Kortsikt's Blog

Lediga Ludde slängde in en kommentar som jag tar mig friheten att svara på i ett inlägg istället! Tack Ludde!

Så här skriver Olof Manner i afv.se

(Citat)
Och i Sverige har Riksbanken onekligen problem att förklara varför ekonomin behöver fortsatt stimulans, när den redan växer med över 4 procent. Detta samtidigt som banken ständigt pekar på riskerna med hushållens höga skuldsättning, tillgångsbubblor och skenande fastighetspriser, tendenser som knappast stävjas bäst med minusränta. Banken vill få upp inflationen till målet på 2 procent, men det finns de som menar att digitaliseringen, globaliseringen samt överkapacitet i Kinas industri samverkar så att priserna pressas på ett sätt som centralbanker på kort sikt inte kan påverka nämnvärt.
(Slut citat).

Om jag får ta mig friheten av kommentera 🙂

Sverige växer kraftigt, JA. Är TILLVÄXT i sig MÅL ELLER MEDEL?

Det är medel. Målet är jobbskapande och ökad köpkraft (aggregerade reallöneökningar)

BEVISET. Säg att vi vuxit med 4% om året sedan Lehman, men samtidigt ökade arbetslösheten successivt år efter år upp till 20%, jobbskapandet var kraftigt negativt, och reallöneökningar negativa. Vad för nytta har vi då av tillväxt? Ta det omvända. Säg att vi haft noll tillväxt varje år sedan Lehman. Men samtidigt hade arbetslösheten fallit till nära noll, jobbskapandet hade varit starkt liksom reallöneökningarna. Vad hade det spelar för roll om tillväxten inte funnits där. Du fattar. Tillväxt betyder bara nåt om det i slutändan ger ökad köpkraft och välstånd. Att vi aggregerat får det bättre. Företag som mår bra och anställer och kan höja lönen. JOBB!

Ok, hur har senaste årens tillväxt påverkat arbetslöshet. Den är fortsatt hög. Det är svagt. Samtidigt är inte siffran riktigt relevant då vi har stora matchningsproblem, samt immigration som fyller på arbetskraften. Så den kan vi ju strunta i just nu. Sen kan man alltid ha ett resonemang kring om ekonomin var så in i helvetes stark så kommer företag anställa folk utan know how och lära upp dem osv…. så i en äkta högkonja så är inte matchningsproblem ett problem… men strunt i det nu!

Jobbskapande, definierat som ((Antal Anställda T+1 / Antal anställda T)-1). Dvs ren tillväxt av jobb i årstakt. Den siffran ljuger aldrig. Den har varit ytterst klen från 2009-2014. Det var först under andra halvåret 15 som den började röra sig upp mot YoY% tal som kan jämföras med högkonjunkturer historiskt. Trots detta ligger den under den nivån som är förenligt med 4%+ tillväxt. Är inte det konstigt om ekonomin är så jävla stark att den inte genererar jobb i motsvarande nivå?

Reallöneökningar. Nu pratar vi inte disponibelinkomst efter räntor. För den har varit bra, pga jobbskatteavdrag och fallande räntor. Men sett till lönerna, både i nominella och reala termer, både inkluderat avtalslöner och exkluderat avtalslöner, så har de varit rätt dassig tillväxttakt. Visst, vissa regioner, vissa branscher går starkt. Men andra går svagt, och sammantaget imponerar det inte, och det är sannerligen inte i nivå med den tillväxt vi har. Är inte det konstigt, om Sverige går så jävla bra? Vissa kontrar med att säga att eftersom prisökningarna är små så behöver inte arbetsgivarna höja lönerna så mycket. Bullshit säger jag. Om ett företag går riktigt bra, och det skulle gå ännu bättre om de anställde en till, så lovar jag dig att den arbetsgivaren skiter i pristakten där ute, och gör allt för att attrahera en ny anställd. Även genom att höja lönen, givet att kalkylen går ihop. Löner leder inflation… först och främst. Inflation kan leda lön, men gör det sällan (i en öppen marknadsekonomi alltså, rensat för avtalsrörelsen)

Manner mfl ekonomer ser att kärninflationen idag ligger på ca 1,5%. Tillväxten är på 4%. De menar att detta manar till en mer balanserad penningpolitik. Definitionen av detta är en real styrränta kring 0. Dvs en styrräntan som varken stimulerar eller stramar åt. Om kärninflationen är 1,5%, så innebär det en styrräntan på 1,5%. Netto Noll. De vill höja med 200 punkter, från -0,5 till +1,5%. Så jävla korkat! Sen får jag erkänna att tittade jag på en ekonomi och den ända information jag hade tillgång till var kärninflation 1,5% samt tillväxt 4%, samt styrränta -0,5%. Så hade jag också tyckt att det varit konstigt. Men bilden är mer komplex än så!

Det är nu Manner & Co inte riktigt fattar problemet. De 4% tillväxt vi ser är i stort sett inhemskt genererad. Den kommer från pigga hushåll. Anledningen till att hushållen är pigga är för att räntorna är låga. Belånade hushåll har kalkylerat att lägga mer på räntekostnader än vad de gör idag. Pengarna de får över amorteras, investeras och framförallt konsumeras. Vi är räntedopade. Men vi är inte det överallt, i alla branscher, i alla regioner, i alla samhällsklasser. Det är alltså ingen bred konjunkturuppgång vi talar om. Hade det varit det hade det skapats fler jobb, och högre löneglidning. DET ÄR DÄRFÖR jobbskapande och löner, som jag nämner ovan, inte LIRAR med 4%. Det är detta Ingves fattar. Det är detta många andra INTE FATTAR.

Höjer Ingves räntan till 1,5% så händer det lite grejor. Den räntedopningseffekt som finns hade försvunnit över en natt, och vi kan vänta oss att tillväxten faller ner mot Europa nivå om 2%. En halvering. Jobbskapandet, löneökningar, och allmän köpkraft som för första gången på många år kommit upp till hyggliga nivåer hade tvärstannat. Precis som ute i Europa. Därutöver hade kronan stärkts kraftigt. Exporten hade fått det tufft. Viss inhemsk produktion hade tagit stryk då vi hellre köper utländska, billigare, varor. Vi hade importerat deflation, och den kärninflation vi idag har på 1,5% hade börjat segna nedåt……

Rösterna hade allteftersom höjts om att Riksbanken gjort ett policymisstag och höjt till 1,5%, att de behöver stimulera för att tillväxt och jobbskapande är klent OCH inflationen faller OCH SÅ VIDARE.

I klassisk nationalekonomi så är tesen att stimulerande penningpolitik leder till att alla vill låna, för att det är billigt, vilket driver tillväxt. Motsatsen är åtramande politik som får alla att spara, för att de får ränta på pengarna. Den stämmer inte riktigt, pga våra samhällen idag redan är belånade. Det har också Ingves fattat. Han vill inte att alla lånar. Han vill att alla belånade betalar så lite som möjligt i räntor, och gör annat för pengarna. Det är stimulansen. Genom att höja räntan, drar han automatiskt ner på privatkonsumtion, då hushållen får högre räntekostnader. Inte ökat sparande.

Ingves ser att negativa styrräntor ger köpkraft hos belånade hushåll, men tillväxten är inte tillräckligt förankrad i alla samhällsklasser, branscher och regioner. Därför fokuserar han på valutan. En svag, eller åtminstone stabil, krona mot våra handelspartners, typ EURON. (även om Norge är största handelspartner, men även deras valuta är ankrad mot Euron). EUR/SEK styrs av Real ränte spreaden. Det är många nationalekonomer som inte fattar det. Låt säga för ett ögonblick att inflationsförväntningarna är oförändrade. Säg att Draghi sänker räntan kraftigt, men Ingves gör inte ett skvatt. Då kommer Euron försvagas mot kronan. Kronan stärks, och vår konkurrenskraft avtar. Det är inte bra export och inhemskt producerade varor och tjänster. Det är inte bra för jobbskapande, och därmed inte tillväxt.

Om vi vill att kronan ska vara stabil mot euron så måste Riksbankens styrränta förhålla sig till ECB styrränta. Så är det bara. Det handlar inte vad Ingves vill eller bör göra. Han måste förhålla sig till Draghi, Draghi måste förhålla sig till Yellen. Valutor är ett nollsummespel och de är kopplade till varandra, och dollarn är störst. De enda som kan skita i detta är en ekonomi med ytterst lite import och ytterst liten export…. men vilket land har det 2016?

BEVIS på att jag har rätt är kronans beteende. Om en ekonomi har för hög inflationstakt, samtidigt som dess centralbank bedriver en alltför stimulerande penningpolitik, då försvagas dess valuta kraftigt, och landet importerar inflation. Det gör att den höga inflationen blir ännu högre. Gör inte centralbanken något då, försvagas valutan ännu mer, och så rullar det på till centralbanken måste gå in och höja räntan kraftigt förr eller senare för att valutan ska stärkas och för att folket genom valutan ska återfå köpkraft. Studera gärna Turkiets penningpolitik senaste 15 åren så förstår ni vad jag menar. Om Ingves politik hade varit i osynk med ekonomin så hade en dollar kostat 10kr och en Euro 12kr, och därutöver. Nu är det inte så!!!!

Så här är det. Ingves vill ha kronan kring 9,50 mot euron. Stärks den ner mot 9kr är han beredd att införa lättare åtgärder i syfte att försvaga den. Dvs duvvig politik. Ner mot 8,50kr kommer han brassa på ordentligt. Försvagas den mot 10kr och därutöver så kan det också leda till åtgärder. Men det beror på varför kronan är så svag. Är det för att Europa återhämtar sig snabbare än Sverige, och Draghi börjar bli mer hökig. Ja då gör nog inte Ingves så mycket. Försvagas den för att Sverige har problem, ja då kommer han naturligtvis att göra sitt bästa för att stimulera ekonomin. Kanske någon tänker, men om det går så bra för Sverige relativt Europa, är det inte onaturligt att han försöker försvaga kronan då? Jo absolut. Skulle jobbökningstakten, löneinflation och export tar fart ordentligt (och inte bara räntedopningseffekterna som driver tillväxt) så kommer han låta kronan att stärkas.

Manner har rätt att de låga räntorna leder till skenande skuldsättning bland hushållen. Det är inte bra. Men vänta, är det inte vad Ingves har sagt i flera år också!!! Men återigen är nationalekonomer lite puckade. Att höja räntan avhjälper detta problem, men riskerar att sabba ekonomin. Finns det inte en lösning där vi kan avhjälpa problemet utan att sabba ekonomin? Jovisst. Reglera lånelöftesprinciperna, där alla måste klara en ränta på 7% med nuvarande inkomst, samt amortering. Då avstannar utlåningen, och därmed fastighetspriserna. Kraschar ekonomin? Nej då. Eftersom folk fortfarande betalar 1,5% på sitt bolån har de gott om pengar över att konsumera. Det är väl bättre att de konsumerar upp pengarna vilket skapar jobb och tillväxt, än att de betalar bankerna? Poängen är att vi måste hindra folk från att ta stora lån, inte betala lite ränta. Även det har Ingves fattar, det är därför han tjatar på politikerna, som inte knappt gör nåt! Media tjatar på Ingves, när de borde tjata på regeringen och Fi.

Manner har också rätt i att pga globalisering, digitalisering och globala överkapacitet så är det svårt att tvinga fram inflation. JA. Men det betyder inte att det inte längre finns låg och hög inflation. Dvs om 6% var högt förr i världen, så är 3% högt i den nya. Om 0% är lågt i den nya, så var kanske 2% lågt i den gamla. Diskussionen vad som är the new normal är svårt att säga. Men det finns fortfarande för låg inflation, och för hög. Den är bara strukturellt lägre.

Men det är inte så intressant egenligen. VI har fortfarande en resurs som av fysiska hinder inte riktigt har förändrats fullt ut. Det är arbetskraft. Det är den vi ska fokusera på. Inte de gamla inflationsmåtten. När ett land nåt full sysselsättning, så är jag övertygad om att lönerna börjar klättra snabbare än det allmänna prisläget. Jag vet inte exakt var inflationen kommer ligga då, men då är det tid för åtstramning. Där är Sverige inte idag. Inte ens USA är där! De har 4,9% arbetslöshet, vi har 7,5%.

Sen finns det ytterligare en aspekt som jag lyft fram några gånger. Varför tror bankekonomer och vissa ekonomijournalister att Ingves och gänget, och hela Riksbankens analysavdelning, sitter och äter svampar hela dagarna? Dvs fattar helt ogrundade och korkade beslut utan underlag. En sak är att ingen kan prognostisera framtiden. Det är inte det jag pratar om. Utan att förhålla sig till dagens ekonomiska verklighet. Om jag vore Manner eller någon annan, så borde jag fundera på oddsen att jag skulle vara smartare och mer påläst än alla anställda på riksbanken, ECB och FED tillsammans. Vad är oddsen för det liksom?

Ibland hade jag nästan önskat att 1, lönerna tog fart ordentligt i USA 2, vilket tvingar upp Core PCE 3, vilket tvingar Yellen att höja med 25 punkter i kvartalet under 2 år 4, samtidigt som Europa repar sig hyfsat 5, vilket gör att Draghi blir mindre duvvig 6, vilket gör att Ingves kan vara mindre duvvig 7, vilket gör att han höjer räntorna 8, vilket gör att bostadsobligationerna och Stibor går upp 9, vilket gör att bolåneräntorna stiger…. FÖR DÅ kommer tillväxten i Sverige, särskilt i Sverige, få sig en törn av att räntedopningseffekten försvinner. Då kommer många av Ingves belackare hålla en mer lågmäld ton.

Sverige är särskilt utsatt för ränteförändringar relativt andra länder. Varför

1, Jämfört med andra OECD länder så är det en stor andel av hushållen som äger sin bostad

2, Bland de som äger sin bostad så har vi en hög andel lån, både sett till Lån/Värde och Lån/Disp Inkomst, jämfört med andra länder

3, Bland alla med bolån, så är andelen rörliga lån hög i Sverige jämfört med andra länder. (Rörliga = 3 månaders lån)

Det gör att Ingves jämfört med sina kollegor i OECD länderna har ett väldigt effektivt vapen mot att bromsa, eller gasa i ekonomin…. då räntesänkningar över en natt i princip frigör en jävla massa pengar i folks plånböcker, där en stor andel går till konsumtion då vi har en svag amorteringskultur. På samma sätt kan han höja räntan, och över en natt skicka de fd. konsumtionspengarna rakt in i banken i form av räntekostnader. Det är få länder som kan göra detta lika effektivt. (sen att bankerna inte fullt ut reflekterar Ingves styrränta… det är en annan story som ni vet)

Jag får ofta frågan, är räntehöjningar från FED bra för börsen eller inte. Svaret är: höjningar är både bra och dåliga. Bra därför att de visar att FED känner sig säkra på den amerikanska ekonomins återhämtning, vilket innebär tillväxt, vilket innebär fortsatt jobbskapande, vilket innebär ökad försäljning för företag, vilket innebär stingande vinster… något som, allt annat lika, är bra för aktier.

Men stigande räntor, eller ska jag säga högre räntenivåer, är negativt för aktier, då det ger värderingsmultipeln, typ PE talet, sämre förutsättningar. Egentligen handlar det om att framtida kassaflöden när de diskonteras till en högre ränta, blir mindre värda.

Så för att summera, en höjning från 0 till 0,25 är positivt för sentimentet. Men i förlängningen är 2% ränta, från idag nästan 0%, otroligt smärtsamt för aktier allt annat lika. Givet att det inte kompenserats med väsentligt högre vinster.

Jag får också frågan, vill vi ha en stark eller svag dollar?

Den är också komplex. En SVAG dollar är bra för USA då:

1, Oljan stiger i pris, vilket gör att den amerikanska oljesektorn mår bättre
2, Export gynnas, Inhemsk konsumtion gynnas
3, Vinster från utlandet, blir mer värda när man växlar hem dem

Detta leder till stigande PMIs, som ger mer tillväxt, som ger jobb, som ger stigande inflationsutsikter, som ger FED anledning att höja räntan.

Men en räntehöjning i sig, ger STARK dollar, allt annat lika. Stark dollar får motsatt effekt (Dvs den vi sett sedan 2014) vilket ger FED anledning att ta det lugnt med räntehöjningarna…. vilket alltså, allt annat lika, försvagar dollarn… vilket ger positivt effekt. AND SO IT ROLES LIKSOM. Enkelt uttryckt!

Den uppgången vi sett sedan mitten på februari tror nog många bara är en studs efter svag marknad, och det faktum att Oljan vände upp från 27usd. Det är inte riktigt rätt. Faktum är att makro fortfarande är viktigt, och det faktum att datan kommit in bättre än väntat, och studsat har varit väldigt korrelerat med SPX. Going forward, tror jag det är viktigt att datan, som ex PMI på fredag, fortsätter att överraska positivt!

Vad som är intressant är att Deutsche har en egen Surpriseindex, som de menar leder den officiella versionen….. och den pekar på fortsatt stigande surpriseindex. Vad betyder detta? Jo att data, som ex ISM, kommer fortsätta att slå förväntningarna. Vi får väl se!

och vad tror ni har en viss ledande effekt på DBs egen? Dollarn! En svag dollar, 3m change, ger en sån pass stor knuff åt ekonomisk data att analytiker hinner inte fånga upp den, varpå datan sedan trillar in bättre än väntat. Det är logiken. I praktiken skulle det innebära att Dollarn som stod i 1,05 mot Euron i december, har försvagats med en hel del till i mars, vilket alltså har potential att slå i genom i datan som trillar in i april. På ett sätt att den är BÄTTRE än väntat. Vi får väl se!

Många säger, skiter i fundamenta, skit i vinster. Marknaden drivs av sentiment och nyckfullhet. TÄNK OM! Se chart nedan. Den visar Last Twelve Months Earnings per Share för SPX. Den toppade tidig 2015 och varit rätt dassig sedan dess….och börsen med den!

Se hur även hur fint historiskt börsen följer vinstutvecklingen, eller ska jag säga, leder den… för börsen ligger hela tiden steget före. Titta gärna år 2000…. det kallar jag värderingsbubbla.

För att förstå varför vinsterna ska öka framöver så behöver man förstå varför de stannat av.

Anledningen till att vinsterna stannat av handlar om:

1, vinsterna i energi sektorn har kraschat, läs stark dollar, taskig supply/demand…
2, Vinster från utlandet har minskat i värde, läs stark dollar
3, Svag export, läs stark dollar

Kan dollarn hålla sig kring 1,15 ett tag… så tror jag det här blir bra! Lite löneinflation hade också varit najs för att ge köpkraften en ytterligare boost….. allt detta givet att det inte tvingar FED till räntehöjningar som chockar marknaden i dess omfattning!

Nedan är ytterligar ett chart som visar att marknaden inte orkar gå om inte vinsterna hänger med!

Rätt intressant att USA har gått klart bäst sedan dollar/Kina stöket började i höstas… samtidigt som Europa och Japan gått knaggligt. Samtidigt är det in dit pengarna gått!

samtidigt ska man vara medveten om att blir datan bra här kommande 3 månader, så ska man inte tro att träden växer till himlen, utan kanske vara medveten om att det brukar vända ner.

Lite övertydlig kanske?

Många blev oroliga när inte bara PMI Mfg vek ner sig, utan även Service PMI, som är viktigast då 70% av ekonomin är i servicenäringen, och det är där alla jobben skapas. MEN, faktum är att Service PMI brukar vika ner när Mfg gör det! Faktum är att Mfg brukar ligga steget före tjänstesektorn…. så drar ISM New Order nu… så lär ISM Service dra efter sommaren… vilket leder till ännu mer jobb, vilket leder till löneinflation (at last!!!!) vilket leder till FED behind the curve a bit, vilket leder till kraftiga räntehöjningar under 2017… vilket leder till kraftig sättning…. ja, jag vet att jag spekulerar!

Som sagt, det finns goda skäl att tro på ett uppställ och lite optimism!

Som sagt dollarn har varit i princip flat senaste året…. och utsikterna för dollarn going forward styrs mycket av vad FED gör. Deutsche har en enkel modell, som i princip säger, att kommer FED inte höja något i år så borde dollarn gradvis försvagas mot 1,20ish. Detta skulle ge en knuff åt amerikanska ekonomin som gör att de höjer nästa år. Det kommer antagligen också tvinga Draghi, Ingves mfl att stimulera mer i höst. Men blir det bättre redan nu under våren… ja då kanske FED slår till redan i sommar, och då ska dollarn ligga kvar här kring 1,10. Tror du inte på några höjningar alls… räkna med att dollarn går under 8kr är budskapet!

Lite sammanfattat alltså… i takt med att dollar effekten klingar av så blir vinster och makro bättre!

och i takt med att makro kommer in starkare så revideras tillväxt upp, så revideras sales upp, så revideras vinster upp….. allt hänger samman!

och såklart, även dollarn spelar in på vinstrevideringar…. således dollar, makro, vinster… allt hänger samman!

Nu ska jag inte tjata mer 🙂

Trevlig kväll!!!!!

Efter Yellens duvvaktiga besked för två veckor sedan så försvagades dollarn. Det resulterade i att oljan sprang upp till 42,50 och Renminbin stärktes. Men under förra veckan så stärktes dollarn igen, varpå olja och Renminbi föll tillbaks.

Efter Yellens besked föll Stockholm i takt med att kronan stärktes (vilket är en rimlig konsekvens för de flesta tillgångar om inte fundamenta förändras). Kronan stärktes till 8,13. Det är inte första gången den vänt i de här trakterna. I förra veckan försvagades kronan, men börsen ville inte repa sig utan föll tillsammans med övriga Europeiska börser. Jag satt inte framför skärmarna men allmän Oro i omvärlden antar jag spelade in. Börsen idag tisdag är inte mycket bättre.

Rent tekniskt har vi tangerat Fib50% av februari rörelsen på OMX idag. Ska det fortsätta upp så är det hög tid nu. Faller det genom den nivån så har vi visserligen stöd kring 1327ish men det är inte så mycket att hänga i granen. Då kan vi nästan fortsätta ner och täppa gap i första hand. Att vi inte lyckades hålla Fib38% var svagt i sig. Tekniskt laddade man på vid 1388 så det är ju surt. Man borde kanske stoppat ur sig när 1361 bröts men det är för sent nu. Så går det när man tar semester.

Jag tror datan på fredag, alltså jobbdata och PMI/ISM worldwide, kan ge stöd för nästa rörelse. Den kan vara 100 punkter rakt upp eller rakt ner? Sen har vi Q1orna som rullar ut om några veckor.

Fundamentalt har jag inte ändrat mig. Jag tror på värderingarna, för att jag tror på vinsterna, för att jag tror inte på global recession. Typ så!!!

Tekniskt känns det svajigt som sagt var! Gaptäppning känns ju bra om man vill göra rent hus för uppgång på sikt. Inte minst för att flera index i samband med gaptäppningar skulle bilda snygga omvända huvudskuldror. Samtidigt känns topparna i början av mars som rätt oavslutade (det är bra DAX som är snygg då den prickade Fib50 av Dec15 samt Fib38 av April15).

Det hade varit så typiskt om flertalet index, främst SPX, hade kunnat bryta April15 trenden, vilket hade framkallat optimism och köpsignaler…. men som i vanlig ordning är ganska tillförlitliga säljsignaler, dvs falska köpsignaler. Åtminstone på kort sikt. Jag gillar att sälja in i optimism och stark kursutveckling, och det har jag inte riktigt upplevt ännu. Bilden är svårtolkad, och köparna visar inte riktigt framfötterna. Åtminstone inte sett till dagsvolymen. Men så länge som SPX stödet på 1980ish håller finns fortfarande chans till uppställ. Bryts den däremot då väntar nästintill garanterat gapstängning för alla stora index.

Datan på fredag kan vara avgörande. Men vad är det för data som hittills trillar in av betydelse?

Vi har haft Preliminär PMI data i förra veckan. Tyska Mfg PMI kom in på 50,8 mot väntat 50,4 och fg 50,5. Sådär! IFO kom in på 106,7 mot väntat 106,0 och fg 105,7. Bättre!

EZ Mfg PMI kom in på 51,4 mot väntat 51,4 och fg 51,2… gäsp

Från USA kom Mfg PMI in på 51,4 mot väntat 51,9 och fg 51,3… ok. Service PMI kom in på 51,0 mot väntat 51,4 och fg 49,7… ok.

Men enligt Deutsche så skvallrar lokala index om bättre tider, eller rättare sagt bättre PMI under våren!

från USA har vi även haft Michigan index som kom in på 90,0 mot väntat 92,2 och fg 91,7. Svagt. Sen kom CB Cons Conf in på 96,2 mot väntat 94,0 och fg 94,0… bättre

Case Shiller huspriser kom in på 5,75% YoY mot väntat 5,73 och fg 5,65. Stabilt.

Det är inte fastighetspriser och jobbmöjligheter som stökar, utan snarare dålig media och trist börs, och viss inbromsning i tillverkningssektorn, som håller tillbaka konsumentförtroendet! Men det kanske vänder upp snart?

Core PCE kom in på 1,7% YoY mot väntat 1,8 och fg 1,7. Den visar tydligt att dollareffekten var temporär och nu en ickefråga, samtidigt som lönerna inte bidrar på nåt sätt. Ska FED få rätt i sin helårsprognos om 1,6%?

I USA har som sagt lönerna stått och stampat länge, särskilt realt sätt, vilket inte driver något större köpkraft. Det som drivit köpkraft är att fler hamnat i arbete. Men reallöneökningar är viktigare. Sverige har under post Lehman åren varit en kontrast till USA. Dvs rätt klent jobbskapande, åtminstone ur ett historiskt perspektiv, men pga jobbskatteavdrag och räntesänkningar kan man säga att kraftigt stigande reallöner (även om lönen inte blivit direkt högre) drivit tillväxt.

Reallöner är nästan viktigare än jobbskapande, men utan jobbskapande får du inga reallöneökningar Tänk ett samhälle där det finns 100 pers. De tjänar 100 dollar var. Vid tidpunkt X har 90 jobb. Köpkraft = 90*100=9000. Säg att 5 stycken blir anställda under kommande 5 år. Köpkraft 95X100=9,500. Dvs en ökning av köpkraft 5,5%, eller ca 1% om året. Alternativt, Om lönerna hade ökat med 1% om året, för de 90, så hade det gett samma köpkraftsökning som nyanställningarna. Löneökningar är viktiga för köpkraften. Köpkraften är viktigt för tillväxt. Osv. Sen gäller det såklart att se det realt, dvs rensat för prisökningar.

Hursomhelst, I USA, så upplever nog inte alla att lönerna varit flat. Antingen bor du i San Fransisco och har jobb i IT industrin… då är det happy Days. Eller jobbar du på Starbucks i Detroit…. då är det inte lika kul!

Våren är här, men det är fortfarande kyligt ute! Samma sak kan sägas om börsen!

April kan lika gärna bjuda på 10% upp, som 10% ner. Det som pekar på att det ska upp är att PMIs har goda chanser att ta fart under våren. Att FED inte höjer i sommar pga Brexit, vilket håller dollarn svag, vilket håller oljan högt. Å ANDRA SIDAN, så har hela uppgången sedan februari varit tam, vinst och tillväxt revideringar svaga… och tekniskt skulle man lätt kunna måla upp en Femte våg ner för att stänga gap och dylikt! Snart vet vi mer!!

Stay tuned!

Detta är en fortsättning på fg inlägg.

Låt säga att det dessvärre är så tragiskt att oavsett vad vi gör så kan vi inte lösa problemet med att det är så få aktiva fonder som levererar, och låt säga att indexfonder inte heller är någon bra lösning. Vad göra?

Det får ju en att snegla mot smart beta strategier. Men hur smarta är de egentligen?

Låt säga att man viktar ett index efter ett bolags försäljning, vinst eller eget kapital. Men vad säger det? Inte ett skvatt. Lika lite som att ett högt börsvärde är anledning att äga mycket av en aktie, lika liten är anledningen att äga ett bolag bara för att det har en stor försäljning.

Det får en att fundera över om man ska lägga in pris parametern, dvs pris/försäljning, pris/vinst…. Men rätt snabbt kommer man inse att PE-talet är en dålig ensam guide av aktiekursen. Vissa smart beta strategier blandar därför flera nyckeltal, som PE, pbv osv. Men hur ska man vikta dem? Det som har varit bäst historiskt? Vad ger det för garantier om framtiden? Inga skulle jag säga.

Faktum är att raffinerade smart beta strategier inte är något annat än strategier som aktiva förvaltare använder sig av, fast med skillnaden att de är statiska, dvs rule based, dvs de agerar konsekvent i varje läge. Det är ingen strategi som garanterar bra avkastning, lika lite som aktiva förvaltare kan leverera.

Nej hur man än vrider och vänder på det så borde de top 5% förvaltarna som faktiskt vet vad de pysslar med ta hand om pengarna. Men då dyker det upp ett annat problem. En förvaltare som lyckats hittills med kanske 10mdr i AUM troligtvis inte kommer kunna tillämpa sin strategi lika framgångsrikt om han hade har 150mdr istället.

Det ser alltså rätt mörkt ut, eller?

Jag har en något kontroversiell lösning. Alla dåliga förvaltare borde istället för att köpa aktierna de gillar, blanka dem istället. Sen borde de per automatik gå lång OMX index terminen till ett värde av 200% av den underliggande portföljen.

Så här hade det gått, säg att börsen är upp 10% på ett år, och den dåliga förvaltarens fond gått upp med 7%. Men hade han blankat den hade den genererat -7%. Samtidigt hade de långa indexterminerna gett +20%. Totalt +13%. Fonden hade slagit index med 3%. Hade börsen fallit med 10% så bör förvaltarens fond tappat 13%. Då hade utfallet blivit +13 – 20%= -7%. Återigen 3% bättre.

Nu är detta förenklat något då terminen belastas med en räntekostnad, och blankningarna har också vissa brister. Men principen håller.

Men kanske någon tänker: tänk om förvaltarna börjar slå index. Tja vad är den risken givet resultatet vi har fram tills idag? Och varför skulle den risken vara annorlunda än den många tar idag, fast tvärtom? Dvs folk köper en fond med hopp om att den ska slå index, men tar risken att den inte gör det. Detta är samma sak.

Nej vet ni varför det inte kommer att hända…. För inga förvaltare skulle acceptera att gå till jobbet, med uppmaningen: vaska fram dina bästa idéer, fast blanka dem. Det är ju en idiotförklaring. Tyvärr!

En annan sak som vi inte tagit upp som är ytterst relevant, är riskjusterad avkastning. Förvaltarnas uppmaning att slå index tvingar dem många gånger att ta större risk än index självt. Index i sig har ju brister,som vi varit inne på tidigare, som gör det mycket riskablare än vad en vettig portföljrisk borde ligga på. Utan att ha några bevis, så har jag en magkänsla som säger att om en slumpvis vald förvaltare fick direktivet att istället för att försöka slå index, fokuserade på att minimera risken i portföljen, fortfarande med antagandet om att vara fullinvesterad, så hade den fonden inte bara uppvisat lägre risk än marknaden den investerar på, den hade förmodligen även slagit index på lång sikt. Varför? Jo det är ren matte!

mellan april 15 och feb 16 så föll stockholm med nästan 30%. För en investerare som satsar 100kr så måste de vuxit till sig med 45% dessförinnan, dvs till 145, om han skulle gjort break even eftersättningen. Om han var en riskfokuserad placerare och haft en portfölj som endast tappade 20% i nedgången, så hade det räckt att den var upp 25% i uppgången dessförinnan. Dvs portföljen kunde vara 20% sämre i uppgången, om den var 10% bättre i nedgången för att uppnå samma resultat.

den snabbtänkte kanske tänker att alla fonder som går sämre i uppgång, kanske ändå levererar i nedgång. Var det så hade resultatet kunnat se bra ut. Dessvärre är det få som levererar i nedgång.

Det finns en hel del empiri att fonder som fokuserar på nedsideriskerna presterat väldigt bra över tid. Att undvika dålig avkastning är smartare än att vara med på god avkastning. Trots att många ändå känner till detta är det få som lever efter det.

På samma sätt har man kunnat bevisa att fonders underavkastning inte kommer av att de missar vinnaraktierna, utan att de misslyckas med att undvika förlorarna. Med det sagt borde förvaltare lägga kraft på att jaga förloraraktier, och undvika dem. Övriga aktier, som alltså inte uppfattas som kommande förlorare, kan man ta in i portföljen utan att bekymra sig över deras potential. Idag jobbar de första förvaltare precis tvärtemot.

Tyvärr är det nog så att det är pga förvaltarnas fokus att försöka slå index, som gör att de misslyckas. Det låter paradoxalt och konstigt men så är det.

Glad Påsk

Ännu en undersökning slår fast det vi vetat länge,…. De flesta fonder slår inte index. Inte bara i Sverige, utan globalt!

http://www.vafinans.se/fonder/nyheter/86percent-av-de-aktivt-foervaltade-fonderna-når-inte-sina-mål-1001112064?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

Jag blir lite trött. Dels för att vi vetat detta länge, och dels för att diskussionen är oraffinerad och ganska okunnig.

Så här är det.

För det första finns det en massa fonder som säger att de är aktiva, men är passiva. Dvs de bedriver en väldigt indexnära förvaltning. När man sen drar bort avgifterna så går de automatiskt sämre än index. För jävligt? Ja absolut, men varför är vi så dumma i huvudet att vi överhuvudtaget sparar i dessa fonder? Ur det perspektivet kan jag nästan tycka de förvaltarna är smarta. Om än något omoraliska. Man kan fråga sig varför det finns förvaltare som väljer att vara passiva? Det finns två bra skäl. Det första är att deras arbetsgivare inte tillåter förvaltaren att vara det. Anledningen är att det upplevs som viktigare att inte gå sämre än index, än att det är bra att gå bättre. Nedsidan av att sträva efter att gå bättre är som bekant risken att gå sämre. Det andra skälet är att förvaltaren väljer en passiv väg då hans uppsida om han går bättre, är väsentligt sämre än om han går sämre än index, då den nedsidan är kopplad till att mista jobbet.

Så om du ska utvärdera aktiva fonder, börja med att ta bort alla med indexnära förvaltning. Ta även bort de fonder som slår index f avgifter, men inte efter, då de visserligen är aktiva, men uppenbarligen inte tillräkligt mycket.

kvar har vi aktivt förvaltade fonder. Då dyker ett annat problem upp. Ett matematiskt. Alla förvaltare kan inte slå index, då alla inte kan vara överviktad vinnaraktierna. Någon måste vara underviktad. Så för att uttrycka det förenklat, hälften av alla verkligt aktiva fonder måste gå sämre än index. Sorry!

Kvar har vi aktiva fonder som slår index efter avgifter. Då uppstår ett annat problem. Många skickliga förvaltate har ofta en filosofi eller strategi de är väldigt bra på. Säg att någon är utpräglad value investerare. Han presterar i regel som bäst när Value som stil levererar. Problemet är att en viss stil eller inriktning kan leverera starkt och länge, men inte alltid. Dessvärre kommer en tid när han inte leverar och då blir han uthängd för att ha haft tur osv. Tur? Nej inte direkt. Han är bara skicklig på en viss typ av investeringar och de levererar inte alltid.

Nu närmar vi oss kärnan, men det finns dessvärre ytterligare en grupp som du inte gärna vill ha. Det är dem som bara har haft tur. Dvs de har ingen utstakad strategi, inget som egentligen förklarar överavkastningen. De kunde lika gärna hamnat  bland aktiva som underpresterar, men de gjorde inte det för att de helt enkelt hade tur.

Kvar har du en liten andel förvaltare som är genuint aktiva, beprövat skickliga och som kan anpassa sin strategi efter olika marknadsförhållanden. Det är inte så konstigt att de är så få!

När den här diskussionen kommer på tal så halkas det nästan alltid in på indexfonders förträfflighet. Även det är nys.

Indexfonder är också en korkad produkt. Genom att äga index äger du by default en övervärderad portfölj, då den aktien som går upp mest allt annat lika är högt värderad, och den som tar störst utrymme  i index. Kändes det så fräscht att äga index år 2000 när Ericson vägde 35% av marknaden?du äger också en större andel stora företag framför små bolag. Det finns ingen forskning som säger att stora bolag ger högre riskjusyerad avkastnibg över tid. Listan på index brister kan göras lång. Fördelen är låga avgifter och att index slår de flesta aktivt förvaltade fonder. Det senare argumentet är knappast index förtjänst, tyvärr!

Jag har inte svaret på hur allt ska lösas, men diskussionen förtjänar att vara smartare än den är idag.

Personligen tror jag på aktiva fonder, främst för att index sammansättning är korkad och oattraktiv, men även för att det finns skickliga förvaltate som levererar från år till år, och när man synar dem i sömmarna så inser man att det inte är en slump.

Man skulle alltså kunna leka med siffrorna så här:

100% av alla fonder
minus indexskuggare 50%
minus akitva som underpresterar efter avgifter. 30%

Minus aktiva som överpresterat, men egentligen bara haft tur då de kör en viss inriktning, som tids nog kommer vara fel, 5%

Minus aktiva som överpresterat men som egentligen bara haft tur och som egentligen inte har någon utarbetad strategi som över tid har någon större chans att leverera, 10%

kvar, 5%, verkligt skickliga fövaltare som över tid kommer leverera.

säg att hälften av alla aktiva fonder är passiva som efter avgifter inte kan slå index (typ bankfonder som säljs till bankkunder, och där kunderna inte valt den fonden för att just banken är en sådan fantastisk förvaltare, utan för att han är kund i banken av andra skäl, som ex bolån). Då kvarstår 50%. Säg att hälften av dem matematiskt måste gå sämre. Då har vi 25% kvar. Låt säga att hälften av dem är sk. Stilförvaltare. Ja då är vi nästan nere på 10%. Inte alls så konstigt!!!

Det är därför det här problemet är så tragiskt, för det finns liksom inget problem som kan rättas till och huxflux så kommer 95% av alla aktiva fonder prestera goda resultat. (Bortsett från det smått brottsliga att man får kalla en fobd för aktiv när den är passiv)

Eller vad tycker ni?

Ps. Jag talade med en fd fondchef på en bank för några år sedan och jag undrade varför förvaltarna på den specifika banken inte var mer aktiva, så svarade han: för att de är inte tillräckligt bra. Dvs fonderna skulle bara gå ännu sämre än index. Rätt tragiskt faktiskt. Sen frågade jag varför de inte gjorde om fonderna till indexfonder. Då svarade han, vi har stället startat nya indexfonder, så det är fritt fram för kunderna att byta… Men väldigt få gör det! Dels pga lathet och okunnighet, och dels pga skatteeffekter.

Tragiskt va? Ibland känner jag att kunder och skattelagstiftning nästan bär en större skuld än fondförvaltarna.

ds.

Ja det är en knepig marknad. Renminbin och oljan är stark samtidigt som USA rallar på. Men samtidigt är dollarn svag och räntorna sjunker, till följd av Yellens duvighet. Stark krona (svag dollar), Udelningar och ett svagt HM håller tillbaka OMX som borde handlas över 1400 egentligen. Men det gör den inte!

Going forward så är det ändå riktningen av SPX som bestämmer.

Igår stängde SPX ett gap på 2040 som skapades i början av januari. Ni som följt mig ett tag vet att jag gärna hänger upp mig på gap. Nej, man kan inte vara helt säker på att de ska stängas, men oftast gör dem det. Men det är ingen holy grail, för man vet aldrig när, och man vet inte hur marknaden ska gå fram tills dess. Men ta februari frossan som exempel. För min del kändes det inte så tokigt att stiga på när jag visste att det fanns ett gap så pass mycket högre upp. Bara vetskapen om att oddsen var goda att vi någon gång skulle stänga gapet gjorde att det kändes bra att äga aktier just då. Mitt i all pessimism. Igår stängdes gapet. Halleluja.

Många andra stora index har gap längre upp. OMX är en av dem som har ett på 1612 som skapades i augusti 2015. Någon gång…… 🙂

Tillbaks till SPX. Vi har stängt ett gap, men det finns kvar ett annat av dignitet. Det är ett gap från februari och ligger på 1864. Dit ner är det 9%. Usch då!!! Vissa är nog snabba att döma ut det där, men till er vill jag bara fråga: Var ni lika skeptiska till att vi skulle stänga gapet 2040 i börjar av februari. Jag har inte facit, jag säger bara att allt kan hända!

Hur ska man då förhålla sig till detta? För egen del så innebär det inte att man säljer allt och sätter sig att väntar på gaptäppning. Fortsätter marknaden upp så vill jag vara med. Men vetskapen om gapet där nere gör att jag kommer att ta säljsignaler på allvar.

SPX befinner sig i fallande trend sedan våren 2015. Trendens tak ligger på 2065-2090. Dit är det bara 1-2%. Det är rätt troligt att vi ska testa detta. Alternativt har vi sett toppen reda? Längre fram så kanske vi ska bryta denna fallande trend. Men det är underordnat just nu. Först och främst ska vi ha en urtoppning av februari rörelsen, var det nu är, sen kommer en Fib38% justering, troligtvis ner till 1970-1980ish. Så länge som Fib38% korren håller så finns det potential för fortsatt stigande trend. Bryts Fib38%…. då väntar gaptäppning och vi har sett toppen för en tid.

Hur fasen översätter vi detta till OMX? Tjae det är svårt tack vare stark krona och utdelningar…. men så länge som vi stänger över 1385 så är det starkt, och kan vi leta oss tillbaks över 1400 så betyder det att köparna har övertaget, och då finns det chans att nå 1450ish i första hand.

Men stänger vi under 1385…. då anser jag att säljarna har övertaget, och sen finns det gott om stöd på nedsidan. Där 1361/1362 kommer först. Men som sagt, låt SPX visa vägen.

Intressant att omsättningen har kommit upp lite. Jag är rätt försiktig i att tolka det för hårt. Tror det är många som är sjukt skeptiska till framtiden och som gärna kliver av här med rädsla att se nya bottennivåer, samtidigt som det finns dem som anser att vi har lämnat det värst bakom oss och att det är rätt att köpa nu. High Conviction på bägge håll skapar volym.

Jag tror ändå att effekterna av en Duvvig FED är netto positivt, dvs

Duvvig FED – svag dollar – stark olja

Duvvig FED – svag dollar – vinster Amerikanska företag gör utomlands blir mer värda

Duvvig FED – svag dollar – Amerikanarna konsumerar mer inhemskt, och ger exporten bättre förutsättningar.

Duvvig FED – svag dollar – ingen press på Renminbin – Ingen Kina oro

Duvvig FED – låga räntor – ingen press på multiplarna

Duvvig FED – låg löneinflation – ingen press på vinstmarginaler som stigande löner innebär.

En Duvvig FED är egentligen bara negativt om FED är det pga negativ syn på Amerikansk ekonomi…. vilket de inte tycks vara.

En svag dollar är bra, men inte om den är FÖR svag, för då börjar de importera inflation.

En för duvvig FED sätter också press på ECB och de andra… vilket också skapar frustration.

Samtidigt vill det till att PMIs och New order, Surpriseindex mfl fortsätter upp då vi vill inte se fler nedgradering av tillväxten….

Jag hade gärna sett lite vårrally i Europa, ink Stockholm.

Samtidigt förstår jag att marknaden är orolig. Euron har potential att bli starkare! Stackars Draghi… no sleep!

Titta på nedre vänstra chartet. Jag tror inte ni förstår hur intressant det är. Vad innebär detta? Jo att den  relativa inbromsningen i Usa borde gjort dollarn signifikant mycket svagare. Eller Euron väsentligt starkare. Varför har inte detta hänt? Två anledningar. För det första så lanserade Draghi ett rätt maffigt paket som hindrade Euron att stärkas. För det andra, så räknar marknaden kallt med att US Pmi ska studsa upp från dagens låga nivåer. Man tror detta eftersom oljan studsat, dollarstyrkan har klingat av och tjäntesektorn e fortsatt stark. Det är bra skäl. Jag tror också Pmi/Ism ska studsa.

men tänk om de inte gör det! Vad händer då? Jo marknaden kommer börja tveka om Fed kommer höja i sommar…. Och vips kommer dollarförsvagningen att tillta. Dollarn kommer alltså att konvergera i chartet nedan. Detta är samma sak som att Euron kommer stärkas. Vem hatar det? Just det, Draghi. Så han kommer i så fall börja fila på mer stimulanser i höst.

Hur många svenskar förstår den här kopplingen, hur många vet ens vad PMI new order i usa är för nåt? Många som recenserar Ingves politik vet inte. Men analytiker på Riksbanken fattar. Ingves kommer få rapporter som visar att lyfter inte PMI i usa, så kommer kronan inom några månader att stå under 9kr mot Euron. Jag tror inte jag behöver repetera vad han tycker om det…. Poängen är att risken för räntesänkningar ökar.

US pmi är trots allt kopplat till oljan. Så tyvärr är det så att ett svagt oljepris kan tvinga Ingves att sänka.

Det tragikomiska är att de sk experterna där ute tror att kopplingen kommer vara svag olja=svag head line inflation=sänkt ränta. Tänk vad de missförstått allt. Ingves tittar ju inte ens på head line inflation.

Jaja, låt oss bara hoppas att oljan håller sig och PMI stiger under våren…. Det är ju ändå base case!

Trots att kunderna, Ryssland och Kina, inte är så muntra. Det är old news!

Nästa vecka tar jag påsklov…. inte bästa tajmingen med tanke på hur marknaden är 🙂

Fokus kommer rikta mot preliminära PMI siffror….. de får gärna andas optimism för att vi ska våga tro på konjunkturen framöver.

Trevlig helg!

Trodde att Yellens budskap igår, stark olja, stark Renminbi osv skulle ge mer gas idag än vad det gjort.

Visst, OMX tyngs av Handelsbankens utdelning. Men ändå.

JAG HAR INTE STOPPAT UR MIG ÄN, men om det ser ut som om vi kommer stänga under 1385 så gör jag det. Trist!!!

Inte för att jag är så negativ, utan mer för att köparna inte vill infinna sig, trots att marknaden inte är så överköpt längre och signalerna vi fått, samt att det säsongsmässigt borde vara starkare. Marknaden borde ligga över 1400 nu….

Stöd på nedsidan kryllar det av. VI har det förra stödet kring 1374, Fib38 1361. Så länge som de håller så kan vi nå 1450ish inom kort. Efter det kommer FIB50 1339 och 1325 stödet. Då börjar 1450target kännas mer avlägset i det korta perspektivet. Sen har vi såklart gap och februari low….. men jag var ju övertygad att vi skulle väsentligt högre innan vi EVENTUELLT skulle ner dit igen.

Jag tror fortfarande att 1450ish target kommer att uppnås under våren….. men Stoploss är till för att begränsa förluster. Därför är jag mer benägen att hoppa in och ur marknaden ofta.

Med fingret på säljknappen alltså….

Fed med fru Yellen i spetsen valde att lämna räntan oförändrad. Det var helt enligt förväntningarna. Men hon gav ett relativt duvaktigt budskap. Det var inte väntat. Marknaden tolkade det som positivt och SPX steg med 1%, räntorna föll och dollarn försvagades. De guidar samtidigt för två höjningar i år, från att i december legat på fyra. Dvs nu pekar de på höjning i sommar och i december. Dvs räntan kommer stiga från 0,25 till 0,75 i år…. Om Fed får bestämma.

Men vad har hänt egentligen? Vi backar bandet lite.

I december 15 höjde man för första gången på många år. Från noll till 0,25%. Marknaden blev rätt säker på att Fed tagit första steget i sin räntehöjar cykel, med 4 höjningar à 25 bp under 2016 som skulle ta räntan från 0 till 1,25% ett år senare. Motivet var hyfsad tillväxt, stark arbetsmarknad, troligtvis begynnande löneinflation och sedan en tid stabil dollar. Inte så ologiskt faktiskt! Men beslutet var mer politiskt än data dependent. Inflationen var låg, vilket inte var så konstigt med tanke på låg lönetakt och stark dollar.

Men marknaden prisar in framtiden…och deras nya politik fick konsekvenser.

Kina, eftersom de har peggat sin valuta mot dollarn så ärver de Feds penningpolitik. Kina var, och är, i ett läge där de behöver stimulera. Feds linje gick på tvären mot detta. I januari fick vi Kina frossa. Renminbin försvagades.

Olja. Visst supply är massivt. Särskilt med tanke på att Iran också börjar kränga sin olja. Men i grunden handlar det om att demand inte hängt med supply. ett Asien som bromsar in, vilket smittar storexportörerna Europa och Japan. Råvaror föll till följd av Kina, vilket försatte många länder i en svårare sits. tillväxten började revideras ner överallt. Gapet mellan utbud och efterfrågan ökade, oljan rasade. Ovanpå detta hade vi Feds politik som innebar en starkare dollar, dvs ännu svagare olja. Nu började även oljeeffektena göra sig påminda i Usa, och de var inte nådiga!

I grunden handlar det om svag tillväxt i världen. Där finns det tusen anledningar. Men Feds paradigmskifte i december blev löken på laxen, som till viss del direkt och indirekt triggade krisen i januari/februari.

Yellen fattar detta. Därför bytte hon fot, och blev duvig. Men också för hon kunde. Lönerna har inte tagit fart! Hade vi haft en lönetaket på 3%+. Fy fan vad jobbigt säger jag bara.

Men vänta, inflationssiffrorna har ju hoppat upp. Absolut. Men inte pga löner, utan dollar. Tittar man på dollarn YoY% så var den länge stark och gjorde att man på olika sätt importerade deflation. Nu i feb/mars klingade den av. Det gav effekt på YoY% inflationssiffrorna. Men givet att dollarn håller sig kring 1,10 +\- 10% så kommer inte dollarn att ha någon egentlig effekt framöver, åt endera håll. Nu är det helt upp till lönerna. Stigande löner kan tvinga henne att höja räntan även om hon inte vill. Stabila löner kan ge henne möjlighet att höja även om hon inte måste. Eller låta bli. Detta ska ställas mot läget i omvärlden, som till stor del är kopplat till hennes politik.

Det här känns som en jobbig moment 22 sits kanske någon tänker. Ja till viss del är det det. Jag tror Yellen hoppas att tillväxten tar fart i världen så oljans supply demand dynamik bättras på så mycket att även om hon tvingas höja räntan så är det underordnat supplydemand effekten.

Hon hoppas säkert också att Kinas ekonomi är så pass stark att den peggade valutan klarar en liten räntehöjning om det skulle behövas.

Så var inte situationen inför dagens möte!

Världen är helt enkelt för bräcklig för att hon ska höja till 1,25%. Nu ser det ut att bli 0,75%. Men det är inte säkert heller. Det beror på lönerna, I kombination med de globala tillväxtutsikterna.

Dollarn kan ju röra till det, men risken är liten. För att dollarn ska stärkas till under 1,00 eur/usd så krävs det att amerikansk tillväxt och löner tar ett rejält hopp upp under våren, alternativt att Kina hårdlandar och Europa går in i recession. Inte så troligt. För att dollarn ska försvagas till 1,20+ krävs att Europa och/eller Kina växlar upp ordentligt.. Inte heller så troligt. För att dollarn verkligen ska ge en inflatorisk effekt, och för att vi ska behöva kalkylera med den framöver så måste den dra minst till 1,20 eur/usd. Helst högre.

Nej det handlar om lönerna vs globala tillväxtprognoser framöver. Höjning i sommar är trolig just nu, men om vi slungas in i en ny januari/februari situation, ja då kommer även den skjutas på framtiden. Drar lönerna kraftigt under våren… ja då är en höjning väldigt trolig.

Tänk dig en matris med 4 rutor. På ena axeln har du (1) Stigande löner SAMT (2) Oförändrade löner. På andra axeln har du (3) Goda konjunkturutsikter globalt sett SAMT (4) Dåliga utsikter. 1+3 ger garanterad höjning. 2+4 ger ingen höjning. 1+4 samt 2+3 är knepigare då FED måste förhålla sig till nettoeffekten. Inför detta mötet hade vi en 2+4. Det var ett enkelt beslut!

Men det är inte så troligt, då Yellens duvighet stärker Renminbin, dvs oron för Kina minskar…. Och en svag dollar stärker oljan, vilket gör att dess negativa bieffekter också minskar. Detta är bra. De har ju båda varit Risk off faktorer.

Jag trodde marknaden skulle reagera negativt vid ett duvigt besked. Men det blev tvärtom. Det handlar om att hon ändå lyckades förmedla en bild av amerikansk ekonomi som stark och stabil…. Fast utan problem med stigande inflation. Det trodde marknaden på, samtidigt som de insåg att beskedet var bra för Kina och Olja. Bra för börs således. Jag trodde att beskedet skulle tolkas in som att hon var orolig för USA…. Men hon lyckades ducka den. Skickligt.

Just nu tror jag att hon hoppas på att PMIs världen över stärks på, surpriseindex bryter upp osv. Samtidigt som lönerna ändå håller sig hyfsat. Det skulle göra att våren blir angenäm makromässigt, samtidigt som hon kan möta en höjning i sommar mot bakgrund av en mer optimistisk tid än den vi haft nu…

Hur det blir vågar jag inte svara på…. Men jag tror datan kan överraska positivt ett tag till. Lönerna har jag ingen aning om. De indikatorer som finns har pekat på stigande löner i över ett år…. De har haft kroniskt fel. Till slut får de rätt, men när. Jag vet ej.

Men lönerna är viktiga, för det är egentligen den enda varaktiga resursen där det finns ett kapacitetstak. När de börjar stiga, då kommer kärninflationen förr eller senare.

De uppdaterade också Core PCE prognosen. 2016 är oförändrad, de tror fortfarande på 1,6%. Inte förrän 2018 tror de på 2,0%. Det betyder att de inte tror att lönerna kommer röra på sig nämnvärt. Detta är den stora jokern som kan ställa till det. Inte för att jag tror på FEDs prognoser, men låt säga att de har rätt. Då kan de höja till 0,75% i år. För att höja ytterligare 100 punkter under 2017… för at gå in i 2018 med en styrränta om 1,75%. Dvs för att möta inflationsmålet om 2% med en ganska balanserad penningpolitik…. intressant tycker jag! Troligt? Njae, FED och centralbanker har nästan aldrig rätt.

Dagens besked borde stärka Renminbin, och då brukar Asien gå starkt. 1450ish target ligger kvar, med SL på 1385.

Lönerna har inte dragit, så inget tvingade henne att höja ikväll. Men hon lyckades låta duvaktig, utan att skapa oro. Jag är imponerad. Nästa gång är det kanske inte lika enkelt!

Trevlig kväll!

ps. Ur ett Svenskt perspektiv undrar man ju hur det här påverkar Sverige och Riksbanken. Svaret handlar om hur det påverkar ECB. Om realränte spreaden drar för mycket mellan USA och Europa (dvs US2yrs minus core inflation 2016 – samma för Europa)  så kommer Euron stärkas. Stärks den för mycket, så måste Draghi agera…. igen. Sen i nästa steg måste du göra samma sak mellan Sverige och Europa, vilket kan tvinga Ingves att agera…. igen. Men om du vill göra det enkelt för dig. Så länge som Euron inte ser ut att gå under 9kr…. då har inte Ingves kniven mot strupen.

ds.

Debatten kring indexfonder vs Aktivt förvaltade fonder har pågått med hög verkshöjd ett tag. Även kritik mot räntefonder som tar för bra betalt i dagens lågräntemiljö har fått sitt välförtjänta ris. Hedgefonder brukar också från tid till annan, främst i institutionella kretsar, få sig en känga för såväl svag avkastning och höga avgifter. Strukturerade produkter har fått mycket välförtjänt ris för sina avgifter och kunderna blev lovade högt, med fick ganska lågt. Men en kategori flyger näst intill under radarn och populariteten är extremt hög och har så varit en tid!

Det är kategorin BLANDFONDER, eller Strategifonder, Allokeringsfonder och Multiassetfonder som de kallas ibland. Ja kärt barn har många namn.

Faktum är att den här kategorin har varit en riktigt Blockbuster säljare de senaste åren. Det är faktiskt en av få fondkategorier som fått massiva nettoinflöden.

Förklaringarna till detta är både många och logiska:

Skäl ur ett kundperspektiv:

1, Aktie- och fondintresset har falnat sedan Lehman. Allt-i-ett-produkter känns som ett attraktivt perspektiv för många. Särskilt för de oinsatta och ointresserade.

2, Folk har blivit äldre och vill ha bredare och försiktigare produkter, som de faktiskt är eftersom de inte är renodlade aktieprodukter.

3, Det finns oftast en rådgivare kopplad till din tjänstepension, och han har sålt in fördelarna med att kombinera räntor och aktier, och att allokera mellan dem utifrån din riskprofil och marknadsförutsättningarna. Rådgivaren har inga incitament att du ska ta hög risk. Han får ingen större bonus. Han vill behålla dig som kund.

4, Fondernas avkastning är knepig för vanligt folk att utvärdera. Dvs om du inte kan göra analysen att en produkt är dålig, så är det större risk att du litar på säljaren och köper den. Andra produkter är enklare att utvärdera.

Från Säljsidan är det också logiskt:

1, Kunderna gillar dem. Pitchen är enkel och funkar

2, PPM säljare har kört stenhårt på folks dålig samvete och haft Call centers som gått varma

3, Din tjänstepension ligger hos någon, vars rådgivare vill ge dig en enkel produkt där han slipper hålla koll. Han är mest intresserad av att dra in nya kunder, inte serva gamla.

4, AVGIFTERNA är skyhöga.

Ta kategorin Blandfonder SEK – Försiktig hos Morningstar. Snittkostnaden för fonder i den här kategorin ligger på 1,15%. De har i snitt 25% aktier. Om en aktivt förvaltad aktiefond tar 1,35%. Då är den implicita förvaltningskostnaden för ditt ränteben 1,08%. Det är mycket för en räntefond. I kategorin Aggressiv är den implicita avgiften för räntebenet 1,83%. Se nedan Ex:

1,35% Snitt Avg Aktivt förvaltad Global fond, 100% aktier

Blandfond Andel aktier Andel Räntor Snitt F-Avgift Implicit Avgift för ränteförvaltningen
Aggressiv 75% 25% 1,47% 1,83%
Balanserad 50% 50% 1,37% 1,39%
Försiktig 25% 75% 1,15% 1,08%

Man kan också vända på resonemanget och säga att snittkostnaden för en räntefond ligger på 0,50%. Vad ligger den implicita avgiften för aktiebenet då? Se nedan

0,50% Snitt Avg Räntefond, kategorierna SEK Företag, Långa samt Korta.

Blandfond Andel aktier Andel Räntor Snitt F-Avgift Implicit Avgift för aktieförvaltningen
Aggressiv 75% 25% 1,47% 1,79%
Balanserad 50% 50% 1,37% 2,24%
Försiktig 25% 75% 1,15% 3,10%

3,10% betalar du för aktieförvaltningen i den genomsnittliga blandfonden med försiktig inriktning.

Höga avgifter är ju mumma för säljarna. Om du byggde din egen blandfond, dvs köpte en aktiefond och en räntefond, så hade du aldrig accepterat den här typen av avgifter för de underliggande fonderna.

Men säljarna har svar på detta, om det mot förmodan förs på tal. De säger att du betalar för allokering mellan tillgångsslagen. Dvs de viktar ner aktier när de går dåligt, och tvärtom. Det borde ju vara värt en hel del!!!

De har lyckats med införsäljningen. Frågan är om de har lyckats med förvaltningen? Jag har tittat på det.

I Morningstar kategorin Blandfonder-SEK finns 249 fonder. Jag har sorterat bort dem som har en historik som är kortare än ETT ÅR. Jag har även sorterat bort utländska fonder, då de inte är förstahandsvalet för de flesta (de ut dessutom ganska få, det är mest Fidelity och Falcon). Kvar finns 204 fonder med en jävla massa pengar under förvaltning, pengar som dessutom har vuxit snabbare än någon annan fondkategori i Sverige de senaste åren.

Men hur utvärderar man dem på ett korrekt sätt? Först funderade jag på att utvärdera dem mot Index. Det hade varit det mest korrekta. Men för många blir det knepigt med ränteindex osv. Vad ska man investera i för att råda bot på en dålig fond istället. Men så slog det mig, AP7!!! AP7 erbjuder två fonder, AP7 Aktie och AP7 Ränta. De här bägge är ju default alternativen på PPM för den som inte vill göra något externt val. PPM säljarnas fonder borde ju vara minst lika bra (eller dåliga) som en kombination av AP7 fonder för att ha något existensberättigande.

Din tjänstepension då? Vare sig banken eller Söderberg och Partners erbjuder AP7 produkter. Men borde du inte kunna kräva av dem, även där, att deras förvaltning borde vara i nivå eller bättre än AP7? Det tycker jag låter rätt rimligt.

Hur har jag gjort då?

Jag har tittat på 1 och 3 år. 3 år är såklart bättre, men många fonder har inte så lång historik.

AP7 Aktie fond har avkastat -7,8% senaste året. Standardavvikelsen har under samma period legat på 20,7%. Senaste 3 åren har fonden avkastat 64,4% till 15,7% standardavvikelse.

AP7 Ränta har avkastat 0,7% senaste året till 0,5% standardavvikelse. Senaste 3 åren har den gett 6% avkastning till 0,8% standardavvikelse.

(Innan vi går vidare kanske nån tänker, ”men Ap7 Aktie är ju belånad. Javisst, men det är ingen gratis lunch. Om en vanlig fond har 10% avkastning till 10% Vol över en period, så kommer en likadan fond med 150% belåning, att ha 15% avkastning och 15% Standaravvikelse (Risk) över samma period.”

Vi går vidare. Jag har utgått från Fondernas Standardavvikelse.

Ta AMF Balansfond. Den har senaste året avkastat -3,8% till en standardavvikelse på 10,5%. Då har jag tänkt så här. Vilka vikter skulle jag haft i AP7 Aktie och AP7 Ränta för att min portfölj skulle uppvisat samma standardavvikelse som AMF Balans?

Det visar sig om jag hade haft 49,5% AP7 Aktie och 50,5 AP7 Ränta så hade min standardavvikelse hamnat på 10,5. Dvs exakt samma som AMF Balans. (0,495X20,7% + 0,505X0,5% = 10,5%). Det är såklart inte en slump att AMF Balansfond, som har en 50/50 fördelning mellan aktier och räntor, rimmar rätt väl med att ta en 50/50 position i AP7 fonderna.

Nu när jag vet vilken fördelning jag skulle haft mellan AP7 fonderna för att skapa en portfölj med exakt samma riskprofil så kan jag börja jämföra avkastningen. Ovan fördelning av AP7 fonderna hade resulterat i en avkastning på -3,5% senaste året. Eftersom AMF Balans gått ner med -3,8% förra året, så hade det varit smartare, med 0,3% faktiskt, att sitta på en mix av AP7 fonderna ÄN AMF Balans. Man hade ju hoppats att 1, AMF valde lite bättre aktier och lite bättre räntepapper än AP7 och 2, att de gjorde viss allokering mellan räntor och aktier, och på så vis skapade en meravkastning. Men icke. Äpplen och Äpplen, så gick de 0,3% sämre än AP7 med exakt samma risktagande. Basta. För de fonder som har 3 år på nacken gjorde jag likadant. Sen gjorde jag det för alla 204 fonderna.

Resultatet ser ni nedan. Uträkningarna har jag klippt bort. I första kolumn ser ni fonderna, de står i bokstavsordning. I den andra kolumn står den Riskjusterade Över/Underavkastningen på 1 år. Sista kolumnen är samma fast på 3 år.

De som är markerade med grönt är Bra, dvs de har varit bättre än att sitta på en kombination av AP7 fonderna som exakt motsvarar fonden. Gult är OK, dvs det har inte varit någon större skillnad, och RÖTT är klart sämre.

Du är en Sucker om du suttit på en rödmarkerad fond. Den rödmarkerade förvaltaren har tagit ut för höga avgifter OCH/ELLER förvaltat kapitalet på ett dåligt sätt. Tyvärr!

Har du någon av nedan fonder i ditt pensionssparande kanske?

Ja ni ser säkert det uppenbara. Resultatet är katastrofalt. Av 204 fonder så är det 23 fonder som på ett eller annat sätt uppvisar ett hyfsat resultat. Det motsvarar 11% av fonderna. 181 fonder, eller 89%, har ett sämre resultat än  om du tagit samma risk, dvs positionerat dig på samma sätt, i de bägge AP7 fonderna. Det gör nästan ont i mig så nedslående som resultatet är.

Men om vi ska kora en vinnare så får det bli Sensor Sverige Select. På andraplats Carnegie Strategy, och på delad bronsplats SEB Generationsfonder och Nordea Stabil.

Innan vi kastar oss över PPM säljarna och sliter dem i stycket för de omoraliska jävlarna dem är då de 1, utnyttjar folks okunskap och dåliga samvete för sitt pensionssparande 2, tar ut höga avgifter och 3, har ett svagt förvaltningsresultat, så vill jag bara klargöra en sak.

BANKERNA och de mer Seriösa fondbolagen, är INTE bättre. Bland fonderna som säljs av PPM säljarna är 97% av fonderna riktigt dåliga. Bland övriga, dvs banker & Co, ligger motsvarande på 85%. För mig är det bara olika grader i helvetet!!!!!

Men det finns fondförvaltare som gör ett bra jobb. Dem förtjänar all cred.

Överavkastning på 1 och 3 år uppvisar följande:

Sensor Sverige Select – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Nordea Stabil – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%
Carnegie Strategy – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Carnegie Strategifond – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
SEB Världenfond – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
SEB Generationsfond 50-tal – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%
SEB Generationsfond 60-tal – Aggressiv, dvs aktier ca 75%, räntor 25%
SEB Generationsfond 70-tal -Aggressiv, dvs aktier ca 75%, räntor 25%

Låt mig påpeka att fondtypen som anges till höger inte behöver vara deras egen officiella, eller Morningstar, utan den utgår från den faktiska risknivå de haft senaste 1 och 3 åren.

En avkastning som är i linje med Ap7, dvs med OKEJ avkastning, uppvisar:

IKC Sverige Flexibel –  Aggressiv, dvs aktier ca 75%, räntor 25%
Calgus – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Nordea Generationsfond 40-tal – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%
SEB Trygg Placeringsfond – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%
SPP Generation 40-tal – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%

Har du haft, eller har någon av ovan fonder så kan du skatta dig lycklig. Du tillhör en minoritet.

Sen finns det dem fonderna som uppvisar GOD riskjusterad avkastning på 1år, men de har ingen 3 års historik. Jag tycker det är för tidigt för att avgöra om de verkligen är bra eller ej, men de kan vara värda att följa.

De är:

Enter Pension A – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Enter Pension B – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Nordea Stable Return HB – Försiktig, dvs aktier ca 25%, räntor 75%
Ålandsbanken Premium 50 – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Aktie-Ansvar Saxxum Aktiv – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Lannebo Pension – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%

Det finns även de fonderna som gått OK på ett års sikt, som är värda att nämnas, då de kan vara värda att följas:

Danske Invest Horisont Pension 2020 – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50%
Danske Invest Horisont Pension 2040 – Aggressiv, dvs aktier ca 75%, räntor 25%
Danske Invest Horisont Pension 2030 – Aggressiv, dvs aktier ca 75%, räntor 25%
Solidar Fonder Flex 70 B – Balanserad, dvs aktier 50% räntor 50% (Solidar Fonder Flex 70 A har faktiskt gått bättre senaste året, men då den har funnits i 3 år,  med svag avkastning, så kvalar den inte in. )

Många av de här fonderna har 4 och 5 stjärnor i Morningstar. Det är ingen slump. De gör ett bra jobb. Men det finns många andra fonder, särskilt bland dem med 4stjärnor, som man kan tro gör ett bra jobb. Det gör dem inte!!!! De får 4 stjärnor för de är bättre än snittet. Men eftersom snittet är så jävla dåligt så betyder det inte att fonderna för den saken skull är bra. De är bara mindre dåliga!

Vad som också är intressant att SNITT Underavkastningen senaste 12 månaderna för SAMTLIGA Fonder ligger på 2,0%. På 3 år ligger SnittUnderavkastningen på 9,3%. Tittar man på MEDIAN så ligger det på -1,9% samt -8,0%. Min tolkning av detta är att det är de högre avgifterna, relativt AP7 fonderna, som framförallt äter upp avkastningen. Medan förvaltningsresultatet är i linje, eller knappt sämre, med vad AP7 fonderna presterar.

Jag noterar också att bland 1 års resultatet så är det 68% av fonderna som uppvisar ett svagt resultat. Bland de med 3 års historik är det hela 92% av fonderna som uppvisar ett relativt svagt resultat. Det finns två troliga förklaringar. Dels att en fond kan ha tur ett år, men på längre sikt klarar de inte att hålla uppe den riskjusterade avkastningen. Det gäller nog en hel del fonder. Men det finns också ett gäng nystartade fonder, som saknar 3 års historik, som gör ett bra jobb då duktiga förvaltare lockats till en fondkategori som växer och säljer bra. Det ska bli intressant att se om nystartade fonder levererar bättre i framtiden.

Men för att vara övertydlig. Det finns alltså fonder som uppvisat en UNDERavkastning på 25% eller mer senaste 3 åren. Säg att du haft den fonden i din tjänstepension senaste 3 åren. Säg att din tjänstepension är värd 1mkr idag. Om du istället valt en kombination av AP7 fonderna som legat på exakt samma risknivå och är fullt jämförbar, då hade din portfölj varit värd 1,3mkr. Äpplen och Äpplen! Det är ca 100,000kr om året. Säg att du sparar i 20 år. Det blir mycket pengar. I ren avbränning på avgifter och dålig förvaltning. Det är fan tragiskt!

Därför bör du göra något åt det. NU!

Så här gör du med ditt PPM sparande:

1, Logga in hos PPM och kolla vilken fond du har.
2. Är det inte någon av ovan okejade fonder, SÄLJ DEN
3, Köp AP7 fonderna, de har även Generationspaket, så du hamnar rätt på risken. Är du osäker på din risknivå, så finns det hjälp på PPM hemsida. Du kan även gå in på Morningstar.se och kolla vilken risknivå din fond har idag och välj motsvarande AP7 paket. Du kan såklart även välja någon av ovan Okejade fonder.

Så här gör du med ditt Tjänstepensionsspar:

1, Kolla om din fond/er finns med bland ovan. Finns den i rött så måste du göra något åt det. Finns lite olika alternativ

2a. Kopiera länken till den här artikel, och skicka den till din rådgivare. ”Gör något åt det, du får en Chans, jag vet var du bor”

2b, Välj en ny blandfond som de har i sitt utbud, och som är Ok enligt ovan, med rätt riskprofil

2c, Be rådgivaren att ta fram 100% Aktiefonder (Antingen Globala eller med Svenska aktier, vad man väljer är en smaksak) i deras utbud som de gillar. Ditt krav: Minst 4 stjärnor i Morningstar. Max 1,5% förvaltningsavgift. Gör samma sak på räntesidan, fast med max 0,5% avgift. Kombinera de bägge fonderna så du når rätt risknivå.

Gå sen in en gång i halvåret, för att kolla om vikterna glider isär. Dvs om du valt 50/50 allokering, återställ den om den nåt 60/40 alt 40/60.

Det komiska är att det är ganska lätt att hitta rena aktiefonder eller räntefonder med ett starkt förvaltningsresultat. Men att hitta fonder som framgångsrikt kombinerar detta, dvs Blandfonder, är nästintill omöjligt. Eller det går 9 dåliga på 1 bra.

Detta är inte Rocket Science!!!

Skicka nu vidare den här länken till alla som ni känner och som bryr sig om sin pension. Alla har rätt att känna till detta!!!!!

Sen är det klart att vissa av de här skitfonderna, kommer att vara stjärnor i framtiden. MEN det är skitsamma då de har 1, missbrukat ditt förtroende senaste 3 åren redan och 2, de stjärnorna kommer vara väldigt få sett till totalen, och det är omöjligt att förutspå vilka de är!!!

Någon kanske tänker att 3 år är en väldigt kort mätperiod. Sant ska man utvärdera fonder så bör man ha 10 år med samma förvaltare och samma underliggande förvaltningsstrategi. Dessvärre är inte det tillämpbart här. Men jag kan också tänka så här. Om du som förvaltare skapar en riskjusterad underavkastning på 20% de senaste tre åren…. dels pga höga avgifter och dels pga dålig förvaltning. Vad är egentligen sannolikheten att du ska vara en fond i nivå med Carnegie Strategi fond om några år. Oddsen är jävligt dåliga rent ut sagt. Visst, har du underpresterat med 5% senaste åren… vilket är dåligt det också då du borde valt en mix av AP7 fonderna…. så finns det ändå en chans att din förvaltningsstil ska börja betala sig längre fram. Men många fonder är liksom dömda…. trots den korta perioden vi talar om.

Man kan också fråga sig varför drygt 90% av fonderna är så dåliga? För det första handlar det om avgifterna. Hade man satt avgifterna till NOLL, så hade siffran kanske sjunkit till 70%. Men det är också högt. Varför? Jo för att det här med att förvalta pengar, och göra det smartare än alla andra, är svårt. För det första är det lite av ett nollsummespel, dvs alla kan inte vara vinnare. Det måste i princip finnas lika många förlorare som vinnare. Men det är svårt. Det är så många där ute i marknaden som gör sitt yttersta, som anstränger sig för att skapa avkastning, men samtidigt kan inte alla lyckas. Det blir en hyfsat konkurrensutsatt marknad om man säger så! Det är lite som att säga till en forward i Division 1, ”Jo jag har sett ett antal matcher med Zlatan, och han verkar ha fattat hur man ska göra. Kan inte du försöka lira mer som honom. Det ser ju så lätt ut!” 🙂

Om du tillhör den lata kategorin människor, som trots vetskapen om din dåliga portfölj, trots allt inte gör nåt. Då är du faktiskt värre än förvaltarna själva, och har försakat din rätt att klaga…. bara så att du vet!!!

Ha en trevlig dag… om det nu går!!! Sorry!

ps. Fler vet vad vi vet…

https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2016/04/13/samst-ppm-facit-hos-forvaltarna.html

ds.

Vindarna har vänt och optimismen är här…

Oljan är stark och man är inte lika orolig för komplikationerna.

Kina oron är som bortblåst, det blir ingen hårdlandning.

De globala recessions risken känns låg, ledande makro har vänt upp och centralbanker stimulerar.

Nästan alla är glada jämfört med för en månad sen. Är det inte ironiskt!

Spontant tänker jag, när alla var sura så var det köpläge, om alla är glada så måste det vara… just det, säljläge.

Jag tror vi toppar ur kring 1450ish, det är target. Även om jag tekniskt kan se nivåer ända upp mot 1,480. Tekniskt hoppar jag av på target!

Fundamentalt kan jag fortfarande räkna hem 1550-1650 nivåer så den får ligga kvar.

FED sammanträder onsdag kväll. Ingen räknar med höjning. I sommar är sannolikheten för en höjning, om man ser till FedFundsrate, uppe på ca 50%.

Om FED inte höjer på onsdag så blir jag inte förvånad. De kan alltid säga att lönerna inte tagit fart, att det är YoY dollar effekter som temporärt påverkar inflationen, och omvärlden och oljan ser fortsatt fragil ut.

Om de höjer på onsdag blir jag inte heller förvånad. De kan säga att det är i linje med den långsiktiga utvecklingen. Att de känner sig konfortabla med jobbskapande och underliggande tillväxt i ekonomin. Att riskerna som blossat upp i januari/februari är gamla risker, som de noga följer, men som hittills inte ”de railat” amerikansk ekonomi och troligtvis inte gör det nu heller.

Men kniven på strupen, om jag måste välja en… så väljer jag icke höjning, och det är för att marknaden säger att det inte blir det. Marknaden brukar ha rätt 🙂

I förra veckan hade vi data från Kina,

CPI kom in på 2,3%YoY mot väntat 1,8 och fg 1,8.. gäsp
PPI kom in på -4,9YoY mot väntat -4,9 och fg -5,3… gäsp

Nya lån kom in på 727mdr mot väntat 1200 och fg 2,510… nyår och svår prognostiserat

M2 kom in på 13,3 mot väntat 13,7 och fg 14,0.. helt ok

Industriproduktion kom in på 5,4 mot väntat 5,6 och fg 6,1… gäsp
Retail kom in på 10,2 mot väntat 11,0 och fg 10,7… gäsp
FAI kom in på 10,2 mot väntat 9,3 och fg 10,0.. gäsp

Totalt sett kan man säga… MER AV SAMMA… Kina kör på ett sätt som reflekterar den tillväxt som varit på sistone… ingen hårdlandning i sikte. Renminbi var stabil, vilket är beviset på att så är fallet!

Fokus på Yellen på onsdag…. 1450ish är målet, ska bara stänga gapet på 1419 först…. sen kör vi!

ps. Det stör mig lite att guldet håller uppe så pass väl. Det är ingen äkta Risk on miljö förrän marknaden dumpar guldet. En stängning under 1,200 hade varit en fin risk on signal…. där är vi inte ännu ds.

ps. Läste om skattesmitarna som kommit för lindrigt undan. Två aspekter slog mig.

1, skattesmitare? Jag gissar att många av de här personerna faktiskt i absoluta termer har betalat mer i skatt än genomsnittssvensken. Spelar det ingen roll?

2, det var framförallt under 80- och 90talet det var poppis att flytta ut pengar. Då hade vi också ett skattetryck på förmögna, som saknade rim och reson. Är det någon som kommer ihåg när Astrid  Lindgren betalade över 100% i skatt? Hur skurkaktigt var det att smita från det? Tvärtom skäms jag över vår finanspolitik från den tiden.

Jag tycker skattemyndigheten gör helt rätt idag!

Ds