Kortsikt's Blog

Omx har brutit upp på ett sätt som indikerar styrka bland köparna. Rent tekniskt alltså. Normalt sett är en lång köpsignal ofta en kort säljsignal. Gamla motstånd ska testas och bli stöd. Där ska man nog våga köpa tror jag.

Igår kom det inflationsdata från Sverige. Kärninflationen kom in på 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,5. Jag förstår om Ingves inte är nöjd. Var är överhettningstendenserna?

Vad tror vi framöver? Jo den kommer stiga. Varför?

1, kronans svaghet kommer allt annat lika föra med sig högre inflation. Även om påverkan hittills varit försumbar. Det finns en risk att importerade företag inte känner att de kan höja priserna utan tar kronförsvagningen genom att sänka sin vinst/marginal. Det är i så fall negativt då det gör dem mer benägna att göra sig av med folk än att anställa dem. Dvs raka motsatsen mot vad Riksbanken vill.

2, i kärninflation ingår inte rena energipriser, men de får ändå indirekt inverkan på core genom att varor tenderar att bli dyrare om tillverkningskostnader stiger, och energipriser utgör en del av dessa. Tänk plast, tänk transporter m.m. Över tid är därför cpi med och utan energi starkt korrelerade.

Det är också därför Riksbanken kan säga att de inte bytt målvariabel från KPIF till core dito. Dessutom är Energipriser är likt valutor oftast övergående då de gärna mean revertar och går ur YoY som ren baseffekt.

3, tjänsteinflationen håller nere kärninflationen. Men senaste två månaderna faller den mindre än väntat. Den här är känslig för konsumtionstillväxt, jobbskapande och löner. Förra året låg lönerna på 2,4%YoY. I år verkar de ligga kring 2,6-2,7%. Det är bra för tjänsteinflationen på sikt. Samtidigt har svensk tillväxt bromsat in, vilket brukar vara negativt för tjänstepriserna.

Sammantaget pekar detta på att kärninflationen ska kunna leta sig upp mot 1,8-1,9%. Gör den det samtidigt som kronan fortsätter att handlas över 10kr mot Euron så tror jag Riksbanken vågar sig på en höjning.

Riksbanken har nämligen flaggat för att senaste tiden kronförsvagning inte är deras avsikt. Det bekräftar två saker jag varit inne på

1, Ingves vill ha kronan mellan 9-10kr. Inte under 9kr. Men blir inte gladare över 10kr heller

2, De vill ha en strukturellt attraktiv värdering av kronan i syfte att ge goda förutsättningar åt handelsbalansen. Men inte försvaga kronan så långt det bara går av det enkla skälet att nettoeffekten blir negativ. En utlandskund som vill köpa 20 lastbilar kommer inte köpa 40st. Först och främst ska han vilja ha våra lastbilar för de är bäst. Det kan inte Ingves påverka. Sen ska ha välja våra framför Tyska dito. Där vill Ingves vara med på  marginalen. Ur det perspektivet är det bättre med 9,50 än 8,50. Men det blir inte bättre med 11,50. Det senare gör bara vår import onödigt dyr och gröper ur köpkraft. Det är en balansgång att hitta rätt nivå.

Riksbanken var tydlig med detta i protokollet. Det är skillnad på inflation och inflation. Svag krona (den direkta effekten i form av högre import priser), stigande energipriser, högre räntor är alla variabler som trycker upp inflationen, men som gör att vi får det sämre. De jagar inflationen som är ett uttryck att vi får det bättre. Det är stor skillnad.

Nedan chart är intressant. Den visar på kopplingen mellan kronans utveckling och hur inflationen utvecklas RELATIVT förväntningarna. Dvs om inflationen kommer in svagare än väntat så leder det till svag krona, och tvärtom. Förklaringen är att marknaden väntar sig en mindre hökig centralbank när inflationen inte når upp till förväntningarna, där en mindre hökig, eller duvig centralbank leder till svag krona.

Vad säger senaste kronförsvagningen, jo att inflationen ska komma in 0,4 sämre än väntat framöver vilket alltså ska få Riksbanken att bli tokduvig. Eftersom man väntar sig en uppgång till core c1,8 så skulle det istället innebära att inflationen ligger kvar på dagens nivåer.

Det verkar inte rimligt med tanke på kronan, lönerna och att tjänteinflationen inte är ankare längre. Okej, om vi får kraftig inbromsning i ekonomin så kanske det stämmer. Nej min slutsats är faktiskt att kronan slog över denna gång och att vi sett botten mot euron.

Glöm inte att en 10% kronförsvagning historiskt har inneburit en inflationsuppgång på c1%… sett över 12 månader…

Man blir lite tokig faktiskt. Kommer inflationen in lägre än väntat så försvagas kronan då man förväntar sig en duvig centralbank. Men den svaga kronan leder till stigande inflation, som om den kommer in högre än väntat leder till en hökig centralbank… och såklart en stark krona.

Frågar du mig så bör inte riksbanken dansa så mycker efter den mean revertande kronan, utan fokusera mer på lönerna som mer är en funktion av konjunktur och resursutnyttjande. Dvs det som inflationen egentligen är avsett att mäta!

Amerikansk kärn PPI kom in på 2,3% YoY mot väntat 2,4 och fg 2,7. Det är uppenbart att dollarförsvagningen börjar gå ur priserna.

Samtidigt noterar oljan nya höjder

Det kan sätta press på inflationen framöver, även core. Å andra sidan är dollarn stark, löneökningarna små och tillväxten har toppat ur i Usa.

US core CPI kom precis in på 2,1 mot väntat 2,2 och fg 2,1. Lirar med core PCE om 1,6% och löner 2,6%. Så det hänger ihop. Vi verkar vara på väg mot  core pce på c1,8%. Precis som Fed tror. Räntehöjning i sommar kassaskåpssäker. Sen i höst får vi se vad QT, vikande PMI och stark dollar för med sig…. och lönerna såklart. De är den enskilt viktigaste komponenten enligt mig!

Ja det är ett uttryck som historiskt har kostat många en massa pengar. Det står helt klart.

Men låt oss konstatera. Både Stoxx600 och DAX stämde av Fib38 i Jan-16 uppgången i korrektionen tidigare i vintras. Nu nyligen har de retracerat sina Fib50% av samma rekyl. För någon som tror på stigande trend och klassiskt tekniskt skolad så är ju detta lockande. SPX har inte gjort lika vackra avstämningar men de får duga. Stänger OMX över 1,605ish så är det samma typ av signal.

En signal som säger att 1, Toppen i januari (för världsindex MSCI World NTR Index) inte är toppen i den här börscykeln 2, att bottnarna tidigare i vintras inte kommer att tas ut på lång tid och 3, vi troligtvis står inför en sista och femte våg.

Jag lånade nedan chart av Johnny på Carnegie…

Den visar att vi fick en väldigt allvarlig säljsignal i vintras. En säljsignal som de senaste 20 åren varit dum att gå emot. Men kanske den här gången är det annorlunda. Han hintar att bryter vi upp nu, så dödar det i princip denna signal. Titta på 2006, då var det nära. Men någon säljsignal blev det tydligen inte. Därefter blev det rally fram till sommaren 2007. Då toppade det ur, 18 månader innan recessionen var ett faktum. Det är alltså inte orimligt med en topp i januari i år, om vi sen får recession i januari 2020. Det är tvärtom väldigt rimligt. Dvs Börsen toppar ur innan konjunkturen. Konjunkturen toppar ur innan recessionen. Fungerar likadant på andra hållet. Börsen bottnar i god tid innan konjunkturen bottnar, och konjunkturen bottnar naturligtvis innan det blir bättre tider. Detta är själva grundskälet till varför det är så svårt att sälja på toppen och köpa på botten.

Men det verkar som om vi står och väger nu. Femte våg…. eller ny baisse och toppen är nådd?

Det beror på….

Det beror på om ”It’s different this time” eller ej?

På senare tid har det diskuterats två saker:

1, Kan vi hamna i en djup recession trots att vi har så låga räntor?

2,  Varför stiger inte lönerna trots att det är goda tider?

Låt mig klargöra. Vi har aldrig förut hamnat i en bred global recession utan att konjunkturen dessförinnan varit så stark att den har drivit upp löner, inflation och räntor. Så om vi får en djup recession, samtidigt som räntorna är historiskt låga. Då är det nåt nytt.

Lönebildningen har aldrig varit så låg efter så många år av tillväxt, med så pass låg arbetslöshet och så högt resursutnyttjande. Detta är också nytt!!!

Men låt mig redogöra för hur det hängt ihop historiskt.

1, Låga räntor och god konjunktur leder till tillväxt och  jobbskapande

2, Detta leder i sin tur till en tajt arbetsmarknad

3, En tajt arbetsmarknad leder till stigande löner

4, Fler i sysselsättning X stigande löner = ökad köpkraft

5, Pengar som konsumeras leder till stigande priser

6, Stigande priser leder till ännu mer tillväxt, jobb och välstånd

7, Men sen kommer det överhettningstendenser, och då börjar centralbanken höja räntan

8, Räntekostnaderna stiger för alla belånade och viljan att ta lån avtar. Viss mättnad har också infunnit sig efter många goda år. Tillgångspriser stiger inte lika mycket när räntorna nu börjat stiga.

9, Lönerna fortsätter att klättra i spåren av en tajt arbetsmarknad, men tillväxten planar ut och ner.

10, Konjunkturen viker av… vi går in i lågkonjunktur. Consumer och Business confidence vänder ner. Räntorna är höga, vinsterna viker av. Börsen kraschar.

11, Centralbankerna sänker räntorna kraftigt, vilket får effekt på räntekostnaderna. Men konjunkturen tar inte fart för att sparandet ökar. Det gör det för att hushållen är deprimerade. Därför lånar ingen heller. Trots att räntorna är låga. Bankernas vilja att låna ut är också låg.

12, Konjunkturen vänder upp med en fördröjning, dels för att räntorna är låga, men dels för att det råder en omvänd mättnad, dvs ett uppbyggt behov av att konsumera och investera igen.

Enkelt uttryckt.

En tajt arbetsmarknad som genererar stigande löneinflation har alltid varit en del av den här ekvationen. Idag sägs arbetsmarknaden vara tajt. Men hur kan den anses var det om inte lönerna stiger? Kanske beräknar vi tajtheten fel tänker jag?

Frågan är då, kan vi trilla in i recession utan löner, inflation och fortsatt låga räntor? Jag önskar jag kunde säga JA, men jag kan inte förklara mekaniken bakom.

Så åter till Femte vågen, eller fortsatt nedgång inför recession 2020. Jag tror det handlar om lönerna kommer ta fart eller ej. Gör dem det, är jag rätt säker på att femte vågen är rätt körd. Gör dem inte det… då är oddsen rätt stora.

Det finns många skäl till varför lönerna skulle hålla sig låga, trots sk. tajt arbetsmarknad.

1, globalisering

2, digitalisering (ehandel, robotisering osv)

3, hög skuldsättning

4, demografi

5, höga reallöner

6, svaga fack förbund

7, lönsamhetsorienterade bolag

8, okvalificerade jobb i tjänstesektorn

osv osv osv

Men betyder det att lönerna aldrig kommer att ta fart? Vad händer om/när arbetslösheten i USA ligger på 0%? Kan vi nå dit?

Jag hatar uttrycket ”its different this time”. Men det kan ändå vara värt att diskutera eftersom vi potentiellt står inför ett 25% rally/ 25% nedgång  närmaste året. Eller vad säger ni?

ps. Många tror att dollarn ska kunna stärkas med 10% framöver. Det gör mig orolig. Då det finns en risk att det beror på en eller tre saker:

1, att dollarn stärks samtidigt som räntorna faller = risk off

2, att dollarn stärks samtidigt som räntespreaden mot omvärlden stiger ytterligare. Betyder att Philips börjar fungera vilket förr el senare leder till dålig börs

3, att dollarn stärks, att räntorna står stilla men inflationen vänder ner… troligtvis bra börs

ds

Nedan är en lek med siffror, och jag kan inte ta gift på att allt stämmer. Anledningen till att jag skriver är att krona-import-export debatten måste få ett större djup än den dagis nivå som den idag ligger på!

Svensk import uppgår till ca 1,900mdr kr. Exporten uppgår till 2,100mdr. Typ.

1/3 del av exportvärdet är importerade varor och tjänster som används för att förädla den produkten eller tjänsten vi sedan exporterar. 0,33% X 2,100mdr = c700mdr.

Importen som vi konsumerar upp själva uppgår alltså till ca 1,900-700=1,200mdr

Säg att Ingves skulle föra en politik som gör att kronan blir 10% starkare. Vad händer?

Importen av samma varor och tjänster (utlandsresor=tjänsteimport) skulle bli  1200*10%=120mdr billigare.

Det är den här siffran många fiskar efter när de tycker vi tappar köpkraft pga Ingves politik.

Exporten då?

Jo i praktiken kommer inte Scania och SCA att höja priserna i samma andetag som kronan blir starkare. Det skulle nämligen slå mot försäljningen, och man säljer hellre samma antal lastbilar som innan, och tar istället en valutaförlust.

Valutaförlusten blir 2,100 mdr X 10% = 210mdr

Men importerade insatsvaror blir 10% billigare så där sparar man 700mdr X 10% = 70mdr

Netto blir resultatet 140 mdr sämre.

Så vinsten för hushållens minskade importkostnad ligger på 120mdr samtidigt som exportindustrin tappar ca 140mdr.

Men det slutar inte där….

Importen som konsumeras internt i landet utgör alltså 1,200mdr. Total konsumtion utgör 3,200mdr (fördelat på hushåll 2,000mdr och offentlig sektor 1,200mdr). Importen andel utgör 1,200/3,200=38%. Dvs av allt vi konsumerar så är ca 38% importerat.

Någon tjänar medellön på 32,000kr och har ut 25,000kr/mån. Import delen utgör 25,000kr X 38% = 12,000kr. Kronförstärkningen gör att de har över 1,200kr i månaden. Give and take grovt förenklat.

Vad tror ni de gör med pengarna? Just det. Konsumerar upp dem. Ungefär som när folk får 500kr mer i lönekuvertet vid den årliga lönediskussionen. 95% anpassar sin livsstil efter den nya lönen och sätter sprätt på allt. Återigen på ett sätt som gynnar importen. Man köper mer av det som blivit billigare. Vår import, är någon annans export. Export driver tillväxt och jobb. Men inte för oss.

Okej, vi konsumerar även inhemska varor, men generellt kan man säga att i takt med att kronan stärks så konsumerar vi mer av det som blivit billigare, dvs importerade varor.

Så i slutändan innebär det att även om vi hade kunnat köpa samma varor som fg år för 1,200 X 0,9 = 1,080mdr. Så spenderar vi ändå 1,200mdr. Vi får mer varor och tjänster, JA. Det är ju trevligt. Men vi sätter sprätt på pengarna.

Exporten däremot brukar få sitt fulla negativa genomslag.

140mdr får fullt genomslag i ekonomin. 140 mdr / 4,600mdr BNP = en negativ BNP påverkan med 3%.

Som ni vet ligger jobbskapartakten på BNP% minus 1%. En negativ BNP effekt på 3% gör att jobbskapar takten blir 2% lägre. Det motsvarar 100,000 uteblivna arbetstillfällen givet att vi är 5 miljoner skattebetalande knegare.

100,000 pers som tjänar snitt 32,000 i månaden efter sociala och 42,000 ink sociala är ca 500,000kr om året. 100k X 500K = 50 mdr kr

Pengar som aldrig skapas för att jobben aldrig skapas, och som därför inte kommer ut i ekonomin. Tillväxt som aldrig blir av kan man säga!

Sen var det slutligen det här med räntorna. Hur mycket behöver Ingves höja för att kronan ska stärkas med 10%. Jag tror det räcker med 25 punkter. Hushållen har ca 3,800mdr i lån. Ink BRF skulderna ökar det till 4,300mdr. En ökning av räntan med 25 punkter ökar räntekostnaderna med ca 11mdr. En höjning med 50 punkter gör 22 mdr. Pengar som delvis försvinner till utlandet och delvis ackumuleras i pensionsportföljer och andra värdepappers portföljer. Pengar som inte når ut brett i ekonomin.

Den här hobbyanalysen har säkert en del fel både här och där…

Men att bara säga att en svag krona är negativt för Sverige för det gör importen och utlandsresan dyrare…. det är faktiskt inte en heltäckande analys.

Netto pekar det åt andra hållet.

Riksbanken fattar detta. De har folk som räknar på sånt här som är långt mycket smartare och mer sofistikerade än jag….. Men de är rätt dåliga på att kommunicera det till marknaden. De kanske inte pallar förklara för bönder på bönders vis eller nåt.

Ett bra exempel på Riksbankens icke kommunikation är ex det här med ”svag krona – stigande import priser – stigande inflation”. Många där ute tror att Ingves är efter kopplingen högre import priser – högre inflation givet inflationsmålet. Det är han inte.

Stigande importpriser, stigande räntekostnader eller stigande energipriser innebär förvisso högre priser i allmänhet. Dvs högre inflation. Men samtliga gör att vi får det sämre. Det är inte den han är ute efter. Han är ute efter inflation som får oss må bättre.

Dvs, han är ute efter kopplingen:

Svag krona – stigande handelsnetto – ökad tillväxt – fler nya jobb – tajtare arbetsmarknad – stigande löner – stigande köpkraft – högre kärninflation. Men den serien är jobbigare att förklara tydligen?

SÄRSKILT NU när bygginvesteringarna vänder ner och kan förväntas (ink spridningseffekter) ha en negativ effekt på tillväxt och jobbskapande. då är han extra eager att skapa tillväxt på annat håll.

Normalt sett skulle jag säga att det är tråkigt att byggbranschen bromsar in. Men inte denna gång. Bygger man på ett sätt som gör att 1, de som verkligen står i bostadskön inte kan få en bostad trots att det byggs och 2, de som faktiskt köper nybygge blir alltför högt belånade (ink Brf skuld) och 3, där nybygge inte kan konkurrera med priserna i befintligt bestånd. Sorry, men då tycker jag inte synd om branschen, för då levererar man inte en produkt som vi är i behov av. Gör om gör rätt!!!

Byggbranschen har ett problem så länge som man inte klarar bygga hyresrätter på 100kvm som kostar 10,000kr i hyra i månaden samtidigt som hyresvärden inte stukar under även om han får betala 5% ränta på sin skuld. Men då får det inte kosta mer att bygga än 15,000-20,000kr/kvm ink allt.

Det är till synes enkelt, men Riksbanken verkar inte ha förmågan att kommunicera detta, eller viljan. Det skapar en massa missförstånd där ute. Det är synd.

Men det är enkelt. Vad vill ni ha? 10% statkare krona men 15% lägre inkomster. Eller tvärtom?

https://www.di.se/nyheter/trots-flygdebatten-manga-reser-mer-och-kraver-mer/

Varför flyger svenskarna som galningar om den svenska kronan gör att de inte har råd? Eller kan det vara att de har råd pga en svag krona?

I veckan kommer inflationsdata!

Njut av solen

Jobbdatan från USA visade att det skapats 164k jobb i april mot väntat 192k och fg 135k (uppreviderat fr 103k). Lite soft siffra, men tar man i beaktning fg siffra så är snittet rätt inline.

Jobbskapartakten ligger nu på c150,000 nya jobb i månaden, dvs 1,8m jobb om året, vilket är en sysselsättningsökning på c1,2%. Det lirar alltså med 2,2% BNP tillväxt. Känns rimligt. Ångan har på marginalen gått ur den amerikanska ekonomin. Det är inte så konstigt med tanke på att dollarn inte längre försvagas och att 6 räntehöjningar på marginalen börjar kännas i hushållens plånböcker, dvs högre räntekostnader mindre konsumtion allt annat lika.

Lönerna steg med 2,6% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,6 (nedreviderat från 2,7). En unch softare. Med tanke på att ECI pekade på 2,7%, så ligger väl lönetakten på ca 2,6-2,7%. Det rimmar med en core PCE på 1,6-1,7%. Svag dollar kommer också att hjälpa till att pressa upp inflationen framöver.

MEN, FED och andra känner sig säkra på 1,9-2,0% Year end. Det kan bli svårt att nå givet lönerna, att dollarn nu stärks och att tillväxten verkar ha toppat ur något.

Detta kan få rätt betydande effekter. FED lär höja i sommar. Men om hösten visar på sämre tillväxt och om inflationen inte klättrar som de tänkt sig så kan de bli duvigare i anslaget. Kanske vågar de höja en gång till. Men ytterligare höjningar kan mycket väl skjutas på framtiden. De gör en Ingves helt enkelt. Om inte lönerna helt plötsligt börjar dra, men som sagt, dagens siffra pekar inte på det!

Igår kom ISM non-mfg in på 56,8 mot väntat 58,1 och fg 58,8…. softare

US Service PMI kom in på 54,4 mot flash 54,4 och fg 54,0… ok

På det hela taget påminner Service och Mfg PMI om varandra.

Från Europa hade vi kärninflationssiffra som kom in på 0,7% YoY mot väntat 0,9% och fg 1,0%. Ohyggligt klent. Med tanke på att datan har rullat över, en stark euro, så kommer Draghi få det svårt att låta hökig. Räntehöjningar är det inte ens tal om. Det fina ute i Europa, som skiljer sig från Sverige, är att hushållen inte verkar ha gått ”bananas” vad det gäller ta upp lån. Dvs de belånade kan njuta av frukterna av låga räntekostnader. Precis som här hemma. Samtidigt som bankerna är förståndiga och inte bygger upp risker i systemet genom osund utlåning. Där har vi mer att lära. Vi lever i villfarelsen att våra banker är bättre kapitaliserade. Men det är nonsens. EK brinner upp direkt om vi får en kraftig ränteuppgång. Trots att en Euro-bank är sämre kapitaliserad kommer den klara sig bättre om kunderna är minde belånade. Det pratas för lite om detta, trots att det är rätt enkel matte som kan förklara detta.

Draghi och Ingves följer i mångt och mycket samma penningpolitiska spår. Bara det att Ingves blir väldigt mycket mer kritiserad på hemmaplan. Varför är inte media och ekonomer mer kritiska till Draghis politik undrar jag? Skillnaden är inte stor, vi har 50 punkter lägre ränta men har å andra sidan slopat QE.

Media verkar ju vara inne på spåret att eftersom ECB och Riksbanken misslyckat med att skapa tillväxt och inflation så har inte politiken fungerat. Därför anser de att man lika gärna hade kunnat ligga väsentligt högre med räntorna och acceptera väsentligt starkare valutor. Jag delar inte den analysen. Jag hävdar att det hade varit långt värre än det är idag, dvs politiken senaste 5 åren kanske inte har hjälpt så mycket, men det hade inte hjälpt mer om man inte gjort det, utan det hade bara varit ännu värre. All logik pekar på det faktiskt, och jag har ännu inte blivit motbevisad.

Faktum är att jag blir rätt förbryllad. Ena dagen skriver media om hur stark den svenska ekonomin är och hur galet det är med Ingves politik. Andra dagen är vi otroligt fattiga då vi tydligen tappar köpkraft med den svaga kronan. Uttryck som att vi lider och går på knäna är inte ovanliga. Hur ska ni ha det?

Trevlig helg!

Ja det händer ju en del där ute. Stoxx och Dax ser såklart överköpta ut, men trots detta tekniskt mycket intressanta ut. SPX och OMX är inte lika överköpta, men ser inte lika intressanta ut heller. Dollarns styrka och kronans svaghet spelar in. På det hela taget kan det vara en teknisk köpsignal som håller på att byggas upp. En köpsignal ur bemärkelsen att den svaga börsen vi sett sedan topparna under januari är på väg att vända till nåt annat. Det hade ju varit trevligt. Men det kan även vara en fint och jag vill ha mer att gå på. Tittar man på OMX isolerat känns 1,600 området viktigt. Får vi en äkta köpsignal så tar jag inte bara sikte på gamla pivot punkter som 1680/1720 utan det kan ta oss hela vägen upp till 1,900/2,000 som en del i en avslutande femma.

Brent oljan kan ha toppat ur kring 76 och kan vara på väg mot 70/71. Stark dollar, vikande PMI bidrar. Men så länge som den håller så kan vi nå 78/80 i sommar. Därefter  är jag tveksam. Mycket av allt positivt som surras kring oljan borde vara inprisat kring 80. På lite längre sikt känns konsolidering 60/80 inte omöjlig.

Från Sverige kom lönestatistik från medlingsinstitutet i förra veckan. Givet hur mycket publicitet inflation och Riksbanksmöten får är det märkligt att denna data inte får större uppmärksamhet. Helåret 2017 reviderades ner till 2,4%. Det är gammal skåpmat, men det säger nåt om att lönetrycket inte finns där. 2017 var ju ett starkt år för svensk ekonomi, där arbetsmarknaden anses vara tajt. Men ingen löneinflation. 50% av alla ekonomisk debatt borde handla om detta. För perioden januari/februari i år kom lönerna in 2,6% högre. Högre än 2017 snittet men fortsatt dåligt. Det lirar alltså med en kärninflation om 1,6%.

Tar man in den här siffran, lägger till en svag krona och lite baseffekter så borde kärninflationen leta sig upp mot högst 1,8%. Det är nära målet men trots allt ganska klent givet var vi är i cykeln. Ovanpå det bromsar ekonomin in jämfört med 2017, mycket pga minskad nybyggnation och momentum i Europakonjunkturen har toppat ur pga deras starka dollarn. RU-indikatorn (resursutnyttjande) har också vänt ner från en mycket hög nivå. Den har varit en extremt dålig guide för lönerna senaste årtiondet. Jag förstår Ingves om han inte känner sig stressad att höja. Tvärtom!

Från USA kom det också lönedata i förra veckan. ECI Employment Cost Index kommer kvartalsvis och sägs vara FEDs favorit siffra. Den kom in på 2,7% YoY för 1Q18. Väsentligt högre än sist vilket hökarna gick i gång på. Men om vi ska vara ärliga.

1, NFP timlönedatan har under jan-mars redan flaggat för att lönetakten ligger just där

2, 2,7% lirar med 1,7% kärninflation vilket vi redan sedan innan är inställda på. Särskilt om man ser till svag dollar och andra baseffekter.

Det intressanta är inte datan egentligen. FED säger att de vill höja två gånger till i år till 2% styrränta. Med 1,7-1,9% kärninflation (PCE) så känns höjningen i sommar kassaskåpssäker. Det är även inprisat. En andra höjning i september eller december är inte fullt inprisad. Den förutsätter att datan fortsätter att rulla in ungeför som idag. Men sannolikhet att vi får en höjning under andra halvåret till 2% får ändå anses vara rätt stor.

Men det mest intressanta är egentligen vad som händer efter det. Alla tycks vara överrens om att FED fortsätter att höja 4 gånger till, dvs till 3%. Det är dock inte inprisat ännu. Jag undrar lite ödmjukt, tror man det för att FED har sagt det? FED har haft fel förrut.

1, Om Philips fortsätter att fungera dåligt så är risken stor att inflationen inte kommer högre än 1,9/2,0 och snarare fortsätter att harva där den har legat. Att då tro att FED kommer höja till 3% verkar vara helt osannolikt. Det skulle nämligen tokstärka dollarn, och bromsa in ekonomin och jobbskapandet.

2, Nej FED tror på Philips, och därför flaggar man för att höja till 3%. Men tror ekonomer på FED för att det är FED, eller tror de också på att Philips till slut ska fungera?

Om man tror på FED, så är det väl okej. Samtidigt kan man ifrågasätta det med tanke på deras track record.

Om man tror på Philips, vad har man för underlag för det? Ja, det finns en rad faktorer som pekar på en tajt arbetsmarknad. Men de har varit tajta länge, utan ge effekt.

Hursomhelst. Funkar Philips så kommer FED få rätt, och då höjer de till 3%. Det i sin tur kommer ta yieldkurvan till 0% och därefter får vi recession. Fungerar inte Philip så kommer FED tids nog tvingas att revidera sina planer, och då väntar nåt annat.

På fredag kommer arbetsmarknadsdata från USA.

Deutsche har i 2-3 års tid pekat på en tajt arbetsmarknad. Tids nog visar även en trasig klocka rätt tid. Nedan är bara ett av deras tajthetscharts…

Innan nån ilar iväg i tanken och säger att NU kommer lönerna, så vill jag slänga in ett vedträ i lönediskussionen. I Europa och Japan är många av jämförbara tajthetsmått över arbetsmarknaden på ännu extremare nivåer än i USA. Särskilt i Japan. Men ännu ingen löneinflation. Jag tänker främst på participation rates, dvs andel av vuxen befolkning som har jobb är på höga nivåer, så även i Sverige, men trots detta lyser löneinflationen med sin frånvaro. Jag har tidigare spaltat upp 9 faktorer (globalisering, digitalisering, svaga fackförbund, demografiska aspekter, höga reallöner, lönsamhetsfokuserade bolag i en världs med låg försäljningstillväxt, hög skuldsättning hos stat+hushåll osv osv) som på ett eller annat sätt stör arbetsmarknadens traditionella samband. Men om det diskuteras det lite. Alltför lite.

Men den stora grejen på sistone är ändå Dollarn. Rent tekniskt känns det som den är på väg mot 1,16/1,17. Det target är intakt så länge som vi håller oss söder om 1,215. Varför behöver jag väl knappast tjata mer om, men det handlar om FED är mer hökiga, att ECB inte kan vara särskilt hökiga, relativ PMIs och relativ Surpriseindex flaggat för detta, likviditeten med tanke på QT och budgetunderskott och inte minst…. realränteutvecklingen mellan USA och omvärlden. Så dollarn lär fortsätta att stärkas. MEN!

1, 10-åringen på drygt 3% och 2-åringen på 2,5%. De diskar knappt två höjningar till. Men om Philips inte funkar, så kanske inte räntorna ska högre, och vad ska driva räntespreaden då?

2, Dollarn stärks, likviditetsfaktorn kommer suga upp pengar, PMIs har toppar ur och ränteuppgången i Usa börjar märkas, se nedan

… tänk om vi går in i en lite lugnare period till hösten?

Jag är nästan alltid för tidig! Nu stärks dollarn och ska göra det några procent till…. men man ska nog vara lite försiktig efter det. Särskilt om alla helt plötsligt tycker det är en självklarhet med en stark dollar.

Stark dollar är inte alltid förenligt med svag börs. Men stark dollar innebär att svag krona och euro, vilket oftast ger oss bra börs. Det är det som Dax och Stoxx reagerar på, men som OMX ännu inte riktigt tagit till sig.

Det har kommit en hel del PMIs

US Mfg ISM kom in på mycket svaga 57,3 mot väntat 58,5 och fg 59,3. US Mfg PMI kom in på 56,5 mot flash 56,5 och fg 55,6. Bättre. De konvergerar. Men snittvärdet ser inte så kul ut. Employment delen föll rejält. Det är negativt. Prisdelen gick starkt, vilket snarare är negativt. Det betyder egentligen bara att dollarn varit svag, något man vill kompensera för. New order delen var rätt oförändrad. På det hela taget känns det som om vi toppat ur. Men att nivån är fortsatt okej.

Från Europa kom mfg PMI in på 56,2 mot flash 56,0 och fg 56,6. Tyskland föll till 58,1 mot flash 58,1 och fg 58,2. Stark euro sår hårt, men surpriseindex är rejält nedtryckta. Kan surpriseindex vända upp snart, och dra med sig Europa. Åtminstone relativt USA sett. Jag tror det!

Ska man summera min magkänsla kring PMIs så är det att de kanske ska fortsätta att sjunka, men att förväntningarna hunnit ikapp, och med dem vänder surpriseindex upp, och med tanke på att börserna under Q1 varit rätt sura, så utgör det en grund för en allmänt sett bra börs.

Samtidigt har jag alltid sagt att när dollarn bryter ner, dvs börjar stärkas, så är det dåligt för USA och dåligt för resten av världen. För att antingen innebär det Risk off. Eller är det realräntespreaden, och för att stigande räntor inte ska vara negativt, så måste earnings revisions kompensera. Men frågan är inte om börsen legat före dollarn nu?

Eller handlar det om att Philips kommer skjuten som ur en kanon nu, och inflationen kommer stå klart över 2% på många håll nästa år, vilket alltså kommer tvinga centralbanker till att vara hökiga, vilket kommer få räntorna att stiga ännu mer, och därmed kommer börserna så sakterliga prisa in recession under 2020….. och då kan toppen i januari mycket väl vara 2009-års börscykeltopp. Hmmm, svårt att säga!

Tar du en position, gör det med Stopp loss. Tvingas du stoppa ur dig, sätt en ny stopp för att ta dig in i marknaden igen. Det är allt jag har att säga!

Imorgon kommer Inflation från Europa samt Service PMI från USA. NFP på fredag alltjämnt viktigast.

är i mina ögon…. kommunikation.

Riksbanken sköt upp sin prognos att höja räntan till i december i år. Det är inte en prognos. Det är en funktion av att man inte kommer att höja i september. Allteftersom månaderna rullar på så är det troligt att man inser att man inte kommer att kunna höja i december heller, och då skjuter man på första höjningen till i mars-19. Inte heller detta är en prognos. Men marknaden verkar uppfatta det som prognoser, eller misslyckade prognoser.

Det finns en negativ syn på Riksbankens politik från media, ekonomer och den allmänna opinionen. Man ser det som ett misslyckade ”att man inte har lyckats höja räntan”. Detta är den första stora kommunikationsmissen.

Ingves borde istället säga vid varje räntemöte. ”GRATTIS Sverige!!!!! Ännu ett kvartal har passerat med god tillväxt, nya jobb och ökad köpkraft och välstånd för genomsnittssvensken… UTAN att vi ser några tecken på ÖVERHETTNING, vilket gör att vi kan fortsätta med låga räntor. Vilket gör att alla belånade där ute, dvs stat, företag, hushåll, fortsätter att betala låga räntekostnader och kan använda sina inkomster till roligare saker. Något som gör ekonomin ännu starkare”. EN dag kommer vi att se överhettningstendenser, och då är inflationen i antågande, och då kommer även räntorna att hänga med upp, och med dem räntekostnaderna. MEN det kommer också vara början på slutet för den här konjunkturcykeln…… men vi är inte där ännu, så passa på att njuta. Nu verkar alla tänka ” Åh nej, han höjde inte idag heller!”

Den här politiken har nackdelar, och det är att den för med sig överbelånade hushåll. Då kommer det göra ont den dagen räntorna höjs, vilket gör att nästa recession kommer att bli lång och djup. Detta ser många som huvudskälet till varför han bör höja. Men den analysen är felaktig. Det är viktigt att vi reglerar utlåningen så att STORLEKEN på lånen är på en vettig nivå. Räntekostnaderna däremot, de ska vara så låga det bara går. Så länge bara det går!!!!

Många analyser haltar. Många tänker att den svaga kronan sabbar köpkraften. De tänker att lönerna ökar väldigt lite, samtidigt som importerade varor blir dyrare. Punkt. Jag det låter ju frestande att tänka så. Men det räcker inte.  Man måste se till hela kedjan.

I Eurozonen ligger lönerna strax över 2%. Det lirar med en kärninflation strax över 1%. Eftersom Euron stärkts med nästan 20% senaste året, framförallt mot dollarn men även mot de flesta andra valutor, så har man även importerat en del deflation. Det gör inflationen taktar kring 1% och ser faktiskt inte ut att röra på sig. Lönerna stiger inte. Euron har inte försvagats, PMIs har vänt ner. Europa konjunkturen knallar på hyggligt, men ekonomin är sinnesjukt OHET. Att höja räntorna kraftigt vore tjänstefel. Att ta bort QE är väl okej, då detta snarare är en krisåtgärd, och någon kris är vi inte i. Men Draghi har inte många skäl att höja räntan.

Europa, ink Norge, är vår största handelspartner.

Att höja räntan får konsekvenser. När vi nu talar köpkraft så måste jag nog lära er alla att tänka på nettoeffekter. Lite klurigare, men det är tyvärr så det är.

Höjer Ingves räntan med 1% så skulle det kronan stärkas kraftigt, och vi skulle anringen kunna 1, köpa fler importerade varor och/eller 2, lika många som tidigare men få pengar över. Detta är positivt.

Men det bygger på att inkomsterna, dvs alla som jobbar X deras lön är oförändrat.

Men det är det inte….

När kronan stärks, så blir import attraktivt, och således export mindre attraktivt allt annat lika. Handelsbalansen sjunker. Handelsbalansen ingår i vår BNP. Stigande HB bidrar med tillväxt och tvärtom. Logiken är att export gynnar vårt lands tillväxt, medan importen gynnar ett annat lands tillväxt. Så en stark krona, leder till försämrad handelsbalans, som leder till lägre tillväxt.

Tillväxten har i alla tider varit tajt korrelerade med jobbskapande. Fallande tillväxt är samma sak som ett lägre jobbskapande.

En väsentligt starkare krona leder till att färre jobb skapas, som gör att den aggregerade inkomsterna sjunker.

På samma bog kan vi glida in på löneinflation. Desto fler jobb som skapas, desto större chans att vi når en tajt arbetsmarknad. Skapas inga jobb…. ja då har arbetstagarna ett rätt dåligt förhandlingsläge vid lönediskussionen. Allt annat lika. En stark krona gör alltså att det skapas färre jobb, och kommer därmed i förlängningen få en inverkan på löneutvecklingen.

Således är kronan direkt avgörande för hur stor de aggregerade inkomsterna är.

Det var den ena faktorn. Den andra är skulder och räntekostnader.

Hushållens räntekostnader skulle öka med ca 40mdr vid en räntehöjning om 1%. Hushållens räntekostnader är någon annans ränteinkomst. Men en stor del av dem försvinner till utlandet. Många ränteintäkter stannar i pensionsportföljer, och eftersom inte pensionerna höjs når de inte ut till konsumtionen. Så det blir ett rent konsumtionsbortfall. 40mdr är ca 0,8% av vår BNP.

Så återigen har vi kopplingen, minskad konsumtion och investeringar, lägre tillväxt, färre jobb, mindre löneinflation, mindre aggregerade inkomster.

Så när ni tänker att stark krona gör importen billigare, då är det en plus post helt klart. Men om de aggregerade inkomsterna sjunker mer än importen blir billigare…. då är det nettonegativt.

Detta borde Ingves förklara… men han pallar väl inte. Prata med bönder på bönders vis liksom! Jag vet faktiskt inte.

Vissa tycker att han ska höja för att vi ska sk ”torrt krut” när recessionen slår till.

Jag säger som Ingves… ” Att bara höja räntan för att sedan sänka den är en underlig penningpolitik givet det inflationsmål som vi har.”  Att göra patienten lite sjuk för att kunna bota den…. känns lite knasigt.

Sen tror jag personligen att vi kanske inte behöver vara mer expansiva än Europa. Vi går ju faktiskt snäppet bättre än Europa. Så att ligga på samma ränta som Europa är inte orimligt. Därför borde man kunna höja 25+25. Särskilt när kronan står i 10,50kr.

Apropå det här med kronan. Enligt ovan beskrivning, så är alltid en svag krona bra och en stark krona dåligt. Varför driver inte Ingves kronan till 20kr mot Euron om det är så fantastiskt. Jo för att även om en Scania lastbil blir dubbelt så billig för omvärlden så kommer de inte att beställa dubbelt så många. Rationella kunder vet ju hur många de behöver. De försöker bara hitta den bästa givet priset. Så en eur/sek på 20kr skulle göra exporten bättre, men inte dubbelt så hög. Importerade varor däremot skulle samtliga bli dubbelt så dyra. Så det är en balansgång. Vi vill alltid maximera handelsbalansen i kronor och ören. Men den är inte linjär med kronan. Utan att ha bevis tror jag inte att handelsbalansen blir så mycket mer hjälpt vid 10,50 vs 9,50. Vid 8,50 brukar exportbolagen klaga. Så det funkar inte heller. Ingves har tidigare hintat att 9,50 är en bra nivå. Det öppnar ju faktiskt upp för att höja 25+25, för det skulle garanterat få kronan att stärkas ner mot den nivån.

Sen handlar det om vad Draghi gör. Tar han bort QE i september, eller december, eller ännu senare. Vilka nivåer på QE gäller om han fortsätter. Tar han bort QE i september eller december. Ja då blir det klart lättare för Ingves att höja om han vill.

Jag förstår Ingves att han vill balansera penningpolitiken, dvs ta upp realräntorna till noll. Men givet relationen mot Europa, och hushållens lån, så funkar det inte. Han kan på sin höjd höja mot europas nivå.

Men vad händer när Svenska OCH Europeiska arbetsmarknaden blir tajt på riktigt någon gång i framtiden, och lönerna verkligen tar fart? Jag först ökar tillväxten, eftersom aggregerade inkomster ökar snabbare, men sen drar inflationen och då kommer ECB och Riksbanken att höja, och då drar räntekostnaderna. I synnerhet för svenska hushåll. Sen kommer recessionen, som den alltid gör i en mättad ekonomi med stigande räntor (yieldkurvan 10-2 går under noll). Då kraschar allt varpå centralbankerna får nolla räntorna igen…. men en recession, precis som en konjunkturuppgång, lite som en snöboll. Den går inte att stoppa utan den växer sig större och större. Det handlar i sin tur om att trots att räntekostnaderna är noll och inget så vågar inte hushåll shoppa och företag investera. De sparar!!! Men till slut vänder det…. och så tuggar det igång igen. Som vanligt, som alltid. Det är så enkelt.

Sen frågar vissa, tänk om det finns strukturella faktorer som gör att lönerna inte kan stiga? Njae, tänk er en värld där ALLA har jobb. Då har åtminstone jag svårt att se hur lönerna inte ska stiga.

Men låt gå för att löneinflationen ligger långt bort. Vad händer om recessionen slår till, när inflation och räntor är så låga? Då vill jag vända på frågan: kan vi få global recession när alla belånade har låga räntekostnader? Recession har alltid varit en konsekvens av mättad konjunktur, stigande räntekostnader och fallande tillgångsvärden. Jag är inte säker på att en traditionell global lågkonja kan inträffa så länge som räntekostnader är låga och tillgångsvärden är höga. Strukturellt lägre tillväxt Ja, men djup lågkonja är tveksamt. Så länge som vi växer skapas det jobb, så länge som det skapas ett jobb borde vi ta ett steg närmare löneinflationen… så tids nog borde de klassiska mekanismerna träda i kraft…. men recession utan tecken på överhettning och stigande löner. Det vete tusan.

Så Grattis Sverige…. ännu ett räntemöte med oförändrade räntor, och därmed fortsatt låga räntekostnader. Jag tror jag äter ute ikväll, och trycker upp svenskt tillväxt med ytterligare någon promille…… spridningseffekterna gör att det kanske skapar ett jobb åt någon där ute i landet. Jag får en god middag ikväll, någon annan får ett jobb imorrn. Är det någon som önskar sig motsatsen? Inte jag!

ps. Men snälla inför Skuldkvotstak och trafikljussystem, samt addera BRF föreningens skulder i lånelöftet så blir jag glad ds.

Frågan är om vi står inför ett trendskifte och en start på den sista och avslutande rörelsen, dvs fas 5, eller inte?

Oavsett om man tittar på OMX, Dax eller Stoxx så är samtliga index överköpta, handlas kring viktiga FIB-nivåer samt olika typer av motstånd. Rekyl kommer, 100% säkert. Om det vänder ner nu, mitt på motstånd eller strax över känns rätt oviktigt. Delar av dagens optimism kommer att pysa ut innan det eventuellt fortsätter. Frågan är ”fortsätter i vilken riktning?”. Väntar trendskifte, dvs högre nivåer eller ska vi testa gamla lows i linje med fallande trend, eller i bästa fall konsoliderande trend?

Jag ser anledningar som styrker både en bull och bear syn.

Bull: Surprise index, både i USA och Globalt har kommit ner kraftigt, och chanserna är rätt hyggliga att datan framöver kanske inte blir så dålig RELATIVT förväntningarna. Det skulle i så fall få surpriseindex att studsa. Positiva surpriseindex i kombination med svag börsutveckling sedan januari. Det räcker kanske för ett trendskifte?

Sen blir jag lite fundersam. Citis index visar att det finns mer nedsida i Usa

Bear: Dollarn, jag tittar på graferna över DXY och Euron, och undrar, är det dags för dollarn att bryta ner och inleda en period av förstärkning? Dollarförstärkning är i regel inte bra. Lite beroende på anledning.

1, Genom realräntespreaden mot omvärlden, dvs att räntorna fortsätter att klättra i USA. Något som allt annat lika är dåligt om det inte kompenseras av vinstrevideringar. Risken är stor att den högre räntan väger tyngre än revideringarna. Dvs negativt för aktier. Ovanpå det har du det faktum att stark dollar brukar vara dåligt för realekonomin vilket gör att vinstrevideringarna ska vi inte hänga i granen.

2, Genom Risk Off, dvs investerarna flyr risk, och köper trygga tillgångar som amerikanska statspapper, vars ränta faller, samtidigt som dollarn stärks. Risk off är dåligt för aktier.

Om vi har en klart starkare dollar framöver, så har jag svårt att se hur detta kan vara förenligt med ett trendskifte och högre nivåer.

Det har kommit lite data på sistone:

Tyska Mfg Flash PMI kom in på 58,1 mot väntat 57,5 och fg 58,2. IFO kom in på 102,1 mot väntat 102,8 och fg 103,3. Lite blandad kompott men inte tokdåligt. Tyska exportindustrin har ändå klarat eurostyrkan rätt bra måste jag säga! Från Europa kom Flash in på 56,0 mot väntat 56,1 och fg 56,6. Typ analys!

Från USA kom Mfg Flash in på 56,5 mot väntat 55,0 och fg 55,6. STARKT! Service flash kom in på 54,4 mot väntat 54,0 och fg 54,0. BRA! Detta ligger i linje med mitt Surpriseindex resonemang.

SCB kom med data över svenska arbetslösheten. Den siffran är totalt ointressant. Däremot är jobbskapandet alltid intressant. Senaste året har det skapats 75,000 jobb. Eftersom vi är ca 5 miljoner skattebetalande knegare i landet så innebär det en sysselsättningsökning på c1,5%. Enligt min skolbok är jobbskapandet över tid BNP minus 1%. Det betyder att 75,000 jobb lirar med 2,5% BNP tillväxt, vilket är lirar med senaste årets tillväxt.

Imorgon är det räntemöte och många tycker att Riks borde höjt för längesedan. Inte för att gå händelserna i förväg, men en höjning med 25 punkter kostar ungefär 10,000 uteblivna jobb. Hur räknar jag?

0,25% gånger hushållens skulder på knappt 4,000mdr = 10mdr i ökade räntekostnader

Ökade räntekostnader = Minskad konsumtion och annat.

10mdr i konsumtionsbortfall, sett till landet BNP om 4,600mdr är lika med ett tillväxt tapp på 0,20% (10/4600mdr).

0,20% lägre tillväxt motsvarar ca 10,000 färre jobb. (0,20% X 5m sysselsättning)

Slutsats, en höjning med 25 punkter gör att det potentiellt skapas 10,000 färre jobb kommande 12 månader.

Anledningen till att jag tar upp detta nu är för att Riksbanken kanske är duvig imorgon, vilket kommer kritiseras från höger och vänster. Jag bara säger att även små höjningar kommer få tråkiga effekter på jobbskapandet.

Min stilla fråga i det läget är, GIVET ATT DET INTE FINNS NÅGRA ÖVERHETTNINGSTENDENSER, ska Riksbanken verkligen motverka jobbskapande?

Som ganska naturlig följdfråga kan man fråga sig, Vad är det som skapar ÖVERHETTNINGSTENDENENSER? Jo det är en hög tillväxt under en längre tid i kombination med ett högt resursutnyttjande. Förr i världen handlade ett högt resursutnyttjande om två saker. Dels en tajt arbetsmarknad, och dels ett högt kapacitetsutnyttjande i industrin. Den senare har i samband med globaliseringen spelat ut sin roll. Kvarstår gör arbetsmarknaden. ÖVERHETTNINGSTENDENSER skapas alltså av en tajt arbetsmarknad i kombination med hög tillväxt. Det utmynnar i högre löner och därmed högre inflation. Idag har vi låg löneinflation. Därmed borde man kunna säga att arbetsmarknaden inte är tajt. I det läget höja räntan, som alltså försämrar förutsättningarna för jobbskapande, gör att arbetsmarknaden tar ett steg bort från ÖVERHETTNING. En centralbank borde i mitt tycke arbeta för att arbetsmarknaden ska gå i en riktning mot ÖVERHETTNINING, och när man sen ser tendenser av detta. Ja då vänder man på kappan, och kör en omvänd politiken. Detta är för mig väldigt logiskt.

En nackdel med en expansiv penningpolitik är att vissa hushåll tenderar till överbelåna sig. I en rationell värld borde inte bankerna låta detta ske, med tanke på att det skapar problem för dem själva på lång sikt. Dock agerar bankerna på kort sikt, då de kortsiktiga vinsterna har högsta prioritet. Så i mångt och mycket är det aktieägarnas fel. Eftersom bankernas agerande (i kombination med hushåll som faktiskt vill vara överbelånade) inte bara riskerar skada aktieägare och de överbelånade hushållen på lång sikt, utan även resten av ekonomin och oss alla andra, även de utan lån, så måste bankernas utlåning regleras. Det har man försökt, vilket är bra. Dock är jag kritisk till val av regleringar.

Sen undrar jag om det finns en microchans att Riksbanken överraskar imorgon. Eftersom Eur/Sek är så svag skulle de kunna kosta på sig ett uttalande om att en höjning är genomförbar. Ingves har ju tidigare sagt att han ogärna vill se kronan under 9kr mot Euron. Typ att han är nöjd med 9,5kr. Men marginaleffekten mellan 9,50 och 10,40kr måste ändå vara mindre, då även en för svag valuta får negativa konsekvenser. I min värld finns det tre lägen i penningpolitiken, den expansiva som ska användas i kris, den åtstramande som ska användas i överhettning, och en balanserad som ska användas därimellan. Givet hur Sverige mår, dvs med stark tillväxt fast utan överhettningstendenser så kan man argumentera för motsatsen. Det tror jag Riksbanken håller med om. Man borde ha modet att ta myrsteg mot den politiken. Anledningen är att skulle vi i hamna i ett läge av överhettning, så är det mycket enklare och bättre att gå från en balanserad politik till en åtstramande, än från en expansiv till en åtstramande. Problemet, som jag kan hålla med Riksbanken om, är att det är svårt att gå från expansiv till balanserad utan att ekonomin tar stor skada. Det är inte syftet. Man vill göra det utan att ekonomin tar skada. Viss inbromsning JA, men den får inte kraftigt försämras, för då tvingar det bara Riksbanken att återvända till expansiv politik längre fram, och det var ju inte syftet. Bättre att avvakta till man kan ta de där myrstegen utan att ekonomin tar för stor skada. Det här är nästan mer art than science, och är uppenbarligen svårt att kommunicera till marknaden på ett pedagogiskt sätt.

Nu när det börjar nalkas val kommer Sossarna kritiseras för att de saknat handlingskraft. Jag håller med om detta. Men ur ett RELATIVT perspektiv, så är de lika dåliga som många andra tydliga. Inte för att det är någon ursäkt… men ändå rätt kul.

Trevlig kväll!

Minskad oro för handelskrig, Nordkorea ska träffa USA….. media sätter många rubriker till varför börsen går upp och ska fortsätta upp. Om jag själv får välja EN anledning till ett trendskifte så är det att surpriseindex är relativt nedkörda och marknaden spekulerar i att de kanske bottnar ur här under vårkanten för att sen vända upp. Dvs inte att datan ska komma in så otroligt starkt i absoluta termer. Men att den kommer in bättre än väntat. Det brukar vara positivt för kurserna.

Dock noterar jag en viss överköpthet, så precis som så många gånger förr kan den pysa ut så blir det baissetoner igen. Stoxx, Dax, SPX är alla uppe på tekniska nivåer som är lite vanskliga. Fib50 motstånd och sånt. Risken att de fintar fram köpsignaler är också stor. Jag är inte outright tekniskt positiv ännu!

Tar man en titt på oljan ser det ju bra ut fundamentalt. Lager kommer ner, OPEC har ett nytt fokus som helt inriktar sig på att hålla lager i balans, och därmed upprätthålla prisbilden. Samt geopolitiskt stök. Det är mumma för oljan. Men det är också till stora delar inprisat är jag rädd. Tekniskt borde Brenten toppa ur kortsiktigt kring 76usd, även om jag ser tekniska target nivåer mot 78-80 innan sommarens slut. Men som sagt, har man legat i oljepapper, så bör man lägga upp en exitplan. Sett på lite sikt så är nog Opec nöjda om oljan kan hålla sig kring 60-80usd per fat.

—-

Jag brukar lyssna på Dagens Industris makropodd, särskilt när Olof Manner är med. Han har den unika kombinationen av lång erfarenhet, djupa kunskaper i makro, men står också med båda benen i verkligheten då han har praktiskt erfarenhet av handel i ränte- och valutamarknaden. Men för den saken skull tycker jag inte alltid samma sak som honom 🙂

I podden lyfter han fram Riksbankens mekaniska syn på inflation, som enligt honom helt bortser från styrkan (eller svagheten om den skulle infinna sig) i konjunkturen. Vidare är han rädd att inflationen kommer i ett senare skede när konjunkturen vänder ner. Intressanta tankegångar som inte är helt tokiga.

1, Han tänker att ett upptrappat handelskrig leder till stigande priser.

2, Han tänker att en svag valuta leder till högre importpriser

3, Han tänker att energipriser är på uppgående vilket leder till högre inflation, framförallt headline inflation, men även indirekt core, då tillverkningen av varor fördyras genom högre energipriser

4, Han tänker att tajtheten i arbetsmarknaden leder till högre löner med fördröjning.

Allt detta skulle innebära att inflationen riskerar att ta fart när konjunkturen vänder ner. Detta skulle leda till en åtstramningspolitik, pga Ingves ”mekaniska syn” på inflationen,  när vi behöver motsatsen.

Jag tror han har fel.

En centralbank ska inte bromsa för att konjunkturen är god. De ska bromsa för att de ser överhettningstendenser. Överhettningstendenser är nyckeln. Överhettningstendenser överensstämmer ofta med inflationssiffran, men INTE ALLTID.

Ja, tajthet i arbetsmarknaden bör resultera i löneglidning, och ja, detta sker ofta med en fördröjning. Men man ska inte tro att om Sverige växer med 0-1% och det försvinner 50,000 jobb under ett år, eller i bästa fall är oförändrat, så leder vare sig avtalsförhandlingar eller individuella lönesamtal till några stora lönehöjningar. Det är naivt!

Stigande importpriser till följd av handelskrig och svag krona samt högre energipriser, är  samtliga faktorer som leder till stigande inflation, men inte den typen av inflation Ingves tittar efter. Dvs vänder konjunkturen ner, så får ovan faktorer en negativ inverkan på oss, genom att de minskar köpkraften i reala termer. Av samma anledning som Ingves tittar på inflationen rensat för räntor, så kommer han se det här på samma sätt. Det är nämligen inget som pekar på överhettning, tvärtom. Även om inflationssiffran i teknisk mening stiger.

Jag tror han har fel att Ingves är så mekanisk i sin syn på inflationssiffran. Ingves vill stimulera tillväxt och jobbskapande så länge det bara går. När han ser överhettningstendenser kommer han att sluta. Inflationssiffran är enligt Ingves inte perfekt, men över tid har den speglat detta.

Different put, jag tror till och med att Ingves kan tänka sig att höja räntan om vi har hög tillväxt och stigande löneinflation, fast där energi- och valutaeffekter m.m. temporärt håller tillbaks inflationssiffran i teknisk mening.

Faller tillväxt, löner och jobbskapande… så är det bara en tidsfråga innan det sätter press på inflationen, även om den temporärt kan vara hög. Detta kommer Ingves att förhålla sig till.

Den stora risken är snarare att marknaden börjar tappa förtroendet för Riksbanken. Inte pga att Riksbanken gör fel utan för att marknaden inte förstår hur de tänker . Dvs om Riksbanken inte höjer räntan oavsett tillstånd i ekonomin… vad är det för strategi????

Därför är det viktigt att Ingves är tydlig mot marknaden och säger att ”vi stramar åt när vi ser tydliga tecken på överhettning. Ser vi inga sådana tecken så gör vi inget. Det finns en risk att vi inte uppnår överhettning i den här konjunkturcykeln, innan det blir sämre tider igen, och då kommer vi inte ha kunnat höja. Det är inte vårt fel om vi inte uppnår överhettning, särskilt inte om det hinner bli lågkonja igen. Vår politik strävar efter tillväxt fram till vi ser överhettningstendenser. Det är allt vi kan göra”

Typ nåt sånt!

Manner lyfter också fram det faktum att de närmaste 10 åren kommer att bli annorlunda med hur det varit., och politikerna pratar inte om det. Han tänker främst på tre saker

1, de som är födda 45-55 försvinner från arbetsmarknaden. Färre ska försörja fler!

2, utanförskap, grupper som saknar rätt kompetens får inte jobb

3, AI, machinelearning, automatisering etc gör att många jobb kan försvinna, och några nya tillkommer.

Okej, vi har inte facit, men varför har vi inte ens någon diskussion?

——

I nästa vecka är Riksbanksmöte. Ingves, några frågor, och några försök till svar 😀

1, När planerar ni att höja räntan?

ja du, det beror på, låt oss se vad ECB gör i septemer. Att höja med 25 prickar kan ju vara värt att testa i år. Hushållens Räntekostnaderna ökar med c10mdr sek vilket slår mot bnp med ,25% allt annat lika. Det går att översätta till minst 10,000 UTEBIVNA jobb. Det är ju synd trots allt!

Det beror på Ecb trots allt. 10,4 sek/eur och ECB småhökar lite. Det funkar. Jag tycker ju att det är trevligt om jag ger räntorna en knuff som sprider sig till andra räntor, typ bostadsoblisar, åtminstone så att lånelöftena chillar lite. Thedeens grejor hjälper säkert, men kan jag hjälpa till och hålla tillbaka för höga lån. Då hjälper jag gärna till. Gud vad jag har tjatat om detta!!?

2, Skuldkvotstak, vad tycker du om det? Varför hamnar det så långt ner i debatten?

Bra

Och Bra fråga! Inskränkningarna i avtalet mellan bank och hushåll blir för stora och för definitiva. Bankermas kärnverkahet blir för inskränkt! De vill inte det! Andra branscher påverkas också! Många månniskor ser det som negativt, därför blir det en svår fråga att driva av en politiker.

3, Kan vi få recession utan högre räntor och inflation. Det måste vara första gången i så fall.

Ja, sverige är ett litet land med stor export, även om handelsnettot minskat trots hygglig export men tyvärr pga stark import tack vare högkonjunkturen, vilket gör att vi är mottagliga for externa chocker. Typ en brutal lågkonja i Usa sprider sig direkt till Europa… som vi sugs in i. Ja nästan snabbare än Grekland. Men den lär både bli kort och grund därför att

a, vår låga statskuld, ink kommunskulder, gör att vi kan köra budgetunderskott

b, lågkonjan kommer inte översättas till högre räntor för vår del. Detta gör att lånelöftena blir ok, vilket är en kudde för bostadspriserna, vilket ändå slår mot confidece, men framförallt, nivårmässigt okej räntenivåer gör att räntekostnaderna är fortsatt rätt låga. Hushållen har fortsatt rätt okej cash flow post interest. Det är super supportive!

En ränterelaterad recession, classic style, är tusen gånger skadligare för Sverige.

4, Lönerna har legat stilla i många år… kommer de lyfta närmaste åren? Varför?

FED har ingen aning, inte vi heller. Klassiska mått visat på tajthet. Det har tidigare lett till löneglidning och inflation. Vi kan inte förkasta detta. Det kostar för mycket i confidence tapp om vi har fel. Men kostnaden av att ha fel om Philips inte funkar. Den är låg.

5, Tror du ECB avslutar QE i år? Spelar det nån roll för svensk penningpolitik

Jag tror och hoppas det. Europa mår okej. Att gå in i sämre tider med nollränta. Det tror jag man kan ta. Man kan alltid peka på låg lönebidning och kärninflation. Men att göra det utan slopat QE. Då uppfattas man som bara vara behind the curve. Men  till och med att slopa QE måste vara skitjobbigt, med så pass stark Euro och vikande PMI.

Personligen tror jag att:

Slopar ECB QE i september eller december är det goda chanser att Ingves höjer i december. Givet att ledande indikatorer inte kapsejsat totalt och kronan ligger kvar över 10kr. Ligger QE kvar nästa år lär inte Ingves göra nåt. Att Ingves ligger kvar på -0,50% är idag till stor del en funktion av ECB. Sen kan han inte höja 200 prickar för det hade sabbat ekonomi, jobb, löner och inflation, pga av våra skulder… men lite hade han kunnat höja.

Svenska kronan ska vara attraktiv för omvärlden. Den ska ge redan konkurrenskraftiga varor en knuff till exporten. OCH Den ska ge import lite tuffare villkor. Men inte så här svag, för nettoeffekten blir inte positiv. Det vet jag att Ingves inte heller tycker. Titta på KIX, han är ok med 9-10kr.

Men vår handelsbalans är ett problem. Den är svagt negativ. För 10 år sedan var den stark. Konjunkturen och låga räntekostnader har gjort Svenska hushåll shoppingstarka. Importen har vuxit för snabbt. Omvärlden har haft för svag tillväxt, för att efterfråga svenska varor, billig eller dyr krona är sekundärt.

vår import är någon annans export. Bra för deras tillväxt, sämre för vår. Lägre tillväxt, lägre jobbskapande. Lägre jobbskapande lägre köpkraftsökning, givet  oförändrade löner. Rätt segt! Ser hellre att de konjunkturstinna svenskarna, men låga räntekostnader, hellre får känna av en svag krona, vilket allt annat lika ger en mer jobbstimulativ handelsbalans, än en stark krona som gör Palma restaurangerna lite billigare. Hellre låga räntekostnader och höga tillgångsvärden än en Bläckfisk sallad för 170kr istället för 140kr och motsatsen. Då sanningen är att 140kr för en Palma lunch inte gör livet roligare så räntekostnaderna vänt upp, portföljen gått i backen och det är allmänt trist konjunktur.

Svenska folket ska vara så jävla tacksamma att tillväxten i världen, ur ett historiskt perspektiv, är så låg, att globaliseringen, digitaliseringens och 6 faktorer till gör att det inte har skapats någon riktig överhettning, inflation och stigande räntor. Som det gjorde förr. Istället har vi haft en positiv konjunktur sen 2010, över 400,000 jobb har skapats sen low, vi betalar 1,000kr på en lånad miljon och våra portföljer, nästan oavsett vad de innehåller handlas nästan på ATH. Det är en present vi tar för givet, men som inga generationer innan oss har upplevt.

Men  vi gjorde ett misstag. När Riksbanken släppte ansvaret för Finansiell stabilitet till Finansinspektionen, och istället fick ett isolerat inflationamandat, eller ska jag säga ”mandat att skapa jobb och tillväxt, genom låga räntekostnader och en inte för stark krona, tills det luktar bränt/överhettning” så hade Finansinspektionen   Inget facit över vad negativa räntor skulle göra för vissa hushåll ut belåningssynpunkt. Inte Riksbanken heller om de haft kvar sitt mandat. Med facit i hand borde finansinspektionen tänkt så här ”bankerna finansieras genom bostadsobligationer som har en koppling till statspapper och styrränta. Deras finansiering styr utlåning. Om riksbanken sänker räntan så beviljas större lån. Nej, de som tar lån kan med råge betala räntekostnaderma. Men med em stigande ränte får det klart negativa konsekvenser. Där borde man infört skuldkvottak. Dvs låna upp till en viss nivå. Den nivån gör att du klarar räntekostnader i alla lägen. En garanti för att kunna bo kvar. Men just nu är räntorna löjligt låga, så dina räntekostnader är nästan inget. Mycket pengar över varje månad? Shoppa el amortera. Spelar ingen roll!

Men då tänker någon! Men oj, med mindre lån och pengar, då kan ingen köpa i den dyra bostadsmarknaden. Hallå!!! 90% av alla köpare är även säljare. 90% av alla säljare är även köpare. Prisbilden är inget annat än en reflektion av människort EK och beviljat lån på fickan. EK beror på priset, som beror på köparens EK + lån. Allt kokar ner till lånets storlek. Som beror på lånelöftet, som beror på kalkylräntan, som har en koppling till de långa räntorna… som i sin tur beror på styrränta, Sverige well being och omvärldens syn på oss.

Detta är synd! Inte för bostadsbyggarna som hade några härliga år fram tills i höstas. Men för de flesta av oss andra. Villorna och bostdsrättern i Sverige, som byggdes innan 2012. Vilket måste vara 95% var bebodda innan. Precis som idag. Men två saker är annorlunda. Värdet på bostäderna är högre, och hushållens lån är högre. En sak vet jag. Att hushållet som sett sin bostad gå från 1,5 till 3 mkr senaste 10 åren har inte 1,5mkr mer på banken. För 1,5mkr hade han kunnat åka jorden runt och bo på Four Season. Men det kan han inte. Om han säljer och flyttar till hyresrätt eller belånar kåken kan han… men det känns inte så kul kanske? Inte för en nybliven miljonär. Däremot vet jag att x hushåll tagit upp x mdr i lån. Det gör inget idag. Visst har du 4mkr i lån betalar du 4,000kr i månaden. Har du 3mkr betala är du 3,000kr. Tusen i månaden kan man ha kul för. Särskilt om får bo i samma bostad som idag. Men ingen bryr sig om det. Alla är så glada för sitt EK. Jag undrar? När ska du få nytta sv det. När du flyttar till hyresrätt? Nähä, okej, du och familjen vill bo kvar på samma ställe el med samma standard? Okej, när du dör så ärver dina barn en fet förmögenhet? Men vänta, tack vare höga priser på bostäder har de fått ta stora lån. Som de nu kan amortera med arvet. Men vad gör dett netto?små lån-små arv eller tvärtom?  Ta in ränterisken i ett högbelånat samhälle. Du fattar! Dessutom, små lån går att amortera bort, det är svårare med stora. Det kanske ger en tröst på äldredagar när pensionen eventuellt blir mindre än lönen du hade innan.

skuldkvotstak, mindre lån, lägre priser? Vem hade surat? No1, bankerna, tajta räntenettomarginaler ger dig bara en möjlighet att öka vinsterna substasiellt… öka stocken du förräntar, låna ut mer! Vilket man gladerligen gjort faktiskt. Firmor inom nybyggnation, byggbolag, byggvaruhandeln, mäklare, arkitekter osv har gynnats. And guess what, deras anställda klipper sig och handlar på ICA. Så visst har Finansinspektionens flathet, pga politiker, ändå bidragit till tillväxt och allas vår nettonytta.

Men jag är ändå rädd att det har skett på bekostnad av:

1, vissa hushåll inte klarar sin ekonomi  i ett väsentligt högre ränte läge

2, och snitthushållet har mer lån än tidigare, vilket gör att stiger räntorna så ger det större negativ effekt på svensk ekonomi än om lånet varit mindre

Helt i onödan!

Sen måste jag säga att vi står rätt långt från ett väsentligt högre ränteläge, såväl i Sverige som annorstädes. Löneglidningen är klen och då blir köpkraften klen och pekar väldigt lite att Philips ska blomma ut i full kraft. Nån gång? Ja troligtvis. Men ingen kan säga när… och det verkar ganska långt borta eftersom det verkar kärvas ohygglig mognad och tajthet i arbetsmarknaden

Men Storbritttanien? De får effekter  pga distresshet. Dvs hamnar man i en situation likt Brexit, och kronan försvagas ohyggligt och utlandet säljer obligationer så att priserna faller och räntorna stiger, samtidigt som man hamnar i en situation med valuta driveninflation. Då är det knepigt. Det handlar inte om överhettning. Det handlar snarare om förtroende. Något vi bör fundera på i den här rätt turbulenta och rätt integrerade världen.

———

Från Europa kom inflationsdata som visade att core CPI ligger på 1,0% YoY, samma som estimaten för två veckor sen och i linje med sist. Samtidigt finns det dem som tror att den kan börja röra sig uppåt. Jag skulle säga att okej, kanske någon tiondel, men knappast mer. Stark Euro, Svag lönebildning. Hoppas inte på för mycket!

Från USA kom Retail sales in snäppet bättre än väntat. Samtidigt kom Empire Mfg PMI in på 15,8 mot väntat 18,4 och fg 22,5. Sämre. Philly FED kom in på 23,2 mot väntat 20,1 mot fg 22,3. Bättre, men tydligen var många ledande komponenter i den, typ New Orders, rejält svag.

I nästa vecka får vi flash PMIs och IFO. Svensk statistik, räntemöten och gud vet allt!

Njut av solen tills dess!

ps. När ni sitter i solen och njuter så föreslår jag att ni går in och gör valkompassen. Riktigt kul. Inte minst för att man oftast tror man är nåt, sen visar den nåt annat!

https://www.svd.se/mer/om/valkompassen/

ds.

Hox Valuegard kom in precis och brf priserna i sthlm var oförändrade jämfört med månaden innan. Det är en stabilisering vi ser. Normalt sett är q1 den säsongsmässigt starkaste tiden på året. Men tack vare turbulensen i marknaden så biter det inte på samma sätt denna gång.

Ser man till den 5-åriga bostadsobligationen så har den fallit tillbaka. Eftersom den sätter priserna på femåriga bundna bolån, och som ofta ingår som en komponent i beräkning av kalkylräntan, och som är helt avgörande för lånelöftena. Så är det min slutsats att lånelöftena är fortsatt generösa. För dem som blir beviljade ett lånelöfte vill säga. Det betyder egentligen att trots all turbulens kring nybyggnation, amorteringskrav, ”köparnas marknad” osv…. så har köparna fickorna fulla med pengar. Det är den enskilt viktigaste anledningen till att marknaden håller sig. Vad många inte fattar är att det hade varit väsentligt värre om det var tvärtom, dvs tajt utbud, noll nybyggnation, inga amort-krav what so ever…. men där räntorna på bostadsobligationerna stiger brant. Då hade köparna haft väsentligt mindre i fickan, och priserna hade snällt fått rätta sig efter det. Oavsett hur ”fundamentalt stark marknaden” hade varit.

Det finns också dem som säger att utlandet misstänker att det inte står rätt till i vår bostadsmarknad, och kronans svaghet delvis kan förklaras av detta. Det är helt felaktigt. Om utlänningarna hade misstrott svensk fastighetsmarknad hade de storsålt sina bostadsobligationer, vars räntor hade ökat kraftigt, och vi hade blivit jävligt medvetna om detta då våra boräntor hade rört sig i synkront. Nu är det inte så!

Vad händer med priserna framöver. Ja priserna diskonterar en bostadsobligation på 1% när den stor i 0,3%. Vem har fel?  Priserna eller obligationen? Svårt att säga. Tids nog kommer de att konvertera. 1% bostadsobligation lirar egentligen med en styrränta på -0,5% (+100bp 5yrs statsobligation + 50bp spread för bostadsoblisen) så egentligen är bostadsmarknaden rationell. Så det borde snarare vara den som stiger mot 1% än att bostadspriserna stiger med 5-10%. Nedsidan på bostadspriserna borde i alla fall givet vad vi vet idag vara klart begränsad.

Det blir en lugn makrovecka. Detaljhandel och Philly FED från USA. Inflation från Europa. På kort sikt tror jag kronan kan ha försvagats klart och borde rekylera lite. Stark krona – svag börs. Åtminstone relativt sett. Givet var Stoxx och Dags befinner sig, och jag ser ingen omedelbar anledning till att de ska bryta upp, utan kanske snarare falla tillbaka, så borde analysen vara att oddsen för OMX snarare ligger på nedsidan…. men det är ingen prognos om man säger så! Oljan fascinerar, så länge som Brent inte går under 70,5usd så kan vi nog nå ännu högre toppar. För en gång skull verkar oljeaktierna hänga på….

Det har kommit en del inflations data på sistone.

Från  USA kom core PPI in på 2,7% mot väntat 2,6 och fg 2,5. En ganska hög siffra, vilket såklart handlar om svag dollar och indirekta effekter från energi. Jag förstår om Amerikanska företagare säger att de vill höja priserna. Vilket de gör. Frågan är om de kan, och hur mycket?

Euron stärktes efter uttalanden från ECB att de planerar att avsluta QE som för närvarande löper med 30mdr EUR i månaden fram till siste september. Vissa är förvånade över detta då 1, euron är stark 2, ledande data har vänt ner och 3, kärninflationen känns cementerad kring 1% vilket dessutom lirar med lönerna. Jag tror att ECB tänker ungefär som FED gjorde förr, dvs att ta bort QE är inte en åtstramande åtgärd, utan en mindre expansiv åtgärd, vilket inte är helt orimligt då Europa mår hyfsat bra. Dock är man mil från överhettning och en åtstramande politik. Tror man dessutom att man ska höja räntorna längre fram, så bör man ta bort QE dessförinnan. Sen är det frågan, slopar man det helt i september, eller skalar man ner det till 15mdr i några månader först, och i så fall hur länge? En del verkar tro på 15mdr sep-dec.

Som sagt, stark euro har gjort att datan inte riktigt levt upp till förväntningarna i år. Det är old news. Det som är intressant är om förvätningarna har börjat komma ikapp… se chart nedan.

Om marknaden i absoluta termer börjar trenda uppåt, samtidigt som surpriseindex i europa vänder upp…. ja då är det är Europa exponeringen man kanske ska ha?

Från USA kom core CPI in på 2,1% mot väntat 2,1 och fg 1,8. Det är en stark siffra, men den handlar mycket om baseffekter. Dvs telefonitjänster höll tillbaka priserna förra året vilket gör att den här blir strukturellt hög. Svag dollar gör säkert sitt också.

Vi vet att Core CPI om 2,1% lirar med Core PCE kring 1,6-1,7.

Vi vet också att lönerna som taktar just nu kring 2,7% lirar med core PCE om 1,7%.

Så för att summera, vi vet att core PCE är på väg upp mot 1,7%. FED tror på 1,9% mot slutet av året. Det är fullt möjligt. Det beror lite på hur lönerna utvecklas och inverkan från den svaga dollarn. Ser man till dollarn är det fullt möjligt. Beror lite på konjunktur och pricingpower hos företagen (som jag var inne på under PPI). Men stannar lönetakten där den är idag, så kommer inflationen att toppa ur där och vända ner igen. Handelskriget vågar jag mig inte på någon prognos vilken inverkan det har. Än så länge är förmodligen best guess att det är försumbart. Mest mediabrus, men det kan såklart utvecklas till något realekonomisk. Det är bara det att de stora ”mediala” grejorna sällan gör det.

Givet detta, och FEDs önskan om att balansera penningpolitiken så är alltså två höjningar till i år upp till 2% inte orimligt. Där EN höjning i sommar känns kassaskåpssäker, och två lite mer svävande. Att de skulle göra ytterligare en till 2,25 och sen fortsätta under 2019 med en handfull höjningar till. Ja det kräver en strukturell löneinflation på över 3%. Där är vi inte ännu. Men det kanske kommer? Vissa tror det. Men många har haft fel länge. Seeing is believing.

Från Sverige kom det inflationsdata precis. Kärninflationen, CPIF ex energi, kom in på 1,5% mot Riksbankens förväntningar om 1,8% och marknadens 1,6% och fg 1,5%. En besvikelse enligt många! Men hallå, hur svårt kan det vara. Lönerna taktar 2,5%. Slå av en procent och du hamnar på 1,5%. Avvikelser från den handlar om kronan, konjunktur och pricingpower. Ser man till kronans inverkan YoY% så borde den varit som MEST inflatorisk nu under Q1. Det har helt uteblivit. Normalt sett borde en 10%+ svagare krona få inflatoriska effekter, men de har uteblivit. Redan framåt sommaren så är kronförsvagningen mot USD och EUR YoY% försumbar om den håller sig kring dagens nivåer. Det får mig att tänka på den andra motverkande faktorn. Inbromsningen i BNP, pga av neddragningarna inom nybyggnation och dess spridningseffekter. En inbromsningen i ekonomin kan göra det svårare för företagen att höja priserna. Sen kan man fundera på hur stor den här inbromsningen är? En halv procent eller en och en halv? Hursomhelst får den svaga inflations datan effekten att Riksbanken eventuellt kommer att förändra sin räntebana. Dvs skjuter fram räntehöjningarna. De är ju inte direkt tvingade att höja med tanke på den här datan. Sverige knallar på…. men att tala om överhettning och inflationstryck. Det är rubbish. Det ska vi vara glada för då det ger Riksbanken möjlighet att hålla nere hushållens räntekostnader, vilket gör att vi kan konsumera våra inkomster på annat håll. Något som bidrar till tillväxt, och jobbskapande, och skatteintäkter. För jobb behövs. En dag blir säkert arbetsmarknaden tillräckligt tajt och lönerna börjar klättra. Då kommer även inflation och räntor att lyfta, och då måste Riksbanken agera. Låt oss då hoppas att FÖR många inte är FÖR belånade för då kommer recessionen att bli djup och lång.

En duvig Riksbank håller tillbaka räntorna på bostadsobligationerna. Låga bostadsobligationsräntor = billig bostadsfinansiering för bankerna = generösa lånelöften = bra förutsättningar för bostadspriserna. I nästa vecka kommer HOX datan, håll ut!

Inflationsdatan gör också att kronan försvagas. Svag krona = Stark Börs… allt annat lika! Detta enligt resonemanget att Låg inflation = låga räntor = gör att aktier allt annat lika måste stiga för att ERP (Equity risk premium, dvs inversen av PE minus räntan) ska ligga kvar på samma nivå.

Ur ett Riksbanks perspektiv så gör den här siffran vare sig från eller till. Dvs Sverige mår tillräckligt bra för att klara sig utan expansiv politik, men är samtidigt långt ifrån överhettning vilket hade fordrat åtstramande politik. En balanserad är att föredra. Definitionen av detta är neutral realränta, dvs ca 1,5% styrränta. 200 punkter högre än idag. Men höjer dem så mycket utan att Europa gör det så hamnar vi i recession pga kraftig kronförstärkning i kombination med ökade räntekostnader för hushållen om minst 80mdr, eller ca 5% av disponibel inkomsterna. Så det är en no go. Men att höja upp till ECB nivå om 0% styrränta. Det borde dem testa, SÄRSKILT nu när kronan är klart svagare än vad de räknat med. Skulle den stärkas mot 9-9,50 mot euron… so what. Den nivån har de varit nöjda med tidigare. Jag skulle inte sagt nåt om kronan redan handlades på 9kr mot euron. Men det är inte heller hela världen om de låter bli. Inför skuldkvotstak, trafikljussystem och slopa rådande regleringar. Det är tusen gånger viktigare!!!

Di skriver också om inflation.

https://www.di.se/analys/johanna-jeansson-da-kan-inflationen-ge-borsen-ny-skramselhicka/

Men jag fattar liksom inte riktigt vad som är hennes stora grej. Som jag ser det lyfter hon fram tre saker:

1, arbetskraftdeltagandet i Usa har varit lågt, dvs andel som jobbar av alla i åldern 25-54, men att den nu börjar komma upp. Det stämmer. Men som jag också slagit fast så når den inte tajthet med historien som guide förrän  tidigast i slutet av nästa år.

Dessutom kan vi inte vara säkra på att den fungerar. I sverige, tyskland och japan har arbetskraftdeltagandet varit rekordhögt länge utan att det driver löner. Historien har där varit en dålig guide

2, Företagen säger att det är svårt att hitta personal. Det stämmer, men det har de sagt i 3 år. Inte bara i Usa. Det har hittills inte drivit några löner.

3, Expansiv finanspolitik, dvs budgetunderskott. Dvs staten spenderar mer än den tar in, genom att ta upp lån. Den här faktorn är inte konstigare än ett hushåll som lån för att bygga ett nytt hus eller ett företag som tar lån för att bygga en fabrik. Det enda detta handlar om är att lån vars pengar spenderas driver tillväxt. Tillväxt skapar jobb, tids nog blir arbetsmarknaden tajt och då kommer lönerna, sen inflation och räntor. Belåning är att alltså en variant av framtida tillväxt som vi väljer att utnyttja idag. Så finanspolitik har inget eget inflatoriskt egenvärde. Bara att de adderar tillväxt. (Notera att detta inte gäller ett hushåll som köper ett gammalt hus eller ett företag som köper en gammal fastighet. Det driver inte tillväxt. Det gjorde det när huset byggdes).

Jag tror att den här datan blåser över rätt snabbt, och OMX rättar sig i ledet var DAX och STOXX tar vägen…..