Kortsikt's Blog

Ur ett tajming perspektiv är den klart trubbig, men man ska ha det i bakhuvudet!

Även CS tittar på förutsättningarna för att vi är i en bubbla… och de är små

ps.

Inflationen kom in bra i Sverige. CPIF, som mäter den underliggande inflationen steg till 1,0% YoY. Högre än väntat. Förra våren låg den nere kring nollan, så Ingves är säkert glad. Detta i kombination med att räntorna stärks i Europa gör att Ingves inte behöver stimulera mer som det ser ut just nu! (och för alla er som tror att Riksbanken bara tittar på inflationen som en isolerad siffra, läs på! De är i grunden bekymrade över den svaga tillväxten. Inflationen, om man mäter den rätt, är ett uttryck av tillväxt i kombination med kapacitetsutnyttjadet (främst arbetskraftsutbudet i ekonmin). Normalt sett är hög inflation ett uttryck av hög tillväxt och tvärtom, men tidigt i en cykel, så kan tillväxten vara stark, men inflationen låg då resursutnyttjandet är svagt. På samma sätt kan låg tillväxt sent i en cykel vara förenligt med hög inflation då resursutnyttjandet är högt. Inflationen är ingen isolerad siffra, utan rätt mätt en temperaturmätare av ovan). Sorry för överinlärningen, men det är många som inte förstår detta!

Från USA kom detaljhandeln, som var snäppet starkare än väntat. Det kom även in importpriser som var rätt stabila men visar ändå att dollarn och oljan stabilisering gör att de verkar ha bottnat, åtminstone sett till YoY. Detta borde även glädja Yellen…. vi får se hur 2 åringen tar sig?

Vad beträffa OMX så har marknaden studsat. Jag stoppar ur mig om vi bryter ner under 1,596 (korrat, det ska vara lägsta 11/6)… för då börjar nog resan mot 1,480-1,540…. på ovansidan har vi motstånd kring 1,645ish.

Rent tekniskt är vi i våg 3. Frågan är om vi har toppat eller inte? Har vi inte det så går det att tjäna bra pengar på en buy the dip strategi. Har vi toppat så kan man inte det utan stå utanför i väntan på våg 4 korrektionen som kommer bli rejäl och erbjudavett mångårigt köpläge. Det är knepigt!

ds.

Häromveckan släppte Riksbanken sin rapport över hushållens skulder, och de är fortsatt bekymrade.

Klicka för att komma åt rap_fsr1_150603_sve.pdf

Läs gärna sidan 26 och framåt över förslag på åtgärder.

Skuldkvoten, dvs Lån/Disp inkomst, ligger idag på 170% för hela riket. Men alla är inte belånade. Bland de belånade hushållen ligger den på ca 300%. Som jag har sagt tidigare är det problematiskt att titta på en aggregerad siffra då den kanske illustrerar den verkliga bilden. Dvs den kan bestå av en individ som har 100% och en annan har 500%. Då har vi såklart ett större problem än vad statistiken gör gällande, för då är det bara en tidsfråga innan det smäller för 500% låntagaren, och då är 100%ren till liten hjälp.

Men trots bristen med aggregerade siffror känns Skuldkvoten rätt att titta på. Jag är frestad att se mer tillså räntekvoten, dvs ränteutgifter / disp inkomst, alt skuldtjänstkvoten, dvs amortering + ränteutgifter / disp inkomsten. Bägge de här är extremt låga, och indikerar att allt är lugnt. Men det handlar ju om att räntorna är låga och färre amorterar idag än tidigare.

Så tillbaks till Skuldkvoten.

Men den har fler brister. Ta exemplet med tvÅ hushåll med samma skuldkvot om 300%.

Hushåll 1.

2 st personer med 25,000 i månadslön

Årslön f skatt: 600,000
Disp inkomst efter skatt: 420,000 (30% i skatt)

300% Skuldkvot ger dem 1,680,000kr i lån.

Idag betalar dem 1,5% i rörigt lån efter rabatt, som blir 1% efter ränteavdrag. Dvs 16,800kr om året, eller 1,400kr i månaden.

Med tanke på att de har ut 35,000 i månaden så är ju inte det ett problem.

Säg att hushållet behöver 30,000kr i månaden för att dra runt familjen. EX KOSTNADER FÖR LÅNET. Då har de egentligen 5000kr över, mot att de betalar 1,400 idag. Ser ju ok ut?

Hushåll 2.

2 st personer med 50,000 i månadslön

Årslön f skatt: 1,200,000
Disp inkomst efter skatt: 720,000 (40% i skatt)

300% Skuldkvot ger dem 2,880,000kr i lån.

Idag betalar dem 1,5% i rörigt lån efter rabatt, som blir 1% efter ränteavdrag. Dvs 28,800kr om året, eller 2,400kr i månaden.

Med tanke på att de har ut 60,000 i månaden så är ju inte det ett problem, minst sagt!

Säg att hushållet behöver 30,000kr i månaden för att dra runt familjen. EX KOSTNADER FÖR LÅNET. Då har de egentligen 30,000kr över, mot att de betalar 2,400 idag.

Så trots samma skuldkvot har det senare hushållet VÄSENTLIGT bättre betalningsförmåga än Hushåll 1. Trots samma skuldkvot.

Men så händer det få verkar tro på!

Säg att den rörliga räntan går till 3,5% (enligt antagande om 2% inflation, ger 2% styrränta, ger 2,5% 3m Stibor, ger 3,5% 3m bolåneränta (utåt säger bankerna 4% men du får 50bp i rabatt)).

+Ränteavdraget slopas

+Amorteringskrav på 1% införs.

Vad händer?

Hushåll 1.

Räntekostnaderna stiger till 4,900kr. Amortering 1,400kr. totalt 6,300kr. Eftersom de har ut 35,000 har de kvar 28,700. De får de genast mycket tajtare, då de behöver 30,000kr för att dra runt. De behöver troligtvis inte sälja… men de får leva mer sparsamt.

Det andra hushållet däremot får se sina räntekostnader stiga till 8,400kr. Amortering på 2,400kr. totalt 10,800 kr. Men eftersom de har ut 60,000kr, så har de ändå över 49,200kr, vilket gör att de ändå kan leva ett rätt gott liv.

Samma skuldkvot men olika motståndskraft!

Konklusionen är att det finns inget mått som beskriver hela läget. Utan överbelåning är väldigt mycket en case by case fråga. Samma skuldkvot är inte samma risk. Aggregerade tal är dessutom vilseledande.

Att införa ränteavdrag slår mot dem med tajtast marginaler. Men små möjligheter att påverka sin situation. Det talar emot!

Amorteringskrav är bra, men det ska vara ett dynamiskt sådant som gör att man amorterar när man kan, dvs räntan är låg, varpå amorteringstakten avtar med stigande räntor.

Egentligen behövs inte amorteringskrav om folk hade tagit rätt lån från början. Men jag är inte dum. Det är inte så att folk gillar att ha mycket lån, de måste bara ta det för att priserna är så höga. I grunden är det bankernas fel.

Det är viktigt att KALP kalkylen är rimlig. Jag misstänker att bankerna ligger för lågt.

Problemet är inte att räntan är för låg, som vissa verkar tro. det är tvärtom bra. Det är inte heller ett jätteproblem att folk inte amorterar.

Det är ett problem att vissa hushåll har fått låna för mycket pengar. De borde såklart amortera, men de har förmodligen inte utrymmet. Felet är att de tog för mycket lån från början. Men de var de tvungna till om de skulle ha en chans att kunna vinna budgivningen.

Att skylla på att de MÅSTE låna så mycket för att KUNNA köpa dyra bostäder är också B-S. Priserna är höga för att bankerna lånat ut för stora belopp. Det är storleken på lånen som ligger till grund för de höga priserna, inte tvärtom!

Bankerna måste regleras så 1. de går genom befintliga kunders kalkyler och ser hur de klarar en situation med högre räntor under en sund KALP analys. 2, nya kunder måste få striktare krav.

Det är bara bankerna som tjänar på ökad utlåning. Reglera dem!

Pris utvecklingen, som är en funktion sv lån, är sund om den är en

funktion av disponibel inkomst (som är kopplad till tillväxt i ekonomin på lång sikt)

EK (som är kopplat till hur mycket man amorterat)

samt utbud/efterfråge dynamiken i marknaden (i princip hur mycket som byggs nytt).

Inte som nu, där lånelöftena blivit generösare i takt med att räntan gått ner, vilket i slutändan handlar om att bankerna vill tjäna mer pengar.

Räntenedgången skulle jag säga förklarar 75% av prisuppgången.

Ni som inte tror mig! Hur tror ni skuldsättning och bostadpriser varit om bankerna hade gett hälften så stora lån till alla som tagit lån de senaste 10 åren?

Jag lovar att skuldsättningen varit väsentligt lägre, precis som priserna. Trots detta hade svenskarna kunnat njuta av frukterna av dagens låga räntor. Något som bara är positivt för jobb och ekonomi.

För att konkludera. Jag är inte så orolig att skuldkvoten ligger på 300%. Jag är orolig över att spannet kanske ligger på 100% till 500%, där den senare har jävligt tajta marginaler. Att jämföra med för 10 år sedan då snittet kanske låg på 200%, fast där spannet låg på 100 till 300, och där gruppen 300 hade väsentligt bättre motståndskraft mot högre räntor och inkomstbortfall än dagens problem grupp på 500.

Jag är inte så värst orolig över Lidingöbornas höga skuldsättning och fastighetspriser, då jag tror att många av dem ligger i Ex2 ovan, och faktiskt klarar av högre räntor. Blir de av med jobbet, ja då har de oftast en utbildning och är rätt konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden, till skillnad från de lågutbildade i bruksorten som blir av med jobbet, plus att de har en tajtare kalkyl pga sin låga inkomst.

Jag är orolig över att bankerna har lånat ut för mycket pengar, som baseras på felaktiga lånelöfteskalkyler. Felaktiga i den mån att bara för räntorna är låga så har kalkylräntan kommit ner, vilket är fel om ambitionen med kalkylräntan är att den ska utgöra en sk ”säkerhetsränta” som bara under extrema omständigheter kan uppnås,

samt för låga KALP värden…. för låga i den meningen att 1, inget hushåll egentligen kan leva på den nivån utan att må dåligt och 2, tvingas hushållen till det så får det ödesdigra konsekvenser för svensk ekonomin, vilket leder till stigande arbetslöshet, vilket leder till inkomstbortfall, som gör att kalkylen ändå spricker, vilket tvingar hushållen att sälja sina bostäder och därmed orsaka en potentiell krasch, med negativa effekter i sig som spär på pessimismen ytterligare….

Njut av sommaren!

ps. Ska bli intressant att se hur OMX beter häromkring 1600-1620. Det borde vända ner här om vi ska testa 1480-1540…. ds.

Eurozon BNP Q1 kom in på 1% mot väntat 1% och fg prel siffra 1%. Ok. EU ligger på 1,4% YoY.

Ryktas om att Grekland kommer förlänga programmet, ännu en gång. Denna gång till mars 2016. Det betyder att man inte kommer överrens. Det betyder att Grexit skjuts på framtiden, och den här ”farsen” lär fortsätta 9 månader till. Men det innebär också att Grekland även framöver kommer lyckas rulla sina skulder fem i tolv…. givet att programmet finns där!

Börsen visar svaghet men givet översåldheten och 150dagars glidande medelvärden lär det studsa snart, om än en väldigt kort studs på max 50 punkter, dvs en tvådagarsstuds på kanske 3%. Börsen tycker jag annars flaggar för att 1,480-1,540 intervallet fortfarande är högaktuellt för test längre fram. Detta gäller så länge som vi harvar under 1,670.

Tajming och nivåer är svårt och spekulativt. Men det känns betryggande att US 2yrs Trs håller sig på mattan…. dollarn lika så…. det bådar gott för dem som är Buy the dip believers!

Over n Out

Marknaden är svag, och många känner att de har lite att gå på. Grekland ska avgöras vid månadens slut. Men fram tills dess då? Det kommer BNP siffror från Europa, lite retail sales, PPI samt Michigan från USA… men ingen kioskvältare. Det känns svårt och många är sugna på att stå utanför och avvakta. Jag tror att man ska ha ett ben i marknaden och beredd att köpa mer. Av de klassiska tekniska/taktiska skälen alltså… inget annat. Såväl aktier som räntor är ofördelaktigt värderade för en långsiktig investerare som vill se rejäl uppsida på aktier för att det ska vara strategiskt rätt att gå in. Men det har det inte varit på länge… men taktiskt tekniskt är en annan femma!

Vänder inte Stockholm upp härifrån, ca 1,590, så är jag rätt säker på att vi ska MINST ner och testa 1,540ish, och som MEST 1,480ish. Svagheten har varit logisk då Amerikanska och Tyska räntor stigit en hel del, men JUST NU, gör de faktiskt inte det längre!!!

OM, jag säger OM US 2-åringen var klar i fredags på 0,75%…. och den framöver antingen står stilla alt går ner, då är det inte räntehöjning som prisas in…. och då har vi återigen en synnerligen fin Buy the Dip marknad. Sen om man skulle köpt idag, avvakta till 1,540 eller rent utav 1,480 är väldigt svårt att säga. Det viktiga är att 2 åringen inte står i 1,1%. Då grusas Buy the Dip caset. 10 åringen då. Ja den går i samklang med den Tyska Bunden vars relation är mycket mer kopplad till relationen centralbankspolitik i EZ vs US. Men det är bra om US 10yrs inte går över 2,50%.

Snabbanalysen är alltjämnt, om datan i förra veckan tvingar FED att höja… Då borde räntorna handlas högre än vad de gör nu!

Alltså, givet att räntorna inte drar, vilket helt bygger på förväntningarna vad FED tänker göra, vilket helt bygger på inflationsutsikterna, så är vi i en BUY the dip marknad…. som det går att tjäna pengar på om man är lite positiv när marknaden känns sur och tvärtom!

Tekniskt är vi i en storformation, där första rörelsen var 2009-2011, sen sättning, och nu är vi en 2011- rörselse som kan ha toppat ur, eller inte? Efter det kommer en stor sättning, och sen en lång jäkla uppgång…. och sen börjar det om på ny kula. Så frågan är om vi ska sätta toppen eller ej i våg 3…. jag hoppas det givet att marknaden inte på allvar börjar tro på räntehöjningar… för det är dem som kommer ge oss Våg 4 sättningen. Tajming är skitsvårt men jag vill inte vara stå utanför när det går upp….. då är det stor risk att man faller under epitetet ” även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet” och hur j-a kul är det?

Först det viktigaste. NFP kom in starkt, men nivån ger INTE Yellen anledning att höja. För att hon ska börja tala om att höja, så MÅSTE hon ANTA att siffran ska fortsätta att stiga. Huruvida hon vill ha bevis, eller vågar köra på antaganden är svårt att säga!

NFP kom in på 280k jobb, mot väntat 226k och fg 223. Starkt. Det säger två saker, svagheten under Q1 var just temporär. Skönt. Två, att 2h15 recoverien ser ut att ha goda chanser att bli av… och därmed kan vi lita på dagens vinstnivåer. Skönt.

Men antal jobb är idag sekundärt trots allt!

Det viktigaste är lönetakten.

Den kom in på 2,3% YoY mot väntat 2,2 och fg 2,2.

De senaste 6 åren har den legat i ett LÅGT och TAJT intervall. Taket i det här intervallet ligger just på 2,3%. Där har vi varit en gång under 2011 och en gång 2013. Är detta bara en rundning för att kommande månader bryta upp ur detta intervall? Jag vet ärligt talat inte, ingen annan heller. Men mycket talar för det.

Men trots att 2,3% är högre än väntat och i toppen av senaste årens intervall…. så är det 1, lik förbaskat inom intervallet och 2, rimmar med en core inflation på 1,3% (2,3 -100 punkter)…. och därmed är inte siffran i sig på en nivå som tvingar FED att agera.

Hur ser marknaden på det? Dollarn och amerikanska räntor drar rakt upp och tolkar därmed datan som om det kommer bli räntehöjning. Detta borde få aktier att reagera negativt. Samtidigt är 280k så stark att vinstfaktorn påverkar positiv. Netto något negativt!

Om jag får gissa, så borde Yellen säga så här; ”Efter en svag Q1, så ser vi förnyad styrka i US ekonomin. Det är positivt. Men det kommer också föra med sig successivt högre löner och kärninflation. Idag är vi inte på en nivå som får oss att vilja agera, men vi är sannolikt på väg dit, och när vi väl är där, då agerar vi. Men det är inte idag”

Detta borde innebära att räntorna och dollarn studsar tillbaks… till förmån för aktier.

Total analysen är att aktier är i fortsatt Buy the dip läge. Det skulle jag inte sagt om jag trodde att 2-åringen var på väg mot 1,5%+ och 10 åringen 3%-3,5%.

Vad gäller OMX så har vi stöd kring 1590, vi kan ha sett botten idag. Så man kan köpa idag! Men man får vara beredd på att stoppa ur sig då vi kan vara på väg mot 1,540 (Fib38%) alt 1,480 (Fib50%) som en sista rörelse i den eventuella ”3 vågs korrektion” som vi haft under våren. En korrektion i den stigande trenden. En stigande trend som är intakt fram till att marknaden är 100% säger på att FED ska höja och räntorna börjar normaliseras…. för då ska vi korra hela 2011 trenden. Jag sitter ju redan i marknaden tekniskt… och idag sitter jag kvar. Men är alltid beredd att stoppa ur mig i jakten på bättre köplägen!

Så frågan är inte OM FED ska höja utan mest NÄR. och beroende på NÄR så finns det goda chanser att börsen ska göra nya highs, innan vi står inför en kraftigare korrektion på minst 20%. Därför gäller det att jobba med SL om man ska vara med i marknaden.

Det finns också en risk, att marknaden väljer att börja prisa in FED höjningen genom att låta räntorna stiga, så när det väl är ett faktum så är räntorna redan där. Då kommer vi inte se några nya highs för aktier. Samtidigt är detta caset någon som baissarna lyft fram tusen gånger senaste åren… och när inflationen inte vill infinna sig… och Yellen säger ”vi höjer när datan stödjer” det… pang då drar börsen, och baissarna får fel igen, och igen, och ingen, och igen… tills dem får rätt!

För att koka ihop det… stannar 2-åringen här eller vänder ner. Då är rekylen i aktier över. Drar 2-åringen vidare.. då ska vi nog längre ner på OMX

Om du tror att räntorna kommer fortsätta upp i Usa, och givet att Bunden inte hänger med… ja då bör dollarn stärkas ner mot 1 eur/usd igen.

Många har varit glada över europeiska aktier på sistone, och sådär till USA. Men tar du in valuta effekten, dvs att dollarn stärkts så har inte amerikanska aktier gått så dåligt. många verkar vara oroliga att Bunden ska fortsätta vara det… var inte det! Om Bunden går upp så tyder det på två saker. 1. Att Europeiska konjunkturen är ok, vilket är bra för vinster och 2, att euron slutar försvagas… vilket också är bra om du sitter på Eurotillgångar… vilket nästan alla svenskar gör, då kronan är korrelerad mot Euron.

Går Bunden upp så lär Europa gå bättre än USA relativt sett

Som sagt, att lönerna kommer börja röra sig upp tids nog, och därmed leda till räntehöjningar är det ingen som tvivlar på…. frågan senast åren har varit NÄR

och som jag flaggat för tusen gånger… den dagen markanden verkligen fattar att nu är det dags… då kan ni kallt räkna med att räntorna stiger rejält… 2 åringen 1,5-2% och 10-åringen 3,5%…. sen kan ni översätta det på alla andra räntor med normaliserade spreadar… och sen aktier -20% eller mer…. ja ni fattar!

och det är under den här rörelsen som agnarna skiljs från vetet. De som kommer ha den bästa totalavkastningen om några år är de som

1. stod utanför större delen av nedgången, och hade balls att köpa när det såg som värst ut

2. och de som kommer ha den sämsta totalavkastningen genom att de följde med hela vägen ner, och sen fick kalla fötter, och hoppade av på botten och missade uppgången.

och allt därimellan såklart!

Trevlig helg!

Läste precis nedan, som egentligen är REKLAM av Skagen… men likväl intressant!

http://www.privataaffarer.se/skagenfonder/lonar-sig-aktiv-forvaltning-764335

Det visar sig att Sverige har störst andel av aktiva fonder som ligger nära index, och således inte orkar slå index efter avgifter, och som man därmed kan ifrågasätta sin existens. Ganska beklämmande!!

MEN, Oftast handlar det inte om förvaltaren i sig, utan organisationen han jobbar för. Han har kanske inte MANDAT att ta ut svängarna för att organisationen är mer rädd för att gå snett mot index, än glad om han slår index. Men det är ju just det Aktiv förvaltning handlar om. Vissa får rätt i sin förvaltning, och de förtjänar inflödena… och vissa kommer gå sämre, och de förtjänar utflödena.

Sen är verkligheten inte alltid så RÄTTVIS, då det är lättare att vara aktiv att slå index om man förvaltar 100mkr än man förvaltar 100mdr kr. Det kommer också visa sig att vissa går bra ett år, och dåligt ett annat. Det gör att det blir svårare att vara aktiv, då flödena tvingar en förvaltare att stundtals ta beslut som inte är förenliga med BÄSTA aktiva förvaltning.

De tar upp Active Share, som har blivit ett populärt mått på sistone. Tracking error eller Aktiv risk har tidigare varit mest poppis. Båda mått har stora brister.

En väldigt aktiv portfölj kan gå väldigt likt index, och då blir det ett lågt Trading error vilket indikerar att han inte är aktiv, trots att han är det. Active share har den benägenheten att har du ett small mid cap Bias så kommer du framstår som väldigt aktiv, och därmed framstå som duktig när småbolag går starkt, men det har visat sig att en förvaltares Total avkastning över tid till väldigt stor del avgörs hur skicklig han är på att hantera nedgångar. Under börskrascher har småbolag en tendens att gå dåligt. Dels pga likviditet, ibland pga hög värdering och ibland pga småbolag fundamentalt hamnar lättare i blåsväder i lågkonjunkturer. Hög Active Share kan också genereras utan att ha småbolagsbias. Men då gäller det att förvaltaren verkligen överviktar stora bolag han tror på och tvärtom, vilket oftast ger en koncentrerad portfölj, vilket har sina för- och nackdelar.

Man vill gärna göra detta till någon enkelt, men det är det tyvärr inte.

Mitt råd till fond sparare är följande:

1. Ta reda på om han har ett RELEVANT index. Ett index han verkligen kan och vill jobba mot!
2. Är han aktiv? Se till att fonden har hög aktivitet på såväl Active share som Tracking Error.
3. Har han slagit index? Fråga efter hans KONSISTENS. Jag gillar definitionen andel positiva perioder/av totala i % mätt som fondens relativavkastning på 1 års rullande basis. Den ska vara på minst 70%. Rullande 3 år funkar också. Fråga efter båda!
4. Låg avgift är alltid bra men inget måste. Ovan mäts ju efter avgifter.
5. Fråga efter förvaltningsprocessen och Investeringsstrategin. Känns den vettig. Känns den allväders?

Lycka till!!!

http://www.svd.se/ingves-vi-ligger-efter-tidtabell

Ingves har helt rätt i att det är från politiskt håll det måste hända mer vad beträffar skuldsättningen. Hans jobb är att få upp inflationen, inte rent tekniskt som vissa verkar tro (för då hade det ju räckt med att han bett politikerna om att höja momsen på alla varor) utan stimulera tillväxt i ekonomin så att det i sin tur driver prisläget. Att försvaga kronan verkar vara huvudspåret. Men det är en knepig uppgift när omvärlden också brottas med svag tillväxt… eller ska vi börja formulera oss korrekt. Icke inflationsdrivande tillväxt.

Men precis som han säger så finns det en baksida med expansiv penningpolitik och det är INTE att skuldsättningen ökar. För en centralbank sänker även räntan för att göra lån attraktivare så att företag och hushåll vill investera. Precis som att de kyler genom att höja räntan så att det blir mindre fördelaktigt att ta lån. Han syftar på OSUND utlåning, och i det här fallet handlar det om bolånen. Lån som nästan uteslutande går till det befintliga bostadsbeståendet, och därmed nästan inte alls hamnar i realekonomin. Svenska folket tror de är vinnare på detta, men de är lurade. Det är bara bankerna. Till och med en person som avlider får inte vara ”vinnare” trots att dennes dödsbo säljer dyrt utan att köpa nåt nytt. Varför, jo pengarna går till arvingarna, som själva sitter på stora lån. Det går bara runt. Fundera på det ett tag så kommer du förstå. Det finns bara en vinnare och det är bankerna.

Det är inte fel med expansiv penninpolitik, om den behövs vill säga. Men det är fel med Osund utlåning. Det är finansinspektionen uppgift att se till att detta efterlevs. Det är inte så bra om bankerna får agera själva då de har ett vinstintresse, samtidigt som det finns ett moral hazard problem då bankernas ägare kan räkna med att bli räddade av staten om allt går åt h-e. Just för att de är systemviktiga för samhället. Finansen chef är Finansdepartementet, och deras chef är vår Finansminster, och hon svarar inför vår statsminister….. börjar bli dags att ta tag i detta nu och sluta gnälla på vår Riksbankschef eller?

I artikeln lyfter han fram ett par väldigt bra åtgärder:

Amorteringskrav, avskaffat ränteavdrag och sänkt bolånetak är gammal skåpmat. Men han lyfter även fram punkter som skärpning av bankernas ”kvar att leva på kalkyler” samt Skuldkvotstak, dvs ett max tak hur mycket man får låna i förhållande till inkomsten. De här punkterna är faktiskt ännu effektivare är den förstnämnda. Det viktiga är att bankerna tvingas till att göra EXAKT samma kalkyl. Så att Kalle och Eva får låna EXAKT lika mycket hos varje bank. Sen ska bankerna konkurrera om själva räntan…. inte om vem som lånar ut mest. Fungerar det här som det ska så får vi en sund belåning. Rätt storlek på lån kommer i sin tur garantera rätt bostadspriser.

Men en sak är mer svårlöst. Även om vi inför ett ”perfekt” system. Vad händer med alla som redan har FÖR MYCKET lån? och hur många är dem? Det går inte att säga, då vi inte vet den framtida räntan. Vid varje räntenivå finns ju X hushåll som är överbelånade. Men Ingves har statistik som säger att 40% av hushållen med bolån, eller 590,000 st, har lån som uppgår till 300% av inkomsten.

För ett hushåll där bägge tjänar 25,000 vardera, så är det ett lån på 1,8mkr. De klarar en ränteuppgång till 3,3% med slopat ränteavdrag, eller 4,7% med ränteavdraget kvar. 4,7% bolåneränta motsvaras ca av 3,7% Stibor 3m med dagens marginaler för bankerna. 3,7% Stibor motsvaras av ca 3,2% 3m Statsskuldväxel, som i sin tur motsvaras av 2,7% styrränta. Dit är det ju en bit kvar :-). För att Riksbanken ska gå över 2% styrränta så måste kärninflationen ligga en bra bit över 2% och där är vi inte ännu på ett tag. Samma kalkyl med slopat ränteavdrag eller Odynamiskt amorteringskrav gör kalkylen mycket tuffare.

För en familj som tjänar dubbelt så mycket, så har de dubbelt så stora lån. Men deras kalkyl ser bättre ut då de ändå kommer ha mer att lägga på räntor givet att kvar att leva på kalkylen är statsikt. Jag menar att första hushållet tjänar 35,000 efter skatt, och behöver 30,000 för att dra tunt. Således 5,000kr kan läggas på bolån. Men har ett hushåll 70,000 efter skatt, så kanske de också kan dra runt hushållet på 30,000 i månaden, vilket gör att de har 40,000kr att lägga på boendet. 8ggr så mycket, trots att lönen bara är drygt dubbelt så stor.

Imorgon kommer sysselsättningsdata från USA.

Den är viktig, den är ALLTID viktig. Men den är viktigare än vad många tror.

Det är främst lönerna som är intressanta, inte så mycket jobbskapandet längre. anledningen är att Yellen egentligen inte bryr sig hur många jobb som skapas, hon bryr sig om det skapas tillräckligt många i förhållande till ”slacket” i arbetsmarkaden, så att det potentiellt kan leda till lönedrivning, vilket i sin tur sipprar ner till ett inflationstryck som hon måste ta tag i.

Det finns dem som tror att FED kan höja även utan data om högre löner och/eller stigande Core CPI/PCE. Det lutar sig gärna åt ledande indikatorer för lönerna som de facto indikerar att vi står inför löneökningar. Det finns andra som säger att magkänslan är att lönerna ska upp, och Wallmart har redan höjt så nu är det dags. Jag håller med båda, men jag inte Yellen bryr sig.

Anledningen till att hon KRÄVER bekräftande DATA är följande:

– Om hon höjer utan att datan bekräftar det, och att ekonomin vänder ner till följd av detta så lär hon typ få se sig om efter ett nytt jobb, då hon kommer bli idiotförklarad. Varför? Jo för att mediadrevet kommer låta så här: ”Hur kan du vara så jävla dum att höja på spekulationer om högre inflation. Vi har kört ett expansiv penningpolitik i så många år, och det har haft ett pris, och sen har du så bråttom att höja att du gör det när man inte ska, och så vänder ekonomin ner… och nu får du börja om från början. Fast med sämre verktyg än tidigare. Dessutom med ett sargat förtroende, vilket är 50% av kraften i penningpolitiken.

– Om hon däremot höjer när vi har datan, så kan hon alltid säga, trots att ekonomin vänder ner, MEN HALLÅ, Lönerna hade faktiskt börjat gå upp! Då kan hon förankra det. Det finns även ett scenario där ekonomin och inflationen ”springer ifrån henne” för att hon höjt för sent. Men det får väl anses vara ett I-lands problem idag. Dessutom finns det ju en ”inbyggd broms” idag då stat och hushåll har historiskt rätt hög belåning, så stiger räntorna för mycket så tvärnitar till slut ekonomin.

Alltså så är lönedatan viktig. Historiskt har det varit, mellan tummen och pekfingret, 1% skillnad mellan löner och kärninflation. Så om vi har löner på 3% YoY så brukar det rimma med 2% kärninflation. Så jag skulle säga att 3% är lite av en triggernivå för Yellen… kanske nåt lägre. Imorgon lär vi inte se 3% i årstakt, men det kan likväl bli en uppgång. Samtidigt var ekonomin svag i Q1 och till viss del Q2….. vi får se, spännande är det i alla fall!

Annars är det en rätt förbryllande marknad för många antar jag…

Igår kom inflation från Eurozonen som visade att kärninflationen kryper uppåt. Tidigare har vi sett att BNP prognoserna har skruvats upp. Draghi säger ju dessutom att det funkar :-). ARbetslöheten kom in bättre än väntat, likaså detaljhandelsdata och PMI för Servicesektorn. Det tickar på…. och det gör även Den Tyska 10-åringen, dvs BUNDEN, som nyss printade 0,95%.

I USA däremot får man en mixad bild. 10-åringen drar uppåt men det har INGENTING med amerikansk ekonomi att göra. Det har bara att göra med den Tyska 10 åringen. Dollarn och 2-åringen däremot går svagt och prisar INTE in räntehöjningar. Tvärtom tycker jag rörelserna är ett tecken på att Europas momentum relativt USAs blir allt bättre. Vi får se hur NFP rör om i grytan imorrn.

Tekniskt är OMX fortfarande i Buy the dip läge med SL kring 1,590…sen beror det på hur man spelar… redan vid 1,540 har vi ett fint köpläge tekniskt!

Stay tuned!

How Scary is The Current Margin Debt Situation?

Margin debt har länge varit en av Warrens favorit indikatorer över hur attraktiva aktier är. Vid dagens nivåer så är den inte så attraktiv enligt hans sätt att se på det. Å andra sidan är den usel på att tajma marknaden. Men Warren har aldrig gjort en grej av säga sig kunna det här med tajming.

Hursmhelst, det i slutet är intressant. Dvs att det är aldrig skulden som är problemet, utan värdet på underliggande tillgång. Men jag har alltid hävdat att värdet på underliggande tillgång har drivits upp mha skulden. Så vilken är hönan och vilken är ägget….

Det mesta kokar ner till, oavsett om det handlar om bolån eller aktielån, tycker jag ändå är kopplad till tillgångens underliggande kassaflöde och kostnaden för lånet. Det är nämligen detta kassaflöde som ska finansiera skulden. Kassaflödet för en Bostad kallas för Lön, och för en Aktie utdelning, eller i varje fall FCF. Om räntekostnaden och lönen/fcf relationen går åt fel håll….. då spelar det ingen roll om det är skuldens storlek eller värdet på tillgången som är för stort för då går båda åt helvete!

Jag läser nästan varje dag att Svensk ekonomi är så stark och bra, och vi svenskar har det så bra.

Man lyfter gärna fram argumenten att trots att Europa har haft, och har det knaggligt så har
1, jobbskatteavdragen och
2, de låga bolåneräntorna i kombination med att låntagarna har en stor andel rörliga lån,
inneburit att svenskarna fått det bättre och att svensk ekonomi ändå går bra.

Jag håller med. Tack vare punkterna ovan har svenskarna mycket pengar kvar i plånboken, så det borde ju inte vara så konstigt att vår ekonomi går starkt. MEN gör den det? Ja, relativt övriga Europa gör den det. Men i absoluta termer gör den inte det hävdar jag. Vi är inte i någon recession heller, men det är å andra sidan ingen annan heller nu för tiden. Så är vi i högkonjunktur eller ej?

NEJ, och jag anser mig ha 4 charts som tillsammans ger en bild av att vi inte är det!

Den första är Retail Sales Ex Energi i årstakt. Om svenskarna nu mådde så bra, om alla har jobb, och alla har massor av pengar över i plånboken efter skattesänkningar och rekordlåga räntor. Då kan man förvänta sig att de konsumerar i nivå med förra konjunkturen.

Där ligger snittet på årstakten senaste 5 åren på 3% om året. Senaste siffran uppmätte 2,6%. Analysen är enkel 3% är INTE i nivå med pre Lehman nivåer. Där är snarare 3% nedre delen i tillväxtintervallet.

Nästa chart visar de Svenska hushållens TOTALA konsumtion i REAL termer, dvs rensat för inflation. Även den här i Årstakt!

Samma mönster här. Den genomsnittliga årstakten har sedan Lehman legat på 2%. Även det ligger i det nedre intervallet om man tittar på åren 2004-2007. Här kan man dock tillägga att den senaste mätningen visade 3%. Vi får väl se om det är nåt på gång.

Men båda charts visar att konsumtionen är strukturellt lägre nu än vad den var vid senaste konjunkturuppgången. Detta trots att skatten och räntorna är lägre.

Nästa chart handlar om lönerna. Ingen lön ingen konsumtion.

Chartet visar de samlade lönerna över alla skattebetalande arbetare i Sverige, och hur den lönen förändras i årstakt.

Lönerna i Sverige har stigit i snitt med 2,5% om året sedan Lehman. Pre-Lehman låg på 3,5%. Samma mönster igen. Post Lehman takten ligger i nedre intervallet av pre Lehman. Senaste mätningen låg på 2,5%. Inte det heller någon stigande trend. Skeptikern hävdar att lönetakten varit så låg pga att inflationen är så låg. Jag, eller cynikern, hävdar att inflationen är så låg för att tillväxt och jobbskapande och arbetslöshet är så lågt, och det i sin tur kokar ner till dåliga löner. Det hänger ihop. Vi har inte strukturellt hög lönetakt i många år utan någon inflation. Å andra sidan har vi ingen strukturellt låg inflation under många år om vi har kraftig tillväxt och jobbskapande. Dvs vi har ingen blomstrande ekonomi med starkt jobbskapande utan att vi till slut får se högre löner.

Sista chartet visar då jobbskapandet. Dvs totala antalet anställda i Sverige jämfört med samma period förra året. Vissa ekonomer vill rensa ut statsanställda, då en regering lätt kan ”skapa” jobb för att hyfsa till siffrorna. Men i Sveriges fall där budgetdisciplin mer eller mindre råder så ser jag det inte som några problem. Dessutom hittade jag inte den siffran.

Det här chartet är inte helt tydligt, men under 2009/2010 försvann en massa jobb, som sen kom tillbaks under 2011/2012. Men det intressanta är egentligen takten senaste 3 åren. Då ökar jobben i Sverige med ca 1% per år. Så om det finns ex 5m jobb, så innebär det att det skapas 50,000 jobb om året. Är det bra? Återigen om man ser till Pre-Lehman så ligger 1% i det nedre intervallet. I en normal svensk konjunktur ligger det snarare på 2%, dvs ca 100,000 jobb om året.

Det är vad allt handlar om.. i en recession skapas inga jobb, det till och med försvinner. I en hyggligt stark svensk konjuktur borde det kunna skapas 100,000-150,000 jobb om året. Men idag ligger vi mittimellan. Det är vad övrig data bekräftar också!!!

Det som vi ser på sina håll är att vissa individer och vissa branscher och företag gynnas något extremt av ”räntefenomenet” i brist på ett bättre ord. Exempelvis specialist-resebyråer i Stockholm för att ta ett exempel. Eller om man går till Sturehof på Stureplan så går det inte att få bord trots att genomsnittslunchen slutar på 300kr per skaft, samtidigt som det inte är några problem att få bord på en lunch restaurang i Södertälje där lunchen kostar 60kr. Att tala om en bred och stark konjunktur håller jag inte alls med om.

Det är beklämmande att det är oftast bankernas chefsekonomer som hävdar att det går så bra. Man kan nästan undra om de har någon hidden agenda där de vill signalera att allt är så bra, eller bara att de inte gjort hemläxan? Någon som faktiskt gör sin hemläxa är Riksbanken. Visst, de har gjort många misstag i historien men en sak kan man inte ta ifrån dem. Deras datainsamlings och analys kapacitet är rätt imponerade. Ganska kloka människor crunchar stora mängder data, för att ge Ingves & Co ett solitt beslutsunderslag. Det är det inget fel på. Det är besluten som ibland har blivit lite fel, vilket inte är så konstigt med tanke på att de baseras på antaganden om framtiden, och om den vet vi mindre än vad vi tror.

Givet de 4 chartsen ovan i kombination med Sveriges låga kärninflation, samt ECB penningpolitik så förstår jag varför Ingves agerat som han gjort.

Men jag förstår också varför han är så frustrerad över att Regeringen inte agerar genom Finansinspektionen i syfte att stävja utlåningen. Är det kanske därför frustrerade chefer hoppar av en efter en? De får inte regeringens mandat att styra upp skiten. Inte för att jag är emot utlåning. Tvärtom, en fungerande system där pengar går från de som har till dem som inte har, givet att kalkylen är sund, är en av hörnstenarna i en marknadsekonomi. Problemet med Sveriges utlånng är att den nästan uteslutande är bolån, och det är bara bankerna som tjänar på det, och det riskerar att sätta hushåll i en knivig sits den dagen inflationen normaliseras.

Nej frågan är inte om chefsavgångarna på Finansen har att göra med en viss frustration, samtidigt so de tvingas jobba arslet av sig. Privata sektorn betalar dessutom bättre… konstigt att de slutar? Nej inte direkt!

Men om vi ska försöka komma till någon slutkläm så kan man fråga sig varför Sverige inte orkar tillbaks till fornstora tal? Jag tror svaret är lika enkelt som det är logiskt. Det handlar om två saker som är olika sidor på samma mynt… nämligen Europa. Så länge som inte Europa upplever en stark konjunktur, så kan inte vi heller generera 100,000+ jobb om året. Vi är för beroende, för integrerade. Sen kan man fråga sig om vi, och därmed Europa, har för chanser att orka tillbaks till pre Lehman nivåer? Svår fråga. Den optimistiske JA sägaren hävdar att våra prognoser är ett resultat av det som varit och är nästan alltid fel. VI kan alltså inte se varför då vi är så präglade av de senaste årens utveckling. Pessimisten, och åt det håller jag lirar, är att Europas statsskuld idag är på en sån nivå att en expansiv finanspolitik är omöjlig. Att de europeiska hushållens nivåer på skulder, särskilt sett till lån/disp inkomst är på en sån nivå att något större utlåningstillväxt inte är möjlig. Det finns bara två SLUTkunder av varor och tjänster i vårt samhälle. Stat och Hushåll. I normala tider spenderar de var de har, skatteinkomster och löner. I goda tider och om de har en sund balansräkning så kan de öka belåningen, vilken ger en extra skjuts. Det var kanske den här EXTRA skjutsen vi såg under -00 talet, och eftersom vi kanske inte kommer tillbaks till den så blir även tillväxten strukturellt lägre…. och därmed kanske vi kan glömma HÖGkonjunktur scenariot i traditionell bemärkelse. Jämförelser ännu längre tillbaks blir ännu mer tydliga, då belåning som går till nybyggda bostäder sipprar ut i ekonomin, som på 70-talet och framåt, medan ökad belåning i befintligt bestånd, som idag, där arvingarna till de som dör (dvs de enda som löser ut vinsterna från bostadsmarknaden) dessutom bara amorterar, så är det kanske uppenbart att vi inte kan komma tillbaks till fornstora högkonjunktur siffror i statistiken. Vi är kanske inne i nya tidens ”högkonjuktur”? Men då ska man välja sina ord rätt. Inte säga att det går så jävla bra som vissa gör… utan säga att det ”hankar sig fram” men att ”vi kan inte vänta oss att det kan bli så mycket bättre” och de signalerna vi får som påminner om högkonja troligtvis är lokala effekter av ”räntefenomenet”…… det är en intressant diskussion hursomhelst!

och apropå räntefenomenet. Om det nu är räntefenomen som dopar svensk ekonomi, och inte en produktivitetsdriven sunt högkonjunktur…. hur känslig är inte då Svensk ekonomi för en uppgång i räntan???? Särskilt när så stor del av lånestocken ligger i korta löptider.

Beviset återigen… i klassiska, pre Lehman, högkonjunkturer, så hade bankerna det LÄTTARE att låna ut pengar till 7% ränta, då företagens kalkyl gick ihop, än det var att låna ut pengar i dåliga tider TROTS att räntan var lägre… varför, jo för att kalkylen inte gick ihop i de dåliga tiderna, trots låg ränta. Idag verkar det vara tvärtom! Lite kusligt faktiskt!

Njut av solen!!!

Grekland är i fortsatt fokus. På fredag förfaller en betalning till IMF, en av tre denna månaden. Ryktena säger att det inte blir några problem att betala den, man tar tydligen från pensionskassan. Hmmm det låter ju inte så smart! Andra rykten säger att de tre betalningarna kan buntas i hop till en och betalas den siste. Hursomhelst börjar sanningens ögonblick närma i sig. Den siste löper Grekland program ut, och har man inte ett nytt efter det så kommer de inte kunna rulla över sina betalningar i juli, och det mina vänner är att likställa med Grexit. Samtidigt ryktas det om att ledarna i Europa as we speek sitter och filar på ett förslag till grekerna. Känns ju rätt osannolikt att det ska vara så bra att de bara säger JA tack direkt. Å andra sidan, vad har de att sätta emot? Grekerna säger ju å andra sidan att de har precis filat färdigt på sitt ”färdiga” förslag som är ICKE förhandlingsbart. Det känns väldigt binärt och osäkert och rätt löjligt med andra ord, men om jag var tvungen att betta så är det på att de till slut går med på långivarnas villkor, även om det på sikt kan bli regeringens fall. Hur bra är alternativet liksom? Landet växte tydligen med en halv procent under Q1. Är inte det rätt starkt med tanke på all turbulens????

Från USA har kommit en del data…

Michigan som mäter konsumentförtroendet kom in på 90,7 mot väntat 89,5 och fg 88,6… trevligt
PMI kom in på 54,0 mot väntat 53,8 och fg 53,8… ok
ISM kom in på 52,8 mot väntat 52,0 och fg 51,5… bra

New order kom in på hela 55,8 mot fg 53,5….. det bådar gott och gör 1Q15 siffran mindre relevant.

samtidigt kom Core PCE in på 1,2% YoY mot väntat 1,4 och fg 1,3…. Kanon

Bästa av alla världar eller? Lite framtidsoptimism parat med ”Noflation”… det borde vara bra för aktiekurserna.

Tittar man på räntorna så harvar de runt något. Zoomar man ut lite och försöker sig på en analys så är vi lite i ett mellanland, dvs hade räntorna varit 50 punkter högre så hade det varit lika med att marknaden varit väldigt säker på att räntehöjningen kommer i september alt december. Hade de varit 50 punkter lägre så hade man varit tämligen säker på att det inte finns någon risk för räntehöjningar. På fredag har vi sysselsättningsdata som kan staka ut riktningen. Men för att vi ska få en räntehöjning i september så bör ECI den 30 juli leta sig upp mot 3% i årstakt. tittar man på vad Fed funds rates indikerar så ligger sannolikheten för höjning i september på blott 34%…. det är inte mycket. I december ligger den på 88%. Men det är inte mycket till prognos…. datan får visa vägen, precis som Yellen sagt!

Men visst finns det indikatorer som visar på att Amerikanska ekonomin är robust, Driven miles till exempel:

men även non food sales volumes

men kom ihåg att de här bägge knappast är leading, utan ett resultat av starkt jobbskapande, och stigande huspriser.

Vad händer med oljan? Jag pekade tidigare ut target mot 70-72. vi nådde nästan 70. Frågan är om vi ska upp en vända till eller vi sett toppen? Risken är nästan på nedsidan tror jag. Bryts 60 ska man akta sig!

Säg att dollarn har försvagats klart… vad ska driva det då?

Dessutom är alla snorlånga

Många lockas till de stora oljebolagen för att Div% är så juicy, men om PayOut sänks till 25% så är sektorn normalvärderad…. och det finns tydligen rätt stor risk för sänkning då Freecashflow som skapas vid dagens priser inte verkar täcka de utdelningar som prognostiseras…..

Hursomhelst, det kan finnas anledning att vara försiktig, så sätt Stopp loss på din Ryska vinst posse om du har någon!!!

Vad beträffar tillväxtmarknader så gick de också hyfsat fram till för en månad sedan. Långsiktigt tror jag det finns värden att hitta där, men man kanske ändå ska vänta in the great dip innan man tar in dem i sitt pensionssparande.

Problemet med tillväxtmarknader är att de kommer lida mest om dollar trenden fortsätter och räntor globalt går upp då råvaror korrelerar, allt annat lika, negativt med stark dollar, och höga räntor drabbar länder med Twin deficits… dvs underskott i budget och bytesbalans… och många av dem går att finna just i tillväxtmarknader.

USA får väl också anses vara en Undervikt pga

1. räntorna går upp där och kommer slå mest där
2. värderingarna är högst där
3. vinstnivåerna är högst där
4. tillväxtpotentialen är egentligen lägst där…

Medan Europa får anses vara en OW:

1. då vinstnivåerna är lägst där och störst potential att förbättras
2. ekonomisk fundamenta har en klar uppsida
3. discount från Grekland och Ryssland inprisat till viss del
4. räntorna kommer vara strukturellt lägre där då man är långt senare i cykeln

men även Japan är spännande då:

1. Beta mot global konja är störst, dvs gott om bolag som gynnas av stigande världshandel
2. värderingarna är låga
3. Abenomics biter (även om jag ser stora risker på sikt)
4. lågt aktiebeta… dvs om kurserna vänder ner så brukar japanska aktier outperforma…

Samtidigt är jag ju strategiskt skeptisk, och är övertygade att man kommer kunna köpa aktier betydligt billigare längre fram…. problemet är att kurserna kan stiga en bra bit innan NÄR inträffar.

Sättningen borde som jag sagt tidigare bli kännbar. När räntorna steg med 50 punkter för en tids sen, så rekylerade marknaden med som mest 5%. Om jag får rätt kan räntorna stiga mer än så och en korrektion på 20%+ är fullt rimlig. Att så få tror på detta, gör mig bara ännu säkrare!!! Men än så länge är det Buy the Dips… och håll järnkoll på datan och räntorna.

Klicka för att komma åt 464044.PDF

Have a nice one!