Kortsikt's Blog

We are back on track!!!!

NFP kom in på 211k mot väntat 190k och fg 79k (nedreivderat från 98k)

Lönerna kom in på 2,5% mot väntat 2,7 och fg 2,7.

Detta är en börsvänlig siffra. Dels styrker den vad FED säger, och Atlanta Now FED, att Q1 var svag men det blir bättre. Alltså kan marknaden släppa tanken på att Q1 var början på en långt år av nedrevideringar, och nu kan man istället börja hoppas på att bli positivt överraskad istället.

Samtidigt kom lönerna in lägre än på länge. Löneinflationen lyser med sin frånvaro i USA. Det måste kännas skönt för FED. Kom ihåg att de höjer inte för att de ser ett inflationsproblem, utan för att de vill normalisera penningpolitiken från starkt expansiva nivåer till en mer balanserad. Skulle lönerna skjuta i höjden, och därmed Core PCE då måste de rikta in sig på en åtramande penningpolitik och då talar vi betydligt större höjningar. Där är vi inte alls med tanke på dagens siffra. Amerikanska ekonomi växer och skapar jobb, men även vid 4,4% arbetslöshet så är uppenbarligen inte arbetsmarknaden tillräckligt tajt för att skapa den typen av löneinflation (minst 3%+) som behövs för att inflationen (Core PCE ) ska klättra mot 2% och därutöver. Det kan vi ju ha i baktanke när vi kritiserar Draghi och Ingves för att inte vara hökigare, trots att arbetsmarknaden inte alls är lika tajt här som i USA.

Valet på söndag är så vitt jag vet en icke event… men man vet ju aldrig!!!!

Trevlig helg!

Låt mig vara tydlig. Macron lär vinna! Valet är inte jämnt som exempelvis Brexit eller Trump. Skillnaderna är stora. Men om Le Pen skulle vinna så är det tusen resor värre än både Brexit och allt annat. SEB skriver om det dagens morgonbrev, och jag tycker de beskriver på ett bra sätt varför det är så viktigt att Le Pen inte vinner. Politik tar oftast stort utrymme i media och debatt, men det är faktiskt rätt sällan som det verkligen leder till långtgående realekonomiska konsekvenser. Valet i Frankrike är tyvärr undantaget. Därför är det viktigt att Macron vinner.

Så skriver SEB:

OM DET OSANNOLIKA HÄNDER… Samtidigt som allt talar för att det blir Macron som vinner valet på söndag så kanske det ändå är klokt att invänta resultatet och använda tiden att fundera på vad som händer om det skulle bli en skrällseger för Le Pen. För marknaderna skulle en Le Pen-seger vara en mardröm och följas av en lång period av stor osäkerhet. Huvudskälet är Le Pens strävan att få Frankrike att lämna EU/euron vilket, om det skulle bli verklighet, sannolikt blir slutet för den gemensamma valutan och därmed hela EU-samarbetet i dess nuvarande form. Även om euron teoretiskt skulle kunna överleva utan Frankrike så skulle det inte fungera i praktiken. Om Frankrike byter euron mot en betydligt svagare franc gör den franska devalveringen det nästintill omöjligt för andra sydeuropeiska länder att fortsätta dela valuta med ett urstarkt och då än mer dominerande Tyskland. Spanien, Italien, Portugal och Grekland skulle av konkurrensskäl tvingas ur systemet vilket skulle bli dödsstöten för euron. Le Pen har lovat att hon inte kommer att försöka driva igenom ett sådant beslut själv. Hennes plan är istället att först försöka förhandla fram en ny lösare form av samarbete inom EU och sedan låta det franska folket säga sitt i en folkomröstning. Även om opinionsmätningar pekar mot att hela 75% av fransmännen vill fortsätta med euron så går det inte att komma ifrån att folkomröstningar av naturen är oberäkneliga saker. Och trots att det är mycket osäkert om hon ens skulle lyckas driva EU/euro-frågan till en folkomröstning så kommer utan tvivel det faktum att det sitter en EU-motståndare som ledare för EU:s näst viktigaste land vara ett svårt slag mot unionen och den politiska riskpremien skulle öka markant. Att marknaderna redan tycker att valet är avgjort talar för att de initiala reaktionerna på en skräll skulle bli stora. Om det osannolika händer kan vi räkna med kraftigt stigande räntespreadar mellan Tyskland och GIPS-länderna, en rejäl euroförsvagning mot framförallt, pund, schweizerfranc, dollar och yen och stora nedgångar på börserna både i och utanför Europa med banker som sämsta bransch. Att de negativa reaktionerna tvärtom skulle bli små och snabbt övergående som efter Trump är inte troligt. Räkna snarare med något som blir värre än efter Brexitomröstningen.

I Sverige är det inte så många som följer Atlanta Fed GDPnow. Knappt jag själv gör det. Jag fäster normalt sett inte jättestor vikt vid BNP siffror då de är historia och skvallrar väldigt lite om framtiden.

Men låt oss spola tillbaka bandet. Under hösten och efter valet var ledande indikatorer starka och indikerade stark tillväxt. Jobbdatan som trillade in under Q1 i år har varit oväntat svag, sen slutligen kom BNP och den var urkass. Atlanta Fed har en modell som försöker visa var tillväxten ligger i realtid. Det visade att den var spot on, medan ekonomer och inköpschefsindex etc var helt off. Jag skrev några rader om det tidigare. Se chart nedan.

Nu när hårddatan har varit dassig ett tag och även mjukdatan har fått ge vika så har det spridit sig en misstänksamhet var den amerikanska ekonomin är på väg. Det är egentligen bara Fed som känner sig säkra och säger att svagheten i Q1 var temporär, att det blir snart bättre och att vi ska vänta oss en höjning i juni. De verkar veta nåt!

Det ironiska är att Atlanta Fed GDPnow faktiskt pekar på en kraftig återhämtning i Q2!!!! Se chart ovan. Har de rätt igen?

Eftersom vi vet att stark tillväxt och jobbskapande är kraftigt korrelerat över tid så ska det bli intressant att se hur jobbdatan kommer in imorgon. Vänder den upp och samtidigt slår förväntningarna…. ja då kan det ge en ny knuff åt marknaden för då lär även surpriseindex studsa efter varit svag en tid. Imorgon väntas 190k nya jobb, jämfört med 98k senast, så viss förväntansbild finns där. Lönemässigt väntas 2,7% mot fg 2,7%. Det är hursomhelst en spännande siffra. Mer spännande än valet på söndag som känns ganska givet.

ISM non mfg har också kommit. Den kom in på hyggliga 57,5 mot väntat 55,8 och fg 55,2. Markits varitant över samma visade 53,1 mot flash 52,5 och fg 52,8. Mycket starkt! Säger den nåt framtiden? Svårt att säga. Historiskt har den laggat ISM Mfg och har därmed inte haft lika stort ledande värde… men den säger samtidigt hur Service och Tjänstesektorn mår som trots allt utgör majoriteten av ekonomin och där en majoritet av alla jobb skapas.

Kina Non Mfg PMI har också kommit. Den kom in på 54 mot fg 55,1 och Caixins variant kom in på 51,5 mot fg 52,2. Lite sämre, men hushållens konsumtion borde ändå ligga kvar på en hyfsad nivå. Jag är inte orolig för Kina ännu. Dessutom kommer det en radda data därifrån kommande två veckor.

Jobbdatan imorgon är det viktigaste nu, givet att inte Le Pen vinner… vilket ingen tror!

Kom ihåg:

Tillväxt driver jobb. Ingen tillväxt, inga jobb!

Men tillväxt driver inte alltid löner. Resursutnyttjande och tajthet på Arbetsmarknaden driver löner, som driver inflation, som driver räntor.

I slutet av en konj cykel kan vi har låg tillväxt, ja den kan till och med vara negativ, och ändå stiger löner pga tajthet. I början av en cykel kan det vara tvärtom. Hög tillväxt men inga löner. Det har vi sett under 7 år nu!

Men köpkraft = löner x alla som jobbar…. och det driver tillväxt.. så allt hänger samman till slut!

Jag har även noterat att oljan har dippat under 50 vilket är svagt rent tekniskt. Oljan har stöd kring 48 och 44,5 men nästa target blir egentligen 42-43. Varför? För mig är det 3 saker som driver olja: utbud, efterfrågan och dollarn. Dollarn är svag så det är inte anledningen. Utbudsmässigt tror jag inte vi har några jätteförändringar så vitt jag vet. (här kanske någon annan har bättre koll än jag?). Nej, det måste vara att marknaden prisar in sämre efterfrågan? Om det handlar om efterfrågan så undrar jag, handlar det om att oljan är laggande, och i efterhand reagerar på ett dåligt Q1… eller prisar man in svag efterfrågan framöver. Det skulle i så fall rimma rätt dåligt med övriga antaganden att tillväxt etc ska bli ganska hyggligt under Q2/Q3…… jag är ingen expert på olja men det är rätt alarmerande och jag tror man ska stå utanför så länge som vi inte stänger ovan 52usd (brenten alltså)

Eurons styrka mot såväl dollar och krona är också besynnerlig. Gällande kronan undrar jag hur marknaden tänker. Tror man på allvar att Ingves är så mycket duvigare än Draghi. Ingves kommer, sanna mina ord, följa Draghis fotspår. Ingves vill såklart inte ha kronan under 9kr mot Euron, men upp mot 10kr är inte heller intressant då det slår mot svenskarnas köpkraft, samtidigt som det inte ger så mycket mer i nettoexport. Nej kring 9,50 är helt okej. Vad beträffar dollarn så vill jag bara upplysa om att FED tänker höja nu i juni. Samtidigt överskattar marknaden Draghis hökighet. Javisst, pilarna pekar åt rätt håll och datan är bättre. Men Euroområdet dras med 9,5% arbetslöshet, och det kommer dröja mycket länge innan inflationen börja trend uppåt på ett uthålligt sätt om du frågar mig. Resursutnyttjandet i Europa är svårdefinierat, men det är inte högt. Det handlar om lite eufori kring att det politiskt känns muntrare än på länge samtidigt som datan är ovanligt stark. Men det känns som att Euron till stora delar prisar in detta, och man ska nog vara lite försiktig!

Trevlig kväll!

I USA lyckades man skjuta upp skuldtaksproblematiken till i september. Hur det gick till fattar jag inte riktigt. Det gick ju nästan obemärkt förbi. Var det aldrig en issue undrar man? Var kommer budgeten att landa. Allt känns så flummigt nu!

Det har kommit en radda inköpschefsindex.

Från USA kom Superduperviktiga ISM in på 54,8 mot väntat 56,5 och fg 57,2. New Order komponenten föll från 64,5 till 57,5. Markits Mfg PMI kom in på 52,8 mot Flash 52,8 och fg 53,3. Det är en rejäl försvagning men marknaden verkar ändå ta det med ro. Jag tror det handlar om att marknaden har varit medveten om att datan till viss del varit Trump dopad, och där hårddata som ex BNP och Jobb inte hängt med. Det har gjort att marknaden inte fullt ut prisat in den optimism som ISM mfl tidigare pekade på och därför blir reaktionen mer måttlig nu vid besvikelse. Vi har också sett hur surpriseindex och vissa lokala PMIs redan svängt ner och pekat på att ISM inte riktigt skulle orka hålla.

Framöver tror jag det är viktigt att hårddatan börjar visa framfötterna och överraska positivt, samtidigt som mjukdatan ändå ”håller nivåerna, både absolut och relativt”. Åtminstone om vi ska fortsätta med bra börs.

Svag tillväxt och stigande räntor har aldrig varit aktiemarknadens melodi. Dollarn är svag, trots att risken för räntehöjning är stor. Hur orolig är marknaden för ett svagt USA undrar jag?

Apropå högre räntor så kom Core PCE in på 1,6% mot väntat 1,6 och fg 1,6… gäsp!

Den bevisar att FED INTE behöver vara orolig för ohälsosam inflation (vilket de inte har på många många år), och därmed kan de låta den åtramande penningpolitiken ligga kvar på hyllan som är rejält dammig vid det här laget. MEN det hindrar inte FED från att vilja gå ifrån expansiv PP till en mer balanserad sådan. Räntemöte i veckan, men FED har gjort det rätt klart att man jobbar med kvartalsmötena. Dvs 15 juni är det som gäller. Mötet i veckan handlar nog om att återigen förklara för marknaden varför man vill, kan och bör höja i juni.

Från Kina kom officiella Mfg PMI in på 51,2 mot väntat 51,7 och fg 51,8. Klent. Caixins motsvarighet kom in på 50,3 mot väntat 51,3 och fg 51,2… också klent. Vad handlar detta om? Q1 i världen verkar ju ha varit rätt trött, samtidigt har man hört röster om att Fastighetsmarknaden börjar tappa momentum i Kina. Den är viktigt. Långt viktigare än börsen. Jag tycker det är för tidigt för att flagga red alert för Kina. Det har alltför många gjort alltför många gånger tidigare. Vi behöver komplettera makrodatan med FX reserver, Real M2, Valutan och Fastighetspriser innan vi skriker ut ”hårdlandning”.

Tyska Mfg PMI kom in på 58,2 mot flash 58,2 och fg 58,3. Det Tyska loket alltså!! Tänk om Tyskland hade fimpat Eurosamarbetet under krisen 2012. Hur stark hade inte D-marken varit, och hur mycket svagare hade inte deras exportmaskin varit? De ska vara så glada för alla strul med PIIGS länderna, Brexit och allt vad det heter! De är tveklöst den stora vinnaren på EU och EMU so far.

Den europeiska motsvarigheten kom in på 56,7 mot Flash 56,8 och fg 56,2.. not bad at all!

Senare i veckan har vi Tjänste-PMIs från USA och Kina. Låt mig återkomma med dem.

I veckan har vi NON-events som FED mötet i USA (handlar bara om att kratta inför juni mötet) samt Presidentvalet i Frankrike. Det ska sjuukt mycket till för att Le Pen ska vinna. Det är inte alls lika jämnt som under Brexit.

Nej i veckan anser jag att NFP är klart viktigast. Det är liksom jobb och löner som står för Köpkraften i Amerikanska ekonomin och därmed förutsättningarna för tillväxt. Igen köpkraftsökning, ingen 3% tillväxt. Jobbsiffran måste leta sig tillbaks mot 250k i snitt.

Vad gäller OMX så är nästa target inställt på 1650-1660 på vägen mot 1720. Stöd 1606-1616. Stoploss nivå 1585. Marknaden är överköpt men det brukar inte vara något negativt på kort sikt. Samtidigt får vi inte vara naiva och tro att Europa, Sverige och Utvecklingsmarknader bara ska tuffa på och performa, samtidigt som SPX inte orkar etablera sig ovanför 2,400-nivån. Det håller liksom inte. Samtidigt tillhör jag ju dem som tagit ut 2,600ish målet på SPX, då detta rimmar med Fib50% av 2009 rörelsen samt Fib38% av 2011 rörelsen om man ser till gapet och botten som bildades i Feb16. (samt att på vägen dit stänger man även Juni16 gapet). Den här rörelsen mot 2600 lirar såklart med mitt mål om 1900-2000 för OMX. Visserligen kan vi nå dit innan årets slut, men att göra det utan minst en 38% korrektion av Trump rörelsen sedan förra året känns inte rimligt. Så det gäller verkligen att hamna rätt i gungorna, och vem har sagt att det är lätt?

Såg förresten i Svenskan att Skingsley i Rikbanken vill att Fi får större mandat så de kan införa exempelvis skuldkvotstak. Det är bra tycker jag! Anna Öster från LF var snabbt ute och sa att detta borde vara ett Riksdagsbeslut. Jag undrar: Är LF en av de bolånegivarna som Fi har sagt att de ska ta i öronen för att de jagar marknadsandelar genom att bevilja generösare lån än sina konkurrenter, och därmed vara pådrivande av skadlig skuldsättning, ökad systemrisk och stigande bostadspriser? I teorin låter det fint med en bred och långsiktig uppgörelse, men så länge som ”folket” är korkade och 1, gillar stigande priser, trots att det är pga ökad skuldsättning 2, det finns hushåll som gärna tar så stora lån som möjligt då det möjliggör ett finare boende och 3, det finns hushåll som pga låga räntor i 10 år inte tror att räntorna kan stiga, så kommer politikerna agera efter folkets önskemål, då även politiker vill behålla jobbet genom att bli omvalda, och då blir slutresultatet därefter! I just det här fallet är det bättre att Fi har mandat likt Riksbanken att oberoende kunna agera för folkets bästa.

gör er själva en tjänst, läs följande

https://www.svd.se/banken-tvingade-oss-att-salja-lagenheten

Kursar en bank blir aktieägarna lite mindre rika. Men den som blir lidande är det hushållet som tagit för stora lån.

Det finns banker idag som jagar marknadsandelar. Inte bara genom att erbjuda lägst ränta, utan bevilja störst lån. Ökad utlåning innebär större vinster, som innebär större bonusar och aktieutdelningar. Det ska ställas mot den misär som kan drabba låntagare i en lågkonjunktur. Därför kan inte heller bankerna reglera sig själva. De saknar nämligen incitament att göra det på ett sätt som gynnar samhället i stort. Det är hög tid att politikerna ger Fi uppgiften.

Njut av våren!

ECI, Economic cost Index är det inte alla som har koll på. Den redovisas kvartalsvis med en månads eftersläpning. Den sägs vara Fru Yellens favoritmått på löneutvecklingen i USA.

ECI för 1Q17 kom precis in på 0,8% QoQ mot väntat 0,6 och fg 0,5%. Det är den högsta kvartalsökningen på 10 år. Det säger iofs inte jättemycket. I årstakt så ökade den med 2,5% mot fg 2,3%. Det kan ställas i relation till NFP timlöner som senast låg på 2,7% YoY. Således ligger lönetakten rätt stabilt kring 2,5-2,7%. Historiskt har spreaden legat på ca 1% mot Core PCE, så den rimmar med en core PCE om 1,5-1,7%. Inget inflationstryck från lönerna alltså. Det finns även något som heter Atlanta FED Wage Growth Tracker. Den ligger över 3%, men har å andra sidan legat över 3% i två år utan att det har haft någon inverkan. Så den ger jag inte mycket för!

Vissa hävdar att tack vare den svaga tillväxten under Q1 som även korrelerade med Jobbskapandet (vilket det ska göra) så är det inte så konstigt att lönerna håller sig på mattan. MEN om tillväxten jackar upp under 2Q-4Q17 , och med den jobbet, så menar vissa att då kommer även lönerna får sig en spark där bak. Stiger lönerna, kommer FED översätta det till Core PCE, och då vet vi hur de kommer agera under de kvartalsvisa räntemötena. Marknaden har inte tagit till sig av detta… vilket är ok, för hårddatan har inte gett marknaden anledning till det. Men just sayin´. Hursomhelst tror jag på räntehöjning i juni. Det är en no brainer om du frågar mig!

Chicago FED Index kom precis. Den har historiskt korrelerat fint med ISM, mycket eftersom de har samma mätperiod. Den kom in på 58,3 mot väntat 56,2 och fg 57,7. Rätt starkt faktiskt och borde få alla som baissar ISM att tänka till två gånger. Å andra sidan var inte Philly, Empire och Prel PMI lika bra om jag minns rätt. På måndag kommer ISM.

Michigan trillade till slut in på 97,0 mot väntat 98,0 och fg 98,0… lite sämre, men den amerikanska konsumenten är fortsatt jäkligt happy och har hopp om framtiden ur ett historiskt perspektiv. Man har inte gett upp om Trump ännu…….

Åter igen på tisdag! Trevlig helg.

Riksbanken lämnade räntan oförändrad igår. Helt enligt förväntningarna. Samtidigt förlängs QE sex månader till december i år med 15mdr/månad (ner från 30mdr).

I media skriver man om ”utökade” stimulanser. ”Ett duvigt besked”. Jag ser det som en fortsatt nedtrappning. Som en ren konsekvens av att man slutar köpa i december 2017 så kan inte en räntehöjning bli aktuell förrän tidigast 2018.

I 1H16 köpte man för 65mdr i månaden. I 2H16 för 45mdr. I 1H17 köper man för 30mdr och nu skalar man ner det till 15mdr. Klassisk tapering! I december är det över! Jag måste erkänna att i december trodde jag att chanserna var goda att juni17 skulle bli sista QE månaden, för att de sen skulle ägna sig åt räntehöjningar under 2H17. Nu får första höjningen skjutas på framtiden. Att man fortsätter med 15mdr och att räntehöjningen därmed skjuts på framtiden är en REN konsekvens av hur ECB agerar. ECB gör nämligen likadant.

Ni måste förstå, hade vi slutat med QE i sommar och inlett höjningar i höst, samtidigt som ECB inte gör det, så skulle kronan stärkas kraftigt. Det hade varit negativt. Visserligen signalerade export- och tillverkningsindustrin i gårdagens konjunkturbarometer att det går som tåget. Men ska man komma ihåg att den gör det delvis TACK VARE en svag krona. Inte TROTS en svag krona. Jag hade inte sagt något om våra handelspartners gått som tåget sista 3-6 månaderna (typ Europa hade vuxit med 3%+ tillväxt). Då hade styrkan hos kunderna absorberat en kronförstärkning, men så är det inte. Kunderna är fortfarande växelkurskänsliga. Blanda nu inte ihop historisk svag tillväxt med den starka mjuka datan, då den blickar framåt. Hårddatan senaste 6 månaderna känner vi redan till!

Det är min och Ingves bedömning att kronan spelar en avgörande roll här! Därför fortsätter han med QE… som han trots allt ändå skalar ner!

Hade ECB tvärtom flaggat för att man INTE vill förlänga QE och börjat prata om räntehöjningar, då hade Ingves också gjort det. Hade Ingves inte gjort det i den situationen hade kronan försvagats kraftigt mot Euron. Försvagn2ing är bättre än förstärkning men det är fortfarande inte önskvärt. Ingves vill hålla växelkursen där den är. Vare sig mer eller mindre. Han har fog för det. Därför agerade han i samklang med ECB igår. Nedan chart bevisar detta. KIX index visar hur kronan är värderad mot en korg av omvärldsvalutor. Som ni ser så är optimismen i tillverkningsindustrin tajt kopplad till värderingen av kronan. Nedan chart är över perioden 2010-2017. En period som kännetecknas av historiskt svag tillväxt i Europa. I en sånt läge har valutan varit viktig. Dvs om en svensk vara kostar 100 eller 80 euro har varit helt avgörande för en Europeisk inköpare. Nu står KIX index i ca 113. Om Ingves avslutat QE helt i sommar, så är det min gissning att kronan hade stärkts ca 5% i Kix index. Dvs ner mot 108ish. Som ni förstår hade det bildats en enorm spread mellan Confidence och Kronvärderingen, och det hade kanske bara varit en tidsfråga innan det starka förtroendet hade kommit av sig.

Varför spelar detta någon roll? Jo Förtroendet i Tillverkningsindustrin ingår som en av parametrarna i KI´s konjunkturbaromenter. Den var stark senast. Se Nedan, och pekar på en kraftig acceleration i tillväxten senare i år.

Skulle kronan bli 5-10% starkare mot Euron, så kommer KI´s baromenter att vända ner, och med den tillväxtprognosen.

Jag förstår inte hur marknaden kan bli förvånad och tolka Riksbankens agerande som oväntat duvigt faktiskt? Han gjorde exakt som Draghi i syfte att bibehålla Eur/Sek på nuvarande nívåer. Det var utan tvekan det smartaste han kunde göra. Hade han gjort annorlunda hade kronan stärkts med helt uppebart negativa konsekvenser. Synd att alla inte förstår hela den tankekedjan. Synd att Ingves är så dålig på att förklara den!

Trots att jag förstår och försvara Ingves agerande hade jag ändå en del frågor. I vanlig ordning mailade jag Riksbankens öppna chat. Tror ni jag fick svar? Nej, de svarar aldrig på mina frågor. Men någon annan kanske är intresserad? Det här undrar jag:

1, Er RU indikator (resursutnyttjande) pekar på att lönerna kan lyfta framöver (trots att lönerna som regleras av avtalsrörelsen landade i nåt annat). Se nedan. Senast RU indikatorn var på dagens nivå var under 2006/2007 så var ju löneinflationen ganska betydande så jag förstår hur ni tänker… MEN

RU indikatorn påminner ju väldigt mycket om den Konjunturbarometer som KI sammanställer, vilket inte är så konstigt då de bygger på samma underlag. Se nedan

Särskilt deras ”brist på arbetskraft” är  ju extremt  korrelerad med er RU indikator. Det är nästan så att man kan säga att den nästan enbart bygger på den. Se Nedan

Konklusionen är att: Riksbanken tror på högre löner för att en enkätundersökning i näringslivet pekar på att det är svårt att hitta rätt folk att rekytera. Ok, fine!

Nu undrar jag!

1,

a, Näringslivet har rapporterat stigande brist på arbetskraft i snart två år, utan vi sett någon betydande löneglidning. Varför ska den komma nu?

b, I USA har liknande indikatorer visat samma sak ännu längre utan att lönerna hängt med. Finns det en risk att de här indikatorerna inte fungerar lika bra som de gjort historiskt och vad kan det bero på i så fall?

Sen hade jag lite frågor kring Hushållens skuldsituation som hade varit intressant att höra hans syn på:

2, Bankerna säger att de använder kalkylräntor på 6-8% när de räknar fram lånelöften som ligger till grund för storleken på lånen. Samtidigt visar undersökningar där man frågar låntagare att väldigt många kommer få stora svårigheter att hantera sina lån även vid en liten ränteuppgång. Hur rimmar detta?

3, Många banker säger att de i princip redan använder sig av ett skuldkvotstak. Samtidigt är de  motståndare till att införa ett reglerat skuldkvotstak. Hur rimmar detta?

4,Man hör om låntagare som inför att ta ett bostadslån inte bara konkurrensutsätter banker i jakten på lägsta räntan utan även det största lånelöftet. Hur försiktiga är bankerna egentligen?

5, Även om många hushåll får det svårt vid en ränteuppgång, så lär de koka soppa på spik för att slippa lämna sitt boende. Särskilt om de riskerar att få en restskuld till banken. Den här vetskapen håller troligtvis nere KALP beloppen när bankerna gör sin lånekalkyl och lämnar lånelöfte. Men om tillräckligt många kokar soppa på spik så lär det få negativa konsekvenser för svensk ekonomi och då kanske det inte ens räcker att dra ner på utgifterna för att klara lånen? Hur stor är risken att bankerna underskattar de negativa effekterna när tillräckligt många kokar soppa på spik och landet eventuellt tvingas in i recession?

Tacksam för svar, som alltid!!!

Jag har efter Riksbanksmötet haft lite diskussioner med några goda vänner som inte förstår varför Riksbanken agerar som man gör. Jag blir lite trött då det är ganska logisk och enkel materia, men som så få verkar fatta. Det blir lite repetition för en del…. men någon kanske lär sig något nytt?

DET HANDLAR OM TILLVÄXT OCH ÖVERHETTNING!

Vad många inte verkar fatta är att en centralbanks jobb är att stimulera ekonomin så länge det inte finns några tendenser till överhettning. Några sådana finns inte idag.

Det är mycket enkelt! Ett lands medborgare kan bara få det bättre så länge som köpkraften ökar. Definitionen av köpkraft är ”alla som jobbar X deras lön” enkelt uttryckt. Ju fler som jobbar och ju mer de tjänar desto bättre får vi det totalt sett. (Sen kan man alltid diskutera fördelningen av frukterna, men minskar kakan får vi i varje fall det inte bättre total sett.)

Statens samlade intäkter är också korrelerade med köpkraften. 75% av statens intäkter kommer ifrån inkomstskatter, sociala avgifter och moms. Intäkter som ökar med köpkraften. Minskar köpkraften totalt sett får vi en sämre välfärd (om vi inte lånar till välfärden, något som historiskt har visat sig vara en dålig ide).

Alltså vill vi öka köpkraften så mycket som möjligt.

Drivkraften bakom ökad Köpkraft kommer ur fler jobb och högre lön. Drivkraften bakom fler jobb och högre löner kommer från Tillväxt och Resursutnyttjande. Fler människor i arbete ger till slut ökade löner. Tillväxt ger köpkraft. Köpkraft ger  ekonomiskt välstånd.

Centralbankens jobb handlar om att stimulera tillväxt och därmed öka köpkraften. Genom QE och låga räntor så:

1, betalar alla skuldsatta hushåll och företag mindre räntekostnader, vilket gör att mer pengar kan läggas på konsumtion och investeringar (samtidigt får spararna, som lånat ut pengarna mindre ränteinkomster, men ökade ränteinkomster ger inte ökad tillväxt, på samma sätt som minskade räntekostnader)

2, det gör att kronan hålls nere vilket stimulerar ett nettoexporterande land som vårt. Det motverkar även import till förmån för inhemskt producerade varor och tjänster

3, det stimulerar consumer och business confidence som gör att man VÅGAR konsumerar och investera de medel man förfogar över.

Samtliga punkter främjar tillväxt!

Men ska man stimulera tillväxt och därmed köpkraft till varje pris? Nej! Om ekonomin blir överhettad så vänder det förr eller senare och vi får det drastiskt sämre på alla sätt. Vad är överhettning? Jo det är när priserna, dvs inflationen, börjar skena snabbare än tillväxten. Det leder alltid till att tillväxten till slut vänder ner och blir negativ. Recession, med stigande arbetslöshet och fallande välstånd som resultat.

Så vi vill alltså stimulera så länge som vi inte riskerar att överhetta ekonomin.

Överhettningstendenserna definieras alltså av inflationen, och inflationen tar fart när resursutnyttjandet är för högt.

Men så länge som resursutnyttjandet och tillväxten i ekonomin inte utmynnar i för hög inflation, dvs överhettning,  så bör en centralbank bedriva en politik som befrämjar tillväxt.

Det här är viktigt!!!! Sverige har inga överhettningstendenser. Vi har inget problem med inflation och högt resursutnyttjande. Vi kanske kan få, men vi har inget idag. Den ekonom som säger det är okunnig eller ljuger.

En negativ sidoeffekt av en stimulerande penningpolitik är att den i Sveriges fall driver på ett ohälsosamt låntagande. Sverige verkar tveklöst vara i den farozonen. Så länge som inflationen och därmed resursutnyttjandet är lågt gör det inget. Men givet att vi fortsätter att stimulera (vilket vi alltså bör göra) så är det ju egentligen bara en tidsfråga innan resursutnyttjande blir så pass högt att det utmynnar i högre inflation. När det gör det, och om det finns hushåll som har tagit för stora lån, så kommer det bli det ugly. Därför måste vi hitta ett sätt att undvika ohälsosamt låntagande. Vissa verkar förespråka höjda räntor. Det skulle nog fungera. Men det går stick i stäv med målet att befrämja tillväxt. Därför har jag pushat för skuldkvotstaket. Det får bort osund utlåning utan att inkräkta på den expansiva penningpolitiken.

Så länge som inflationstendenserna inte finns där, så finns det ingen risk för överhettning, och då bör Ingves fokusera på att främja tillväxt. Det gör man genom expansiv penningpolitik. Definitionen av det är negativ realränta. Eftersom kärninflationen ligger på 1% och lönebildningen är låg, så bör styrräntan vara under 1%. Men Ingves bör även se till kronan, och för att den inte ska stärkas så bör vår realränta inte vara högre än våra tradingpartners. Dvs vår ränta kan inte vara högre än Europas, som är 0%. Det är därför han ligger på minus 0,5. Det är faktiskt mycket mycket logiskt. Hade Europas ränta legat på 1,5% så hade vi kunnat ligga på 1,0% ur ett kronperspektiv. Men samtidigt hade vi haft NOLL i realränta (Styrränta 1% – Kärninflation 1%) så då hade 1% varit för högt ur det perspektivet. Alltså hade man kanske kunnat ligga på 0,5% styrränta. Ingves måste alltså förhålla sig till både kronkursen (genom att titta på realräntan i Eurozonen) och vår egen kärninflation. Det är därför vi helt logiskt ligger på -0,5%.

Ingves gör helt rätt! De enda som gör fel här är politikerna som inte ger Finansinspektionen rätt att införa skuldkvotstaket…. men det kanske kommet när deras mandat stärks?

Jag hoppas!!!!!

Trevlig helg och Valborg…. nu får vi se om statsappraten stängs ner i USA, hur Trump tänker fira sina första 100 dagar som handlingsförlamad president med brett stöd hos befolkningen och kanske se fram emot en mer detaljerad skattereform i USA och kanske viktigast av allt…. om den är skattefinansierad eller inte!

I nästa vecka har vi även ISM/PMIs från hela världen, samt jobbdata på fredag. Allt detta kan hjälpa eller stjälpa den här uppgången, även om det rent tekniskt ser ut som att Maj kan bli bra!!!!

ps. Är det någon mer än jag som har en magkänsla av att rapportperioden så här långt har varit stark i Sverige?

Tittade precis vad vinstprognosen ligger på per indexkrona för OMX: 97kr. Det är lite märkligt för där låg den 12 april, innan Q1 hade börjat rulla ut….

Glad Påsk!

Rapportperioden är inte över ännu, och jag säger inte att 97kr inte ska stiga. Men än så länge har rapporterna inte bidragit till några upprevideringar av vinsterna. Lite märkligt faktiskt!

Såg ett chart som visade hur realräntespreaden mellan 2-åriga Tyska Bunden och 2-åriga US treasury gått isär med Eur/Usd… dvs räntorna pekar på att dollarn borde vara starkare, eller tvärtom. Det verkar som om växelkursen är potentiellt ”lite för glad” för franska valet och ”lite för skeptisk” mot Trump och FED.

Antingen har valutamarknaden rätt…. och då ska Tyska räntor upp en bra bit från dagens nivåer (alternativt ska Amerikanska räntor ner, men eftersom de inte prisar in några fler höjningar vilket är rätt osannolikt så är det snarare Tyska räntor som ska upp)

Eller har räntemarknaden rätt….. och då är det bara en tidsfråga innan Dollarn ska stärkas (alternativt Euron försvagas men det kanske inte är så troligt med tanke på Franska valet, rapporterna verkar rätt bra och makro är stark)

Får jag gissa så tror jag på en starkare dollar. Detta TROTS att USA slår i budgettaket på fredag, att Trump med stor risk kommer få problem med sin budget, att marknaden inte verkar tro på en räntehöjning i juni, att makrodatan sett lite dassigare ut på sistone i USA och surpriseindex vänt ner……. FÖR DET ÄR JU DET DOLLARN HAR PRISAT IN. DEN ÄR EN SMART RACKARE!!!

Det är möjligt att den kortsiktigt kan toppa ur kring 1,09-1,10 mot Euron…. men i princip så tror jag på dollarns styrka framöver.

Nedan chart visar hur makrodatan trillar in lite sämre än väntat på sistone. Samtidigt har SPX inte reagerat.

Tror det är en mix av grejor. Dels har marknaden insett att de mjuka indikatorerna har varit lite väl peaky, de har varit lite väl Trump dopade. Att de nu kommer in lite mjukare är inte hela världen. Lite mjukare alltså… de får inte falla ihop helt. Nästa vecka kommer PMIs och ISM och de är viktiga. Men ännu viktigare är att hårddatan börjar rulla in lite starkare. Vinster räknas också som hårddata därför är det viktigt att Q1 perioden inte leder till nedrevideringar av FY17. Marknaden är alltså inte riktigt beredd att slå på börsen än förrän den känner att hårddatan inte levererar. Men gör den det kan det hålla sig. Jag tror marknaden också innerst inne hoppas på att Trump lyckas lösa det med skuldtaket och budgeten. Gör han inte det så finns det nedsida även där såklart!

Igår kom Tyska IFO…. stark som vanligt, gäsp! Den kom in på 112,9 mot väntat 112,4 och fg 112,3. Toppen.

Detta får mig att tänka. 2013 sa FED att full sysselsättning i den Amerikanska ekonomin ligger strax över 6% arbetslöshet. Full sysselsättning är alltså den nivån som anger när marknaden är så pass tajt att lönerna börjar dra. Sedan länge är man under 5% arbetslöshet och lönerna har fortfarande inte växlat upp nämnvärt. Tyskland är lokomotivet i Europa, Eurozonens klarast lysande stjärna. Exportmaskinen som gynnas av en svag Euro (och som varje år borde skicka julkort till Grekland och Italien och tacka för att de strular så att Euron kan hållas svag). Men precis som i USA, så lyser Tysk löneinflation med sin frånvaro. Är inte det intressant.

När ni funderat på ovan kan ni fundera på en sak till. Bolagsvinster i relation till BNP är på rekordhöga nivåer ur ett historiskt perspektiv. Särskilt i USA, men även globalt sett. Å andra sidan, de aggregerade lönerna i förhållande till BNP är, just det, rekordlåga ur ett historiskt perspektiv.

Vad handlar detta om? Spontant tror jag på 4 saker:

1, Tillväxten har nominellt och realt varit låg ur ett historiskt perspektiv senaste 10 åren. Svaga ekonomier skapar inte löneglidning

2, Låg tillväxt ger låg inflation. Blir din korg med varor och tjänster inte mycket dyrare från ett år till ett annat, så behöver inte lönen öka så mycket för att du ska kunna leva samma liv. Detta vet du om, detta vet arbetsgivaren om. Låg inflation i världen ger dåliga förutsättningar för löneglidning

3, Hög arbetslöshet. Global arbetslöshet tog fart under 2008/2009. Därefter har den gått ner något, men givet att tillväxten varit låg har jobbskapandet varit lågt, och därmed har den inte gått ner så mycket. Strukturellt hög arbetslöshet, skapar inte löneglidning.

4, Globalisering. I många länder, i många branscher, vet man att konkurrensen är knivskarp. Man är glad att man har ett jobb att gå till. Det leder sällan till löneglidning.

Samtidigt har vinsterna gått upp aggregerat på global basis, det handlar såklart om att löneunderlaget inte gått upp lika mycket. Men det handlar även om:

1, räntorna är låga, Företag betalar väldigt små räntekostnader

2, investeringarna är låga, vilket gör att kostnaden för investeringar, dvs avskrivningar är låga

3, globalisering, dina insatsvaror kan du sourca till lägsta  pris över hela världen, väldigt enkelt.

4, digitalisering, du kan sälja dina varor över hela världen, du kan spara kostnader genom IT-stöd och affärprogram m.m.m.m.m.m

Så att vinstnivåerna är maffiga (fast vinsttillväxten har varit låg) är kanske inte så konstigt.

Men det är ju intressant att trots logiken ovan, så accepterar löntagarna världen över att företagen tjänar mer pengar än någonsin, utan att löntagarna har gynnats av detta. Det är såklart för att de saknar förhandlingsutrymmet men ändå….. det är uppseendeväckande och får mig att tänka på Picetty, den franska nationalekonomen.

I eftermiddag kommer konsumentförtroendet från USA. Den kom in på 120,3 mot väntat 122,5 och fg 125,6. Fortfarande 16 års högsta!

Rent tekniskt tänker jag att OMX är på väg upp mot 1640-1660, och om jag måste specificera ännu lite 1655-1660. Når vi dit så tror jag på viss rekyl ner mot 1600-1607. Därefter kan vi eventuellt ta nya tag mot gamla 1720 toppen.. därefter får vi se. Detta gäller så länge som vi inte stänger under 1575, som är min nya Stopp-Loss. Fundamentalt står jag fortfarande utanför!

ps. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men Christer Gardell hyllas som aktieägare i Volvo. Det är väl kul att Volvo aktien går så bra. Det är säkert många som har den!

Men det är märkligt hur okritiska media är i sina granskning. Jag har letat lite i arkivet. Det verkar som om Gardell och Cevian tog första positionen i Volvo sommaren 2006. Det är knappt 11 år sedan. Sedan dess har börsen, mätt som SIX PRX dvs inkl utdelningar och justerat för fonder UCITS regler m.m. stigit med 190%, eller drygt 10% om året. Volvoaktien har inklusive utdelningar levererat knappt 9% om året. 11 år!!!!! Det hade varit typ samma sak och köpa en dassig Sverigefond. Jag hade velat fråga Gardell:

1, Ovan beräkning indikerar att Investeringen i Volvo har avkastat i linje med marknaden. Men  ni har kanske köpt och sålt Volvo aktien på ett sätt under den tiden som avsevärt förbättrat den här jämförelsen, givet att man även köpt och sålt index, hur har investeringen gått relativt sätt?

2, Hur stor andel av er portfölj har Volvo innehavet utgjort i snitt under de här åren. Säg att det är 20% av portföljen. Hur mycket har ni tagit ut i avgifter under de här åren? Ta 20% av dem så kan man säga att det är vad arbetet med Volvo innehavet har kostat. Känns det rimligt?

3, Hur mycket tid har ni lagt på Volvo innehavet genom åren? Känns det värt besväret så här i efterhand?

4, Påminner inte den här affären väldigt mycket om Skandia affären? Dvs den var också in line med marknaden

5, På vilket sätt tycker du att er affärsmodell genererar mervärde?

6, Cevian gick in sommaren 2006, ett år senare stod aktien i samma pris som idag. Därefter har den varit sidledes i 10 år. Om du sålt ett år senare hade det varit en fin affär. Men det är såklart inte enligt er strategi så det är ingen spilld mjölk att gråta över.

7, Du sa för många år sedan att Volvos potentiella värde ligger på 650kr per aktie. Stämmer det fortfarande? Är det först när den når 650kr som vi ska utvärdera Cevians insats? Hur lång tid får det ta innan man får rätt, och det ändå anses fel? Även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet!

8, ni kanske anser att index är inte rätt måttstock för alternativet för er är aldrig att investera i index. Men är inte tanken att era investeringar och er inverkan på bolagen ska medföra att investeringarna borde ge en högre avkastning än marknaden generellt? Vad är annars poängen?

Ds.

Riksbanken har ett inflationsmål om 2%. Det känner de flesta till. Vad alla inte fattar är att målet inte är 2% i teknisk bemärkelse. Dvs RB är inte nöjda om inflationen stiger till 2% av vilka skäl som helst. De vill att inflationen når 2% mot bakgrund av att Svensk ekonomi växer, att det skapas jobb och att vi får det bättre och att det allmänna resursutnyttjandet i vår ekonomi avspeglar en inflationstakt om 2%. Det kanske låter flummigt men är ganska logiskt. RB är ofta dåliga på att kommunicera det här.

KPI i Sverige är inget bra mått. Där ingår ränteförändringar, mat och energi bland annat. Går svensk ekonomi dåligt samtidigt som globala oljepriser, eller matpriser, stiger kraftigt till följd av minskad oljeproduktion eller svaga skördar, stiger KPI på ett sätt som inte avspeglar styrkan i vår ekonomi. Om Riksbanken höjer räntan så stiger räntekostnaderna på vårt boende, och KPI stiger. Men egentligen får vi det sämre. Då avspeglar inte KPI styrkan och resursutnyttjandet i ekonomin.

Därför bör man titta på KPI rensat för ränteeffekter, mat och energi. Även kallat för Kärninflation eller underliggande inflation. Vid senaste mätningen uppgick den till 1,0%.

För att förstå korrektheten och rimligheten i den siffran bör man ställa den i relation till:

1, Tillväxt i ekonomin

2, Arbetskraftsutnyttjandet och ev Arbetslöshet och Arbetsbrist.

3, Jobbskapande

4, Lönebildning

5, Valutaförändringar

6, Nettoexport

7, Real privatkonsumtion och privata investeringar

8, Real publik konsumtion.

9, resurs- och kapacitetsutnyttjande i den mån det är mätbart.

Det låter rätt rörigt men har man siffrorna framför sig med lite historik därtill så är det inte så svårt att förstår om en låg nivå på inflationen och trenden på inflationen är rimlig eller inte. Oftast är den det! Dvs det har aldrig hänt att alla som kan jobba, jobbar. Att lönerna ökar kraftigt, att exporten går för högtryck och privat och publik sektorn både konsumerar och investerar för fullt…. SAMTIDIGT som kärninflationen ligger på 0% och trendat nedåt en längre tid. Motsatsen har inte hänt heller. Det finns såklart en koppling mellan ångan i en ekonomi och pristrycket rätt mätt.

Hursomhelst, de två stora inflatoriska faktorerna är valuta och lönebildning.

1, En stark nettoexport driver tillväxt. Självklart handlar nettoexporten om att Sverige säljer nåt som omvärlden vill ha, och omvärlden har köpkraften att köpa just den varan eller tjänsten. Men på medellångsikt kan du bättra på, eller försämra, förutsättningarna för utrikeshandeln genom valutan. En svag valuta sänker priset på våra varor och tjänster ur den utländska kundens perspektiv.

Svag valuta leder allt annat lika till ökad export, som leder till ökad tillväxt, vilket leder till fler i jobb, vilket leder till ökad köpkraft, vilket leder till ökad tillväxt och slutligen högre löner och inflation.

Men svag valuta leder också till minskad import, och ökad inhemsk produktion (då utländska varor blir dyrare) vilket leder till ökad tillväxt, fler jobb, mer köpkraft och slutligen högre inflation.

Svag valuta leder till även till ökad importerad inflation då de utländska varorna blir dyrare, men det är inte Riksbankens mål att öka inflationen i landet bara för att varorna blir dyrare. Får vi inte det bättre så innebär det bara att vi tvingas köpa färre varor. Tanken, återigen, är ju att inflationen ska återspegla att vi får det bättre och att resursutnyttjandet ökar.

Av den anledningen vill RB inte att valutan är för stark, mot framförallt Euron, som är vår primära handelspartner (Norge är egentligen största enskilda marknad). Men RB vill såklart inte heller att kronan blir för svag då det får negativa effekter för oss svenskar, då vi trots allt får det sämre om de importerade varorna blir för dyra.

Jag tror Ingves är riktigt nöjd med att ha kronan kring 9,25-9,75 mot euron. Ungefär där vi är nu.

Det ska också tilläggas att valutans påverkan på inflation tynar bort över tiden. Eftersom den inte försvagas år efter år, så försvinner också YoY% effekten på inflation.

Därför är valutans effekt som inflationsbärare ändå sekundär jämfört med den viktigaste: lönerna.

2, Lönerna är egentligen den enda riktigt långsiktiga inflations bäraren vi har kvar då det är den enda resursen som fortfarande kan nå full kapacitet. Tidigare talade man även om tillverkningsindustrins kapacitetstak, men tack vare globaliseringen har den spelat ut sin roll till stor del.

Men arbetsmarknaden kan fortfarande bli för tajt, och när den blir det stiger lönerna. Arbetsmarknaden blir tajt efter stark och/eller långvarigt jobbskapande. Som i sin tur korrelerar med landets tillväxt.

Så en stimulativ penningpolitik handlar om att hålla nere räntan för alla skuldsatta (förr i världen handlade det om att alla skulle locka till att låna men så är det inte längre). Pengarna de får över istället för att betala ränta på, ska gå till konsumtion och investeringar. Detta driver tillväxt, som driver jobbskapande, som till slut driver löner och därmed inflation.

Av Sveriges aggregerade löner så fastställs ca hälften av dem genom avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen har senaste åren, och vid den senaste, lyckats enas om löner som utgår från den historiska inflationstakten. Avtalslönerna LEDER INTE inflation. Inflationen leder till Avtalsrörelsen. Det är rätt unikt ur ett internationellt perspektiv.

Andra hälften av lönerna fungerar inte så. De präglas av tajtheten på arbetsmarknaden. Den kan ofta vara starkt fragmenterad, dvs skilja sig åt geografiskt, branschmässigt och inom vissa grupper i samhället. Men vi talar om dess aggregerade form när vi vill förstå inflation. För att antingen ökar köpkraften mycket, dvs ”antal arbetare X deras lön”, vilket sipprar ner till stigande priser i takt med att efterfrågan ökar. Eller gör den inte det!

Historiskt har det funnits en logisk koppling mellan lönebildning och underliggande inflation. Spreaden ligger på ca 1-1,5%. Nu pratar vi inte om en enskild månad, utan sett till rullande 12månader eller 36månader.

Kort och gott. Om Ingves vill ha en inflation på ca 2% i landet (idag 1%) så bör han vilja se en löneinflation på ca 3-3,5%.

Eftersom avtalsrörelsen landade i löneökningar om ca 2,3% så betyder det att lönerna utanför avtalsrörelsen  måste hamna på 4%, helst 5%, i årstakt. Jag har inte den exakta siffran men min bedömning är att den legat på ca 3% senaste åren.

Vad är oddsen att lönebildningen ska öka från 3% till 4-5%. Väldigt liten skulle jag säga!

Givet hur svensk ekonomi växer så skapas de ca 75,000 jobb om året. Det rimmar rätt väl med en tillväxttakt om 2-3%. Jag tror inte 75,000 jobb räcker för att skapa 4-5% lönetakt utanför avtalsmässiga löner. Det behövs dubbelt så starkt jobbskapande.

Det skulle i så fall rimma med en real tillväxt i ekonomin på 4-5%. Inte ett kvartal eller två. Utan ganska uthållig tillväxt på den nivån. Först då tror jag det skapas tillräckligt många jobb, som leder till tillräckligt högt jobbskapande, som skapar tillräckligt hög löneinflation, som slutligen leder till att kärninflationen uthålligt når 2%, och därmed Riksbankens mål.

4-5% uthållig REAL tillväxt. Hur rimligt är det? Tja helt orimligt under 2017 och 2018 skulle jag säga. Inte ens nominell tillväxt når upp dit.

Den här hemläxan har Riksbanken också gjort.

Vad göra?

Utöka QE? Nej det är korkat då det leder bara till för kraftig kronförsvagning, särskilt när FED och ECB vill plana ut sin. Som jag skrev, Ingves vill ha en konkurrenskraftig NIVÅ på kronan mot sina handelspartners. Inte se den försvagas i all evighet. Skulle Euron stå i 15kr mot Euron så skulle troligtvis en del importerande bolag gå i konkurs, exportindustrins marginaler skulle gå ner då de importerar insatsvaror och svenskarna skulle materiellt får det sämre då importerade varor blir för dyra. Utlänningar skulle också tveka att äga Svenska tillgångar då de faller i värde med kronan.

Sänka räntan? Nej av samma skäl som ovan med kronresonemanget men framförallt för att bankerna skulle troligtvis inte sänka bolåneräntorna (som fortfarande kostar svenskarna 35 miljarder årligen) samtidigt som de skulle börja ta betalt för inlånade pengar, varpå svenska hushåll inte skulle konsumera mer utan bara ta större risker i sitt sparande. Så det är inte heller en önskvärd effekt.

Nej att utöka QE eller sänka räntan kommer inte fungera. Snarare vill Ingves fasa ut QE i takt med att Draghi gör det. För att sen försiktigt höja räntan, givet att Draghi gör det, i små myrsteg.

Men om Riksbanken inte, pga lönerna, har en sportslig chans att nå 2% uthållig kärninflation. Vad göra?

Jag tror man måste införa en konfidensintervall, dvs målet om 2% ska kvarstå. Men genom att införa ett intervall, säg 2% +/- 1% (alltså 1-3%) så köper man sig tid. Dvs man kan säga att dagens inflation om 1% är de inte nöjda med, utan vill nå 2%. Men om de gör bedömningen att den kan stiga på medellång sikt utan att behöva vidta skadliga åtgärder, så kanske det är något som är bra. Något som faktiskt inte hade varit så dumt just nu!

DÄRFÖR tror jag Ingves&Co kommer börjar tala mer om fördelarna med ett konfidensintervall.

Hur ska de annars kunna fasa ut QE, samtidigt som kärninflationen trendar nedåt och vid senaste mätningen uppgick till 1,0%.

Alternativt så är Arbetsmarknaden så pass tajt att kraftigt stigande löner väntar runt dörren. RU-indikatorn som KI tar fram är på mycket höga nivåer, vilket indikerar att tajtheten på arbetsmarknaden är MYCKET hög. Vi har bara inte sett det i lönerna ännu.

KI rapporterar på onsdag, dagens innan RB. Deras rapport kommer att bli minst lika intressant!

Trevlig kväll!

ps. Den här var rätt underhållande… 35 år senare och det finns så många likheter. Framförallt människors syn på bostadsmarknaden.

https://player.fm/series/58737/173304197Inifrån+1990-talets+bostadskrasch

ds

Valet i Frankrike är avhandlat och vi fick, likt det Holländska valet, ännu ett icke-populistiskt och EU-vänligt utfall. Därmed skulle man nästan kunna säga att den populistiska eran, som Brexit och Trump representerade, temporärt är över. Även om gårdagens vinnare, Le Pen och Macron, representerar förändring.

Den 7e Maj möts Le Pen och Macron i det sista valet, och för tillfället pekar det mesta på att Macron kommer att vinna stort. Det är två veckor dit och mycket kan hända, men vi pratar alltså inte lika tajta marginaler som vid Brexit och Trump.

Marknaden gillar detta och OMX öppnar upp starkt. Så länge som vi inte stänger under 1575 så är detta en köpsignal. Ett visst motstånd kring 1603. Jag tror man rätt snabbt kommer lämna valet bakom sig och fokusera på rapporter, makro och penningpolitik igen. Det är alltså valresultatet som tagit oss till 1600, men knappast är anledningen om vi går mot 1650-60. Rent tekniskt ser det ljust ut! Jag noterar att gamla toppen vid 1,720 sammanfaller med trendtaket den 22 maj. Just sayin´

Idag har vi IFO från Tyskland och givet hur stark PMIs var i förra veckan så lär den vara bra! Vi har även US Consumer Confidence.

På Torsdag är det räntemöte för Riksbanken, och fokus lär ligga på om man avsalutar QE programmet nu. Även synen på inflation och vad som driver den är viktigt. Riksbanken tror ju på högre inflation. Anledningen är högre löner framgent och en stark arbetsmarknad. En syn som backas upp av KI´s RU indikator. Därför är det ju lägligt KI kommer med sin rapport på onsdag. Visserligen vet vi genom avtalsrörelsen att hälften av de Svenska lönerna kommer röra sig mycket måttligt de kommande åren. Men avtalslönerna är ju inte lönebildande då de snarare tar avstamp i historisk inflation och inte tvärtom. Det är de andra lönerna som är intressanta! Därför ska det bli intressant att se vad KI och RB har att säga. ECB har också räntemöte, och även det är ju viktigt med tanke på vad de har att säga om sitt QE program. 99% av vårt QE program handlar ju om att hålla kronan i schack mot Euron, och därför går vi i ledband med ECB.

Euron är som sagt väldigt stark mot dollarn här på morgonen. Rent tekniskt kan jag nästan urskönja att den slog i trendtaket sedan i dec16. Tittar man på DXY så kan dollarn rätt lätt bli 1-2% svagare mot omvärlden. Sen är det nog stopp tror jag, och det återigen börjar bli fokus på FED och deras vilja att höja. Jag tror ju på höjning i juni sedan lång tid.

Våren verkar också komma på allvar nu….

Det hade ju varit härligt om vi kunde få lite fint väder och schysst börs i enlighet med 5e vågen strategin.

Senast vi hade en klassiskt stark konjunktur var under åren 2004,2005,2006 och 2007. Då snittade REAL tillväxt 3,5% i årlig takt. Sedan Great recession/2008Lehman så har vi två år som levererat liknande nivåer. Det var under 2010 och 2015. 2010 anses vara lite av en ”outlier” då det fanns en hel del swing effekter från recessionen året innan. 2015 levererade. 2016 gjorde det knappt, och 2017 väntas bli ungefär som 2016. REALT alltså. Ser man till hela perioden post recession, dvs 2010-2016 så ligger tillväxten i snitt på 2,8%. REALT alltså. Lägger man till inflationen så får man fram de nominella värdena. Då har tillväxten legat på ca 3,7% under 10-16 och den låg på ca 5,3% nominellt under 2004-2007.

Sverige går bra relativt omvärlden. Men ur ett historiskt perspektiv så når vi inte upp till de nivåerna vi normalt förknippar med högkonjunktur. Tar man och jämför med högkonjunkturer ännu längre bak så ser det ännu sämre ut nu.

Tittar man vidare på inflationen rensat för ränteeffekter och energi, så ligger den på ca 1% vid senaste mätningen. Även det är lågt ur ett historiskt perspektiv. Det är sannerligen lågt för att vara inne i en högkonjunktur. Så frågan är, hur bra går det? Faktum är att 1% kärninflation är inte alls så konstigt sett till att ekonomin växer strax över 2% realt. Högre nivåer av inflation, och stigande inflation har framförallt kommit ur perioder där nominellt tillväxt legat klart över 5%. Så det är inte så märkligt att inflationen är låg. Växer vi med 2-3% realt så kan man nog räkma med 1-1,5% strukturell kärninflation. Växer man med 4-5% realt så får man över tid 2-2,5 inflation. Det är logiskt. Sen på kortsikt så spelar valuta etc in. Men på lång sikt är det tillväxt, jobbskapande, arbetskratftsutnyttjande och löner som är avgörande.

Ljuger inflation och BNP siffror? Nej, för tittar man på enskilda tillväxtfaktorer under perioden 2010-2016, som exempelvis jobbskapande YoY%, Handelsbalans YoY%, Aggregerade löner YoY%, Public Net Spending YoY% så ligger de Historiskt rätt svaga nivåer. Således rimmar de rätt väl med den tillväxt- och inflationstakt som varit.

Se nedan chart. Våren 2009 fanns det 4,5m anställda i Sverige. Nu 8 år senare är dem 5m. 500,000 jobb på 8 år är ca 62,000 nya jobb om året. Som jämförelse kan sägas att vid historiska högkonjunkturer har det skapats minst 100,000 jobb om året. Det rimmar med tillväxt, det rimmar med lönebildning. Det rimmar med inflation.

Det enda som gått någorlunda starkt ur ett historiskt perspektiv, vet ni vad det är? Just det… REAL privatkonsumtion. Vad handlar det om tror ni? Just det, låga räntor. Låga räntor har inneburit låga räntekostnader, och i avsaknad av en stark amorteringskultur (vilket är kopplat till att folk tycker det känns lönlöst att amortera 1,000kr i månaden på ett lån på 4mkr då det tar 333år att amortera ner skulden) så har konsumtionen kunnat växa.

Svensk tillväxt är god relativt sett, men i absoluta termer, ur ett historiskt perspektiv, både realt och nominellt är den ganska medioker.

Den tillväxten vi har är TACK VARE låga räntor. Inte TROTS låga räntor. Höjer Ingves räntan till historiskt normala nivåer, säg 200 punkter, så punkterar han Tillväxt, jobbskapande, handelsnetto och lönebildning. Detta då räntekostnaderna kommer gröpa ur disponibelinkomsterna (Tack vare att vi har 4ggr så mycket lån idag jmf för 17 år sedan) och  exporten trasas samman då kronförstärkningen får redan svaga kunder (Europa går fortfarande knaggligt trots att pilarna pekar uppåt) att bli ännu svagare.

Hur saker och ting hänger samman och dynamiken i detta förstår inte alla. Det är synd!

Är ni intresserade av att läsa mer om svensk lönebildning kan jag verkligen rekommendera Håkan Frisens tankar:

Klicka för att komma åt Lonerapr2017fin.pdf

Han visar med all tydlighet att det är ganska komplex materia. Men det är viktiga saker. För får vi ingen löneglidning så kan vi inte heller får strukturellt högre inflation, och det är helt avgörande för Riksbankens långsiktiga penningpolitik. Bortsett från den andra faktorn, kronan och ECBs politik.

Igår kom Philly Fed index från USA. Den landade på 22,0mot väntat 25,5 och fg 32,8. Jag tolkar inte detta som negativt.. Att den skulle komma ner från 32,8 var inte så konstigt. Det var typ 30-års högsta och lirar med ISM över 60 så det var ju knappast hållbart. Att den kom ner mindre än väntat var således positivt.

Min känsla är att PMIs kommer mjukna lite framöver. Men att det inte behöver vara hela världen. Det viktiga är att hårddata, typ jobbskapande, gör en viss Catch up mot mjukdata. Detta i kombination med en ok rapportperiod kan få kurserna är lyfta även om ISM mfl faktiskt vänder ner.

I morse kom PMI från Europa. Tyska preliminära Mfg PMI kom in på 58,2 mot väntat 58,0 och fg 58,3. STARKT. För hela Eurozonen kom samma siffra in på 56,8 mot väntat 56,0 och fg 56,2. Otroligt bra. Anledningen till att kurserna står stilla handlar såklart om valet på söndag. Ett positivt valresultat kan nog få börsen att röra sig uppåt!

Preliminär PMIs från USA kom precis. Prel Mfg kom in på 52,8 mot väntat 53,8 och fg 53,3… lite klent. Prel Service kom in på 52,5 mot väntat 53,2 och fg 52,8. Det känns som ISM har toppat ur och kommer röra sig nedåt framöver. Men så länge som hårddata lyfter (och konvergerar med mjukdata) och mjukdata ändå håller sig på okej nivåer (dvs kring 53-55 som lägst och inte faller till 48 liksom) så kan det ändå bli rätt bra. Om det inte gör det…. ja då kan det bli värre. Ovanpå det har vi politik!

Trevlig helg!