Kortsikt's Blog

Yellen annonserade i onsdags att man planerar att trappa ner QE köpen från 55mdr i månaden till 45mdr, fördelat på 25mdr statspapper, och 20mdr bostadspapper.

http://www.privataaffarer.se/borsguiden/federal-reserve-man-obligationskop-45-mdr-usd-oms-638900

Kommer ni ihåg nedan

Den håller fortfarande!!!

Man kan säga att 10åringen har rört sig extremt stabilt mellan 2,60 och 2,80 under de senaste månaderna, under nedtrappningen. Även i mars då nettoförsäljningen av Trs var ganska kraftig. Å andra fanns det en rädsla av att det handlade mer om vädereffekter, vilket gjorde att efterfrågan efter säkra Trs var hög? Svårt att säga. Jag har sagt det tidigare, och säger det igen… Juni kommer bli en spännande månad, då nettosäljet återigen kommer bli rätt kraftigt, samtidigt som datan har potential att vara stark. ISM kom precis in helt ok, 54,9 mot 54,3 väntat och fg 53,7. New orders var också ok. Senare kommer sysselsättningen. Kan detta få 10 åringen att bryta över 2,8% i juni måntro, och hur kommer aktiemarknaden att reagera? Kommer det trigga den korrektion många länge väntat på? Det är svårt att säga…. just nu känns det som den stabila räntan bara får folk att känna sig ännu tryggare i sina aktieköp… med all rätt, om den skulle fortsätta ligga kvar här. Det skulle alltså inte förvåna mig om vi sätter nya toppar framöver… i så fall är det ju rätt att ha aktier, tills det inte det 🙂 Som ni säkert har förstått så tror jag ju det är högre räntor som kommer få den här lugna och trygga marknaden att hicka till…

Trevlig helg!

Finansinspektionen har släppt sin rapport över svenska hushålls skuldsättning.

Jag vill särskilt rikta ett tack till Fredde för att ha grävt fram rapporten.

För det första tycker jag det är fullkomligt lysande att Fi, som reglerar bankerna, studerar den här datan. Andra gör det också, som ex Riksbanken (vilket jag egentligen tycker är fel då de inte ska ta hänsyn till agregerad skuldsättning, då räntevapnet är alltför trubbigt. Dvs om de höjer räntan med rädsla för att utlåningen är för kraftig, då slår det mot alla, inte bara dem som inte borde ta lån, vilket kostar, kostar i form av uteblivna jobbtillfällen).

Skuldsättning är inget negativ, för hög skuldsättning är. Därför måste detta regleras så det angriper enskilda låntagare. Finanskrisen i USA utlöstes inte för att den agregerade skuldbördan bland hushållen var för hög. Den utlöstes av att Sup prime lån började defaulta. Historiskt fanns knappt sub prime. Under 2007 var det nästan 10%. Det räckte!!!

Gör dig själv en tjänst, läs:

Klicka för att komma åt bolan2014.pdf

Det kommer göra dig ett par snäpp klokare när ”experter” på TV talar om bolånesituationen.

Jag har ögnat genom rapporten och vill göra några poänger

1.

De pratas fortfarande rätt mycket belåningsgrad, dvs pris(värde) vs lån vilket förvånar mig. Det är helt ointressant. Bortsett från att en negativ värde/lån slår mot consumer confidence. Det är förmågan att betala lånet som är intressant. Kan du inte betala din månatliga ränta, ja då spelar det ingen roll vad loan/value är. Tvärtom gör det inget om lånen är större än värdet på huset så länge som du kan betala räntan.

Dessutom Priset är en funktion av hur mycket folk kan låna, som till största delen är en funktion av inkomst och ränta (givet att bankerna lånar ut)

Många räds av vad en kraftig pris nedgång kan ställa till med. Men vad är bakgrunden? Priset bestäms av köpare och säljare. En kraftig prisuppgång står oftast heta köpare bakom. En kraftig prisnedgång stor oftast stressade säljare bakom. Varför är de stressade? Jo antingen har räntan gått upp kraftigt och eller har inkomsten förändrats kraftigt, vilket gör att de har svårt att klara de månatliga betalningarna.

Så återigen handlar det inte om lån eller värde på huset. Det handlar om hushållens betalningsförmåga, vilket är en funktion av de tre i kombination; 1, lån 2, ränta och 3, inkomst. Fallerar dem, fallerar priserna. Men prisförändringen är bara ett symtom på förändringen av de tre.

Sen det här med 85% regeln. Jag tycker väl också det är rätt bra. Men tror någon verkligen på att det ska vara någon typ av buffert eller? Om priserna faller med 20%. Satte vi kravet för lågt, dvs skulle den legat på 75% då? Om priserna faller med 50%, borde vi haft 40% då? Ja ni fattar, det blir löjligt.

Amortera är inget självändamål och ingen lösning. Det finns bara två lägen, för mycket lån eller ok skuldsättning. De med ok skuldsättning (dvs förmågan att betala räntekostnaderna) behöver inte amortera. De med för hög borde, eller rättare sagt, de borde inte få låna så mycket från början.

Sen är amortering ett smart sparande. Men det är en helt annan diskussion. Dvs räntan på att låna pengar kommer ALLTID att vara högre än vad du tjänar på att spara. Så att spara pengar på banken till 1% ränta och samtidigt ha ett bolån som kostar 3% är hål i huvudet. Det fattar nog de flesta. Men blanda inte ihop det med diskussionen kring överbelåning.

2. Fi tittar på två av dem, inkomst och lån.

1984 låg den på 100%. Nu ligger den på 175%.

Men om jag säger att ett bolån kostade ca 9% då, och 3% idag. Vilket är värst?

Då hade man 100 i lån, och 100 i inkomst. Man betalade 9kr i ränta på lånet (9% * 100). Det är 9% av inkomsten.

Idag har man 175 i lån, och 100 i inkomst. Man betalar 5,25kr i ränta (3% * 175). Det är 5,25% av inkomsten.

Boendekostnaden idag utgör alltså en mindre del av inkomsten, än då. Trots att priserna, och såklart skulderna (som krävs för att finansiera det högre priset) är väsentligt mycket högre.

Det enda man kan säga till deras fördel var att räntorna hade förutsättningar att gå ner, inte upp. Idag har de förutsättningar att gå upp, inte ner. Men det ska ses mot bakgrund att boendet var nästan dubbelt så dyrt då. Det hade varit mer illavarslande idag om räntekostnaderna relativt inkomsten låg på 9% eller högre, samtidigt som det egentligen bara finns förutsättningar för en ränteuppgång.

Men låt säga att den genomsnittliga räntan går till 5,14% framöver. Det är faktiskt fullt rimligt. Vad landar ovan kalkyl på då? Jo 9% exakt (5,14% * 175 = 9kr…. 9 / 100=9%). Precis samma som 1984.

Vad är för mycket eller för lite lån nu?

Men någon säger kanske, Men tänk om räntan går till 10% istället. Ja då är det jobbigt. Men tänkt 1984 om någon sa, tänk om räntan går till 20%… hade man för mycket lån redan då? Eller om jag säger att räntan ska ligga kvar på 3% idag under flera decennier, har man för lite lån idag?????

Men så tänker nån, du vet ju inte var räntan ska vara, däremot vet du vad inkomsten är (under förutsättningar att de flesta har jobbet kvar) och du vet hur mycket skuld du har. Ok, men hur får du ihop den kalkylen, låt säga att räntan drar till 10% om ett år, och du tvingas sälja huset (som du dessutom har extremt lågt belånat i förhållande till värdet). Spelade inte räntan nån roll? Räntan är osäker, men den spelar en jäkla roll. Historiskt har långräntan speglat nominell tillväxt i en ekonomi, sett över tiden. De höga räntorna under 70 och i början av 80-talet är en outlier. En outlier som drevs av exceptionellt hög inflation. Som i sin tur till stor del drevs av en utbudschock på oljemarknaden.

Över tiden speglar inflationen löneutvecklingen. Fundera på var den landar de närmaste 10 åren givet artbetslöshet och globalisering, med överkapacitet i de flesta branscher ur ett globalt perspektiv. Finns det förutsättningar för 10% inflation, nej. Finns det förutsättningar för en normalisering av räntorna till historiska genomsnitt…. ABSOLUT.

3. Fredde lyfter fram grafen 16, som är helt klart en överraskning. Den visar att den grupp som har minst kvar att leva på om, och därmed är i riskzonen att inte klara sina betaltningar om räntan drar, är det över 65 år. Det är mycket förvånande. Visst har pensionärerna klen inkomst. Det visste vi. Men jag trodde de hade amorterat av sina lån, som de tog för längesedan, och som inflationen gjort att de är rätt små summor idag. Tack och lov representerar de över 65 år bara 6% av lånestocken i volym och 9% av alla låntagare. Men det kanske är tillräckligt högt. Gruppen under 25 år är på plats nummer två över dem som kommer få det tajt vid en ränteuppgång (även om de är långt mycket bättre än pensionärerna). De står också för en stor del av nyteckning av lån, och därmed ligger de också i loan/value riskzonen mer än nån annan. Nej loan/value är inte särskilt relevanta, men en ränteuppgång kan få dem att tvingas sälja till ett pris under lånets värde. Vilket sätter press på dem under lång tid då de får amortera sitt lån till banken. Snacka om att få omvänd start jämfört med 40-talisterna. Ändå är de så självsäkra 🙂 De är också de som ryker först när arbetslösheten stiger. Vi får hoppas att de som köper sitt boende under 25 år har snälla föräldrar, medan de som inte har snälla föräldrar hyr istället. Alternativt att de unga som köper sin bostad har en typ av utbildning och jobb som gör att de sitter säkert, medan de som inte är lika ”konkurrenskraftiga” hyr.

4. Så till ränteuppgången, som visar vilka som badat utan kläder, och som är den egentliga måttstocken för hur ”överbelånat” vårt land egentligen är.

Enligt Fi så skulle en ränteuppgång på 5% från dagens nivå leda till 7% av låntagarna och 8% av volymen får problem. Jag tror inte 5% uppgång är en rimlig uppgång. Däremot 3%, dvs en uppgång till 5-6%. Det skulle leda till att 4% av låntagarna får problem. Det är klart lägre än vad jag hade gissat.

Är 4% av låntagarna för mycket eller ok? Tja det går inte att svara på. Säg att nån bor i stor fin lägenhet med bra jobb och hög inkomst. Allt är frid och fröjd. Men så blir han av med jobbet, och nästa månad kan han inte betala banken. HELVETE! Måste sälja!!! Idag skulle det inte varit nåt problem i en fastighetsmarknad som är ok. Han skulle bara varit en av många säljare och fått hyfsat betalat och kunnat i lugn och ro byta ner sig eller hyra. Frågan är vad som händer om 4% av alla låntagare är intresserade av att sälja samtidigt? Bakgrunden var att räntan går upp kraftigt och de får betalningssvårigheter….

Vad händer när räntan går upp

1. Räntekostnaderna ökar även för dem som har OK nivå på lånen, vilket gör att de får mindre pengar över till annat. Troligtvis bromsat konjunkturen in vid en kraftigare ränteuppgång, vilket sätter press på arbetslösheten

2. Köparna, vid en högre ränta, är allt annat lika mindre köpstarka, än vid en låg ränta.

Vad blir konsekvenserna.

Ja 4%:arna kommer att väsentligt pressa ner fastighetspriserna! Detta slår mot consumer confidence, som slår mot konjunkturen. Det skapas lätt en negativ spiral.

Alltså tror jag att 4% av låntagarna räcker för att äventyra Svensk ekonomi.

MITT RÅD TILL FI;

Inför reglering som gör att bankerna tar ner 4% till 0%. IDAG INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!!!

Antingen genom att sänka lånet så de klarar en uppgång till 5% ränta. Många har säkert cash el aktier. Eller sälja sin bostad och köpa en billigare, så samma kalkyl uppnås. Eller får de hyra. Något de kanske borde ha gjort från början? Men det är klart svårt för bankerna att gå ut och pusha för detta, de har ju gett lånelöfte en gång i tiden. Men de får väl skylla på Fi, men det lär väl inte hjälpa och då får regeringen ta en popularitetssmäll… vågar dem det? Njae inte som läget är nu kanske. Vågar en ny regering göra det… njae det är väl inte heller så troligt.

Vad är då för sent? Det är när priserna börjar falla och räntorna stiger och de tvingas sälja sin lya för att de inte har råd att betala månadskostnaden. Eftersom många då lär få negativt Eget Kapital kommer de inte möjlighet att köpa nåt nytt utan är hänvisade till hyresmarknaden. Trist! trist även för oss andra då priserna faller, konjunkturen sackar och arbetslösheten stiger. Ett rätt högt pris kan man säga!

Jag undrar hur stor den här gruppen är i resten av världen?

Tog mig tid att lyssna på nedan;

http://new.livestream.com/accounts/2814437/events/2906189/videos/47888551/player?autoPlay=false&mute=false

Tack för tipset Fredde.

Det är mycket som under de senaste 10 åren inte visat sig stämma med den Makro vi fått lära oss i skolan. Det är framförallt två saker som jag tycker är anmärkningsvärda, och som många har fått om bakfoten;

Inflation.

Synen på inflation är fel. Man är idag rädd att en expansiv penningpolitik automatiskt leder till hög inflation. Man är på sina håll också rädd för att hög tillväxt i ekonomin per default leder till hög inflation. Som Larry är inne på handlar det om Output Gaps i en ekonomi. Dvs kapacitetsutnyttjadet i ekonomin. Är det stort kan man köra expansiv politik utan att det gör avtryck på priserna. Ekonomin kan också växa utan att inflationen tar fart. När gapet är stort bör staten gasa om inte privata sektorn gör det. Om privata sektorn gör det kan staten sitta lugnt i båten. När gapet är litet bör staten bromsa, om inte privata sektorn gör det (vilket är så troligt). Vad gäller en stat som gasar fungerar expansiv finanspolitik i regel bättre än expansiv penningpolitik. Det är få som vill låna i dåliga tider trots att räntan är låg. När staten ska bromsa fungerar penningpolitik bättre. hur definierar man output gap och vad är riktig inflation. Tja problemet i Sverige är att vi är en sån öppen ekonomi. Jag menar de flesta vitvaror importeras och där råder knappast någon kapacitetsbrist i tillverkningen utomlands. På samma sätt har de reala priserna på just vitvaror gått ner. Samtidigt har en Kaffe Latte blivit rejält mycket dyrare de senaste 10 åren. Så för att ge en rättvis bild av output gap är nog att titta på arbetslösheten. När de slår i natural rate of unemployment så börjar den driva löneinflation, och det är löneinflation som driver lattepriser.

Så för att summera. KPI och BNP tillväxt är ointressant. Out put gap är svår definierat, men bästa proxyn är natural rate of unemployment. Men den är också svår att definiera, varpå löneinflation är den bästa proxyn. Jag skulle säga att så länge som löneinflation understiger det historiska genomsnittet bör staten hålla en expansiv finans- och penningpolitik (givet att inte privata sektorn ser ut att vara så pass expansiv att den leder till höjda löner)

Skuldsättning och räntor

Detta har man inte fokuserat så mycket på inom makroekonomi. En ekonomi har historiskt varit sluten, och efter några goda år slår man i kapacitetstak, och då börjar den bromsa in. Detta leder till olika cykler. Nu är världen globaliserad så det fungerar inte längre. Däremot har vi fått en ny viktig spelare på banan som nästan kan likställas med ovan. Skuldsättning. När löneinflationen till slut börjar ta tag i ekonomin så lyfter priserna generellt sett. I detta läge lyfter även räntorna, och centralbanken börjar ändra sin räntepolitik (oftast innan om de är rätt på bollen). Då lyfter räntorna, och därmed kostnaderna för alla med lån. Eftersom lånestockarna är så mycket större än för 30 år sedan (då lånen var mindre, och ekonomierna mer slutna) så blir det som en broms i sig. Bromsen gör att konsumtion etc avtar vilket ger en avkylande effekt. När till slut räntorna börjar falla ger detta en stimulerande effekt. Detta är en ny viktig faktor i många av västvärldens ekonomier att ta hänsyn till i framtiden.

Trevlig helg!

Jag har ju länge ältat det faktum att den stora grejen med QE exit är inte att FED slutar köpa bonds, som förvisso är viktigt, utan när de kommer banta balansräkningen ner till normalläge, där normalläge får antas vara NOLL i Bank Reserves på Skuldsidan, reflekterat av samma minskning på tillgångsidan, genom en minskning av MBS (ner till noll) och resten Treasuries.

Nej, jag tror inte de kommer sälja några bonds i marknaden, utan de kommer låta dem förfalla, utan att köpa några nya, eller mao, de kommer inte att rulla över befintliga bonds in i nya.

Att de avstår från att rulla över, utan endast tar emot pengarna vid förfall (som de sedan makulerar) är en grej som bör ge effekter på räntorna. På vilket sett beror på många saker, dels takten och storleken, men även hur konjunkturen ser ut just när de gör det osv.

Men nedan chart är rätt intressant. Den visar att av FEDs alla statspapper, så utgör de med löptid på upp till 10 år en rätt normal (ur ett historiskt perspektiv) vikt. Det betyder att FED är inte en onormalt stor ägare av bonds med löptid på mindre än 10 år. Det betyder att när deras bonds som förfaller de närmaste 10 åren, som de kanske inte tänker rulla över, kommer inte att chocka marknaden. Tänk er det omvända. säg att FED hade ägt 90% av alla utestående bonds med en löptid på upp till 3 år, varpå FED inte har som avsikt att rulla över en enda. Då innebär detta att under de närmaste 3 åren måste US treasury hitta nya köpare av bonds (privat marknaden) för att kunna betala igen FED för de som förfaller. Detta hade satt press på Trs, och Privata aktörer hade naturligtvis velat ha bra betalt, dvs vettiga real räntor. Räntorna hade stigit. Nu är det inte så, utan det ser ganska lugnt ut. Däremot på löptider på längre än 10 år är FED väldigt dominerande, men det är ju ett senare problem och inte avgörande idag eller de närmaste åren.

Men det finns en brasklapp. Jag är tämligen säker på att värdet av bonds med löptid upp till 10 år är väsentligt högre, än de med löptid 10 år+. Detta innebär att trots att FED bara representerar 15% av total marknaden för utestående bonds med löptid upp till 10 år, så kanske det i volym är så pass mycket att det ändå kan bli jobbigt att fasa över på privatmarknaden… jobbigt i bemärkelsen att Trs får erbjuda högre räntor. Notera faktum, US Treasury kommer aldrig ha problem att sälja en bond och få in pengar, det är bara en fråga om till vilket pris.. dvs ränta. Som i sin tur ger följdeffekter på alla andra tillgångar världen över.

Jag har fått frågan hur jag kan vara så övertygad att räntorna ska gå upp. Det är jag inte. Det finns klart ett alternativ där konjunktur och riskaptit, och värdering av övr tillgångsslag är så pass gynnsam för räntemarknaden att det inte är några problem för treasury att sälja bonds av de kvantiteterna att de kan lösa FED när deras bonds förfaller. Dvs utan att det får någon större effekt räntorna. Inte så troligt, men inte helt otroligt heller. Ett annat alternativ är att man kör så pass stora överskott att man kan amortera utan att sälja nya bonds. Detta förefaller helt osannolikt.

Nej min gissning är att det inte att så svart eller vitt. Dvs det handlar inte om att Fed hårdnackat kommer krympa balansräkningen utan att bry sig om de negativa effekterna, eller att man skiter i att krympa den av rädsla för de negativa effekterna. Nej min gissning är att de kommer välja en lagom väg, dvs de kommer acceptera något högre räntor, vilket de kommer motivera med att säga att en normalisering är helt rimlig, samtidigt som de återställer balansräkningen väldigt långsamt.

För det är stora krafter vi talar om… Det negativ inverkan av högre räntor, i form av nedgång av övr tillgångspriser och lägre tillväxt, mot den stora risken av att springa in i nästa kris med en för stor balansräkning. Vad är för stor? Jo stor i den mån att vid den här krisen lyckades man svälla den från noll utan att marknaden tappade förtroendet för dollar och staten som lender of last resort. Det kanske inte fungerar i ett läge när man har en för stor balansräkning. Däremot om man har lyckats banta ner den, så kommer man snegla tillbaks på när det krisade sist, och hur man framgångsrikt använde balansräkningen i syfte att supporta statens deficit spending och driva upp tillgångspriser. Så vi pratar verkligen om pest eller kolera.

Hursomhelst, medelvägen är därför mest trolig, dvs en försiktig bantning av balabsräkningen till priset av något högre räntor.

Så kontentan är att högre räntor är troligt, högre än vad som egentligen är motiverat av tillväxt och inflation. Man kan säga att det är det omvända från -00 talet, då vi haft låga räntor, lägre än vad som var motiverat av tillväxten och dyl.

Kokar mam ner detta till hur det påverkar dig och mig, så tänker jag att us 10yr kan gå till 4%, vilket innebär att den svenska motsvarigheten går till 5%, vilket innebär att den långa svenska bostadsobligationen går till 6%, vilket innebär att ett 10 årigt bolån kostar 7%. Om den kostar 7%, kan den rörliga bolånet kosta 4-5%. detta alltså utan vare sig särskilt stark konjunktur eller hög inflation.

En dubbling av de rörliga bolåneräntorna alltså! Klarar vi det? Jag vet inte, jag hoppas! Men vi har möjligheten att ta tag i det nu… I god tid innan det är för sent.

Jag tror inte Ingves är dum, jag tror han faktiskt fattar ovan resonemang… Långt mycket bättre än jag själv. Det gör honom orolig. Men det finns andra som bestämmer, och vissa av dem fattar inte ovan, vissa fattar men tror inte på det. De ser istället hur inflationen har trendat ner och vi borde sänkt räntan mer än vad vi gjort. Priset vi fått betala är att jobbskapandet inte är så starkt som det hade kunnat vara. Ingves fattar detta också, men problemet är om han hade valt den semare linjen, så är det på bekostnad av ännu fler låntagare med för mycket lån…. För mycket i förhållande till hur dåligt de skulle klara av en framtida dubbling av räntorna.

Hoppas jag har fel… Hoppas konjunkturen utvecklas på ett sätt som gör att Fed kan återßtälla balansräknigne utan att det får några större negativa konsekvenser.

Problemet med att Hoppas, är att det oftast är en dålig strategi. Väldigt få krig har vunnits för att man hoppades på att vinna!!!!!
Trevlig helg.

Priset på olja är viktigt! USA är fortfarande världens största konsument av olja. Även om energikostnaden utgör en mindre del av jänkarnas plånbok så är det fortfarande en viktig del, som vid en prisuppgång slår negativt mot privatkonsumtionen, allt annat lika. Hur mycket de importerar påverkar också bytesbalansen och därmed dollarn.Utöver priset naturligtvis. En annan viktig aspekt är deras försvarspolitik. Den har de senaste 20 åren till stor del handlat om att direkt, eller indirekt, trygga energiförsörjningen.

Men den här balansen är inte statisk. I början av 70 talet producerade man 10 miljoner fat om dagen, och importerade typ 2 miljoner. Om vi för enkelhetens skull säger att konsumtion=produktion + import, så konsumerade man 12 miljoner fat om dagen.

Men mycket har hänt! För 10 år sedan producerade man endast 5 miljoner själv, dvs en halvering på 35 år. Samtidigt importerade man 11 miljarder. En mycket kraftig ökning. Konsumtionen hade ökat till ca 16 miljoner.

Men något har hänt de senaste 10 åren. Den egna produktionen har gått upp till 8 miljoner, och importen har trillat ner till 8 miljoner. Det innebär också att konsumtionen stannat upp på 16 miljoner.

Att man inte ökar konsumtionen är något positivt (inte minst för miljön) så länge som det inne implicit betyder att ekonomin står still och stampar, vilket tyvärr är i princip vad den gjort senaste 10 åren. Säg att USA växer i genomsnitt med 3% om året de kommande 10 åren, dvs ekonomin ökar sin storlek med 1/3 del. Kan man fortsätta att konsumera 16 miljoner om dagen?

Vissa bedömare menar att Usa kan öka den inhemska produktionen upp till 10-11miljoner om dagen. Om vi ska ligga kvar på 16mln i konsumtion, då borde importen kunna komma ner till 5-6 mln om dagen. Dvs samma nivåer som på 70/80-talet. Importen har alltså potential att sjunka ytterligare från dagens 8mln till 5-6mln.

Det hade varit positivt då försvarspoltiken hade kunnat förändras. Visserligen tror jag USA kommer fortsätta ha ett stort försvar, men de kanske inte behöver rycka ut i fält lika ofta? Då hade man sparat både liv och pengar. Pengar som hade hjälpt budgeten.

Handelsbalansen, och därigenom, bytesbalansen borde också bli bättre, vilket är bra för dollarn.

En stark budget, innebär mindre nyemitteringar av statspapper av US Treasury.

Allt detta är positivt för dollarn. Enda frågetecknet är i så fall vad FED gör med sina statspapper, men det har vi avhandlat tillräckligt på andra ställen.

Men det finns även ett annat scenario, som säger att USA inte tillräckligt klimatsmarta, dvs att energi konsumtionen kommer att stiga i takt med BNP, dvs om BNP ökar med 33% kommande 10 åren så ökar konsumtionen från 16 till 21. Så även om man ökar inhemska produktionen till 11mln, så måste 10 mln importeras.

Det är ju rätt stor skillnad att gå från dagens importerade 8 mln till 10 mln i ett negativt scenario, jämfört med att gå ner till 5mln i ett positivt scenario.

Nu är detta starkt förenklat. Vi har ju inte diskuterat prisbilden. En kraftig uppgång på priset skulle ju helt slå mot förbättringen om vi får ett 5mln scenario, precis som ett 10mln scenario kanske inte är så negativt om priserna faller kraftigt. Prisförändringar påverkar dessutom utbud och efterfrågan i sig…. och bakgrunden till prisförändringen är också viktig. Är den orsakad av förändringar i utbud eller efterfrågan. Vad händer med Kina? Kina är världens näst största konsument, och jag har sett siffror på 11 mln fat om dagen (jämfört med USAs 16). Men den största delen är importerad, varpå Kina sägs ha gått om USA i mängden importerat. Den trenden lär fortsätta. Så frågan är om det är Kina om 10 år som ska invadera Iran för att de strular till Kinas energiförsörjning. Det känns ju lite långsökt faktiskt.

Många talar om potentialen för USA att exportera olja. Men till alla dem säger jag bara, ”även i ett positivt scenario så måste landet importera 4-5 miljoner fat om dagen”. Varför ska man exportera mer då? USA har långt kvar till att bli en nettoexporttör… om någonsin!

Så det är komplicerat. Men allt annat lika, så är det positivt 1, desto mer USA lyckas producera själva och 2, desto mer klimatsmarta de kan bli. Obama verkar ju ha fattat detta också 🙂

Vad handlar det om i pengar, dvs skillnaden att importera 5mln fat om dagen, eller 10 mln om dagen. tja skillnaden 5mln fat om dagen är ca 1,825,000,000 fat om året, dvs styvt 2 MILJARDER fat om året. Säg att ett fat kostar 100 dollar. Då blir det 182,5 miljarder dollar om året. Hur ska man relatera till detta? Tja, FEDs QE program ligger ju på 55mdr i månaden, så vi talar om 3 månaders obligationsköp drygt. Va är det inte mer tänker någon kanske? Tja, det är inte oljepengarna som är små utan QE köpen som är stora. För USA, och omvärlden, är det en jäkla skillnad om man tvingas importera 5 miljoner fat om dagen, ELLER 10 miljoner fat om dagen!!!

Helst av allt vill man nog inte importera något alls.

Åtminstone om man får tolka räntemarknaden rätt, och om gamla samband håller.

Det finns viss logik då långräntorna oftast pekar på den långsiktiga tillväxten. Bästa proxyn för en lång räntan är ju också förväntad nominell tillväxt. Så har det åtminstone varit historiskt.

Eftersom USA också är världens största ekonomi, och har varit först ut i cyklerna, på bägge hållen. så är det naturligt att de amerikanska drar före de europeiska. Eftersom en Amerikansk konjunktur ekonomi brukar smitta på resten av världen med ett visst lagg finns det en logik i att när räntespreaden ökar så prisar det också inte en stundande bättre världskonjunktur.

MEN, det finns klart invändningar till det här. Det första är ju att historiska samband inte behöver fungerar framöver. Jag har ju lyft fram riskerna med högre räntor till följd av förändrad penningpolitik, som i sin tur inte enkom behöver vara beroende av så starka konjunkturutsikter. Jag menar vi kan ju få en ”normalisering” av räntorna i USA, trots att konjunkturen inte blir så värst mycket bättre. En annan risk är att återhämtningen i USA uteblir då högre räntor (dämpar privatkonsumtion och håller tillbaks fastighetspriser som håller tillbaks confidence) och löneinflation (dämpar vinster som dämpar nyrekrytering och investeringar) gör att this as good as it gets. Detta är dock inte base case.

Som sagt, de kommande kvartalens aktiecase är till stor del avhängigt ränteutvecklingen, och guld verkar vara en av de bästa, tidiga, indikatorerna på var real räntan är på väg. Guldet började ju redan falla i slutet på 2012 och i maj när Bernanke flaggade för att dra tillbaka QE och gå tillbaks till en mer normaliserad pnningpolitik då bottnade guldet. Räntorna började stiga först under våren. Guld var smartare! Nu befinner sig guld i en trading range och min enkla tolkning att bryter vi upp så räknar marknaden med lägre räntor, vilket är kopplat till utebliven revocery, sämre jobbskapande, utebliven löneinflation, och inte räntehöjningar under 1H15. Om vi bryter ner under 1200 så gör vi det för att jobbskapandet accelererar, liksom konjunktur och troligtvis löneinflaton. Alltså är man säker på att räntehöjningarna står runt dörren. Håll koll på Guldet!!!

Glad påsk!

Sist jag kommenterade det tekniska läget var jag positiv, dvs Buy the dips. Nu är vi återigen inne i ett dip mode och man kan fråga sig, gäller strategin fortfarande? Ja, jag tror faktiskt det. Visserligen har maj och juni som vana att vara rätt svaga månader, utdelningar skiljs av etc. Därutöver har vi osäkerheten kring hur amerikanska och kinesisk data kommer utvecklas närmaste tiden, och dess effekter på räntorna. Ukraina krisen tror jag hittills har en underordnad roll. Bortsett från för Ryska marknaden vill säga.

Nej jag OMX kan falla så långt som 1300-1320, för att Buy the dip ska vara intakt. Mycket handlar om hur SPX utvecklas framöver. SPX kan falla en bit till medan Nasdaq är nere på känsliga stödnivåer. Detta leder oss in på vilken sektor man ska ha, är det value eller growth… men även är det EM eller DM. Det i sin tur handlar om vad som händer med tillväxtförväntningarna och räntorna. I USA är vi inne i rapportperiod, och revideringarna kommer vara viktiga. På dagsbasis spelar det roll för den enskilda aktien, för marknaden totalt sett är det svårt att dra några slutsatser i detta tidiga skede, utan det blir oftast tydligare i efterhand.

Nedan SPX

Nedan Nasdaq

Man brukar säga att allt hänger på detaljerna…

Det här snappade jag upp från Morgan Stanleys råvaruteam.

Positive read across for EVRAZ and Severstal as well as for NLMK, albeit to a lesser extent. When we met Severstal’s CFO last week, he said that SVST’s US business hasn’t seen such strong demand in the US in years, especially at Columbus. No cancellations of orders from the US customers because of the Russian background of SVST as well as ongoing political tensions.

För er som inte är så bevandrade så är Severstal en av Rysslands största stålproducenter. Det som är anmärkningsvärt är;

1. Amerikanarna verkar inte ha problem att handla av ett helryskt företag. Vilket skulle kunna tolkas som om de hårda orden politiker mellan, just bara har varit hårda ord, inget annat. Dvs så här långt har västvärlden egentligen accepterat Putins agerande.

2. Att vi inte behöver vara så oroliga för den amerikanska tillväxten, utan det var bara dåligt väder som temporärt bromsat utvecklingen, och nu ser landet ut att komma väldigt väldigt starkt….

Lite kaffesumpsanalys såklart… men man vet aldrig!

Det här är lite repetition, då jag belyst det många gånger, MEN

Nedan chart är säkert inte någon nyhet för någon, ändå verkar väldigt få bry sig!!!

Den beskriver Tillgångssidan på FEDs balansräkning, mestadels bestående av Treasuries, dvs Amerikanska statspapper av varierande löptid. Men även av MBS, dvs Mortgage backed seucirtues, dvs bostadsobligationer.

När QE programmet är klart i oktober så kommer den att uppgå till hissnande 4500 miljarder dollar. Ofattbart stort belopp. Eller ca 14000 dollar per Amerikan. Dvs ca 100,000kr per amerikan.

Är det någon som tror att FED är OK att det ser ut så här forever and ever? I så fall skulle jag gärna vilja höra en förklaring. Om det inte är ok med det, hur kommer det gå till att krympa det och vad får det för konsekvenser?

Men låt oss bena ut ett par viktiga saker först. En del av FEDs penningpolitik går ut på att köpa och sälja statspapper i syfte att påverka räntan som ett led sin övergripande penningpolitik. Av den här anledningen har FED alltid statspapper på balansräkningen. De matchas av en post på skuldsidan som heter Money in Circulation. Den posten uppgick till ca 1,000mdr innan krisen, och uppgår idag till ca 1,500. Detta är fullt normalt. Således har de ca 3.000mdr ”för mycket”. Historiskt har FED suttit på ca 10% av utestående statspapper, ibland mindre, ibland mer. Money in circulation stiger, av logiska skäl med tillväxten i ekonomin, så skulle man bara titta på den posten, i log skala, så skulle man se hur den har en ganska jämn och sansad utveckling. Det stämmer ganska väl med andra centralbankers balansräkningar, dvs att pengar i omlopp stiger i takt med att ekonomin växer, under förutsättning att det finns lite inflation i ekonomin, vilket går hand i hand med tillväxten. Det intressanta är inte just den posten, utan en annan post på skuldsidan, nämligen Bank Reserves. Den var NOLL innan krisen, och kommer alltså vara nästan 3.000mdr i oktober. Det är den här postens framtid som är intressant!!! Med tanke på att den är så stor kan den komma att påverka inte bara räntorna i USA, utan räntorna i hela världen, och därmed hela världskonjunkturen…. vilket kokar ner till frågor som, värdet på ditt pensionssparande, om du har ett jobb att gå till, värdet på sin bostad och räntan på ditt bolån. Hyfsat viktig med andra ord! 🙂

Kommer man fortsätta att rulla över den månad efter månad? Varför gör man det i så fall? För att det skulle vara dåligt att dra sig ur eller för att det inte går utan konsekvenserna blir för stora, eller det irrelevant? Hur länge har man tänkt att rulla över den, och vad får dem att sluta? Om de slutar rulla över den, hur snabbt kommer de dra ner på den. Vad för faktorer tittar man på när man drar ner på Bank reserves. Vad skulle få dem att öka eller minska takten. Vad får allt det här för konsekvenser på räntemarknaden? Frågorna är hyfsat många, och mycket handlar om tajming och nyansskillnader.

FED vill inte göra ett stort nummer av det här. Om detta var ett potentiellt problem, tror ni verkligen de skulle säga något? Tror ni Yellen skulle säga ”Jag är bekymrad över storleken på vår balansräkning, och skulle hellre se en normalisering, vilket borde vara NOLL i Bank Reserves med motsvarande nedgång på tillgångssidan, primärt en reducering av statspapper och MBS. Men jag vet inte riktigt hur vi på ett bra sätt ska komma dit, och jag vet inte riktigt vad konsekvenserna blir för räntorna. Det är ganska nytt för oss att Bank Reserves är så stora som de är, så jag har inte riktigt facit på de realekonomiska konsekvenserna, direkta som indirekta. Men ett är säkert, något måste göras på sikt. Jag hoppas ekonomin blir så pass stark en dag att jag nästan i smyg kan ta mig ur den här positionen utan att nån bryr sig”…. Lite raljerande såklart, men ni fattar poängen!

Tänk er vad mycket Buzz det var förra året inför att man skulle dra ner på QE, som var 80mdr X
12=960mdr om året, fördelat på drygt hälften Treasuries och hälften MBS. Det var ju så viktigt att man inte ens vågade ta bort det på en gång, utan behöver nästan ett år på sig att skala ner det. Hur lång tid behöver man för att skala ner (dvs sluta rulla över papper som förfaller) 3,000mdr? Talen är inte riktigt jämförbara. QE handlar om att köpa nya bonds i andrahandsmarknaden. I framtiden handlar det om att inte rulla över gamla, utan i så fall låta Treasury betala de gamla genom att emmitera nya. Nya bonds som ska täcka gamla som förfaller. Nya som måste köpas av någon. Så mycket handlar om spridningen på när bondsen förfaller och beloppen. Hur stark konjunkturen är och hur privata marknaden mår är också avgörande vid de här tilltänkta tidpunkterna.

Om inte FED i framtiden hade tänkt att sitta på 3000mdr dollar mindre i MBS och statspapper, vem kommer göra det då? Eller ska staten amortera ner skulden? I så fall måste man köra budgetöverskott, är det rimligt efter att ekonomin anpassat sig efter 70 år av budgetunderskott, kan gå mot överskott? Tveksamt. 3000mdr = 17% av BNP. Men det är bara hälften som är statspapper, dvs 8,5% av BNP. Lite teoretiskt skulle man kunna säga att om USA körde ett budgetöverskott på 0,85% av BNP, så tar det 10 år att amortera ner. MBS är en story för sig och är mer kopplad till kreditinstituten och privatmarknaden. Personligen tror jag det är första pucken FED kommer att ta i. Dvs hur privata sektorn tar över det indirekta ägandet av amerikanska bostäder.

Det finns många frågor, och det kommer få stora konsekvenser. STORA.

Det finns även ett potentiellt problem till. Idag ligger statsskulden på ca 75% av BNP tror jag. Betalar man 2% i snitträntan på den så ger det en belastning på 1,5% på budgeten. Klart hanterbart. Men om FEDs agerande för att få ner BankReserves trycker upp räntorna, säg till 4%, då ökar belastningen till 3%. Har man fortfarande som ambition att köra en balanserad budget så måste man strama åt ytterligare, vilket är negativt. Att köra stora budgetunderskott är ju inte aktuellt. För då måste man sälja nya bonds, detta samtidigt som FED väljer att inte rulla över. Det blir troligtvis för mycket för privatmarknden att hantera, vilket riskerar att trycka upp räntorna (som ersättning för att ta stora kvantiteer) samtidigt som andra tillgångspriser sjunker (då treasury erbjuder en högre alternativ avkastning). En bantning av FEDs balansräkning borde alltså ske i samklang med att man kör en balanserad budget. Hastigheten på exiten borde vara helt avhängig hur räntorna beter sig, dvs så länge som Treasury kan emitera nya bonds till en ok ränta, så är det bra. Då kan FED strunta i att rulla över och ta emot pengarna. Men blir det press på ränta, då lär de fortsätta att rulla.

Detta är minst lika viktigt som utsikterna för Kina anser jag… dock inte ett lika närstående problem!

ps. Optimisterna säger, var inte orolig. FEDs tillgångar matchas ju av Bank Reserves på skuldsidan, och den här posten matchas i sin tur av Bank reserves på tillgångssidan hos bankerna, som i sin tur matchas av deposits och Eget kaptal på bankernas skuldsida. Allting finns där!!! Ok säger jag, det är korrekt.

Men var så vänlig att förklara konsekvenserna av att man justerar ner FEDs tillg och bankreserves med 3,000mdr. Dvs krymper BR med 3000 på varje sida. Vad får det för konsekvenser på Banksektorns Balansräkning? Ett är säkert, Bank reserves (på tillgångssidan hos bankerna) går till Noll, om de gör det hos FED. Men vad händer med resten? Minskas skuldsidan hos bankerna, eller ersätts Bank reserves på tillgångssidan av nåt annat? Lek gärna med tanken att MBS och Treasurier till ett värde av 3000mdr förfaller imorgon, och FED väljer att inte köpa några nya utan avstår från att rulla över, i syfte att ta emot pengarna, makulera dem, och därmed sänka BR med 3000 på varje sida. Treasury måste emittera 3000 nya för att kunna finansiera betalningen till FED. FED finns inte kvar som köpare i 2rahandsmarknaden. Ställ gärna upp ett flödesschema på detta och fundera över konsekvenserna.

Det är lätt att se riskerna faktiskt. Ända trösten är att löptiden på FEDs tillgångar har en god spridning över 10 år, där merparten förfaller mellan 5 och 10 år. Av FEDs 4500 mdr i tillgångar förfaller ca 1500 de närmaste 5 åren. Det är 300 om året, eller 25 i månaden. Detta inkluderar både MBS och Trs. Det kanske man kan låta förfalla utan att nån bryr sig?

Men kom ihåg, man har gått från att vara Nettoköpare (Nya bonds köp + Överrullningar av gamla – Befintliga som förfaller) av 80 i månaden, till att vara Netto säljare av 25mdr. Från +80 till -25mdr. Det närmaste 5 åren. Efter det ökar det till nettosälj av 50mdr.

Jag vet inte, INGEN kan veta, då detta är nytt. Men någon typ av konsekvens måste det väl leda till?

Eller behåller FED sin balansräkning som den är…. vi får väl se hur lyckat det är om 10 år när nästa stora kris slår till…. de brukar ju göra det med jämna mellanrum.

Eller lyckades de stå över rullningarna utan att marknaden bryr sig, och successivt börjar tillgångssidan krympa, och därmed Bank Reserves… och så sitter vi där om 8-10 år med en återställd Balansräkning. Allting frid och fröjd… 16 år efter allt började med Lehman!!!

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&frm=1&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0CC0QqQIwAA&url=http%3A%2F%2Fwww.ft.com%2Fcms%2Fs%2F0%2F46a1ce84-bf2a-11e3-a4af-00144feabdc0.html&ei=qatHU_zlGaHo4QS31oDgAg&usg=AFQjCNFaEtJCoYTGK-YvjF-mzThipDqiuA

Många har kanske lagt märke till att deras tillväxtmarknadsfonder faktiskt gått lite bättre än sin svenska aktieexponering senaste månaden. Det är inget vi har varit vana vid den senaste tiden!

Kommer det att fortsätta? CreditSuisse har en ny rapport där de är Neutrala relativt sett… och de har en del poänger. På kortsikt, är risken stor att outperformance inte fortsätter med samma styrka. På längre sikt, finns det goda förutsättningar.

Ska man summera, så handlar det mycket om Kina. Det finns risker och issues med Kina som gör att man inte blint ska tro på EM/DM caset på kort sikt. På lite längre sikt borde vi klarhet kring Kina. Anledningen är att vi är inne i en övergångsfas i landet där tillväxten till stor del drevs av Exportintäkter, från DM —– Investeringar, privata och statliga —- ökad skuldsättning —— stigande fastighetspriser. Den här kedjan håller på att brytas ner, och de närmaste 5 åren kommer präglas av mer Konsumtion än Investeringar. Skulderna och fastighetspriser kan inte öka i samma takt. Export relativt Import lär bli sämre osv… innan vi vet konsekvenserna av den här övergången kanske man ska vara lite försiktig. Historiskt har marknader som gjort den här övergången inte gjort det smärtfritt. Å andra sidan tror jag vi ska vara försiktiga med att göra historiska jämförelser då de haltar på många punkter. Idag bidrar Investeringar med 45% till total ekonomin, och konsumtion 35%. De kommer byta plats de närmaste 5 åren.

http://www.businessinsider.com/the-most-important-charts-in-the-world-2014-4?op=1

En exponering på 25% EM av din totala aktieexponering tror inte jag är fel. Det viktiga är att du hittar en aktiv förvaltare. En förvaltare som väljer ut rätt bolag, i rätt marknader. Då kan EM exponeringen bli väldigt intressant!