Kortsikt's Blog

Jag har lånat lite charts från Nordea, tack för det!

Franska valet och stark makro från Europa har drivit upp optimismen, samtidigt har svagare data, misstänksamhet mot Trump och FED gjort motsatsen med dollarn. Senast igår var Eur/Usd uppe över 1,10. Men nu är det över!

Europa går åt rätt håll, men resursutnyttjandet är snorlågt. Särskilt sett till arbetskraften. Tillväxten kommer fortfarande vara lägre än i USA. Draghi håller fortfarande på att fasa ut QE. Räntehöjningar ligger tidigast 9 månader bort.

Amerikanska ekonomin ser ut att tuffa på bortsett från lite missöde under Q1. Yellen lär höja i juni, men även september och december. Är det någonstans i världen där vi INTE ska bli förvånade om löneinflationen till slut tittar fram så är det i USA…. detta sammantaget gör att jag tror Euron har toppat ur!

Börjar de Amerikanska räntorna att leta sig uppåt igen så lär Dollarn att stärkas…

jag tror som sagt på 3 höjningar till i år, vilket gör att par mot dollarn inte är omöjligt!

Ni som inte har koll på det här med realräntespreaden… den kan vara hög tid att göra det!

Jag har skrivit spaltmeter om komplexiteten i lönebildning.

Riksbanken har sin RU indikator som visar höga nivåer. Den innebär kort att man frågar industrin om det är svårt att hitta folk. De svara JA. Hittintills har det inte resulterat i högre löner. Tvärtom!

Nedan chart visar den amerikanska motsvarigheten. Den har klättrat under många år… utan högre löner som följd. Varför skulle Sverige vara så annorlunda USA?

Förklaringen är komplex. Men det verkar delvis handla om låg produktivitet. Man kan tolka det på två sätt. Antingen att stigande produktivitet är på ingång…. eller att den typen av jobb som skapas exempelvis i servicesektorn är lågproduktiva och därmed tvingar vi inte fram någon produktivitet trots tajt arbetsmarknad. Svårt att säga.

Jag har senaste 3 åren hört så många prognostisera högre löneinflation, och därmed högre kärninflation och räntor…. att jag tappat räkningen.

Min enkla slutsats är: lönerglidningen är låg fram till att den inte är det. Därmed är inflationstrycket också fortsatt lågt.

Så fortsatt låga räntor…… fast håll koll på lönerna, för en dag kanske????!?!?!

År 2000 hade hushållen ca 900mdr kr i skuld. Nu, 17 år senare, har de 3,600mdr. 4ggr så mycket. Det är 9% tillväxt om året. Samtidigt har hushållens disponibelinkomster inte ökat lika mycket. De har ökat med ca 3% om året. Eftersom skuldkvoten definieras som Skuld/Inkomst så måste den ju ha ökat eftersom skulden ökat 3ggr snabbare än inkomsterna.

Jag har hela tiden hävdar att det är bankernas lånelöften, som grundas på en lånekalkyl, som ligger till grunden för detta. Jag hävdar att den har brister. Brister som innebär att vi kan ha byggt upp allvarlig överskuldsättning bland hushållen. Kanske inte överskuldsättning i aggregerad form, fast delar av hushållen. Definitionen av överskuldsättning kan diskuteras, men kontentan är enkel. Det är när ett hushåll inte klarar betala räntan på sina lån, och banken därmed kräver tillbaka lånet. Eftersom de flesta hushåll inte klarar betala igen ett lån utan att sälja huset, så blir de tvingade att sälja huset vilket framkallar en fasttighetskrasch. Den i sin tur sprider sig till de som lånat ut pengarna vilket orsakar en finanskris. Fastighetskraschen och finanskrisen leder automatiskt till recession, som fördjupar de förstnämnda.

Om det är så att vissa hushåll har lånat för mycket, så innebär det att de varit med och bjudit på bostäder, och således vunnit budgivningarna. Eftersom lån driver priser, och inte tvärtom, så är priserna också för höga. Det är en ren konsekvens av överskuldsättningen.

Men hur kunde lånekalkylerna bevilja för stora lån? Om de nu gjort det?

Jag har gjort ett försök att härleda problemet.

Lånekalkylen består av lite olika saker, men de viktigaste är kalkylränta, inkomst och KALP.

Kalkylräntan är alltså den ränta som banken räknar med att en låntagare måste klara av. Bankerna väljer själva hur den ska beräknas. Men jag har hört mig för och många väljer det 5-åriga bostadslånet + säkerhetsmarginal. Det handlar om att väldigt få hushåll binder lån på mer än 5 år. Det handlar även om att den är mindre volatil än korta räntor. Det 5-åriga bostadslånet finansieras med den 5 åriga bostadsobligationen.

Den 5 åriga bostadsobligationen har haft följande utveckling sedan maj år 2000.

Som ni ser har den snittat 4% mellan 2000 och 2013, med high and low på 2 respektive 6%. Men vid årsskiftet 13/14 bröt den ner. Alla vet varför. Riksbanken införde negativa räntor och QE.

Jag ska händelserna lite i förväg. Riksbanken ska se till inflationen, med hänsyn tagen till jobbskapande, löner, arbetslöshet och tillväxt. Det gjorde man och helt riktigt kom man fram till expansiv penningpolitik var att föredra. Negativa realräntor alltså. Men hur negativa? Ja då handlar det om kronan, och kronkursen är ett förhållande med omvärlden, och omvärldens penningpolitik. Därför var det helt riktigt att sänka till -0,5% när ECB låg på 0%.

VAD SOM BORDE GJORTS SAMTIDIGT SOM RIKSBANKEN SÄNKTE TILL -0,5% VAR ATT MAN BORDE REGLERAT BOLÅNEKALKYLERNA. ELLER RÄTTARE SAGT, MAN BORDE INFÖRT SKULDKVOTSTAK. DET GJORDE MAN INTE. NEDAN ÄR EFFEKTEN AV DET!

Ovan graf visar som sagt 5år bostadsobligationen som finansierar de 5åriga bostadslånen. Om man lägger till 2% på ovan så får man en uppskattning av det 5åriga bostadslånet. Lägger man till ytterligare 3% så får en uppskattning av kalkylräntan. Se graf nedan över dem.

Som ni ser så höll sig kalkylräntan på historiskt ganska normala nivåer fram till slutet på 2013. Sen bröt den ner!

Tänk dig nu medelSvenssson. Hans medellön ligger på knappa 31,000kr idag. (medianlönen ligger några tusenlappar lägre). Hans lön har ökat med ca 3% om året sen år 2000.

Tänk er ett hushåll med två medellöner, samt lyfter bort 30% i skatt. Då får man hushållet uppskattade disponibelinkomst

Banken tittar även på KALP, dvs Kvar att Leva på beloppet. Dvs det belopp som ska täcka alla andra kostnader utöver räntekostnaden. Även där har bankerna möjlighet att sätta den själva. Jag har räknat med 25,000kr för ett hushåll bestående av två vuxna och barn. Den har justerats med inflationen om ca 2% sedan år 2000. Då får man nedan KALP utveckling

Eftersom vi nu vet vad hushållet har för Disponibel inkomst, samt behöver i KALP, så kan banken räkna fram hur mycket de har råd att MAXIMALT lägga på räntekostnader.

Eftersom vi räknade fram Kalkylräntan längre upp, och nu har maxbudget för räntekostnader så kan vi räkna fram vilket lån bankerna beviljar genom att ta Räntekostnaden/Kalkylränta. Nedan chart visar lånelöftet för hushållet genom åren. Det är nu det börjar bli intressant för under 2014 och framåt så lämnar den trendlinjen och bara flyger iväg!

Kommer ni ihåg hur jag inledde hela den här artikeln?  Hur kan lånen bli 4X så stora på 17 år, medan lönerna inte alls hänger med? Se på chartet ovan. För 17 år sedan beviljades hushållet i mitt exempel ca 1mkr i lån. Nu beviljas dem 4mkr. Behöver jag säga nåt mer?

Jag anser att ovan bevisar att Förändringen av lånelöftena har exakt samma utveckling som inversen av den 5åriga bostadsobligationen. Eftersom det är lånelöftena som bestämmer priserna och skuldsättningen, så är bostadsobligationen helt avgörande. Faller den stiger priserna och skuldsättningen. Stiger den blir det tvärtom. Punkt!

Nu när vi vet vilken storlek på lån som beviljas för hushållet kan vi även beräkna Skuldkvoten genom att titta på Lån/Bruttolön för det specifika hushållet

Det är nu man börjar de problemet. Fram till 2011 så var den relativt stabil. Men sedan 2011 så trendar den starkt uppåt. Särskilt efter 2013 tar den rejäl fart. Anledningen är att kalkylräntan sjunker snabbt och gör så att man beviljar väsentligt högre lån relativt inkomsten än man någonsin tidigare gjort!

Varför är detta ett problem?

Jo för att om man tar lånelöftet vid varje tidpunkt och räknar med att hushållet betalar 5% ränta, så är det intressant att se hur stor del av Disponibelinkomsten som äts upp av räntekostnader.

Ovan chart är ganska skrämmande faktiskt!

Någon kanske säger, men varför skulle räntan gå till 5%???

Då vill jag bara kontra med att säga: Exemplet handlar inte om att räntan ska gå till 5%. Ovan exempel illustrerar RÄNTEKÄNSLIGHETEN bland hushållen.

För det andra behöver man inte prognostisera NÄR eller HUR HÖGT räntan ska stiga. Bara konstatera att om risken finns att räntorna stiger inom de närmaste 20 åren, så kommer svenska hushåll antagligen få det kämpigt. Mer kämpigt än  tidigare, och anledningen är att bankerna beviljar för stora lån för att de har en trasig kalkyl som bestämmer storleken på lån.

Men är inte bankerna försiktiga i sin kreditgivning. Mitt svar är NEJ.

1, De tror inte på högre räntor, vilket gör att de håller fast vid sin kalkyl

2, De jagar vinsttillväxt och avkastning på Eget Kapital. Hade de varit konservativa i sin utlåning går kunden till en annan bank där han får låna mer. Alltså går det dåligt för den konservativa banken. Ledningen tvingas alltså till detta. Påhejad av aktieägarna.

3, Undersökningar visar, som jag har redovisat här på bloggen, att upp mot 1/3 del av alla låntagare säger att de inte klarar eller kommer få en kraftig försämring av sin ekonomi vid endast en måttlig ränteuppgång.

4, Men bankerna säger ju själva att de praktisera skuldkvotstaket. Detta stämmer inte. De gör det om du kommer in med 15% EK. Då är de rätt tuffa. Men kommer du in till banken och precis sålt din bostad för att köpa en ny och större, och har säg 50% i EK. Då frångår dem sitt interna skuldkvotstak. Jag har exempel på detta i min egen umgängeskrets. Resonemanget är att hamnar låntagaren i trångmål, ja då tar man fastigheten och kränger den. Om marknaden har halverats så får de tillbaks sitt lån. Sen att det är en tragedi för hushållet det tar man inte hänsyn till.

Som ni ser har det inte behövts ett skuldkvotstak tidigare, då utlåningen i stort rört sig med löneökningar. Men sedan 2011 har det tagit fart, och sen 2013 är det rakt upp i taket. Problemet är att kalkylräntan sjunkit som en sten. Finansinspektionen borde infört ett skuldkvotstak redan 2013/2014 när Ingves sänkte till minus ränta. Det är MISSTAGET med stort M.

Många tänker, men om 38% av min lön går till räntekostnader så får jag och familjen äta nudlar. Bättre det än att sälja till vrakpris, blir sittande med en restskuld till banken och tvingas bo i en hyresetta med 2 timmars pendling till stan. Fair Enough. Problemet om många hamnar i den här situationen… vad tror du händer med Svensk ekonomi? Överhuvudtaget så innebär stigande räntor en mer förödande effekt på vår ekonomi än tidigare. Vänder ekonomin ner, då stiger arbetslösheten, och då kanske det inte räcker med nudlar. Då är det A-kassan som ska täcka räntekostnaderna. Svensk ekonomi är sinnessjukt räntekänslig!!!! Närmare bestämt 3ggr känsligare än för 17 år sedan!

Poängen ovan är alltså inte vad räntan ska stiga till och när, utan att hushållen är 3ggr så räntekänsliga jämfört med år 2000. Det innebär att höjer Ingves med 1% så motsvarar det 3% höjning år 2000. 2% höjning motsvarar 6%. Någon snabbtänkt kanske säger, men då kan ju inte Ingves höja så mycket förrän det är dags att sluta höja eller rent utav sänka!!! Jag önskar det vore så enkelt. För om ex Draghi inte gör det för att EU inte är lika belånat eller växer snabbare, så kommer Ingves duvighet innebära att kronan kommer att börja försvagas kraftigt. Då får svenskarna det sämre, vi importerar inflation och utlänningarna börjar tveka om de vill sitta på bostadsobligationer. Då kan det snabbt bli otäckt även om Ingves vägrar att höja. För hans ”vägran” att höja kan leda till att han tvingas höja senare. Han har liksom inget val!!! Detta är inte Ingves fel, det är skuldsättningen som kan skapa de här problemen.

Jag tror som sagt att vi måste införa ett skuldkvotstak.

Men även om vi gör det så kan vi inte tvinga de som tagit lite för stora lån under åren 2014-2017 att betala igen dem. Ett skuldkvotstak garanterar bara nya lån!

Därför bör ett skuldkvotstak kompletteras med ett trafikljussystem.

Varje bank eller bolånegivare måste varje år ta in taxeringsuppgifter över inkomsten för sina kunder. Sen ställa dem i relation till lånet. Är det under skuldkvottaket får de grönt ljus, är de över får de rött.

I den här beräkningen så ska man även via UC ta in uppgifter om övriga lån, som ska adderas till total skuld.

Äger de en bostadsrätt ska den procentuella andelen av BRF skulden räknas in.

Om personen i fråga är arbetslös/mellan jobb, föräldrarledig, sjukskriven eller liknande så kan man få uppskov, förslagsvis 24 månader, om man bryter mot skuldkvoten. Trots detta kanske man ska få gult ljus, inte grönt. Man ska vara medveten om att den temporära inkomstförändringen innebär en högre risk.

Låntagaren ska också få bekräfta uppgifterna innan trafikljus sätts så att allt stämmer!

Jag tror nämligen att får man ett kuvert hem i brevlådan med ett rött ljus år efter år, så tror jag att man 1, höjer medvetande graden hos låntagaren i fråga på ett sätt som gör de mer obenägna att ta mer lån och kanske istället amortera. Förhoppningsvis blir det självsanerande över tid.

Förhoppningsvis kan det även bli ett medialt intresse kring rödljusens utbredning och trend. Vilka banker som är the good guys och vilka som är the bad guy. Det är inte en oviktig parameter när alla banker ser bra ut, tjänar grova pengar och har typ noll i kreditförluster. Vi vet inte vem som badar utan badbyxor idag. Med trafikljusen hade vi vetat det. Det kan också leda till självsanering!!!

Jag kommer i varje fall inte sova gott förrän vi har 0% röda låntagare i Sverige. Först då vet jag också om svenska bostadsmarknaden är rätt prissatt eller ej. Det kan ingen svara på idag nämligen. De som gör det bekänner bara att de inte har förstått hela bilden. Tänk på det, ni som tycker ert bostads-EK är kassaskåpssäkert. Hur många på er gata skulle klassa med röda ljus. Där är fallhöjden på priser som störst, medan den gröna gatan har minst fallhöjd. Inte helt ointressant information om du frågar mig!!!!

Det är faktiskt rätt komiskt att höra när två personer står och diskuterar huruvida kvadratmeterpriserna är för höga i stockholms innerstad eller ej. Faktum är att ingen kan veta eftersom ingen känner till skuldsättningen. Även om vi visste exakt vad den är så vet vi inte heller vid exakt vilken skuldsättning som gör att vi kommer klara oss eller ej. Det beror på att vi inte känner till ränteutvecklingen kommande åren. Anledningen är att vi inte känner till inflationsutvecklingen. Så det blir rätt komplext. Personligen tror jag att skuldkvotstak om 5x bruttolön räcker långt. Men det är inte mer än en gissning.

En annan aspekt är att två exakt likadana bostäder, som säljs för samma pris, kan vara både rätt pris eller fel pris. Dvs i ena fallet kanske köparen har köpt det med 8x skuldkvot medan det andra köpt för 4x. Då blir det både rätt och fel pris. Problemet är om räntorna drar och de med 8x belåning tvingas sälja billigt. Då skapas ett nytt referenspris. De med 4x belåning klarar sina räntekostnader och kan bo kvar, men de riskerar att bli deppiga av prisnedgången och drar ner på sin konsumtion och ökar amortering istället, vilket förlänger krisen.

problemet är alltså inte att folk inte kommer försöka koka soppa på spik när räntekostnader stiger, utan sidoeffekterna på ekonomin när många hushåll drar ner på konsumtionen till följ av stigande räntekostnader. Detta leder till arbetslöshet och då räcker inte spiksoppan. Därutöver slår det fallande consumer confidence igenom när konjunktur och bostadspriser vänder ner.

Euron och marknaden faller tillbaks något idag. Det är en ren Sell the Facts reaktion. Den positiva reaktionen på valet kom efter Första valomgången, fram till i fredags.

Rent börsmässigt tror jag den här reaktionen blir rätt kortvarig. Snart drar det vidare igen. Vi har lite roadbumbps på vägen men jag ser främst ett test av ATH på OMX, dvs 1720. Däromkring toppar det ur tror jag, och sen är risken stor att vi får en större korrektion! Rent tajmingmässigt hade det varit fint med en topp sista veckan i maj. Å andra sidan hade även en botten kring 1600 +/- 10bp sett vacker ut sista veckan i maj… så det är lite knixigt!! Titta på trendkanalen i OMX så förstår ni vad jag menar.

Nästa stora event är egentligen FED mötet i mitten på juni. Hon kommer höja!

I veckan har vi lite blandad data från Kina och USA. Jag fäster störst vikt vid Amerikansk data över importpriser, CPI samt PPI. Samt retailsales och Michigan. Men inga kioskvältare egentligen!

Från Kina har det kommit data över FX reserven. Den kom in på 3,029mdr mot väntat 3,020 och fg 3,009. Det är ett styrketecken att den inte faller längre.

Därefter kom det importdata som visade 11,9% YoY mot väntat 18,0 och fg 20,3.. lite svagare men jag är ändå rätt nöjd! Exportdatan kom in på 8,0% YoY mot väntat 11,3 och fg 16,4… typ samma!

Såg nedan chart. Lönebildningen är ju fortsatt kass i USA. Vilket gläder många då den håller tillbaks inföationen. Det intressanta är att den som tjänar sämst, nedre kvartilen, är de som fått störst löneökningar senaste året. Övriga har faktiskt fått se sin lönetakt glida ner. Eftersom lönerna är så vansinnigt mycket större  bland top 75 så innebär det att löneglidningen totalt sett blir svag. Men det är ett rätt intressant fenomen. Arbetsmarknaden brukar ju vara rätt tajt när man ser löneglidning i de lägre skikten. Oftast är det ju ganska okvalificerad arbetskraft, så det handlar såklart om att det är svårt att få tag på folk.

Lönebildning i de högre intervallen handlar också om utbud såklart, men det handlar även om hur bra det går för företagen. Skulle USA växa med 3%+ i årstakt är jag säker på att övriga grupper kan få sig en knuff upp lönemässigt. Problemet är att tillväxten inte har legat där. Vi får se om jobbdatan fortsätter att leverera helt enkelt.

Annars är det viktigt att förstå sambanden mellan den globala ekonomin – det allmänna inflationstrycket och räntor. Alla gör inte det har jag förstått.

1a, Höga skulder globalt ger låg real tillväxt. Skulduppbyggnad har i alla tider varit en viktig faktor för tillväxt. Skuldfrämjande tillväxt byggs dels upp av hushåll (främst nybyggnation av bostäder) och dels staten (genom budgetunderskott)

2a, En globaliserad och digitaliserad värld leder till att vi har svårt att nå ett högt resursutnyttjande globalt sett. Tidigare var världen mer fragmenterad och lokal, och därmed var det lättare att nå ett högt resursutnyttjande. Fortfarande anses arbetsmarknaden vara hyfsat lokal, och därmed en källa till högt resursutnyttjande. Men så här långt har vi inga bevis på det. Ex USA där arbetslösheten gått från 10%+ till 4,4% utan att trigga löneinflation. Min gissning är att A-marknaden är lokal, med globala influenser. Lönebildning är mer komplext än många tror.

1b,  Låg real tillväxt i kombination med 2b, lågt resursutnyttjande globalt sett leder till

3, strukturellt låg inflation

4, Låg inflation leder till ett lågt ränteläge.

Protektionism motverkar globalisering… vilket innebär, enligt ovan resonemang, att protektionism leder till högre räntor. Men med tanke på de stora skulderna leder väsentligt högre räntor (utan att tillväxten blir mycket högre) till recession. Så det är ingen vinnande strategi. 

Teknisk utveckling, innovation och ökad produktivitet är det enda som kan göra att vi inte får det sämre. Det landet som är bäst på detta kommande generation är nästa vinnande supermakt, de som inte är det är förlorare.

Mycket enkelt eller hur!

Ha en trevlig vecka!

Jag träffade en nära kompis igår. Han var påtagligt nöjd!

Han bor i en citynära förort till Stockholm. Ett hus längre ner på gatan hade precis sålts för 15mkr. Hans eget hus är fullt jämförbart med det sålda huset.

Han berättade att han och hans fru har 6mkr i lån på huset. Således ett Eget Kapital på ca 9mkr. Loan/Value 40%.

De tjänar tillsammans ca 1,5mkr brutto om året. Skuldkvot på 6/1,5=4X.

Han berättade att de betalar 6,500kr i räntor i månaden. 4,500kr/mån  efter ränteavdrag.

Eftersom de har ut ca 80,000kr i månaden så utgör räntekostnaden 5,6% av disp inkomst.

Livet leker med andra ord. Han sa bla. att ”trots att vi tjänar bra så hade det varit omöjligt att bygga upp en förmögenhet på 9mkr”.

Jag förstår hans känsla. Det är många som har samma känsla som honom, även om beloppen varierar. Jag själv är i en situation som till stor del påminner om hans.

För det första vill jag bara säga att han är i en situation som förmodligen är helt riskfri. Skuldkvoten är på rätt nivå, och en ränta på 5% klarar han utan att blinka (25,000kr/mån före ränteavdrag, 17,500kr/mån efter). Största risken är väl om både han och frun blir av med jobbet, och räntorna ligger på en högre nivå. Då kan det bli tajt, och i det läget lär inte marknadsvärdet på huset vara 15mkr. Men risken känns ändå ganska liten.

Men det var inte själva kärnan på diskussionen.

Kärnan var de 6mkr i skuld. Jag frågade, ”hur känns det att 6mkr i skuld?”. Han svarade att det kändes inte särskilt jobbigt. 15mkr för huset och räntekostnader på 4,500kr i månaden väger upp….. milt uttryckt.

Men att huset har stigit i värde till 15mkr och att du betalar 4,500kr har väl troligtvis att göra med att räntan är låg eller hur? Jovisst svarade han.

Jag frågade, hur har dina 6mkr i skuld utvecklats sedan du köpte din första bostad? Han svarade att skulden har ju blivit högre allteftersom. Faktum är att den har aldrig varit större. Å andra sidan har inte Eget Kapital varit högre heller, och räntekostnaden i % av disp inkomst har aldrig varit lägre. Även i absoluta termer är räntekostnaden låg.

Jag frågade, om du fick välja:

15mkr i värde på huset och 6mkr i skuld. ELLER 9mkr i värde på huset och 0kr i skuld? (hint: Båda summerar till 9mkr i EK).

Han svarade, tja det är ju i princip samma sak. Skillnaden är i det senare fallet så slipper jag räntekostnader helt, så då väljer jag det.

Det är ju rätt logiskt.

Men om du får välja mellan

15mkr i marknadsvärde och 6 mkr i skuld, ELLER 3mkr i marknadsvärde och 0 mkr i skuld?

Han svarade snabbt, 15mkr och 6mkr… men började tveka. Vid o mkr i skuld, så blir ju räntekostnaden lägre både idag och vid vilket annat ränteläge som helst. Framförallt ett högre. Det är ju positivt. Banken kan aldrig kräva in ett lån, och kan därför inte heller ta huset. Det är ju positivt. Men 3mkr är ju rätt mycket mindre än 9mkr i Eget Kapital. Den är svårare.

Är den frågade jag? Hur förändras ditt liv om ditt bostads EK krymper från 9mkr till 3mkr? Han svarade, jag blir fattigare. Men hur påverkar denna fattigdom dig undrar jag? Säljer jag huset får jag mindre över. Men var ska du bo då? Du har ju familj, jobb och vänner här i Stockholm.

Nej faktum är att värdet på huset är helt irrelevant. De svenska hushållens EK är större än någonsin, men det är även lånen. Det är lånen som drivit upp bostadspriserna (enligt min modell att lån driver priser) som i sin tur drivit upp EK. Men ju mer lån du har desto högre räntekostnader har du. Detta oavsett om räntan är 1% eller 5%. Stort eller EK gör ingen skillnad.

Jag och min kompis kunde i varje fall konstatera en sak. Vi har nämligen ett antal verkligt förmögna vänner, och de har en sak gemensamt, en  sak som inte vi har. De har inga lån, de har en j-a massa tillgångar och de behöver aldrig ta upp ett lån när de ska göra saker. Det är en rätt stor skillnad. Deras EK är inte som vårt EK.

Jag hävdar att folk lurar sig själva. De går omkring och gläds med sitt EK. Men de borde gå och oja sig över att Lånen har vuxit. Har lånen dessutom vuxit sig större än 5X ditt hushålls bruttoinkomst, då borde ni oja er ännu mer.

Nej, fokus borde inte vara att glädjas åt att EK ökar, utan att glädjas om man kan få ner skulden. Sjunker skulden så ökar även EK. Fast då ökar den på rätt sätt. Nu har EK ökat samtidigt som skulden har ökat. Det är fel sätt.

Gläd dig över låga räntekostnader. Det gör att du kan göra annat för pengarna än att betala banken. Men gläd dig inte över EK, för det är bara en funktion av lånet. Oja dig över lånet, och fundera på om du är rätt skuldsatt. Det är det enda som betyder nåt.

Det är liksom en synvilla att vi blivit rikare. Men då hävdar någon att säljer jag och flyttar till spanien så har jag realiserat EK. Ja det stämmer. Men någon annan har köpt din bostad, så ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så har inget ändrats. Det skulle krävas att alla svenskar sålde och flyttade till Spanien, och det var amerikanare som köpte alla bostäder, med pengar de lånat i Amerikansk bank. Då stämmer resonemanget.

Nej, jag kan bara konstatera att många är nöjda över sin bostadskarriär, men samtidigt har hushållens skulder ökat från 800mdr kr år 2000 till 3,600mdr nu. Att man då gläds över EK fattar inte jag. Det kan komma en dag när EK är väsentligt mindre och räntekostnaderna är väsentligt högre.

Jag undrar…… är det verkligen det som krävs för att fokus ska riktas mot de 3,600mdr i skuld istället?

Själv har jag varit högst delaktig i Stockholms bostadskarriär sedan 2003. Men jag är en av få som inte gläds över mitt EK, utan stör mig på att jag har mer lån i absoluta termer än någonsin. Hade jag sagt till vemsomhelst för 20 år sedan ”att 2017 kommer jag att ha Xmkr i lån” så hade de bara garvat. Idag är det ingen som frågar vad jag har i lån. Man frågar bara vad värdet är på min bostad…….

Jag kan förvisso sälja och flytta till hyresrätt eller flytta till nåt mindre och billigare…. men det är ju inte det jag vill. Jag vill ju bo där jag bor. Men samtidigt vill jag ha en lägre skuld och kan därmed acceptera lägre EK… men det går liksom inte att lösa. Det stör mig nåt våldsamt!

Det finns en felaktig bild att det är Värdet på bostaden som skapar möjligheter och välstånd när den stiger. På samma sätt tror många att det är prisfallen som är problemet i kristider. Detta är helt fel. Värdet är oviktigt! Värdet är sekundärt. I kristider är inte problemet att värdet på bostäder faller, utan värdeminskningen är en konsekvens av problemet.

Problemet är egentligen att hushåll säljer sin bostad till priser som är rejält nedtryckta. Anledningen till det handlar om att banken vill ha tillbaks lånet. Får de inte det tar de huset. Anledningen till att banken kallar lånet beror på att låntagaren inte klarat sina räntebetalningar. Det kan i sin tur vara kopplat till att inkomsten minskat kraftigt eller räntekostnaderna har stigit kraftigt. Eller en kombination. Värdet är helt sekundärt!

I en kris kan två hushåll med exakt samma storlek på lån och inkomst tvingas sälja sin bostad för att de inte klarar räntekostnaderna på lånet. Säg att det ena hushållet har haft en låg belåning på huset, med det andra en extremt hög. Den med låg undkommer inte bankens krav bara för att de har en låg loan/value. Skillnaden är endast att efter försäljning så har det ena hushållet lite EK kvar efter att lånen är lösta medan det andra har en restskuld till banken. Thats it. Båda genomlider en tuff period!

Värdet är helt ointrssant. Storlek på lån är allt. Särskilt relativt inkomst!

Är det någon mer än jag som kommit till denna insikt?

We are back on track!!!!

NFP kom in på 211k mot väntat 190k och fg 79k (nedreivderat från 98k)

Lönerna kom in på 2,5% mot väntat 2,7 och fg 2,7.

Detta är en börsvänlig siffra. Dels styrker den vad FED säger, och Atlanta Now FED, att Q1 var svag men det blir bättre. Alltså kan marknaden släppa tanken på att Q1 var början på en långt år av nedrevideringar, och nu kan man istället börja hoppas på att bli positivt överraskad istället.

Samtidigt kom lönerna in lägre än på länge. Löneinflationen lyser med sin frånvaro i USA. Det måste kännas skönt för FED. Kom ihåg att de höjer inte för att de ser ett inflationsproblem, utan för att de vill normalisera penningpolitiken från starkt expansiva nivåer till en mer balanserad. Skulle lönerna skjuta i höjden, och därmed Core PCE då måste de rikta in sig på en åtramande penningpolitik och då talar vi betydligt större höjningar. Där är vi inte alls med tanke på dagens siffra. Amerikanska ekonomi växer och skapar jobb, men även vid 4,4% arbetslöshet så är uppenbarligen inte arbetsmarknaden tillräckligt tajt för att skapa den typen av löneinflation (minst 3%+) som behövs för att inflationen (Core PCE ) ska klättra mot 2% och därutöver. Det kan vi ju ha i baktanke när vi kritiserar Draghi och Ingves för att inte vara hökigare, trots att arbetsmarknaden inte alls är lika tajt här som i USA.

Valet på söndag är så vitt jag vet en icke event… men man vet ju aldrig!!!!

Trevlig helg!

Låt mig vara tydlig. Macron lär vinna! Valet är inte jämnt som exempelvis Brexit eller Trump. Skillnaderna är stora. Men om Le Pen skulle vinna så är det tusen resor värre än både Brexit och allt annat. SEB skriver om det dagens morgonbrev, och jag tycker de beskriver på ett bra sätt varför det är så viktigt att Le Pen inte vinner. Politik tar oftast stort utrymme i media och debatt, men det är faktiskt rätt sällan som det verkligen leder till långtgående realekonomiska konsekvenser. Valet i Frankrike är tyvärr undantaget. Därför är det viktigt att Macron vinner.

Så skriver SEB:

OM DET OSANNOLIKA HÄNDER… Samtidigt som allt talar för att det blir Macron som vinner valet på söndag så kanske det ändå är klokt att invänta resultatet och använda tiden att fundera på vad som händer om det skulle bli en skrällseger för Le Pen. För marknaderna skulle en Le Pen-seger vara en mardröm och följas av en lång period av stor osäkerhet. Huvudskälet är Le Pens strävan att få Frankrike att lämna EU/euron vilket, om det skulle bli verklighet, sannolikt blir slutet för den gemensamma valutan och därmed hela EU-samarbetet i dess nuvarande form. Även om euron teoretiskt skulle kunna överleva utan Frankrike så skulle det inte fungera i praktiken. Om Frankrike byter euron mot en betydligt svagare franc gör den franska devalveringen det nästintill omöjligt för andra sydeuropeiska länder att fortsätta dela valuta med ett urstarkt och då än mer dominerande Tyskland. Spanien, Italien, Portugal och Grekland skulle av konkurrensskäl tvingas ur systemet vilket skulle bli dödsstöten för euron. Le Pen har lovat att hon inte kommer att försöka driva igenom ett sådant beslut själv. Hennes plan är istället att först försöka förhandla fram en ny lösare form av samarbete inom EU och sedan låta det franska folket säga sitt i en folkomröstning. Även om opinionsmätningar pekar mot att hela 75% av fransmännen vill fortsätta med euron så går det inte att komma ifrån att folkomröstningar av naturen är oberäkneliga saker. Och trots att det är mycket osäkert om hon ens skulle lyckas driva EU/euro-frågan till en folkomröstning så kommer utan tvivel det faktum att det sitter en EU-motståndare som ledare för EU:s näst viktigaste land vara ett svårt slag mot unionen och den politiska riskpremien skulle öka markant. Att marknaderna redan tycker att valet är avgjort talar för att de initiala reaktionerna på en skräll skulle bli stora. Om det osannolika händer kan vi räkna med kraftigt stigande räntespreadar mellan Tyskland och GIPS-länderna, en rejäl euroförsvagning mot framförallt, pund, schweizerfranc, dollar och yen och stora nedgångar på börserna både i och utanför Europa med banker som sämsta bransch. Att de negativa reaktionerna tvärtom skulle bli små och snabbt övergående som efter Trump är inte troligt. Räkna snarare med något som blir värre än efter Brexitomröstningen.

I Sverige är det inte så många som följer Atlanta Fed GDPnow. Knappt jag själv gör det. Jag fäster normalt sett inte jättestor vikt vid BNP siffror då de är historia och skvallrar väldigt lite om framtiden.

Men låt oss spola tillbaka bandet. Under hösten och efter valet var ledande indikatorer starka och indikerade stark tillväxt. Jobbdatan som trillade in under Q1 i år har varit oväntat svag, sen slutligen kom BNP och den var urkass. Atlanta Fed har en modell som försöker visa var tillväxten ligger i realtid. Det visade att den var spot on, medan ekonomer och inköpschefsindex etc var helt off. Jag skrev några rader om det tidigare. Se chart nedan.

Nu när hårddatan har varit dassig ett tag och även mjukdatan har fått ge vika så har det spridit sig en misstänksamhet var den amerikanska ekonomin är på väg. Det är egentligen bara Fed som känner sig säkra och säger att svagheten i Q1 var temporär, att det blir snart bättre och att vi ska vänta oss en höjning i juni. De verkar veta nåt!

Det ironiska är att Atlanta Fed GDPnow faktiskt pekar på en kraftig återhämtning i Q2!!!! Se chart ovan. Har de rätt igen?

Eftersom vi vet att stark tillväxt och jobbskapande är kraftigt korrelerat över tid så ska det bli intressant att se hur jobbdatan kommer in imorgon. Vänder den upp och samtidigt slår förväntningarna…. ja då kan det ge en ny knuff åt marknaden för då lär även surpriseindex studsa efter varit svag en tid. Imorgon väntas 190k nya jobb, jämfört med 98k senast, så viss förväntansbild finns där. Lönemässigt väntas 2,7% mot fg 2,7%. Det är hursomhelst en spännande siffra. Mer spännande än valet på söndag som känns ganska givet.

ISM non mfg har också kommit. Den kom in på hyggliga 57,5 mot väntat 55,8 och fg 55,2. Markits varitant över samma visade 53,1 mot flash 52,5 och fg 52,8. Mycket starkt! Säger den nåt framtiden? Svårt att säga. Historiskt har den laggat ISM Mfg och har därmed inte haft lika stort ledande värde… men den säger samtidigt hur Service och Tjänstesektorn mår som trots allt utgör majoriteten av ekonomin och där en majoritet av alla jobb skapas.

Kina Non Mfg PMI har också kommit. Den kom in på 54 mot fg 55,1 och Caixins variant kom in på 51,5 mot fg 52,2. Lite sämre, men hushållens konsumtion borde ändå ligga kvar på en hyfsad nivå. Jag är inte orolig för Kina ännu. Dessutom kommer det en radda data därifrån kommande två veckor.

Jobbdatan imorgon är det viktigaste nu, givet att inte Le Pen vinner… vilket ingen tror!

Kom ihåg:

Tillväxt driver jobb. Ingen tillväxt, inga jobb!

Men tillväxt driver inte alltid löner. Resursutnyttjande och tajthet på Arbetsmarknaden driver löner, som driver inflation, som driver räntor.

I slutet av en konj cykel kan vi har låg tillväxt, ja den kan till och med vara negativ, och ändå stiger löner pga tajthet. I början av en cykel kan det vara tvärtom. Hög tillväxt men inga löner. Det har vi sett under 7 år nu!

Men köpkraft = löner x alla som jobbar…. och det driver tillväxt.. så allt hänger samman till slut!

Jag har även noterat att oljan har dippat under 50 vilket är svagt rent tekniskt. Oljan har stöd kring 48 och 44,5 men nästa target blir egentligen 42-43. Varför? För mig är det 3 saker som driver olja: utbud, efterfrågan och dollarn. Dollarn är svag så det är inte anledningen. Utbudsmässigt tror jag inte vi har några jätteförändringar så vitt jag vet. (här kanske någon annan har bättre koll än jag?). Nej, det måste vara att marknaden prisar in sämre efterfrågan? Om det handlar om efterfrågan så undrar jag, handlar det om att oljan är laggande, och i efterhand reagerar på ett dåligt Q1… eller prisar man in svag efterfrågan framöver. Det skulle i så fall rimma rätt dåligt med övriga antaganden att tillväxt etc ska bli ganska hyggligt under Q2/Q3…… jag är ingen expert på olja men det är rätt alarmerande och jag tror man ska stå utanför så länge som vi inte stänger ovan 52usd (brenten alltså)

Eurons styrka mot såväl dollar och krona är också besynnerlig. Gällande kronan undrar jag hur marknaden tänker. Tror man på allvar att Ingves är så mycket duvigare än Draghi. Ingves kommer, sanna mina ord, följa Draghis fotspår. Ingves vill såklart inte ha kronan under 9kr mot Euron, men upp mot 10kr är inte heller intressant då det slår mot svenskarnas köpkraft, samtidigt som det inte ger så mycket mer i nettoexport. Nej kring 9,50 är helt okej. Vad beträffar dollarn så vill jag bara upplysa om att FED tänker höja nu i juni. Samtidigt överskattar marknaden Draghis hökighet. Javisst, pilarna pekar åt rätt håll och datan är bättre. Men Euroområdet dras med 9,5% arbetslöshet, och det kommer dröja mycket länge innan inflationen börja trend uppåt på ett uthålligt sätt om du frågar mig. Resursutnyttjandet i Europa är svårdefinierat, men det är inte högt. Det handlar om lite eufori kring att det politiskt känns muntrare än på länge samtidigt som datan är ovanligt stark. Men det känns som att Euron till stora delar prisar in detta, och man ska nog vara lite försiktig!

Trevlig kväll!

I USA lyckades man skjuta upp skuldtaksproblematiken till i september. Hur det gick till fattar jag inte riktigt. Det gick ju nästan obemärkt förbi. Var det aldrig en issue undrar man? Var kommer budgeten att landa. Allt känns så flummigt nu!

Det har kommit en radda inköpschefsindex.

Från USA kom Superduperviktiga ISM in på 54,8 mot väntat 56,5 och fg 57,2. New Order komponenten föll från 64,5 till 57,5. Markits Mfg PMI kom in på 52,8 mot Flash 52,8 och fg 53,3. Det är en rejäl försvagning men marknaden verkar ändå ta det med ro. Jag tror det handlar om att marknaden har varit medveten om att datan till viss del varit Trump dopad, och där hårddata som ex BNP och Jobb inte hängt med. Det har gjort att marknaden inte fullt ut prisat in den optimism som ISM mfl tidigare pekade på och därför blir reaktionen mer måttlig nu vid besvikelse. Vi har också sett hur surpriseindex och vissa lokala PMIs redan svängt ner och pekat på att ISM inte riktigt skulle orka hålla.

Framöver tror jag det är viktigt att hårddatan börjar visa framfötterna och överraska positivt, samtidigt som mjukdatan ändå ”håller nivåerna, både absolut och relativt”. Åtminstone om vi ska fortsätta med bra börs.

Svag tillväxt och stigande räntor har aldrig varit aktiemarknadens melodi. Dollarn är svag, trots att risken för räntehöjning är stor. Hur orolig är marknaden för ett svagt USA undrar jag?

Apropå högre räntor så kom Core PCE in på 1,6% mot väntat 1,6 och fg 1,6… gäsp!

Den bevisar att FED INTE behöver vara orolig för ohälsosam inflation (vilket de inte har på många många år), och därmed kan de låta den åtramande penningpolitiken ligga kvar på hyllan som är rejält dammig vid det här laget. MEN det hindrar inte FED från att vilja gå ifrån expansiv PP till en mer balanserad sådan. Räntemöte i veckan, men FED har gjort det rätt klart att man jobbar med kvartalsmötena. Dvs 15 juni är det som gäller. Mötet i veckan handlar nog om att återigen förklara för marknaden varför man vill, kan och bör höja i juni.

Från Kina kom officiella Mfg PMI in på 51,2 mot väntat 51,7 och fg 51,8. Klent. Caixins motsvarighet kom in på 50,3 mot väntat 51,3 och fg 51,2… också klent. Vad handlar detta om? Q1 i världen verkar ju ha varit rätt trött, samtidigt har man hört röster om att Fastighetsmarknaden börjar tappa momentum i Kina. Den är viktigt. Långt viktigare än börsen. Jag tycker det är för tidigt för att flagga red alert för Kina. Det har alltför många gjort alltför många gånger tidigare. Vi behöver komplettera makrodatan med FX reserver, Real M2, Valutan och Fastighetspriser innan vi skriker ut ”hårdlandning”.

Tyska Mfg PMI kom in på 58,2 mot flash 58,2 och fg 58,3. Det Tyska loket alltså!! Tänk om Tyskland hade fimpat Eurosamarbetet under krisen 2012. Hur stark hade inte D-marken varit, och hur mycket svagare hade inte deras exportmaskin varit? De ska vara så glada för alla strul med PIIGS länderna, Brexit och allt vad det heter! De är tveklöst den stora vinnaren på EU och EMU so far.

Den europeiska motsvarigheten kom in på 56,7 mot Flash 56,8 och fg 56,2.. not bad at all!

Senare i veckan har vi Tjänste-PMIs från USA och Kina. Låt mig återkomma med dem.

I veckan har vi NON-events som FED mötet i USA (handlar bara om att kratta inför juni mötet) samt Presidentvalet i Frankrike. Det ska sjuukt mycket till för att Le Pen ska vinna. Det är inte alls lika jämnt som under Brexit.

Nej i veckan anser jag att NFP är klart viktigast. Det är liksom jobb och löner som står för Köpkraften i Amerikanska ekonomin och därmed förutsättningarna för tillväxt. Igen köpkraftsökning, ingen 3% tillväxt. Jobbsiffran måste leta sig tillbaks mot 250k i snitt.

Vad gäller OMX så är nästa target inställt på 1650-1660 på vägen mot 1720. Stöd 1606-1616. Stoploss nivå 1585. Marknaden är överköpt men det brukar inte vara något negativt på kort sikt. Samtidigt får vi inte vara naiva och tro att Europa, Sverige och Utvecklingsmarknader bara ska tuffa på och performa, samtidigt som SPX inte orkar etablera sig ovanför 2,400-nivån. Det håller liksom inte. Samtidigt tillhör jag ju dem som tagit ut 2,600ish målet på SPX, då detta rimmar med Fib50% av 2009 rörelsen samt Fib38% av 2011 rörelsen om man ser till gapet och botten som bildades i Feb16. (samt att på vägen dit stänger man även Juni16 gapet). Den här rörelsen mot 2600 lirar såklart med mitt mål om 1900-2000 för OMX. Visserligen kan vi nå dit innan årets slut, men att göra det utan minst en 38% korrektion av Trump rörelsen sedan förra året känns inte rimligt. Så det gäller verkligen att hamna rätt i gungorna, och vem har sagt att det är lätt?

Såg förresten i Svenskan att Skingsley i Rikbanken vill att Fi får större mandat så de kan införa exempelvis skuldkvotstak. Det är bra tycker jag! Anna Öster från LF var snabbt ute och sa att detta borde vara ett Riksdagsbeslut. Jag undrar: Är LF en av de bolånegivarna som Fi har sagt att de ska ta i öronen för att de jagar marknadsandelar genom att bevilja generösare lån än sina konkurrenter, och därmed vara pådrivande av skadlig skuldsättning, ökad systemrisk och stigande bostadspriser? I teorin låter det fint med en bred och långsiktig uppgörelse, men så länge som ”folket” är korkade och 1, gillar stigande priser, trots att det är pga ökad skuldsättning 2, det finns hushåll som gärna tar så stora lån som möjligt då det möjliggör ett finare boende och 3, det finns hushåll som pga låga räntor i 10 år inte tror att räntorna kan stiga, så kommer politikerna agera efter folkets önskemål, då även politiker vill behålla jobbet genom att bli omvalda, och då blir slutresultatet därefter! I just det här fallet är det bättre att Fi har mandat likt Riksbanken att oberoende kunna agera för folkets bästa.

gör er själva en tjänst, läs följande

https://www.svd.se/banken-tvingade-oss-att-salja-lagenheten

Kursar en bank blir aktieägarna lite mindre rika. Men den som blir lidande är det hushållet som tagit för stora lån.

Det finns banker idag som jagar marknadsandelar. Inte bara genom att erbjuda lägst ränta, utan bevilja störst lån. Ökad utlåning innebär större vinster, som innebär större bonusar och aktieutdelningar. Det ska ställas mot den misär som kan drabba låntagare i en lågkonjunktur. Därför kan inte heller bankerna reglera sig själva. De saknar nämligen incitament att göra det på ett sätt som gynnar samhället i stort. Det är hög tid att politikerna ger Fi uppgiften.

Njut av våren!

ECI, Economic cost Index är det inte alla som har koll på. Den redovisas kvartalsvis med en månads eftersläpning. Den sägs vara Fru Yellens favoritmått på löneutvecklingen i USA.

ECI för 1Q17 kom precis in på 0,8% QoQ mot väntat 0,6 och fg 0,5%. Det är den högsta kvartalsökningen på 10 år. Det säger iofs inte jättemycket. I årstakt så ökade den med 2,5% mot fg 2,3%. Det kan ställas i relation till NFP timlöner som senast låg på 2,7% YoY. Således ligger lönetakten rätt stabilt kring 2,5-2,7%. Historiskt har spreaden legat på ca 1% mot Core PCE, så den rimmar med en core PCE om 1,5-1,7%. Inget inflationstryck från lönerna alltså. Det finns även något som heter Atlanta FED Wage Growth Tracker. Den ligger över 3%, men har å andra sidan legat över 3% i två år utan att det har haft någon inverkan. Så den ger jag inte mycket för!

Vissa hävdar att tack vare den svaga tillväxten under Q1 som även korrelerade med Jobbskapandet (vilket det ska göra) så är det inte så konstigt att lönerna håller sig på mattan. MEN om tillväxten jackar upp under 2Q-4Q17 , och med den jobbet, så menar vissa att då kommer även lönerna får sig en spark där bak. Stiger lönerna, kommer FED översätta det till Core PCE, och då vet vi hur de kommer agera under de kvartalsvisa räntemötena. Marknaden har inte tagit till sig av detta… vilket är ok, för hårddatan har inte gett marknaden anledning till det. Men just sayin´. Hursomhelst tror jag på räntehöjning i juni. Det är en no brainer om du frågar mig!

Chicago FED Index kom precis. Den har historiskt korrelerat fint med ISM, mycket eftersom de har samma mätperiod. Den kom in på 58,3 mot väntat 56,2 och fg 57,7. Rätt starkt faktiskt och borde få alla som baissar ISM att tänka till två gånger. Å andra sidan var inte Philly, Empire och Prel PMI lika bra om jag minns rätt. På måndag kommer ISM.

Michigan trillade till slut in på 97,0 mot väntat 98,0 och fg 98,0… lite sämre, men den amerikanska konsumenten är fortsatt jäkligt happy och har hopp om framtiden ur ett historiskt perspektiv. Man har inte gett upp om Trump ännu…….

Åter igen på tisdag! Trevlig helg.

Riksbanken lämnade räntan oförändrad igår. Helt enligt förväntningarna. Samtidigt förlängs QE sex månader till december i år med 15mdr/månad (ner från 30mdr).

I media skriver man om ”utökade” stimulanser. ”Ett duvigt besked”. Jag ser det som en fortsatt nedtrappning. Som en ren konsekvens av att man slutar köpa i december 2017 så kan inte en räntehöjning bli aktuell förrän tidigast 2018.

I 1H16 köpte man för 65mdr i månaden. I 2H16 för 45mdr. I 1H17 köper man för 30mdr och nu skalar man ner det till 15mdr. Klassisk tapering! I december är det över! Jag måste erkänna att i december trodde jag att chanserna var goda att juni17 skulle bli sista QE månaden, för att de sen skulle ägna sig åt räntehöjningar under 2H17. Nu får första höjningen skjutas på framtiden. Att man fortsätter med 15mdr och att räntehöjningen därmed skjuts på framtiden är en REN konsekvens av hur ECB agerar. ECB gör nämligen likadant.

Ni måste förstå, hade vi slutat med QE i sommar och inlett höjningar i höst, samtidigt som ECB inte gör det, så skulle kronan stärkas kraftigt. Det hade varit negativt. Visserligen signalerade export- och tillverkningsindustrin i gårdagens konjunkturbarometer att det går som tåget. Men ska man komma ihåg att den gör det delvis TACK VARE en svag krona. Inte TROTS en svag krona. Jag hade inte sagt något om våra handelspartners gått som tåget sista 3-6 månaderna (typ Europa hade vuxit med 3%+ tillväxt). Då hade styrkan hos kunderna absorberat en kronförstärkning, men så är det inte. Kunderna är fortfarande växelkurskänsliga. Blanda nu inte ihop historisk svag tillväxt med den starka mjuka datan, då den blickar framåt. Hårddatan senaste 6 månaderna känner vi redan till!

Det är min och Ingves bedömning att kronan spelar en avgörande roll här! Därför fortsätter han med QE… som han trots allt ändå skalar ner!

Hade ECB tvärtom flaggat för att man INTE vill förlänga QE och börjat prata om räntehöjningar, då hade Ingves också gjort det. Hade Ingves inte gjort det i den situationen hade kronan försvagats kraftigt mot Euron. Försvagn2ing är bättre än förstärkning men det är fortfarande inte önskvärt. Ingves vill hålla växelkursen där den är. Vare sig mer eller mindre. Han har fog för det. Därför agerade han i samklang med ECB igår. Nedan chart bevisar detta. KIX index visar hur kronan är värderad mot en korg av omvärldsvalutor. Som ni ser så är optimismen i tillverkningsindustrin tajt kopplad till värderingen av kronan. Nedan chart är över perioden 2010-2017. En period som kännetecknas av historiskt svag tillväxt i Europa. I en sånt läge har valutan varit viktig. Dvs om en svensk vara kostar 100 eller 80 euro har varit helt avgörande för en Europeisk inköpare. Nu står KIX index i ca 113. Om Ingves avslutat QE helt i sommar, så är det min gissning att kronan hade stärkts ca 5% i Kix index. Dvs ner mot 108ish. Som ni förstår hade det bildats en enorm spread mellan Confidence och Kronvärderingen, och det hade kanske bara varit en tidsfråga innan det starka förtroendet hade kommit av sig.

Varför spelar detta någon roll? Jo Förtroendet i Tillverkningsindustrin ingår som en av parametrarna i KI´s konjunkturbaromenter. Den var stark senast. Se Nedan, och pekar på en kraftig acceleration i tillväxten senare i år.

Skulle kronan bli 5-10% starkare mot Euron, så kommer KI´s baromenter att vända ner, och med den tillväxtprognosen.

Jag förstår inte hur marknaden kan bli förvånad och tolka Riksbankens agerande som oväntat duvigt faktiskt? Han gjorde exakt som Draghi i syfte att bibehålla Eur/Sek på nuvarande nívåer. Det var utan tvekan det smartaste han kunde göra. Hade han gjort annorlunda hade kronan stärkts med helt uppebart negativa konsekvenser. Synd att alla inte förstår hela den tankekedjan. Synd att Ingves är så dålig på att förklara den!

Trots att jag förstår och försvara Ingves agerande hade jag ändå en del frågor. I vanlig ordning mailade jag Riksbankens öppna chat. Tror ni jag fick svar? Nej, de svarar aldrig på mina frågor. Men någon annan kanske är intresserad? Det här undrar jag:

1, Er RU indikator (resursutnyttjande) pekar på att lönerna kan lyfta framöver (trots att lönerna som regleras av avtalsrörelsen landade i nåt annat). Se nedan. Senast RU indikatorn var på dagens nivå var under 2006/2007 så var ju löneinflationen ganska betydande så jag förstår hur ni tänker… MEN

RU indikatorn påminner ju väldigt mycket om den Konjunturbarometer som KI sammanställer, vilket inte är så konstigt då de bygger på samma underlag. Se nedan

Särskilt deras ”brist på arbetskraft” är  ju extremt  korrelerad med er RU indikator. Det är nästan så att man kan säga att den nästan enbart bygger på den. Se Nedan

Konklusionen är att: Riksbanken tror på högre löner för att en enkätundersökning i näringslivet pekar på att det är svårt att hitta rätt folk att rekytera. Ok, fine!

Nu undrar jag!

1,

a, Näringslivet har rapporterat stigande brist på arbetskraft i snart två år, utan vi sett någon betydande löneglidning. Varför ska den komma nu?

b, I USA har liknande indikatorer visat samma sak ännu längre utan att lönerna hängt med. Finns det en risk att de här indikatorerna inte fungerar lika bra som de gjort historiskt och vad kan det bero på i så fall?

Sen hade jag lite frågor kring Hushållens skuldsituation som hade varit intressant att höra hans syn på:

2, Bankerna säger att de använder kalkylräntor på 6-8% när de räknar fram lånelöften som ligger till grund för storleken på lånen. Samtidigt visar undersökningar där man frågar låntagare att väldigt många kommer få stora svårigheter att hantera sina lån även vid en liten ränteuppgång. Hur rimmar detta?

3, Många banker säger att de i princip redan använder sig av ett skuldkvotstak. Samtidigt är de  motståndare till att införa ett reglerat skuldkvotstak. Hur rimmar detta?

4,Man hör om låntagare som inför att ta ett bostadslån inte bara konkurrensutsätter banker i jakten på lägsta räntan utan även det största lånelöftet. Hur försiktiga är bankerna egentligen?

5, Även om många hushåll får det svårt vid en ränteuppgång, så lär de koka soppa på spik för att slippa lämna sitt boende. Särskilt om de riskerar att få en restskuld till banken. Den här vetskapen håller troligtvis nere KALP beloppen när bankerna gör sin lånekalkyl och lämnar lånelöfte. Men om tillräckligt många kokar soppa på spik så lär det få negativa konsekvenser för svensk ekonomi och då kanske det inte ens räcker att dra ner på utgifterna för att klara lånen? Hur stor är risken att bankerna underskattar de negativa effekterna när tillräckligt många kokar soppa på spik och landet eventuellt tvingas in i recession?

Tacksam för svar, som alltid!!!

Jag har efter Riksbanksmötet haft lite diskussioner med några goda vänner som inte förstår varför Riksbanken agerar som man gör. Jag blir lite trött då det är ganska logisk och enkel materia, men som så få verkar fatta. Det blir lite repetition för en del…. men någon kanske lär sig något nytt?

DET HANDLAR OM TILLVÄXT OCH ÖVERHETTNING!

Vad många inte verkar fatta är att en centralbanks jobb är att stimulera ekonomin så länge det inte finns några tendenser till överhettning. Några sådana finns inte idag.

Det är mycket enkelt! Ett lands medborgare kan bara få det bättre så länge som köpkraften ökar. Definitionen av köpkraft är ”alla som jobbar X deras lön” enkelt uttryckt. Ju fler som jobbar och ju mer de tjänar desto bättre får vi det totalt sett. (Sen kan man alltid diskutera fördelningen av frukterna, men minskar kakan får vi i varje fall det inte bättre total sett.)

Statens samlade intäkter är också korrelerade med köpkraften. 75% av statens intäkter kommer ifrån inkomstskatter, sociala avgifter och moms. Intäkter som ökar med köpkraften. Minskar köpkraften totalt sett får vi en sämre välfärd (om vi inte lånar till välfärden, något som historiskt har visat sig vara en dålig ide).

Alltså vill vi öka köpkraften så mycket som möjligt.

Drivkraften bakom ökad Köpkraft kommer ur fler jobb och högre lön. Drivkraften bakom fler jobb och högre löner kommer från Tillväxt och Resursutnyttjande. Fler människor i arbete ger till slut ökade löner. Tillväxt ger köpkraft. Köpkraft ger  ekonomiskt välstånd.

Centralbankens jobb handlar om att stimulera tillväxt och därmed öka köpkraften. Genom QE och låga räntor så:

1, betalar alla skuldsatta hushåll och företag mindre räntekostnader, vilket gör att mer pengar kan läggas på konsumtion och investeringar (samtidigt får spararna, som lånat ut pengarna mindre ränteinkomster, men ökade ränteinkomster ger inte ökad tillväxt, på samma sätt som minskade räntekostnader)

2, det gör att kronan hålls nere vilket stimulerar ett nettoexporterande land som vårt. Det motverkar även import till förmån för inhemskt producerade varor och tjänster

3, det stimulerar consumer och business confidence som gör att man VÅGAR konsumerar och investera de medel man förfogar över.

Samtliga punkter främjar tillväxt!

Men ska man stimulera tillväxt och därmed köpkraft till varje pris? Nej! Om ekonomin blir överhettad så vänder det förr eller senare och vi får det drastiskt sämre på alla sätt. Vad är överhettning? Jo det är när priserna, dvs inflationen, börjar skena snabbare än tillväxten. Det leder alltid till att tillväxten till slut vänder ner och blir negativ. Recession, med stigande arbetslöshet och fallande välstånd som resultat.

Så vi vill alltså stimulera så länge som vi inte riskerar att överhetta ekonomin.

Överhettningstendenserna definieras alltså av inflationen, och inflationen tar fart när resursutnyttjandet är för högt.

Men så länge som resursutnyttjandet och tillväxten i ekonomin inte utmynnar i för hög inflation, dvs överhettning,  så bör en centralbank bedriva en politik som befrämjar tillväxt.

Det här är viktigt!!!! Sverige har inga överhettningstendenser. Vi har inget problem med inflation och högt resursutnyttjande. Vi kanske kan få, men vi har inget idag. Den ekonom som säger det är okunnig eller ljuger.

En negativ sidoeffekt av en stimulerande penningpolitik är att den i Sveriges fall driver på ett ohälsosamt låntagande. Sverige verkar tveklöst vara i den farozonen. Så länge som inflationen och därmed resursutnyttjandet är lågt gör det inget. Men givet att vi fortsätter att stimulera (vilket vi alltså bör göra) så är det ju egentligen bara en tidsfråga innan resursutnyttjande blir så pass högt att det utmynnar i högre inflation. När det gör det, och om det finns hushåll som har tagit för stora lån, så kommer det bli det ugly. Därför måste vi hitta ett sätt att undvika ohälsosamt låntagande. Vissa verkar förespråka höjda räntor. Det skulle nog fungera. Men det går stick i stäv med målet att befrämja tillväxt. Därför har jag pushat för skuldkvotstaket. Det får bort osund utlåning utan att inkräkta på den expansiva penningpolitiken.

Så länge som inflationstendenserna inte finns där, så finns det ingen risk för överhettning, och då bör Ingves fokusera på att främja tillväxt. Det gör man genom expansiv penningpolitik. Definitionen av det är negativ realränta. Eftersom kärninflationen ligger på 1% och lönebildningen är låg, så bör styrräntan vara under 1%. Men Ingves bör även se till kronan, och för att den inte ska stärkas så bör vår realränta inte vara högre än våra tradingpartners. Dvs vår ränta kan inte vara högre än Europas, som är 0%. Det är därför han ligger på minus 0,5. Det är faktiskt mycket mycket logiskt. Hade Europas ränta legat på 1,5% så hade vi kunnat ligga på 1,0% ur ett kronperspektiv. Men samtidigt hade vi haft NOLL i realränta (Styrränta 1% – Kärninflation 1%) så då hade 1% varit för högt ur det perspektivet. Alltså hade man kanske kunnat ligga på 0,5% styrränta. Ingves måste alltså förhålla sig till både kronkursen (genom att titta på realräntan i Eurozonen) och vår egen kärninflation. Det är därför vi helt logiskt ligger på -0,5%.

Ingves gör helt rätt! De enda som gör fel här är politikerna som inte ger Finansinspektionen rätt att införa skuldkvotstaket…. men det kanske kommet när deras mandat stärks?

Jag hoppas!!!!!

Trevlig helg och Valborg…. nu får vi se om statsappraten stängs ner i USA, hur Trump tänker fira sina första 100 dagar som handlingsförlamad president med brett stöd hos befolkningen och kanske se fram emot en mer detaljerad skattereform i USA och kanske viktigast av allt…. om den är skattefinansierad eller inte!

I nästa vecka har vi även ISM/PMIs från hela världen, samt jobbdata på fredag. Allt detta kan hjälpa eller stjälpa den här uppgången, även om det rent tekniskt ser ut som att Maj kan bli bra!!!!

ps. Är det någon mer än jag som har en magkänsla av att rapportperioden så här långt har varit stark i Sverige?

Tittade precis vad vinstprognosen ligger på per indexkrona för OMX: 97kr. Det är lite märkligt för där låg den 12 april, innan Q1 hade börjat rulla ut….

Glad Påsk!

Rapportperioden är inte över ännu, och jag säger inte att 97kr inte ska stiga. Men än så länge har rapporterna inte bidragit till några upprevideringar av vinsterna. Lite märkligt faktiskt!