Kortsikt's Blog

”The great recession” hade vi 2008/2009. Det är 10 år sedan i höst som vi hade Lehman krashen! Sedan 2010 har världskonjunkturen varit stigande. Visst, tillväxten var mindre stark under 2010-2014 jämfört med 2015-2018. Eurokrisen var inte så kul för Europa. Fukushima var inte så kul för Japan under 2011. Det finns regionala avvikelser. Men ingen recession, där definitionen är negativ tillväxt och uteblivet jobbskapande.

Mot bakgrund av detta tänker många, ”Herregud, högkonjunktur i nio år, uppbackat av rekordlåga räntor där de aggregerade skulderna för hushåll och stater, i relation till inkomster, ökat lavinartat. Ovanpå detta tillgångsvärden nära rekordnivåer (sett till MSCI World för börser, fastighetspriser globalt ligger i paritet med 2007 samt obligationspriser på ATH som en ren funktion av räntorna). Det här måste ju sjunga på sista versen, allt annat känns orimligt?”

Dagens ungdom har svårt att relatera till vad lågkonjunktur innebär. En 15-åring har oftast inte en realistisk bild av konjunkturläget. Idag är hen 25 år gammal och vet alltså inte vad lågkonja innebär.

Jag förstår resonemanget och i sak stämmer det!

MEN, jag hävdar att det inte riktigt är så enkelt. Deutsche Banks chefsstrateg gick i genom en rad olika faktorer för att ur ett historiskt perspektiv bedöma var i cykeln vi befinner oss. Nedan är resultatet

Okej, historiken är långt ifrån alltid en guide. Men om vi ändå talar om konjunkturläget så måste man ju relatera till nåt eller? Är det verkligen mer rätt att säga att eftersom konjunkturuppgången har varit långvarig, så måste den ta slut?

Många tittar på tillgångsvärden och lägger ihop ett plus ett. Dvs med tillgångsvärden på topp efter så många år av hygglig konjunktur så finns det bara en väg att vandra. Åtminstone på några års sikt. Söderut. Den typen av krascher brukar gå hand i hand med recession. Alltså måste högkonjunkturen snart ta slut, eftersom tillgångsvärden kommer att falla brant.

Jag säger inte att tillgångsvärden inte kommer ner. Det gör dem med recession. Men vilken är hönan eller ägget.

Jag skulle vilja säga en annan sak som säkert kommer lyfta på ett eller annat ögonbryn.

”Anledningen till att vi har höga tillgångsvärden beror inte på att vi har haft eller har en god konjunktur, utan pga att vi har haft en relativt svag konjunktur”.

Jag tänker så här; tack vare en rätt klen högkonjunktur ur ett historiskt perspektiv, i kombination med en rad faktorer som ex globalisering och digitalisering, så har pristrycket kunnat hållas lågt, och därmed räntorna. Räntorna är nyckeln:

Kommersiella fastigheter: värderas utifrån ränta och hyresnetto. Hyresutvecklingen globalt har inte imponerat senaste 10 åren. Värdeutvecklingen kommer av låga räntor.

Bostäder: Lånelöften sätter priserna på bostäder. Lånens storlek bestäms av lön och ränta. Lönerna har inte imponerat. Samma resonemang som ovan

Obligationer: Låga räntor och QE från centralbanker

Aktier: Bestäms av vinster och multiplar. Multiplar bestäms av ränta och vinsttillväxt. Vinstnivåer och vinsttillväxt har inte varit så pjåkig faktiskt. Men det handlar mer om sk. Operational leverage än top line growth. Dvs försäljningstilväxten har inte varit så stark vilket inte är så konstigt då den är korrelerad med nominell bnp tillväxt. Man har lyckats pressa inköpspriser från Asien, man har lyckats hålla tillbaka lönerna, man har haft låga kostnader på sin skuld och i vissa fall har bolagsskatterna sjunkigt. För att nämna de viktigaste. Detta har skapat vinsttillväxt. Multipelexpansionen har vid en första anblick inte varit i paritet med vad räntenedgången borde åstadkommit. Men det är en synvilla. Om ett bolag växer sin vinst med 7-8% om året och långräntorna ligger stabilt kring 4-5%, samt en normalt riskpremium påslag på 3-4%, så ger en diskonterad kassafödesanalys att det bolaget borde värderas till 15-16X vinsten. De här talen stämmer rätt väl med perioden 1957-2007. Men om man sänker vinsttillväxten till 4-5% (dvs mer i linje med den lägre tillväxt vi upplevt under de sista 10 åren) så borde ett normaliserat PE ligga kring 11-13. Att Europa handlas kring PE 17 och USA till PE 20 hävdar jag har till stor del har att göra med låga räntor.

Visst, hade hyror, löner, bolagsvinster varit fallande som i en recession. Då hjälper det inte ens med låga räntor. Jag bara hävdar att låga räntor förklarar de höga tillgångsvärdena mer än vad hyror, löner och bolagsvinster gör. Hade konjunkturen under de senaste 10 åren varit dubbelt så stark så hade hyror, löner och bolagsvinster haft en annan utveckling. Å andra sidan hade detta troligtvis tvingat upp räntenivåerna, som summasumarum inneburit lägre tillgångsvärden. Helt säkert för fastigheter, bostäder och obligationer i alla fall. Tillgångsvärdena är alltså en funktion av en rätt svag högkonjunktur, som resulterat i låga räntor. Inte tvärtom.

Lönebildning

Jag anser ju att lönebildningen är den ultimata konjunkturindikatorn. Det är bara under en äkta stark högkonjunktur som företagen anser att 1, framtidsutsikterna 2, pricing power ut mot kunder 3, förmågan att generera vinsttillväxt och goda marginaler osv är så pass starka att de klarar OCH är villiga att höja lönerna för att kunna bibehålla och rekrytera personal. Tittar man på lönebildningen, globalt och lokalt så har den varit låg, både i absoluta termer och ur ett historiskt perspektiv. SÅ givet vad Deutschebank är inne på ovan, så lirar det rätt väl med löneutvecklingen. Konjunkturen har varit på uppåtgående, men inte klassisk sencyklisk högkojunktur.

Jag tror mig ha identifierat 9 faktorer som håller tillbaka lönerna, TROTS att många företag rapporterar att de vill anställa men inte hittar personal och arbetsmarknaden anses vara tajt på många håll i världen och där det sk. BNP gapet inte är negativt.

De är:

1, Relativt låg tillväxt

Philips behöver modifieras. Sambandet är inte arbetslöshet och inflation. Sambandet är löner och inflation. Löner sätts av tajthet på arbetsmarknaden och tillväxt. Dvs det räcker inte bara med att arbetslösheten är låg, det krävs även stark tillväxt.

Min härledning är följande.

Företagen höjer inte lönerna så att vinsten faller. Då handlar det över tid om Försäljningstillväxt.

Ex. Säg att ett företag säljer för 100kr, har kostnader för varorna på 50, och gör en bruttovinst på 50. Därefter har de löner på 45. De gör en rörelsevinst på 5. Om de lyckas öka försäljningen till 120 med samma bruttomarginal så gör de 60. De kan höja lönerna från 45 till 55, och göra samma vinst som tidigare. Dvs 5. De klarar att höja lönerna med 22%. MER än försäljningstillväxten.

Om de bara klarar öka försäljningen till 105, med samma bruttomargina, då klarar de bara att höja lönen med 5,5% för att bibehålla vinsten.

Om företagen vill öka vinsterna, så kan de inte höja lönerna snabbare än försäljningstillväxten. Tvärtom.

DÄRFÖR, om försäljningstillväxten är låg, så blir även lönerna låga, ÄVEN om arbetsmarknaden är tajt.

Eftersom den nominella tillväxten senaste 9 åren varit lägre än vid historiska konjunkturuppgångar, och eftersom försäljningstillväxt är kopplad till nominell tillväxt är det logiskt att lönerna inte vuxit snabbare. Trots tajt arbetsmarknaden. Den insikten saknas i debatten kring inflation. Alla bara säger hur jäkla bra allt är  hela tiden!!!

Låt mig härleda vidare :

Försäljningstillväxt är beroende av Nominell tillväxt i ekonomin. Dvs Real tillväxt + inflation. Nominell tillväxt = löneinflation + jobbskapande.

där

löner minus 1% = kärninflation över tid

och

jobbskapande = bnp tillväxt minus 1% över tid

Eftersom den nominella tillväxten har varit historiskt låg senaste åren, så har även försäljningstillväxten varit det. Eftersom F tillväxten är låg så blir även lönerna låga, annars klarar inte företagen av att generera vinsttillväxt.

De blir ett moment 22. Svag löneutveckling bidrar till låg inflation. Svag tillväxt leder till lågt jobbskapande. Lågt jobbskapande + löneutveckling leder till svag nominell tillväxt. Svag nominell tillväxt leder till låg försäljningsutveckling. Som i sin tur leder till låg löneutveckling.

UTÖVER detta finns ett antal punkter till som spelar in.

2, globalisering
3, digitalisering
4, låg produktivitet
5, tjänstenäring större än varunäring
6, moment 22, dvs låg inflation ger låga löneökningar, som ger låg inflation osv
7, demografi, dyra gamlingar pensioneras, billiga unga tar över
8, facken har ingen lönepower som förr
9, Stora företag har vuxit som andel av ekonomin. Där har löntagarna sämre pricing power.

De här faktorerna kan påverka mer eller mindre samt samverka lite beroende på vilken marknad man talar om. Men faktum är att de bidrar till att göra Philips mindre robust, alternativt måste vi nå nya nivåer inom Phiips för att åstadkomma samma inflation som förr i världen.

Jag säger INTE att lågkonjan inte kan dyka upp relativt snart. Jag säger bara att analysen att det måste bli lågkonjunktur snart för att det var 10 år sedan sist, är ingen bra analys.

Time will tell

Här hemma pratar vi inte om det men i Usa är yieldkurvan, dvs spreaden mellan 10 årig och 2 årig statsobligation talk of the hour, näst efter Trump. Yieldkurvan närmar sig noll och många tror den kommer invertera innan årets slut. Varför är det så viktigt? Jo för att det är en av de mest tillförlitligaste indikatorerna på kommande recession och förestående bear market.

Stämmer det även denna gång? Njae, det går att resonera på lite olika sätt,

1, Den första är konsensus i marknaden just nu, och det är helt enkelt att den visar rätt även denma gång. En negativ yieldkurva ger recession i snitt inom 20 månader ur ett historiskt perspektiv. Idag innebär det recession 2020. Det betyder att konjunktur och vinster toppar nästa år. Det betyder att börsen har toppar i år, ja med stor sannolikhet har vi redan sett toppen i usa. Logiken är samma som alltid. Fed höjer i slutet en konjunkturcykel. Räntehöjningarna leder till minskad utlåning och högre ränte kostnader för alla med lån. Detta tillsammans med en cykel som sjunger på sista versen får konjan att rulla över i recession med viss fördröjning. Marknaden inser detta och köper trygghet i långa bonds vara pris stiger, dvs räntan faller, och vips har du en inverterad yieldkurva. No need for over analysis, it s not different this time, SELL!

men det flukturerar 5 resonemang till. Väl värda att förstå!

2, marknaden är inte rädd för inflation på lång sikt och tycker 10 åringen realt ger helt ok avkastning. Därför köper många långa obligationer, vilket gör att priset blir högt, dvs räntan låg. Korträntorna däremot är en funktion av Feds styrränta. Sen råkar det utmynna i en nästa flat yieldkurva… men det handlar inte om recession. Det handlar om synen på inflation, som i sin tur handlar om att lönerna inte lyfter, vilket i sin tur har många förklaringar.

3, QE handlade om att Fed köpte långa statspapper, vilket tryckte ner supply av dessa i marknaden, vilket ökade priset, och tryckte ner yielden. När QT kommer igång så kommer detta att vända. QE manipulerade långräntor, QT kommer successivt att vända detta. Då vänder yieldkurvan upp igen.

4, Denna punkt påminner om föreg. Vissa menar att centralbankerna för länge sen sabbat de normala förhållanden med term premium. Dvs de historiska spreadarna mellan obligationer med olika löptider. Pga av detta så visar dagens tajthet mellan långa och korta papper inte samma sak som den gjort historiskt, utan vi behöver en mycket extremare invertering av kurvan för att visa samma sak som den gjort historiskt.

5, En annan förklaring grundar sig på att 2-åringen normalt sett måste stå högre för att en inverterad yieldkurva ska betyda nåt. Man tänker så här, när inflationen, mätt som core pce uppbackad av löner, går över 2% – målet så går Fed på krigsstigen rejält för att bekämpa inflation. Vi pratar styrränta på 3% vilket ger en 2-åring på 3,5%. Då sjunger vi på sista versen av högkonjan. 10-åringen tar höjd för kommande lågkonja och sjunker under 2-åringen. Därför handlar det inte om spreaden egentligen utan att korträntor måste bli tillräckligt höga först. Sen att det råkar sammanfalla med en inverterad yieldkurva, ja det är egentligen sekundärt. 2-åringen är det primära och den måste upp 100 punkter till.

6, en sista förklaring är att Fed inte gillar inverterade yieldkurvor av många skäl, där det viktigaste kanske är att den signalerar att de bromsar konjunkturen mer än vad som är nödvändigt med sin politik. Därför kanske de svänger i sin policy i höst varpå korträntor faller tillbaks, och långräntor drar för att man börjar tro på att recessionen inte infinner sig ännu på ett tag, och marknaden säljer trygga 10 åringar och köper risk istället. Den här sista varianten talar för att yieldkurvan är en informationsbärare trots allt. Dock måste man komma ihåg att Fed ändå ser till inflationen i första hand, och inte har yieldkurvan som målvariabel.

Det som enligt mig talar för att 10-2 inte riskerar vara samma goda indikator som förr i världen är att löner och inflation inte har kommit igång. Dvs en kombination av punkt 2 och 5.

När 10-2 tidigare inverterat så har det skett samtidigt som arbetsmarknaden efter många års god konjunktur har blivit tajt, och därmed pressat upp löner och inflation, vilket tvingat centralbanker att agera kraftfullt. Det har pressat upp korträntorna samtidigt som höga aktievärderingar och vinstnivåer har fått marknaden att inse att vi sjunger på sista versen, varpå de köpt långa obligationer. Köptrycket har tryck upp priset, dvs ner yielden, och simsalabim inverterar yieldkurvan…. och 1-2 år senare befinner marknaden sig i recession. Nu saknas detta klassiska löne och inflationstryck, vilket gör att yieldkurvan inte har samma ”predictive power” som tidigare.

Eller kanske vi inte ska konstla till det?

Recessionen är på väg? Philips kommer fungera och Fed kommer att höja till 3%. Eller så gör den inte det, och Fed får inta en mer duvig politik. Detta skulle i så fall få korträntorna att plana ut. Samtidigt som QT får långräntorna att stiga. Försvinner dessutom rädslan för recession så finns det säkert en och annan som säljer sina trygga långa bonds. Detta skulle i så fall trycka upp långräntorna en hel del. Summa av kardemumman är att yieldkurvan svänger upp, vilket i sig skulle kunna trigga ett risk on rally.

Detta risk on rally och fortsättning av högkonjan skulle kunna lägga grunden för att NÄSTA gång yieldkurvan början invertera är det fara och färde. En 10-åring upp mot 4% sätter såklart press på Equty risk premium. Men då kanske ingen bryr sig för att den ”inte fungerade sist”? Hade inte det varit ironiskt, dvs när alla är rädda för den så fungerar den inte, och när alla skiter i den, så funkar den!

Eller kanske jag bara överanalyserar saken… den kanske visar rätt just nu och recession väntar 2020?

I så fall ska man ta det lite piano med sin samlade aktieexponering!

Trevlig kväll!!!

I förra veckan kom det inflationsdata från Sverige. Riksbankens målvariabel KPIF kom in på 2,2% YoY vilket var i linje med marknadens förväntningar och högre än fg 2,1%. Riks hade dock väntat sig 2,4%. Är det julafton för hökarna nu? Nej dessvärre inte.

KPIF ex energi kom in på låga 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,5. Riksbanken hade hoppats på 1,6%. Riksbanken hade nog hoppats att en svag kronan skulle få en mer inflatorisk inverkan kanske. Saken är den att kronan får mest genomslag på varor. Service inflationen påverkas av annat. Främst löner över tid. De senaste åren har det dock varit mer tåga i serviceinflationen än vad lönerna då räntekostnaderna på bostadslån varit fallande och gjort att vi kunnat konsumera annat. Ungefär som vid en löneökning. Nu har den ränteeffekten klingat av och det börjar återigen bli löner som är ankaret för serviceinflationen. Att bostadsmarknaden skakat till lite kan också ha en viss effekt på confidence och därmed på konsumtionsviljan.

Så vad kan vi vänta oss framöver? Lönerna taktar kring 2,7% vilket lirar med en inflationstakt kring 1,7%. Vi vet också att kpif ink och ex energi bara spreadar isär temporärt av rätt logiska skäl då energipriser sällan trendar för evigt utan förr eller senare går mot mean reversion. Dessutom ger stigande energipriser högre tillverkningskostnader för varor, vilket slår genom i KPIF ex energi. KPIF ink och ex energi hänger ihop helt enkelt. Därför är det troligt att kpif drar ner mot 1,7-1,8 samtidigt som dito ex energi stiger mot den samma. Nordea har två charts som visar detta på ett bra sätt.

Många tycker Ingves ger en duvig och rörig bild. Men jag håller inte riktigt med. Han har flera gånger sagt att penningpolitiska beslut påverkar framtiden, och därför är det VIKTIGARE att förstå var inflationen är på väg än att stirra sig blind på de senaste siffrorna. Dvs dagens siffra är bara en konsekvens av historiken. Lyfter kärninflationen som jag tror mot slutet av året, samtidigt som kronan ligger över 10kr mot euron vilket jag också tror, så har de stöd för en första höjning i december.

Snarare ska man ta senaste inflationssiffran, och fråga sig, borde Ingves gjort något tidigare? Njae, sett till löner och kärninflation så borde han inte det. Dvs han har gjort helt rätt i att inte röra räntan. KPIF är ju över 2%. Ja men det är pga energipriser som knappast ligger inom Sveriges kontroll. Svag krona då? Den är svårare, det är bra att den står i 10kr om han vill höja och har målintervall för kronan på 9-10kr. Dvs om den står i 9kr är det svårare att höja. Samtidigt är det nog många som känner på sig att nettoeffekterna av en krona på 10,60 inte nödvändigtvis är positiva.

Den här höjningen i december, och ytterligare en till nästa år under 1H19 är det många som kommer att tro är en hökig handling. Det är det inte. Det är ett steg i att normalisera politiken vs ECB. Sverige dras fortfarande med låg löneinflation, en inbromsning i konjunkturen tack vare bostadsmarknadens obalanser och ett stort behov av att lösa problem med utanförskap och integration. Sverige har inga klassiska överhettningstendenser ännu. Av den anledningen kommer Ingves vara försiktig att höja räntekostnaderna för folket som ink BRF-skulder har hushållsskulder på nästan 100% av bnp. Till stor del med rörlig ränta dessutom.

Från Usa kom det också inflationsdata.  Core Cpi kom in på 2,3% yoy mot väntat 2,3 och fg 2,2. Lirar med core pce om 1,8% och löner 2,8%. Det lirar med skolboken och en höjning till 2% styrränta i september känns väldigt sannolik. Men jag är rädd att inflationen inte kommer att bli mycket högre, och då bryter den mot vad Fed tänkt sig. Kommer de verkligen fortsätta att höja då? Deras ”normalränta” på 3% bygger på att Philips funkar. Det har vi inga bevis på ännu. Funkar inte Philips så förstår jag inte varför de måste höja över 2%. Det är samma sak som att kyla ner en ekonomi som inte är i behov av nedkylning. Det rimmar särskilt illa med Feds andra mandat, det om maximal sysselsättning.

I samband med det här handelsbråket så kommer priserna att stiga. Vi har redan sett det på importerade vitvaror i Usa. Vissa tror att detta får genomslag i inflationen som gör att Fed kommer att tvingas att höja mer än de tänkt sig. Jag tror den här analysen är fel. Det handlar om negativ inflation. Dvs om priserna stiger på tvättmaskinen pga av tullar så kommer amerikanen har mindre pengar över till annat. Detta får negativ effekt på tillväxt allt annat lika. Om tillväxten faller så gör även sysselsättningen det och då blir löneökningar ännu mindre sannolika. Jag tror att Fed är så pass raffinerade att de ser genom detta och det är inte en anledning att kyla ner ekonomin. Det handlar ju inte om överhettning, tvärtom! Det är ledsamt att se att så många experter inte förstår skillnaden mellan hur stigande inflation både kan vara positiv och negativ.

Apropå räntor, överhettning och löner. Deutche bank har i Usa hittat ännu en faktor som kan tänkas påverka lönebildning negativt. Det är att antal stora företag blir allt fler som andel av ekonomin, och det motsatta gäller med små företag. Rent generellt har stora företag mycket större makt över lönebildning än små. Jag tror de har en poäng. Undrar om man hittar liknande samband i resten av världen?

Ps. Jag skulle egemtligen vilja introducera ett komplement till lönerna, som jag följer slaviskt. Det är disponibel inkomster minus räntekostnader. Det tror jag kommer vara avgörande i framtiden. Dvs vi kan hamna i ett läge där lönerna börjar dra, vilket tar med sig inflation och räntor. Men eftersom skulderna är 3x så stora som inkomsterna så kommer räntekostmaderna äta upp löneökningarna, och därmed få en negativ inverkan på ekonomi och sysselsättning, och till slut även löner och inflation. Vi är inte där ännu….. Detta sammantaget ger ett dilemma. Nu när lönerna inte vill dra, så vill inte inflationen göra det heller. Vilket gör det svårt för Ingves att höja. Men även om lönerna börjar att dra så kommer räntehöjningarna troligtvis bli rätt kortvariga innan det får negativa effekter på ekonomin, då lönehöjningarna inte kompenserar för räntekostnadsökningarna. Man skulle kunna se det som om vi är fast i ett lågränteläge, som egentligen handlar om att vi är fast i ett lågtillväxtläge. Dvs vi kan bara välja mellan recession och relativt låg tillväxt.

En annan faktor som inte heller diskuteras är att Riks och Ecb kommer  få det svårt att höja i tandem i framtiden. Anledningen är att Svenskarnas skuldkvot, dvd skulder/inkomst är mycket högre än i EU. Det innebär att en höjning med ex 1% i Europa slår mindre mot tillväxt än i Sverige då svenskarnas räntekostnaderna ökar med mer än för europeerna, vilket ger en mer negativ effekt på konsumtionen för Sverige. Det kommer märkas på tillväxt och jobbskapande.

Så om nu Ingves höjer med 25×2 INNAN Ecb så är det nog många som felaktigt tror att Ingves kommer att höja med lika mycket eller mer än Ecb den dagen de börjar höja…. men min tes är att vi kommer inte kunna höja lika mycket som Draghi. OM och NÄR nu ECB kommer att börja höja? Det känns fortfarande rätt långt borta. När knappt Tyskland kan skaka fram lite rejäl löneinflation… hur fasen ska man skapa inflation i hela unionen då????

Avslutningsvis vill jag svara på en fråga jag fick för ett tag sedan. I Kanada är vare sig inflation eller löner särskilt ansträngande. Men tillväxten är helt okej. Det påminner om Sverige en hel del. Men en stor skillnad. Kanada har höjt räntan flera gånger utan nämnvärd inverkan på ekonomin. Varför kan inte Sverige göra det då?

Jo anledningen enligt mig är rätt enkel. Vem är Kanadas största handelspartner? USA. Vem är Sveriges största handelspartner? Europa (enskilt land Norge). Hur många gånger har USA höjt räntan? 7 X 25punkter. Hur många gånger har ECB höjt räntan? Noll gånger. Tror ni Ingves hade vilat på hanen om Draghi höjt 7ggr? Nej precis. Nu har CAD/USD varit stabil senaste 3 åren. Hade Kanada inte rört räntan så hade CAD varit väsentligt svagare. De har inte känt något behov av detta. Jag förstår dem. Ingves vill ha kronan kring 9-10kr. Men senaste rörelsen var både oönskad och överraskande. Därför kommer han nog kunna höja i höst. MEN, att säga att Ingves skulle kunna agera som Kanada… det är helt enkelt inte rätt då förutsättningarna är helt annorlunda.

Under torsdagen kom inköpschefsindex för servicesektorn i USA. ISM non manufactoring kom in på 59,1 mot väntat 58,3 och fg 58,6. Stark nivå, starkare än fg och bättre än väntat. Mer kan man inte begära. Delindex för priserna föll tilbaks något från hög nivå. En starkare dollar på sistone kanske lättar på trycket lite?

Lillebror siffran, US Service PMI kom in på 56,5 mot flash 56,5 och fg 56,8. En siffra i linje med ISM. Inköpschefsindex för servicesektorn i USA är viktigt. 70% av BNP genereras därifrån. Det är även där jobben skapas. Det är även där lönebildning och den strukturella inflationen skapas. Valutan har mer bäring på varusidan, som är kopplad till handeln med omvärlden och tillverkningssektorn. MEN, tjänstesidan har trots sin storlek ändå inte varit ledande. Det är tillverkningssidan som har varit det.

I fredags hade vi jobbdata från USA. I mina ögon kanske den viktigaste datan. Dock är den inte ledande. Snarare tvärtom. Men den kan indirekt vara ledande, då en ex svag siffra, leder till respons från ex Fed som gör att framtiden förändras. På så sätt är den både lagging och leading. Det skapades 213k jobb i juni mot väntat 195k och fg 244k (uppreviderat från 223). En väldigt stark siffra. Jobbskapar takten ligger på ca 1,6% nu, vilket alltså lirar med en BNP takt på 2,6%. Svag dollar och stimulativ finanspolitik har medfört att USA mår bra nu! Tittar man på inköpschefsindex så kommer de fortsätta att göra det året ut. Sen får vi se. I början av nästa år kommer den starka dollarn slå i genom och då är det frågan om den får lika negativ bäring på ekonomin, som en svag dollar (den gick från 1,04 till 1,26 mot euron) har fått positiv effekt? Och när kan marknaden tänka sig prisa in de här effekterna undrar jag?

Lönerna då? Ja de kom in på 2,7% YoY mot väntat 2,8 och fg 2,7%. Det lirar med core PCE på 1,7 pce core CPI på 2,2 %. Marknaden blev återigen förvånad över den klen lönetakten. Totalt sett är det börsvänligdata. Starkt jobbskapande utan inflationsdrivande löner. Motsatsen är värre.

Vad får detta för konsekvenser framöver. Givet att Core Pce ligger på 2% och lönerna guidar lägre, och en ovanpå detta har vi en stark dollar så borde allt annat lika  inflationsdatan på sikt komma tillbaks. FED med Powell i spetsen flaggar för ytterligare två höjningar i år. 25 prickar i september till 2% samt ytterligare 25 i december till 2,25%. Den i september känns rätt given. Men sen är jag osäker. Särskilt om core PCE svänger ner.

Powell säger att han styr sin politik efter datan. Vad händer om han skulle bli mer osäker kring framtida höjningar. Vad händer om han blir mer duvig. Vad händer om löner och inflation fastnar kring 2,7/1,7% under en längre tid. Vad händer med räntorna då (givet QT), vad händer med aktiemultiplarna då?

Många är rädda för att USA går mot överhettning. BNP tillväxten är stark, arbetsmarknaden är tajt och där core PCE ligger över 2%. Men jag undrar lite försiktigt. Historiskt när lönetakten legat på 2,7% så har det inte varit i linje med överhettning. Tvärtom. Kan en ekonomi klassas som överhettad när lönetakten är så klen. Är inte själva lönetakten det yttersta kvittot på en överhettad ekonomi? Hög tillväxt kan ju knappast vara kvittot då hög tillväxt kan man ha i olika skeden i cykeln. Hög löneinflation däremot har alltid bara förekommit i slutet. Dessutom av rätt logiska skäl. Dvs en arbetsgivare vill ju inte höja lönen om han inte måste eller kan.

Nu har jag gått på semester och inläggen kommer lite mer sporadiskt. Men fokus är såklart på handelsdiskussionerna. Några tekniska köpsignaler har inte heller infunnit sig. Q2:orna börjar också rulla in så smått. I höst blir det fokus på QT inverkan, räntor och yieldkurvan…. och så småningom utsikterna för 2019. Glöm inte att börsen prisar in framtiden med minst 6 månader.

Ha en fortsatt skön sommar!!!

Ingves lämnar räntan oförändrad. Justerar CPIF för 2018 och 2019 till 2,1%. Indikerar första höjning i december i år. Nästa möte är i september och då lär vi få veta mer säkert om höjningen blir av i december. Nu är det bara en intention baserat på vissa antaganden.

Många frågar sig varför han inte höjer trots att målvariabeln CPIF ligger på målet. Anledningen är att han tror att inflationen inte är uthållig här utan kan falla tillbaks något innan den ökar igen.

Lönetakten ligger på c2,7% vilket indikerar ett strukturellt inflationstryck på c1,7%.

Kronan är svag, detta är gynnsamt för inflationen

Tillväxten är fortsatt god, men kan tänkas vika ner i höst beroende på vad som händer med byggkonjunkturen. Detta är inte gynnsamt för en höjning.

Energipriserna är stigande, detta är gynnsamt för inflationen. Det här med energipriser är komplext. Är det stigande pga utbud så lyfter de inflationen men sänker tillväxt. Detta är inte anledning att höja. Är de stigande pga efterfrågan, ja då kan man höja. Förändringar i energipriser slår direkt mot CPIF. De kan även slå indirekt mot kärn CPIF. Det beror på om de är uthålliga samt om de kommer ur utbud eller efterfrågeförändring. I dagens fall är det en kombination. Dvs priserna stiger för att OPEC håller ner utbudet. Men lagerna sjunker primärt för att efterfrågan är god.

ECB ligger på 0% och kommer inte att göra nåt förrän tidigast 2H18. Detta är inte gynnsamt. Men givet att kronan ligger över 10kr mot euron, och Ingves är nöjd så länge som den ligger i intervallet 9-10kr, så borde han kunna kosta på sig två höjningar a 25bp upp till ECB. Detta borde lyfta kronan tillbaks in i intervallet 9-10kr.

Sverige är inte i kris, är vi inte i kris så behöver vi rent teoretiskt inte tillämpa expansiv penningpolitik.

Detta gör att en höjning i december är rimlig givet vad vi vet idag. Nästa höjning borde komma innan sommaren. Därefter är det upp till ECB. Höjer inte ECB alls under 2019, så är det tveksamt om Ingves kan gå högre än 0%, dvs två höjningar totalt. Det beror på kronan och inhemska faktorer.

Riksbanken har fortsatt en kommunikationsproblem med marknaden. Det förstår man inte minst om man lyssnat på presskonferensen.

Jag har försökt förenkla Ingves olika val, och jag kommer fram till 27 ”primärvalsalternativ”, om man utgår från inhemska förhållanden. Förstår man dynamiken i detta så förstår man även Riksbankens kommunikationsproblem.

Med de ytterligare alternativen, menar jag alltså vid varje nod ovan så måste man även se till förhållandet med ECB, deras styrränta, och värderingen av kronan. Dvs ett penningpolitiskt beslut ovan, utifrån 27 alternativ, kan ge ytterligare tre om man tänker sig 1, att vi är expansiva rel Ecb, dvs lägre realränta vs ECB 2, neutral hållning vs ECB och 3, åtstramande vs ECB. Detta ger 27×3=81 alternativ.

Min bedömning av nuläget är att inflationen är typ på målet. KPIF något hög, men KPIF ex energi något låg. JAg tror de kommer konvergera. Låt säga att de ligger på målet. Men tack vare en låg lönetakt, en kronförsvagning som ebbar ut samt risk för inbromsning i ekonomin längre fram, så är risken uppenbar att inflationen vänder ner.  Sen bedriver vi expansiv penningpoltik, det ger D10. Då skulle man kunna hävda höjning. Men sen får man ta in ECB aspekten. Hade kronan stått i 9kr då hade jag inte trott på höjning. Hade vår styrränta legat på par med ECB hade jag inte trott på höjning. Men nu är den över 10kr och vi diffar 50 punkter mot ECB…. så en höjning i december är fullt möjlig.

Det har kommit PMI data.

Från Europa kom PMI från tillverkningssektorn in på 54,9 mot flash 55,0 och fg 55,5. Efterdyningar av stark euro JA. Handelskrig Nej. Tysken kom in på 55,9 mot flash 55,9 och fg 56,9. Samma resonemang.

Från USA kom US Mfg PMI in på 55,4 mot flash 54,6 och fg 56,4. ISM Mfg kom in på 60,2 mot väntat 58,4 och fg 58,7. New Order 63,5 mot fg 63,7. Sicken skräll säger jag. Förra månadens hick up som många hänförde till handelskrig….. den är som bortblåst. Den tidigare svaga dollar är fortf supportive. Frågan är när en stark dollar börjar tynga, och frågan är fortfarande om Trumps lilla krig kommer få realekonomiska konsekvenser. Nåväl, datan var bra. Det kommer man inte ifrån, och överraskande om du frågar mig.

Men det kanske inte räcker för att det ska bli hausse. Vi måste få lite styrka i FX i utvecklingsmarknaderna först kanske. Typ Kinesiska CNY måste börja stärkas igen… annars kanske det bara är en tidsfråga innan vi får en ”hösten 2015” som sedan rullar över i en rädsla för hur hela världskonjan ska utvecklas…. och då lär inte PMIs hålla sig kvar på nuvarande nivåer. Håll koll på CNY säger jag bara…..

Senare i veckan kommer jobbdata och tjänste PMI från USA…. I´ll be back!

och sen håller vi tummarna kl 16….. alltså sicken rysare. Heja Sverige.

Marknaderna är som de flesta förstår min stora passion här i livet. Men jag måste säga att Fotbolls-VM är snäppet bättre just nu. Jävlar vad man rycks med!

Men samtidigt måste vi ju hålla ett öga på marknaden. Som jag ser det är en stängning ovan 1,550 på OMX att tolka som positivt. Lite som att säljarna tappat greppet. De behöver mer Starkdollar, Kinafrossa, Trumphandelskrigs -rubriker att gå på. Riktigt övertygad blir man ju inte förrän vi stänger över 1,600. Alternativt om vi inte gör det så är risken stor att vi ska testa 1490ish. Spot priset CNY/USD känns som en faktor att följa här! Men faktum kvarstår… mars18 botten var lägre än aug17 botten. Maj-18 toppen är lägre än Jan-18 toppen… inte kul om man är en klassiskt skolad chartist. Tur man inte är det 🙂 

SPX är översåld, men kan nå 2610/2620. DAX, STOXX har lite huvud-skuldra formationer, åt båda hållen, om man zoomar ut lite.… finns långsiktiga case för en riktig bull, som bear market här. 

Vi har pratat inflation i många år. Men jag kan fortfarande höra hur folk, som normalt sett är rätt insatta, inte kan göra skillnad på inflation och kärninflation, samt positiv och negativ energi. Det är fan beklämmande om vederbörande samtidigt har en stark syn på vår centralbankspolitik och ränteutveckling. Detta för att fattar man inte det förstnämnda så kan inte analysen i det sistnämnda bli bra. Let me explain

Den stora skillnaden mellan inflation och kärninflation är att det inte ingår mat och energi i kärninflation. Om mat- och energipriser drivs upp av ökad efterfrågan så kommer det förr eller senare synas även i kärninflationen. Men om mat- och energipriser drivs upp av dålig skörd eller utbudsstörningar i den globala oljeproduktionen, då är det oftast av övergående karaktär och därför speglar inte den vanliga inflationssiffran det egentliga pristrycket i en ekonomi.

Det andra är negativ och positiv inflation. Det betyder inte stigande eller fallande inflation. Negativ inflation är när ex oljepriset stiger pga problem kring utbudet. Det har inget med efterfrågan och eller tillståndet i landet att göra. Stiger oljepriset så får vi använda en större andel av disp inkomsten på oljerelaterade produkter. Det gör att vi tvingas konsumera mindre på annat, och tillväxt och jobbskapandet går ner. Inflationen stiger, men tillväxten faller och om det håller i sig så kommer det till slut innebära att inflationen faller tillbaks. Ingves agerar inte på negativ inflation, och bör inte göra det heller. Han letar efter positiv inflation. Dvs när tillväxten är god i ekonomin, det skapas jobb som till slut utmynnar i högre löner. Detta driver upp konsumtion och tillväxt ytterligare, och till slut även inflationen. Det är en positiv inflation som om vi får för mycket av den…. ja då leder det till överhettning. Något som ska bekämpas i god tid med stramare penningpolitik. Jag förstår inte varför Ingves talar mer om Riksbankens syn på positiv och negativ inflation. Det skulle troligtvis sudda ut en del frågetecken, och därigenom hjälpa dem i deras kommunikation.  

Svenska löner kom precis. 2,4% låg den årliga lönetakten på i maj. En nedgång från 2,9% i april. Vi visste sedan tidigare att påsken stökade till det och ser man till hela april/maj så låg lönetakten på 2,6% YoY. Jan-mars låg den på 2,7%. Någonstans där tror jag lönetakten landar i år, ca 2,6-2,7%. Upp från 2,4% förra året. Det lirar med en kärninflation om 1,6-1,7%. Detta vet Riksbanken om. Jag ska inte tjata om löner nu, det har vi gjort många gånger, men det är märkligt att debatten inte går högre om detta. Kanske inte bara varför de är så låga ur ett historiskt perspektiv givet var vi är konj-cykleln. Men även dess strukturella inverkan på inflation, penningpolitik, räntor och tillgångspriser. Personligen tycker jag alla debatter är sekundära givet denna. But that´s me!

Det här är inget svenskt fenomen. Det är globalt:

Flash core CPI kom från Europa precis. 1,0% YoY mot väntat 1,0 och fg 1,1. Inget nytt under solen. Lirar med lönerna. lirar med tidigare stark euro. Givet att PMIs är på väg ner, handelstrubbel m.m så förstår jag att Draghi kan säga att han inte tänker röra räntan under fram till nästa sommar. Han kanske inte tänker höja då heller. Inte om det fortsätter att se ut som idag. Men en stark dollar är en svag Euro…. så fortsätter detta så kommer det få positivt genomslag till slut. Ska han höja någon gång, så är det när euron är svag…. frågan är hur svag. By definitionen så är ju inte Europa i kris, och därmed hade han inte behövt köra expansiv politik, utan en neutral går att försvara. Det innebär en styrränta på 1%. Men men, skulle han börja höja för tidigt, och stjärnorna inte står rätt, då får han rätt snabbt backa tillbaka. Stark data, svag euro, hyfsat problemfritt inom politiken….då kan han köra. Sen om det blir under 2019 eller 2020 återstår att se.

US Core PCE kommer precis in på 2,0% YoY mot väntat 1,9 och fg 1,8. Den högsta nivån sedan 2011. Med stöd av detta har FED kunnat höja. Men starkare dollar sedan en tid, en inbromsning i PMI, men framförallt en lönetakt på c2,7% gör att den troligtvis inte går mycket högre om du frågar mig. Det är rent matematiskt svårt att få ihop. Hur kommer FED kommunicera med marknaden om den svänger tillbaks undrar jag?  

Oljan. Vilken styrka. Marknaden börjar inse att OPEC bara går bortfallet till mötes och att efterfrågan snabbt äter upp lagernivåerna. Tekniskt target 87-90. Så länge som 71-73 håller. Lite märkligt att oljan inte bryr sig om handelstrubblet som PMIs gör. Dvs om handeln minskar så minskar efterfrågan på olja. Så enkelt är det. Är oljan lagging eller är den bara smartare? Svårt att säga. Jag gillar annars energisektorn. En av få sektorer med vinsterna på väg upp, och låga värderingar.

Många känner inte till ProxyP Managment, en Stockholmsbaserad förvaltare med inriktning på energi. De kör bla. en oljefond, ProxyPetroleum Energy med starkt resultat vs energiindex. Jag haussar sällan, men jag känner dem personligen och de kan sina saker. Tror man på den globala oljesektorn, ja då tror jag den fonden kommer att gå bra!

Den Amerikansla Handelskonflikten har kommit att handla väldigt mykcet om Kina… och senaste tidens Kinafrossa och fallande Renminbi, får mig att tänka på hösten 2015. Än så länge faller bara börserna…. Vilket inte påverkar ekonomin. Men börjar PMIs att falla, börjar fastighetspriserna att vackla…. Ja då är det ett annat läge. Anledningen till att Kina väger så tungt handlar ju om att det är en stor ekonomi där handeln med omvärlden är en viktig nyckel för oss alla andra. Men det är också problematiskt eftersom deras valuta är knuten på dollarn. En stark dollar ger en stark Yuan. Då är det ännu svårare att exportera. Ovanpå Trumps handelshot. Nordea visar det med nedan chart!

Handelskrig, fallande import och export kommer ha en inbromsande effekt på Kina. Samtidigt stärks dollarn som de är peggade mot. Det är ingen bra kombo…. 

 Jag har funderat på en annan sak. Ett bull tema. Låt säga att aktiemarknaden inte orkar trenda upp för att det finns en rädsla kring var räntorna ska ta vägen. Fed har ju en rätt hökig guidance. Stigande räntor innebär ju lägre multiplar allt annat lika. Dvs dagens konsoliderande börs handlar inte så mycket om Trump och annat vi läser om i tidningarna, utan helt enket om rädsla för högre räntor. Inte imorgon, men om ett år eller två. Börsen diskar ju framtiden som sagt var. Men låt säga att inflationen i Usa toppar ur och vänder ner, och som ett resultat skruvar Fed ner sin guidance. Powell var ju rätt ödmjuk sist och sa att datan styr. Att räntehöjningar inte är något som är förutbestämt no matter what. Om Fed i höst ändrar ton läge, då kanske marknaden tånker ”va fan, räntorna ska inte högre den här här gången, men då är ju aktier billiga”. Detta givet aktieriskpremie som säger att man ska sitta på aktier så länge som inversen av PE är högre än långräntan. Dvs Fed triggar ett rally, som blir det sista delen innan lönerma börjar stiga och omkullkastar allt till slut. Jag vet inte, jag bara tänker högt!

I nästa vecka kommer PMI, US ISM samt US jobbdata. Stay tuned

Trevlig helg!

Jag är inte mycket för att övertolka politik och allmän oro in i börskurserna ur ett fundamentalt perspektiv. Data, vinstrevideringar, värderingar och realekonomi får visa vägen. Oro och sentimentsförändringar försöker jag istället fånga genom den tekniska analysen. Oftast leder inte riskmoment och oro till fundamentala genomslag. Ta Italien för några veckor sen. Man pratade om Grekland 2.0 och marknaderna hoppade till, men mer blev det inte. Världsekonomin är oftast för stor för att en enskild händelse ska ge den typen av ringar på vattnet. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om det. Istället försöker jag fånga oron genom tekniska signaler. Som till exempel i år där marknaden varit på väg att bryta upp och återgå till den positiva trend som inleddes i feb-16 mot bakgrund av fortsatt låga räntor, stark makrodata och hyggliga vinster. Men gång på gång har något skrämt marknaderna och säljarna har tagit över stafettpinnen. I det läget har jag stoppat ur mig.

Nu vill jag understryka att jag inte har varit fundamentalt positiv på väldigt länge. Värderingsmässigt har det inte varit tillräckligt attraktivt för mig. Senast jag såg ett fint köpläge på OMX var efter Brexit. Efter Trump vann och marknaden hade stigit så klev jag av. Därefter har jag aldrig sett något köpläge fundamentalt. Risk/return har varit för dålig. Börsen sedan dess har varit relativt flatish så givet risken så tycker jag inte att jag har legat så fel. Däremot har det funnits många köp och sälj lägen som jag försökt fånga rent teknisk. Men med väldigt blandat resultat för att uttrycka mig diplomatiskt.

Hursomhelst, Trumps handelskonflikt har jag inte fäst särskilt stor vikt vid. Förrän nu. I fredags kom nämligen preliminär data för inköpschefsindex. Nu ska man komma ihåg att detta är sentimentsdata som bygger på enkäter. Men det är också därför den är leading. Varje rörelse börjar med en sentimentsförändring. Problemet är att sentimentsförändringar kan slå tillbaka på andra hållet om det visade sig vara falsk larm. Senast vi hade en sån rörelse var efter Trump valet. Eller egentligen strax innan. PMIs hade börjat stiga, och efter att Trump vann så steg de ännu mer, och drog börser och vinstrevideringar med sig. Men när man under vårkanten 2017 insåg att han inte fått genom något mer än massa twitter, då pös PMIs ihop igen. Marknaden surande till. Men vad som hade hänt då var att dollarn hade börjat falla, och oljan börjat lyfta. Något som sedan gav en boost åt vinster, börs och sentiment, dvs något vi levde på fram till i januari i år. Många ger alltså Trump cred för börsuppgången. Jag skulle säga att bidrog till börsuppgången efter valet, där fundamenta sen uteblev. Börsuppgången under 2H17 har han väldigt lite med att göra. Snarare dollar och olja. Snarare är det så att vårens hackande går snarare att tillskriva Trump mer än någon annan. Okej, tillbaks till PMI.

För 10 dagar sedan kom New York FED Mfg Index in på 25,0 mot väntat 19,0 och fg 20,1. Svinbra siffra och i linje med senaste tidens bonanza. Sen kom Philly i förra veckan. 19,9 mot väntat 29,0 och fg 34,4. Den sög. Tittade man på underkategorin var det framförallt New Order som kollapsade. Not good, och framförallt oväntat. Man skyllde på handelskrig. Men vänta lite, är det inte tänkt att Trumps åtgärder ska gynna USA? Eller är det kanske så att när inköpschefer sitter och talar med omvärlden, eller kanske med en amerikanska motpart, men som i sin tur har kontakter med omvärlden, så börjar olika aktörer dra öronen åt sig med tanke på osäkerheten, vilket i sin tur smittar av sig på alla andra? Jag har inte svaren, men jag har sagt från början att två saker ska man förstå med handelskrig.

1, Det finns inte en vinnare och en förlorare. Det finns bara två förlorare, där en förlorar mer än den andra.

2, Den relativa vinnaren kommer i de flesta fall vara den med handelsunderskott.

Men givet att alla är förlorare så är det inte så konstigt att amerikanska inköpschefer börjar svara negativt om framtiden. Särskilt när det gäller enkätsvar, där de fram tills rätt nyligen gav rätt positiva svar. huruvida detta kokar ner i negativ realdata återstår att se.

I fredags kom sedan flash PMIs från USA. För tillverkningssektorn kom den in på 54,6 mot väntat 56,5 och fg 56,4. Usel, och den bekräftar Philly. Service sektorn kom in på 56,5 mot väntat 56,4 och fg 56,8. Å andra sidan brukar den lagga Mfg så där lägger jag inte mycket komfort.

Från Europa kom det också data. Tyska Mfg Flash PMI kom in på 55,9 mot väntat 56,2 och fg 56,5. IFO kom in på 101,8 mot väntat 101,7 och fg 102,2. Svag men ingen ko på isen. Europa flash mfg kom in på 55,0 mot väntat 55,0 och fg 55,5. Samma där. Jag tar europadatan med en klackspark då den ändå laggar USA i stora drag. Dvs är det nåt tråkigt på gång i USA så kommer det söka sig till Europa. Servicesektorn tittar jag inte ens på i europa då den är alltför beroende av Mfg PMI. US ISM mfl kommer i nästa vecka. Frågan är hur dålig den blir. Jobbdatan lär vara okej. Den är viktigt, och den är hard data, men den är inte leading.

OPEC annonserade i fredags att man höjer produktionstakten. Detta var helt väntat med tanke på de förväntade neddragningarna i Iran och Venezuela. Det har varit en lite sell on rumours situation, och mycket riktigt lyfte oljan i fredags. För att sen falla tillbaks. Min tes är att det inte handlar om ökad produktion, utan rädslan är kopplad till demand. Får vi ett handelskrig minskar handeln och med den efterfrågan på olja. Så länge som 71-73usd håller på brenten är jag dock positiv till oljesektorn på medellång sikt. Jag tror OPEC kommer att stå fast vid sitt mål att lagernivåerna inte ska växa till sig som sist. Men inte krympa till obefintlighet heller, då detta ger en oönskad fjong på oljan som inte heller är önskvärd.

Annars skrivs det mycket om att utbudet av nyproducerade lägenheter kommer att ta fart efter sommaren. Det är inte så konstigt. Efter förra höstens turbulens skrinlade man alla nya projekt. MEN, a big MEN man fortsatte att bygga färdigt det man redan påbörjat. Det är därför byggkonjan inte slagit så hårt mot ekonomin hittills i år. Till hösten rasslar det alltså till då alla nybyggda lägenheter kommer ut, samtidigt som man i stort slutar bygga, då alla projekt lagts på hyllan tills vidare. Det skapar två viktiga frågor.

Om man slutar bygga i höst, biter det på BNP tillväxt. JA, det gör det! Med mellan 0,5-1,0% på årsbasis skulle jag tro. Sen exakt när och hur mycket det slår är svårt att säga.

Kommer det ökade utbudet av lägenheter sätta press på priserna? Många tror det. Jag är mer skeptisk. Utbud/efterfrågan funkar inte riktigt som det brukar i den här marknaden. Jag kan förklara. I en marknad helt utan nyproduktion så består marknaden av tre aktörer. Unga som ska köpa sin första. Gamla som dör eller flyttar till hemmet. De som byter.  90% av köparna är även säljare, 10% är förstagångsköpare. 90% av säljarna är även köpare, 10% har flyttat till graven eller hemmet. Om det finns 100 objekt i marknaden så kommer det mest attraktiva gå till den med mest pengar på fickan (störst EK + lånelöfte). Det minst attraktiva objektet går till den med minst. Snittpriset blir medel mellan den dyraste och billigaste.

Slänger man in 20 nybyggda objekt till ovan 100, och det finns bara 100 köpare/säljare i marknaden så är det inte så att 120 objekt säljs, till ett lägre snittpris. Det kommer fortfarande bara ske 100 transaktioner, där det dyraste går till den med mest pengar, och objekt nummer 100 (av 120) kommer gå till den med minst. Dvs 20 objekt förblir osålda. Snittpriset kommer vara ganska intakt. Huruvida det är de 20 nybyggda som kommer vara osålda eller inte beror på om de kan konkurrera prismässigt med övriga.

Vad många inte verkar förstå är att det inte är en prisfråga, utan en efterfrågefråga. Dvs om det finns 100 pers i en marknad med lånelöften på X så är det 100 objekt som kommer byta hand, och det samlade transaktionsvärdet kommer vara summan av lånelöften. 20 objekt kommer inte hitta någon ägare, då alla redan har tak över huvudet och har spenderat sina lånelöftesslantar. Det är också mer sannolikt att det är dem nybyggda lägenheterna som blir kvar. Detta är logiskt för att om någon som bor i en lägenhet och vill sälja, men inte får sålt, så kan det hushållet inte bli köpare heller. Därför är det sannolikt att de hittar en nivå att sälja på för att sen kunna köpa. Många tänker att då är detta samma sak som fallande priser. Nej, eftersom lånelöftena är var dem är (pga inkomster och kalkylränta) så kommer pengarna spenderas. Man har sitt lånelöfte, och man försöker bara maximera sitt boende efter detta. Det är därför som det finaste boendet kommer gå till den med mest pengar. Försöker han pruta för mycket så finns spekulanten med det näst största lånelöftet där och budar.

Risken är att många nybyggda fastigheter måste ombildas till hyresrätter. Problemet är att hyrorna är hiskeligt höga, och de som anser sig ha råd med dem hyrorna hellre tar ett lån och köper. Så det är inte alltid en enkel utväg. Tvärtom!

Nej tror vi till slut hamnar i ett läge där priserna på nybyggnation måste ner rejält och där många av utvecklarna måste acceptera att göra en dålig affär. Att sänka priset rejält, och öka lånen i föreningen tror inte jag är en framkomlig väg, då bankerna inte kommer godkänna detta, alternativt anpassa lånelöftena efter föreningens skulder. Kanske man borde göra om vissa av kåkarna till lägenhetshotell?

Problemet kvarstår. Vi har förbyggt oss mot en mättad kundgrupp. Det har inget att göra med bostadsbrist och inflyttning till Stockholm.

Trump har fått mycket ros för den ekonomiska tillväxten i USA. Jag skulle säga att det är dollarn och oljan som gjort vad USA är, och risken är snarare att Trump håller på att förstöra något nu. Hursomhelst visade Nordea på ett chart som visar att de amerikanska vinsterna väldigt snart kommer påverkas av att dollarn numera är ganska stark.

Såg även nedan chart av Deutsch, som tjatat om inflation och överhettning i 3 år. Nu säger de att Philips lever, men de verkar inte fatta att chartet visar att Philips är död. Philips är alltså inflation mot arbetslöshet. Men de tar U6 – U3. Det är skillnaden mellan två mått av arbetslöshet. Det är inte Philips det är nåt annat.

U6 skulle man enkelt kunna säga är att andelen av den arbetsföra delen av befolkningen som inte jobbar. U3 är klassisk arbetslöshet. Om man tänker sig en matris där man har U6 på ena sidan, den ökar, minskar eller står stilla, samt U3 på motsvarande sätt. Så kommer man fram till att det klassiska arbetslöshetsmåttet inte har någon statistisk bäring på inflation. Nej det är till och med tvärtom. Om U3 ökar, och U6 står stilla så har det inflatoriska tendenser. Nej faktum är att begreppet Arbetslöshet verkar ha spelat ut sin roll som inflationspåverkande kraft. Däremot verkar det som om Sysselsättningsgrad har större förklaringsvärde. Jag hävdar att Tillväxt i kombination med Sysselsättningsgrad tillsammans bäst förklarar Inflationsförändringar.

Nedan chart var också kul. Jag brukar alltid höfta att lågkonja för med sig 20% vinstfall. Ytterligare 30% är multipelkontraktion, och vips har du din 50% krasch. Men sist föll vinsterna med 43%. Jag har hört att IFRS spökar lite här, dvs omvärdering av tillgångar och goodwill etc spökar. Men även kreditförluster i banksektorn. Lagerneddragningar och stopp i produktionen fungerade tydligen väldigt effektivt 2009. Vid nästa recession…. hur mycket faller vinsterna då? Jag skulle säga ”tillräckligt för att börsen ska halveras och skapa ett köpläge där man vill ha pengar på fickan”. Mer komplicerat än så behöver man inte göra det!

OMX  orkade som sagt inte bryta upp i april utan föll tillbaks och konsoliderar nu mellan 1540-1600. Ett brott ur detta föranleder vidare rörelse i samma riktning. MEN, den tekniska analysen har varit vansklig. Jag skulle säga att en rörelse bör backas upp av liknande styrka i Stoxx och Dax samt att man ska se en logik mot nyhetsflödet. Risken för finter är stor, och agerar man så bör man göra det med stopploss. Än så länge verkar 1540 hålla…. och när det känns lite dåligt i magen så brukar det vara ett köpläge. Men det är en trade som jag inte kommer att jaga.

Trevlig vecka!

Hox Valuegard presenterade bostadspriser för juni. Tämligen oförändrade!

Det som är anmärkningsvärt är att den 5 åriga bostadsobligationen har kommit ner på sistone. +0,25%. Senast den var här var i aug -16. Brexitomröstningen var precis avklarad och man hade ett amerikanskt presidentval framför sig. Stökigt! Men det hindrade inte bostadspriserna att knalla på rejält fram till april -17. Visst, det är lite äpplen och päron. Läget är lite annorlunda nu, och amorteringskravet mer omfattande. MEN, man ska ha klart för sig att bankernas finansieringskostnad för bostadslånen, den är rekord billig.

Läste om bostadsutvecklaren i Sollentuna, där föreningen tar huvuddelen av lånen (80% belåning), och så behöver bara köparen ta 20% belåning. Om jag förstod det rätt så behöver köparen bara betala 10,000kr per kvadrat för att föreningen står för resterande. Om 10,000kr är 20% så måste 80% vara 40,000kr. typ 50, 000kr/kvm. Okej, så om jag förstått det rätt så ligger en 100kvm lägenhet i Sollentuna på 5mkr i pris. Varav det ligger 4mkr i lån i föreningen. Lånen binds till 20 år ränta, med 1% amortering. Det målas upp som nåt bra då köparen endast behöver betala 1mkr. Hmmmm

Rätta mig om jag har fel, men

1, idag ligger ett 10-årigt bostadslån på c3,20%. Ett 20-årigt borde ligga på ca 3,70%. Men det är när banken fått sitt. Men dem här säger sig låna till 2,5% på 20 år. De lånar inte av banken utan kapitalmarknaden. Givet att en 5-årig bostadsobligation ligger på 0,25% så borde en 20-årig bostadsfinansiering ligga på 1,75%. Så 2,5% är inte orimligt.  På ett lån på 4mkr blir det 100,000 i årliga räntor. Dvs 8,000 kr/ mån. Sen tillkommer 1% amortering om 40,000 eller 3,500kr/mån. Sen säger vi att ett nybyggt hus är billigt i drift, säg 2,500 i månaden. Dvs Avgiften ligger på 14,000kr i månaden för en 100kvm lägenhet. Sen tillkommer din egen kostnad för att låna en mille.

Inte så dumt kanske även om jag tycker 14,000kr + är för mycket.

Det smartaste här egentligen att man vänder en banks fördelar, dvs billig finansiering, till sin egen fördel.

2, Föreningen kan inte ta ränteavdrag…. där går ägarna miste om rätt stora pengar över tid

3, Egentligen spelar det ingen roll var lånen ligger. Din skuldbörda är alltid din x% andel av föreningens lån + dina egna. Diskussionen idag bör handla om aggregerad skuldsättning, inte var lånen ligger eller vad räntekostnaden ligger. Aggregerad skuldkvot helt enkelt.

4, Bundna lån är egentligen korkat. Ingen skulle binda sitt elavtal på 30 år då alla vet att de betalar en merkostnad för en försäkring. En försäkring som skyddar dig från volatilitet. Men eftersom vi klarar av volatila elräkningar, även om det är trist när vinternotan blir extra saftig, så väljer vi ändå rörligt för det är bäst över tid. På samma sätt borde man resonera kring bolån. Storleken på lånet borde anpassas efter vilka svängningar man klarar….att binda på 20  år är att ge bort pengar. Men jag förstår föreningen som binder här. Dels för att månadskostnaden inte ska svänga och dels för utnyttja kapitalmarknaderna maximalt.

Men vad händer om 20 år när lånet ska rullas över? Vad är räntan då? Tänk om lånet inte kan rullas över? Vad händer om de boende inte klarar räntekostnadem? Om de tvingas sälja, vad är värdet då? Finns det köpare till den nya månadsavgiften?

5, Nej det stora problemet är att det ska inte kosta 50,000kr per kvadrat i Sollentuna. Det ska kosta hälften!

Sen skulle jag säga att som princip så hänger man lösare med det här upplägget.

Idag, om man inte betalar räntorna så tar banken till slut din lägenhet. Om man inte betalar månadsavgiften så kan föreningen kräva in lägenheten av dig, men eftersom banken har den i pant kan föreningen inte göra hursomhelst. Om någon annan i ditt hus strular så är det i första hand den lägenheten som är at risk. Inte din. Föreningarna strular sällan.

Om alla lån ligger i föreningen, så står liksom det stora avtalet och panten mellan finansiärerna och föreningen. Skulle du inte betala din avgift, så kastar föreningen ut dig och finansiärerna  säger nog inte emot. Skulle någon annan i huset inte betala sina månadsavgifter så kommer föreningen snabbt få problem att betala lånen, och då kommer finansiärerna och vill ta kåken i pant. Du berörs av dina grannars problem. Din förening kan rätt snabbt hamna i trubbel om några få får betalningsproblem. Men alla berörs.

Jag säger precis som SBAB. Det här är ett mycket riskablare upplägg. Men jag förstår bostadsutvecklaren. För många är det lättare att skrapa ihop 1mkr än 4mkr. Han vill få sålt sina lägenheter. Casha hem vinsten.

Jag säger det återigen. Bankerna måste se till total skuldsättning för varje hushåll som tar lån. Dvs  lånen de tar i banken + deras andel av föreningens lån. Det ska styra lånelöftet. Det är sunt bondförnuft! Vem och vad som finansieras är sekundärt.

Men det är intressant att de skippar bankernas vinstpålägg och nyttjar kapitalmarknaderna. Precis som bankerna. Smart!!! Det går att göra för man har en kåk i pant. Hade det varit de boende som hade sina löner i pant hade det inte funkat… även om det egentligen är samma sak!!

Läste även om i Berlin bygger man för halva priset jämfört med i Stockholm…. vi måste dit helt enkelt!

Det är nog hög tid att byggbranschen lär sig av tyskarna. I synnerhet om vi vill att det byggs bostäder utan att det skapar överbelånade hushåll!

Kärninflationen från Europa kom för en stund sedan. 1,1% mot väntat 1,1% och fg 1,1. Visst, Draghi avslutar det lilla han hade kvar av QE. Men räntehöjningar…. hmm var god dröj! Åtminstone fram till att euron blivit tillräckligt svag (dvs dollarn har blivit tillräckligt stark).

Trevlig helg

Nuvarande QE program löper med 15mdr euro/månaden tom. September. Man kommer nu fortsätta med 15mdr/mån till och med december. Sen är det slut!. Lite hökigt att man avslutar. Men det borde inte vara någon större surprise för någon. En förlängning av programmet långt in i 2019 var orimligt. Europa är inte längre i kris. Men jag fattar också varför man inte väljer att strypa det helt i september. Detta är medelvägen. Medelvägar verkar vara på modet hos centralbanker nu för tiden.

De säger att räntehöjning under 1H19 inte är aktuellt. Detta betyder INTE att man kommer höja räntan i 2H19. Det betyder precis vad de säger. Att man inte höjer i under 1H19. DE VET INTE NÄR DE KOMMER HÖJA. De behöver mer stöd i tillväxt, jobbskapande, lönebildning och kärninflation för detta…… MEN FRAMFÖRALLT, de måste kunna höja utan att Euron stärks för mycket. Helst av allt skulle nog Draghi vilja ha Euron i par mot dollarn, samtidigt som alla andra pilar pekar uppåt för att höja. Där är vi inte ännu.

Min bedömning är att eurozonens arbetsmarknad är fragmenterad, men även om den är det och man tittar aggregerat så är den EXTREMT otajt, extremt OÖVERHETTAD. Det behöver skapas många fler jobb innan det blir lönetryck. Till och med i Tyskland är lönetrycket lågt. VARFÖR SKA DRAGHI HÖJA RÄNTAN och därigenom hålla tillbaka potentiellt jobbskapande, när jobb och tillväxt är det enda som i praktiken kan hjälpa vitlöksbältet?

Visst, Europa är inte i kris, och en balanserad penningpolitik hade varit okej ur ett rent teoretiskt perspektiv. Neutral realränta alltså. Men höjer Draghi från 0% till 1% (ungefär där kärninflationen ligger) så är det min gissning att Euron går mot 1,40 mot dollarn….. detta i kombination med ökade räntekostnader kommer få dagens tillväxt kring 2% att gå mot 0-1%…. Draghi kan lika gärna skjuta sig själv! Nej det är ingen framkomlig väg, och det fattar han. Han har samma problem som Ingves, fast i relation till Primärt dollarn. Det hade varit enklare om Euron var 10% svagare… och pilarna hade pekat uppåt. Då hade han åtminstone kunnat prova på en kvarting…. mest för att se vad som händer! Men där är vi inte ännu… kanske om ett år…. eller två?

Trots att EUR PMIs varit lite dassiga på sistone och inflationen (dvs true core) inte tar fart så tar man det här steget att slopa QE som ändå är en åtgärd åt det hökiga hållet. Rent teoretiskt. Men jag tror att efter euro försvagningen vi sett på sistone (då eur/usd gått från 1,26 till 1,16 typ) så var det INTE helt fel tajming. Det hade varit jobbigare om euron stod i 1,26 och detta hade triggat den att fortsätta uppåt….

Tyska 2-åringen står i -0,65% tämligen oförändrad. 10-åringen står i 0,45% även den rätt oförändrad. I en värld utan QE där konjunkturen tuffar på hyggligt så borde de stå i 0-0,5% samt 1,0-1,5%. Dvs en uppsida på mellan 50-100 punkter….. men marknaden tar inte till sig av detta idag. Räntorna handlas INTE upp och därför uteblir även euro förstärkningen. Tvärtom faller euron. Vad handlar detta om? Jo jag tror det handlar om att marknaden tar fasta på riskerna.

1, ECB reviderade ner tillväxten för i år och nästa

2, I ett handelskrig är Euroland en av de stora förlorarna

3, PMIs har dippat till mycket mer i Europa än ex USA. Kolla bara relativa surpriseindex.

På kort sikt är det alltså inte orimligt att euron försvagas. Trots det faktum att QE avslutas är en hökig handling. MEN, på lite längre sikt så kommer senaste tidens svaghet i Euron ge Europa en knuff och siffrorna börjar repa sig. I ett läge där ECB inte finns kvar som köpare i bondmarknaden. Det kan innebära att räntorna lyfter…. och med detta stärks Euron.

Notera att ett handelskrig kan sabba analysen..

Idag kom även svensk inflation. Kärninflationen, dvs CPIF ex energi kom in på 1,5% mot 1,4%. Trots stigande löner, svag krona, höga energipriser (som  ger en indirekt effekt) så orkar inte inflationen stiga mer. Att den stiger överhuvudtaget handlar om högre importpriser, dvs den tidigare så svaga kronan. Serviceinflation faller, trots att lönerna växlat upp något. Det kanske är relaterat till bostadsmarknaden. Ingves lär inte göra ett smack. Draghi har sagt att han höjer räntan tidigast i juli nästa år. Det innebär att om Ingves vill höja två gånger innan och ligga sida vid sida, så bör han höja i april och december. Dock är det inte troligt att Draghi höjer då, och därför är det inte troligt att Ingves gör det heller. Å andra sidan borde Ingves passa på när kronan är svag….  It´s a tough call…. men givet det vi vet idag så är jag nöjd om det blir någon höjning alls nästa år för Sveriges del. Det är jag nog rätt ensam om att tänka! Alla verkar gå runt i en värld ”där räntorna är på väg upp”……. varför det undrar jag?

Givet lönerna på 2,7% så taktar vi kring 1,7% i årstakt. Dvs kärninflationen kommer pendla mellan 1,5-2,0%. Givet tillväxt på 2% och jobbskapande på 1% (50,000 nya jobb) så borgar det för en balanserad penningpolitik. Men inte mer. Men att lyfta styrräntan från -0,5% till c1,5%… dvs med 200 punkter är inte görligt. Kronförstärkning och ökade räntekostnader skulle sabba allt.

Nej vi behöver löner kring 3,5%. Tillväxt på helst 3%. En krona över 10kr mot euron. Då hade jag haft mod att agera om jag var Ingves… men där är vi inte ännu.

Nej nu handlar det bara om att på sikt gå upp jämnsides med ECB…. det borde han åtminstone våga testa i december kan jag tycka. 25punkter. Givet att kronan står över 10kr.

ps. Börserna ser tekniskt spännande ut… igen!!! Snark. Motstånd kring 1,595 +/- 5… får se om det håller! Börsen har varit flat  ett år nu…

Men visar på en MYCKET STOR ödmjukhet inför att de kommer att få rätt.

Om man är någorlunda intresserad av penningpolitik och var räntorna är på väg så vill jag varmt rekommendera presskonferensen med påföljande q&a. Mycket intressant!!! Det är slående hur bergsäkra ekonomer och journalister är ibland, när de som sitter vid spakarna visar prov på sån ödmjukhet.

Men åter till beslutet. Fed höjer till 1,75% (intervall 1,75-2,00). De flaggar för två höjningar till i år, september och december och tre till nästa år.

Beslutet idag är inte så konstigt:

Tillväxten är god

Pmi & Co har vänt upp

core Cpi/Pce ligger på nivåer som gör en höjning möjlig

senaste jobbsiffran var bra

lönerna har växlat upp från 2,4% till c2,7% i årstakt

än så länge är nettoeffekten av räntehöjningar (-) och tillväxt (+) negativ. Dvs trots 7 höjningar så puttrar det på. Visst hade man inte höjt alls senaste åren så hade dollarn stått i 1,45 mot euron och jobbskapande och tillväxt varit ännu starkare… men det är ingen smart strategi.

Innan du spottar ur dig en massa slutsatser, börja med att fråga dig:

1, Hur kan du vara så säker på att lönerna kommer att ta fart på ett sätt som tvingar upp inflationen, core pce, över 2%?

2, Hur kan du vara säker på att Fed fortsätter att höja enligt prognos om inflationen inte går över 2%

Jag är lika ödmjuk som Fed. Men måste jag välja tror jag Fed kommer att tvingas backa. Anledningen är att lönerna taktar IDAG kring 2,7% villet lirar med 1,7% när valuta, energi och andra faktorer mean revertat klart och baseffekten får göra sitt. Tror jag på detta för att jag har en prognos över att lönerna ska ligga stilla? Nej då, det är för att jag tror att den minst dåliga prognosen över lönerna är senaste siffran. Sorry!

Powell säger det bra: vi har vår prognos, men vi går inte på autopilot. Ändras datan ändras vi!

detta faktum verkar många inte riktigt fatta. Vissa tror ju till och med på att Fed höjer för att kunna sänka senare i syfte att stimulera. Dårskap!

Det har kommit lite inflationsdata på sistone.

Core cpi kom in på 2,2% mot väntat 2,2 och fg 2,1.

Siffran lirar med core pce om 1,7%. Den lirar också med lönerna om 2,7% som brukar ligga 1% över pce och 0,5% mot cpi. Så det är inga konstigheter. Titta på chartet ovan… lite märkligt att goods inte ökar mer pga den tidigare dollarförsvagningen. Är konkurrensen för tuff för att företagen ska höja priserna? Eller har effekten inte kickat in ännu? Lönerna verkar inte heller göra avtryck på services direkt. Pce som kom sist vände ner jämfört med månaden innan… just sayin.

core PPI kom också in på 2,4 mot väntat 2,3 och fg 2,3. Här kanske dollarn och indirekta effekter av energi spelar in mer. Jag är rädd för marginalpress om företagens ökade kostnader inte kompenseras av högre priser. Det brukar ge effekt på vinster efter 12 månader, och därefter på jobbslapande efter ytterligare nåt kvartal.

Imorgon kommer ECB. Undrar om de säger nåt om QE? Med tanke på att euron är lite svagare borde de kunna kosta på sig ett uttalande!

ps. Det var ett sånt jäkla liv när kronan stod i 10,6 mot euron. Nu är vi snart under 10kr igen… men inte ett knysst. Varför kan det inte vara lite balans i propaganda kritiken? Ds