Kortsikt's Blog

Retail aktier i USA har haft en riktigt ruggig relativ avkastning den senaste tiden. Samtidigt har inte Michigan index, som normalt sett är väldigt bra på att fånga de amerikanska hushållens confidence, och därmed köplusta, reagerat utan är på en fortsatt hög nivå.

Vad betyder detta? Tja detaljhandels analytikerna menar att markanden börjar prisa in högre räntor, och en mer hökaktigt FED, vilket då skulle påverka konsumtionen negativt….. men samtidigt finns det ju väldigt lite som pekar på det!!!! Eller är det så att marknaden tror att den amerikanska ekonomin ska falla tillbaks i svag konjunktur igen? Det är ju också ganska spekulativt! En tredje förklaring, som känns mer rimlig, kan vara att Retailaktier har varit för högt värderade rel övr marknaden och därmed är det värderingen som anpassat sig, dvs de handlar inte så mycket om att utsikterna för de här bolagen ska förändras särskilt mycket.

Chartet pekar på att Michigan fullständigt kommer packa ihop ner till gamla krisnivåer… det känns ju inte så rimligt idag. Men om det händer…. ja då är vi in Deep shit.

Blir så trött på tongångarna kring amortering….

http://www.di.se/artiklar/2014/5/20/sa-okar-kraven-pa-amorteringarna/

Jag skulle vilja fråga amorteringsanhängarna vad som är värst.

En familj som bor i ett hus som kostat 4mkr, och där de har lån på 3,4mkr (dvs 85% loan/value). Där familjen tjänar 1,2mkr (fördelat på två månadslöner om 65,000 och 35,000kr) om året, och har ut 800,000kr i disponibelinkomst och betalar 102,000 i räntor (3% X 3,4mkr)… varje månad har de över 58,000kr.

eller

En familj som bor granne med ovanstående, och som också betalade 4mkr, men bara har lån på 2mkr, dvs 50% loan/value. (En parentes är att kvinnan ärvde 2 mkr som de kunde sätta in i huset). Där tjänar familjen istället 660,000kr om året (fördelat på två månadslöner på 25,000kr resp 30,000kr) om året, och har ut 462,000kr i dispinkomst och betalar 60,000 i räntor. Varje månad har de över 33,000kr.

För att ge lite vägledning;

Loan/Value:

Familj 1: 85%

Familj 2: 50%

Loan/Disp Inkomst:

Familj 1: 4,3X

Familj 2: 4,3X

Räntor/Disp Inkomst:

Familj 1: 13%

Familj 2: 13%

På pappret är de ganska lika. I bankernas och amorteringsivrarnas ögon, om de var tvungna att välja mellan de här bägge, så är hushåll nr 1 ett problem över hushåll nr 2. Jag ser det precis tvärtom. Riskerna finns i hushåll nr 2. Det handlar inte om loan/value. Det handlar om inkomst relativt lånets storlek.

Familj Nr 1 har en helt annan buffert att klara ökade kostnader. Loan/Value är ganska  ointressant.  

Säg att priserna på kåken går upp med 50%, dvs att huset är värt 6mkr istället för 4mkr. Är allt frid och fröjd nu, då loan/value sjunkigt till 57% respektive 33%? Enligt bankerna så ser ju allt mycket bättre ut. Bull shit säger jag, hushållen har samma pengar kvar i plånboken vid månadens slut. Risknivåerna har inte förändrats ett skit.

Men säg att de amorterar ner lånet, då blir loan/value bättre. Men det minskar också räntekostnaderna vilket gör att siffrorna ovan förbättras. Det senare är det intressanta.  

Priset är ointressant!!! (Förutom om priserna går ner kraftigt då man kan tänka sig att hushållen konsumerar mindre då de blir oroliga av prisnedgången. TROTS att de har samma pengar över i plånboken)

Nej det handlar om inkomst och ränta. I de fallen där den kalkylen inte går ihop, där borde hushållet amortera ner skulden. Egentligen borde de inte fått låna så mycket från början. I ovan exempel är det snarare hushåll nr 2 som bör amortera, inte hushåll nr 1. Trots att loan / value ser bättre ut för hushåll nr 2.

Att amortera är inte lösningen på dagens problem. Visst kan de få ner lånet på 30 år, men har de lånat för mycket från början så är de rökta om räntorna drar om 3 år. Det viktiga är att man får låna rätt från början. Med låna rätt menar jag inte loan/value, utan loan/disp inkomst.

Sen, som jag sagt åtskilliga gånger, amortering rent generellt är ett utmärkt sparande. Dvs de är bättre att amoretera på ett lån med 3% ränta, än att spara pengarna på ett konto till 2,9% ränta… Men det är en helt annan sak!!!!!!!!!

Nu handlar diskussionen om vi har ett problem om regeringen drar in på ränteavdraget samtidigt som 3-månaders räntan drar till 5%. Av de kanske 10% av låntagarna som är i riskzonen.. hur  många av dem tror ni kan amortera ner skulden på kort sikt till en nivå som gör att de lämnar riskzonen? Inte så många…  det är haken! 

Enligt DBs chefsstrateg är det många kunder som tror att företagsoblisar, såvöl HY som IG, kommer klara sig hyfsat när Amerikanska statspapper normaliseras…. det är ganska naivt att tro det!

Verkar som om vissa missförstår mig. De verkar tro att jag tror på högre räntor för att så har det varit historiskt en bit in i en cykel. Det är fel. När jag pratar om NORMALISERANDE RÄNTOR så har det inget med vare sig konjunktur, inflation eller någon cykel att göra.

Det handlar bara om det enkla faktum att FEDs penningpolitik, där man varit nettoköpare av räntepapper med ca 960mdr dollar om året och haft en styrränta på noll, skapat negativa realräntor på ett sätt som saknar historiskt motstycke. Nu ÄNDRAS den politiken och på sikt kommer man bli nettosäljare av räntepapper. Det gör att räntorna normaliseras. Vad är då en normal ränta? Jo det är enkelt. Om du väljer ett riskfritt sparande på 1 år så ska du kompenseras för värdefallet på pengarna under samma tid, dvs inflationen. Punkt BASTA. Egentligen vill ingen rationellt normal människa ha en lägre avkastning. Men pga av FED så har man satt detta samband ur spel. När de väl försvinner från marknaden så kommer det här sambandet att successivt återupptas. När FED dessutom på sikt kommer agera nettosäljare, ja då finns det utrymme för ett visst påslag utöver inflationen.

Vilken ränta blir det då? Tja det beror såklart på inflationen. Vad händer med räntor med längre löptid? Ja det beror ju dels på var korträntan ligger, och dels hur konjunktur och inflationsutsikterna är (dvs yieldkurvan).

Extrem scenarior är, inflation ligger på 3% med starka konjunkturutsitker:

Kortränta = Inflation + rätt stor påslag då intresset för riskfria placeringar är litet

3% + 1% = 4%

Långränta = kortränta + rätt stort påslag pga positiva konj utsikter

4% + 2% = 6%

Det andra extrem scenariot är tvärtom, låg inflation, typ 1%, plus svaga konjunkturutsikter

Kortränta

1% + 0,5% = 1,5%

Långränta

1,5% + 1,5% = 3%

Jag gör alltså inga anspråk på att förutspå konjunktur och inflation, men kan bara konstatera att en normalisering skulle innebära att Amerikanska korträntor borde gå till 1,5-4% från dagens 0,35%. Samtidigt som långräntorna borde gå till 3-6% mot dagens 2,5%. Det finns såklart ännu mer extrema black swan scenarior men det känns relevant i dagsläget.

Det anmärkningsvärda är att dagens kort räntor inte reflekterar detta. Varför?

1. FED stimulerar fortfarande räntemarknaden varje dag
2. FEDs allmänna attityd är fortsatt väldigt duvaktig
3. Inflationen har trendat nedåt, inte uppåt
4. Jobbskapandet har fortfarande inte utmynnat i en löneinflation som driver priser
5. BNP prognoserna de senaste åren har alltjämnt fått se nedrevideringar. Man ligger konstant för högt i sina förväntningar i börjande av året.
6. Omvärlden, främst Europa och Kina, går fortfarande rätt dåligt.

De första 4 punkterna tror jag till stor del reflekterar det som varit, och säger rätt lite om framtiden. De två sista är jag mer tveksam till.

Hursomhelst, skulle vindarna vända, och punkterna ovan inte längre stämmer med verkligheten…. ja då kommer räntorna, främst de korta, att stiga.

Den här 8 sid fr BlackRock gör dig kanske också snäppet klokare,

Klicka för att komma åt bii-a-disappearing-act-us-version.pdf

Det kom precis sysselsättningsdata från Sverige. Nedan har ni Sven Arnes kommentarer. Jag bryr mig i regel inte om svensk data, men tycker ändå det är slående att vi nästan har 9% arbetslöshet, trots att ekonomin varit hyfsat stark senaste åren, åtminstone relativt övriga Europa. Företagen tjänar bra med pengar och fastighetspriserna generellt har hållit sig. Eller är det ett Stockholmssyndrom? Vänner i Skåne och på västkusten är inte särskilt imponerade av vare sig konjunktur, jobb eller fastighetspriser. Kanske inte ekonomin och jobbskapandet är så starkt ändå?

Ska vi skylla på Riksbanken? Ja delvis, visst hade det varit postivt med ännu lägre räntor. Men det har Ingves haft svårt för då han vill inte bygga upp en situation med ÖVERbelånade hushåll, då detta slår tillbaks förr eller senare. Det är ju rätt tänkt, men det är knappast hans jobb. Det gäller att bankerna tar sitt ansvar och inte lånar ut på ett sätt som skapar ÖVERbelåning. Något Ingves mfl är oroliga över, med all rätt. Det är i så fall regeringens fel att de inte har drivit på den här förändringen. VI kan alltså inte bara skylla på Ingves. Nej, den som faktiskt ska ha den största kängan är regeringen. Känga för att kört en för återhållsam budget. Många kritiker, inkl den allmänna opinion, kritiserar dem för att varit för frikostiga med skattesänkningarna. Jag kan till viss del hålla med… det är kanske inte skattesänkningar som är politiskt rätt utan kanske utgiftshöjningar? Fram tills idag har skattesänkningarna till stor del matchats av lägre kostnader. Det senare är felet. Det kanske hade varit på sin plats att öka utgifterna mer än man gjort…… men säger man det till Borg eller Magdalena så hade man väl fått ett hånskratt tillbaka? Men sen gäller det att det är rätt utgifter. Att gå tillbaka till den gamla modellen där det var mer lönsamt att stanna hemma, än att ta ett skitjobb, tror inte jag på. Dvs skicka pengar från dem som jobbar till dem som inte jobbar. Jag vill inte att mina skattepengar går till det. Men kanske mer ofinansierade satsningar på vård, skola och omsorg? Eller infrastruktur?

Jag är ingen expert, jag kan bara konstatera att vi nästan har 9% arbetslöshet, och de senaste jobbskatteavdragen verkar inte skapa fler jobb… samtidigt som vi kört en hyfsat balanserad budget. Vi måste ha en mer stimulativ finanspolitik, och det stavas underskott. Om inte skattesänkningar skapar jobb, även indirekt… ja då måste utgifterna höjas.

Men till Borg/Magdalena som hånskrattar när jag säger budgetunderskott säger jag; ”Jag undrar om den halva miljonen arbetslösa verkligen skrattar… jag tror inte det”

Fattar ni inte att skillnaden mellan att köra -2% budget i dåliga tider, och +2% i goda, ger betydligt bättre konjunktursvängningar som i förlängning ger bättre tillväxt, och mer jobb, över en hel cykel. Jag tror ni fattar det!

Skapas det inte jobb som gör att vi kan leta oss ner mot 4-5% arbetslöshet (eller kanske er exakt en nivå där löneinflationen ligger på 2% eller högre, vilket vi inte ligger på nu då arbetarna inte har pricing power), då tycker jag att man ska köra 1-2% underskott i budget. Räntan bör ligga där core inflation alt löneinflationen ligger. Bankerna bör samtidigt regleras så att de inte skapar överbelånade hushåll, dvs alla ska hushåll ska klara 5% ränta (dvs 7% om du ska dra ränteavdrag 7% *0,7= 4,9%) på sina samlade skuld, givet senaste taxerade inkomst, och ha tillräckligt kvar att leva på så de kan dra runt hushållet ekonomiskt.

Från Penser.

Sverige : Sysselsättning och arbetslöshet högre än väntat

Mellan april-2013 och april-2014 ökade sysselsättningen med 56.000 personer. Men eftersom även utbudet av arbetskraft ökade med 56.000 personer så var det fortfarande 445.000 personer arbetslösa. Även som andel av arbetskraften låg arbetslösheten kvar på 8,7 procent. Såväl syssesättning som arbetslöshet var högre än väntat

Utbudsökningen beror delvis på att befolkningen (15-74 år) ökade med 47.000 men också på att det relativa arbetskraftstalet ökade från 71,2 till 71,5 procent.

Även om sysselsättningen fortsätter öka mer än väntat så verkar det svårt att få ned arbetslösheten så länge utbudet av arbetskraft fortsätter öka lika mycket. Och SCBs senaste befolkningsprognos tyde! r på att hela befolkningen kommer öka med över 100.000 personer per år såväl 2014 som 2015. 2013 ökade den totala folkmängden med 88.000 personer, vilket var den största ökningen sedan 1946 (?). Samtidigt syftar regeringens politik till att en ökad andel av befolkningen skall stå till arbetsmarknadens förfogande vilket drar upp det relativa arbetskraftstalet. Det är med stor sannolikhet positivt för den svenska ekonomin på lite längre sikt men på kort sikt håller det uppe arbetslösheten.

Riksbanken fick mycket kritik ifjol för att man ständigt överskattade inflationen. Kritikerna menade att det bidrog till lägre sysselsättning. Men faktum är att sysselsättningen ökade betydligt mer under 2013 än vad Riksbanken (och andra prognosmakare) förutspådde. Vid årsskiftet 2012/2013 räknade RB med att sysselsättningen skulle öka med 5000. Det blev +49.000 personer. Så faktum är att RBs sysselsättningsprognoser är sämre än deras inflationsprognoser.

Och med stor sannolikhet berodde den oväntat stora sysselsättningsökningen 2013 delvis på att inflationen blev klart lägre än väntat vilket i sin tur medförde ökad köpkraft för hushållen. Och det finns mycket som talar för att Riksbanken även i år har överskattat inflationen och då även underskattat sysselsättningsökningen. Men att en fortsatt kraftig ökning av arbetskraftsutbudet håller uppe arbetslösheten.

Deutsche uppmärksammar det faktum att räntorna har vänt ner, MEN samtidigt har den allt starkare arbetsmarknaden, och därmed den så viktiga löneinflationen, börjat ge avtryck i den riktiga inflationen, dvs core inflation…

Det intressanta är ju inte ovan. Vi har vetat ett tag att den är på gång, dessutom är det laggande data. Frågan är varför räntemarknaden har börjat baissa så? Det finns ju inget som pekar på att FED skulle ändra sin politik, vilket i dagsläget skulle vara att dra ner på tapering. Nej, det är som om man prisar in sämre tider runt hörnet, detta utan att makrodata på nåt sätt skulle signalera att så är fallet… Men vi vet av historien att döma att räntemarknaden är en smart jävel, så vi får se vad hon har i kikaren den här gången 🙂

ps. Samtidigt lyssnade jag på ett conf call av DBs räntesida. De menar att nedgången på US rates inte är så konstig mot bakgrund av att:

1. Den ”förbättrade” Taylor Rule som Cleveland FED lyft fram (http://www.clevelandfed.org/research/commentary/2014/2014-02.cfm)
pekar på att jobbskapandet i kombination med människor utan arbete fortfarande inte förbättras TILLRÄCKLIGT snabbt. De ser vidare en stark koppling mellan riktigt tillväxt i ekonomin, och förbättring i arbetsmarknaden. Det betyder att den äkta tillväxten i ekonomin inte är tillräckligt hög. Om inte den är det, så kommer inte heller löneinflation och därmed äkta core inflation heller bli något problem. Detta vet FED, och därför är det inte oroliga. Eftersom FED inte är oroliga, så är inte marknaden det heller. Därför stiger INTE räntorna. Så länge som inte dem stiger så vågar en viss typ av investerare fortfarande köpa statspapper, och en annan typ av investerare aktier.

Jag noterar att detta är räntemännsikornas syn. Strategerna på DB delar inte riktigt den här synen utan tror att såväl löneinflation som riktigt inflation står runt dörren. Vilken kommer tvinga FED att agera, och därmed kommer räntorna att stiga.

Jag har inte facit utan kan bara konstatera att allt kokar ner till hur jobbdatan, och därmed inflationsdatan utvecklas framöver.

2. De konstaterade också flödesmässigt att många hedgefonder fick stoppa ur sina korta positioner förra veckan, vilket gjorde att räntenedgången tilltog.

3. ECB och potentiell QE från Europa spelar klart in. Vi har tidigare konstaterat att ECB kommer göra detta av en anledning, att försvaga euron och bryta deflationstendenserna. Räntorna är redan låga. Det gör att du allt annat lika inte vill sitta på Europeiska bonds. Detta i sin tur gör att dollar och amerikanska räntor, allt annat lika, ser mer attraktivare ut. Detta bidrog också!

Om det blir QE eller inte vet jag inte…. men det viktigaste är ändå hur löneinflationen i USA utvecklas. Har FED rätt, dvs att recoveryn fortsatt är för svag, eller har många strateger rätt, dvs att vi kommit ganska långt i recoverien och att inflationen kommer att börja visa upp sig så smått nästa år, vilket kommer tvinga FED till att agera?

Vi har diskuterat här på bloggen huruvida bankerna tar höjd i sina kalkyler för högre räntor när de lämnar lånelöfte. Vi VET att dem gör det. Men frågan är om de gör det i 100% av fallen, och frågan är om de gör det i tillräckligt stor utsträckning. Det verkar nämligen som om minst 80,000 hushåll skulle få problem med sina räntebetalningar även om räntorna skulle normaliseras.

I pappersversionen av Di idag, sid 10, bekräftar delvis det jag är rädd för. Frågan man har ställt är ”Hur stort problem skulle det bli för din privatekonomi om din totala boendekostnad skulle öka 50% inom 3 år?”

En ökning på 50% skulle motsvaras av en ränteuppgång på mellan 70-100%, om man förutsätter att kostnader utöver räntorna, som ex el, värme och vatten, är hyfsat oförändade. Givet att över hälften av bolånestocken ligger under rörlig ränta, så kan man anta att genomsnitt svensken betalar idag ca 3% på sitt bolån. Jag tror ju att räntorna kan söka sig upp mot 5% de närmaste åren. I ren normalisering alltså, vilket inte är särskilt avhängigt konjunkturen.

Svaret är ganska avskräckande. 23% säger sig få mycket stor problem. 36% säger sig få ganska stora problem. Men det diffar väldigt mellan inkomstgrupperna. Bland medel- och höginkomst tagarna är det bara 18 respektive 6% som får stora problem, medan det är 41% av låginkomsttagarna som tror sig få Mycket stora problem.

Om det stämmer så är mina farhågor korrekta. En normalisering av räntorna leder till stora problem för Svensk ekonomi. Detta är något vi måste ta tag i redan idag. Bankerna som skapat detta problemet lär inte ta tag i det, så det är upp till Fi, troligtvis med stöd av regeringen.

doc20140516104524

Jag undrar, om bankerna verkligen räknade på 7,5% och där låntagaren har kvar att leva på så att han kan dra runt sig själv och sitt hushåll…. hade folk verkligen svarat så här? Det är liksom inte rimligt!

Jag vidhåller, bankerna måste regleras så att de tar ansvar för att låntagare ska klara av 5% ränta på sin samlade skuld, givet sin inkomst, och samtidigt ha tillräckligt kvar att leva på så han kan dra runt sig själv och hushållet. Uppnår vi inte det här så är det bara en tidsfråga innan vi får problem!

Trevlig helg!

Visserligen kom Philly Fed och Empire in bättre än väntat. Core Cpi kom även den in på 1,8% YoY mot väntat 1,7 och fg 1,7…. kanske kunde man tro att det skulle få räntorna att börja röra sig uppåt?

Men icke, räntorna dippar och särskilt 10 åringen bryter gamla nivåer i samband med dagens och gårdagens nedgång.

Mitt case, dvs att konjunkturen tilltar efter en svag vinter, vilket sätter sprutt på jobbskapande, som i sin tur sätter sprutt på löneinflationen, och som slutligen koka ner till högre priser, och därmed stigande räntor, vilket slutligen tvingar FED till räntehöjningar, har både varit rätt och fel. Vi har sett en återhämtning sedan vintern, och vi har även sett hur lönerna sakta glider uppåt, men marknaden har inte valt att sälja sina räntepapper till följd av detta. Nej tvärtom verkar man nu vara rädd för att den studs vi sett sedan vintern är temporär, och att man snarare är rädd att helårsprognoserna inte kommer infrias, då konjan inte blir så stark som man hoppats på under 2H14. Egentligen är det ju repetition av föregående års mönster. Detta är positivt för räntor (dvs fallande räntor) och negativt för aktier… så här långt. Jag hade ju snarare trott att räntorna skulle gå upp, dvs ner i pris, och även aktier ner i pris.

Det är mycket enkelt. Så länge som räntorna håller nuvarande nivåer så kommer man vilja köpa aktier, trots att revideringarna inte är särskilt starka och värderingarna rätt höga på sina håll. En konjunkturförsvagning skulle få aktier att gå ner, om det leder till nedrevideringar av vinsterna. En konjunkturförstärkning, eller snarare än ränteuppgång, som varit mitt base case, skulle få aktier att gå ner, även om revideringarna är smått positiva.

Det är naturligtvis svårt att säga om räntemarknadens rädsla för framtiden är befogad, men en av de viktigaste ledande komponenterna i den Amerikanska recoverien är NAHB, som bla leder fastighetspriserna. Den kom precis in på 45 mot väntat 49 och fg 46 (nedreviderat fr 47). Planar fastighetspriserna ut här så gör consumer confidence det. När det planat ut så minskar konsumenternas köplust vilket får företagen att rekrytera mindre… och sämre NFP datan leder till sämre löneinflation….och sämre löneinflation leder till allmänt deflatoriska tendenser, som i sin tur leder till…. ja ni fattar!

Även Yellen har lyft fram den mycket ömtåliga återhämtningen av amerikanska fastigheter som en riskfaktor. Hon har rätt!

Det är ett spännande läge och datan framöver kommer nagelfaras. Hittills verkar det åtminstone som 1Q14 rapporterna aggregerat har varit bättre än väntat… men det verkar inte som om det lett till några större upprevideringar av FY14. Således är amerikanska aktier fortsatt dyra….

Vi får se hur det utvecklas helt enkelt. Men så här långt beter sig räntorna lite konstigt… eller de kanske ”vet nåt”

Fundamentalt är jag fortsatt negativ, Teknisk/taktiskt är jag positiv med det allmänna råder ”buy on dips”…. således totalt sett neutral. Än så länge finns det ingen anledning att ändra sig!

Trevlig kväll!

Jag kanske inte har gjort helt klart vad jag tror om räntor etc.

USA tror jag alltså att under de närmaste åren kan

Ekonomin växa med 3% +/- 1% om året

Jobbskapandet borde ligga kring 200k

Inflationen borde för det mesta ligga kring 2-3% YoY

Detta är helt ok, men fortfarande under trend om man tittar på trenden sedan 50-talet.

I det här läget tror jag att

Korträntan kommer pendla mellan 2-4% (Beroende på inflation, FEDs agerande, konja och riskaptit)

Långräntan kommer ligga mellan 3-6% (beroende på vad korträntan ligger i kombination med konjunkturutsikterna, dvs lutningen på yieldkurvan)

Det här går rätt lätt att koka ner till Svenska statsräntor, som sen går att koka ner till Svenska bostadsobligationer, som sen går att koka ner till Bankernas bolåneräntor.

Mycket om ovan räntecase bygger på att 1, löneinflationen efter att ha varit ytterst svag i många år faktiskt, sedan ett år, börjar söka sig uppåt, i kombination med att FED går från att vara nettoköpare av statspapper med 480mdr USD om året (12 * 40) till Noll, för att så småningom vara Nettosäljare. Det som gjort mig något lugnare på sistone är att FEDs genomsnitts duration på portföljen är väldigt lång… dvs det mesta förfaller +5år. Men även under de närmaste åren kan vi räkna med ca 150mdr usd om året i förfall. Sen är det inte säkert att de låter dem förfalla utan rullar över dem istället… men NÅGON gång måste dem låta dem förfalla. Det är jag helt säker på!!!! Det har tom. FED själva sagt, direkt och indirekt, vid flertalet tillfällen.

Jag tror mig också ha lösningen, eller åtminstone input på en lösnimg, hur vi ska lösa potentiella belåningsproblem bland Svenskar i framtiden. Borg får stifta en lag eller inför en reglering som säger att:

Låntagare måste klara betala 5% ränta på sin skuld, baserat på sin senast taxerade inkomst, UTAN att summan som hon har kvar att leva på understiger Xx,xxx kr i månaden.

Tillägg:

5% är 5%,inte 5% minus 30% jämnkning, för i så fall får man räkna med 7%. Detta då tror att ränteavdraget på sikt kommer att försvinna.

Med skuld menas de samlade lånen från samtliga kreditgivare

Om ett hushåll, bestående av två vuxna, har lån på ex huset, och båda äger huset, görs beräkningen på bådas lån och inkomster.

Kvar att leva på beloppet är jag inte rätt person att bedömma, men det bör vara justerbart. Ex om en person har 15,000kr, så har ett hushåll om två 25,000. Har de ett barn eller fler så bör det vara tillägg.

OM låntagaren hamnar i en situation där hon inte klarar av sina åtaganden OCH ovanför kriterier brutits ska banken ersätta henne mellanskillnaden.

Mellanskillnaden ska ha ett tak, säg ex max 10,000kr i månaden, i Max ett år.

Detta gäller inte om hon mister jobbet, alternativt bytt till ett arbete med väsentligt lägre inkomst, då banken utgår från senast taxerad inkomst.

Banken får inte heller i denna situation pressa dig att amortera ner lånet (dvs få dig att sälja).

Punkt!

Detta gör att bankerna löpande kommer kolla vilken taxerad inkomst du eller ditt hushåll har. De kommer hålla reda på hela din lånebild, och viktigast av allt, de kommer inte låna ut mer än du klarar betala 5% ränta på lånet, basert på senast taxerade inkomst, och ha pengar över att du klarar dig hyfsat.

Visst räntan kan dra till 7% och då är det låntagaren som har problem, men då är det ju inte bankens fel.

Det är bankens problemen om du får problem, samtidigt som räntan är 5% eller lägre och har inkomsten kvar. Eftersom det är banken som pröjsar så hoppas jag kanske att de blir mer försiktiga i sin utlåning. Samtidigt får konsumenten ett skydd, ett skydd mot sitt eget oförstånd. Detta tvingar också kreditinstituten att varje år göra en UC på personen och se vilken samlad lånebild de har, samt kolla med skattemyndigheten hur stor deras senaste taxade inkomst var. Det är väl bara sunt?

Hade vi infört detta så hade vi vetat att priserna är de rätta. Oavsett om de går upp eller ner kraftigt. Jämfört med idag, när man sa för 5 år sedan, Gud vad dyrt det har blivit, för att idag fem år senare med ännu högre priser, höra samma sak. Vad är dyrt egentligen. Nej då skulle alla veta att priserna är inte högre än vad folk klarar av att hosta upp på bordet i en budgivning, och det beloppet kan inte vara större än lånelöftet + eget kapital. Lånelöftet i sin tur är inte vidlyftigare än att du vet att låntagaren/na klarar en ränta på 5% på sina samlade lån. Har du ingen överbelåning så får inte låntagarna problem annat än i extrema situationer (men då handlar det inte om ÖVERbelåningen), och får dem inga problem så kommer de inte vara forcerade säljare, och kommer inga forcerade mass försäljningar, så kommer vi inte heller ha kraftiga nedgångar…. Men kanske inga uppgångar heller… Då prisbilden är korrekt, då den alltid reflekterar folks intjäning (och eget kapital, men EK reflekteras idag också)

Kan vi undvika fastighetskrascher då? Nej då, det kan hända saker i världen som gör att vi har 10% ränta, vi kan få en global depression, vi kan få 20% arbetslöshet. Då har vi problem även på fastighetsmarknaden, men då handlar det inte om överbelåning, då hade vi haft problem även om folk satt i hyresrätter. Det är inte det problemet vi försöker komma runt här.

Men just själva problemet med överbelåning, Dvs att folk inte klarar av sina skulder även i en värld med rätt normala räntor, det problemet hade till stor del avhjälpts.

Sen kan man alltid diskutera nivån och gränsvärden, men vad tror ni om principen?

Hade ett införande av en sån här reglering utmynnat i ett ramaskri? Nej, jag tror inte det faktiskt, då det troligtvis bara är ca 4% av de belånade hushållen som hade berörts. Det är iofs inte småpotatis, då det är uppskattningsvis 80,000st.

Men jag tror det hade varit bra!

Vill du räkna på var ditt reglerade lånetak hamnat?

Ex.

Ta fram följ:

1. (Ditt eller ditt hushåll samlade disponibel inkomst senaste taxerings år)
2. (Kvar att leva på summa för dig eller ditt hushåll X 12)
3. (Ditt eller hushållets samlade lånebild X 5%)

Om du vill räkna fram lånetaket, gör så här:

(Nr1 – Nr2) / 5%

Vill du bara räkna fram om du ligger plús?

Nr1 – Nr2 – Nr3

Vill du veta vad er disponibel inkomst kan gå ner till innan banken börjar ställa krav?

Nr2 + Nr3

Är det någon där ute som ligger snett? Har ni några smarta invändningar till hur man kunde gjort detta bättre, im all ears.

Det pratas på nytt om att det kan komma stimulanser från ECB med Draghi i spetsen och marknaden gläds förstås….. eller varför gör den det?

1. QE i Europa kommer inte påverka tillväxt eller sysselsättning

I motsats till USA där Obama körde kraftiga underskott för att stötta den svaga ekonomin, så behövdes FED som köpare av statspapper så att Treasury kunde sälja de stora volymerna till ett vettigt pris. Det var spenderingen av lånade medel som drav jobb och tillväxt, inte QE i sig.

I Europa har vi på aggregerad nivå budgeten i balans, och politiken har varit den motsatta jämfört med USAs. Dvs man har kört besparingar, austerity, samtidigt som privata sektorn varit så svag. Därför har också Europa inte gått lika bra som USA.

Men det är ju lite pest eller kolera. Europa har alltså haft lägre tillväxt än USA under 2009-2014, och högre strukturell arbetslöshet. MEN, vi kommer också ur krisen med bättre finanser, vilket förhoppningsvis betalar sig på sikt. USAs relativa tillväxt har haft ett pris.

Men till poängen, penningpolitik kan inte driva tillväxt och jobb om inte folk vill det. Du kan leda hästen till vatten, men inte tvinga den att dricka. Finanspolitik biter bättre i dåliga tider om du vill stimulera. Penningpolitik brukar bita i goda tider om du vill bromsa.

Detta kan inte vara anledningen!!!

2. Tillgångspriser.

Går tillgångspriser upp, dvs aktie- och ränteportföljer och fastigheter så kan det driva consumer confidence i rätt riktning vilket indirekt, om det är uthålligt, och konsumenterna tror på det, påverka tillväxten positivt. Men det bygger också på att det finns några räntor att driva ner (så det ger squezze out effekt på andra tillg slag). Eftersom en den Tyska Bunden på 2 år idag ligger på 0,10% och 10 åringen på 1,44% så finns det inte så mycket att ta av.

Därför kan det inte vara av den anledningen!

3. Priser och Valuta.

Euron är stark relativt sett! Detta gör att vi importerar deflation + blir mindre konkurrenskraftiga. Det förstår jag att Draghi inte gillar. I synnerhet eftersom Europa är en exportekonomi (sett till aggregerad handelsbalans). En stark export för Europa är lika viktigt som det är för USA med en stark privatkonsumtion. Det är motorn. Svag ekonomi och stark Euro gör att vi har deflationstendenser i Europa. Det är alltså inte bra! Men de senaste åren har visat att det land som kör QE får se sin valuta försvagas. Det bygger naturligtvis på vilket land som kör mest QE. Men eftersom FED trappar ner sin, så skulle det innebära att Euron kommer försvagas, åtminstone mot dollarn, vilket ändå är den huvudsakliga valutan. Detta per definition leder till att Europa importerar inflation, eller snarare mindre deflation. Huruvida det leder till om räntorna i Europa går upp eller ner är svårt att säga. Rent tekniskt kan de nästan inte gå ner mer. Stigande inflationstendenser och svagare valuta brukar normalt sett leda till stigande räntor. Å andra sidan har QE som fenomen drivit ner räntor. Nej för Draghi kan det inte handla så mycket om räntan faktiskt. Den är låg, det tycker nog Draghi också. Han är nog till och med nöjd med räntorna i sydeuropa!!!

Nej det handlar om att försvaga Euron, och få bort deflationstendenserna. That´s it! Med lite tur kan det ge en knuff åt exporten och potentiellt några nya jobb.

I reda pengar, vad pratar vi om? Jo vid en EUR/USD kring 1,50 då har Europa det jobbigt att konkurrera, vid 1,20 är det betydligt enklare. Euron har stärkts på 2 år från 1,20 till 1,40… nu får det räcka!! Han kan säkert snacka ner den till 1,35… men vill han få ner den ytterligare så får han nog sjösätta något på riktigt.

Trevlig helg!!!

Vi visste att den skulle komma in så här förr eller senare…. jänkarna har knappt hunnit vakna men räntorna är upp. Dock är 10 åringen inte över 2,80 och 2 åringen inte över 0,55 ännu, vilket skulle vara en teknisk trigger!

Så här skriver Penser

USA : Urstark arbetsmarknadsstatistik

Mellan mars och april ökade sysselsättningen med 288.000 personer, vilket var 70.000 mer än väntat. Samtidigt reviderades sysselsättningen för de två föregående månaderna (februari + mars) upp med totalt 36.000 personer.

Inom den privata sektorn ökade sysselsättningen med 273.000 och inom den offentliga sektorn med 15.000 personer. Den privata tjänstesektorn ökade sysselsättningen med 220.000 personer och de varuproducerande sektorerna med 53.000 personer. Byggsektorn fortsätter att överraska på uppåtsidan med 32.000 nya jobb under april.

Arbetslösheten minskade med 733.000 personer mellan mars och april, eller från 6,7 till 6,3 procent av arbetskraften. Det är den lägsta arbetslösheten sedan september-2008. Enligt den hushållsenkät som ligger til! l grund för arbetslösheten så minskade sysselsättningen med 73.000 personer (+288.000 enligt företagsenkäten) men eftersom utbudet av arbetskraft minskade med 806.000 så minskade arbetslösheten med 733.000 personer.

Dagens arbetsmarknadsstatistik indikerar en mycket hög BNP-tillväxt under andra kvartalet 2014 efter den oväntat svaga tillväxten under första kvartalet. Det är främst den privata konsumtionen och byggsektorn som gynnas av den starka arbetsmarknaden.

Trevlig helg!

Ps. Det jag noterar är att löneinflationen kom in sämre än väntat. Jag menar, det gör ju inget att det skapas en massa jobb om det inte leder till högre löner, men den är knappast troligt i längden ds.