Kortsikt's Blog

Det kom precis sysselsättningsdata från Sverige. Nedan har ni Sven Arnes kommentarer. Jag bryr mig i regel inte om svensk data, men tycker ändå det är slående att vi nästan har 9% arbetslöshet, trots att ekonomin varit hyfsat stark senaste åren, åtminstone relativt övriga Europa. Företagen tjänar bra med pengar och fastighetspriserna generellt har hållit sig. Eller är det ett Stockholmssyndrom? Vänner i Skåne och på västkusten är inte särskilt imponerade av vare sig konjunktur, jobb eller fastighetspriser. Kanske inte ekonomin och jobbskapandet är så starkt ändå?

Ska vi skylla på Riksbanken? Ja delvis, visst hade det varit postivt med ännu lägre räntor. Men det har Ingves haft svårt för då han vill inte bygga upp en situation med ÖVERbelånade hushåll, då detta slår tillbaks förr eller senare. Det är ju rätt tänkt, men det är knappast hans jobb. Det gäller att bankerna tar sitt ansvar och inte lånar ut på ett sätt som skapar ÖVERbelåning. Något Ingves mfl är oroliga över, med all rätt. Det är i så fall regeringens fel att de inte har drivit på den här förändringen. VI kan alltså inte bara skylla på Ingves. Nej, den som faktiskt ska ha den största kängan är regeringen. Känga för att kört en för återhållsam budget. Många kritiker, inkl den allmänna opinion, kritiserar dem för att varit för frikostiga med skattesänkningarna. Jag kan till viss del hålla med… det är kanske inte skattesänkningar som är politiskt rätt utan kanske utgiftshöjningar? Fram tills idag har skattesänkningarna till stor del matchats av lägre kostnader. Det senare är felet. Det kanske hade varit på sin plats att öka utgifterna mer än man gjort…… men säger man det till Borg eller Magdalena så hade man väl fått ett hånskratt tillbaka? Men sen gäller det att det är rätt utgifter. Att gå tillbaka till den gamla modellen där det var mer lönsamt att stanna hemma, än att ta ett skitjobb, tror inte jag på. Dvs skicka pengar från dem som jobbar till dem som inte jobbar. Jag vill inte att mina skattepengar går till det. Men kanske mer ofinansierade satsningar på vård, skola och omsorg? Eller infrastruktur?

Jag är ingen expert, jag kan bara konstatera att vi nästan har 9% arbetslöshet, och de senaste jobbskatteavdragen verkar inte skapa fler jobb… samtidigt som vi kört en hyfsat balanserad budget. Vi måste ha en mer stimulativ finanspolitik, och det stavas underskott. Om inte skattesänkningar skapar jobb, även indirekt… ja då måste utgifterna höjas.

Men till Borg/Magdalena som hånskrattar när jag säger budgetunderskott säger jag; ”Jag undrar om den halva miljonen arbetslösa verkligen skrattar… jag tror inte det”

Fattar ni inte att skillnaden mellan att köra -2% budget i dåliga tider, och +2% i goda, ger betydligt bättre konjunktursvängningar som i förlängning ger bättre tillväxt, och mer jobb, över en hel cykel. Jag tror ni fattar det!

Skapas det inte jobb som gör att vi kan leta oss ner mot 4-5% arbetslöshet (eller kanske er exakt en nivå där löneinflationen ligger på 2% eller högre, vilket vi inte ligger på nu då arbetarna inte har pricing power), då tycker jag att man ska köra 1-2% underskott i budget. Räntan bör ligga där core inflation alt löneinflationen ligger. Bankerna bör samtidigt regleras så att de inte skapar överbelånade hushåll, dvs alla ska hushåll ska klara 5% ränta (dvs 7% om du ska dra ränteavdrag 7% *0,7= 4,9%) på sina samlade skuld, givet senaste taxerade inkomst, och ha tillräckligt kvar att leva på så de kan dra runt hushållet ekonomiskt.

Från Penser.

Sverige : Sysselsättning och arbetslöshet högre än väntat

Mellan april-2013 och april-2014 ökade sysselsättningen med 56.000 personer. Men eftersom även utbudet av arbetskraft ökade med 56.000 personer så var det fortfarande 445.000 personer arbetslösa. Även som andel av arbetskraften låg arbetslösheten kvar på 8,7 procent. Såväl syssesättning som arbetslöshet var högre än väntat

Utbudsökningen beror delvis på att befolkningen (15-74 år) ökade med 47.000 men också på att det relativa arbetskraftstalet ökade från 71,2 till 71,5 procent.

Även om sysselsättningen fortsätter öka mer än väntat så verkar det svårt att få ned arbetslösheten så länge utbudet av arbetskraft fortsätter öka lika mycket. Och SCBs senaste befolkningsprognos tyde! r på att hela befolkningen kommer öka med över 100.000 personer per år såväl 2014 som 2015. 2013 ökade den totala folkmängden med 88.000 personer, vilket var den största ökningen sedan 1946 (?). Samtidigt syftar regeringens politik till att en ökad andel av befolkningen skall stå till arbetsmarknadens förfogande vilket drar upp det relativa arbetskraftstalet. Det är med stor sannolikhet positivt för den svenska ekonomin på lite längre sikt men på kort sikt håller det uppe arbetslösheten.

Riksbanken fick mycket kritik ifjol för att man ständigt överskattade inflationen. Kritikerna menade att det bidrog till lägre sysselsättning. Men faktum är att sysselsättningen ökade betydligt mer under 2013 än vad Riksbanken (och andra prognosmakare) förutspådde. Vid årsskiftet 2012/2013 räknade RB med att sysselsättningen skulle öka med 5000. Det blev +49.000 personer. Så faktum är att RBs sysselsättningsprognoser är sämre än deras inflationsprognoser.

Och med stor sannolikhet berodde den oväntat stora sysselsättningsökningen 2013 delvis på att inflationen blev klart lägre än väntat vilket i sin tur medförde ökad köpkraft för hushållen. Och det finns mycket som talar för att Riksbanken även i år har överskattat inflationen och då även underskattat sysselsättningsökningen. Men att en fortsatt kraftig ökning av arbetskraftsutbudet håller uppe arbetslösheten.

Deutsche uppmärksammar det faktum att räntorna har vänt ner, MEN samtidigt har den allt starkare arbetsmarknaden, och därmed den så viktiga löneinflationen, börjat ge avtryck i den riktiga inflationen, dvs core inflation…

Det intressanta är ju inte ovan. Vi har vetat ett tag att den är på gång, dessutom är det laggande data. Frågan är varför räntemarknaden har börjat baissa så? Det finns ju inget som pekar på att FED skulle ändra sin politik, vilket i dagsläget skulle vara att dra ner på tapering. Nej, det är som om man prisar in sämre tider runt hörnet, detta utan att makrodata på nåt sätt skulle signalera att så är fallet… Men vi vet av historien att döma att räntemarknaden är en smart jävel, så vi får se vad hon har i kikaren den här gången 🙂

ps. Samtidigt lyssnade jag på ett conf call av DBs räntesida. De menar att nedgången på US rates inte är så konstig mot bakgrund av att:

1. Den ”förbättrade” Taylor Rule som Cleveland FED lyft fram (http://www.clevelandfed.org/research/commentary/2014/2014-02.cfm)
pekar på att jobbskapandet i kombination med människor utan arbete fortfarande inte förbättras TILLRÄCKLIGT snabbt. De ser vidare en stark koppling mellan riktigt tillväxt i ekonomin, och förbättring i arbetsmarknaden. Det betyder att den äkta tillväxten i ekonomin inte är tillräckligt hög. Om inte den är det, så kommer inte heller löneinflation och därmed äkta core inflation heller bli något problem. Detta vet FED, och därför är det inte oroliga. Eftersom FED inte är oroliga, så är inte marknaden det heller. Därför stiger INTE räntorna. Så länge som inte dem stiger så vågar en viss typ av investerare fortfarande köpa statspapper, och en annan typ av investerare aktier.

Jag noterar att detta är räntemännsikornas syn. Strategerna på DB delar inte riktigt den här synen utan tror att såväl löneinflation som riktigt inflation står runt dörren. Vilken kommer tvinga FED att agera, och därmed kommer räntorna att stiga.

Jag har inte facit utan kan bara konstatera att allt kokar ner till hur jobbdatan, och därmed inflationsdatan utvecklas framöver.

2. De konstaterade också flödesmässigt att många hedgefonder fick stoppa ur sina korta positioner förra veckan, vilket gjorde att räntenedgången tilltog.

3. ECB och potentiell QE från Europa spelar klart in. Vi har tidigare konstaterat att ECB kommer göra detta av en anledning, att försvaga euron och bryta deflationstendenserna. Räntorna är redan låga. Det gör att du allt annat lika inte vill sitta på Europeiska bonds. Detta i sin tur gör att dollar och amerikanska räntor, allt annat lika, ser mer attraktivare ut. Detta bidrog också!

Om det blir QE eller inte vet jag inte…. men det viktigaste är ändå hur löneinflationen i USA utvecklas. Har FED rätt, dvs att recoveryn fortsatt är för svag, eller har många strateger rätt, dvs att vi kommit ganska långt i recoverien och att inflationen kommer att börja visa upp sig så smått nästa år, vilket kommer tvinga FED till att agera?

Vi har diskuterat här på bloggen huruvida bankerna tar höjd i sina kalkyler för högre räntor när de lämnar lånelöfte. Vi VET att dem gör det. Men frågan är om de gör det i 100% av fallen, och frågan är om de gör det i tillräckligt stor utsträckning. Det verkar nämligen som om minst 80,000 hushåll skulle få problem med sina räntebetalningar även om räntorna skulle normaliseras.

I pappersversionen av Di idag, sid 10, bekräftar delvis det jag är rädd för. Frågan man har ställt är ”Hur stort problem skulle det bli för din privatekonomi om din totala boendekostnad skulle öka 50% inom 3 år?”

En ökning på 50% skulle motsvaras av en ränteuppgång på mellan 70-100%, om man förutsätter att kostnader utöver räntorna, som ex el, värme och vatten, är hyfsat oförändade. Givet att över hälften av bolånestocken ligger under rörlig ränta, så kan man anta att genomsnitt svensken betalar idag ca 3% på sitt bolån. Jag tror ju att räntorna kan söka sig upp mot 5% de närmaste åren. I ren normalisering alltså, vilket inte är särskilt avhängigt konjunkturen.

Svaret är ganska avskräckande. 23% säger sig få mycket stor problem. 36% säger sig få ganska stora problem. Men det diffar väldigt mellan inkomstgrupperna. Bland medel- och höginkomst tagarna är det bara 18 respektive 6% som får stora problem, medan det är 41% av låginkomsttagarna som tror sig få Mycket stora problem.

Om det stämmer så är mina farhågor korrekta. En normalisering av räntorna leder till stora problem för Svensk ekonomi. Detta är något vi måste ta tag i redan idag. Bankerna som skapat detta problemet lär inte ta tag i det, så det är upp till Fi, troligtvis med stöd av regeringen.

doc20140516104524

Jag undrar, om bankerna verkligen räknade på 7,5% och där låntagaren har kvar att leva på så att han kan dra runt sig själv och sitt hushåll…. hade folk verkligen svarat så här? Det är liksom inte rimligt!

Jag vidhåller, bankerna måste regleras så att de tar ansvar för att låntagare ska klara av 5% ränta på sin samlade skuld, givet sin inkomst, och samtidigt ha tillräckligt kvar att leva på så han kan dra runt sig själv och hushållet. Uppnår vi inte det här så är det bara en tidsfråga innan vi får problem!

Trevlig helg!

Visserligen kom Philly Fed och Empire in bättre än väntat. Core Cpi kom även den in på 1,8% YoY mot väntat 1,7 och fg 1,7…. kanske kunde man tro att det skulle få räntorna att börja röra sig uppåt?

Men icke, räntorna dippar och särskilt 10 åringen bryter gamla nivåer i samband med dagens och gårdagens nedgång.

Mitt case, dvs att konjunkturen tilltar efter en svag vinter, vilket sätter sprutt på jobbskapande, som i sin tur sätter sprutt på löneinflationen, och som slutligen koka ner till högre priser, och därmed stigande räntor, vilket slutligen tvingar FED till räntehöjningar, har både varit rätt och fel. Vi har sett en återhämtning sedan vintern, och vi har även sett hur lönerna sakta glider uppåt, men marknaden har inte valt att sälja sina räntepapper till följd av detta. Nej tvärtom verkar man nu vara rädd för att den studs vi sett sedan vintern är temporär, och att man snarare är rädd att helårsprognoserna inte kommer infrias, då konjan inte blir så stark som man hoppats på under 2H14. Egentligen är det ju repetition av föregående års mönster. Detta är positivt för räntor (dvs fallande räntor) och negativt för aktier… så här långt. Jag hade ju snarare trott att räntorna skulle gå upp, dvs ner i pris, och även aktier ner i pris.

Det är mycket enkelt. Så länge som räntorna håller nuvarande nivåer så kommer man vilja köpa aktier, trots att revideringarna inte är särskilt starka och värderingarna rätt höga på sina håll. En konjunkturförsvagning skulle få aktier att gå ner, om det leder till nedrevideringar av vinsterna. En konjunkturförstärkning, eller snarare än ränteuppgång, som varit mitt base case, skulle få aktier att gå ner, även om revideringarna är smått positiva.

Det är naturligtvis svårt att säga om räntemarknadens rädsla för framtiden är befogad, men en av de viktigaste ledande komponenterna i den Amerikanska recoverien är NAHB, som bla leder fastighetspriserna. Den kom precis in på 45 mot väntat 49 och fg 46 (nedreviderat fr 47). Planar fastighetspriserna ut här så gör consumer confidence det. När det planat ut så minskar konsumenternas köplust vilket får företagen att rekrytera mindre… och sämre NFP datan leder till sämre löneinflation….och sämre löneinflation leder till allmänt deflatoriska tendenser, som i sin tur leder till…. ja ni fattar!

Även Yellen har lyft fram den mycket ömtåliga återhämtningen av amerikanska fastigheter som en riskfaktor. Hon har rätt!

Det är ett spännande läge och datan framöver kommer nagelfaras. Hittills verkar det åtminstone som 1Q14 rapporterna aggregerat har varit bättre än väntat… men det verkar inte som om det lett till några större upprevideringar av FY14. Således är amerikanska aktier fortsatt dyra….

Vi får se hur det utvecklas helt enkelt. Men så här långt beter sig räntorna lite konstigt… eller de kanske ”vet nåt”

Fundamentalt är jag fortsatt negativ, Teknisk/taktiskt är jag positiv med det allmänna råder ”buy on dips”…. således totalt sett neutral. Än så länge finns det ingen anledning att ändra sig!

Trevlig kväll!

Jag kanske inte har gjort helt klart vad jag tror om räntor etc.

USA tror jag alltså att under de närmaste åren kan

Ekonomin växa med 3% +/- 1% om året

Jobbskapandet borde ligga kring 200k

Inflationen borde för det mesta ligga kring 2-3% YoY

Detta är helt ok, men fortfarande under trend om man tittar på trenden sedan 50-talet.

I det här läget tror jag att

Korträntan kommer pendla mellan 2-4% (Beroende på inflation, FEDs agerande, konja och riskaptit)

Långräntan kommer ligga mellan 3-6% (beroende på vad korträntan ligger i kombination med konjunkturutsikterna, dvs lutningen på yieldkurvan)

Det här går rätt lätt att koka ner till Svenska statsräntor, som sen går att koka ner till Svenska bostadsobligationer, som sen går att koka ner till Bankernas bolåneräntor.

Mycket om ovan räntecase bygger på att 1, löneinflationen efter att ha varit ytterst svag i många år faktiskt, sedan ett år, börjar söka sig uppåt, i kombination med att FED går från att vara nettoköpare av statspapper med 480mdr USD om året (12 * 40) till Noll, för att så småningom vara Nettosäljare. Det som gjort mig något lugnare på sistone är att FEDs genomsnitts duration på portföljen är väldigt lång… dvs det mesta förfaller +5år. Men även under de närmaste åren kan vi räkna med ca 150mdr usd om året i förfall. Sen är det inte säkert att de låter dem förfalla utan rullar över dem istället… men NÅGON gång måste dem låta dem förfalla. Det är jag helt säker på!!!! Det har tom. FED själva sagt, direkt och indirekt, vid flertalet tillfällen.

Jag tror mig också ha lösningen, eller åtminstone input på en lösnimg, hur vi ska lösa potentiella belåningsproblem bland Svenskar i framtiden. Borg får stifta en lag eller inför en reglering som säger att:

Låntagare måste klara betala 5% ränta på sin skuld, baserat på sin senast taxerade inkomst, UTAN att summan som hon har kvar att leva på understiger Xx,xxx kr i månaden.

Tillägg:

5% är 5%,inte 5% minus 30% jämnkning, för i så fall får man räkna med 7%. Detta då tror att ränteavdraget på sikt kommer att försvinna.

Med skuld menas de samlade lånen från samtliga kreditgivare

Om ett hushåll, bestående av två vuxna, har lån på ex huset, och båda äger huset, görs beräkningen på bådas lån och inkomster.

Kvar att leva på beloppet är jag inte rätt person att bedömma, men det bör vara justerbart. Ex om en person har 15,000kr, så har ett hushåll om två 25,000. Har de ett barn eller fler så bör det vara tillägg.

OM låntagaren hamnar i en situation där hon inte klarar av sina åtaganden OCH ovanför kriterier brutits ska banken ersätta henne mellanskillnaden.

Mellanskillnaden ska ha ett tak, säg ex max 10,000kr i månaden, i Max ett år.

Detta gäller inte om hon mister jobbet, alternativt bytt till ett arbete med väsentligt lägre inkomst, då banken utgår från senast taxerad inkomst.

Banken får inte heller i denna situation pressa dig att amortera ner lånet (dvs få dig att sälja).

Punkt!

Detta gör att bankerna löpande kommer kolla vilken taxerad inkomst du eller ditt hushåll har. De kommer hålla reda på hela din lånebild, och viktigast av allt, de kommer inte låna ut mer än du klarar betala 5% ränta på lånet, basert på senast taxerade inkomst, och ha pengar över att du klarar dig hyfsat.

Visst räntan kan dra till 7% och då är det låntagaren som har problem, men då är det ju inte bankens fel.

Det är bankens problemen om du får problem, samtidigt som räntan är 5% eller lägre och har inkomsten kvar. Eftersom det är banken som pröjsar så hoppas jag kanske att de blir mer försiktiga i sin utlåning. Samtidigt får konsumenten ett skydd, ett skydd mot sitt eget oförstånd. Detta tvingar också kreditinstituten att varje år göra en UC på personen och se vilken samlad lånebild de har, samt kolla med skattemyndigheten hur stor deras senaste taxade inkomst var. Det är väl bara sunt?

Hade vi infört detta så hade vi vetat att priserna är de rätta. Oavsett om de går upp eller ner kraftigt. Jämfört med idag, när man sa för 5 år sedan, Gud vad dyrt det har blivit, för att idag fem år senare med ännu högre priser, höra samma sak. Vad är dyrt egentligen. Nej då skulle alla veta att priserna är inte högre än vad folk klarar av att hosta upp på bordet i en budgivning, och det beloppet kan inte vara större än lånelöftet + eget kapital. Lånelöftet i sin tur är inte vidlyftigare än att du vet att låntagaren/na klarar en ränta på 5% på sina samlade lån. Har du ingen överbelåning så får inte låntagarna problem annat än i extrema situationer (men då handlar det inte om ÖVERbelåningen), och får dem inga problem så kommer de inte vara forcerade säljare, och kommer inga forcerade mass försäljningar, så kommer vi inte heller ha kraftiga nedgångar…. Men kanske inga uppgångar heller… Då prisbilden är korrekt, då den alltid reflekterar folks intjäning (och eget kapital, men EK reflekteras idag också)

Kan vi undvika fastighetskrascher då? Nej då, det kan hända saker i världen som gör att vi har 10% ränta, vi kan få en global depression, vi kan få 20% arbetslöshet. Då har vi problem även på fastighetsmarknaden, men då handlar det inte om överbelåning, då hade vi haft problem även om folk satt i hyresrätter. Det är inte det problemet vi försöker komma runt här.

Men just själva problemet med överbelåning, Dvs att folk inte klarar av sina skulder även i en värld med rätt normala räntor, det problemet hade till stor del avhjälpts.

Sen kan man alltid diskutera nivån och gränsvärden, men vad tror ni om principen?

Hade ett införande av en sån här reglering utmynnat i ett ramaskri? Nej, jag tror inte det faktiskt, då det troligtvis bara är ca 4% av de belånade hushållen som hade berörts. Det är iofs inte småpotatis, då det är uppskattningsvis 80,000st.

Men jag tror det hade varit bra!

Vill du räkna på var ditt reglerade lånetak hamnat?

Ex.

Ta fram följ:

1. (Ditt eller ditt hushåll samlade disponibel inkomst senaste taxerings år)
2. (Kvar att leva på summa för dig eller ditt hushåll X 12)
3. (Ditt eller hushållets samlade lånebild X 5%)

Om du vill räkna fram lånetaket, gör så här:

(Nr1 – Nr2) / 5%

Vill du bara räkna fram om du ligger plús?

Nr1 – Nr2 – Nr3

Vill du veta vad er disponibel inkomst kan gå ner till innan banken börjar ställa krav?

Nr2 + Nr3

Är det någon där ute som ligger snett? Har ni några smarta invändningar till hur man kunde gjort detta bättre, im all ears.

Det pratas på nytt om att det kan komma stimulanser från ECB med Draghi i spetsen och marknaden gläds förstås….. eller varför gör den det?

1. QE i Europa kommer inte påverka tillväxt eller sysselsättning

I motsats till USA där Obama körde kraftiga underskott för att stötta den svaga ekonomin, så behövdes FED som köpare av statspapper så att Treasury kunde sälja de stora volymerna till ett vettigt pris. Det var spenderingen av lånade medel som drav jobb och tillväxt, inte QE i sig.

I Europa har vi på aggregerad nivå budgeten i balans, och politiken har varit den motsatta jämfört med USAs. Dvs man har kört besparingar, austerity, samtidigt som privata sektorn varit så svag. Därför har också Europa inte gått lika bra som USA.

Men det är ju lite pest eller kolera. Europa har alltså haft lägre tillväxt än USA under 2009-2014, och högre strukturell arbetslöshet. MEN, vi kommer också ur krisen med bättre finanser, vilket förhoppningsvis betalar sig på sikt. USAs relativa tillväxt har haft ett pris.

Men till poängen, penningpolitik kan inte driva tillväxt och jobb om inte folk vill det. Du kan leda hästen till vatten, men inte tvinga den att dricka. Finanspolitik biter bättre i dåliga tider om du vill stimulera. Penningpolitik brukar bita i goda tider om du vill bromsa.

Detta kan inte vara anledningen!!!

2. Tillgångspriser.

Går tillgångspriser upp, dvs aktie- och ränteportföljer och fastigheter så kan det driva consumer confidence i rätt riktning vilket indirekt, om det är uthålligt, och konsumenterna tror på det, påverka tillväxten positivt. Men det bygger också på att det finns några räntor att driva ner (så det ger squezze out effekt på andra tillg slag). Eftersom en den Tyska Bunden på 2 år idag ligger på 0,10% och 10 åringen på 1,44% så finns det inte så mycket att ta av.

Därför kan det inte vara av den anledningen!

3. Priser och Valuta.

Euron är stark relativt sett! Detta gör att vi importerar deflation + blir mindre konkurrenskraftiga. Det förstår jag att Draghi inte gillar. I synnerhet eftersom Europa är en exportekonomi (sett till aggregerad handelsbalans). En stark export för Europa är lika viktigt som det är för USA med en stark privatkonsumtion. Det är motorn. Svag ekonomi och stark Euro gör att vi har deflationstendenser i Europa. Det är alltså inte bra! Men de senaste åren har visat att det land som kör QE får se sin valuta försvagas. Det bygger naturligtvis på vilket land som kör mest QE. Men eftersom FED trappar ner sin, så skulle det innebära att Euron kommer försvagas, åtminstone mot dollarn, vilket ändå är den huvudsakliga valutan. Detta per definition leder till att Europa importerar inflation, eller snarare mindre deflation. Huruvida det leder till om räntorna i Europa går upp eller ner är svårt att säga. Rent tekniskt kan de nästan inte gå ner mer. Stigande inflationstendenser och svagare valuta brukar normalt sett leda till stigande räntor. Å andra sidan har QE som fenomen drivit ner räntor. Nej för Draghi kan det inte handla så mycket om räntan faktiskt. Den är låg, det tycker nog Draghi också. Han är nog till och med nöjd med räntorna i sydeuropa!!!

Nej det handlar om att försvaga Euron, och få bort deflationstendenserna. That´s it! Med lite tur kan det ge en knuff åt exporten och potentiellt några nya jobb.

I reda pengar, vad pratar vi om? Jo vid en EUR/USD kring 1,50 då har Europa det jobbigt att konkurrera, vid 1,20 är det betydligt enklare. Euron har stärkts på 2 år från 1,20 till 1,40… nu får det räcka!! Han kan säkert snacka ner den till 1,35… men vill han få ner den ytterligare så får han nog sjösätta något på riktigt.

Trevlig helg!!!

Vi visste att den skulle komma in så här förr eller senare…. jänkarna har knappt hunnit vakna men räntorna är upp. Dock är 10 åringen inte över 2,80 och 2 åringen inte över 0,55 ännu, vilket skulle vara en teknisk trigger!

Så här skriver Penser

USA : Urstark arbetsmarknadsstatistik

Mellan mars och april ökade sysselsättningen med 288.000 personer, vilket var 70.000 mer än väntat. Samtidigt reviderades sysselsättningen för de två föregående månaderna (februari + mars) upp med totalt 36.000 personer.

Inom den privata sektorn ökade sysselsättningen med 273.000 och inom den offentliga sektorn med 15.000 personer. Den privata tjänstesektorn ökade sysselsättningen med 220.000 personer och de varuproducerande sektorerna med 53.000 personer. Byggsektorn fortsätter att överraska på uppåtsidan med 32.000 nya jobb under april.

Arbetslösheten minskade med 733.000 personer mellan mars och april, eller från 6,7 till 6,3 procent av arbetskraften. Det är den lägsta arbetslösheten sedan september-2008. Enligt den hushållsenkät som ligger til! l grund för arbetslösheten så minskade sysselsättningen med 73.000 personer (+288.000 enligt företagsenkäten) men eftersom utbudet av arbetskraft minskade med 806.000 så minskade arbetslösheten med 733.000 personer.

Dagens arbetsmarknadsstatistik indikerar en mycket hög BNP-tillväxt under andra kvartalet 2014 efter den oväntat svaga tillväxten under första kvartalet. Det är främst den privata konsumtionen och byggsektorn som gynnas av den starka arbetsmarknaden.

Trevlig helg!

Ps. Det jag noterar är att löneinflationen kom in sämre än väntat. Jag menar, det gör ju inget att det skapas en massa jobb om det inte leder till högre löner, men den är knappast troligt i längden ds.

Yellen annonserade i onsdags att man planerar att trappa ner QE köpen från 55mdr i månaden till 45mdr, fördelat på 25mdr statspapper, och 20mdr bostadspapper.

http://www.privataaffarer.se/borsguiden/federal-reserve-man-obligationskop-45-mdr-usd-oms-638900

Kommer ni ihåg nedan

Den håller fortfarande!!!

Man kan säga att 10åringen har rört sig extremt stabilt mellan 2,60 och 2,80 under de senaste månaderna, under nedtrappningen. Även i mars då nettoförsäljningen av Trs var ganska kraftig. Å andra fanns det en rädsla av att det handlade mer om vädereffekter, vilket gjorde att efterfrågan efter säkra Trs var hög? Svårt att säga. Jag har sagt det tidigare, och säger det igen… Juni kommer bli en spännande månad, då nettosäljet återigen kommer bli rätt kraftigt, samtidigt som datan har potential att vara stark. ISM kom precis in helt ok, 54,9 mot 54,3 väntat och fg 53,7. New orders var också ok. Senare kommer sysselsättningen. Kan detta få 10 åringen att bryta över 2,8% i juni måntro, och hur kommer aktiemarknaden att reagera? Kommer det trigga den korrektion många länge väntat på? Det är svårt att säga…. just nu känns det som den stabila räntan bara får folk att känna sig ännu tryggare i sina aktieköp… med all rätt, om den skulle fortsätta ligga kvar här. Det skulle alltså inte förvåna mig om vi sätter nya toppar framöver… i så fall är det ju rätt att ha aktier, tills det inte det 🙂 Som ni säkert har förstått så tror jag ju det är högre räntor som kommer få den här lugna och trygga marknaden att hicka till…

Trevlig helg!

Finansinspektionen har släppt sin rapport över svenska hushålls skuldsättning.

Jag vill särskilt rikta ett tack till Fredde för att ha grävt fram rapporten.

För det första tycker jag det är fullkomligt lysande att Fi, som reglerar bankerna, studerar den här datan. Andra gör det också, som ex Riksbanken (vilket jag egentligen tycker är fel då de inte ska ta hänsyn till agregerad skuldsättning, då räntevapnet är alltför trubbigt. Dvs om de höjer räntan med rädsla för att utlåningen är för kraftig, då slår det mot alla, inte bara dem som inte borde ta lån, vilket kostar, kostar i form av uteblivna jobbtillfällen).

Skuldsättning är inget negativ, för hög skuldsättning är. Därför måste detta regleras så det angriper enskilda låntagare. Finanskrisen i USA utlöstes inte för att den agregerade skuldbördan bland hushållen var för hög. Den utlöstes av att Sup prime lån började defaulta. Historiskt fanns knappt sub prime. Under 2007 var det nästan 10%. Det räckte!!!

Gör dig själv en tjänst, läs:

Klicka för att komma åt bolan2014.pdf

Det kommer göra dig ett par snäpp klokare när ”experter” på TV talar om bolånesituationen.

Jag har ögnat genom rapporten och vill göra några poänger

1.

De pratas fortfarande rätt mycket belåningsgrad, dvs pris(värde) vs lån vilket förvånar mig. Det är helt ointressant. Bortsett från att en negativ värde/lån slår mot consumer confidence. Det är förmågan att betala lånet som är intressant. Kan du inte betala din månatliga ränta, ja då spelar det ingen roll vad loan/value är. Tvärtom gör det inget om lånen är större än värdet på huset så länge som du kan betala räntan.

Dessutom Priset är en funktion av hur mycket folk kan låna, som till största delen är en funktion av inkomst och ränta (givet att bankerna lånar ut)

Många räds av vad en kraftig pris nedgång kan ställa till med. Men vad är bakgrunden? Priset bestäms av köpare och säljare. En kraftig prisuppgång står oftast heta köpare bakom. En kraftig prisnedgång stor oftast stressade säljare bakom. Varför är de stressade? Jo antingen har räntan gått upp kraftigt och eller har inkomsten förändrats kraftigt, vilket gör att de har svårt att klara de månatliga betalningarna.

Så återigen handlar det inte om lån eller värde på huset. Det handlar om hushållens betalningsförmåga, vilket är en funktion av de tre i kombination; 1, lån 2, ränta och 3, inkomst. Fallerar dem, fallerar priserna. Men prisförändringen är bara ett symtom på förändringen av de tre.

Sen det här med 85% regeln. Jag tycker väl också det är rätt bra. Men tror någon verkligen på att det ska vara någon typ av buffert eller? Om priserna faller med 20%. Satte vi kravet för lågt, dvs skulle den legat på 75% då? Om priserna faller med 50%, borde vi haft 40% då? Ja ni fattar, det blir löjligt.

Amortera är inget självändamål och ingen lösning. Det finns bara två lägen, för mycket lån eller ok skuldsättning. De med ok skuldsättning (dvs förmågan att betala räntekostnaderna) behöver inte amortera. De med för hög borde, eller rättare sagt, de borde inte få låna så mycket från början.

Sen är amortering ett smart sparande. Men det är en helt annan diskussion. Dvs räntan på att låna pengar kommer ALLTID att vara högre än vad du tjänar på att spara. Så att spara pengar på banken till 1% ränta och samtidigt ha ett bolån som kostar 3% är hål i huvudet. Det fattar nog de flesta. Men blanda inte ihop det med diskussionen kring överbelåning.

2. Fi tittar på två av dem, inkomst och lån.

1984 låg den på 100%. Nu ligger den på 175%.

Men om jag säger att ett bolån kostade ca 9% då, och 3% idag. Vilket är värst?

Då hade man 100 i lån, och 100 i inkomst. Man betalade 9kr i ränta på lånet (9% * 100). Det är 9% av inkomsten.

Idag har man 175 i lån, och 100 i inkomst. Man betalar 5,25kr i ränta (3% * 175). Det är 5,25% av inkomsten.

Boendekostnaden idag utgör alltså en mindre del av inkomsten, än då. Trots att priserna, och såklart skulderna (som krävs för att finansiera det högre priset) är väsentligt mycket högre.

Det enda man kan säga till deras fördel var att räntorna hade förutsättningar att gå ner, inte upp. Idag har de förutsättningar att gå upp, inte ner. Men det ska ses mot bakgrund att boendet var nästan dubbelt så dyrt då. Det hade varit mer illavarslande idag om räntekostnaderna relativt inkomsten låg på 9% eller högre, samtidigt som det egentligen bara finns förutsättningar för en ränteuppgång.

Men låt säga att den genomsnittliga räntan går till 5,14% framöver. Det är faktiskt fullt rimligt. Vad landar ovan kalkyl på då? Jo 9% exakt (5,14% * 175 = 9kr…. 9 / 100=9%). Precis samma som 1984.

Vad är för mycket eller för lite lån nu?

Men någon säger kanske, Men tänk om räntan går till 10% istället. Ja då är det jobbigt. Men tänkt 1984 om någon sa, tänk om räntan går till 20%… hade man för mycket lån redan då? Eller om jag säger att räntan ska ligga kvar på 3% idag under flera decennier, har man för lite lån idag?????

Men så tänker nån, du vet ju inte var räntan ska vara, däremot vet du vad inkomsten är (under förutsättningar att de flesta har jobbet kvar) och du vet hur mycket skuld du har. Ok, men hur får du ihop den kalkylen, låt säga att räntan drar till 10% om ett år, och du tvingas sälja huset (som du dessutom har extremt lågt belånat i förhållande till värdet). Spelade inte räntan nån roll? Räntan är osäker, men den spelar en jäkla roll. Historiskt har långräntan speglat nominell tillväxt i en ekonomi, sett över tiden. De höga räntorna under 70 och i början av 80-talet är en outlier. En outlier som drevs av exceptionellt hög inflation. Som i sin tur till stor del drevs av en utbudschock på oljemarknaden.

Över tiden speglar inflationen löneutvecklingen. Fundera på var den landar de närmaste 10 åren givet artbetslöshet och globalisering, med överkapacitet i de flesta branscher ur ett globalt perspektiv. Finns det förutsättningar för 10% inflation, nej. Finns det förutsättningar för en normalisering av räntorna till historiska genomsnitt…. ABSOLUT.

3. Fredde lyfter fram grafen 16, som är helt klart en överraskning. Den visar att den grupp som har minst kvar att leva på om, och därmed är i riskzonen att inte klara sina betaltningar om räntan drar, är det över 65 år. Det är mycket förvånande. Visst har pensionärerna klen inkomst. Det visste vi. Men jag trodde de hade amorterat av sina lån, som de tog för längesedan, och som inflationen gjort att de är rätt små summor idag. Tack och lov representerar de över 65 år bara 6% av lånestocken i volym och 9% av alla låntagare. Men det kanske är tillräckligt högt. Gruppen under 25 år är på plats nummer två över dem som kommer få det tajt vid en ränteuppgång (även om de är långt mycket bättre än pensionärerna). De står också för en stor del av nyteckning av lån, och därmed ligger de också i loan/value riskzonen mer än nån annan. Nej loan/value är inte särskilt relevanta, men en ränteuppgång kan få dem att tvingas sälja till ett pris under lånets värde. Vilket sätter press på dem under lång tid då de får amortera sitt lån till banken. Snacka om att få omvänd start jämfört med 40-talisterna. Ändå är de så självsäkra 🙂 De är också de som ryker först när arbetslösheten stiger. Vi får hoppas att de som köper sitt boende under 25 år har snälla föräldrar, medan de som inte har snälla föräldrar hyr istället. Alternativt att de unga som köper sin bostad har en typ av utbildning och jobb som gör att de sitter säkert, medan de som inte är lika ”konkurrenskraftiga” hyr.

4. Så till ränteuppgången, som visar vilka som badat utan kläder, och som är den egentliga måttstocken för hur ”överbelånat” vårt land egentligen är.

Enligt Fi så skulle en ränteuppgång på 5% från dagens nivå leda till 7% av låntagarna och 8% av volymen får problem. Jag tror inte 5% uppgång är en rimlig uppgång. Däremot 3%, dvs en uppgång till 5-6%. Det skulle leda till att 4% av låntagarna får problem. Det är klart lägre än vad jag hade gissat.

Är 4% av låntagarna för mycket eller ok? Tja det går inte att svara på. Säg att nån bor i stor fin lägenhet med bra jobb och hög inkomst. Allt är frid och fröjd. Men så blir han av med jobbet, och nästa månad kan han inte betala banken. HELVETE! Måste sälja!!! Idag skulle det inte varit nåt problem i en fastighetsmarknad som är ok. Han skulle bara varit en av många säljare och fått hyfsat betalat och kunnat i lugn och ro byta ner sig eller hyra. Frågan är vad som händer om 4% av alla låntagare är intresserade av att sälja samtidigt? Bakgrunden var att räntan går upp kraftigt och de får betalningssvårigheter….

Vad händer när räntan går upp

1. Räntekostnaderna ökar även för dem som har OK nivå på lånen, vilket gör att de får mindre pengar över till annat. Troligtvis bromsat konjunkturen in vid en kraftigare ränteuppgång, vilket sätter press på arbetslösheten

2. Köparna, vid en högre ränta, är allt annat lika mindre köpstarka, än vid en låg ränta.

Vad blir konsekvenserna.

Ja 4%:arna kommer att väsentligt pressa ner fastighetspriserna! Detta slår mot consumer confidence, som slår mot konjunkturen. Det skapas lätt en negativ spiral.

Alltså tror jag att 4% av låntagarna räcker för att äventyra Svensk ekonomi.

MITT RÅD TILL FI;

Inför reglering som gör att bankerna tar ner 4% till 0%. IDAG INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!!!

Antingen genom att sänka lånet så de klarar en uppgång till 5% ränta. Många har säkert cash el aktier. Eller sälja sin bostad och köpa en billigare, så samma kalkyl uppnås. Eller får de hyra. Något de kanske borde ha gjort från början? Men det är klart svårt för bankerna att gå ut och pusha för detta, de har ju gett lånelöfte en gång i tiden. Men de får väl skylla på Fi, men det lär väl inte hjälpa och då får regeringen ta en popularitetssmäll… vågar dem det? Njae inte som läget är nu kanske. Vågar en ny regering göra det… njae det är väl inte heller så troligt.

Vad är då för sent? Det är när priserna börjar falla och räntorna stiger och de tvingas sälja sin lya för att de inte har råd att betala månadskostnaden. Eftersom många då lär få negativt Eget Kapital kommer de inte möjlighet att köpa nåt nytt utan är hänvisade till hyresmarknaden. Trist! trist även för oss andra då priserna faller, konjunkturen sackar och arbetslösheten stiger. Ett rätt högt pris kan man säga!

Jag undrar hur stor den här gruppen är i resten av världen?

Tog mig tid att lyssna på nedan;

http://new.livestream.com/accounts/2814437/events/2906189/videos/47888551/player?autoPlay=false&mute=false

Tack för tipset Fredde.

Det är mycket som under de senaste 10 åren inte visat sig stämma med den Makro vi fått lära oss i skolan. Det är framförallt två saker som jag tycker är anmärkningsvärda, och som många har fått om bakfoten;

Inflation.

Synen på inflation är fel. Man är idag rädd att en expansiv penningpolitik automatiskt leder till hög inflation. Man är på sina håll också rädd för att hög tillväxt i ekonomin per default leder till hög inflation. Som Larry är inne på handlar det om Output Gaps i en ekonomi. Dvs kapacitetsutnyttjadet i ekonomin. Är det stort kan man köra expansiv politik utan att det gör avtryck på priserna. Ekonomin kan också växa utan att inflationen tar fart. När gapet är stort bör staten gasa om inte privata sektorn gör det. Om privata sektorn gör det kan staten sitta lugnt i båten. När gapet är litet bör staten bromsa, om inte privata sektorn gör det (vilket är så troligt). Vad gäller en stat som gasar fungerar expansiv finanspolitik i regel bättre än expansiv penningpolitik. Det är få som vill låna i dåliga tider trots att räntan är låg. När staten ska bromsa fungerar penningpolitik bättre. hur definierar man output gap och vad är riktig inflation. Tja problemet i Sverige är att vi är en sån öppen ekonomi. Jag menar de flesta vitvaror importeras och där råder knappast någon kapacitetsbrist i tillverkningen utomlands. På samma sätt har de reala priserna på just vitvaror gått ner. Samtidigt har en Kaffe Latte blivit rejält mycket dyrare de senaste 10 åren. Så för att ge en rättvis bild av output gap är nog att titta på arbetslösheten. När de slår i natural rate of unemployment så börjar den driva löneinflation, och det är löneinflation som driver lattepriser.

Så för att summera. KPI och BNP tillväxt är ointressant. Out put gap är svår definierat, men bästa proxyn är natural rate of unemployment. Men den är också svår att definiera, varpå löneinflation är den bästa proxyn. Jag skulle säga att så länge som löneinflation understiger det historiska genomsnittet bör staten hålla en expansiv finans- och penningpolitik (givet att inte privata sektorn ser ut att vara så pass expansiv att den leder till höjda löner)

Skuldsättning och räntor

Detta har man inte fokuserat så mycket på inom makroekonomi. En ekonomi har historiskt varit sluten, och efter några goda år slår man i kapacitetstak, och då börjar den bromsa in. Detta leder till olika cykler. Nu är världen globaliserad så det fungerar inte längre. Däremot har vi fått en ny viktig spelare på banan som nästan kan likställas med ovan. Skuldsättning. När löneinflationen till slut börjar ta tag i ekonomin så lyfter priserna generellt sett. I detta läge lyfter även räntorna, och centralbanken börjar ändra sin räntepolitik (oftast innan om de är rätt på bollen). Då lyfter räntorna, och därmed kostnaderna för alla med lån. Eftersom lånestockarna är så mycket större än för 30 år sedan (då lånen var mindre, och ekonomierna mer slutna) så blir det som en broms i sig. Bromsen gör att konsumtion etc avtar vilket ger en avkylande effekt. När till slut räntorna börjar falla ger detta en stimulerande effekt. Detta är en ny viktig faktor i många av västvärldens ekonomier att ta hänsyn till i framtiden.

Trevlig helg!