Kortsikt's Blog

Med anledning av min och Freddes diskussion

Förklaring efterlyses!

Så har jag räknat lite på vad jag anser är rimligt.

Två varianter, ett där låntagaren är en person, och ett där dem är två som lånar.

Antaganden:

Maxtak är 6ggr årlig bruttolån.
Räknat med en rimlig slant att leva på varje månad. Räntan ska kunna gå upp utan att man måsta äta nudlar
5% kalkylränta
Rätt lån, således ingen amortering. (sen kanske folk gör det ändå som en sätt att spara)
Har inte blandat in ränteavdrag

Det enda sätt att öka låneutrymmet är att öka EK och/eller Lönen. Bra va!

Vad tycker ni? För högt eller lågt? Ligger bankerna högre eller lägre? Andel av alla låntagare som ligger inom limiterna, 99% eller 69%?

Hur kan var femte låntagare säga så här, om bankerna är så restriktiva i sin utlåning.

http://www.privataaffarer.se/bostad/sa-manga-skulle-inte-klara-av-normal-boranta-811900

Är det KALP beloppet som är orealistiskt?

4,5% boränta, innebär 3,5% Stibor. Jag gissar att det innebär en styrränta på ca 3%. Då ska alltså inflationen vara en bit över 2%. Rimligt? Ja om man tror att Europa och övriga världen repar sig och återgår till nån form av klassisk högkonjunktur samtidit som FED och senare ECB lägger sig i en räntehöjarcykel…. ja då är det inte omöjligt.

Men stora frågan är, hur har banken räknat?

Kan någon vänligt sinnad och intelligent person redogöra för bankens kalkyl i siffror,

Ta gärna två exempel, ett hushåll med en samlad inkomst på 70,000kr/mån före skatt, och ett hushåll med 120,000kr/mån före skatt.

Min gissning är att bankerna inte är så restriktiva om man skulle få verkliga siffror.

Problemet är inte dagens låga räntor. Problemet är att bankerna har för vidlyftiga lånelöften och lånar ut för mycket.

Lösningen på dagens problem hade varit om bankerna lånat ut mindre, och sen skulle hushållen haft en fair bolåneränta på Upplåning + 100 punkter, dvs ca 0,75%.

Men det kanske är önsketänkande. Varför? Jo för att det hade gynnat alla utom bankerna!

Verkar inte bara vara jag som är skeptisk till amorteringskravet

http://www.di.se/artiklar/2015/10/27/inte-bara-kammarratten-som-ger-regeringen-baklaxa/

Jag säger så här: bättre att låna rätt belopp och sen är det valfritt att amortera, än att låna för mycket och tvingas till att amortera. Amorteringstakten är ändå så låg att det kommer inte rädda vare sig de överbelånade hushållen eller svensk ekonomi den dagen räntorna drar.

Sen om den dagen kommer när alla har rätt storlek på sina lån…

Låt oss tala om sundheten i att spara regelbundet, och där amortering ska ses som ett sunt sparande till en högre ränta än den som erbjuds på bankkontot.

De flesta vet nog var jag står!

Men jag konstaterar följande:

1, Det är dumt att rycka pengar ur folks plånböcker när konjunkturen inte är tillräckligt stark och det inte finns någon löneinflation att tala om. Det skadar bara de med tajtast marginaler, dvs låginkomsttagarna… och det slår mot folks vilja att konsumera, ELLER amortera.

2, De rika gynnas mest då de har störst lån? Tja de betalar också garanterat högst skatter på kapitalvinster från ränteinkomster, reavinster fr aktier mm. Om ränteavdraget är så jävla fel, så måste ju skatt på ränteinkomster också vara lika fel… ELLER

3, Om vi vill ta bort ränteavdraget för att få folk att låna mindre, så finns det bättre sätt. Det är tveksamt om kopplingen finns då bankerna när de beviljar lånelöfte aldrig bakar in ränteavdraget i kalkylen. Det är alltså tveksamt om ränteavdraget driver priser om det inte har haft någon påverkan på lånets storlek. Undersökningar visar också att nya låntagare inte räknar med ränteavdraget när de kalkylerar på sitt bostadsköp. Folk är rationellare än man tror. Reglera lånelöftesprinciperna så att storleken på lånet inte alls styrs av ränta, avdrag eller nåt annat.

4, Ränteavdraget är inte så stort idag. När räntan stod 5%, då var ränteavdraget 30%X5=1,5% av lånet. Idag är det 1,5%X30=0,5%. Det är förvisso ett skäl att fasa ut det just nu, dvs när det påverkar minst.

5, Ränteavdraget handlar ju inte om att folk får pengar, utan att de får betala lite mindre. Men visst, nettokostnaden blir lägre så visst är det positivt.

Såg ni att Kina sänker räntan och sänker k-kraven på bankerna…. det kommer gillas av marknaden!

http://www.di.se/artiklar/2015/10/23/kina-sanker-styrrantan/

I förmiddags kom även lite prel PMI. EMU Mfg PMI kom in på 52,0 mot 51,7 väntat och fg 52,0. För Servicenäringen kom den in på 54,2 mot 53,5 och fg 52,0. STARKT. Mfg PMI i Tyskland kom in på 51,6 mot 51,7 väntat och fg 52,3. lite klenare men på en hyfsad nivå. USA prel PMI kom in på 54,0 mot 52,7 väntat och fg 53,1… jag kan riktigt se hur surpriseindex drar tjohoooo

Börsen är överköpt, SPX har ett gap att fylla, men visst kan det fortsätta. OMX målnivå sätter jag till 1,540-1,550…. sen om vi når dit nu, eller först rekyl vet jag ej. Marknaden har varit lurig sedan i somras. Så fort det känns bra i magen skulle man sålt. Så fort det känns dåligt skulle man köpt. Jag står fortfarande utanför…. vilket kanske är fel (man kom ju in rätt på 1,380 men stoppade dessvärre ur sig)… men ska detta vidare måste SPX förr eller senare ner och hämta kraft och troligtvis täppa sitt gap. Det har den inte gjort ännu!!!!

Trevlig helg!

Fler och fler Investment banker börjar tro på stark börs kommande 6 månader. Varför?

1. Värderingarna har kommit ner sedan april 15. Vinstestimaten 16 har inte förändrats radikalt. Det är inte billigt, men det är mindre dyrt!

2. FED kommer inte höja räntan, åtminstone inte innan mars16

3. Pessimismen kring Kina är solid, de kommer tvärtom överraska positivt framöver RELATIVT förväntningarna.. många indikatorer som M1 och Fastighetsindex har studsat

4. Säsongsmässig svag period april-okt… säsongsmässigt stark okt-april

5. Förlängda stimulanser av ECB

6. Surpriseindex ser ut att studsa från låga nivåer

7. Taktiska indikatorer som flöden och positioner, bull minus bear osv… pekar på djup pessimism

Det är inte omöjligt faktiskt!

Rent tekniskt så drar CreditSuisse paralleller med 2011 när de tittar på SPX. Dvs vi kanske ska ner en runda och samla kraft. Typ täppa gapet på 1951…. och sen drar vi vidare 🙂

Det skulle kunna innebära att OMX kan droppa till 1,400ish och sen är det party time…

Time will tell!

Man talar gärna om hur extrema räntorna är idag.

Men tittar man ex 10 resp 20 år tillbaks i tiden så verkar de inte vara det.

Den korta 3m statsskuldväxeln förhåller sig till Riksbankens styrränta på ungefär samma nivå.

Stibor, som alltså är vad bankerna lånar till varandra, och som ligger till grund för de korta bostadslånen förhåller sig rätt normalt till växeln med samma löptid.

Tittar man på långa papper, ex 5åriga Statsobligationen så diffar inte den heller så mycket. Komihåg att den kan spreada isär ordentligt mot korta papper om konjunktur- och inflationsförväntningarna förändras. Men den verkar vara rätt normal.

Slutligen den långa bostadsupplåningen verkar inte heller vara onormal.

Vad är det som är extremt då?

Tja Riksbanken förhåller sig till inflationen och förväntningarna om hur den ska utvecklas.

Tittar man på olika inflationsmått, där inget egentligen är helt normalt så var penningpolitiken inte lika expansiv för 10 år sedan, trots att inflationen då låg 1, under målet och 2, inflationen var inte så värst mycket högre än idag. Att vi tvingas vara så expansiva idag har nog att göra med att ECB är det, och ECB skyller i sin tur på Boj och FED.

För 20 år sedan låg inflationen över ¨målet och vi bedrev en KRAFTIGT bromsande penningpolitik för att få ner inflationen. Vilket med facit i hand vi lyckades med.

Så vad är extremt idag?

Tja inflationsnivån på mellan 0-1% är lågt ur ett historiskt perspektiv. Men det är inte extremt.

Det som är rätt extremt är den expansiva penningpolitiken, dvs nivån på realräntorna. Dvs att räntorna är negativa. Det är extremt. Men det finns ett syfte som vi skrivit om tusen gånger.

Det som egentligen var extremt, det var för 10 år sedan. Då låg inflationen också UNDER målet. Men RB valde ändå att ligga på en ränta som gjorde att realräntorna var positiva. Dvs trots att vi låg under målet, så låg ändå RB med en bromsande penningpolitik. Det verkar ju lite konstigt. Visst, inflationen bottnade redan tidigt 2004 och var på väg upp, så de noterade kanske trenden. Så helt fel var det ju inte. Sen under 2007 så skulle inflationen ta sig över 2%, och sen bedrev de en klart inflationsbekämpande politik fram till Lehman, då alla räntor nollades världen över. Men helt klart var att man hade en mer hökaktig syn idag. Det förklaras såklart av att Europa och global penningpolitik ser annorlunda ut idag. så det är inte Ingves eget påhitt.

Men jag vill bara att alla ska veta att räntenivåerna där ute inte på nåt sätt är extrema utan förhåller sig till Styrräntan på ett hyfsat normalt sätt.

Sen att styrräntan måste höjas kraftigt OM och NÄR inflationen hoppar upp, och det lär få alla andra räntorna att ta ett lika rejält kliv uppåt…. det är en annan femma.

Störta hotet mot västvärlden är hög inflation, tätt följd av djup lågkonjunktur. Fast där det är samma sak, då hög inflation och höga räntor troligtvis för med sig djup lågkonjunktur.

Med hög inflation menar jag 3%+. Risken att vi ska få det är dock extremt liten sett på nåt års sikt.

Jag blir också lite full i skratt när jag ser tillbaks på 1995. Nu satt jag i skolbänken då så jag vet inte riktigt hur diskussionen gick… men då har vi alltså en inflation som var strax över målet om 2%. Det måste ha stört RB något så vansinnigt mycket då man valde att ligga på en styrränta om nästan 9%. Dvs man körde realräntor om +6%. Snacka om åtstramande penningpolitik. Var det ingen som sa då, i likhet med idag, att 2% målet är fel. ”Höj målet till 3%, så vips ser allt bra ut, och vi kan köra en mer balanserad p-politik, och därmed sänka räntorna från 9% till 3% (3-3=0). Lika extrem RB är idag, var man ju minst sagt även då.

Nu var det ju inte så enkelt. Kronkursen spelade in, och arvet av fast växelkurs.

I början av 80 talet stod kronan i 4kr mot dollarn. Sen till -88 försvagades den till 10kr. Sen mellan 85-92 stärktes den till 5kr. Sen gick vi över till flytande växelkurs. Då försvagades den till 8,50kr på ett år. Sen var det dags att bedriva en politik som stärkte den, vilket den gör med höga realräntor, varpå den försvagades till 6,50 fram till 1995. Sen från 1995 så lättade inflationen, vi sänkte räntorna kraftigt och kronan försvagades till 11 kr 2001. Sen blev det kronförstärkning igen mot 6,50 till 2004.

Rejäla svängningar, och som en liten öppen ekonomi med hög andel export så är vår tillväxt och välmående i högsta grad beroende av växelkursen, som i sin tur sätter sin prägel på inflation och penningpolitik. Så har det alltid varit.

Egentligen hade det varit bättre att titta på D-marken men den har vi inte längre.

Över tid så måste Sveriges valuta vara 1, stabil mot sina handelspartners och 2, någorlunda fair värderad mot sina handelspartners. Den främsta handelspartnern är NOK och EUR. Eftersom Norges centralbank sneglar på ECB, så är det främst mot Euron vi måste vara stabil och korrekt värderad. Därför kan man tycka en massa om Ingves agerande, men kom ihåg att hans jobb till stor del är styrt av ECB agerande. Hacka mindre på Ingves och mer på Draghi om du tycker nåt är fel. Du vill inte att Ingves går på tvärs mot Draghi. Gör vi det kommer det kosta jobb och välstånd in the bitter end. Detta fattar kanske inte alla?

Ja då var det många som sa igår när man konstaterade hur mycket pengar bankerna tjänar. I vanlig ordning.

En och annan gav en liten mer nyanserad bild, och sa att det trots allt är bra att de tjänar pengar och har en stark balansräkning. Det har vi nytta av i sämre tider. Finanskriser brukar inte vara kul för nån. Men det är klart, varje vinstkrona går inte till att stärka kapitalbasen, utan en hel del delas ut. Till aktieägarna!!!

Det är för jäkligt att de ändå ska tjäna pengar på folket… stackars oss!!!!

Eller? Vilka är aktieägarna?

http://sebgroup.com/sv/investor-relations/aktien/de-storsta-aktieagarna

http://www.nordea.com/en/investor-relations/share/shareholders/

http://handelsbanken.se/shb/inet/icentsv.nsf/default/q3FCEE5D6C3AACA84C125697A003C2453

https://www.swedbank.se/om-swedbank/investor-relations/swedbanks-aktier/aktieagare/index.htm

Det är faktiskt, hör och häpna, vi själva!!!

Njae, det är kanske är en överdrift, och jag har inte analyserat datan närmare, men ackumulerat tror jag 4 typer av ägare dominerar.

1. Indirekt Svenska folket, genom pensionsfonder, fondkapital, Investor (som i sin tur till stor del ägs av fonder)
2, Direkt Svenska folket. Individuella aktiesparare som i regel har en rätt liten aktiepost.
3. Personalen (som ex Oktagonen i Handelsbanken)
4. Utlandet. Egentligen samma som 1, fast fonderna är utländska och deras sparare är kreti och pleti i resp land.

Så den här bilden att det sitter ett gäng krösusar som slickar i sig sina sockrade räntenettomarginaler… det stämmer inte riktigt. Ok, Wallenbergarna går inte lottlösa, och kanske inte Nalle Wahlroos och Fredrik Lundberg heller…. men de utgör som andel av kapitalet en liten del.

Nu har jag som sagt inte analyserat datan i detalj men sannolikheten är stor att vinsterna till stor del går tillbaks till Svenska folket.

Om det nu är så….. varför säger ingen det i media?

Sen tycker jag ändå man kan föra en debatt över vad som är rimlig intjäning osv.

De pratade även i media igår om kundernas ansvar. Dvs att det ligger på oss att ställa krav på banken, förhandla och byta bank om nödvändigt. Den diskussion är jag så trött på!!

Javisst, om man drar det till sin spets kan man få några punkter billigare på sitt bolån. Men faktum är att det är oligopol, och det vet dem om.

Beviset:

Historiskt har de tjänat 100 punkter på sitt bolån. Givet att 3m Stibor ligger på -0,30% så borde de rörliga bolånet ligga på +0,70%. Visst bankerna hävdar att nollräntan på inlåningskontona kostar. Det är sant. Men i proportion utgör dem pengarna än skrämmande liten del. Om man höftar skulle bolånet kunna ligga några punkter högre och helt kompensera för denna kostnad.

Vad jag menar är att du kan hårdförhandla med din bank, eller byta bank, och komma ner några punkter billigare än din granne och arbetskollega, givet att ni har samma ekonomiska bild. Men du kommer inte ner till 0,70%. För där sätter oligopol situationen stopp.

Det är klart att vi kunder ska ställa krav. Men på en skala från 1-100 så kommer vi bara halvvägs.

Å andra sidan är vi ju indirekt de största ägarna av bankerna så pengarna tillfaller ju oss till slut!!!

Det är kanske en klen tröst?

http://www.di.se/artiklar/2015/10/21/riksbanken-foreslar-andrade-villkor-for-sakerheter-for-lan/

Jag vet inte om jag uppfattat det rätt, men vilkoren förslås att ändras. Som jag tolkar det kan inte bostadsinstituten och bankerna deponera obligationer hos Riksbanken i samma utsträckning.

Idag är spreadarna mellan statsräntorna och räntorna på bostadspapper och bankpapper extremt små. Just därför att Riksbanken godkänner dem som säkerhet, och därför försvinner defaultrisken, då Riksbanken går in och garanterar dem. Därmed är en bostadsobligation lika riskfylld som en statsobligation. Så är det idag.

Om detta ändras så är dem inte det, och därmed borde spreadarna öka, dvs bolånepapperna gå upp, alltså borde bolåneräntorna öka.

Är det detta Ingves egentligen vill komma åt måntro?

Det blir ju lite av att slå två flugor i en smäll för honom.

Fredde, har du mer info om detta? Vi har ju diskuterat det tidigare!

Anledningen till att detta troligtvis inte blir någon medial grej, är för att de flesta inte riktigt fattar. Knappt jag själv heller!!!

Det är Swedbanks boindex indikator som varnar för att priserna är för höga i Stockholm och Göteborg

http://www.affarsvarlden.se/hem/bostad/article3940115.ece

Men instället för att bara ”köpa” argumenten som jag sällan gör så tog jag mig en titt:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Boindex

Vad det handlar om är att priserna gått upp för mycket i Sthlm och Gbg, det är därför den gått under 100. Priserna är alltså för höga i förhållande till lön, boränta, normal amorteringstakt och andel av lön som man kan lägga på boendet.

Priserna har ju stigit kraftigt på rätt kort tid så vid första anblick så låter det ju inte orimligt.

Men modellen har två grundläggande brister.

1. Amortering.

Vad är bäst? Att man lånar 4mkr som man amorterar 5,000kr/mån i 30år? Eller att man lånar 2 mkr amorteringsfritt? I det förstnämnda exemplet sjunker lånet till 2,2mkr på 30 år. Min poäng är att om man lånar RÄTT belopp givet sin inkomst så behöver man inte amortera. Sen att man kanske väljer att amortera för att man gillar att spara framför att konsumera. Eller att man kan amortera när räntorna är låga, och undviker att amortera när räntorna är höga. Det är en helt annan sak. Har man rätt storlek på lånet, så är amorteringar en högst personlig smaksak. Har man fel storlek på lånet, så är amortering en dålig medelväg. Man borde inte lånat så mycket från början. Att blanda in amortering i kalkylen tycker inte jag ger en rättvis bild. Vissa högt belånade hushåll borde amortera idag. Men de som har rätt nivå på lånen behöver INTE göra det. Lyfter man bort amorteringskomponenten så ligger inte index på 98 utan väsentligt högre.

2. 30% går till bolånekostnader.

Det ironiska är att man tidigare använde sig att 15%. Men den övergav man i december 2014. Hade man legat kvar på 15% så hade ”larmet” gått för länge sen 🙂

Men oavsett om man använder 15% eller 30% så har den stora brister.

Säg att ett hushåll som tjänar 60,000/mån (2 st 30,000kr löner) och ett som tjänar 120,000kr löner. (en lön på 40,000 och en på 80,000kr)

Det första hushållet beräknas lägga ca 12,000kr/mån på sitt bolån. Det andra hushållet beräknas enligt kalkylen att lägga 24,000kr/mån. Om nu indikatorn i Stockholm/Gbg visar att de ligger på 100 så betyder det att vid dagens räntor och en amorteringstakt på 30 år, samt belåning på 85%, så bränner de av 12,000kr idag. Det betyder också att hushållet med högre löner gör av med 24,000kr. Skulle räntorna stiga så är de rökta. Eller? Ja första hushållet har över 28,000kr till övriga levnadskostnader. De pengarna tror jag de behöver varje månad faktiskt, så deras räntekänslighet är hög. Det andra hushållet har över 56,000kr. Jag skulle säga att de behöver inte äta nudlar och koka soppa på spik om räntan går upp något. Den kan faktiskt stiga väldigt mycket innan de behöver gå ner på samma levnadsstandard som det första hushållet. Det är inte en bra modell om det inte fångar upp detta.

Jag har en känsla av att Sthlm och Gbg tjänar mer pengar än i övriga Sverige, och därför är det kanske inte mer alarmerande om Sthlm index ligger på 98 än om Örebro ligger på 110 faktiskt.

Så som boindex är uppbyggt så funkar det så här. Om två låntagare har exakt samma inkomst, då ser det sämre ut för den som får index 100 än 125. Men har den ena en stor inkomst men index 100, så kan han klara högre räntor bättre än den med index 125 om han är låginkomsttagare.

Alla är så sugna på att hitta index, eller en kvot som på ett korrekt sätt går att fånga hela marknaden, är priserna för höga eller inte. Har vi för mycket lån eller inte?

Sorry, men det går inte.

Vi måste ta varje låntagare för sig. Sen måste vi bilda oss en uppfattning vad som är rätt nivå på lån? Enligt mig måste varje låntagare kunna betala 5% ränta på sin totala skuld med antagande om att ränteavdrag inte finns givet dagens inkomst, och ha tillräckligt över för att leva ett normalt liv och inte ens behöva fundera på att sälja. Det är rätt nivå på lånet.

Sen tycker jag vi har NOLL tolerans. Dvs så länge som vi har låntagare i systemet som inte uppfyller detta, så har vi en systemrisk.

Sen tycker jag alla åtgärder som rycker tusenlappar från framförallt låginkomsttagarna är fel, då det är dåligt för Svensk ekonomi, och ökar systemriskerna då de har mindre motståndskraft mot högre räntor.

Det är lånen som måste bli mindre, inte pengarna i plånboken.

Have a nice one!

Nu ser det inte ut att bli någon räntehöjning i december. Tidigast i mars 2016 faktiskt. Då är det rent utav troligt då många baseffekter, som ex dollar/olja, slår igenom. Sen skulle man kunna anta att arbetsmarknaden tuffat på ytterligare. Time will tell.

Men nu tillbaks till nåt viktigare. Innan september mötet så pratades det mycket om höjningen, och dess inverkan på börsen.

De flesta som trodde på höjning var inte särskilt rädd för att börsen skulle gå så dåligt. Man hörde argument som ex:

1. Historiskt har korrektionen varit måttlig och kort. Marknaden har repat sig snabbt
2. Varför höjer dem? Jo därför att de har en positiv syn på ekonomin. Det är viktigare.
3. Vad gör en höjning på 25 punkter från noll?
4. FED har gjort klart för marknaden att de ska ta det mycket lugnt och höja gradvis under lång tid. Påverkan borde därför bli lindrig
5. Inflationen är låg så de kan inte höja så mycket

osv osv….. alla argument är uppåt väggarna anser jag!

Jag har länge hävdat att det är negativa realräntor som drivit multipelexpansionen, och om multiplarna är höga, som de var innan korrektionen, och real räntan vänder ner…. då finns det sprängkraft vill jag lova.

Många har hängt upp sig på att det var först Grekland och sen Kina som bidragit till den svaga börsen vi såg under april-september. Deutsche hävdar att det bara va noice. Tvärtom räddade Kina oron oss från att falla ännu mer då FED bla använde Kina som argument till att INTE höja.

Europeiska aktier har varit väldigt känsliga för förändringen i realräntan. Hela korrektionen på dryga 20% för MSCI Europa från april-sep kan nästan förklaras med att realräntorna gick från -0,9% till +0,1%. Dvs en försändring på 1% gav 20% korrektion. Det är inte orimligt om man tittar längre bak. Då gav en förändring på andra hållet den typen av uppgångar.

Om vi kikar på USA då…

Idag ligger 2 åringen på ca 0,6%. Core PCE ligger på ca 1,3%. Realränta -0,7%.

Låt säga att FED höjer. Även om de inte höjer med mer än 25 punkter så kommer 2 åringen gå minst 100 punkter. Det gjorde den på EN månad under våren 2013 efter att Bernanke yppat ordet ”tapering”. Det handlar om att marknaden prisar in var de tror räntan ligger i framtiden. Men samtidigt lär inte FED höja om inte kärninflationen börjat klättra uppåt. Låt säga att core PCE ligger på 1,7%. Då blir realräntan 1,6% – 1,7% = -0,1. Från dagens -0,7%. En förändring på 0,6. Det borde kunna skaka fram en sättning på ca 10%. Detta givet att multipeln är över average, typ 16+. I nästan steg tror jag inflationen klättrar vidare mot 2%. Då kommer 2-åringen att dra 100 punkter till. Ny realräntan 2,6% – 2= 0,6%. Alltså går realräntan från -0,7 till +0,6. Det borde innebära en sättning på ytterligare 10%+.

Så för att summera. FED kommer höja nån gång, kanske i mars. Om de höjer så innebär det att realräntorna på ganska kort sikt kommer gå från negativa till positiva, men ca 150 punkter. Givet att börsen värderas högt, dvs prisar in låg räntor, så kommer korrektionen att bli i storleksordningen 25%. Alternativt, rörelsen på PE-talen borde bli av samma magnitud som när realräntan gick från +0,6 till -0,7…. nu är det bara samma sak åt andra hållet!

Men detta är inget ni behöver oroa er för nu….. för fram till mars är faktiskt sannolikheten större att man ska göra en bra affär på aktier.

I början av december så har ECB möte… då är det inte omöjligt att de förlänger QE programmet…. de kanske gör marknaden happy?

I natt kom den avslutande Kina datan

Retail sales i China kom in på 10,9% YoY mot väntat 10,8 och fg 10,8… puttrar på liksom

Industriproduktionen kom in på 5,7% YoY mot väntat 6,0 och fg 6,1… otroligt svaga nivåer i höjd med 08/09

FixedAssetInvestments, FAI, kom in på 10,3% YoY mot väntat 10,8 och fg 10,9… typ inline med nivån är katastrof dålig.

IP visar att goods konjunkturen är svag. FAI visar att Investerings konjan är svag… därför är man ju nervös för BNP….

Tredje kvartalet kom in på 6,9% mot väntat 6,8 och fg 7,0….. in line egentligen

Men det positiva som siffran indirekt visar är att service näringen ångar på ordentligt och så här långt kompenserar för bortfallet i industrin och cap ex relaterad tillväxt.

Är det hållbart? Vet faktiskt inte, men det ger nog marknaden lite av en ”breather”……

Rekylen blev inte så långvarig utan så fort överköptheten pös ut dök köparna upp igen. Ska de Europeiska indexen bryta upp, och därmed ska Stockholm gå mot 1,550ish? Eller ska det falla tillbaks ner igen och vi ska ha en varannandagsbörs? Just nu vet jag inte…. men på sikt känns 1,550 realistiskt! Så länge som vi inte stänger under 1,380 så finns det anledning att vara optimist!

Även framöver tror jag det är viktigt att hålla koll på FX reserves, främst i Kina. Men även oljans utveckling är otroligt viktig.

Rapporterna visar vägen i veckan!!!