Kortsikt's Blog

Det här med politisk turbulens brukar inte ha långvarig inverkan på börserna, av den anledningen att den inte får någon fundamental inverkan på världsekonomin, och därmed får den inte någon inverkan på företagens försäljning, åtminstone inte aggregerat, och därmed inte heller vinsterna. Aktieutvecklingen på medellång sikt styrs av vinster och diskonterade med en viss ränta. Den grekiska tumultet som varade i flera år påverkade den grekiska ekonomin JA, men knappast världskonjunkturen. Med Italien är det samma sak. På kort sikt däremot så kan det negativa sentimentet styra. Vilket det gör nu.

Jag hade hoppats på att OMX laddade för uppgång men så blev inte fallet. Istället är vi inne i en korrektion. Fib38% nivån har redan bockats av. Det kan även bli Fib50 som ligger kring 1558. Stänger vi under den senare får vi nog konstatera att köpsignalen häromveckan var en falsk en. Samtidigt konstaterar jag att DAX och STOXX står sig rätt bra trots allt. Särskilt om detta handlar om Italien.

Vad gäller oljan är jag inte särskilt orolig att Saudi och Ryssland ska börja agera irrationellt. Jag tror fokus ligger på att hålla nere lager. Det skulle vara för att kompensera för Iran och Venezuela, men inom ramen för ”strategin med låga lager”. Därför är jag rätt säker att Brenten vänder absolut senast vid 71-73usd. Detta är ett köpläge.

Det mest intressanta just nu är förmodligen den starka dollar. För alla är det såååå självklart med en stark dollar nu. Så lät det inte för några månader sen. Det finns ett case för starkare dollar även framöver, dvs stigande löner, hökig FED, USA tillväxt vs resten av världen, US Treasury supply osv. vilket pekar på högre räntor och ännu starkare dollar osv. Men jag tror på kort sikt är mycket av det man pratar om diskat av marknaden. Jag flaggar för visst ”sell the facts” läge. Eller vad tror ni?

I veckan kommer en hel del data, främst ISM och US jobbdata på fredag. Stay tuned och njut av sommaren.

Tittar man rent krasst tekniskt på OMX är den i ett jäkligt intressant läge. Vi har redan fått en köpsignal i samband med att vi bröt upp genom 1,600 men den kan fortfarande visa sig vara falsk. Men så länge som vi inte stänger under 1,593 så ser det lovande ut. Digniteten i denna köpsignal skulle jag säga är lika kraftig som efter 2011 och 2015 korrektionen. Så man ska inte ta den med en klackspark. Jag siktar i första hand på topparna 1,680 och 1,720 men target ligger upp mot 1,900-2,000. Inte utan småkorrektioner på resan dock.

Det har kommit en del preliminära, sk Flash, PMIs.

Eurozone Mfg Flash PMI kom in på 55,5 mot väntat 56,0 och fg 56,2. 15-månaders lägsta. Svagt. Tyska motsvarigheten kom in på 56,8 mot väntat 57,8 och fg 58,1. Också 15-m lägsta. Svagt. IFO kom för en stund in på 102,2 mot väntat 102,0 och fg 102,1. Lite bättre men ingen bra nivå såklart. Tillväxten kommer alltså inte accelerera härifrån utan snarare tappa lite tempo. Kan Europa växa med 2% ska vi vara nöjda. Det innebär att sysselsättningen kan växa med ca1% i årstakt. Jag tror inte det är tillräckligt för att lönerna ska ta fart. Därmed är kärninflationen rätt cementerad i Europa vilket även påverkar oss i Sverige. Draghi har inte räntehöjning på ritbordet. Däremot bör han i sommar flagga för hur han vill göra med 15mdr/months QE som löper ut i september. Det är den tidigare så starka Euron som satt grus i maskineriet. Nu har den förstärkningen vänt till försvagning. Euron handlas i 1,17 mot dollarn, inte 1,25 som tidigare. Det är ca7% billigare allt annat lika. Ni som kan era valutor vet att den här försvagningen allt annat lika kommer ge en push åt ekonomin nästa år, vilket lär synas i PMIs nån månad innan. Dvs vi vet redan nu att de fallande PMI siffrorna, och surpriseindex i Europa, kommer bottna ur och vända upp under 2H18.

Tittar man på USA är det tvärtom. Den svaga dollarn har gett draghjälp och gjort att sättningen i surpriseindex och PMIs blev måttlig. Det har redan studsat. US Mfg Flash PMI kom in på 56,6 mot väntat 56,5 och fg 56,5. Service Flash PMI kom in på 55,7 mot väntat 54,9 och fg 54,6. Starka siffror. Starkt! Men därför har vi även en stark dollar, som om det fortsätter allt annat lika kommer sätta grus i maskineriet, precis som det gjort i Europa.

Tittar man på Svenska PMI, som enligt många har varit ledande för Euro, så ska Europa PMIs ner en liten bit till innan det vänder upp.  Sen ska ni också komma ihåg att Europa konjan i alla tider laggat USA. Tidigare låg ledtiden på 1-1,5 år. Nu går det snabbare. Därför väntar jag mig en urbottning av Euro PMIs närmaste månaderna. Att det skulle trilla ner under Sub-50 och indikera recession tror jag inte på.

Tittar man på Nordeas chart så indikerar valutorna att vändningen kommer också.

I USAs fall är det intressant hur Cycliska aktier helt struntat i att ISM hackat, utan verkligen pekat på att korrektionen blir kort, och att ISM bör lyfta snart igen. Lokala index som Philly, NewYork mfl indikerar att ISM kommer att bli bra. Men frågan är högt den ska stiga? Kanske cykliska aktier i USA ska pausa lite. Lite Sell the facts?

I USA kommer man att höja i juni till 1,75%. Lönerna snurrar kring 2,6-2,7 vilket lirar med core PCE om 1,6-1,7 och core CPI 2,1-2,2. PMIs har vänt upp och tillväxten blir okej. Ovanpå detta har vi stigande energipriser som nu slår igenom. Inte för att FED tittar på CPI/PCE ink energi, men högre energi priser har en tendens att knuffa upp varupriser vilket gör att korrelationen mellan CPI ink och ex energi över tid är hög. En tidigare svag dollar ger också en knuff åt varuinflationen. Att FED höjer i sommar till 1,75, och en gång till under 2H18 är väntat och inprisat. Därefter är jag osäker. Jag kan liksom inte se rationalen i att FED fortsätter att höja över 2% om inte inflationen mätt som core PCE är över 2%? Har fortfarande inte läst nåt som förklarar detta på ett bra sätt! Nu stärks dessutom dollarn vilket är deflatoriskt.

Ingves och Riksbanken har hållit låda i veckan angående den finansiella stabiliteten.

De störs av att stocken av skulder som hushållen sitter på ökar med mer än inkomsterna. Fine, jag förstår dem! Men det är inte så enkelt. Vilket jag hoppas att de förstår.

Grejen är att om X antal hyresgäster flyttade till bostadsrätter, och tog upp en rimlig belåning, då ökar skulderna. Men skuldsättningen är inte skadlig. Om en familj säljer sin lägenhet och köper ett hus och tar upp mer lån än deras inkomst ökat vilket säg gör att skuldkvoten ökar från 2 till 3 ggr då blir Sverige också mer räntekänsligt, men någon skadlig skuldsättning är det inte.

Allt annat lika är det bättre då ju lägre aggregerad skuldkvot Svenska hushåll har, då en ränteuppgång allt annat lika slår mindre mot konsumtion etc. MEN det jag vänder mig emot är FÖR HÖG skuldsättning, då det alltid är den som finns med som huvudingrediens i en finanskris och utdragen lågkonja.

Så den korrekta frågan är egentligen, har andelen hushåll med skuldkvoter över 5X gått upp i absoluta termer, i relativa termer som andel av alla låntagare? Så länge som den INTE stiger så går vi i rätt riktning. Mitt mål är att den gruppen ska vara NOLL. Men det tar tid. Jag är nöjd om den sjunker.

Sjunker den, samtidigt som skulderna ändå ökar snabbare än inkomsterna pga folk som bor i hyresrätt får råd att köpa bostadsrätt. Då är det helt okej!

I stabilitetsrapporten lyfter man även fram det jag slagit fast länge. En ränteuppgång på 3% till 2,5% styrränta skulle med viss fördröjning försätta landet i recession. Se graf nedan. Då skulle nämligen räntekostnaderna som andel av disp inkomsterna gå till 11%. Jag har tidigare räknat med att räntekvoten sett till bruttolöner orsakar recession vid 8-9% så det är rimligt. Därför kommer heller inte Ingves att kunna höja dit. Utan Om FED parkerar sig kring 2% över tid så är ECB lägga sig på 1,0-1,5% den dagen vi får rejäl löneinflation i Europa (vilket känns otroligt långt borta) varpå vi borde kunna ligga på 0,5-1,5 lite beroende på vilket inverkan det har på kronan. Så vi pratar höjning om 1-2% i Sverige som MEST. Givet skuldberget om 4,300mdr bland hushållen så innebär det kostnadsökningar om 43-86 mdr. Givet att bruttoinkomsterna ligger på ca1,900mdr och Disp inkomsterna på 1,300mdr så är det så innebär det 2,2-4,4% av brutto lön, eller 3,3-6,6% av disp lön. Det svider också!

Men den typen av räntehöjningar är vi inte i närheten av. Pratar vi höja ränta så är det 25+25 upp till Europas nivå på 0% styrränta. Det borde vara görligt givet att kronan ligger över 10 kr mot euron.

Ingves sa också ”vi har låg skatt på boende, men hög skatt på omsättning av boende”. Det borde vara tvärtom om man vill öka rörligheten. Jag håller med, reavinstbeskattning när man byter boende gör att 40-taliser inte flyttar från sina hus till lägenheter. Därför sitter de med fler kvadrat än de behöver, och unga sitter på färre kvadrat än de behöver. Men att införa fastighetsskatt är inte heller bra. Många människor som ärvt fina lantställen vid vattnet måste hosta upp mycket pengar varje år. Då kanske man säljer stället till någon med mycket pengar, och då blir det ännu mer en klassfråga var man bor någonstans. Det är inte rimligt, särskilt inte när målet är att folk ska ta mindre lån, inte att dra in så mycket skatt som möjligt.

Ingves vill också införa en lag som tvingar oss att bind räntan på lånen. Det är vansinnigt. Det är bara bankerna som tjänar på detta. Förr eller senare måste lånet läggas om, då blir det dyrt om man har för mycket lån. Det är mycket bättre om folk tar rätt storlek på lånet, så att de klarar svängningarna i räntan. Bundna lån blir dyrare över tiden. De vet alla. Därför har de flesta rörligt elavtal. För att det är billigast över tid. Man vet också att man klarar en hög räkning på vintern. Istället för att binda lånen borde ett hushåll inte låna mer än de klarar en ”vinterräkning”

Blir så jävla trött på att alla åtgärder som föreslås rycker pengar ur vanligt folks plånböcker, och oftast gynnar bankerna eller staten. Det finns bara EN åtgärd som begränsas skuldsättningen utan att påverka hushållens plånböcker med en krona. Det är skuldkvotstak, och det pratar man inte ens om. Så ledsamt!!!

Vidare har jag några frågor till Ingves och alla som känner sig träffade:

1, Varför tror du löneinflationen är så låg ur ett historiskt perspektiv idag? (inte bara avtalslönerna som till stor del är satta med utgångspunkt från det globala konkurrensläget, dvs globaliseringens effekter)

 2, Om du fick peka ut en faktor, som bäst förklarar de låga lönerna i Sverige, vilken skulle den vara?

 3, Finns det en risk att oavsett hur tajt arbetsmarknaden än blir, så skapas ingen hög, ur ett historiskt perspektiv, löneinflation pga av delvis nya externa faktorer?

4, Vad skulle hända i förlängningen med penningpolitiken om lönerna, och därmed inflationen, aldrig tar fart på det sätter vi varit vana vid historiskt?

 5, Det pratas ibland om bra och dålig inflation, dvs stigande importpriser, energipriser m.m. gör ju oss knappast köpstarkare, och är därför dålig inflation. Stigande tillväxt, löner och därmed priser är bra inflation. Varför skulle penningpolitiken inte kunna utgå från lönerna istället för inflation?

6, Nu senast när Riksbanken fyllde 350 år så fanns det många inbjudna talare. Många av dem talade om centralbankens roll i framtiden. Man lyfte bla fram förmåga att kommunicera penningpolitiken, inte bara med marknaden utan bland medborgarna, och att detta inte alltid har varit centralbankers starkaste gren. Många tycker att inflationen är ett abstrakt, tekniskt och svårt mått att förstå. Hade därför inte lönerna varit ett bättre mått ur kommunikationssynpunkt. Dvs fler förstår ”lönebildningen är svag trots en stark konjunktur, vilket pekar på avsaknad av överhettningstendenser, varpå vi väljer att fortsätta med en expansiv politik” än samma mening fast där man byter ut ordet lönebildning mot inflation?

 Tacksam för svar.

Jag lär inte få något svar, men det gör inget. Snart är det helg!

Jag har i många år hävdat att lönerna är den enda kvarvarande strukturella faktorn som långsiktigt påverkar kärninflationen. Eftersom många ekonomier har haft tillväxt länge och centralbanker gjort sitt yttersta att skapa förutsättningar för inflation, utan att inflation egentligen har tagit fart så verkar det finnas fog för detta resonemang. Förklaringen tycks ligga i lönebildningen. Under de senaste åren verkar kärninflationen kretsa kring lönetakten minus 1 procent.

Såg nedan graf som visar på sambandet. Det finns ett annat samband, nämligen Philips, som visar inflation och arbetslöshet. Den har brutit samman. Men handen på hjärtat, varför funkar den inte? Jo för att Philips egentligen handlar om löner och arbetslöshet. Låg arbetslöshet ledde tidigare till stigande löner. Precis vad nedan chart visar. Dem har inte brutit ihop. Det som egentligen brutit ihop är arbetslöshet och löner. Men vi sla inte prata om det idag. Ni vet var jag står!

Den visar även en annan sak. När lönerna växer med upp till 6% i årstakt, så tenderar inflationen att växa långsammare. Lönerna stiger alltså realt. Vi får alltså mer för våra pengar från ett år till ett annat, trots att lönerna växer sakta. Vid 6% löneinflation är det ett-till-ett. Men vid lönetakter över 6% har inflationen historiskt vuxit snabbare än lönerna, och således har vi haft negativa löner real sett.

Point being. Är det så negativt med låga löner egentligen?

1, låga löner ger positiva reallöneökningar. Det är positivt.

2, låga löner ger låg inflation, som ger låga räntor, som ger höga tillgångsvärden, allt annat lika. Givet att man tror att en tillgångs värde bygger på framtida kassaflöden diskonterade med en typ av ränta.

3, låga löner ger låg inflation, ger låga räntor, ger låga räntekostnader, ger mer över i plånboken till annat. Trots att svenska hushåll ha ca 4,300mdr i skulder (ink Brf skulder) så utgör räntekostnader endast 4-5% av inkomsterna. Det är rekordlågt. Rekordhög skuld, fast rekordlåga räntekostnader. (missförstå mig inte, jag är inte positiv till för hög skuldsättning, men det är en annan diskussion. Dvs vi skulle kunna begränsa skuldsättning utan att behöva påverka räntekostnaderna). Givet de låga räntekostnaderna har vi mer över till annat. Det är trevligt. Dessutom skapar det tillväxt och jobb.

Många efterfrågar högre räntor, och hoppas på högre inflation, och ser därför högre lönebildning som något eftersträvansvärt. Ni ska nog fundera en gång extra på vad det är ni hoppas på.

Sen finns det ännu en intressant diskussion, och det är varför lönerna är låga. Där har 8-9 olika skäl som jag nämnt flera gånger.

Det faktum att tillväxten, både nominellt och realt, har varit låg senaste 10 åren, ur ett historiskt perspektiv, tror jag också är en viktig faktor till den låga lönebildningen. Låg tillväxt i sin tur har kopplingar produktivitet och belåning, som i sin tur varit låg. Med belåning menar jag inte när en privatperson köper en dyr villa som byggdes 50 år sedan. Det påverkar INTE BNP. Det påverkade BNP det året villan byggdes. Nej jag menar den typen av belåning som driver tillväxt, och det är främst när stater kör budgetunderskott (vilket blir svårare med så många högbelånade stater), när hushåll primärt bygger nya bostäder (som man gjorde på 60/70-talet) och när företag bygger ut kapacitet i form av nya fabriker etc (vilket man främst gjort i utvecklingsländer) och inte som idag med Uber, Spotify eller Amazon, som egentligen bara tar marknadsandelar från något gammalt. Dvs ”disruptive” Tech. Inte för att det är dåligt, vi konsumenter får mer och bättre produkter och tjänster än tidigare, men eftersom vissa företag går under samtidigt som andra föds och går bra, så blir inverkan på tillväxt och produktivitet annorlunda än under perioden 1957-2007.

I veckan fokuserar jag på Preliminära PMIs samt IFO.

Känns som det kan bli en ganska lugn vecka, där den positiva undertonen än så länge bestämmer riktningen.

Sedan länge har tumregeln, ”när börsen gått bra en tid, och data etc ser bra ut och det finns en grundoptimism i marknaden – SÄLJ”, fungerat bra. Tvärtom också såklart.

Hur ser det ut nu. Ja börsen har ju rallat nästan 10% sedan början av april och många börser börjar återigen blir överköpta. Det är ju starkt. Men zoomar man ut så har den gått sidledes i drygt ett år. Tittar man på datan så toppade den ur för några månader sen, och surpriseindex var fram till nyligen fallande och under sina medelvärden. Not that good! Det har under hela året funnits en latent inflation- och ränteoro. Nu tar marknaden ränteuppgången med ro, man känner sig rätt bekväm med att FED höjer 2 ggr i år till 2% samtidigt som ECB på sin höjd lyfter bort QE. Det finns alltså rätt goda grunder för att vara positiv tycker jag.

Sen är det klart, vi sjunger på sista versen (vågen). Lönerna kan komma som en kanon när som helst och rita om kartan. Yieldkurvan ligger i nedre intervallet, inte övre. ERP, dvs Equity risk premium (Inversen av PE minus långräntan) likaså. Så det gäller att vara lyhörd och rätt snabbfotad. Som alltid i slutet på en börscykel. Klarar man inte stoppa ur sig med en liten loss…. då har man nog inte psyket att vara med i marknaden. Men har man psyket att missa en kraftig uppgång? Ja den frågan ska man också ställa sig!

Det snackas väldigt mycket om räntor och inflation, och på senare tid, valutans inverkan. Riksbanken har länge eldat på den här diskussionen. Danske lyfter fram ett ypperligt chart som visar på det samband jag lyft fram många gånger. Valutan är ingen uthållig och strukturell faktor för inflation. Den är en mean reverting faktor som är rätt ointressant på lång sikt. Visst för Turkiet är det andra bullar, där har den en strukturell inverkan. Men vi är inte Turkiet. Den enda uthålliga inflationsfaktorn i mina ögon är lönerna, och relativt valutan, så tar den diskussionen på tok för lite plats! Lönerna är också svårare att manipulera. De är mer än konsekvens av de konjunkturella krafterna, och det är ytterst det infkation och räntor bör handla om.

NY Empire FED kom häromdagen, och den var riktigt bra. Igår kom Philly Fed in på 34,4 mot väntat 21,0 och fg 23,2. New order lyfte till 40,6 från fg 18,4. Otroligt starkt. Ska bli intressant att se vad ISM kommer in på om några veckor. Surpriseindex har kanske gjort sitt på nedsidan i USA. Trots att surpriseindex i Europa föll mer under Q1, så är det tveksamt om surpriseindex relativt sett kommer ta sig till Europas fördel? Det borgar för en stark dollar… och stigande räntor relativt sett. Men behöver man vara så orolig? Njae, USA brukar dra med sig Europa med några månaders fördröjning. Så det blir nog bra!

Vad beträffar oljan så har brenten nu nått det target jag tidigare talat om. Var det toppen, ska vi ner nu? Nej faktum är att jag är fortsatt positiv. Oljelagerna krymper, både i storlek och sett till antal dagars snittefterfrågan. Mellanöstern premien finns där, men jag tror den är mindre än man tror. Jag tror dessutom inte att Mellanöstern stöket kommer gå över på en månad. På sin höjd tröttnar media på att följa det. Ovanpå det har vi surpriseindex som verkar vända upp…. och även om supply ökar från usa mfl så är efterfrågan god. Dessutom har man slutat att bränna capex och satsar på fria kassaflöden. Inte minst mot bakgrund av vad ny energiteknik kommer föra med sig för disruptiva effekter i framtiden. Jag tror det kan finnas mer kräm i oljan och siktar nu rent tekniskt på 87-89ish området på Brenten. Stopp sätter jag till stängning under 75. Ska marknaden generellt upp 5-10% till kan väl energi relaterat gå det dubbla eller?

Trevlig helg!

Hox/Valuegard kom med prisdata som visade att lägenhetspriserna i Stockholm steg med 1,7% i april. Jämfört med förra året är de ner 8,5%.

Som ni ser ligger bostadsoblisen kvar relativt oförändrad, vilket alltså innebär att bolånelöftena allt annat lika inte har förändrats för de allra flesta (bortsett från de som berörs av amorteringskravet).

Största risken för bostadspriserna är såklart att Ingves börjar höja räntorna på ett sätt som pushar upp bostadsoblisen, och gör bolånelöftena mindre. Där är vi inte ännu!

Det går också att argumentera för att en 5 årig bostadsobligation bör ligga ca 50 punkter högre än en 5-årig statsobligation. En 5 årig statsobligation bör ligga ca 100 punkter över styrräntan. I en ”normal” värld vill säga. Så med en styrränta på -0,5%, så bör alltså bostadsoblisen ligga på +1,0% vilket ironiskt nog är vad dagens bostadspriser diskonterar på ett ungefär. Se chart ovan. Vad jag egentigen vill ha sagt är att skulle dagen komma där Ingves börjar höja räntan och räntemarknaden normaliseras i termer av spreadar och dylikt så är risken stor att det kommer göra rejält ont på fastighetsmarknaden. Alltså höstens turbulens var ett mindre skrubbsår i jämförelse.

Bostadsobligtionens stabilitet visar också att utlänningarna hela tiden har känt sig bekväma med svenska bostadsmarknaden. Annars hade vräkt ut obligationer vilket hade fått priserna att falla/räntan att stiga.

Nedan skrev jag i början november förra året efter en mycket svår oktober i stockholms brf marknad.

Beviset II

Från Europa kom det precis kärninflation för april. Den kom in på 0,7% mot väntat 0,7 och fg 0,7. Draghi lär inte känna sig pressad att höja någon ränta. Men vill de fasa bort de sista 15 QE miljarderna i september, så bör de börja signalera för detta relativt snart.

New York Empire FED PMI kom igår in på 20,1 mot väntat 15 och fg 15,8. Starkt. Vilket fick många att tänka att den generella PMI dippen i USA börjar ta slut. Retail sales, som förvisso är laggande, kom in rätt inline.

Amerikanska 10-åringen steg till 3,10%. Högsta på 7 år. Några takes…

1, Ni som följer yieldkurvan kanske noterade att 10-åringen steg mer än 5-åringen, som steg mer än 2-åringen. Det brukar vara positivt.

2, Givet att FED höjer till 1,75% i sommar så borde 10-åringen stå i 3,25%. Höjer de ytterligare en gång i höst så bör den gå till 3,50%. 5-åringen står i 2,90% och prisar in 2,90-1%=1,9% styrränta. 2-åringen står i 2,57 och prisar in 2,57-0,5=2,07%.

Om du frågar mig så prisar 2/5-åringarna in 2 höjningar till i år. Vilket också kan vara vägs ände, lite beroende på vad som händer med inflationen (läs lönerna). Dvs de kan ha gått klart. 10-åringen däremot har en bit till att gå.

3, En 10-åring som stiger, är det negativt för aktier? Ja allt annat lika är det så. Men sällan är det allt annat lika. Aktiekurserna är en funktion av de framtida vinsterna i täljaren, diskonterade med en riskpremie i nämnaren. Långa räntan, typ 10-åringen, ingår i riskpremien. Så stiger vinsterna snabbare än lång räntan diskonterar ner dem… så stiger aktier. Vinsterna korrelerar med Försäljningsökning, som korrelerar med nominell tillväxt. Så enkelt utryckt kan man säga att stiger real räntan är det negativt för aktier. Dvs stiger räntan, men inte inflationen, så innebär det att vinsterna inte kommer att stiga utan bara räntan.

Nu blev detta lite teoretiskt, men rapportperioden har varit rätt bra, makroindikatorerna kanske vänder upp och drar med sig Surprise. Inflationen kommer att stiga upp mot minst 1,7%. Därför tror jag inte det är hela världen om 10-åringen klättrar vidare. Det hade varit värre om:

a, rapportperioden varit usel

b, om PMIs varit på väg mot 50

c, om lönerna börjat dra över 3% i årstakt.

d, om yieldkurvan fortsatte att gå mot noll (10-2yrs). Nu är det tvärtom!

På sikt kan en alltför stark dollar strula till det… men vi är inte där ännu. Trots att den svaga inflationsdatan från Europa, i kombination med stigande räntor i USA, inte gör dollarn svagare direkt….

Njut av vädret!

Sanningens stund är kommen…. Så länge som OMX inte stänger under 1585ish/eller som värst 1560 så är oddsen goda att rekylen är över, och att bättre tider väntar de närmaste 6 månaderna. Jag tror man kan köpa här med Stopploss. Fundamentala drivkrafter under den här tiden kan ex vara att surpriseindex vänder upp, och att FEDs hökiga retorik kan tonas ner om man inte ser inflation- och lönehotet som lika allvarligt som tidigare, vilket i sin tur innebär att räntorna inte kommer att stiga så mycket mer. Jag spekulerar såklart, men ni förstår vad jag menar.

Oljan fortsätter upp mot bakgrund av stöket i mellanöstern. Brent 79/80 samt Crude 74-76 känns som ett rimligt target. Dollarn ska nog stärkas en bit till, men sen är det frågan vad som händer med surpriseindex US vs. Europa, samt FEDs indikationer om framtiden. Tonar de ner sin hökighet, samt att Europas surpriseindex (som ligger på en lägre nivå än usa) vänder upp snabbare, ja då är det tveksamt om dollarn kan fortsätta på sin nya inslagna förstärkningstrend. Som sagt tidigare, 1,16ish Eur/Usd känns rimligt. Därefter är jag osäker givet det vi vet idag.

Nedan chart är det många som tittar på. Ink Riksbanken. Den säger att RU-indikatorn, som mäter resursutnyttjandet är på en nivå som flaggar för högre inflation, typ 3,0-3,5% inom de närmaste 12 månaderna.

Vad chartet missar är om man hade lagt till den svenska löneutvecklingen YoY%. Då hade man snabbt kunna konstatera att lönerna historiskt gått hand i hand med RU-indikatorn. Men INTE senaste 3 åren. Då kan man fråga sig följande:

1, kan vi få strukturellt högre inflation utan högre löner?

Mitt svar är NEJ

2, Varför har RU-indikatorn och lönerna glidit isär?

3, Kommer de gå ihop framöver? Varför?

4, Om de går ihop på ett sätt där RU indikatorn faller ner mot lönetakten, vad innebär det för Riksbanken, P-politiken och räntorna?

Den här diskussionen borde alla ägna sig åt kan jag tycka. Men det kanske är lite för knepigt för vissa?

Lite på samma tema såg jag nedan charts. FED verkar oroad över inflation, samtidigt som inflationstrycket är klart lägre än ex 2006, när man inte var så oroad. Om inte lönerna lyfter, om inte inflationen stiger till mer än 1,7-1,9% för att sen pendla i takt med lönerna i detta område… .vad är oddsen att FED faktiskt tonar ner sin inflationsoro från höga nivåer… och hur kommer marknaden, räntor och dollar reagera på detta. Ganska spännande tycker jag!!!!

I veckan har vi Svensk bostadsdata HOX. Vi har även Inflation från Europa, Philly och Empire FED samt Retail Sales från USA.

Omx har brutit upp på ett sätt som indikerar styrka bland köparna. Rent tekniskt alltså. Normalt sett är en lång köpsignal ofta en kort säljsignal. Gamla motstånd ska testas och bli stöd. Där ska man nog våga köpa tror jag.

Igår kom det inflationsdata från Sverige. Kärninflationen kom in på 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,5. Jag förstår om Ingves inte är nöjd. Var är överhettningstendenserna?

Vad tror vi framöver? Jo den kommer stiga. Varför?

1, kronans svaghet kommer allt annat lika föra med sig högre inflation. Även om påverkan hittills varit försumbar. Det finns en risk att importerade företag inte känner att de kan höja priserna utan tar kronförsvagningen genom att sänka sin vinst/marginal. Det är i så fall negativt då det gör dem mer benägna att göra sig av med folk än att anställa dem. Dvs raka motsatsen mot vad Riksbanken vill.

2, i kärninflation ingår inte rena energipriser, men de får ändå indirekt inverkan på core genom att varor tenderar att bli dyrare om tillverkningskostnader stiger, och energipriser utgör en del av dessa. Tänk plast, tänk transporter m.m. Över tid är därför cpi med och utan energi starkt korrelerade.

Det är också därför Riksbanken kan säga att de inte bytt målvariabel från KPIF till core dito. Dessutom är Energipriser är likt valutor oftast övergående då de gärna mean revertar och går ur YoY som ren baseffekt.

3, tjänsteinflationen håller nere kärninflationen. Men senaste två månaderna faller den mindre än väntat. Den här är känslig för konsumtionstillväxt, jobbskapande och löner. Förra året låg lönerna på 2,4%YoY. I år verkar de ligga kring 2,6-2,7%. Det är bra för tjänsteinflationen på sikt. Samtidigt har svensk tillväxt bromsat in, vilket brukar vara negativt för tjänstepriserna.

Sammantaget pekar detta på att kärninflationen ska kunna leta sig upp mot 1,8-1,9%. Gör den det samtidigt som kronan fortsätter att handlas över 10kr mot Euron så tror jag Riksbanken vågar sig på en höjning.

Riksbanken har nämligen flaggat för att senaste tiden kronförsvagning inte är deras avsikt. Det bekräftar två saker jag varit inne på

1, Ingves vill ha kronan mellan 9-10kr. Inte under 9kr. Men blir inte gladare över 10kr heller

2, De vill ha en strukturellt attraktiv värdering av kronan i syfte att ge goda förutsättningar åt handelsbalansen. Men inte försvaga kronan så långt det bara går av det enkla skälet att nettoeffekten blir negativ. En utlandskund som vill köpa 20 lastbilar kommer inte köpa 40st. Först och främst ska han vilja ha våra lastbilar för de är bäst. Det kan inte Ingves påverka. Sen ska ha välja våra framför Tyska dito. Där vill Ingves vara med på  marginalen. Ur det perspektivet är det bättre med 9,50 än 8,50. Men det blir inte bättre med 11,50. Det senare gör bara vår import onödigt dyr och gröper ur köpkraft. Det är en balansgång att hitta rätt nivå.

Riksbanken var tydlig med detta i protokollet. Det är skillnad på inflation och inflation. Svag krona (den direkta effekten i form av högre import priser), stigande energipriser, högre räntor är alla variabler som trycker upp inflationen, men som gör att vi får det sämre. De jagar inflationen som är ett uttryck att vi får det bättre. Det är stor skillnad.

Nedan chart är intressant. Den visar på kopplingen mellan kronans utveckling och hur inflationen utvecklas RELATIVT förväntningarna. Dvs om inflationen kommer in svagare än väntat så leder det till svag krona, och tvärtom. Förklaringen är att marknaden väntar sig en mindre hökig centralbank när inflationen inte når upp till förväntningarna, där en mindre hökig, eller duvig centralbank leder till svag krona.

Vad säger senaste kronförsvagningen, jo att inflationen ska komma in 0,4 sämre än väntat framöver vilket alltså ska få Riksbanken att bli tokduvig. Eftersom man väntar sig en uppgång till core c1,8 så skulle det istället innebära att inflationen ligger kvar på dagens nivåer.

Det verkar inte rimligt med tanke på kronan, lönerna och att tjänteinflationen inte är ankare längre. Okej, om vi får kraftig inbromsning i ekonomin så kanske det stämmer. Nej min slutsats är faktiskt att kronan slog över denna gång och att vi sett botten mot euron.

Glöm inte att en 10% kronförsvagning historiskt har inneburit en inflationsuppgång på c1%… sett över 12 månader…

Man blir lite tokig faktiskt. Kommer inflationen in lägre än väntat så försvagas kronan då man förväntar sig en duvig centralbank. Men den svaga kronan leder till stigande inflation, som om den kommer in högre än väntat leder till en hökig centralbank… och såklart en stark krona.

Frågar du mig så bör inte riksbanken dansa så mycker efter den mean revertande kronan, utan fokusera mer på lönerna som mer är en funktion av konjunktur och resursutnyttjande. Dvs det som inflationen egentligen är avsett att mäta!

Amerikansk kärn PPI kom in på 2,3% YoY mot väntat 2,4 och fg 2,7. Det är uppenbart att dollarförsvagningen börjar gå ur priserna.

Samtidigt noterar oljan nya höjder

Det kan sätta press på inflationen framöver, även core. Å andra sidan är dollarn stark, löneökningarna små och tillväxten har toppat ur i Usa.

US core CPI kom precis in på 2,1 mot väntat 2,2 och fg 2,1. Lirar med core PCE om 1,6% och löner 2,6%. Så det hänger ihop. Vi verkar vara på väg mot  core pce på c1,8%. Precis som Fed tror. Räntehöjning i sommar kassaskåpssäker. Sen i höst får vi se vad QT, vikande PMI och stark dollar för med sig…. och lönerna såklart. De är den enskilt viktigaste komponenten enligt mig!

Ja det är ett uttryck som historiskt har kostat många en massa pengar. Det står helt klart.

Men låt oss konstatera. Både Stoxx600 och DAX stämde av Fib38 i Jan-16 uppgången i korrektionen tidigare i vintras. Nu nyligen har de retracerat sina Fib50% av samma rekyl. För någon som tror på stigande trend och klassiskt tekniskt skolad så är ju detta lockande. SPX har inte gjort lika vackra avstämningar men de får duga. Stänger OMX över 1,605ish så är det samma typ av signal.

En signal som säger att 1, Toppen i januari (för världsindex MSCI World NTR Index) inte är toppen i den här börscykeln 2, att bottnarna tidigare i vintras inte kommer att tas ut på lång tid och 3, vi troligtvis står inför en sista och femte våg.

Jag lånade nedan chart av Johnny på Carnegie…

Den visar att vi fick en väldigt allvarlig säljsignal i vintras. En säljsignal som de senaste 20 åren varit dum att gå emot. Men kanske den här gången är det annorlunda. Han hintar att bryter vi upp nu, så dödar det i princip denna signal. Titta på 2006, då var det nära. Men någon säljsignal blev det tydligen inte. Därefter blev det rally fram till sommaren 2007. Då toppade det ur, 18 månader innan recessionen var ett faktum. Det är alltså inte orimligt med en topp i januari i år, om vi sen får recession i januari 2020. Det är tvärtom väldigt rimligt. Dvs Börsen toppar ur innan konjunkturen. Konjunkturen toppar ur innan recessionen. Fungerar likadant på andra hållet. Börsen bottnar i god tid innan konjunkturen bottnar, och konjunkturen bottnar naturligtvis innan det blir bättre tider. Detta är själva grundskälet till varför det är så svårt att sälja på toppen och köpa på botten.

Men det verkar som om vi står och väger nu. Femte våg…. eller ny baisse och toppen är nådd?

Det beror på….

Det beror på om ”It’s different this time” eller ej?

På senare tid har det diskuterats två saker:

1, Kan vi hamna i en djup recession trots att vi har så låga räntor?

2,  Varför stiger inte lönerna trots att det är goda tider?

Låt mig klargöra. Vi har aldrig förut hamnat i en bred global recession utan att konjunkturen dessförinnan varit så stark att den har drivit upp löner, inflation och räntor. Så om vi får en djup recession, samtidigt som räntorna är historiskt låga. Då är det nåt nytt.

Lönebildningen har aldrig varit så låg efter så många år av tillväxt, med så pass låg arbetslöshet och så högt resursutnyttjande. Detta är också nytt!!!

Men låt mig redogöra för hur det hängt ihop historiskt.

1, Låga räntor och god konjunktur leder till tillväxt och  jobbskapande

2, Detta leder i sin tur till en tajt arbetsmarknad

3, En tajt arbetsmarknad leder till stigande löner

4, Fler i sysselsättning X stigande löner = ökad köpkraft

5, Pengar som konsumeras leder till stigande priser

6, Stigande priser leder till ännu mer tillväxt, jobb och välstånd

7, Men sen kommer det överhettningstendenser, och då börjar centralbanken höja räntan

8, Räntekostnaderna stiger för alla belånade och viljan att ta lån avtar. Viss mättnad har också infunnit sig efter många goda år. Tillgångspriser stiger inte lika mycket när räntorna nu börjat stiga.

9, Lönerna fortsätter att klättra i spåren av en tajt arbetsmarknad, men tillväxten planar ut och ner.

10, Konjunkturen viker av… vi går in i lågkonjunktur. Consumer och Business confidence vänder ner. Räntorna är höga, vinsterna viker av. Börsen kraschar.

11, Centralbankerna sänker räntorna kraftigt, vilket får effekt på räntekostnaderna. Men konjunkturen tar inte fart för att sparandet ökar. Det gör det för att hushållen är deprimerade. Därför lånar ingen heller. Trots att räntorna är låga. Bankernas vilja att låna ut är också låg.

12, Konjunkturen vänder upp med en fördröjning, dels för att räntorna är låga, men dels för att det råder en omvänd mättnad, dvs ett uppbyggt behov av att konsumera och investera igen.

Enkelt uttryckt.

En tajt arbetsmarknad som genererar stigande löneinflation har alltid varit en del av den här ekvationen. Idag sägs arbetsmarknaden vara tajt. Men hur kan den anses var det om inte lönerna stiger? Kanske beräknar vi tajtheten fel tänker jag?

Frågan är då, kan vi trilla in i recession utan löner, inflation och fortsatt låga räntor? Jag önskar jag kunde säga JA, men jag kan inte förklara mekaniken bakom.

Så åter till Femte vågen, eller fortsatt nedgång inför recession 2020. Jag tror det handlar om lönerna kommer ta fart eller ej. Gör dem det, är jag rätt säker på att femte vågen är rätt körd. Gör dem inte det… då är oddsen rätt stora.

Det finns många skäl till varför lönerna skulle hålla sig låga, trots sk. tajt arbetsmarknad.

1, globalisering

2, digitalisering (ehandel, robotisering osv)

3, hög skuldsättning

4, demografi

5, höga reallöner

6, svaga fack förbund

7, lönsamhetsorienterade bolag

8, okvalificerade jobb i tjänstesektorn

osv osv osv

Men betyder det att lönerna aldrig kommer att ta fart? Vad händer om/när arbetslösheten i USA ligger på 0%? Kan vi nå dit?

Jag hatar uttrycket ”its different this time”. Men det kan ändå vara värt att diskutera eftersom vi potentiellt står inför ett 25% rally/ 25% nedgång  närmaste året. Eller vad säger ni?

ps. Många tror att dollarn ska kunna stärkas med 10% framöver. Det gör mig orolig. Då det finns en risk att det beror på en eller tre saker:

1, att dollarn stärks samtidigt som räntorna faller = risk off

2, att dollarn stärks samtidigt som räntespreaden mot omvärlden stiger ytterligare. Betyder att Philips börjar fungera vilket förr el senare leder till dålig börs

3, att dollarn stärks, att räntorna står stilla men inflationen vänder ner… troligtvis bra börs

ds

Nedan är en lek med siffror, och jag kan inte ta gift på att allt stämmer. Anledningen till att jag skriver är att krona-import-export debatten måste få ett större djup än den dagis nivå som den idag ligger på!

Svensk import uppgår till ca 1,900mdr kr. Exporten uppgår till 2,100mdr. Typ.

1/3 del av exportvärdet är importerade varor och tjänster som används för att förädla den produkten eller tjänsten vi sedan exporterar. 0,33% X 2,100mdr = c700mdr.

Importen som vi konsumerar upp själva uppgår alltså till ca 1,900-700=1,200mdr

Säg att Ingves skulle föra en politik som gör att kronan blir 10% starkare. Vad händer?

Importen av samma varor och tjänster (utlandsresor=tjänsteimport) skulle bli  1200*10%=120mdr billigare.

Det är den här siffran många fiskar efter när de tycker vi tappar köpkraft pga Ingves politik.

Exporten då?

Jo i praktiken kommer inte Scania och SCA att höja priserna i samma andetag som kronan blir starkare. Det skulle nämligen slå mot försäljningen, och man säljer hellre samma antal lastbilar som innan, och tar istället en valutaförlust.

Valutaförlusten blir 2,100 mdr X 10% = 210mdr

Men importerade insatsvaror blir 10% billigare så där sparar man 700mdr X 10% = 70mdr

Netto blir resultatet 140 mdr sämre.

Så vinsten för hushållens minskade importkostnad ligger på 120mdr samtidigt som exportindustrin tappar ca 140mdr.

Men det slutar inte där….

Importen som konsumeras internt i landet utgör alltså 1,200mdr. Total konsumtion utgör 3,200mdr (fördelat på hushåll 2,000mdr och offentlig sektor 1,200mdr). Importen andel utgör 1,200/3,200=38%. Dvs av allt vi konsumerar så är ca 38% importerat.

Någon tjänar medellön på 32,000kr och har ut 25,000kr/mån. Import delen utgör 25,000kr X 38% = 12,000kr. Kronförstärkningen gör att de har över 1,200kr i månaden. Give and take grovt förenklat.

Vad tror ni de gör med pengarna? Just det. Konsumerar upp dem. Ungefär som när folk får 500kr mer i lönekuvertet vid den årliga lönediskussionen. 95% anpassar sin livsstil efter den nya lönen och sätter sprätt på allt. Återigen på ett sätt som gynnar importen. Man köper mer av det som blivit billigare. Vår import, är någon annans export. Export driver tillväxt och jobb. Men inte för oss.

Okej, vi konsumerar även inhemska varor, men generellt kan man säga att i takt med att kronan stärks så konsumerar vi mer av det som blivit billigare, dvs importerade varor.

Så i slutändan innebär det att även om vi hade kunnat köpa samma varor som fg år för 1,200 X 0,9 = 1,080mdr. Så spenderar vi ändå 1,200mdr. Vi får mer varor och tjänster, JA. Det är ju trevligt. Men vi sätter sprätt på pengarna.

Exporten däremot brukar få sitt fulla negativa genomslag.

140mdr får fullt genomslag i ekonomin. 140 mdr / 4,600mdr BNP = en negativ BNP påverkan med 3%.

Som ni vet ligger jobbskapartakten på BNP% minus 1%. En negativ BNP effekt på 3% gör att jobbskapar takten blir 2% lägre. Det motsvarar 100,000 uteblivna arbetstillfällen givet att vi är 5 miljoner skattebetalande knegare.

100,000 pers som tjänar snitt 32,000 i månaden efter sociala och 42,000 ink sociala är ca 500,000kr om året. 100k X 500K = 50 mdr kr

Pengar som aldrig skapas för att jobben aldrig skapas, och som därför inte kommer ut i ekonomin. Tillväxt som aldrig blir av kan man säga!

Sen var det slutligen det här med räntorna. Hur mycket behöver Ingves höja för att kronan ska stärkas med 10%. Jag tror det räcker med 25 punkter. Hushållen har ca 3,800mdr i lån. Ink BRF skulderna ökar det till 4,300mdr. En ökning av räntan med 25 punkter ökar räntekostnaderna med ca 11mdr. En höjning med 50 punkter gör 22 mdr. Pengar som delvis försvinner till utlandet och delvis ackumuleras i pensionsportföljer och andra värdepappers portföljer. Pengar som inte når ut brett i ekonomin.

Den här hobbyanalysen har säkert en del fel både här och där…

Men att bara säga att en svag krona är negativt för Sverige för det gör importen och utlandsresan dyrare…. det är faktiskt inte en heltäckande analys.

Netto pekar det åt andra hållet.

Riksbanken fattar detta. De har folk som räknar på sånt här som är långt mycket smartare och mer sofistikerade än jag….. Men de är rätt dåliga på att kommunicera det till marknaden. De kanske inte pallar förklara för bönder på bönders vis eller nåt.

Ett bra exempel på Riksbankens icke kommunikation är ex det här med ”svag krona – stigande import priser – stigande inflation”. Många där ute tror att Ingves är efter kopplingen högre import priser – högre inflation givet inflationsmålet. Det är han inte.

Stigande importpriser, stigande räntekostnader eller stigande energipriser innebär förvisso högre priser i allmänhet. Dvs högre inflation. Men samtliga gör att vi får det sämre. Det är inte den han är ute efter. Han är ute efter inflation som får oss må bättre.

Dvs, han är ute efter kopplingen:

Svag krona – stigande handelsnetto – ökad tillväxt – fler nya jobb – tajtare arbetsmarknad – stigande löner – stigande köpkraft – högre kärninflation. Men den serien är jobbigare att förklara tydligen?

SÄRSKILT NU när bygginvesteringarna vänder ner och kan förväntas (ink spridningseffekter) ha en negativ effekt på tillväxt och jobbskapande. då är han extra eager att skapa tillväxt på annat håll.

Normalt sett skulle jag säga att det är tråkigt att byggbranschen bromsar in. Men inte denna gång. Bygger man på ett sätt som gör att 1, de som verkligen står i bostadskön inte kan få en bostad trots att det byggs och 2, de som faktiskt köper nybygge blir alltför högt belånade (ink Brf skuld) och 3, där nybygge inte kan konkurrera med priserna i befintligt bestånd. Sorry, men då tycker jag inte synd om branschen, för då levererar man inte en produkt som vi är i behov av. Gör om gör rätt!!!

Byggbranschen har ett problem så länge som man inte klarar bygga hyresrätter på 100kvm som kostar 10,000kr i hyra i månaden samtidigt som hyresvärden inte stukar under även om han får betala 5% ränta på sin skuld. Men då får det inte kosta mer att bygga än 15,000-20,000kr/kvm ink allt.

Det är till synes enkelt, men Riksbanken verkar inte ha förmågan att kommunicera detta, eller viljan. Det skapar en massa missförstånd där ute. Det är synd.

Men det är enkelt. Vad vill ni ha? 10% statkare krona men 15% lägre inkomster. Eller tvärtom?

https://www.di.se/nyheter/trots-flygdebatten-manga-reser-mer-och-kraver-mer/

Varför flyger svenskarna som galningar om den svenska kronan gör att de inte har råd? Eller kan det vara att de har råd pga en svag krona?

I veckan kommer inflationsdata!

Njut av solen

Jobbdatan från USA visade att det skapats 164k jobb i april mot väntat 192k och fg 135k (uppreviderat fr 103k). Lite soft siffra, men tar man i beaktning fg siffra så är snittet rätt inline.

Jobbskapartakten ligger nu på c150,000 nya jobb i månaden, dvs 1,8m jobb om året, vilket är en sysselsättningsökning på c1,2%. Det lirar alltså med 2,2% BNP tillväxt. Känns rimligt. Ångan har på marginalen gått ur den amerikanska ekonomin. Det är inte så konstigt med tanke på att dollarn inte längre försvagas och att 6 räntehöjningar på marginalen börjar kännas i hushållens plånböcker, dvs högre räntekostnader mindre konsumtion allt annat lika.

Lönerna steg med 2,6% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,6 (nedreviderat från 2,7). En unch softare. Med tanke på att ECI pekade på 2,7%, så ligger väl lönetakten på ca 2,6-2,7%. Det rimmar med en core PCE på 1,6-1,7%. Svag dollar kommer också att hjälpa till att pressa upp inflationen framöver.

MEN, FED och andra känner sig säkra på 1,9-2,0% Year end. Det kan bli svårt att nå givet lönerna, att dollarn nu stärks och att tillväxten verkar ha toppat ur något.

Detta kan få rätt betydande effekter. FED lär höja i sommar. Men om hösten visar på sämre tillväxt och om inflationen inte klättrar som de tänkt sig så kan de bli duvigare i anslaget. Kanske vågar de höja en gång till. Men ytterligare höjningar kan mycket väl skjutas på framtiden. De gör en Ingves helt enkelt. Om inte lönerna helt plötsligt börjar dra, men som sagt, dagens siffra pekar inte på det!

Igår kom ISM non-mfg in på 56,8 mot väntat 58,1 och fg 58,8…. softare

US Service PMI kom in på 54,4 mot flash 54,4 och fg 54,0… ok

På det hela taget påminner Service och Mfg PMI om varandra.

Från Europa hade vi kärninflationssiffra som kom in på 0,7% YoY mot väntat 0,9% och fg 1,0%. Ohyggligt klent. Med tanke på att datan har rullat över, en stark euro, så kommer Draghi få det svårt att låta hökig. Räntehöjningar är det inte ens tal om. Det fina ute i Europa, som skiljer sig från Sverige, är att hushållen inte verkar ha gått ”bananas” vad det gäller ta upp lån. Dvs de belånade kan njuta av frukterna av låga räntekostnader. Precis som här hemma. Samtidigt som bankerna är förståndiga och inte bygger upp risker i systemet genom osund utlåning. Där har vi mer att lära. Vi lever i villfarelsen att våra banker är bättre kapitaliserade. Men det är nonsens. EK brinner upp direkt om vi får en kraftig ränteuppgång. Trots att en Euro-bank är sämre kapitaliserad kommer den klara sig bättre om kunderna är minde belånade. Det pratas för lite om detta, trots att det är rätt enkel matte som kan förklara detta.

Draghi och Ingves följer i mångt och mycket samma penningpolitiska spår. Bara det att Ingves blir väldigt mycket mer kritiserad på hemmaplan. Varför är inte media och ekonomer mer kritiska till Draghis politik undrar jag? Skillnaden är inte stor, vi har 50 punkter lägre ränta men har å andra sidan slopat QE.

Media verkar ju vara inne på spåret att eftersom ECB och Riksbanken misslyckat med att skapa tillväxt och inflation så har inte politiken fungerat. Därför anser de att man lika gärna hade kunnat ligga väsentligt högre med räntorna och acceptera väsentligt starkare valutor. Jag delar inte den analysen. Jag hävdar att det hade varit långt värre än det är idag, dvs politiken senaste 5 åren kanske inte har hjälpt så mycket, men det hade inte hjälpt mer om man inte gjort det, utan det hade bara varit ännu värre. All logik pekar på det faktiskt, och jag har ännu inte blivit motbevisad.

Faktum är att jag blir rätt förbryllad. Ena dagen skriver media om hur stark den svenska ekonomin är och hur galet det är med Ingves politik. Andra dagen är vi otroligt fattiga då vi tydligen tappar köpkraft med den svaga kronan. Uttryck som att vi lider och går på knäna är inte ovanliga. Hur ska ni ha det?

Trevlig helg!