushållen kommer låna mindre, vilket innebär lägre potentiell vinsttillväxt för dem. Vilket är deras prio nummer ett. Även Sveriges Byggindustrier och Mäklarsamfundet tycker samma sak, av samma skäl. Mindre vinst helt enkelt. Detta är branscher som allt annat lika tjänar mer pengar ju större lån vi tar. Man kan tycka att detta är unket. Dvs de borde svara ur ett ekonomiska samhällsperspektiv. Men samtidigt är det ju inte ett byggbolags uppgift. Det är att bygga och tjäna pengar, vilket de gör nu när priserna är tillräckligt höga, vilket alltså är kopplat till att hushållen får tillräckligt maffiga lån (som de använder när de köper sin nybyggda bostad).

Men nu går alltså även Lars E O Svensson, John Hassler och Peter Englund ut och sågar förslaget. De säger att:

1, Det är inte alls säkert att Sveriges ekonomi tar skada om hushållens räntekostnader stiger. Att Finansinspektionen saknar bevis för detta. Därför behöver man inte heller införa åtgärder som begränsar lånens storlek.

Men vänta lite. Hushållen har 3,000mdr i bostadsskulder, 500 mdr i BRF skulder som de är ansvariga för och 800 mdr i övriga skulder. Det summerar till 4,300mdr i skulder. En ökning med 1% är 43 miljarder i ökade räntekostnader. Men 43 miljarder hamnar inte bankernas kasskista utan går vidare till dem som finansierat bankerna. Väldigt mycket bostadsobligationer. Men där äger utlandet en stor del, så de pengarna försvinner ut ur landet. Svenska aktörer som sitter på bostadsobligatiner är ofta försäkringsbolag- och pensionsbolag. De pengarna tenderar till att återinvesteras. Väldigt lite går ut i ekonomin.

Men man kan också ifrågasätta varför räntan stiger. Jo för att inflationen stiger. Varför stiger den, jo för att lönerna stiger. Summan nettolöner (dvs lön efter skatt) som betalas ut i Sverige ligger högt räknat på 1,500 miljarder. Om lönerna skulle stiga i en takt som exakt kompenserar för ökade räntekostnader så måste de stiga med 2,9% (1543/1500). Men det gör de nästan ju tänker någon!!! Problemet är att då kompenserar det inte alls för inflationen i vår ekonomi. Dvs då kan vi inte handla mer än vi gjorde förra året, och då slår det mot ekonomin. Idag ligger lönetakten på ca 2,7%. Det är detta som krävs för att köpkraften ska lyckas lyfta BNP med ca 3%. Om vi därutöver vill bli kompenserade för ökade räntekostnader med 1%. Då måste lönerna stiga med 2,7% + 2,9%= 5,6%. Detta för att bara kompensera för EN PROCENT ökade räntekostnader. Vid ytterligare EN procent stiger räntekostnaderna med 86 miljarder. Då krävs 2,7% + 5,7% = 8,4% löneökning. Detta för att svensk ekonomi inte ska påverkas. Rimligt? Nej inte särskilt!

2, Att en försvagad konjunktur snarare ger fallande räntor. Inte stigande.

Detta är något mina kritiker ofta lyfter fram. Räntorna lär ju inte fortsätta att stiga om ekonomin tvärbromsar! Sant. Men i praktiken så ser händelseförloppet annorlunda ut. Lehman hösten 2008 innebär att centralbanker nollade styrräntorna. Trots detta hade vi recession under 2009. Det funkar nämligen så att det är stigande räntor och räntekostnader som får konjunkturen att välta över och gå in i recession med kraftigt stigande arbetslöshet och fallande tillgångspriser. I det läget sänker centralbanker räntan vilket mycket riktigt sänker räntekostnaderna. Men efter business och consumer confidence är så nedtryckt så konsumerar man inte. Man sparar och är försiktig. Har vi dessutom en fastighetskris så förvärrar den recessionen och förlänger den. Trots noll räntor. I USA bottnade huspriserna ur 2009. Men det skulle dröja ända till 2015 innan priserna var tillbaks på 2007 års nivå. Nollräntan gör att man kan ta sig ur recessionen, INTE UNDVIKA DEN.

3, Att högt belånade hushåll faktiskt ger Riksbanken ett starkt verktyg att reglera ekonomin.

Sant, ju mer lån hushållen har, desto mer har Riksbanken greppet mellan benen på hushållens väl och ve. Men ur det resonemanget så är desto mer lån bättre. Så är det naturligtvis inte. I förlängningen skulle det bakbinda Riksbankens penningpolitik, om 25 punkters höjning eller sänkning hjälper eller stjälper hela vår ekonomi. De skriver att skuldsättningen ger Riksbanken ett verktyg att styra landet ur en recession. Det är i så fall lika mycket ett verktyg att styra landet in i recession. Vi ska ha rätt nivå på skulden vs inkomsterna. Inte aggregerat. Utan för varje enskilt hushåll. Det är bara så vi kan undvika en fastighetskrasch, som i sin tur leder till finanskris, som i sin tur leder till recession. Recessioner kommer och går. Det kan vi inte göra så mycket åt. Men det är jävligt mycket trevligare att bara ha recession, än att ha recession i kombination med fastighets- och finanskris.

Inför skarpt Skuldkvotstak NU!

Börsen är pigg och är uppe och sniffar på motståndet kring 1,585. Bryts det väntar 1,600-1,610. För att vi överhuvudtaget ska bryta och fortsätta uppåt mot gamla toppar, jag tänker främst på 1,660 och 1,720, så kan inte kronan harva under 8kr mot dollarn. Den får inte vara så stark. Stark krona – svag börs. Så länge som kronan inte etablerar sig över 8 kr så är risken för återtest av 1,516 och stödområdet kring 1,500 samt 1,450 klart överhängande. Däremot om kronan är på väg mot 8,50kr då har vi troligtvis sett botten. Någon gång kommer vi få en reaktion på rörelsen från 9,10kr i april i år, och jag tror 8,50kr är ett bra target. Frågan är om det är dags nu?

Vi har september FED möte nästa onsdag, den 20e. Marknaden tror inte på någon höjning, och marknaden brukar ha rätt. Men skulle man mot förmodan höja så skulle räntorna hoppa till och stärka dollarn… dvs försvaga kronan, vilket skulle kunna vara ett startskott för börsen. Men det är inte så troligt. Tvärtom är det mer troligt att de ger en duvig bild mot bakgrund av inflationen och att Stormarna kommer ge ett hack i kurvan för tillväxten under Q3. Men att de troligtvis introducerar QExit, eller QT (Quantitative Tightning) som det också kallas för.

Kronförstärkningen på sistone är dels ett resultat av en mer duvig FED, som alltså handlar om klen Core PCE och klen lönebildning. Men även ett starkt Sverige som ser ut att klara sig utan fullt så expansiv penningpolitik. Nej, vi kan inte balansera penningpolitiken genom att snabbt höja till neutrala realräntor, dvs upp till 1,5-2,0% då detta skulle tvinga oss in i fastighetskrasch och recession. Men vi kan skrota QE och vi kan höja med 50 punkter upp till par mot ECB. Frågan är om kronan prisar in detta på 8kr mot Euron, eller vi har mer att ge? I min värld ska en 2-årig statsobligation ligga kring 0% och 10-åringen kring 1,0% om styrräntan är -0,5% och Riksbanken INTE tillämpar QE som dopemedel. Idag ligger de på -0,72% och +0,52% så visst finns det att ta av om man Riksbanken avslutar QE och lämnar marknaden för statspapper som nettoköpare. Alltså kan kronan, allt annat lika, stärkas ännu mer. Lägg på räntehöjningar och den kan stärkas ytterligare. Därför måste jag säga att risken är rätt stor att Riksbanken inte kan inta en mer hökig hållning. ECB är i samma sits. Men det finns en stor BUT, och det är om FED ändrar sig.

Eftersom den amerikanska inflationen hålls nere av låga löner, telefonitjänster, läkemedelspriser, stark dollar och tidigare svaga energipriser…. och alla effekter utom lönerna lär falla ur statistiken så är chanserna goda att inflationen börja stiga igen borta i USA. Det kan få FED tillbaka i höjar spåret. Åtminstone upp till 1,5%. Det är två höjningar till. Också QT ovanpå det. I det läget blir det lättare för både Ingves och Draghi att agera hökigt utan att euron och kronan blir alltför starka.

Åter till börsen. Vill du har bra börs så vill du att kronan går till 8,50. Tror du på nya bottnar så måste du sikta på 7,50kr. Frågan är vad som väntar..

Rent tekniskt så ser kronan ut att ha stärkts klart, då vi testat våren 2016 stödet, samt Fib50% av hela uppgången från 2014. Det skulle betyda att kronan nu är på väg mot 8,50kr och börsen står inför rally. Alternativt bryts den här nivån och då väntar typ 6,50kr vilket känns helt otänkbart då det skulle kräva en rätt hökig riksbank och en rätt duvig FED. Samtidigt typ. Så det är svårt att säga. Det lutar åt rally, men som sagt, jag vill se att vi bryter motstånden och att kronan etablerar sig över 8kr på riktigt. Annars är risken stor att vi får se nya bottnar som säsongsmässigt är så klassiskt i september/oktober.

Det kom inflationsdata från Sverige idag, som de flesta säkert har sett.

CPIF kom in på 2,3% YoY mot väntat 2,2% och fg 2,4%. Fortfarande är det dyra paketresor som spökar. Något som på sikt borde falla ur statistiken.

CPIF ex energi steg med 2,0% mot väntat 2,0 och fg 2,1%.

Rensar man för effekterna av resor, men även en tidigare svag krona, som numera är stark, så borde inflationen leta sig ner mot 1,7%ish längre fram. Det rimmar också med rådande lönetakt.

Detta sammantaget lockar såklart Ingves att gå mot en mer balanserad penningpolitik. Men han kan inte gör det om kronan stärks med 20% och räntekostnaderna dubblas för svenska hushåll. Då kommer anledningen till att han stramar att slå om till att bli en anledning att stimulera längre fram. Det är nog ingen som tycker det är optimalt.

Men åtminstone borde han kunna höja två gånger och ligga par mot ECB samt avsluta QE. Sen får vi se!!! Vår tillväxt är så otroligt kopplad till tre saker:

1, Kronan, som alltså påverkar vår handelsbalans, och därmed tillväxt och jobbskapande och slutligen löner och köpkraft.

samt

2, Räntan som påverkar hushållens räntekostnader och därmed konsumtionen. En procentenhet dyrare räntekostnader lyfter bort ca 40 miljarder för hushållen i potentiell konsumtion och sparande)

samt

3, Räntan igen, genom att den påverkar fastighetspriserna då lånelöftena krymper med en högre ränta, vilket egentligen är kopplat till att kalkylräntan stiger när ränteläget stiger. Fastighetspriserna har en stor indirekt effekt på svensk tillväxt genom fastighetsbolag, byggbolag, mäklare, byggvaruhus, arkitekter, fastighetsrelaterade konsulter och advokater och dess spridningseffekter på övriga sektorer.

och allt detta är helt beroende på vad Riksbanken gör. Riksbanken är dessutom inte självständig utan måste förhålla sig till ECB, som i sin tur måste förhålla sig till FED. Därför måste Ingves och Draghi sagt till Yellen i Jackson Hole att du kan för satan inte sluta med räntehöjningarna nu, när vi börjar funderar på att dra oss tillbaks. Då kommer våra valutor stärkas och sabba alltihop! Varpå Yellen säkert svarade… jag vet, men vi måste ändå förhålla oss till inflationen och lönerna tar liksom inte fart. Dessutom ska vi ju inleda med QT, där vi har räknat fram att 500mdr i QT är samma sak som en höjning med 0,25 punkter. Så vi måste ta det lite lugnt. Ni har väl dessutom ingen brådska egentligen. Det finns ju inga som helst överhettningstendenser i era ekonomier, mätt som inflation och löneutveckling? Nej jag vet såklart inte vad de sa till varandra… men det är rätt kul att spekulera. De flesta bedömare ute på stan tycks vara bombsäkra på att första räntehöjningen kommer nästa år. Jag vill bara säga två saker. 1, Det är inte första gången man tror på räntehöjningar och 2, det är betydligt mer komplicerat än att bara säga att ”Sverige går bra – dags att höja”. Därmed inte sagt att man gör det. Det är till och med troligt. Särskilt om FED blir lite hökig snart igen, och ECB flaggar för nedtrappning av sina QE köp i oktober, förslagtvis från 60 till 40 mdr med start i januari nästa år.

Under mina 7 år av bloggande så är det alltid jag som hållit i pennan. Fram till nu. I somras kom jag i kontakt med en av bloggens vänner som berättade att han undersökt hur mycket skuld som lastas in i nybildade bostadsrättsföreningar. En skuld som medlemmarna i föreningarna, genom månadsavgiften, är ansvarig för och betalar ränta på. En ränta som är låg idag, men som kanske inte är det i framtiden. En potentiellt tickande bomb med andra ord.

Jag vill rikta ett särskilt tack till RP, som gjort undersökningen och författat artikeln. Du belyser ett område som kommer att vara i centrum den dagen vi får en fastighetskris. TACK!

Dubbel balansräkning = dubbel risk?

Bostadsrättsföreningar har som bekant en balansräkning, där det i många fall finns skulder. För nyproduktion är dessa skulder ofta av betydande storlek. Utöver denna balansräkning har givetvis även medlemmarna i föreningen sin privata balansräkning med skulder och tillgångar. Den här artikeln avser att belysa storleken på den totala ränterisken och skuldbördan för de som köper nyproducerade bostadsrätter.

 Skulder i nyproducerade BRF:er

Vi har gått igenom 71st ekonomiska kalkyler från nyproducerade BRF:er landet över. Skulden i föreningarna ligger runt 10-15k per kvm, med viss positiv korrelation till insatsen (insats är totala köpeskillingen köparen betalar):

Om vi istället tittar på kvoten mellan skuld och insats ser vi att skulden aldrig understiger 15% av insatsen och kan gå hela vägen upp till 95%. Dock ligger de flesta observationer runt 40%:

KALP-kalkylen

Varför är det skulden i förhållande till insatsen som är intressant? Jo, för bankerna använder sig av ett verktyg som heter KALP-kalkyl (Kvar Att Leva På-kalkyl) för att beräkna köparnas maximala lånevolym. I denna antas följande kostnader:

Från låntagarens lön dras dessa kostnader, och det som finns kvar är det som banken använder för att beräkna låntagarens maximala lånevolym.

De flesta banker tar inte hänsyn till ränterisken i BRF:ens skuld i denna beräkning, något som skulle begränsa låneutrymmet då KALP för nybyggen endast blir beroende av räntebetalningar. Hur kommer det sig att bankerna inte räknar med BRF-skuldens ränterisk? Några troliga anledningar:

1. Marknadsandelar: Eftersom de flesta banker inte tar med föreningens skuldbörda vågar inte någon bank vara först och därmed förlora viktiga marknadsandelar.
2. Kreditkvalitet: Ett lån ut till föreningen har bättre säkerhet än ett lån till medlemmarna. Lånet till föreningen har fastigheten som pant, lånet till medlemmen har endast medlemskapet i föreningen som pant. Ingen förening, ingen pant.
3. Korrelationsantagande: Bankerna antar 0 i korrelation mellan föreningens betalningsförmåga och medlemmarnas betalningsförmåga. Detta kan rationaliseras med att varje säljare kommer ersättas av en ny köpare som klarat KALP-kalkylen och därmed kan bära de kostnader som gäller då (exempelvis om föreningen höjt avgifterna pga stigande räntor). Det finns goda skäl att tro att denna korrelation borde vara närmare 1 än 0 då föreningens betalningsförmåga är summan av medlemmarnas betalningsförmåga.

 Klaes ska köpa bostad, vad har han råd med?

Klaes bor i Örebro och tjänar 30 000kr i månaden före skatt, efter skatt 22 700kr[1]. Det innebär att Klaes har 22 700 – 9 300 – 3100 = 10 300kr till att betala räntor och amorteringar varje månad. Banken använder oftast en stressad ränta om cirka 7%. Om vi antar att den stressade räntan är 7% (inget ränteavdrag i stresstestet) samt att Klaes har 15% i eget kapital kan han maximalt låna cirka 1.765mSEK, eller ungefär 4.9 gånger sin bruttoinkomst. Nyproduktion är ju enligt lagen undantaget från amorteringskrav, och SBAB kräver ingen amortering vid köp av nyproduktion.

[1] http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Rakna-ut-din-skatt/

Hur skulle det påverka Klaes låneutrymme om vi tog med föreningens skuld i beräkningen?

I genomsnitt är BRFens skuld cirka 40% av insatsen, dvs en ganska betydande andel lån som banken missar i sin KALP-beräkning. KALP är ju främst till för att säkerställa att låntagaren kan klara av en högre ränta vilket borde innebära att det är den totala skuldbördan som är intressant som bas i beräkningen, inte bara den privata skulden. Om vi tar med risken BRF-skulden på samma sätt som den privata innebär det att Klaes låneutrymme minskar med 565kSEK, från 1.765mSEK till 1.20mSEK, en minskning med 32%.

Om banken tar med föreningens ränterisk i KALP-beräkningen skulle Klaes inte längre kunna köpa en lägenhet för 2.1mio utan endast 1.4mio, dvs en minskning med 32%.

Hur ser Klaes nyckeltal ut givet hans totala skuldbörda?

Klaes räntekostnad är idag 1 390kr i månaden (ränta på 1.35% före avdrag och skuld på 1.765mio), dvs en disponibelinkomst ex räntor på 22 700 – 1 390 = 21 310 efter räntekostnad. Om räntan ökar med 1% kommer räntekostnaden öka med 1212+692 = 1 904kr i månaden eller en minskad disponibelinkomst efter räntekostnad med drygt 15%. Precis som privatpersoner ligger många BRF:er med rörlig ränta och är därmed känsliga för en ränteökning. Föga förvånande är LTV inklusive BRF:ens skuld långt över 100%.

Varför har föreningarna så mycket skuld?

Det finns flera förklaringar till varför bostadsutvecklarna lägger så mycket skuld i föreningen:

1. Mer skuld i föreningen, som de flesta köpare inte känner till, innebär i praktiken att byggherren tar ut ett högre pris. Låt säga att priset på Hemnet är 100kr, om föreningen har 0kr i skuld erhåller byggherren 100kr, om föreningen har 40kr i skuld erhåller byggherren 140kr. Ökad skuld är alltså ett enkelt sätt att förbättra vinsten för byggherren.
2. Attraktiv prissättning, dvs ett lågt kvadratmeterpris i förhållande till befintligt bestånd, lockar köparna. Detta möjliggörs genom att byggherrarna kan ta ut vinst via skuldsättningen istället för köpeskillingen
3. Byggherrarna säljer oftast lägenheterna med tillträde långt fram tiden, priset till köparna sätts idag men skulden kan förändras (oftast ökas) under utvecklingens gång. I praktiken innebär detta utvecklarna tar mer betalt än vad som var överenskommet från första början, men de flesta köpare märker aldrig detta då de inte granskat den ekonomiska kalkylen till att börja med.
4. Vissa BRF:er har kommersiella fastigheter som ger intäkter, dessa kommer dock inte BRF:ens medlemmar till gagn då byggherren ofta använder detta kassaflöde för att öka skuldsättningen.
5. Skuld i BRF:en lyder inte under amorteringskravet vilket innebär att föreningens skuld är ”billigare” än privat skuld från ett likviditetsperspektiv.
6. Räntan för en BRF är oftast lägre än för en privatperson, vilket är rimligt givet den lägre kreditrisken enligt ovan, dock har BRF:er inget ränteavdrag.

Hur stora är bostadsrättsmedlemmarnas och föreningarnas lån totalt?

Utlåning till bostadsrätter uppgår per idag till cirka 960mdrSEK[2], med nuvarande tillväxttakt kommer den siffran vara 1000mdr i mars 2018.

[2] https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/finansmarknad/finansmarknadsstatistik/finansmarknadsstatistik/

Utlåning till BRF:er är cirka 440mdrSEK eller 32% av bostadsrättslånen.

BRF-lån som andel av bostadsrättslån har minskat från knappt 39% sedan SCB började publicera statistik i september 2010:

De här siffror gäller givetvis på den totala stocken, varför det är svårt att se marginaleffekterna av de högbelånade BRF:erna som produceras nu. Man kan dock skönja att den hittills stabila trenden av minskande andel BRF-lån har brutits det senaste året. Nästa siffror från SCB kommer den 27e september.

För att försöka se marginaleffekten av nya BRF:er kan vi titta på förändringen i lån till bostadsrätter vs förändringen i lån till BRFer. Lån till bostadsrätter har från sep 2010 fram till sommaren 2015 vuxit cirka 5% snabbare än lån till BRF:er. Sommaren 2015 var skillnaden mellan de två som störst, lån till bostadsrätter växte med cirka 15% i årstakt medan lån till BRF stod mer eller mindre still. Sedan dess har det varit en relativt tydlig trend där lån till BRFer tagit mark kontra lån till bostadsrätter (dvs lån till bostadsrätter växer fortfarande snabbare, men skillnaden minskar). I början av det här året växte lånen till BRF:er snabbare än lån till bostadsrätter (dvs negativ siffra i grafen):

En förklaring till detta kan vara att det under den här tidsperioden införts amorteringskrav för lån till bostadsrätter (även om nyproduktion är undantaget i lagen så tillämpar flera banker amorteringskrav även på nyproduktion) vilket gjort det än tydligare att skulden är ”dyrare” på den privata balansräkningen än i föreningens balansräkning. Det är troligt att den här utvecklingen fortsätter med tanke på hur mycket som byggs just nu och där lånen till BRF sker tidigare än lånen till de som köper lägenheterna.

Resultaträkning eller likviditetsräkning?

2013 förbjöds progressiva avskrivningar till fördel för linjära vilket ledde till kortade avskrivningstider och därmed sämre resultat för BRF:er. Intuitivt är det lätt att dra slutsatsen att detta borde leda till högre avgifter för att kompensera den större avskrivningen. Byggbranschen löste dock detta problem genom att numera inte upprätta resultaträkningar, utan endast fokusera på likviditetsräkningar och avskrivningar påverkar ju som bekant inte likviditeten. Alltså kan byggherrarna fortsätta med artificiellt låga avgifter och skjuta kostnaderna för underhåll på framtiden. Amorteringar är ju likviditetspåverkande, men ofta är amorteringstiderna väldigt långa eller till och med progressiva. Man kan argumentera att likviditetsräkning är mer relevant än resultaträkning för en BRF, men då antar man att BRF:en alltid har tillgång till likviditet i form av lån eller extra insatser från medlemmarna. En sak att fundera på är ju varför framtida medlemmar ska betala för investeringar som uppkommer under just den tiden de bor där, är det inte mer rimligt att det fonderas tillräckligt under hela avskrivningstiden?

Bostadsrättsutredningen

Som vi sett hittills är det väldigt många saker som sopas under mattan vid försäljning av nyproducerade BRF:er och tyvärr är konsumentskyddet väldigt svagt. I april 2017 presenterades Bostadsrättsutredningen[3] som ämnar att stärka konsumentskyddet på bostadsmarknaden. Utredare Michaël Koch föreslog en rad åtgärder, bland annat:

• Vid försäljning ska lägenhetens indirekta nettoskuld tydligt redovisas, det vill säga föreningens belåning fördelat på bostadsrättens andelstal i föreningen.
• Bostadsrättsföreningars årsredovisningar bör innehålla ett antal nyckeltal såsom årsavgift per kvadratmeter, skuldsättning per kvadratmeter och räntekänslighet.
• Alla bostadsrättsföreningar ska använda samma redovisningsprinciper med komponentavskrivning.
• Förhandsavtalstecknare för upplåtelse av bostadsrätt ska ges större insyn i styrelsens verksamhet och möjlighet att frånträda avtalet vid väsentliga avvikelser.
• Alla andra typer av avtal för framtida upplåtelse av bostadsrättslägenheter än förhandsavtal förbjuds. Då avses reservationsavtal och bokningsavtal.
• Den ekonomiska planen vid produktion av nya bostadsrätter ska innehålla en underhållsplan som ska gälla i 50 år. Ett skäl till detta förslag är att månadsavgifterna i dag är för lågt satta.

[3] http://www.regeringen.se/498f3b/contentassets/0ca6c45f7eec469fb42316ba7457d09d/starkt-konsumentskydd-pa-bostadsrattsmarknaden-sou-201731

Utredaren vill att det i framtiden ska vara tydligt vilket samband som råder mellan föreningens långsiktiga hållbarhet och årsavgifterna för lägenheterna. Dessa förslag tillsammans med ett krav från FI att inkludera total skuldbörda i KALP-beräkningen borde leda till ett ökat konsumentskydd.

 Slutsats

För att sammanfatta har vi följande problem med nyproducerade BRF:er:

• Köparen är inte medveten om skulden som hen tar på sig i samband med köpet
• Ränterisken är betydligt större än vad banken tar hänsyn till
• Disponibelinkomsten efter räntekostnad är betydligt känsligare mot ränteförändringar än vad som antas idag då den betydande ränterisken i BRF-skulden bortses ifrån
• Om bankerna börjar räkna med den totala ränterisken bör utrymmet för privata lån minska med drygt 30%
• Lägenheterna säljs med ett till synes lågt pris då byggherren tar ut en betydande vinst via skuldsättningen
• Byggherrarna kan ändra skuldsättningen under projektets gång och därmed öka sin vinst
• Avgifterna är artificiellt låga då framtida underhåll inte fonderas tillräckligt

Sammantaget tyder de här punkterna på att byggherrarna medvetet och konsekvent ha försökt vilseleda bostadsköpare och maximera sina vinster via höga skulder och artificiellt låga avgifter. Bankerna har välvilligt spelat med då deras främsta mål är att maximera skuldsättningen oavsett låntagare. Kommun- och rikspolitiker har välkomnat denna byggboom som ger arbetstillfällen och driver tillväxt. Som vanligt har Finansinspektionen stått vid sidan och hävdar idogt att det inte finns något problem då aggregatsiffrorna ser ok ut[4]. Problemet är att det inte är medeltalen som driver utvecklingen, det är alltid marginalköparen/säljaren som sätter tempot. Detta kommer synas tydligt då disponibelinkomsten sjunker snabbare än många räknat med då räntan stiger och utrymmet för konsumtion begränsas kraftigt.

[4] http://www.fi.se/sv/publicerat/rapporter/bolanerapporter/den-svenska-bolanemarknaden-2017/

Nej, vare sig Riksbanken eller ECB rörde räntan eller de pågående obligationsköpen. Men det var det ingen som hade trott heller. Däremot trodde jag att de hade stake att säga att håller nuvarande konjunkturella situation i sig, så är de beredda att skala ner QE i januari. I Riksbankens fall från 15mdr SEK till noll. I ECB fall från 60mdr EUR per månad till 40mdr. Men det vågade man alltså inte säga. Tvärtom sa man att man både kan förlänga och öka QE om det krävs. Därmed inte säkert att det krävs. Varför är man så otroligt rädd för att ens indikera detta? Jo på grund av valutorna. Kronan och Euron har under året, mot bakgrund av starka ekonomier och en på senare tid lite duvig FED, stärkts kraftigt. Detta gillar vare sig Draghi eller Ingves, och skälen är två:

1, En stark valuta innebär att allt man importerar, allt annat lika,  blir billigare. Man importerar alltså disinflation. Det gör det svårare att nå inflationsmålet i teknisk mening. Detta skälet återkommer gärna centralbankerna till. Många tycker detta är lite tokigt resonerat då lägre priser på import måste vara bra för oss konsumenter allt annat lika. Varorna blir ju billigare. Vi kan köpa mer!

Detta leder oss in på det andra skälet, som egentligen är det verkliga skälet

2, Inflation är kopplat till resursutnyttjande, som i sin tur är kopplat till tillväxt och jobbskapande. Centralbankerna vill alltså genom sin penningpolitik ge förutsättningar för jobbskapande och tillväxt. När tillväxten når en tillräckligt hög nivå, leder det till högt resursutnyttjande och därmed stigande inflation. Inflation i sig har inget egenvärde. Tillväxt och jobbskapande har. Fram tills det börjar osa bränt. Då är det dags att kyla av. ”Brändheten” mäts genom inflation. Brandsläckaren är räntehöjningar. Jobbskapande är kopplat till tillväxt. Tillväxt mäts genom förändringen av BNP. I BNP ekvationen ingår Handelsnetto som en komponent av många. Handelsnetto är Export minus Import. Stigande handelsnetto är positivt för tillväxt, fallande negativt.

Det är här valutan kommer in. En stark valuta gynnar Import och missgynnar Export allt annat lika. Dvs den missgynnar handelsnettot, och därmed tillväxt och jobbskapande och slutligen inflation. Samma som punkt 1 ovan, fast med ett mer fundamentalt resonemang. Många tänker, men billigare import måste väl ändå vara bra? Nej, för att det är landet som vi importerar från som gynnas. Det är där jobb och tillväxt skapas. Inte hos oss. Så en stark valuta kanske gör att den importerade bilen blir lite billigare vilket många gillar, men i förlängningen är det dåligt för jobbskapande och tillväxt vilket slår tillbaks. Det är mycket bättre om vi är framgångsrika på exportsidan på ett sätt som skapar jobb och tillväxt, och därmed köpkraft, och köper en något dyrare importerad bil. Än tvärtom.  Dvs hade vår ekonomi varit svag och fört med sig lägre köpkraft, så hade det kanske inte spelat nån roll om valutan varit stark. Vi kanske ändå inte haft råd att köpa bilen.

Särskilt för länder med handelsöverskott, och där utrikeshandeln utgör en betydande del av ekonomin,  har det visat sig att valutan är viktig, då de här länderna är mer beroende av att omvärlden vill köpa deras produkter. Fallande handelsnetto (i länder med handelsöverskott) har också haft en tendens att dra med sig resten av ekonomin. Länder med handelunderskott har inte visat sig vara lika känsliga. Även om ekvationen slår exakt likadant. Jämför gärna USA och Tyskland.

Draghi vet att hade dollarn stått kvar och stampat på 1,40 där den var i början av 2014 så skulle Europa sett helt annorlunda ut idag. Han vet att mycket av Europas framgångar idag handlar om att euron snittat 1,07 mot dollarn mellan 2015 och fram till i våras. Inte 1,40.

Det handlar mer om en teknikalitet att en svag valuta rent tekniskt driver upp inflationen. Även om de tycker det är trevligt också!!!!! Det är framförallt lättare att kommunicera.

Ingves konstaterar idag att:

Konjunkturen är god, inflationen är på väg upp även rensat för one-offs. Detta TACK VARE expansiv penningpolitik, inte TROTS expansiv penningpolitik. Dvs det hade sett helt annorlunda ut om vi legat på väsentligt högre styrränta senaste åren.

Han ser inga tecken på överhettning, dvs ett alltför högt resursutnyttjande som utmynnar i kraftigt stigande löner och priser. Kanske fläckvis, men inte på aggregerad nivå.

Riksbanken tar inte nuvarande situation för given, utan vill se att det håller i sig. Inte minst löneutvecklingen går lite stick i stäv med övrig data. Svagt Philips samband alltså. Samtidigt är RU indikatorn på en hög nivå, så det är lite otrampad mark.

Men givet att det håller i sig så ligger prognosen fast att första räntehöjningen kommer ske nästa sommar.

Man kör vidare med QE om 15mdr i månaden året ut. Sen får man se. Man kanske tar bort det. Eller förlänger. Det vet vi först i december. Det ger dem mer tid att bevaka konjunkturen, att snegla på Europa och få mer kött på benen. Men framförallt se var valutan tar vägen! Jag tror han vill ta bort QE, men han kan inte veta om det går idag. Typ.

De poängterade att det fortfarande är ytterst viktigt hur det går för landets handelspartners. Enkelt uttryckt. Det är svårt att föra en annan politik än ECB. Sänker ECB från 60 till 40 i januari, så lär vi sänka från 15 till 0. Annars vete tusan!

Man introducerade det nya måttet. KPIF. No news, det har man följt i många år.

Man introducerade även variationsbandet, dvs 2% +/- 1%. Det får inga praktiska konsekvenser heller egentligen. Inte mer än att det är lättare att inte strama åt nu när inflationen ligger över 2%.

De lyfte också fram det faktum att inflationen nu är över 2%, men pga one-offs som resor, energi och valuta, så lär Core KPIF sjunka tillbaks mot 1,6-1,7%.

På det hela taget gav de ett rätt duvigt intryck…. trots att de både reviderade upp inflation och tillväxtprognoser. Men detta var målet.

Man vill inte se att valutan fortsätter att stärkas.

Det kom lite data från USA igår.

ISM från tjänstesektorn kom in på 55,3 mot väntat 55,5 och fg 53,9. Mycket starkt. Motsvarande PMI siffra landade på 56,0 mot Flash 56,9 och fg 54,7. Detta borde att jobb och tillväxt borde tillta med tanke på att tjänstesektorn utgör 70% av amerikanska ekonomin, och det är där jobben skapas. Men det är klart, Harvey och de andra stormarna och budgetbråk kan ställa till det….

Apropå Harvey…. Trump och kongressen lyckades enas om att höja skuldtaket och förlänga nästa deadline 3 månader pga ökade utgifter till följd av stormarna. Marknaden kan därmed andas ut i det korta perspektivet. Dock är det en nödlösning.

Noterade även att Kinas centralbank ännu en gång rapporterade in stigande FX reserver. Det är positivt. Ingen svart svan där ännu, utan vi kan fortsatt räkna med Kina som stabilt.

Annars ser man till hela PMI floran som nu rullar in så kan man konstatera att

1, världen är relativt synkroniserad för en gång skull

2, att den indikerar en tillväxt som är god, men faktiskt ganska i linje med de senaste 3 åren. De är egentligen bara 1H16 som hade ett hack i kurvan som vi nu repar oss från. Se chart nedan.

3, att tillväxten idag, som vissa ekonomer kallar för högkonja, inte riktigt lever upp till 2004-2007 perioden. Den senaste perioden som vi faktiskt kan kalla för högkonja.

Ha en fortsatt skön vecka!

När det kommer till Trump så pratas det mest om NordKorea. Trist med kärnvapen krig liksom. Men annars är budgeten och dess effekter på skuldtaket nästan viktigare. Räntemarknaden börjar bli orolig.

Inför FED mötet är det många som väntar sig att de  ska berätta om detaljerna kring hur de ska banta sin balansräkning, dvs motsatsen till QE. Dvs QExit. Tapering handlade om hur man trappade ner QE. Men man har fortsatt rulla över obligationer som förfaller. Det gör man genom att köpa nya. Nu ska man sluta köpa nya. Man ska bara ta emot pengarna, som sedan makuleras. Lika lätt som man en gång tryckte dem. Förväntansbilden ligger att de börjar skala ner med 10mdr (där 6 mdr är hänförligt till statspapper och 4mdr till bostadspapper), i oktober, november samt december. Totalt 30mdr dollar.

Om man ser till chartet ovan så tänker jag att oron inte bara handlar om skuldtak. Utan även att FED successivt börjar trappa ner som storköpare av stats-och bostadspapper från och med oktober. Implicit skulle det betyda att US Treasury (dvs deras Riksgäld) kommer behöva betala ett högre pris allt annat lika när de säljer statspapper till privata marknaden (som är mer rationell i termer av ränta som kompensation för inflation, alternativavkastning och konjunkturutsikter). Pengar som ska användas för att kunna lösa FEDs statspapper som förfaller.

Nu gäller det initialt bara 10 miljarder i oktober, november och december. I jan-mars trappas det upp till 20mdr i månaden. I april-juni 30 mdr. I juli-sep 40 mdr. I okt-dec 50mdr. Därefter 50mdr i månaden.

Viktiga frågor framöver är:

1, Hur kommer räntan på korta statspapper att utvecklas?

2, Hur stor kan spreaden mellan FEDs styrränta och ett kort statspapper, typ T-Bill, bli? Vad får det för följdeffekter?

3, Detta är pengar som Treasury måste få in UTÖVER finansiering av EVENTUELLT budgetunderskott. Vilken typ av budget kommer Trump få igenom och vad får det för implikationer.

4, Vad kommer spreaden mellan korta och längre statspapper (typ 2,5 och 10 år) att bli?

5, Vad får detta för implikationer på räntorna och spreadarna för bostadsobligationer och företagsobligationer?

6, Vad får förändringarna ovan för implikationer på realekonomin när räntekostnader stiger för stat, företag och hushåll?

7, Vad får det för spridningseffekter globalt?

Detta är frågor vi lär diskutera under nästa år.

Jag har skrivit mer om Qexit och hur det funkar nedan.

Fed höjde!!!

Jag slänger även in en gammal goding, nämligen min lathund vad räntebärande papper ska yielda i en normal situation.

Have a nice one!

De närmaste veckorna kommer marknaderna att fokusera på Fed och Ecb har att säga. I sverige även vår kära Riksbank. Jag är rädd att de blir lite av icke event ur ett marknadsperspektiv.

Fed kommer inte röra räntan mot bakgrund av att inflationen temporärt är låg, tillväxt och löner är på en lägre nivå än vad de räknat med. Men det är ingen fara egentligen. Man introducerar Qexit med 10mdr i månaden under q4. Nästa räntehöjning kan komma i december. Det beror på hur marknaden svarar på Qexit samt hur tillväxt, jobb och löner kommer in framöver.

Ecb kommer ge ett duvigt intryck för att inte ge bränsle åt Euron att stärkas. Kanske flaggar man för att dra ner QE till 40mdr från 60mdr, från och med januari.

Ingves gör samma som ovan fast där går man från 15mdr sek till 0 mdr sek.

Givet hur svensk ekonomi går. Jag tänker på

1, tillväxt 3% i år

2 jobbskapande 2% i årstakt (ca 100,000 jobb)

3 löneinflation på ca 2,7% samt

4. strukturell kärninflationstakt rensad för one-offs på ca 1,5-2%. Egentligen i linje med lönebildningen.

så borde en balanserad Penningpolitik vara att föredra. Dvs en styrrätan på ca 1,5%. Men eftersom en höjning på 200 punkter skulle döda ovan siffror på 12 månaders sikt, då vår ekonomiska framgång är uppbyggd av svag krona (läs stark handelsbalans) och inhemsk konsumtion och investeringar (läs stora bostadslån med små räntekostnader) så är det ingen framkomlig väg. Däremot behöver vi kanske inte ligga med rabatt mot ECB. Dvs på -0,5% styrränta vs ECB 0%. Så en höjning med 50 punkter borde vi klara av. Dvs 25 + 25. Håller ovan 1-4 faktorer sig kanske man klarar 25+25 till. Dvs upp till +0,5%. Därefter skulle jag säga att det blir tajt. Jag skulle gissa att en höjning med 50-100 punkter samtidigt som ECB inte gör nåt alls med sin ränta bör kunna stärka kronan mot Euron till 8,50-9kr. Svårt att säga vad de exakta implikationerna blir för handelsbalans, läs tillväxt, läs jobbskapande…. men det är just därför man får göra det gradvis. 50-100 punkters höjning ökar också hushållens räntekostnader med ca 22-44 miljarder (De har ca 3,000mdr i bostadslån + 500mdr Brf lån + 500mdr billån + 300 mdr övriga lån). Det är 2,200-4,400kr per svensk och år. Det märks, frågan är hur mycket? Sen finns det en tredje faktor. Höjer Riksbanken med 50-100 punkter så innebär det förmodligen av räntan på statspapper stiger lika mycket. Stiger dem så stiger räntan på bostadsobligationerna. Stiger dem så stiger kalkylräntan som ligger till grund för lånelöftena. Då blir lånelöftena mindre. Blir de mindre så kommer bostadsköparna ha mindre pengar att shoppa bostad för (och mindre EK att lägga in för att de får sämre betalt om de säljer). Så en höjning av Riksbanken riskerar också att dra ner priserna allt annat lika. Det i sig ger ingen cash flow effekt, men det kan slå mot consumer confidence, som slår mot konsumtion. Även här är det omöjligt att sia de direkta effekterna. Det kan även slå mot nybyggnationen, och även där är det svårt att sia om de exakta följdeffekterna.

Jag skulle börjat med att fasa ut de sista 15mdr QE i december. Sen beror det på utvecklingen. Två scenarior:

1, Bilden stärks, dvs punkterna 1-4 ovan blir bättre. Då skulle jag höjt i april, juli, september och samt december nästa år. Dvs från -0,5 till +0,5. Detta givet att ECB inte gör nåt med sin ränta.

2, Bilden är i stort oförändrad. Då skulle jag höjt i april alt juli samt oktober alt december. Från -0,5 till 0,0. Detta givet att ECB inte gör nåt med sin ränta.

(3), Det finns ju även ett scenario där 1-4 klart försämras. Då skulle jag faktiskt inte gjort nåt alls utöver att ta bort QE.

Utöver centralbanksmöten utgår jag från fortsatt Trumpfixering. Jag tänker Nordkorea, budget och skuldtak…… det är ju inte direkt oviktigt!

Jag har snappat upp lite bits and pieces. Den första är löneinflationen i Tyskland, som faktiskt har rört sig uppåt en hel del. Särskilt inom servicenäringen. Än så länge är den rangebound sett till de senaste åren, och därmed kommer den inte resultera i ett för högt inflationstryck. ÄN! Sen sett till hela Euro area, som Draghi måste förhålla sig till, är inflationen inget hot. Men på sikt kan det bli ett problem om Tyskland och övriga Europa inte går i samklang.

SCB har publicerat Svensk lönestatistik. Lönerna växte med 2,6% YoY under första halvåret 2017. Det motsvarar en inflationstakt på ca 1,6%. Alla som anser att Sverige är överhettat. Kan ni förklara för mig hur det här går ihop? Givet att avtalslönerna ligger strax över 2% så betyder det att lönetakten utanför avtalen, dvs de som sätts av marknaden, taktar ca 3%. Det är i linje med senaste 7-8 åren. Det är mycket lågt för att vara högkonjunktur. Värt att påminna är bankernas konjunktur prognoser som implicit pekar på att de icke avtalsmässiga lönerna kommer att stiga mot 4-5% i årstakt. Time will tell såklart, men ännu har vi inte sett något som pekar i den riktningen.

Kina Mfg Pmi kom in på 51,7 mot väntat 51,3 och fg 51,4. Det är ju en bra siffra… men vi ska inte dra på för stora växlar. Analysen säger att läget är stabilt

Från EMU kom Mfg Pmi in på 57,4 mot flash 57,4 och fg 56,6. Tyska motsvarigheten kom in på 59,3 mot flash 59,4 och fg 58,1. Otroligt starkt! Samtidigt så måste man fråga sig om årets euroförstärkning kommer slå mot de här siffrorna längre fram? Tidigare har Europas väl och ve haft mycket stark koppling till valutan.

Från Usa kom Mfg Pmi in på 52,8 mot flash 52,5 och 53,3. Okej liksom. Ism Mfg kom in på 58,8 mot väntat 56,5 och fg 56,3. Oerhört starkt och glädjande. Samtidigt är det oroande att de här bägge mätningarna diffar så mycket. Vilken har fel? Min gissning är att det handlar om dollarn. En svag dollar är gynnsamt för många amerikanska företag. Frågar Ism fler dollarkänsliga företag än Pmi? I så fall kommer spreadens framtid handla om var dollarn tar vägen. Jag är rädd att den kommer stärkas, och då är det Ism som kommer vända ner sett till det resonemanget. Eftersom Ism anses viktigast av de två kan det få negativa effekter. Men jag är inte säker som sagt var!

Nordea verkar vara inne på mitt spår..

Det kom även inflation från Usa. Feds favo mått Core PCE kom in på 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,5. Gäsp! Nej där händer inte mycket och Fed kan om de vill vila på hanen. Men mycket är one offs och den kommer vända upp framöver…

Igår kom den så viktiga jobbdatan från Usa. NFP. Jobben kom in på 156k mot väntat 180k och fg 189(nedreviderat från 209). En klar besvikelse som indikerar att ekonomin i årstakt växer under 2%. Det var ju meningen att tillväxt och jobbskapande skulle växla upp under andra halvåret. Löneinflationen kom in på 2,5% mot väntat 2,6% och fg 2,5%. Fortsatt klent  och indikerar inflationstakt kring 1,5%. De som tror på Philips sambandet har det jobbigt!

Hörde om ett nytt resonemang kring PPMs framtid, som faktiskt lät riktigt sunt!

http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/nya-bud-ska-förbättra-premiepensionen-1.4588389

Det låter som om PPM bör få mandat att ta makten över vilka fonder som ska finnas på plattformen. Precis i linje med mina förslag. Hoppas det inte omfattar de kantiga och dåliga reglerna som size, tid och andel ppm, utan verkligen bedömer varje fond och fondbolag på enskild basis.

Jag såg även nedan korta intervju med Warren Buffett som sätter fingret på västvärldens största problem idag

via twitter

https://t.co/5Pwk9VgaWY

I nästa vecka är det PMI tjänstesektorn, samt centralbanksmöte med Riksbanken och ECB som ligger i fokus. Vi hörs

Trevlig helg!

ps. Var 1,518 botten på OMX? Vet ej. Tror inte det faktiskt. Jag skulle mycket hellre se 1450-1500 intervallet som en botten innan vi inleder resan mot 1,720+. Alternativt riktiga köpsignaler… där den första kommer vid stängning ovan 1,585 och den andra ovan 1,600-1,610. ds.

På torsdag och fredag kommer viktig data från USA. Imorgon kommer Core PCE och på fredag är det PMIs samt NFP. Sista datan innan FED mötet i september. Marknaden prisar in att FED håller på hanen denna gång. Marknaden brukar ha rätt. Givet att Yellen gav ett duvigt intryck under Jackson Hole så kan det nog ligga mycket i det. FED ligger alltså kvar på 1,0% styrränta. Fokus handlar istället om annonseringen av QExit.

Jag tror fortfarande att FED eftersträvar en balanserad penningpolitik, vilket gör att de kan höja upp mot ca1,75% så länge som Core PCE inte etablerar sig över 2% vilket kommer kräva strukturellt högre löneinflation än den vi sett hittills. Det innebär alltså att 3 höjningar till ligger i fatet. Därefter är det stopp. Givet att lönerna inte växlar upp kraftigt alltså. Något som inte kan uteslutas givet tajtheten i arbetsmarknaden, men samtidigt något vi inte sett TROTS tajthet i densamma. Philips kurvan är ett hett diskussionsämne, men det är helt uppenbart att sambandet är svagare än historiskt vilket handlar om 4 stora faktorer enligt mig:

1, Globalisering (man kan producera obegränsat idag. Gamla kapacitetstak gör sig icke gällande längre)

2, Digitalisering (företag är inga prissättare, de är pristagare)

3, Låg tillväxt och hög skuldsättning globalt har fört med sig ett lågt inflationstryck generellt sett. Även om stigande löner leder inflation, så tror jag låg inflation kan ha en ledande effekt på löner

4, Demografi (gamla högavlönade människor går i pension, unga lågavlönade börjar)

Att FED drar sig för att höja just nu handlar om att inflationen taktar kring 1,5%. Men rensar man för:

1, Dollarn. Som förra året var stark och drivit ner inflationen, men som i år varit svag och därmed kommer driva upp inflationen

2, Telefonitjänster som prispressats men nu ligger stilla, så baseffekten kommer göra sitt tids nog

3, Energipriser som var svaga innan när de föll från 58usd till 44usd, och därmed en indirekt effekt på kärninflation, men som nu handlats upp till Brent 50+ varpå effekten tynar bort.

är att Core PCE kommer röra sig upp mot 2% ganska snart igen. Jag kan tycka att FED borde se bortom detta och fortsätta att höja. MEN det gör man inte. Men om den rör sig mot 2% igen så har man kanske fog för att göra det.

Men det finns 3 invändningar till att deras försiktighet handlar om mer än temporärt låg Core PCE. Det är:

1. Lönerna har inte rört sig upp som man räknat med. De håller tillbaka inflationen även framöver.

2. Räntehöjningar tar ett år innan de slår genom. 0,75% höjning på hushållens skulder om 20,000mdr dollar är 150mdr dollar. Det är 400 dollar per amerikan och år. Man kanske vill utläsa den effekten först.

3, Man är osäker hur marknaden tar till sig av Qexit. Teoretiskt borde räntorna stiga av Qexit då Treasury kommer emitera mer bonds till privatmarknaden när FED inte rullar över sina.

Men lönerna är stora grejen. Hur låg kan arbetslösheten bli innan lönerna tar fart?

Alla pratar om Dollarn. Dollarn har nämligen försvagats rejält i år. Detta mot bakgrund av

1, Trump (dvs budget och skuldtak),

2, fallande inflation

3, en förväntan om en mer återhållsam FED.

4,Men det handlar också om att Europa konjunkturellt har visat framfötterna.

Rent tekniskt är Dollarn väldigt intressant. Tittar man på SEK/USD så handlas den kring stödet från våren 2016. Den rimmar också ganska väl med Fib50% rörselsen från botten 2014. Även Eur/Usd handlas nära sin FIB50% nivå som ligger strax under 1,22. Tittar man på dollarindex, DXY, så ser man samma mönster. Håller de här nivåerna så väntar jag mig en studs. En studs som borde ta dollarn till ca 8,50kr.

Men vad händer SEN är frågan… ska dollarn fortsätta sin förstärkningstrend som inleddes för 3 år sedan, eller ska den ner och bryta genom. Om man zoomar ut lite så ser man att Dollarn stärktes under 14/15 och har därefter handlats range bound i två år. Även om vi gärna talade dollarstyrka förra året, och dollarsvaghet i år, Så är det rangebound.

Det finns två skolor, två svar:

1, Europa har strukturellt hög arbetslöshet och tillväxten är bättre men fortsatt klen. En Euro kring 1,20 driver dessutom inte inflation. Tvärtom!

Europa är inte i närheten av ett högt resursutnyttjande. USA däremot har en tajt arbetsmarknad, och börjar lönerna till slut ta fart, så kommer detta driva upp inflationen, och FED kommer vara så illa tvungen att fortsätta att höja rätt ordentligt. Realräntespreaden mot omvärlden kommer göra att Dollarn kommer fortsätta att stärkas strukturellt. 8,50 mot kronan är bara en bula på vägen…. kanske ända mot 10kr.

2, USA har nu höjt till 1% och kommer fortsätta en bit till. Ovanpå det kommer QExit. Detta ger en bromsande effekt på ekonomin pga skulderna. Tillväxten tuggar vidare kring 2% och lönerna drar inte trots tajt arbetsmarknad. Philips funkar inte. USA är i slutet av sin penningpolitiska cykel. Europa däremot har knappt börjat. Draghi och  Ingves fasar ut QE, och börjar så sakteliga höja sina räntor under 18/19. Inte för att strama åt, utan för att normalisera penningpolitiken av samma anledning som FED motiverade sin en gång i tiden, dvs ”ekonomin mår tillräckligt bra för att klara sig utan expansiv penningpolitik”. Detta gör att det sker en normalisering mellan USA och omvärlden och därför kommer även valutorna att normaliseras tillbaks till 2014. Kronan bryter genom 8kr och går mot 6,50kr.

De som har en stark tro kring var kronan ska ta vägen måste även ha en stark motivation och förståelse kring ovan.

Enligt Deutsche så har faktiskt Euron värderingsmässigt normaliserats mot Dollarn nu, från att tidigare varit undervärderad. Jag undrar om Draghi är orolig hur den här Euro förstärkningen slår mot tillväxt och inflationen nästa år. Jag skulle varit orolig. Vänta er ingen hökighet från Draghi. På sin höjd skalar han ner QE från 60 till 40 i januari.

Läste ni förresten SEB och Swedbanks konjunkturrapporter som kom i veckan? Jag blev faktiskt lite förbryllad.

På Swedbank talade man om överhettning i den Svenska ekonomin och att Riksbanken bör höja räntan snabbt som attans. SAMTIDIGT tror man på 3% löneinflation (pekar på max 2% kärninflation) och att inflationen kommer röra sig ner från dagens 2% till 1,5%. Därefter bör den leta sig tillbaks mot 2%. Inflationen i omvärlden förväntas vara dämpad. Är detta definition av ÖVERHETTNINIG? Jag vet hur man definierade överhettning i skolböckerna. Det är när ekonomin skapat så många jobb att löneinflationen blivit ett påtagligt problem då den driver upp priserna på ett ohanterbart sätt som kommer sluta olyckligt om inte ekonomin kyls av. Inflation, löner och tillväxt tävlar om vem som ska öka snabbast liksom!

SEB talar om att Sverige är ÖVERSTIMULERAT och att Riksbanken bör agera skyndsamt? Samtidigt tror man tillväxten faller nästa år och inte har vi några inflationsproblem heller. Hmmm. Är det den ekonomin du vill lätta på gasen? Varför? Desto fler jobb som skapas desto bättre eller? För det krävs tillväxt. För det krävs fortsatt låga räntekostnader bland hushållen och en konkurrenskraftig krona. Varför vill man ta bort det här?

Båda är överrens om att Europa och USA växer med ca 2%. I nominella termer med ca3,5%. Det är ungefär hälften så mycket som vad vi brukar se som normal högkonjunktur. Vad tror ni händer om Riksbanken höjer mer än sina handelsgrannar. Just det. Kronan stärks och svenska varor blir dyrare. Vad tror ni kunderna gör då i en del av världen med halvdassig konjunktur. Just det, de handlar mindre för de är känsliga för prishöjningar. Vad händer med vårt handelsnetto, tillväxt och jobbskapande då?

Men man lyfter gärna fram att det är den inhemska privata sektorn som driver på tillväxten i vårt land. Eller åtminstone gör så att vi växer med 3% när alla andra växer med 2%. Men samtidigt ligger hushållens lån på 100% av BNP och sett till Inkomster högre än någonsin. Vad tror ni händer när man höjer räntan? Just det, privata sektorn betalar räntekostnader istället för att driva tillväxt och skapa jobb!

SEB tror på 3,5% löneinflation. Givet att avtalslönerna ligger på 2,3% så betyder det att de icke avtalsmässiga lönerna måste växa med ca 4-5%. Vad får dem det ifrån? De gamla modeller från RU indikatorn med högt arbetskraftsutnyttjande och svårigheter att hitta rätt folk? Men de har varit på höga nivåer länge. SEB måste tro på Philips sambandet. Det är ett som är säkert. Samtidigt som centralbanker menar på att Philips sambandet verkar påverkas av fler faktorer och är ganska komplext. Vi får se vem som får rätt.

Om jag hade fått formulera en konjunkturrapport hade det låtit så här. Sverige växer okej med sina 3%, men är absolut inte i någon klassisk högkonjunktur. De som hävdar detta kan inte sin historia. Att vi växer med 3% och inte 2% handlar om inhemsk efterfrågan och nybyggnation. Alltså räntan. Hade räntan legat 1% högre (dvs 0,5% över ECB) hade bilden varit väsentligt sämre. Men vi är ändå inte högkonjunktur. Det handfasta beviset är att det är arbetsgivarensmarknad. Alla högkonjunkturer kännetecknas av att det är motsatsen, arbetstagarens marknad. Han dikterar lön och vilkor. Ett annat Bevis är att vi saknar hög och stigande inflation, ca 1,5-1,7% rensat för dagens effekter ligger den på egentligen, vilket handlar om att lönebildningen ligger under 3%. Kanske kan den ta fart, men seeing is believing. Vi ska vara glada för den tillväxten vi har givet skuldsättning och svag tillväxt i vår omvärld. Det är mycket tack vare penningpolitiken, inte Trots den.

MEN det är ingen kris heller och en mer balanserad politik hade varit lämplig. MEN Eftersom vi inte kan avvika för mycket från ECB utan att slå sönder hela ekonomin så kan vi inte löpa linan ut. Samtidigt mår Sverige bättre än Europa varpå vår ränta inte behöver vara 50 punkter lägre än Europas. Den borde kunna ligga 50 punkter högre eller åtminstone på samma nivå. Det borde vi  klara av. Men vi måste vara lyhörda för att se hur hushållen svarar på räntehöjningar (lån/inkomst är långt högre än för 10-15 år sedan så även små höjningar kommer bränna till ekonomin vilket kan ge biverkningar vi inte klarar analysera idag. 100 punkters höjning ger 45mdr i ökade räntekostnader. Det är 4,500kr per svensk och år). Vi måste se till att kronan inte stärks för mycket utan är stabil mot Euron. Inte under 9kr. Då tvärnitar handelsbalansen vilket slår mot tillväxt. QE kan fasas bort helt. Räntenivån gör att bygg och fastighetssektorn booomar på ett ohälsosamt sätt. Det är faktiskt det enda stället som det är klassisk högkonja! Det byggs också upp risker och obalanser som gör att vi kan hamna i ett nytt 90-tal gånger två längre fram. Detta botas inte av räntehöjningar (utan de kanske  rent utav triggar fram en kris), utan av ett skuldkvotstak och trafikljussystem. Politikerna borde ge Fi verktygen fullt ut. Bankerna klarar inte det på egen hand då detta krockar med deras lönsamhetsmål. Politikerna är mesar pga den parlamentariska situationen. Det är svenska folket fel att vi har det parlamentet vi har.

Tror ni en chefsekonom på någon av våra banker hade fått genom den?

Gällande Moderaterna har två tankar slagit mig.

1, Det handlar inte om VEM det blir, utan hur hen ställer sig till att förhandla med SD. Oavsett vad hen svarar så hamnar de lite i en Loose-loose situation.

2, Calle Bildt är den ende politiske hjälten som finns kvar inom partiet. Han har förvisso inte sagt NEJ, men jag undrar, varför skulle han säga JA?. Varför skulle han kröna sin karriär med ett misslyckade, eller åtminstone hög risk för misslyckade? Är det för han är smickrad för att alla Moderater vill ha honom och ingen annan? Tror inte han går på den. Särskilt inte när han första dagen ställs inför dilemmat om de ska samarbete med SD eller ej.

Det är många nu för tiden som ger rådet att sälja långa obligationsfonder. Man råds istället att köpa aktier. Man säger att PE talet för obligationer är historiskt mycket högt (beräknas som 1/Räntan), men att även för aktier är det högt. Men ställer man PE för obligationer, i förhållande till aktier, så framstår aktier som mer attraktiva. Det är resonemanget. Vi har hittills inte haft den obligationskraschen som många förutspått. Därmed inte sagt att det kommer hända. Anledningen är enkel: Räntorna har inte gått i taket, för att centralbankerna inte tillämpat någon hökig penningpolitik, för att den underliggande inflationen strukturellt inte tagit fart, för att tillväxt och löneinflation har varit historiskt svag. Framförallt lönerna har inte dragit iväg. De som i många år baissat långa bonds måste haft en stor tro på Philips sambandet. Hittills har de haft fel.

Jag har många gånger uttryckt mig så här på samma tema: Det är inte aktier som är billiga. Det är obligationer som är väldigt dyra.

Men hur ska man göra?

Jag tror som bekant att börserna befinner sig i 5e och sista fasen i en börscykel. Härifrån kan du säkert göra 30% avkastning innan det är slut. Därefter är det risk för krasch. Jag brukar kalkylera med 50% krasch. Det finns två skäl för det. Dels för att så har det varit historiskt. Men även rent logiskt. Om en ekonomi genomlider negativ BNP tillväxt leder detta oftast till fallande Top line SALES. Sen pga av operationell leverage, dvs om Sales ökar med 10% så brukar vinsterna öka snabbare då fasta kostnader inte drar, så faller vinsterna mer än sales. Så kommer det även vara på nedsidan. Alltså kommer vinsterna att falla med 20-25%. Därefter har man omvänd multipel expansion. När allt ser bra ut betalar man gärna 17X vinsten. När allt ser dåligt ut vill man betala 13X. På en lägre vinst dessutom. Där har ni kraschen i ett nötskal.

Så för en hundralapp på börsen kan den gå från 100 idag till 130. Sen ner till 65kr. Enkelt uttryckt!

Långa obligationer då? Ja man brukar säga att långa papper faller med 6-7% för varje 1%-enhet som räntan stiger. Ska räntorna upp närmaste två åren, vilket är i linje med konjunktur uppgång, börsuppgång, och recession….. så skulle det innebära att en fond som investerar i långa papper kan gå ner  5-15%, säg i snitt 10%, om centralbankerna börjar höja med 1-2%. En hundralapp blir 90kr. Sen slår recessionen till och räntesänkningar och flight to safety kickar in. Då stiger obligationerna igen. Låt säga från 90 till 95.

Så visst, om aktier går från 100 till 130, samtidigt som långa räntor går från 100 till 90…. Så är det en no brainer var man ska ligga.

Men sen går aktier ner till 65 samtidigt som långa räntor går till 95. Så det gäller att inte gifta sig med den här trejden.

För många, de mest passiva, kanske man ska ligga i cash till aktier står i 65. För vissa kanske man göra en kombo av cash och aktier.

Att sälja långa räntefonder, är alltså ett råd som jag tror på. Även om det inte riktigt infriats senaste åren. Men att bara svänga över i aktier, och sen lägga allt i byrålådan. Det skulle jag passa mig för.

Många säger att obligationer är en bubbla. Jag säger att det är en värderingsbubbla. Men ingen klassisk bubbla. När en bubbla smäller så har man inget kvar. Typ likt Rysslandsfonder, eller IT-fonder historiskt. Men sitter du på långa räntebärande papper av hög kvalitet, typ Investment Grade, så kommer du aldrig bli sittande med noll. Du blir sittande med 90, vilket är mycket givet den potentiella avkastningen idag. Men i stort har du pengarna kvar! Då är det ingen bubbla, mer än en värderingsbubbla.

Konklusionen är alltså: För många som nappar på rådet ”sälj oblisar – köp aktier” så kan konsekvensen bli att värdet stiger från 100 till 130, istället för 90. Men eftersom det kommer kännas bra när din portfölj står i 130, och inte 90, så kommer många att ”somna om” och när de vaknar nästa gång har de 65 istället för 95. Så var försiktig!!!!!! Det är allt jag har att säga.

Igår kom det en del preliminär PMI data.

Tyska Mfg Flash PMI kom in på 59,4 mot väntat 57,6 och fg 58,1. Motsvarande från Europa kom in på 57,4 mot väntat 56,3 och fg 56,6. Otroligt starkt. Förra månandens siffra var ett hack ner och många, jag inkluderad, trodde att den toppat ur. Men redan nu är vi tillbaks på banan. Jag förstår om Draghi är nöjd. Nedsiderisken i Europa konjunkturen känns begränsad. Det är ju trevligt. Å andra sidan har en svag Euro varit nyckeln här, och det ska bli intressant att se vad senaste månadernas starka Euro kan föra med sig i förlängningen. Men i det korta perspektivet är det bra för Europa relativt sett. Särskilt revideringar av tillväxt, som brukar smitta på revideringarna av vinster, som bidrar till börskurserna.

Från USA kom Mfg Flash PMI in på 52,5 mot väntat 53,4 och fg 53,3. Inte så bra faktiskt! Service sektorn kom in på 56,9 mot väntat 55,0 och fg 54,7. Väldigt starkt!!! Men jag är inte så munter. För det första har det aldrig hänt att Mfg drar åt ett håll och Service åt ett annat sett över några månader eller längre. De är korrelerade av den enkla anledningen att ekonomin är EN organism. De är inflätade i varandra. Men det som oroar är att Mfg, trots att tjänstesektorn är långt mycket större än tillverkningssektorn, brukar LEDA Service. Inte tvärtom. Så på det hela taget är det en lite oroande siffra. Markits PMI är dock inte lika viktig som ISM som kommer nästa fredag… så vi får väl se!

Totalt sett är det kul att Europa går i rätt riktning. Men kom ihåg. Europa kan inte i förlängningen gå i en annan riktning än USA. Europa mår aldrig bättre än sin exportindustri. Mår den bra kan inhemska ekonomin må bra. Annars inte!  I USA är det inte riktigt så. Shoppingaptiten bland jänkarna är fortfarande världens motor Nr1. I alla fall ett tag till. Bromsar dem så får det implikationer på resten av världen. Därmed inte sagt att Europa kan gå bättre än USA. Bara att de inte kan gå i motsatt riktning under en längre tid. Nästa vecka kommer mer viktig USA data.

IFO kom in på 115,9 mot väntat 115,5 och fg 116. Inte lika stark som Flash PMI men absolut helt okej! Tyskland dundrar på!!!

Får se om det kommer nåt från Jackson i eftermiddag/kväll. Det intressanta är att Centralbankerna pratar i rätt hökiga ordalag, men agerar förhållandevis duvigt, och det handlar helt enkelt om inflationstrycket är lågt, vilket i sin tur handlar om att

1, tillväxt

2, köpkraft (”löner” X ”alla som arbetar”)

3, resursutnyttjande (ie hur tvingade arbetsgivare är att höja lönerna)

uppenbarligen inte är riktigt kraftfullt för att skapa inflation, och därmed finns det ingen anledning att kyla av ekonomin. MEN centralbankernas jobb är ju inte bara att titta på hur det varit, och hur det ser ut idag. Eftersom räntehöjningar etc tar 6-12m innan de får genomslag i ekonomin så måste de även bilda sig en uppfattning om utsikterna och vilken penningpolitik som är lämplig. I USAs fall lär ex inflationen studsa upp av lite olika skäl framöver. Är det anledning nog att höja i september eller december? Marknaden tror inte det. Marknaden generellt prisar in en fortsatt duvig politik. Skulle Jackson flagga för att man inte bara vill vara hökiga i ordalag, utan även i praktik…. då kan räntorna dra. Men i skrivande stund är det få som tror på nåt i den riktningen. Vi får se!

Såg att Anna Kinberg Batra kastade in handduken. Inte konstigt när så många i partiet inte stöttar henne. Varför stöttar de inte henne? För att hon inte verkar gå hem hos väljarna, eller för att hon för en politik som många är emot? Njae, min version är att hon har fallit offer för två dåliga beslut. December-överenskommelsen (DÖ) skrämde bort alla Moderater som antingen smågillar SD eller hatar vänsterpolitik. Det är några stycken :-). När AKB sen i våras närmade sig SD, kan man anta att de Moderaterna (som fanns kvar efter DÖ) inte gillar SD, för då hade de gått över för längesen. Alltså blev det spiken i kistan. Fallande opinionssiffror gjorde det lätt att hugga ner henne. Särskilt när man tog media till hjälp först, och inte gjorde det till en sluten fejd inom partiet.

Utan att diskutera vad som är rätt politik eller ej så borde Moderaterna skippat DÖ från början, och istället vänt sig mot SD. Då hade Moderaterna troligen varit starkare idag, och då hade AKB per automatik haft större stöd. Sen kanske det hade gått  åt helvete med Alliansen, med oanade följdeffekter. men det är en annan femma.

Valrörelsen nästa år kommer bli messy. Att avsätta AKB förändrar inget. Gör de nästan bara stökigare. Integrationsfrågan fortsätter att vara frågan nummer ETT i Sverige. Den lär vara det så länge som vi inte trillar in i recession. Ska bli spännande och se om debatten blir lite smartare nästa år jämfört med 2014. Samtidigt undrar jag, nu när AKB hoppar av ett år innan valet så lär det inte öka Moderaternas chanser att göra ett bra val. En ny partiledare brukar ju inte tas emot med öppna armar givet att det inte är någon alla redan känner, typ Calle Bildt. Vad är oddsen för att göra ett bra val? Typ Noll. Det kanske inte skulle bli bättre med AKB, men det kommer inte bli bra nu heller. Det ska till ett mirakel. SD lär bli näst största parti och frågan är om övriga partier kan fortsätta att ignorera dem? Känns stökigt. Tur att svensk ekonomi tuffar på ganska oberoende vad som händer inom politiken.

Trevlig helg!