Kortsikt's Blog

Jag måste säga att det känns väldigt fjuttigt att prata marknad i spåren av fredagens terrorattentat i Stockholm. Jag har fortfarande väldigt svårt att ta till mig av det som hänt. En 11-åriga flicka. Fy fan alltså! Hur tänker människor som gör sånt här?

Samtidigt sätter det här fingret på hur lite vi förstår hur IS sympatisörer tänker och hur det kunde bli så här. På nåt sätt måste de ju se det rationella i det här? Det finns människor där ute som firar fredagens attentat idag. Föreställ er deras hat eller om det är deras religiösa övertygelse, eller både och? Jag vet inte! Hur kunde det bli så? Hur mycket skuld bär Väst till att de känner som de känner?

Vissa hävdar ju att dagens terror går att spåra ända tillbaks till feodalsystemet i Europa. Att det är polarisering och brist på demokrati, dvs splittring och orättvisa mellan människor som ligger till grund för all skit idag. Resonemanget är att eftersom Frankrike införde feodalsystemet så la det grunden till att resten av Europa fick samma struktur. Den feodala strukturen la sedan grunden till Franska revolutionen. Franska folket tröttnade på orättvisorna. Den la i sin tur grunden till ett generellt ökat missnöje vilket låg till grund för skotten i Sarajevo som var startskottet till första världskriget. Första världskriget skapade förutsättningarna för Nazisterna och Hitler, som sedan låg till grund för andra världskriget. Andra världskriget låg till grund för motsättningarna mellan öst och väst. Utan Kalla kriget hade vi inte haft konflikterna i Afganistan och Mellanöstern. Utan konflikterna i Mellanöstern hade vi inte skapat motsättningarna mellan väst och fundamentalisterna. Utan dem hade vi inte haft kriget mot terrorn, IS och Arabiska våren. Utan dem inget terrorattentat i Stockholm. Typ!

En kunnig historiker hade säkert slagit hål på ovan, vad vet jag. Men om det stämmer så går det att dra en lärdom. Människor accepterar skillnader om de är rättvisa och välförtjänade. Dvs om någon arbetar väldigt hårt eller gör bra ifrån sig i skolan eller inom sport. Då accepterar vi det och kanske till och med gläds åt det. Men när skillnaderna blir för stora, och när de skapas ur orättvisa, och vissa blir lidande till följd av framgången. Då går det till en viss gräns, sen tar det hus i helvetet. Polariseringen i världen idag är vår tids utan tvekan största utmaning.

Nu lite marknad…. jag är fortfarande förbryllad över jobbrapporten! Okej, det var kallt i mars. Men borde inte prognosmakarna fångat det bättre?

Jag följer dollarn med mycket stort intresse nu. Både usd/eur, DXY osv verkar rent tekniskt stå vid ett avgörande läge. Ska Dollarns försvagningstrend sedan i december brytas nu? Eller ska den vända tillbaks och hålla sig inom december trenden ett tag till? Fortsätter att dollarn att stärkas så räknar jag med att 10-åringen ska upp mot 2,60% igen. Det kommer även sätta viss press uppåt på räntorna i Europa. Vilket kommer det att bli? Hmm, svårt att säga men marknadsreaktionen i fredags efter jobbdatan verkar ju tyda på att marknaden är optimistisk och verkligen blickar framåt.

Två stora saker händer i April. Fredagen den 28e April, dagen innan Trump firar 100-dagar som president, så finns det en risk att Staten stängs ner om inte skuldtaket höjs. Precis som under 2013 under Obama.

http://www.zerohedge.com/news/2017-04-09/government-shutdown-odds-are-rising-goldman-warns

Vi har även presidentval i Frankrike den 23e april. Det känns inte lika angeläget just nu, men det kan vända!!

Nedan visar ett chart över två amerikanska realtids  BNP trackers…. jag vet inte varför Atlanta FED GDPnow är så svag, och vad som driver den. Någon som vet?

Klicka för att komma åt RealGDPTrackingSlides.pdf

Faktum är att Employment growth inom S&P500 bolagen faktiskt har vänt ner ganska kraftigt på sistone. Se nedan. Sen ska man komma ihåg att Andelen Amerikaner som jobbat för ett Sp500 bolag ”bara” är 18%. Så Amerikanska ekonomin är väldigt mycket små- och medelstora bolag, och främst inom service och tjänstenäringen.

Tittar man på ISM Non-Mfg så var den svagare än väntat i förra veckan. Employment faktorn dök från 55,2 till 51,6. Så den flaggade för en svag jobbsiffra. Dock ska man komma ihåg att trots att head line siffran var lite svagare än väntat, så ligger den kvar på en nivå som guidar för fortsatt stark tillväxt i Service näringen!

I USA ligger arbetslösheten på 4,5% men löneinflationen lyser ändå med sin frånvaro, åtminstone ur ett historiskt perspektiv. Deutsche använder sig av måttet U-6, som är klart mindre förlåtande än den officiella siffran. Men även den börjar komma ner på nivåer som pekar på en tajtare arbetsmarknad.

Hade en diskussion med en god vän i helgen. Vi pratade om hur mycket ränteläget och QE, både i Sverige och utomlands, skapat Asset inflation eller ej.

Jag hävdar att PE-tal under 20 som vi har idag inte reflekterar räntenivåerna. Inte ens om man ser till utdelnings% jämfört med räntan så känns det som att aktier diskonterar dagens räntenivåer. Aktiemarknaden ser alltså dagens räntor som något som är övergående. Därmed skulle vi inte ha en aktiebubbla. Jag tror till stor del på detta. Samtidigt finns det ju en risk att vinsterna inte är uthålliga. Dvs om räntorna stiger så stiger räntekostnaderna. Det gör att mindre pengar går till investeringar och konsumtion, vilket slår mot företagens Top line, vilket slår mot vinsterna. Fair Enough. Samtidigt när man talar om värderingar, så talar man ju inte om vinsterna, utan om QE tryckt upp multiplarna. Så verkar inte vara fallet.

Ser man till räntemarknaden så är jag inte heller särskilt orolig. Spreadarna mellan kreditkvalitet är nedtryckta, men inte absurt nedtryckta. Yieldkurvan är också väldigt flack, men å andra sidan indikerar den bara den period vi haft av låg otrendande tillväxt. Lutningen på kurvan har ju historiskt handlat om vi går mot bättre eller sämre tider. Givet att vi växer med 3% nominellt år efter år, så bör därför inte lutningen vara så stor heller.

Nej räntorna är ju låga, men det är ju för att styrrätan är låg. Den kopplingen har vi även haft historiskt. Drar tillväxt, jobbskapande, löner, kärninflation. Börjar ECB att höja… ja då får vi även högre styrränta här hemma, vilket slår mot obligationspriserna. Men det intressanta är om vi har en värderingsbubbla eller ej, och det styrs av spreadarna skulle jag säga. Givet spreadarna idag så är det höga värderingar, men knappast inte bubbelvärdering. Därmed inte sagt att någon bör köpa långa statspapper. Men det handlar mer om att det finns en risk för räntehöjningar, normaliserade kreditspreadar och en yieldkurva som kan vända upp. Då lär inte en 5 årig statsobligation gå så bra. Därmed inte sagt att dagens värdering är bubblig.

Det finns en grupp som är bubblig. Det är fastighetsaktier.

Hufvudstaden handlas till PE29 i år och PE28 nästa år. Hur kunde det bli så här? Jo, för att P/Bookvalue ligger på 1,1. Vilken har rätt? Är det rätt värdering eller inte.

De framtida hyresintäkterna för Hufvudstaden är ganska lätta att räkna fram. Det är bara att ta varje hyresavtal för sig och kolla vad som styr hyran. Rätt snabbt kommer du komma fram till att Hyrorna inte lär växa med mycket mer än den nominella tillväxten i ekonomin. Låg tillväxt alltså. Om man kör en DCF, discounted cash flow analysis, där man tar framtida kassaflöden och disonterar dem med en normal ränta, som bygger på en normal inflationstakt, och med en normaliserad riskpremie, då kommer man fram till att ett företag vars vinster inte växer snabbare än ekonomin borde värderas till ca PE10-12. Dvs en halvering från dagens värdering.

Men det leder oss in på P/BV av 1,1. Låt säga att fastigheterna är korrekt marknadsvärderade på Balansräkningen. Skulderna likaså. Bookvalue, dvsd Eget Kapital, är ju det man får ut om man säljer alla kåkarna och betalar igen skulderna. Om kursen hade halverats, till PBV 0,55 så hade man ju i teorin kunnat köpa upp hela Hufvudstaden, sälja kåkarna och betala igen skulderna, och göra en fet vinst.

Marknaden ser till marknadsvärdena och aktien handlas därefter. Samtidigt har vinsterna UPPENBARLIGEN inte hängt med. Annars hade vi inte haft PE29. Alltså handlar allt om räntans inverkan på kåkarnas värdering.

Om inflationen normaliseras, samtidigt som ECB höjer, så kommer  räntan i Sverige också att gå upp, och då finns det inga vinster som håller uppe fastighetsaktierna. Det är bara ränteeffekt och multipelexpansion. Där har vi en stor fallhöjd. Där kan man nästan tala om bubbeleffekter. Egentligen har fastighetspreffar, som jag inte gillar heller, och fastighetsobligationer, mindre bubbelvärdering än stamaktierna om man ska vara petig.

Fast det är klart, allt bygger på att vi får substansiellt högre räntor samtidigt som underliggande ekonomi inte lyfter kassaflödena. Det har vi varit rädda för i många år, och hitintills har många haft fel, och trots att de haft fel så har de varit lika övertygade varje gång.

Men är det rätt logiskt? Under år 2000 så var det IT-aktier som hade en bubbelvärdering, under 2007 var det Tillgångar som var kopplade till subprime och finans och fastighetskrisen eller till utvecklingsmarknader. En krasch brukar dra med sig det mesta, men det egentligen bara inom fastighter som man talar bubbelvärdering. PE28 handlar bara om strukturellt låg inflation och tillväxt. Om det vänder så lär det PE-talet vända ner.

Sen är det klart att många fastighetsägare som äger kåkar de köpt för 100kr (men som är värda 200kr idag), har hyresintäkter på 7kr, tagit lån på 70kr, lär sitta säkert, trots att priset halveras. Visst det är trist att EK går från 130 till 30kr. Men de överlever! Tråkigare för dem som köpt på 200 och har lån på 150, och hyresintäkter på 7kr. För dem finns också! Spontant tänker alla att det tråkiga är att ek minskar till 30kr resp -50kr. Men det är inte poängen. Poängen är att priserna, om de går från 200 till 100, har att göra med att räntan går upp. Precis som att uppgången från 100 till 200 också handlat om räntan. Om du betalar 5% ränta på 70kr, så är det 3,50kr. Hyresintäkterna tänker detta. Han sitter säkert. Men han som har 150kr i lån betalar 7,50kr i räntor. Han kommer inte få loss pengarna utan tvingas sälja eller lämna över kåkarna till banken. Han realiserar sin förlust. Snubben med 70kr i lån, och 30kr i EK kan sitta kvar och vänta ut räntenedgången som lyfter värdet på hans EK. Ni måste förstå att det handlar primärt om kassaflöde och sekundärt om värden.

Håll koll på lönerna, det är allt jag har att säga, och det har jag sagt länge!

Jag hade gett tusen spänn för att få följa händelseutvecklingen på Trumps mansion i Florida igår…. tänk er att han sitter vid poolen med Xi Jinping och beklagar sig över hur vansinnigt det är med kemiska stridsmedel, när han säger ”ja jäklar vad varmt det är, vill du ha en drink till?” Xi, Ja tack, jag tar vad du tar. Trump smiter ut i köket, ger Go Ahead till Missile Strike, blandar två nya drinkar, och promenerar ut till Xi… ”Var va vi…. vi köper billiga varor av er och betalar i dollar, ni köper statspapper av oss med samma dollars vilket håller nere räntorna, så de amerikanska hushållen kan fortsätta att shoppa och inte betala ränta. Det är ju en rätt bra balans egentligen. Men det kan vi ju inte säga, så vad ska vi hitta på att säga till presskonferensen imorgon tycker du?”

För en liten stund sedan kom NFP, dvs jobbsiffror från USA.

98k jobb skapades i mars mot 180k väntat och fg 219k (nedreviderat från 235k)… supersvagt, och jag måste gräva lite djupare varför. Det rimmar inte alls med ledande indikatorer. Snittet på Q1 kommer därför in under 200k vilket rimmar med att tillväxten kanske inte ens ligger på 2% i årstakt. Frågan är vad detta säger om framtiden. PMIs under sep-dec16 pekade på klart starkare siffror. Betyder det att årets PMIs guidar för högt också? Vad händer med surpriseindex, vad händer med vinstrevideringarna. Hur motiverar detta den taktiska trejden att dyra aktier kan bli dyrare. Eller är MARS en outlier?

Lönerna kom in 2,7% i årstakt mot 2,7 väntat och fg 2,8…. ingen fara på taket. Indikerar en Core PCE under 2% alltjämnt.

Men vad händer med Juni höjningen? Innan låg sannolikheten på 60%. För mig har det hela tiden varit 100% :-). Nu vill jag veta mer om den svaga siffran. Var den en outlier eller ej? Vi får se var US 10-åringen tar vägen ikväll…… den är smartare än alla analyser i världen om du frågar mig!

Har tittat lite på Finansens rapport över bolånemarknaden.

Klicka för att komma åt bolan_2017ny2.pdf

Det här är lite snabba findings..

Nedan chart oroar mig

Problemet är inte bara att snittet har ökat, och Fi verkar glada att den är lägre än förra året. Mitt bekymmer är att snittet är just ett snitt. Det finns dem som ligger på snittet, och under snittet…. och de som ligger över snittet. Jag är orolig att de som ligger klart över snittet har blivit fler, och ligger på en sådan nivå att de inte klarar en måttlig ränteuppgång. I BÄSTA fall  klarar de en ränteuppgång och får käka nudlar, men klarar sina räntebetalningar hos banken och således kan bo kvar. Men att vi får en negativ effekt på ekonomin i form av minskad efterfrågan, men som inte leder till en ökad arbetslöshet som får följdeffekter på bostadsmarknaden. I SÄMSTA fall klarar de INTE sina räntebetalningar och blir forcerade säljare vilket skapar ett prisfall och en konfidens chock  i ekonomin generellt.

Titta noga på det nedersta chartet. Det oroar mig. De med en skuldsättningsgrad på 450%+ , dvs över snittet låg 2011 på aggregerat 20%. 2016 låg dem på 38% av nytecknade lån. Hur många av hela stocken som ligger på 450%+ vet jag inte…. men det är en avgörande siffra. Det är nämligen inte aggregerat som är det intressanta utan varje enskilt hushåll som potentiellt inte klarar sina framtida åtaganden kan bli ett problem för oss alla.

Chartet nedan visar på att skillnaderna mellan ålder och inkomstgrupp skiljer sig inte heller åt. Risken är att de finns överallt

Dock verkar det vara en geografisk företeelse. Stockholmsregionen ser ut att vara tajtast. JA, de har högst inkomster. JA, de har gjort mest ”bostadskarriär… MEN Nej, de har större lån i förhållande till sina löner än någon annan, och är således mer räntekänsliga.

Så min enkla iakttagelse, att man måste boka bord för att äta lunch kring Stureplan, men att man inte måste boka någon annanstans i landet stämmer. I Stockholm tjänar man mer, man betalar inget i ränta, och det är happy Days. Medan i resten av landet tjänar man mindre, man har tagit mindre lån, och har inte kunnat dra nytta av ränteeffekten som Stockholmarna gör. Typ!

Man pratar om att amorteringskravet hjälper. Sicket snack!

Se nedan, amorteringarna har i snitt ökat från 1,200kr till 1,900kr i månaden. Dvs över en 10-års period har de ökat från 144,000kr till 228,000kr. 84,000kr över en 10-års period när genomsnittslånet ligger på över 2mkr. It aint gonna safe us the day it gets ugly! Visst, nya låntagare tar mindre lån. Det är bra, det är själva syftet, men jag är rädd att de fortfarande tar för stora lån.

Sen är det klart, att de som amorterar mest är de som belånat sin bostad med 50% eller mer. Det är naturligt. Så var det innan också även om dem med 50%-70% har ökat.

Men det som oroar mig mest med amorteringskravet är att det ökar riskerna, genom att det MINSKAR på motståndskraften mot högre räntor. Se nedan

Tack vare amorteringskravet lägger nya låntagare 9% av sin disp inkomst på att serva lånet. Lika mycket innan vi hade negativa räntor. Om räntorna drar tillbaks till nivåer vi hade innan neg ränta… ja då lär den totala bördan dra mot 13-14%…. Återigen, Vad blir implikationerna på Svensk ekonomi? Siffrorna är ett aggregerat snitt, vad händer med dem där räntekostnaderna landar på 20%+…. hur agerar dem och vad får det för konsekvenser.

Fi gör också en undersökning där man tittar vad hushållen får över vid olika räntescenarior. Men de bygger också på en oroväckande låg kalkyl vad folk ska leva på. Särskilt när de största problemen verkar vara i Sthlm regionen där det är dyrare. Även om folk skulle klara sina räntebetalningar, så undrar jag hur Svensk ekonomi mår. Låginkomsttagarna har en kudde med A-kassa om de blir av med jobbet, men höginkomsttagare med stora lån…. hmmm, det är värre det.

Jag har sagt det innan och säger det igen. Inför inte åtgärder som rycker tusenlappar ur vanligt folks plånböcker. Inför Skuldkvotstak så att vi binder upp lånet mot inkomsten, utan att det slår mot månadskostnaden. Det är bra att folk betalar lite ränta. Det är lånen som måste bli mindre. Vi kan inte sova gott förrän vi vet att alla har rätt nivå på skuldkvoten, då ett väldigt litet antal kan sabba for oss alla. Att priserna är höga idag är inget problem, de anpassar sig efter storleken på lånen. Inte tvärtom!!!

Mitelman skriver om skulderna i världen…

http://www.di.se/nyheter/henrik-mitelman-varldens-storsta-bubbla-ar-har/

USA har ju ca 100%BNP  i Statsskuld, och ca 70%BNP Hushållsskulder…. totalt 170% av BNP. Räntorna på skulden kommer i framtiden betalas av löntagarna. Sveriges skuld ligger på ca 120%. Det fattar alltså vemsomhelst att tredubblas räntekostnaderna på skulden så blir det dyrt.

I Sveriges fall ligger skulden idag på 3600 hushåll + 1800 stat+kommun = 5,400mdr

De inkomstrelaterade skatterna uppgår till ca 1,100 miljarder.

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget/Statsbudgetens-inkomster/

Man burkar generellt sätt säga att har du ut 22,000kr i lön, så har det kostat företaget nästan dubbelt så mycket. Den som har 32,000kr i lön har ut ca 22,000kr. 32,000 plus sociala avgifter 31,42% = 42,054. Så relationen är att skatten står för 42,000kr – 22,000kr = 20,000 som är 48%.

Så om I-skatterna ligger på 1,100 mdr så ligger disponibel inkomsterna på 1,200 mdr. Totalt 2,300mdr.

Stat+kommun skuld kostar idag o kr i ränta, då kort upplåning är minus ränta och lång ränta (typ 10-åringen ligger på 0,6%). Hushållen betalar 2% högt räknat. Det är totalt 72mdr på 5,400 i skuld. Dvs ca 1,3%.

72mdr av Samlade inkomster på 2,300 mdr = 3%. Räntekostnaderna för stat, kommun och hushåll är låga. Historiskt rekordlåga. Det är därför vi får pengar över till annat och det är därför som Sverige går så bra relativt omvärlden.  Jag tror vi klarar en  ökning av räntekostnaderna. Anledningen är att vi har varit vana vid högre nivåer förr. Men Svensk ekonomi kommer känna av det, helt klart! Beroende på om vi klarar det eller ej handlar såklart om hur mycket räntorna stiger och hur många hushåll som inte klarar sin hushållsekonomi vid varje givet ränteläge.

Problemet som Mittelman är inne på är inte att skulden är stor. För det har den varit ett tag. Utan om den är för stor om räntorna drar.

Optimisten i mig säger att de stigande räntekostnaderna ganska direkt ger en åtstramande effekt (det är bara ta skulden * ränteökningen), både här och i USA som gör att tillväxten faller (för att mer går till räntekostnader), vilket gör att färre jobb skapas, vilket gör att arbetsmarknaden blir mindre tajt, vilket gör att löneglidningen avtar, vilket gör att inflationsutsikterna vänder ner, vilket gör att centralbankerna intar en mer expansiv hållning, som gör att räntorna faller tillbaks, vilket ger alla skuldsatta en relief…. och reliefen i sig gör att vi klarar oss undan en långvarig recession! Det är Best case.

Med den synen på världen så kan inte konjunkturen, pga skuldsättningen, nå klassisk högkonjunktur. Men inte heller recession lika lätt. Utan det är fortsatt Lower trending growth, fram till den dagen Inkomsterna vuxit ikapp skulden, och därmed klarar högre räntekostnader. Men sånt här tar tid. Löner som växer med 2,5% om året blir ca 28% över en 10 års period. I Sveriges fall så växer inkomsterna från 2,300 till 3,000mdr över en 10 års period. Om skulden är intakt på 5,400mdr så skulle en räntekostnad på 1,7% få samma inverkan på stat och hushåll som dagens 1,3%. Dvs räntan skulle om 10 år kunna gå till 1,7% och vi har lika mycket kvar efter räntekostnader som idag när vi betalar 1,3%. Så det är en rätt seg process om man säger så…. MEN, det går inte åt helvete!

Pessimisten i mig säger att det visst kan bli högkonja och det är ökad skuldsättning som driver den. När till slut räntorna drar, så får vi till slut defaults bland hushåll och företag när de inte klarar ta hand om sin skuld. De här defaultsen klarar inte systemet av, dvs likt Lehman, då allt hänger samman, och en kris, krasch och lågkonja är ett faktum. Visserligen agerar centralbankerna även nu genom att sänka räntor etc. Men till följd av confidence shocken och de förluster som faktiskt realiseras i samband med en krasch så blir företag och hushåll passiva och riskaverta. Vilket innebär att spreadarna stiger. Så även om staten kan låna upp till noll ränta på 5 år, så kräver marknaden 3% på en bostadsobligation, och Sandvik får låna till 6%…. ja ni fattar. Givet svag konjunktur så rimmar det illa med fortsatt höga räntekostnader. Ett moment 22 som inte lätt kan brytas. Räntekostnaderna försvinner inte, och förlusterna måste värkas ut, och därmed blir räntesänkningarna ingen draghjälp till ekonomin, varpå pessimismen blir självuppfyllande, och en lågkonja blir därmed mer utdragen. Som fastighetskriser brukar bli! Det är Worse case!

Svårt att säga vad det blir såklart. Jag tror nyckeln i Sverige handlar om hushållen klarar sina räntor eller ej. Dvs en sak är att räntekostnaderna ökar och ekonomin saktar in. Men om tillräckligt många hushåll INTE klarar räntebetalningarna så klassificeras dem som kreditförluster av banken, och då tar banken huset. Alternativt går hushållen ut och tvångssäljer sin kåk, och det är då kraschen och konfidens chocken är ett faktum. Det är nämligen bara distressed sellers som säljer till låga priser. Ingen annan. En Distressed situation kräver att de inte klarar sina räntor. Klarar man räntorna så säljer man inte till vrakpris. I fallet med Lehman så var det relaterat till Sub-prime, som utgjorde ca 8% av stocken. Hur stor del av den Svenska stocken klarar INTE att betala 3-4% ränta på sitt rörliga bolån? Är det 1% så är det kanske lugnt tänker jag. Då bromsar bara Svensk ekonomi in under en kort tid. Är det 10% så är vi körda!!!!

Det är därför hög tid att knyta lånen till inkomsterna. Amorteringskrav, slopade ränteavdrag, fastighetsskatt etc gör bara sårbara hushåll ännu mer sårbara. Att tvinga hushåll att binda sina lån är bara fördyrande. Förr eller senare måste de ändå läggas om. Bättre att ha rätt skuld från början! Vilket skuldkvotstaket handlar om.

Det är märkligt att det finns ett motstånd mot Skuldkvotstaket för Pre-Lehman kan man nästan säga att vi hade det. Storleken på hur mycket du får låna fastställs av lånelöftet. Lånelöftet bygger på en kalkyl. De viktigaste beståndsdelarna i den är:

1, Din inkomst

2, Kalkylränta (som ofta är lång upplåningskostnad + påslag)

3, KALP-kalkyl. (Kvar all leva på – beloppet)

Med Kalpen har det inte hänt så mycket. Jag ogillar ju egentligen den med tanke på att skulle alla leva på det beloppet så hade Svensk ekonomi tvärtstannat och folk blivit av med jobbet. Så den tar liksom inte hänsyn till recond round effects. Å andra sidan har jag förståelse för att man inte kan sätta jättehöga belopp då hushållen såklart har viss anpassningsförmåga i dåliga tider.

Pre-Lehman så var de långa upplåningsräntorna rätt stabila. Nedan chart visar 2- och 5årig Svensk bostadsobligation.

Den visar att innan Lehman så hade aldrig 5-åringen varit UNDER 4% annat än temporärt, och 2-åringen aldrig UNDER 3%. Efter Lehman har de aldrig varit ÖVER 4% respektive 3%. Det är ett paradigm skifte ur historisk bemärkelse.

Under åren 97-07 så pendlade den mellan 3-6%. Typ snitt kring 4,5%. Om man tänker att påslaget var 3%-enheter så pendlande kalkylräntan med 6-9%, snitt 7,5%. Många banker spikade bara fast kalkylräntan på typ 7-8%. Då var det egentligen bara din inkomst som bestämde hur mycket du fick låna. Vi hade ett de facto skuldkvotstak, fast vi behövde inte införa det som reglering.

Det är ränteparadigm skiftet som gjort att lånelöftena beviljar större lån, vilket i sin tur tvingat upp priserna. Bakgrunden till paradigmskiftet är naturligtvis en kombination av

1a, Låg real och nominell tillväxt i världen post Lehman, vilket ger 1b, lågt jobbskapande som ger 1c, en relativt Otajt arbetsmarknad som ger 1d, relativt trög lönebildning som ger 1e, relativt lågt pristryck och strukturell kärninflation

2, Globalisering och Digitalisering….. Kapacitetstak as we know it under 1900-talet verkar funkar inte längre.

Så i takt med att upplåningsräntan föll, så föll kalkylräntan 3%. Vilket gjorde lånelöftena mer frikostiga trots att lönen kunde vara oförändrad. Det är därför som lånestocken dubblats senaste 10 åren, medan lönerna är upp 30%.

Problemet med den här modellen är att den ser ingen skillnad på att räntan kan gå från 0% till 3%, som att den kan gå från 5% till 8%. Men i realiteten så är det senare MYCKET MYCKET större risk med en uppgång från 0 till 3% , än 5% till 8%. En uppgång från 0 till 3% kräver bara lite normaliserad penningpolitik, som kan komma från något högre inflation, som kommer från en mer normaliserad lönebildning, som kommer från många år av jobbskapande och en något starkare konjunktur. Men alla hushåll som tagit lite för stora lån. Drar räntorna, så kommer antagligen nya låntagare att ta rätt storlek på lånen. Problemet med de gamla låntagarna, de sitter fast med sina lite för stora lån.

KALKYLRÄNTAN FÅR ALDRIG VARA LÄGRE ÄN ATT DEN ÄR UPPNÅLIG ANNAT ÄR HÖGST TEMPORÄRT.

DÄRFÖR KAN INTE UTLÅNINGEN KOPPLAS TILL RÄNTAN, UTAN INKOMSTEN

DÄREMOT SKA SUND KONKURRENS OCH ALLA LÅNTAGARE KÄMPA FÖR EN SÅ LÅG RÄNTA SOM MÖJLIGT. MEN DET HAR INGET MED STORLEKEN PÅ LÅNET ATT GÖRA.

Det är den senaste fastighetsaffären som sätter dagens pris. En affär som bygger på hur mycket lån köparen tagit. Vänder räntorna upp, så vänder lånens storlek ner, och med dem priserna. Räntan ska inte driva priserna. Storleken på lån driver priser, och storleken på lån ska kopplas till inkomsterna, inte räntan.

Bankerna litar jag inte på. Om lånen har dubblats senaste årtiondet, samtidigt som inkomsterna inte gjort det så blir jag misstänksam. Även om en del av låneökningen handlar om att vissa har gått från att hyra till att äga. Bankerna vill tjäna pengar, och det har man bara kunnat göra genom att öka stocken. Låntagarna vill köpa en sån fin bostad som möjligt, och hugger det erbjudandet om att låna mest. Räntorna ser ingen som något avgörande i det skedet då de är låga överallt. Ovanpå det visar Undersökningar att en stor del av hushållen ”ojar” sig för stora ränteökningar… hur rimmar det med bankernas försiktiga hållning.

Eller som Finansinspektionen säger i rapporten ”Nej riskerna bedöms vara låga”

Men samtidigt kan man undra varför de vill 1, Införa skuldkvotstak och 2, träffa vissa specifika bolåneinstitut under nu våren…. fast där dem inte vill namnge någon, utan säger bara kryptiskt att ”det är dem som jagar marknadsandelar”. Då syftar de inte bara på dem som erbjuder lägst ränta förstår ni, utan de som lockar kunder med störst lån.

Believe me, Thedeen är orolig. Ingves också! Varför tror ni?

Trevlig helg!

Jaha då stängde OMX under 1560 igår och man måste leva som man lär. Stoppade ur mig här på 1557. Samtidigt kan jag konstatera att marknaden är

1, ner fyra dagar i rad och börjar bli rejält översåld

2, var i morse nere vid trendstödet för Juni16 trenden (lite beroende på hur man väljer att rita)

3, att det framförallt är HM och utdelningar som tynger och aktier som tyngs av utdelningar har en tendens att repa sig då utdelningspengar ofta återinvesteras samt att aktierna allt annat lika blir billigare sett till Fwd PE. (även om det såklart är helt rätt att de går ner med utdelningens storlek)

4, samt att de utländska indexen ser tekniskt mycket finare ut.

Så det kanske tvärtom är ett köpläge… snark. Därför sätter jag en rätt tajt omvänd stopp på 1560. Dvs om vi stänger ovan 1560 så stoppar jag in mig i marknaden igen. Så länge som vi inte stänger ovan 1560 så har jag första target kring 1,500ish. Därefter väntar 1,400 om inte den håller. Känns rätt avlägset just nu….. just därför kanske det blir så! Stänger vi ovan 1560 ska man vara med. Hård köpsignal ovan 1590…. därefter väntar 1660/1720. Typ!

Igår kom lite data från USA. Markit US Service PMI kom in på 52,8 mot Flash 53,1 och fg 52,9… lite soft faktiskt. Därefter kom ISM Non Mfg PMI in på 55,2 mot väntat 57,0 och fg 57,6… soft den också! Från Kina kom Service PMI in på 52,2 mot fg 52,6. Även Europa Service PMI kom in lite softare (även om jag i regel inte följer den).

Vad ska man säga, nivåerna är ju fortfarande bra vilket innebär att tillväxt och data lär bli bra i Q2/Q3…. men sett till exempelvis Surpriseindex så lär fler och fler tro på en urtoppning. Problemet är att historiskt när Surpriseindex vänder ner, samtidigt som börsen har varit bra (vilket den har sedan Nov-Valet) så brukar den ha svårt att klättra vidare. Sen kan man resonera om glaset är halvfullt eller halvtomt. Dvs givet makro borde vi kanske egentligen varit uppe kring 1,720 egentligen, men tack vare förväntningar om att Surprise ska vända ner så har marknaden istället konsoliderat kring 1560-1590.

Imorgon kommer NFP jobbdata från USA och 180k jobb väntas. Får man tro ADP siffran igår så ligger risken på ovansidan. PMIs etc har ju indikerat att tillväxten kan bli upp mot 3% i år vilket rimmar med ett månatligt jobbskapande på minst 250k jobb i månaden i snitt. Så om man ser till jobbskapandet i Q1 så rimmar inte det med tillväxt på de nivåerna. Tillväxten väntas inte heller att bli så hög i Q1. Det sätter press på hårddatan under Q2-Q4. Eller har mjukdatan skjutit över målet? Ekonomerna, som är mer förankrade i det som varit, tror på tillväxt strax över 2%.

Hur det blir är svårt att säga, FEDs agerande, synen på Trump, valutgången i Frankrike….. allt spelar in!

FED protokollet från i mars visar på att Juni höjningen är helt klart på bordet. HALLÅ!!! Vad har jag sagt hela tiden!!! Givet att Amerikanska ekonomin tuggar på hyfsat så anser FED att expansiv penningpolitik inte är nödvändig. Tycker man så, så betyder det implicit att man vill gå mot en Balanserad Penningpolitik. Definitionen av det är en balanserad Realränta, vilket rimmar med en styrrätan om 1,50-1,75%. Dvs 75-100 punkter härifrån. Dvs 3-4 höjningar till. Dvs Juni, September, December, Mars18 någon?

Därefter är man klar tror jag!

Man flaggade också för att man vill banta balansräkningen. Även här har media inte riktigt koll.

1, För det första så kommer man inte börja rulla av skulden förrän realräntorna närmas sig noll. Dvs i slutet eller efter räntehöjningarna. Anledningen är att när en obligation förfaller, och FED inte rullar över den i en ny, så måste Treasury sälja de nya obligationerna till privata marknaden (istället för FED). En rationell privat aktör som ska köpa ett kort räntepapper vill ha kompensation för inflationen under samma tid. Dvs om du lånar ut dina pengar under 1 år, så är det rimligt att räntan du kräver är lika hög som prisökningarna i ekonomin. Annars blir du realt fattigare. Så för att skapa en äkta efterfrågan så måste först FED höja räntan, därefter rulla av sina obligationer. Sen kan privata marknaden kasta sig över bonds till negativ realavkastning i vissa situationer. Men det är oftast i en risk off miljö. Dvs om du tror att aktiemarknaden ska ner 20% så är det bättre att sitta på en bond som ger 0%. Frågan är hur lämpligt det är för FED att rulla av sina bonds under Risk off?

2, Man skriver att FED tänker rulla av 4,500mdr dollar. NEJ och åter NEJ. På FEDs tillgångssida finns statspapper och bostadspapper för det beloppet. På skuldsidan finn Money in Circulation samt Bank Reserves, eller deposits hos Other Institutions.

Klicka för att komma åt quarterly_balance_sheet_developments_report_201703.pdf

Kolla sida 5

Money in Circulation har alltid funnits, och den växer ungefär med tillväxten i ekonomin. Så fungerar en FIAT ekonomi. Den kommer finnas kvar. Den som ska nollas är Bank Reserves, idag 2,243 miljarder dollar. Det är QExit summan som är relevant.  I   första hand kommer man rulla av bostadspapper, som uppgår till 1,774mdr. Där kanske man kan tänka sig att de kommer spread isär något mot statspapper om de inte redan gjort det. Kvar har dem 469 mdr som de önskar reducera i statspapper. Sen är de klara med nollningen av QExit. 469mdr är rätt mycket om de rakar av det på ett år. Men det är inte så troligt då de sitter på olika löptider och förfall. Alternativt väntar de till efter att de är klara med bostadspapperna. Point being, jag trodde tidigare att det kunde bli stigande realräntor mot bakgrund mot QExit. Men nu tror jag att spreaden mellan styrränta (var den nu kommer ligga i framtiden) och korta statspapper kommer fortsätta att vara tajt, trots att FED inte rullar över sina bonds, då 469 mdr är ganska lite. Treasury har utestående ca 20,000miljarder. Så det är ju inte ens 3% av stocken. Däremot kan det uppkomma en större spread mellan bostadspapper och statspapper. Jag vet inte exakt hur stor bostadsstocken är, men jag har läst att Hushållens skuld/BNP ligger på 70-80%, vilket skulle innebära 13,000-15,000 miljarder. Säg att 80% är bostadsrelaterat (som i Sverige ungefär) dvs 10,000-11,000 mdr. Då utgör 1,774 mdr ca 12-13%. Det spelar roll! Stiger bostadspapperna med mer än statspapper så lär det även sätta viss press på andra IG papper, och kanske även HY-marknaden.

Ovanpå detta handlar det såklart om vad Trump gör…. men att han skulle få genom en budget som visar 1,000mdr i underskott (ca 4-5% underskott av BNP) känns inte troligt. Inte ens 500mdr!!! Å andra sidan är det svårt att veta hur tongångarna går i kongressen. Samtidigt lyckades han inte ens med Obamacare…. så time will tell helt enkelt! April borde bjuda på mer klarhet!

Lite tekniska tankar:

Amerikanska 10-åringen ligger nere vid stödnivåer som hållit hela året. Bryter 2,30 väntar gap 2.15, Fib38 2,13 samt Fib50 1,98. En sådan nedgång borde vara förenad med nåt dåligt, typ lite Risk Off, så den kan vara värd att hålla koll på! Eller vänder det upp här ifrån som så många gånger….

En pålitlig konjunkturindikator, är US 10-2 kurvan. Den toppade ur i december, och är i fallande trend sedan dess. Märkligt med tanke på hur stark makro har varit.  Är den smart och prisar in sämre makro, eller slog den över i november och december och det är dags för nästa rörelse uppåt? Som alltså innebär att 10-åringen går upp mer än 2-åringen.

Som sagt, om det är 5-10% rekyl eller rally som väntar tror jag handlar mycket om hur räntemarknaden kommer att bete sig.

Vilket leder oss in på valutor…

USD/SEK har motstånd kring 9,10 där den vände ner sist och satte en lägre topp. Så egentligen är kronan i en kort förstärkningstrend, inom en större försvagningstrend. Jag tror ju att det bara är en tidsfråga innan den bryter 9,10 och fortsätter upp i en sista urtoppning, dvs försvagning.

På samma sätt har Euron stärkts inom sin stora försvagningstrend. Visst kan den nå 1,10 mot dollarn, men är inte risken större att den bryter 1,05/1,06 stödet och avancerar mot par i nästa steg?

DXY, dollar index har ett viktigt motstånd kring 102…. bryts det är dollarn tillbaks i sin förstärkningstrend igen, och det borde gå i samklang med kronans 9,10 och Eurons 1,05. Detta i sin tur borde gå i samklang med att räntorna lyfter i USA.

Räntehöjning i juni?

Makrohård data som konvergerar med de mjuka indikatorerna

Trump pessimismen vänder upp från en låg nivå….  Han träffar Kina idag!

Det går rätt lätt att måla upp ett ganska piggt case, som börsen också kan gå på!

Eller tvärdör optimismen då inte hårddatan hänger med, Trump sågas av kongressen igen, långräntorna faller, samtidigt som FED ändå höjer, vilket slår mot 10-2 spreaden som faller vilket är synonymt med sämre utsikter, och fallande kurser. Hmmm, det är knepigt.

Oljan vände ju tekniskt vackert från 50ish. Nu är det rätt överköpt och frågan är inte om den ska falla ner mot 52,70-53,0 för att samla lite kraft. Sen är det frågan om den ska upp till topparna kring 57 igen på sin väg mot 70usd. Det bygger såklart på var supply/demand spreaden tar vägen där oljelager och OPEC möte är avgörande faktorer.

NFP imorgon är inte oviktig heller…. en siffra över 200k hade varit najs!!!!

TACK Fredrik för initiativet till det här inlägget!

I Svenskan igår skrev Sterte och Käck, från Skandia, en kritisk artikel om Riksbanken och dess penningpolitik. Egentligen står där inget nytt utan det sammanfattar egentligen bara vad kritikerna har tyckt i många år.

https://www.svd.se/riksbankens-experiment-maste-genast-upphora/om/naringsliv:debatt

Ni som följer mig vet förmodligen var jag står relativt dagens kritiska röster. Men det tål att upprepas, för det känns som om Riksbanken på många sätt är missförstådd. Missförstådd för att kritikerna inte riktigt förstår dynamiken i penningpolitiken, men också för att Riksbanken har varit dåliga på att förklara och utbilda oss i hur det fungerar. Båda sidor bär skuld här!

Låt mig kommentera:

1, De skriver att inflationsmålet om 2% är galet.

My take

a, Implicit kan man säga att om man tycker 2% är irrelevant, eller en dålig nivå, så borde man tycka att 0% eller 4% är bättre.

Vi vet vad som skapar inflation. Det är när hög tillväxt över tid skapar ett högt resursutnyttjande. Idag är resursutnyttjande mindre relevant inom varuproduktionen. Globaliseringen spelar in där. Tjänsteproduktionen tar större plats. Arbetskraften är mer lokal och den potentiellt knappa resursen. Men att få en tajt arbetsmarknad verkar också vara svårare idag. Digitalisering m.m. spelar in.

Men över tid kan vi vara rätt säkra på att stigande löner kommer vara inflationsdrivande. Stigande löner är ett resultat av en tajt arbetsmarknad. En tajt arbetsmarknad är ett resultat av att det skapas mycket jobb under en längre tid. Jobbskapande är korrelerat med tillväxten i ekonomin. Så om man dissar 2%målet , och ex tror på 0% är rätt, så är det samma sak som att säga att man accepterar en lägre tillväxt. Dvs en centralbank kommer automatiskt vilja bromsa en ekonomi när den växer om målet är 0% jämfört med 2%. Motsatsen gäller vid 4%.

Är det verkligen det vi vill? Bromsa en ekonomi tidigt, och därmed aktivt bidra till att den skapar mindre arbete än vad den potentiellt hade kunnat göra? För det är effekten!! Jag tycker det verkar korkat!

Vill vi ha 4% som mål? Njae, den lönebildningen som ligger bakom 4% inflation är inte nådig, och tyder på en extremt tajt arbetsmarknad. Jag skulle säga att vid 4% mål så tillåter man tillväxten gå för långt, och leda till klar överhettning.

2% målet är enligt mig en funktion av att 0% och 4% är båda osunda, och 2% ligger mittimellan de två. Därmed inte sagt att 2% är bra…. men 2% är bättre än 0%, och bättre än 4%.

b, Realränte spreaden och omvärlden.

Det förvånar mig att de här killarna inte tänkt på detta.

Europa och Norge är våra största tradingpartners. Växelkursen Eur/Sek styrs av Realräntespreaden mot Europa. Dvs Svensk styrränta minus inflation vs ECB styrränta minus inflation. OM Sverige skulle ha 0% inflationsmål och ECB 2% så betyder det att Sverige kommer ha en högre styrränta än Europa vid samma inflation. Det betyder att vi strukturellt kommer ha en stark krona relativt euron…. vilket kommer ge vår exportindustri en strukturell konkurrensNACKdel relativt Europa. Vill vi ha det? Ett land med en positiv handelsbalans borde inte vilja ha det. Jag skulle inte sagt om vi hade underskott i handelsbalansen men det har vi inte! Vi är inte Usa.

Så kontentan är att inflationsmålet inte är så förlegat om man tänker till!

2, De skriver att Sverige växer idag så det knakar!

Vi växer strax över 2,5% realt. Ytterligare 1% nominellt. Ur ett historiskt perspektiv är det inte i linje med stark konjunktur. Vi hade spår av högkonjunktur under delar av 15/16. Men inte idag, och inte sett till hela post recessionstiden 2010-2017.

Tittar man på andra parametrar som takten på jobbskapandet och lönebildning, som är klassiska parametrar som går starkt när ekonomin går starkt så rimmar inte de heller med vad vi brukar säga är en stark konjunktur. Vår låga kärninflation rimmar dessutom rätt väl med ovanstående.

Tillväxten är ojämnt fördelad jämfört med klassiska konjunkturer. Rent geografiskt går vissa regioner stark, andra inte. Rent branschmässigt går vissa starkt, andra inte. Vissa grupper i arbetskraften går det riktigt bra för, andra inte. Kraftig polarisering på alla fronter. Förklaringen går att utläsa i ränteeffekten. Dvs de branscher, regioner, och yrkesgrupper som går bra har en gemensam förklaring. De påverkas direkt el indirekt av att räntan är låg. De som inte gör det går sämre.

Hade styrräntan varit 200 punkter högre, så hade man dödat den ränteeffekten, och Sverige hade haft samma utveckling som övriga Europa. Rätt logiskt egentligen att Sverige, som liten öppen ekonomi, utvecklas på ungefär samma sätt som sin granne och största handelspartner.

de skriver att Sverige växer så det knakar till följd av förd penningpolitik och omvärldens utveckling samt invandring.

NEJ, vi växer inte så det knakar. Ja vi växer snabbare än Europa TACK vare de låga räntorna. Svensk ekonomin har ingen draghjälp av omvärlden, tvärtom är den effekten negativ.

Invandringen gav förra året en positiv engångseffekt, som de närmaste åren byts ut i en liten negativ flerårseffekt…. lite beroende på hur många invandrare som kommer i arbete eller ej. Jobbar alla, samtidigt som de inte tar jobb från befolkningen utan att de också har jobb. Då uteblir den negativa effekten. Men chansen att det blir så är minimal tror jag. Det räcker med att titta på arbetslösheten bland utrikesfödda utan utbildning.

3, De skriver att det är hög tid att strama åt penningpolitikeN. Anledningen sägs vara att det är fel med expansiv penningpolitik i en stark konjunktur.

Jag hävdar att konjunkturen inte är stark, att den är långt ifrån överhettning och det finns mer att ge på arbetsmarknaden utan att det får skadliga bieffekter. Att den är stark relativt sin omvärld pga låga räntor…

Högre räntor skulle få Sverige att falla ner mot Europeiska snittet, och då kommer analysen vara att vår konjunktur, resursutnyttjande och inflation är i starkt behov av EXPANSIV Penningpolitik.

4, De skriver att de vill satsa på expansiv finanspolitik

Vi har en balanserad budget, och låg statsskuld. Så utrymmet finns.

Men i min värld ska staten bygga skuld, dvs köra kraftiga budgetunderskott, när landet är i recession. Inte annars. Då ska man köra en balanserad budget. Inte bygga skuld.

Det är möjligt att vi är i behov av vissa taktiska investeringar, kanske i infrastruktur, sjukvård eller skola, som är nödvändiga och bra för samhället på sikt. De ska vi naturligtvis satsa på, och inte vänta på dåliga tider.

Svenska Hushåll har 3,600mdr i skulder. Det är ingen som kan säga var löneinflationen ligger de närmaste 5 åren i USA. INGEN!! Men om den stiger mot 4,3%, där den varit historiskt, mot senaste 7-års snittet om 2,3%  så kommer USA få ett strukturellt problem med för hög inflation, vilket FED kommer att bekämpa med styrräntor över 2%. Det är inte troligt, men det kan hända. Ligger FED på 2,5% styrräntan så kommer inte ECB och Sverige ligga på nollräntor, för då kommer det stärka dollarn så pass mycket att vi snart är i recession. Alltså måste vi hänga på till viss del uppåt. Åtminstone för att valutan ska hålla sig. Då kommer räntekostnaderna att markant stiga för de svenska hushållen, varpå Svensk ekonomi lär bromsa in. Då kommer det vara minst sagt välkommet med en stat som har råd att köra expansiv finanspolitik….

Slutligen, lägger man på kommunernas skulder, som kommuninvånarna på ett eller annat sätt också måste betala räntan på, så är skulden i offentlig sektor inte så låg som många tror. Typ 40%/BNP.

Är jag den ende som vill möta nästa lågkonjunktur med låg statsskuld?

5,  De skriver: En omläggning av den ekonomiska politiken handlar i grund och botten om att minska risken för en framtida fastighetskrasch.

Den här håller jag med om!!! Dvs inte omläggning av politiken, utan riskerna för en fastighetskrasch, som dessutom kan bli värre än 90-talet.

Men den här är Ingves också orolig för, och tjatat om i flera år. Så varför kritiserar ni honom.

Såg förresten av Nordeas chefsekonom tyckte att Ingves skulle hoppat av i protest för några år sedan när penningpolitiken riktades om till att inte ta hänsyn till skuldsättning.

Idioter!!!! Varför är det Ingves som ska hoppa av. Han är ju för fan den ende som gör sitt jobb.

Den som skulle hoppa av är väl Finansinspektionens generaldirektör om någon?  Det är nämligen Fi som kan reglera bankerna hur mycket de får låna ut. Exempelvis genom ett skuldkvotstak.

Problemet är inte att folk betalar 5,000kr i månaden på ett lån på 4mkr. Det är väl jättebra att de inte betalar 15,000kr. Då har de 10,000kr över de kan använda till amoretring, konsumtion och investeringar. Problemet är att de fått låna 4 mkr, och inte 2mkr. Inte att de betalar låg ränta! Hade de bara fått låna 2mkr så hade de dessutom haft en räntekostnad på 2,500 idag. Det hade varit ännu bättre.

Ni som tror att då hade man inte haft råd att köpa nån bostad…. TÄNK OM! Lånen styr priserna, inte tvärtom. För 10-år sedan när priserna var hälften så höga, så var också alla hus och lägenheter bebodda och ägda av någon. Alla lägenheter och hus har faktiskt varit bebodda av någon hela tiden.

Begränsa storleken på lånen! Gör inte månadskostnaderna högre.

Det är FI direktör som ska hoppa av i protest. Kritik ska riktas mot honom. Han kommer förvisso bara svara att han har INTE den legala möjligheten idag att åstadkomma någon förändring. Något han faktiskt klagar på!

Thedeen vill införa Skuldkvotstak, men politikerna tillåter inte honom! Är inte det tokigt?

Alltså handlar det om våra politiker……. och de har vi valt själva! Så kritiken ska faktiskt riktas mot svenska folket. Det är vårt fel att vi röstar på politiker som INTE gör nåt!

6,   De skriver att det slår mot pensionärerna.

Det har inte stämt hitintills men kommer göra framöver. Portföljer med aktier och räntor har aldrig varit så värdefulla. Tacka räntan för det.

Men framöver så ger inte ränteplaceringar så mycket. Vilket slår mot pensionsportföljerna.

Men då måste man se till nettot. Hushållen har 3,600mdr i skulder. 1% ökning skulle suga ut 36mdr från dem, och gå raka vägen till kreditgivarna. Problemet är att utlandet finansierar en stor del av skulden. Så stor del av pengarna lämnar landet. Resten som hamnar i portföljer återinvesteras ofta, så en ytterst liten del går ut i ekonomin. Nettoeffekten är alltså kraftigt negativ för tillväxt.

Å andra sidan så hade pensionsportföljerna blivit lite större, vilket gör framtida pensionärer lite fetare. Så då pratar vi egentligen om att byta ut konsumtion idag mot konsumtion i framtiden.

Men eftersom pensionärer har en tendens att snåla mer än en fullbelånad tvåbarnsfamilj. Pensionären lämnar gärna efter sig lite i arv om hon kan. Pengar som går till tvåbarnsfamiljen. Så de kan amortera ner sitt lån när de är 55år.

Så vad vi troligtvis pratar om är om tvåbarnsfamiljen ska konsumera idag, eller betala lite högre ränta så att de kan amortera ner sin skuld om 20 år när de ärver sina föräldrar?

Eftersom utlandet slickar i sig så stor del av räntan om den går upp på bostadsobligationerna, så tycker jag pengarna kan stanna hos svenska hushåll, så de kan göra vad de vill med den. Så brutto kanske negativt för pensionärerna, men knappast netto för svensk ekonomi.

7, De hävdar att mekanismen som sätter värdet på Tillgångar rubbas när Riksbanken manipulerar räntorna.

FEL. Ta aktiemarknaden som exempel. Stockholmsbörsen handlas till PE16 för årets väntade vinster. Om marknaden hade tagit till sig av minusräntor borde den handlats till PE30 typ. Men det har den inte gjort, för marknaden är smartare än att den tror att minus räntor är något bestående.

Är statspapper felprissatta? Njae, en 5 årig statsobligation har historiskt legat 100 punkter över Styrräntan. Den ligger på ca 50 punkter. Inte så farligt. En 5 årig företagsobligation med IG rating ska ligga ca 250 punkter över Styrräntan. Den ligger på ca 150. Så den är felprissatt med ca 100 punkter. Så viss felprissättning men inte enorm. Grejen är väl att det finns en nedsiderisk när styrräntan höjs. Men det är inte samma sak som att de är felprissatta ur historisk bemärkelse.

Jag har en del kontakt med privata företag. Många av dem vill ha tillbaks sin investering på 5 år, dvs ett avkastningskrav på ca 20%. Hade de anpassat sig fullt ut till dagens räntor så hade de räknat med minst 10 år. Men det gör dem inte. (här finns undantag inom kraft och fastighetssektorn)

8, De skriver att det är hög tid att marknaden prissätter pengar igen.

Jag skulle säga att marknaden, främst aktiemarknaden, har hela tiden prisat marknaden som om räntorna var normaliserade ur ett historiskt perspektiv. Jag hade inte sagt nåt om vi hade handlats till PE30 med 5% vinsttillväxt.

Räntemarknaden förhåller sig till räntorna på statsobligationer. Det har dem alltid gjort.

9, De vill byta ut penningpolitik mot finanspolitik

Rent matematiskt blir det svårt. Återigen, svenskarna har 3,600mdr i skulder, Staten+kommunerna har 1,800mdr. Totalt, 5,400mdr. Om Ingves ”normaliserar” genom att höja med 2%, så ökar räntekostnaderna med 104mdr. Pengar som arbetstagarna kommer tvingas betala.

Hälften försvinner ut ur landet, till alla utlänningar som sitter på stats- och bostadspapper. (Vi svenskar gillar ju aktier vet ni… det hade varit en annan femma om vi var som danskar, tyskar och japanare, som ägde skulden själva )

Större delen av andra delen stannar i pensionsportföljerna.

För att detta ”efterfrågebortfall” inte ska slå mot ekonomin så måste staten kompensera. Alltså måste det ÅRLIGA budgetunderskottet ökas med ca 100mdr. Det gör att vi ska gå från balanserad budget till 2-3% under skott om året. Staten måste låna!

Detta under normal konjunktur.

Vad gör vi när det blir lågkonja, då klassisk expansiv finanspolitik är att föredra? Ökar budgetunderskottet till 6% eller ännu mer????.

Är det nu skulden börjar växa riktigt fort???

Är det nu omvärlden börjar undra vad lilla Sverige pysslar med, och det förtroendet vi byggt upp sedan vi sparade oss ur förra krisen med Perssons hjälp går förlorad????

Hur smart är det?

Nej sluta hacka på Ingves för han gör bara sitt jobb, ett bra jobb dessutom för han tycks vara en av få svenskar som fattar dynamiken i det här.

Men det byggs upp risker inom hushållens skuldsättning och fastighetssektorn som är oroande. De borde Fi. kunna fixa till i ett nafs, men de verkar inte ha det lagliga stödet. Det måste politikerna ge dem.

Men det vill dem inte för att då blir folk sura och röstar inte på dem!!!!!

Folk blir sura för då får de låna mindre……..

Det är så jävla dumt att det inte är sant. FOLK BLIR SURA FÖR ATT DE INTE FÅR LÅNA SÅ MYCKET SOM DE VILL. Vilka jävla svampar knaprar svenska folket på undrar jag? När ska vi börja inse att bankerna är vår största Hallick??????

Frågan är om debatten kan bli intelligent i nästa valrörelse. Jag är rädd för att det inte blir så….. anledningen:

Vi är helt enkelt för dumma!!!!

Beviset, hade svenska folket krävt av våra politiker att de vidtar åtgärder som begränsar bankernas utlåning, då hade vi fått det. Politiker vill nämligen ha en sak: din röst!!!!

Nej Förlåt, jag är kanske lite för hård?

1, Hushållen har incitament att ta stora lån, vilket ger dem förmånen att köpa ett fint boende. Så egentligen är det rationellt för många hushåll.

2, Bankerna har incitament att låna ut mycket. Det är deras främsta sätt att öka vinsten. Det är ingen dålig drivkraft

3, Riksbanken har incitament att hålla nere räntan då det minimerar räntekostnaderna för alla belånade hushåll och företag, och gör att de kan använda pengarna på annat

4, Finansinspektionen har incitament att se till den finansiella stabiliteten upprätthålls. MEN de har inte de lagliga möjligheterna

5, Politikerna har inga incitament att ge Fi. den lagliga möjligheten om det innebär att de tappar röster

Så förutsättningarna saknas liksom!

Många som gjort bostadskarriär känner sig rika och glada, men de som verkligen tjänat på den ökade utlåningen är, BANKERNA. Kolla på de ackumulerade vinsterna i bankerna. De har aldrig varit så stora. Varför? För att de har höga bolånemarginaler eller ger ut fler kreditkort? FEEEEEEL. För att deras STOCK med lån är större än NÅGONSIN.

Enda trösten är vi, svenska folket, är indirekta ägare i bankerna genom vårt pensionskapital. Det är dessvärre en rätt klen tröst den dagens vi får en fastighetskrasch Times 2 a la 90-talet.

Så när någon representant från bankerna tycker att Skuldkvotstaket är en dålig ide….fråga dig själv: Är det för vederbörande inte fattar kopplingen, eller för att hen ser till bankens bästa? Båda är lika skrämmande.

År 2000 hade vi 900mdr i hushållsskulder. Idag har vi 3,600mdr. Det är en 9% årlig ökning. Inkomsterna har ökat med ca 3% om året.

Min gissning är att skulden hade varit MAX 1,800mdr idag om vi år 2000 hade haft ett vettigt skuldkvotstak som vi hade hållt oss till.

Tror ni folk  hade bott i skabbiga små lägenheter då? Nej, vi hade bott i ungefär samma lägengheter och villor som idag faktiskt. Viss nybyggnation hade inte ägt rum ( det är dagens höga priser som lockar fram byggbolagen för nu kan de göra fina vinster. På bekostnad av vissa hushålls överbelåning. Men det fattar ingen, utan alla är bara glada över att det byggs).

Lägenheterna hade kanske inte varit fullt lika renoverade. Skulderna hade varit lägre, och eftersom lånen bestämmer priserna, så hade priserna varit lägre. EK hade varit lägre, men inte 50% lägre. Så den upplevda känslan av högt EK hade varit lägre…. men är det den du lever på eller din lön? Jag känner hittills ingen som slutat jobbat för de har blivit såååå förmögna på sin bostadskarriär…. bevis: Man måste ju ha någonstans att bo!

Visserligen är alla bostadsägare vinnare varje månad när man betalar 5,000kr i ränta istället för 15,000kr för några år sedan. Det är en funktion av låga räntor. Höga priser är en funktion av stora lån, som är en funktion av låga räntor. Nu vill man sabotera detta genom att höja räntan.

Då hade det varit bättre om räntorna fick fortsätta att vara låga, men att lånen och därmed priserna blev lite lägre.

Om du själv fick välja:

1, Att betala 5,000kr i månaden, med 20% lägre priser. (min lösning)

eller

2, Att betala 15,000kr i månaden, med 20% lägre priser. (Skandias lösning)

eller

3, Att betala 5,000kr i månaden med samma nivå på priserna, fast som sen leder till fastighetskrasch och lågkonja. (Svenska folkets lösning som röstat in politiker som inget gör åt saken)

Vad hade du valt? Vilket tror du är bäst för Sverige?

Det är så enkelt, men ändå så missuppfattat!

Bankerna tjänar pengar så de driver inte utvecklingen åt rätt håll! Tyvärr! Det ser inte så ljust ut!

Både Thedeen och Ingves vill ha ett skuldkvotstak. Politikerna har inte det på agendan och bankerna säger att de tillämpar det men vill inte ha det reglerat. Om de redan tillämpar det, så kan man ju undra varför de har något emot att reglera det? Fundera på varför!!!!

Industriarbetare avtalet kom in på 6,5% löneökningar kommande 3 år. Dvs 2,17% per år. Det var väntat, och sätter nu ramen för övriga avtal. Man har uppenbarligen tagit avstamp i att global tillväxt fortfarande är historiskt låg och att konkurrenssituationen är tuff. Med andra ord så resonerar man att väsentligt högre löner får en kissan i brallan effekt. Men avtalet är också ett uttryck för rådande låga inflationstryck i Sverige. Man vill helt enkelt inte att medlemmarna får det realt sämre.

Vad får detta för effekter på inflationen och penningpolitiken? Klarar man att nå 2% målet? Givet att lönerna historiskt växer 1,5-2% snabbare än kärninflationen så behöver lönerna komma upp i 3,5% aggregerat för att åstadkomma 2% inflation. Eftersom avtalsrörelsen uppskattningsvis står för halva lönebildningen i Sverige så krävs det en löneinflation på ca 5% för att nå 3,5% aggregerat. (2,17 * 0,5  + X * 0,5=3,5)

5% löneökningar utanför avtalslönerna låter högt. De har legat på ca 3% i årstakt senaste 7 åren. Två frågor  är vitala, hur tajt är arbetsmarknaden och hur hög blir tillväxten? Kan Sverige växa med 3-4% om året under de närmaste åren så finns det bättre förutsättningar att nå den typen av löneinflation än om vi växer 1-2%. Givet att räntorna ändå ska upp en bit, till följd av Fed och ECB agerande, och givet att hushållens skulder är höga så känns hög bnp tillväxt avlägset eller?

Hur tajt är marknaden? Vi vet att arbetslösheten bland inrikes födda med eftergymnasial utbildning ligger ner mot 3-4%. Det känns ju rätt tajt. Å andra sidan har den varit låg ganska länge så då borde lönerna tagit fart för ett tag sedan kan man tycka. Men det är svårt att veta.

Dessutom har det funnits en koppling mellan avtalslöner och övriga löner historiskt. Kan då avtalslöner växa med drygt 2% och övriga 5%?

Om jag fick gissa skulle jag säga att icke avtalsmässiga löner kanske stiger från 3 till 4% i år takt. Det skulle innebära att lönetakten stiger från 2,5% i snitt senaste åren upp mot ca 3%. Det motsvarar en kärninflationstakt på ca 1,0-1,5%.

Riksbanken kommer alltså inte nå sitt mål om 2% med hjälp av lönerna utifrån den informationen vi har idag. RB tror annorlunda, med stöd av sin RU-indikator, som framförallt pekar på en tajthet på arbetsmarknaden. Men den är osäker. FED har också några modeller. För ett par år sedan sa de att lönerna börjar stiga när arbetslösheten når 6,5%. Det gjorde dem aldrig. Idag ligger arbetslösheten på 4,6%. Lönerna stiger fortfarande inte. Det verkar vara svår prognostiserat.

Analysen av detta blir att Riksbanken kommer fortsätta att se svensk ekonomi som UNDER sin fulla potential, och därför är expansiv penningpolitik att föredra. Definitionen av expasiv PP är att Styrränta minus kärninflation är negativ. Således har man bara valutan som främsta vapen. De kommer inte vilja se kronan stärkas kraftigt. Alltså kommer man vara minst lika duvvig som ECB.

Därför stärker det min tes att höjer ECB med 100 punkter från 0 till 1%, så höjer Ingves med motsvarande, från -0,5 till 0,5%. Kronan borde åtminstone vara stabil. Samtidigt uppfyller man kravet på expansiv PP, då Styrräntan fortfarande kommer vara lägre än inflationen.

Detta bygger som sagt på att lönerna inte drar mot 5% vilket förutsätter att marknaden skulle vara extremt tajt. Är den det? Jag vet faktiskt inte. Ingen annan heller!

Det har kommit en hel del härlig makro!!!!

Från USA kom i förra veckan Core PCE (Feds favo mått) in på 1,8% mot väntat 1,7 och fg 1,8 (uppreviderat från 1,7). Det är nära målet, och jag förstår Fed till fullo när de argumenterar för att Balanserad PP är att föredra. Det skulle betyda att man bör höja mot 1,50-1,75%. Dvs 3-4 höjningar till. Sen är det nog Wait and see läge, och fokus riktas mot att börja rulla av Balansräkningen. The True QExit. Så inför Juni mötet…. varför skulle man inte höja undrar jag? Marknaden är tveksam!

Michigan index kom in på 96,9 mot väntat 97,6 och fg 97,6… en alltjämnt stark siffra.

Chicago, som historiskt guidat ISM väl, kom in på 57,7 mot väntat 56,7 och fg 57,4… otroligt starkt och bådar gott inför i eftermiddag.

Först ut från USA var MarkIt Mfg PMI som kom in på 53,3 mot Flash 53,4 och fg 54,2. Hmm, det är andra månaden i rad den sjunker i absoluta termer. Från ett rätt låg nivå dessutom. Märkligt!

ISM däremot kom in starkt på 57,2 mot väntat 57,2 och fg 57,7. Helt okej, fast sämre än sist. New Order kom in på 64,5 mot fg 65,1. Starkt absolut men sämre än senast.

Det här föder lite frågor!!! Har PMIs toppat ur nu? Vad händer med Surpriseindex?, Varför är det så stor diskrepans mellan MarkIt PMIs och ISM? Om det har toppat ur, ska det ner mot 50 igen, eller kommer det harva vidare på 55+ nivåer? Svaren på de här frågorna kommer styra marknaden på kort sikt.

Från Kina kom Caixins Mfg PMI in på 51,2 mot väntat 51,6 och fg 51,7. Den officiella siffran kom in på 51,8 mot väntat 51,7 och fg 51,6. Pekar på att industricykeln lever, men det är ingen bonanza. Non-Mfg kom in på 55,1 mot fg 54,2. Konsumenten shoppar på! Men på det hela taget verkar Kina vara rätt stabilt och trendlöst. Det får vi kanske vara nöjda med!

Från Europa kom ännu en stark skörd av inköpschefsindex. Från Eurozonen kom den in på 56,2 mot Flash 56,2 och fg 55,4… starkt. Den Tyska motsvarigheten kom in på 58,3 mot Flash 58,3 och fg 56,8…. otroligt stark. Börjar hårddatan rulla in starkt här under våren, så kan man tänka sig att Draghi kommer fortsätta sin hökiga linje, och planera för att fasa ut QE, och flagga för räntehöjningar. Men det bygger på att PMIs guidar rätt. Det är inte alltid dem gjort det. Å andra sidan är det vad vi måste utgå ifrån.

På onsdag kommer Non-Mfg PMI och på fredag kommer jobbdata från USA…..

Trump ska träffa Xi från Kina….. jag undrar vilka valmöjligheter de har egentligen. En stor del av vad USA importerar från Kina hade de aldrig kunnat tillverka själva till samma kostnad. Sen är det ingen som pratar om vad Kineserna gör med alla dollars de får i betalning…. jo de köper Amerikanska statspapper. Inte enbart såklart, men Kina är utanför USA den största köparen och ägaren av Amerikanska statspapper. Dvs en av anledningarna till att räntorna i världen varit så nedtryckta är att Kina, tillsammans med Fed, har efterfrågat statspapper. I ett läge där USA inte handlar med Kina längre, så försvinner även en storköpare, och troligtvis en storägare av US Debt, och det lär allt annat lika trycka upp räntorna, vilket ökar räntekostnaderna och försvagar den amerikanska ekonomin…… jag undrar om Trump har tänkt på det?

April  kommer handla om Q1:orna och Franska presidentvalet. Så det finns att se fram emot! Apropå Q1:orna. Den 27e februari skrev jag lite om Q4ornas inverkan.

Tillbaks vid spakarna

Prognosen för 2017 mätt som EPS för OMX30 låg på 96kr (från 95kr innan Q4orna). Nu, inför Q1 orna ligger den på 96,40. Tämligen oförändrad, vilket den brukar vara mellan rapportperioderna. Men det ska bli intressant att titta var den tagit vägen i slutet av april. Motsvarande för SPX låg på 129,50usd. Nu ligger den på 129usd. Vi får anledning att återkomma till detta.

Undrar om OMX orkar bryta upp….. eller på nytt kommer testa 1560-området. Tittar man på värderingarna i svensk bank och verkstad blir man ju livrädd. Ligger analytikerna efter i vinstestimaten? PMIs guidar ju väsentligt högre!  Strunt samma… nu talar vi tekniskt!!!

Oljan är intressant. 50-området höll och här kring 54 har vi det tekniskt jobbigt. Bryts den ser det mycket intressant ut. Stigande trendtaket och 70-dollarnivån korsas första veckan i maj. Känns smått otroligt, men strikt tekniskt kan man se det så. Så ”oljebjörnen” kanske säljer här medan ”oljetjuren” kan gnugga händerna. Amerikanska lager börjar äntligen krympa. Vill minnas att det är OPEC möte snart också!

Högre räntor och fallande Surpriseindex kommer EN dag att leda oss in i svag börs….. men att bara påstå det är inte Value adding, Även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet. Jag hoppas och tror vi ska en bit till, och i stigande trend kommer vi få en klassisk intratrend sättning på ca10%. Den som köper i den kommer göra en god affär, innan det blir dags att sälja allt inför recessionen 19/20. Börsmässigt känns det väldigt mycket som 2006… många experter flaggade för att vi var i slutet av cykeln med många dolda risker. Marknaden satte sig men rätt snabbt repade den sig i ett  rally som varade till sommaren 2007 då optimismen kröntes med buzzwords som ”supercycle”. Börsen toppade ur sommaren -07 och 2009 kom recessionen. Börserna bottnade dock ur redan i mars -09 mitt i brinnande recession. Historien kanske inte exakt upprepar sig, men den brukar rimma!

Ha en bra vecka!

Många pratar om HM nu. Inte så konstigt när det är en av börsens största bolag och Svensk nationalklenod. Men är det en bra aktieinvestering? Egentligen har jag som princip att aldrig prata enskilda aktier här på bloggen, men kan tänka mig att göra ett undantag.

Genomsnittsprognosen för hur mycket HM ska tjäna 2017 och 2018 ligger idag på ca 12kr per aktie för 2017 och 13kr för 2018. Om man bara utgår från det här så är aktien ganska attraktiv måste jag säga. Problemet är frågade du Analytikerkollektivet för exakt ett år sedan vad HM skulle tjäna per aktie under 2017 och 2018 hade de svarat 14,50 respektive 16kr. På ett år har man alltså skruvat ner förväntningarna med ca 20%.

Senaste året har aktien fallit med cirka 20%. Således är aktien lika dyr, eller billig om du så vill, jämfört med ETT år sedan. Min mycket mycket enkla analys är att en billig (och dyr också för den delen) kan bli ännu billigare så länge som revideringarna fortsätter söderut. DÄRFÖR skulle jag säga att HM ska man hålla sig borta från så länge som revideringarna fortsätter att trenda nedåt. Jag tror att aktien har mycket svårt att för att stiga, annat än vissa rekyler, så länge som revideringarna på allvar inte vänder upp. Med vänder upp menar jag, lite mer konkret, att EPS prognosen lyfter minst 1 kr från low. Ska vi säga att när Vinst prognosen per aktie för 2018 går över 14kr (idag ca 13kr), då är det läge att köpa aktien. Givetvis kommer aktien inte handlas på botten då…. men det är bättre än att tro att man ska kunna fånga den fallande kniven. Det är många som skurit sig på den senaste två åren.

Såg ett kul chart från Erik Hansén på IG igen.  Visar senaste årens utveckling för Brf-priser, Fastighetsaktier och vår långränta. Vad man hade kunnat lägga till är bankernas utlåning till hushåll (vilket är mestadels bostadslån). Den hade korrelerat fint!

Vilket får en att undra, var ska lång räntan ta vägen?

Jag har ju min teori klar. FED anser inte att Expansiv Penningpolitik är nödvändig. Utan mer Balanserad är att föredra. Så länge som lönerna inte skenar, och trycker upp Core PCE långt över 2% så är inte åtstramande PP nödvändig. Balanserad PP räcker. Definitionen av det är vare sig positiv eller negativ realränta. Definierat som Styrränta minus Core PCE. Därför tror jag att de kommer höja upp till ca 1,5%. Från att idag ligga på 0,75%. 3 höjningar till väntar.

För att inte dollarn ska stärkas för mycket så krävs det att resten av världen, framförallt ECB händer med. Men ECB måste även förhålla sig till konjunkturen i Europa. Givet att Europa är senare i cykeln, samt som nettoexportör och beroende av en relativt attraktiv nivå på sin valuta, så kan jag tänka mig att ECB höjer till ca 1% (från idag 0%). Givet var core inflation är i Europa, och den otajta arbetsmarknaden, och avsaknad av löneinflation så är det inte orimligt heller. Höjer ECB från 0 till 1%, så höjer Ingves med lika mycket. Från -0,5% till +0,5%. Detta för att hålla kronan i schack mot Euron, och för att vi inte måste höja så länge som inflationen håller sig på mattan, vilket den gör så länge som vi inte får hög löneinflation.

Om vår styrränta ligger på +0,5% så är det rimligt att tänka att Stibor3m ligger på samma nivå. En 2 årigt statspapper på 1% och ett 10-årigt på 2%.

Därför är det min prognos att vår 10-åriga statsobligation inom en 18-månaders period ska söka sig upp mot 2%. Om vi återigen tittar på chartet ovan så ser ni att det finns viss fallhöjd. MEN ingen krasch. Inte krasch a la långränta om 5%. Finns det risk för 5%. NEJ. Inte givet ovan härledning. Det skulle krävas en löneinflation, och nominell tillväxt i USA, Europa och Sverige som vi inte sett på över 10 år. Kan hända, men inte rimligt.

Ser man till index över Bostadsrätter i blått så skulle det rimma med 260. Dvs en nedgång om ca 15%. Det känns inte heller orimligt? Lägger man på ett skuldkvotstak på det så kanske det slutar på 20%. Det borde vi klara? Eller? Fastighetssektorn på börsen har ungefär samma nedsida. De håriga fastighetsnamnen kommer gå ner mer, Hufvudstaden kommer gå ner mindre. Typ!!! Det är vad mitt scenario landar i!!!

Kom ihåg att långräntorna reagerar snabbare på ändrad hållning från Riksbanken. Se på USA. Där började räntorna stiga sommaren 2016. Långräntor prisar in framtiden mer än korträntor. Dvs 10-åringen steg mest, 3 månaders räntan steg minst. Så kommer det vara även i Sverige.

Om vi ser det som 3 steg.

1, Där Ingves flaggar för räntehöjningar och marknaden tror honom.

3m Stibor rör sig inte, 2-åringen går från -0,6% till 0, 10-åringen går från +0,6 till 1,0%.

2, Ingves börjar höja

3m Stibor går från -0,64% till 0%. 2-åringen går från 0% till 0,5%, 10-åringen går från 1% till 1,5%.

3, Ingves har höjt klart i princip.

3m Stibor går från 0% till 0,5%. 2-åringen går från 0,5% till 1%. 10-åringen går från 1,5% till 2%.

Sen kan ni enkelt härleda utvecklingen till era bostadslån utifrån detta. Enkelt va? Er månadskostnad kommer dubblas på ett ungefär.

Om man ska tro på signifikant högre räntor så måste man tro på signifikant högre kärninflation, och då måste man tro på en väsentligt starkare lönebildning och tillväxt i såväl USA som Sverige….. det har vi ännu inga tecken på. Därmed inte sagt att det är omöjligt!

Ett annat chart, inlånat från Nordea – TACK, visar något så intressant som Svensk inflation i Servicesektorn Ex bostadsrelaterade kostnader.

Historiskt har den varit korrelerad med lönerna. Det är inte så konstigt. Stiger våra löner tenderar vi att ta oss råd att gå oftare ut att äta, gå på bio, anlita fönsterputsare och gud vet allt. Men sedan 2015 har de gått skilda håll. Va stämmer inte detta samband längre? Jodå, det har bara blivit avbrutet. Avbrutet av låga räntor. Ett hushåll med vanliga löner och några miljoner i lån hade tidigare kanske 15,000kr i räntekostnader i månaden. Men så införde Ingves minusränta. Helt plötsligt så var räntekostanden 5,000kr i månaden, och många hushåll hade helt plötsligt 10,000kr över i plånboken. Det går många Kaffe Lattes på 10,000kr. Att Latten också går upp från 25kr till 35kr spelar inte heller så stor roll. Det var detta som hände. Lönerna har inte stigit, men tack vare fallande räntekostnader har vi konsumerat service och tjänster mer än någonsin, vilket pressat upp priserna. Varuinflationen är mycket mer kopplad till Globalisering, Digitalisering och de långsiktiga nivåerna på kronan… så där har inte hänt lika mycket. Det är Sturebadet som blivit dyrare!!!

Vad kommer hända. Ja räntorna kan som sagt stiga och då utrymmet att konsumera tjänster, vilket lär få den typen av inflation att mattas av. Lönerna kan naturligtvis även börja stiga. Riksbanken tror det, vilket är en del av deras ränte- och inflationsprognos. Deras motiv varför de tror på högre löner handlar om att deras RU-indikator pekar på det. Gräver man lite djupare i den så hittar man en faktor som handlar om att Arbetskraften som andel av den Arbetsföra befolkningen ligger på en hög nivå idag. Dvs om du tänker dig att alla människor mellan 19-65 potentiellt kan jobba, men en väldigt lite del gör det,  Så indikerar det, tillsammans med arbetslösheten,  att arbetsmarknaden är otajt, och därför finns det dåliga förutsättningar för löneglidning. I Sveriges fall är den numera ganska hög ur ett historiskt perspektiv. Å andra sidan är arbetslösheten totalt sett rätt hög. Men här har vi ett stort matchningsproblem. Dvs inom vissa grupper är arbetslösheten mycket hög, men inom andra väldigt låg. Därför är just den svenska arbetslöshetssiffran rätt ointressant enligt Riksbanken, och jag kan bara hålla med.

Men det finns saker som talar emot detta och att Riksbanken har fel ang sina utsikter kring lönerna. Nämligen:

1, Globalisering, Digitalisering och Historiskt Svag konjunktur i omvärlden har gjort att Svenska exportföretag av konkurrensskäl inte har förmågan att höja lönerna.  Industrin har oftast varit lönebildande för avtalsrörelsen i Sverige.

2, Att en stor del av lönerna sätts i avtalsrörelsen där man förankrar lönerna kring kärninflationen, som är och har varit historiskt låg. Det blir lite moment 22. Dvs så länge som avtalsrörelsen sätter låga löner, så får vi låg inflation, och så länge som inflationen är låg, så blir avtalsrörelsen därefter.

3, Låg inflation smittar på lönerna. Om priserna generellt hade ökat, så hade inte arbetstagarna generellt accepterat låga löneökningar över tid, för då hade man känt av en stadig försämring i levnadsstandarden från år till år. I början hade man begärt högre lön, för att sen byta jobb till nåt som ger högre lön. Eftersom vi inte får det sämre från ett år till ett annat, trots låg löneinflation, så betyder det att den mekanismen inte pågår.

4, Svag omvärldskonjunktur, politisk oroligt i världen. Det gör att vi är ”rädda” om vårt jobb och nöjda med som det är. Svenskarna vågar inte heller fullt ut tro på att den Svenska tillväxten är uthållig relativt omvärlden. Dessutom är den svenska tillväxten, i nominella termer, sedan Lehman för 9 år sedan historiskt låg. Många känner inte att de är inne i en högkonja, vilket påverkar deras förmåga att löneförhandla. Många företag visar fina vinster, men vinsttillväxt är ovanligare, för att top-line inte växer så mycket. Då är företagen obenägna att höja lönen, då den ökade kostnaden slår direkt mot sista raden.

5, Att Räntorna gått ner kraftigt, tillsammans med tidigare jobbskatteavdrag, har gjort att disponibelinkomsterna efter räntekostnader ökat långt mycket mer än bruttolönerna.  Det har hållit tillbaka lönetakten. Folk har ändå upplevt det som om de fått det bättre.

6, Tjänstesektorn har vuxit kraftigt, och där finns många låglönejobb. Om du är städare eller  7eleven biträde så har du inte särskilt stor Pricing Power när du ska förhandla lön, oavsett hur tajt marknaden är.

7, Aggregerat kanske inte marknaden är så tajt egentligen då det fortfarande är en ”arbetsgivarnas marknad” på många ställen och branscher. Dvs man pratar inte upp sin lön enkelt, eller byter jobb mot en avsevärt högre lön. Det är vissa branscher, i vissa regioner där det går. Folk med rätt bakgrund, inhemskt födda med eftergymnasial utbildning, är attraktiva. Andra inte. Så frågan är hur tajt arbetsmarknaden är aggregerat? Kanske inte tillräckligt tajt för att driva på lönerna?

Det finns säkert fler skäl, och många av ovan är luddiga och svårkvantifierbara. Det går alltså  inte exakt att säga vad som påverkar och hur mycket!

Givet svenskarnas skuldsättning, 3,800mdr, så är det ju frågan om vi vill ha stigande löner, då det för med sig stigande räntor, och räntekostnader, och försämrad hushållsekonomi. Jag har ju räknat på det.

Ta familjen med 30,000+30,000kr lön och 4mkr i lån. De har ut 42,000 i månaden. De betalar idag 5,000kr i räntekostnader. Om deras räntekostnader återgår till 15,000kr (där de låg för några år sedan) så är det en fördyring med 10,000kr i månaden. Det betyder att de behöver få ut 52,000kr, eller 26,000kr per person, för att vara ”opåverkade”. Det är 37,000 brutto per person. Eller en löneökning med 23%. Det lär ju inte hända!!! Så vi svenskar kanske ska akta oss för att önska högre tillväxt, fler jobb och högre löner. Räntekostnaderna kommer äta upp hela kalaset!

Imorgon är det fredag och makrodata 🙂

Trump skrivs ner i media och på sociala medier men tittar man på Consumer Confidence som mäts genom Conference Board och Michigan så är de amerikanska hushållen gladare och mer positiva än på mycket länge.

Consumer Boards Consumer Confidence kom igår in på 125,6 mot väntat 114,0 och fg 116,1, som var uppreviderat från 114,8… otroligt bra!!!

Ser man till hushållens optimism så borde privatkonsumtion och detaljhandel ta ett rejält kliv uppåt de närmaste halvåret. Givet att Hushållens konsumtion står för nästan 70% av BNP så borde det inte vara några problem för tillväxten att leta sig upp mot 3% i år. Konsensus bland analytikerna är att USA ska växa med ca 2,3%. Så visst finns det revideringspotential om det visar sig att de har fel. Revideras tillväxten upp så brukar även vinsterna göra det, vilket i sig är kursdrivande. Men de får förmodligen rätt om sentimentsindikatorerna består av stora delar luft…

Det man undrar är ju naturligtvis hur mycket som handlar om tron på Trump, och hur mycket som handlar om att ekonomin i grunden är stark? Dvs om Clinton hade vunnit, var hade vi varit då? Om det inte hade varit nåt Val överhuvudtaget, var hade vi varit då? Frågorna är viktiga för att handlar det mesta om Trumpism så finns det ju en risk för besvikelser och därmed finns det luft i sentimentssiffrorna. Men om det till stor del handlar om en stark ekonomi relativt oberoende av Trump, då finns det mycket mer body i siffrorna…

På fredag kommer Core PCE och Michigan från USA, samt PMI från Kina. På måndag kommer PMIs från resten av världen.

Så länge som 1560 håller på OMX så tror jag det finns goda chanser att vi fortsätter upp trots att börsen inte är attraktiv.

Läste ni intervjun med ”stjärnförvaltarna”?

http://www.di.se/nyheter/fyra-mest-framgangsrika-forvaltarna-sverige-har-grymt-bra-bolag/

Ganska underhållande. De är skickliga helt klart….. vad jag inte kan förstå är hur de kan sova gott om natten när de tvingas investera i bolag även under tider när de inte hittar bolag som är attraktivt prissatta. Adam och Gustaf säger att det finns alltid attraktivt värderade bolag att hitta. Sant! Men kanske inte för att fylla en hel portfölj? Jag förstår resonemanget kring att market tajming är döfött. Jag håller ju med om det. Men jag pratar om att sitta med minst 90% aktier när man tycker att marknaden är dyr och man får squezza analysen för att hitta diskrepans mellan värde och pris. Något jag vet att de är skickliga på. Det måste kännas trist.

ps. May sa tack och hej till EU idag. Nu blir det förhandlingar i två år. Sen får vi se var det landar. Brexit har enligt mig ingen bäring på börserna. Marknaden verkar dela min syn!!!

Allianspartierna börjar ladda sina bössor…. Hallå! Det är val om 1,5 år. Jag ser det som att valrörelsen har börjat nu…. kommer bli spännande, men sicken soppa det är!!!!!

Trump vann valet oväntat, och marknaden var inställd på Baisse, men det blev precis tvärtom! Det blev hausse för att makroindikatorerna var starka. Bättre tider stundar och med det potentiellt bättre vinster, och med högre kurser, allt annat lika.

Men var det verkligen Trumps förtjänst att makro är så stark? Det kan vi tvista om länge utan få fram ett svar, då vi aldrig kan veta hur makro hade betett sig med Clinton vid rodret. Det enda jag kan konstatera är att Pmi´s, surpriseindex etc vände upp redan i september. Börsen däremot gick knaggligt ända fram till valet pga att man var rädd för osäkerheten. Hade det INTE varit val att marknaden troligtvis varit mer korrelerad med den starka makron. När valet var över, så kan man faktiskt hävda att marknaden gjorde en Catch-up mot makro. Därmed kittlar tanken att det inte spelar någon roll vem som vunnit, bara att osäkerhetsmomentet var över.

Sen kan man fundera på om Makro har fortsatt att komma in starkt pga marknadens syn på Trumps politik. Eller är den amerikanska ekonomin i grunden stark, så makro hade utvecklats precis som den gjort alldeles oavsett vad Trump säger och gör?

Börsveckan inleds med en sur börs. Anledningen sägs vara att Trump inte lyckades få genom sin hälsovårdsreform i kongressen. Tolkningen är att ”får han inte genom den, så kanske han inte får igenom något annat heller”, och därmed är alla hans löften ihåliga. OM makro har dirivits upp, eller på, av Trump så finns det därför en betydande nedsida i supriseindex etc om han inte levererar. Viker dem, så viker börsen. Var så säker! Å andra sidan kan vi inte vara helt hundra på att Trump och marknadens syn på hans politik, verkligen är den stora faktorn. Kanske är ekonomin i sig stark, efter att tidigare haft problem med en stark dollar, och ett svagt oljepris, så orkar nu ekonomin accelerera utan de här problemen? Eller är det en mix av både Trump och Styrkan i ekonomin? Svårt att säga!!!

Det som jag tycker är slående är att i fredags kom ju även att Preliminära PMIs från USA och Europa. Europa var super starka, medan USAs inte var det. Spreden mellan dem brukar få genom slag på räntor och valutor, som i sin tur påverkar börsen. Men nu skyller man allt på Trump. Dvs fallande räntor och svag dollar är Trumps fel. Jag är inte så säker faktiskt. Jag tror en stor del förklaras just av makrodatan, och den Amerikanska PMI siffran som kom i fredags baseras på en undersökning som inte fångar upp stöket i kongressen! Låt säga att datan från Europa tvärtom hade varit dassig, och den från Usa varit grymt bra. Hade börsnedgången uteblivit idag?  Det kan vi aldrig veta men tanken kittlar. Sen är det klart att man måste fråga sig, ”kan Trumps misslyckanden skapa en situation där inköpscheferna blir oroliga och svarar/agerar därefter?”

Jag tror vi överskattar politiken och underskattar makro. Om en vecka kommer ISM. Den har länge varit väsentligt bättre än ex US PMI. Frågan är vilken data som leder bäst. Börjar ISM falla så lär börsen få det tufft att gå norr om 1,600. Även jobbsiffran är viktig ur det avseendet. Jobbsiffran är laggande, men det är också den viktigaste av de ”hårda” siffrora…. då det är sysselsättning och löner i kombination som sätter taket för köpkraften, och därmed tillväxten, i den amerikanska ekonomin.

Tyska IFO kom precis. 112,3 mot väntat 111,1 och fg 111,0. Otroligt starkt, och det är inte omöjligt att Euron stärks vidare av detta, då marknaden inser att blir ekonomin så stark som man kan hoppas på senare i år, så är det inte troligt att Draghi kommer vara lika expansiv i sin penningpolitik i höst. Det kan ni skriva upp!!!!

Många talar lyriskt om den Svenska högkonjunkturen. Visst har Svensk konjunktur varit stark relativt Europa de senaste åren…. främst tack vare låga räntor, vilket frigjort pengar som hushållen normalt sett vikt åt räntekostnader, men nu konsumerat upp. Men jag är inte så imponerad ur ett historiskt perspektiv.

Nedan chart visar vinstutvecklingen för svenska börsen. Vill rikta ett särskilt tack till Peter Malmqvist på Remium som jag lånat den av.

Faktum är att vinsttillväxten sedan 2007, som var senaste konjunkturtoppen, är riktigt klen. Nu påverkas den här av att många stora exportbolag tar stor plats på börsen, och med tanke på att världskonjunkturen globalt, både i nominella som reala termer, har varit klen, så har även deras intjäning varit det. Men ändå liksom!!!

Faktum är att tittar du på Svensk nominell tillväxt, löneutveckling och jobbskapande sedan 2007 så uppvisar de också en trend som VIDA understiger historiska högkonjunkturer. Inte ens sedan 2015, då det ändå varit väsentligt bättre än under 2007-2014, så matchar siffrorna med dess historiska motsvarighet. Detta kan man ju fundera på när folk säger att vi står på toppen av toppen. Det kanske vi gör, men ur en historisk jämförelse så haltar siffrorna.

Ännu  ett chart som fångade mitt intresse kom från IG Markets och Erik Hansén. Tusen TACK

Sist det bildades en spread var i början av 2015. Det var under rallyt som drev upp värderingarna. Samtidigt skulle de negativa effekterna av den starka dollarn gör sig efter sommaren. Vilket då visade att räntemarknaden var smartare än aktiemarknaden.

Nu börjar det bildas en spread igen, och frågan man ställer sig är om multiplarna ska pysa ihop eller räntemarknaden som ska förändras? Jag vill beskriva två scenarior:

1, Viker PMIs ner sig kraftigt framöver, samtidigt som även surpriseindex gör det, dvs de sjunker mer än väntat, så tror vi kan få en ganska rejäl RISK off miljö i marknaden. Detta gör att multiplarna kommer anpassa sig efter 10-2 kurvan ovan. Detta skulle potentiellt kunna vara kopplad till Trump, men inte nödvändigtvis.

2, Ska multiplarna ligga kvar på de här nivåerna så borde 10yrs-2yrs kurvan göra ett hopp upp mot 200punkter. Går det?

Ni som följt mig ett tid vet att jag tror att FED ska höja till 1,50%, och ECB kommer hänga på under nästa år från 0 till 1,0%. Deras agerande kommer få Ingves att gå från -0,5% till +0,5%.

Om Riksbankens styrränta är +0,5% så bör 2-åringen ligga på ca 1%, och 10-åringen på ca 2%. Idag ligger de på -0,6% samt +0,6%. Skillnad ca 120 punkter som kurvan ovan visar.

NÄR marknaden börjar inse att Ingves faktiskt tänker höja, så drar långräntorna först. Min tes är att 10-åringen drar från +0,6% till 2,0%. En ganska rejäl ökning med 140 punkter. För att 10-2 kurvan ska bli 200 ovan, så bör 2-åringen gå mot 0% då 2,0-0,0=200punkter. Alltså bör 2-åringen gå från dagens -0,6% till 0%. En uppgång på 60 punkter. Får vi den här utvecklingen så är det i regel bra för börsen. Det är först i nästa skede när 2-åringen går från 0% till 1%, samtidigt som 10-åringen står stilla, som det är negativt för börsen.

Att 2-åringen drar från -0,6% till 0% är samma sak som att marknaden börjar prisa in 1-2 höjningar. Vilket är fullt rimligt i höst. Särskilt om september mötet skulle markera slutet på QE.

Det ska rinna en del vatten under bron fram tills dess….. men det är ett scenario att ha i bakhuvudet.

En vän till mig frågade: ”Om du tror att börsen kan nå 1900-2000 som ett led i våg 5… går det att räkna hem fundamentalt?”.

Njae, egentligen går det.

Marknaden väntar sig att OMX30 bolagen ska tjäna 97 indexkronor i år, och 103 kr nästa år. Därmed handlas OMX30 till PE 16 i år och PE 15 nästa. Låt säga att vinsten i år blir 100 kr och 110 kr nästa. Då kan man tänka sig att de skapas en del Eufori.

Om man tar PE 18 och multiplicerar med 110 så får man 1,980. Alltså inte omöjligt. Men det är peak valuation, till peak profits…. samtidigt som räntorna stiger. Vad händer om det blir recession och vinsterna blir 80kr under 2019….. samtidigt som räntorna är högre.

Uppgångar skapar förutsättningar för krascher, krascher skapar förutsättningar för uppgångar. Både på börsen och i konjunkturen.

Trevlig vecka!!!!

Rune Andersson är en av få svenska investerare som jag verkligen ser upp till. Han om någon är vår Warren Buffet. Han har aldrig någon uppfattning om hur börsen ska gå. Han analyserar bolag, och bildar sig en uppfattning om det finns en diskrepans mellan värde och pris.  Det är därför som han ofta köper när andra är oroliga och säljer. Han verkar inte påverkas av marknaden, han ser bara marknaden som en prisställare. Sen är det upp till honom att bilda sig en uppfattning om underliggande värden. Nu har han sålt allt vilket handlar om att priserna vida överstiger värdena. Det är han inte ensam om att tycka. Det tycker jag också, och har tyckt ett tag.

http://www.di.se/nyheter/nestorn-rune-andersson-har-salt-allt/

Men lika skicklig som han är på att identifiera skillnader mellan pris och värde, lika dålig är han på marknadstajming. Så till alla er som tänker, Oj nu är det fara och färde för nu ska det gå ner. Ni har fått allt om bakfoten. Han säger inte att det ska gå ner, han säger att priserna vida överstiger de långsiktiga värdena. Det är viss skillnad.

Missförstå mig inte. Det kan vända ner idag, och sen falla i ett år med 50%. Men det är inte så troligt. Någon gång kommer det göra det. Men det är inte så troligt att Rune lyckas tajma det. Det är inte det han försöker göra heller.

I slutet av en börscykel, det vi kallar 5e och sista vågen, kännetecknas just av att skickliga investerare och fundamentalister missar den. Att de i slutet av våg 5 är rejält förödmjukade. Att massan skrattar åt dem. Idag är det ingen som skrattar åt Rune, tvärtom är det många som nickar instämmande. Det i sig bekräftar nästan att det ska fortsätta upp.

Sen brukar fundamentalisterna också få lite på tafsen i våg 5. De underskattar nämligen vinsterna som oftast är som starkast i slutet av en konjunkturcykel. Se hur det var senast i Sverige. Vinsterna toppade 2008. Börsen toppade ur sommaren 2007. 2009 var det recession. Så det är ganska troligt att Rune mfl ligger lite lågt i sina vinstestimat, men precis som han säger. Vi är i slutet av en konjunkturcykel…. är det dem här vinstnivåerna man ska utgå från? Det är det ju inte. I praktiken funkar våg 5 så att det är stark konjunktur, men pålästa börsskeptiker finns det gott om. När sen vinsterna kommer in starkare än väntat, så dömer man ut börsskeptikern med motivationen att ”Va! Ser de inte att vinsterna stiger och allt ser sjukt bra ut?”. Därutöver får man den sista spinnen på värderingarna.

I just den här börscykeln tror jag att optimismen kommer födas ur att ”alla har varit rädda för höga räntor. Det är logiskt då alla vet hur mycket lån som tagits, och alla fått höra att uppgången varit räntedriven”. När sen räntorna stiger, men bolagen och dess vinsttillväxt ser ut att inte påverkas av ränteuppgången, samtidigt som ekonomin är stark. Då släpper den rädslan och alla vill köpa risk. Det är då vi tappar verklighetsförankringen och 5e vågen inträffar. Men det är också den sista resan, inför att högre räntor och högre löner lyfter bolagens kostnader, och när det till slut vänder ner så kollapsar vinsterna. Samtidigt har räntorna letat sig upp till höga nivåer vilket sabbar de uppskruvade multiplarna. Allt går väldigt fort och kraschen tar fart! Många som sitter i marknaden, missar att sälja i den första sättningen och tänker att vid nästa uppställ säljer jag. Konjunkturen är ju fortsatt stark, liksom vinsterna. Läget när de ska sälja kommer aldrig och de följer med ner. Rune sitter på sina pengar och kommer vara köpare längst nere, när de som sitter på stora förluster säljer för att ”rädda vad som räddas kan”. Konklusionen är att sådana som Rune missar oftast den euforiska 5e vågen, men de har cash att handla för när det har kraschat!

Som jag sagt tidigare, jag tror det finns goda chanser att OMX kan nå 1900-2000 inom 18 månader. Men jag tror börsen kan halveras inom 36 månader. Jag tror på lågkonjunktur under 2018/2019. Främsta orsaken är högre räntor. Det är dagens och kommande högkonjunktur som kommer driva upp räntorna. Det är också kraftigt sänkta räntor som kommer lyfta oss ur lågkonjunkturen i ett senare skede.

Jag ligger utanför marknaden fundamentalt, men inte taktiskt/tekniskt. Det innebär att man har en fot i marknaden, och en utanför.

Det har kommit en del preliminär PMIs.

Från Tyskland kom Prel Mfg PMI in på 58,3 mot väntat 56,5 och fg  56,8… otroligt starkt!

Motsvarande från Eurozonen var 56,2 mot väntat 55,3 och fg 55,4… även den otroligt stark!

Detta borde göra Draghi stärkt i sin hökighet, då det indikerar att Europas tillväxt bör ta fart mot 2% och kanske mer därtill. Det gör att QE kan lyftas bort, och att man kanske även försöker sig på en höjning i december kanske, från 0 till 0,25%. Det handlar såklart om optimismen håller i sig, och om hårddatan sen faktiskt lirar med sentimentsdatan och slutligen att kärninflationen börjar vakna till liv så smått. Ovan siffror är bra för börsen, men de bör också potentiellt stärka Euron och lyfta räntorna något. Detta i sig gör det lättare  för FED att höja i juni… om de vill?

Från USA kom precis Markits Prel Mfg PMI in på 53,4 mot väntat 54,8 och fg 54,2… rätt dassig. Den har varit rätt dassig ett tag nu, i varje fall om man jämför med ISM och de lokala indexen, och det får en att undra, varför denna diskrepans, och hur länge? Kommer detta göra marknaden nervös inför nästa ISM siffra måntro?

Hade en diskussion med en bekant som menade att det såklart är ett problem om räntorna stiger, för då stiger räntekostnaderna. Men om vi samtidigt har en stark konjunktur, fler som jobbar och högre löner, så kanske det är hanterbart? Så har det varit historiskt i alla fall. Räntor och konjunktur har lyft tillsammans… det är inte förrän tillväxten vänder ner, som höga räntor blir ett problem….. och man i efterhand kan konstatera att det till stor del är de höga räntorna som till slut har stjälpt konjunkturen, men inte i själva uppgången. Lite det temat jag var inne på ovan kring 5e vågen.

Hursomhelst, det är en mycket intressant diskussion.

Jag hävdar att det till viss del stämmer, men det stämmer sämre än tidigare. My proof!!!

Sveriges BNP är på ca 4,400mdr kr. Det totala skatteuttaget är på ca 1,900mdr.

60% av skatteuttaget kommer från inkomstskatter. Ca 1,200mdr.

Eftersom inkomstskatterna utgör ca halva företagens lönekostnader kan man anta att företagens TOTALA lönekostnader ligger på ca 2,400mdr. Hälften går till staten, hälften får du behålla.

Om lönerna stiger med 1% så är det 24 miljarder. 12 miljarder går till staten som sätter sprätt på det mesta. 12 miljarder går till hushållen som sparar/amorterar en del men konsumerar upp det mesta.

Det är ena sidan av myntet.

Andra sidan är skulderna.

Hushållen har ca 3,600mdr i skulder, Staten har 1,300mdr och Kommunerna (som det inte talas så högt om) har ca 500mdr. Totalt 5,400mdr.

Kommunernas skulder räknas inte in i statsskulden, för det är kommunernas sak.  Samtidigt vet ju alla att skulle Malmö, som är en stor emittent, gå i kånken så lär inte Maggan ringa Drottning Margarete och fråga om hon vill köpa Malmö billigt. Får kommunerna problem, så är det i slutändan Sveriges problem.

Hur som helst,

Din lön ska finansiera räntorna på din skuld. Din lön ska även finansiera räntorna på statens och kommunernas skuld.

Visst, stat och kommun kan köra budgetunderskott och ta upp mer lån, i syfte att betala räntor på befintlig skuld, men någon gång är det vi alla som jobbar som kommer betala räntorna på såväl våra egna som statens/kommunens skuld. Jag tycker man kan se Stat/kommun lite som en Bostadsrättförening. Brf:ens skulder måste ju alla som bor i huset hjälpas åt att betala ränta på. Stat/kommun har förvisso en fördel, de har en tryckpress i källaren, så de kommer aldrig få likviditetsproblem, eller soliditetsproblem….. men utnyttjas detta fel så kommer valutan till slut kapsejsa, vilket till slut sabbar allt. Så jämförelsen med Brf:en funkar, trots att den haltar något.

Hursomhelst, 5,400 mdr i skuld ska ställas mot 2,400 mdr i total ersättning från företagen.

Nu till mitt bevis. Går räntan upp med 1%, så går räntekostnaderna allt annat lika upp med 54mdr. För att det INTE SKA KÄNNAS AV DET MINSTA så måste lönerna stiga med

2400 * X = 2400 + 54

X = 2,25%

Dvs med minst DUBBELT så mycket.

Det är här historien kommer in. Jag har inte exakt data, men relationen mellan de här två har aldrig varit så hög.

Vilket får mig att tänka. Vill vi ha tillväxt som ger 4% löneökningar? JA, om inte räntorna stiger med mer än 200 punkter. Nej, om de stiger med MER än 200. Vi vill alltså hellre ha 2% tillväxt om det innebär att räntorna inte stiger, ÄN 4% om räntorna stiger med 200+ punkter. Förstår ni hur jag tänker?

Givet skulden, så kan festen snabbt ta slut om tillväxten (och därmed indirekt inflationen) tvingar upp räntorna för snabbt.

Den relationen mellan skuld och inkomster hade vi inte tidigare. Detta handlar om att Hushållens skulder gått från 900mdr sedan år 2000, eller 1,800mdr år 2008 till 3,600mdr idag. Det är en takt om 9% om året. Statens skuld har minskat…. men Nettot har ökat. Sverige är mer räntekänsligt än någonsin.

Lönerna har under samma period vuxit med drygt 3% om året, och endast 2,5% sedan 2010.

Så lika bra som Sverige gått relativt övriga Europa under åren 2010-2017….. lika dåligt kommer det att gå RELATIVT Europa när räntorna stiger tror jag….

Typ när Europa har vuxit med 1,5%… så växer vi med 3%, och vi blir hyllade i internationell press. Men OM Europa växer med 3% så kommer vi troligtvis att växa med 1,5%. Eller när Europa går in i recession med -2%….. så gör vi -4%. Not Fun!

Men detta har nog de flesta fattat.

Trevlig helg!

ps. De stora puckarna framöver är Val i Frankrike, jobbdata i USA och ISM… ska nåt av det kunna ge en sista knuff i april måntro? ds.

Jag hoppas ju att diskussionen kring Blandfonder inte stannar av kring de kriminella, vilket är viktigt såklart, utan även handlar om avkastning.

Jag fick frågan vad fondernas underavkastning kostat i kronor och ören. Dvs en liten fond som gjort en stor underavkastning är ju naturligtvis tråkigt, men det berör kanske inte så många jämfört med en väldigt stor fond som underavkastat mindre.

Därför tog jag mig friheten att räkna fram vad underavkastningen kostat i kronor. Notera att jag tagit den fondförmögenheten som redovisats på Morningstar, och räknat utifrån de siffror som jag använde när jag utvärderade Blandfonderna för några veckor sedan. Fondförmögenheten redovisas inte så ofta, så det är viss diskripens, men i stora tal stämmer det.

Nedan lista består av de Svenska Blandfonderna, uppgår till 1,004 miljarder kronor. Inga småpotatisar alltså!! Den samlade riskjusterade underavkastningen kostade UNDER SENASTE 12 MÅNADERNA, 57 miljarder. Dvs om man tagit exakt samma risk genom att kombinera AP7 Aktie och AP7 Ränta, så hade fondförmögenheten istället varit 57 miljarder högre. Svag förvaltning och avgifter har gjort att spararna gått miste om 57 miljarder…. bara senaste året. Är inte det helt sjuuukt!

Och det är bankerna som står för merparten!!!!!!

Siffran längst till höger är en plus siffra, men det är alltså det beloppet, som fonden UNDERavkastat. Längst ner på listan finner ni de fonderna som överavkastat. Avanza 75 exempelvis har genererat en ÖVERavkastning på 42mkr jämfört med om man tagit samma risk i AP7 fonderna.

I toppen hittar ni de stora bankfonderna. De är de största skurkarna egentligen. Sen ska sägas att Nordeas Stratega fonder faktiskt har en bra avkastning på 3 år, och andra har det säkert på 5 år. Men de är inte många. Jag gjorde jämförelsen på 1 år eftersom då fick jag med alla fonderna. Personligen är jag ju av åsikten att en fond ska kunna leverera på rullande 12 månaders basis. Det är ett högt krav, men knappast orimligt. Nordeas fond, Stable Return, med en fondförmögenhet på 179 miljarder har underavkastat 26 miljarder senaste året. Den fonden står för halva underavkastningen bland alla fonderna. Samtidigt har den gått desto bättre på 3 år. Eller rättare sagt, dess tvilling Nordea Stabil, har en riskjusterad Överavkastning senaste 3 åren på 0,6%. Så det kanske inte är hela världen. Vilket fick mig att undra, är fonderna bättre på sikt. Jag gjorde samma körning på de fonder som funnits i 3 år. För det första är det färre fonder. Fondförmögenheten ligger på 870 miljarder. Den riskjusterade underavkastningen ligger på 48 miljarder. Sammanlagt på 3 år. Dvs i snitt 48/3=16 miljarder per år. Dvs avsevärt mycket bättre än när man tittar 1 år bakåt. Det verkar alltså som om det är mest avgiften som förklarar underavkastningen senaste 3 åren (16/870=1,8%). Medan senaste året  så var underavkastningen 57/1004=5,7%. Dvs avgifter plus usel förvaltning. Så den naiva optimisten säger att över tid så skapar fonderna ändå ett visst värde, fast inte tillräckligt för att kompensera för avgifterna. Jag är nog skeptiskt, och säger att det finns ett stort Survival Bias i materialet, dvs fonder som går riktigt dåligt plockas bort, och de som finns kvar med historik gör det för de inte har gjort bort sig totalt. Verkligheten ligger troligtvis någonstans mitt i mellan. Bäst i 3 års rankingen var SEB Världen, eftersom den har genererat överavkastning på 3 år, samt är en stor fond, så blev överavkastning hela 335 miljoner. Även Nordea Stratega 30 har gått bra då den har genererat 294mkr i överavkastningen senaste 3 åren. Dock ser man i listan nedan att de här bägge fonderna inte har gått så bra senaste året. Sämst på 3 år är Allra Strategi Lagom som kostat andelsägarna 2,9 miljarder kronor. Kort och Gott, Allras kunder som suttit med i 3 år hade kunnat sitta  i Ap7 fonderna med samma risk, och varit knappt 3 miljarder rikare.  Kunderna i Allra har senaste året tappat 1 miljard.

Man kan fråga sig om 1 år eller 3 års utvärdering är bäst. Ingen av dem. Rullande 12 månaders är bäst, och sen ett genomsnitt på samtliga uppmätta perioder är att föredra. Varför ska en fond som gått bra på 3 år få ha ett riktigt svag senaste år? De sparare som hoppat på senaste året är ju direkt betjänta av det? En fond som gått extremt dåligt senaste 3 åren, fast bra sista året, ska den får en klapp på axeln och allt gammalt är glömt? Finns ingen logik. Rullande 12m gäller.

Tipset till PPM/Fi är att göra en riktig undersökning där man tittar på riskjusterad relativ avakstning, PÅ Rullande 12 månader, och sen tar det i relation till förmögenheten vid varje mättillfälle, och därefter kan man se om den är value adding eller ej. Min undersökning har ju bara skrapat lite på ytan. Jag tror dock att det är många fonder som inte klarar sig. Det var min känsla när jag gjorde samma screening förra året. Därefter kan man få fram ett trafikljussystem som visar om den är value adding för kund eller ej. Trafikljus i kombination med Morningstar rating kan man sedan reglera att alla ”rådgivare” måste informera om när de säljer in en fond. Sen är det upp till kunden om den vill hoppa på eller inte. Just a thought!!!

By the way, 57 miljarder underavkastning, är ungefär 7,600kr per pensionssparande Svensk. Om vi antar att mätperioden var normal, så innebär det att den genomsnittlige svensken tappar ca 300,000kr under hela sin pensionssparar horisont. Dålig förvaltning och avgifter helt enkelt. Rätt trist faktiskt!

Nedan lista är baserat på fondernas avkastning och risk mars 16 till mars 17. Fondförmögenheten är den senast rapporterade.

Jag har räknat så här:

Ex Nordea Stable Return

Fonden har haft 2,9% avkastning senaste 12 måanderna till en standardavvikelse om 4,4%.

Genom att kombinera 53% AP7 Aktie och 47% AP7 Ränta hade man också fått en portfölj som uppvisat 4,4% standardavvikelse senaste året.

Problemet är att den portföljen hade gett 19,6% avkastning.

Nordea Stable Return har alltså gett 15,2% Underavkastning. Riskjusterat! Äpplen och äpplen.

Fondförmögenheten är 179 miljarder. Förenklat var den 179 / 1,044=171 miljarder för ett år sedan (okej, den har troligtvis haft nettoflöden in eller ut, men det kan jag inte kontrollera)

Säg att fonden var 171mdr för ett år sedan, om den vuxit med 19,6% så hade den varit lika bra som AP7 fond mixen. Då hade fonden varit 205 miljarder stor.

Men det är den inte, den är bara 179 miljarder. Därför har spararna gått miste om 205-179=26 miljarder.

(Ska man analysera Nordea Stable Return lite extra kan man konstatera att 2,9% avkastning är inte så konstigt om en fond endast har en väldigt liten aktiedel, typ 10-20%. Men då borde inte vollan ligga på 4,4% max hälften. Vollen indikerar att de haft väsentligt mer aktier under året, fast inte fått betalt för det. Frågan är om man haft övervikt aktier under början av året när börsen gick dåligt, och sen viktat ner aktiedelen när börsen började gå bra. En annan faktor bland många fonder är att Svenska börsen avkastade drygt hälften så mycket som Världsindex, pga USA gick starkt. Fonder med slagsida åt Svenska aktier gick dåligt, trots att risken inte var lägre. Ap7 har en global aktieexponering. Det fick dem betalt för!