Kortsikt's Blog

Jag har i många år hävdat att lönerna är den enda kvarvarande strukturella faktorn som långsiktigt påverkar kärninflationen. Eftersom många ekonomier har haft tillväxt länge och centralbanker gjort sitt yttersta att skapa förutsättningar för inflation, utan att inflation egentligen har tagit fart så verkar det finnas fog för detta resonemang. Förklaringen tycks ligga i lönebildningen. Under de senaste åren verkar kärninflationen kretsa kring lönetakten minus 1 procent.

Såg nedan graf som visar på sambandet. Det finns ett annat samband, nämligen Philips, som visar inflation och arbetslöshet. Den har brutit samman. Men handen på hjärtat, varför funkar den inte? Jo för att Philips egentligen handlar om löner och arbetslöshet. Låg arbetslöshet ledde tidigare till stigande löner. Precis vad nedan chart visar. Dem har inte brutit ihop. Det som egentligen brutit ihop är arbetslöshet och löner. Men vi sla inte prata om det idag. Ni vet var jag står!

Den visar även en annan sak. När lönerna växer med upp till 6% i årstakt, så tenderar inflationen att växa långsammare. Lönerna stiger alltså realt. Vi får alltså mer för våra pengar från ett år till ett annat, trots att lönerna växer sakta. Vid 6% löneinflation är det ett-till-ett. Men vid lönetakter över 6% har inflationen historiskt vuxit snabbare än lönerna, och således har vi haft negativa löner real sett.

Point being. Är det så negativt med låga löner egentligen?

1, låga löner ger positiva reallöneökningar. Det är positivt.

2, låga löner ger låg inflation, som ger låga räntor, som ger höga tillgångsvärden, allt annat lika. Givet att man tror att en tillgångs värde bygger på framtida kassaflöden diskonterade med en typ av ränta.

3, låga löner ger låg inflation, ger låga räntor, ger låga räntekostnader, ger mer över i plånboken till annat. Trots att svenska hushåll ha ca 4,300mdr i skulder (ink Brf skulder) så utgör räntekostnader endast 4-5% av inkomsterna. Det är rekordlågt. Rekordhög skuld, fast rekordlåga räntekostnader. (missförstå mig inte, jag är inte positiv till för hög skuldsättning, men det är en annan diskussion. Dvs vi skulle kunna begränsa skuldsättning utan att behöva påverka räntekostnaderna). Givet de låga räntekostnaderna har vi mer över till annat. Det är trevligt. Dessutom skapar det tillväxt och jobb.

Många efterfrågar högre räntor, och hoppas på högre inflation, och ser därför högre lönebildning som något eftersträvansvärt. Ni ska nog fundera en gång extra på vad det är ni hoppas på.

Sen finns det ännu en intressant diskussion, och det är varför lönerna är låga. Där har 8-9 olika skäl som jag nämnt flera gånger.

Det faktum att tillväxten, både nominellt och realt, har varit låg senaste 10 åren, ur ett historiskt perspektiv, tror jag också är en viktig faktor till den låga lönebildningen. Låg tillväxt i sin tur har kopplingar produktivitet och belåning, som i sin tur varit låg. Med belåning menar jag inte när en privatperson köper en dyr villa som byggdes 50 år sedan. Det påverkar INTE BNP. Det påverkade BNP det året villan byggdes. Nej jag menar den typen av belåning som driver tillväxt, och det är främst när stater kör budgetunderskott (vilket blir svårare med så många högbelånade stater), när hushåll primärt bygger nya bostäder (som man gjorde på 60/70-talet) och när företag bygger ut kapacitet i form av nya fabriker etc (vilket man främst gjort i utvecklingsländer) och inte som idag med Uber, Spotify eller Amazon, som egentligen bara tar marknadsandelar från något gammalt. Dvs ”disruptive” Tech. Inte för att det är dåligt, vi konsumenter får mer och bättre produkter och tjänster än tidigare, men eftersom vissa företag går under samtidigt som andra föds och går bra, så blir inverkan på tillväxt och produktivitet annorlunda än under perioden 1957-2007.

I veckan fokuserar jag på Preliminära PMIs samt IFO.

Känns som det kan bli en ganska lugn vecka, där den positiva undertonen än så länge bestämmer riktningen.

Sedan länge har tumregeln, ”när börsen gått bra en tid, och data etc ser bra ut och det finns en grundoptimism i marknaden – SÄLJ”, fungerat bra. Tvärtom också såklart.

Hur ser det ut nu. Ja börsen har ju rallat nästan 10% sedan början av april och många börser börjar återigen blir överköpta. Det är ju starkt. Men zoomar man ut så har den gått sidledes i drygt ett år. Tittar man på datan så toppade den ur för några månader sen, och surpriseindex var fram till nyligen fallande och under sina medelvärden. Not that good! Det har under hela året funnits en latent inflation- och ränteoro. Nu tar marknaden ränteuppgången med ro, man känner sig rätt bekväm med att FED höjer 2 ggr i år till 2% samtidigt som ECB på sin höjd lyfter bort QE. Det finns alltså rätt goda grunder för att vara positiv tycker jag.

Sen är det klart, vi sjunger på sista versen (vågen). Lönerna kan komma som en kanon när som helst och rita om kartan. Yieldkurvan ligger i nedre intervallet, inte övre. ERP, dvs Equity risk premium (Inversen av PE minus långräntan) likaså. Så det gäller att vara lyhörd och rätt snabbfotad. Som alltid i slutet på en börscykel. Klarar man inte stoppa ur sig med en liten loss…. då har man nog inte psyket att vara med i marknaden. Men har man psyket att missa en kraftig uppgång? Ja den frågan ska man också ställa sig!

Det snackas väldigt mycket om räntor och inflation, och på senare tid, valutans inverkan. Riksbanken har länge eldat på den här diskussionen. Danske lyfter fram ett ypperligt chart som visar på det samband jag lyft fram många gånger. Valutan är ingen uthållig och strukturell faktor för inflation. Den är en mean reverting faktor som är rätt ointressant på lång sikt. Visst för Turkiet är det andra bullar, där har den en strukturell inverkan. Men vi är inte Turkiet. Den enda uthålliga inflationsfaktorn i mina ögon är lönerna, och relativt valutan, så tar den diskussionen på tok för lite plats! Lönerna är också svårare att manipulera. De är mer än konsekvens av de konjunkturella krafterna, och det är ytterst det infkation och räntor bör handla om.

NY Empire FED kom häromdagen, och den var riktigt bra. Igår kom Philly Fed in på 34,4 mot väntat 21,0 och fg 23,2. New order lyfte till 40,6 från fg 18,4. Otroligt starkt. Ska bli intressant att se vad ISM kommer in på om några veckor. Surpriseindex har kanske gjort sitt på nedsidan i USA. Trots att surpriseindex i Europa föll mer under Q1, så är det tveksamt om surpriseindex relativt sett kommer ta sig till Europas fördel? Det borgar för en stark dollar… och stigande räntor relativt sett. Men behöver man vara så orolig? Njae, USA brukar dra med sig Europa med några månaders fördröjning. Så det blir nog bra!

Vad beträffar oljan så har brenten nu nått det target jag tidigare talat om. Var det toppen, ska vi ner nu? Nej faktum är att jag är fortsatt positiv. Oljelagerna krymper, både i storlek och sett till antal dagars snittefterfrågan. Mellanöstern premien finns där, men jag tror den är mindre än man tror. Jag tror dessutom inte att Mellanöstern stöket kommer gå över på en månad. På sin höjd tröttnar media på att följa det. Ovanpå det har vi surpriseindex som verkar vända upp…. och även om supply ökar från usa mfl så är efterfrågan god. Dessutom har man slutat att bränna capex och satsar på fria kassaflöden. Inte minst mot bakgrund av vad ny energiteknik kommer föra med sig för disruptiva effekter i framtiden. Jag tror det kan finnas mer kräm i oljan och siktar nu rent tekniskt på 87-89ish området på Brenten. Stopp sätter jag till stängning under 75. Ska marknaden generellt upp 5-10% till kan väl energi relaterat gå det dubbla eller?

Trevlig helg!

Hox/Valuegard kom med prisdata som visade att lägenhetspriserna i Stockholm steg med 1,7% i april. Jämfört med förra året är de ner 8,5%.

Som ni ser ligger bostadsoblisen kvar relativt oförändrad, vilket alltså innebär att bolånelöftena allt annat lika inte har förändrats för de allra flesta (bortsett från de som berörs av amorteringskravet).

Största risken för bostadspriserna är såklart att Ingves börjar höja räntorna på ett sätt som pushar upp bostadsoblisen, och gör bolånelöftena mindre. Där är vi inte ännu!

Det går också att argumentera för att en 5 årig bostadsobligation bör ligga ca 50 punkter högre än en 5-årig statsobligation. En 5 årig statsobligation bör ligga ca 100 punkter över styrräntan. I en ”normal” värld vill säga. Så med en styrränta på -0,5%, så bör alltså bostadsoblisen ligga på +1,0% vilket ironiskt nog är vad dagens bostadspriser diskonterar på ett ungefär. Se chart ovan. Vad jag egentigen vill ha sagt är att skulle dagen komma där Ingves börjar höja räntan och räntemarknaden normaliseras i termer av spreadar och dylikt så är risken stor att det kommer göra rejält ont på fastighetsmarknaden. Alltså höstens turbulens var ett mindre skrubbsår i jämförelse.

Bostadsobligtionens stabilitet visar också att utlänningarna hela tiden har känt sig bekväma med svenska bostadsmarknaden. Annars hade vräkt ut obligationer vilket hade fått priserna att falla/räntan att stiga.

Nedan skrev jag i början november förra året efter en mycket svår oktober i stockholms brf marknad.

Beviset II

Från Europa kom det precis kärninflation för april. Den kom in på 0,7% mot väntat 0,7 och fg 0,7. Draghi lär inte känna sig pressad att höja någon ränta. Men vill de fasa bort de sista 15 QE miljarderna i september, så bör de börja signalera för detta relativt snart.

New York Empire FED PMI kom igår in på 20,1 mot väntat 15 och fg 15,8. Starkt. Vilket fick många att tänka att den generella PMI dippen i USA börjar ta slut. Retail sales, som förvisso är laggande, kom in rätt inline.

Amerikanska 10-åringen steg till 3,10%. Högsta på 7 år. Några takes…

1, Ni som följer yieldkurvan kanske noterade att 10-åringen steg mer än 5-åringen, som steg mer än 2-åringen. Det brukar vara positivt.

2, Givet att FED höjer till 1,75% i sommar så borde 10-åringen stå i 3,25%. Höjer de ytterligare en gång i höst så bör den gå till 3,50%. 5-åringen står i 2,90% och prisar in 2,90-1%=1,9% styrränta. 2-åringen står i 2,57 och prisar in 2,57-0,5=2,07%.

Om du frågar mig så prisar 2/5-åringarna in 2 höjningar till i år. Vilket också kan vara vägs ände, lite beroende på vad som händer med inflationen (läs lönerna). Dvs de kan ha gått klart. 10-åringen däremot har en bit till att gå.

3, En 10-åring som stiger, är det negativt för aktier? Ja allt annat lika är det så. Men sällan är det allt annat lika. Aktiekurserna är en funktion av de framtida vinsterna i täljaren, diskonterade med en riskpremie i nämnaren. Långa räntan, typ 10-åringen, ingår i riskpremien. Så stiger vinsterna snabbare än lång räntan diskonterar ner dem… så stiger aktier. Vinsterna korrelerar med Försäljningsökning, som korrelerar med nominell tillväxt. Så enkelt utryckt kan man säga att stiger real räntan är det negativt för aktier. Dvs stiger räntan, men inte inflationen, så innebär det att vinsterna inte kommer att stiga utan bara räntan.

Nu blev detta lite teoretiskt, men rapportperioden har varit rätt bra, makroindikatorerna kanske vänder upp och drar med sig Surprise. Inflationen kommer att stiga upp mot minst 1,7%. Därför tror jag inte det är hela världen om 10-åringen klättrar vidare. Det hade varit värre om:

a, rapportperioden varit usel

b, om PMIs varit på väg mot 50

c, om lönerna börjat dra över 3% i årstakt.

d, om yieldkurvan fortsatte att gå mot noll (10-2yrs). Nu är det tvärtom!

På sikt kan en alltför stark dollar strula till det… men vi är inte där ännu. Trots att den svaga inflationsdatan från Europa, i kombination med stigande räntor i USA, inte gör dollarn svagare direkt….

Njut av vädret!

Sanningens stund är kommen…. Så länge som OMX inte stänger under 1585ish/eller som värst 1560 så är oddsen goda att rekylen är över, och att bättre tider väntar de närmaste 6 månaderna. Jag tror man kan köpa här med Stopploss. Fundamentala drivkrafter under den här tiden kan ex vara att surpriseindex vänder upp, och att FEDs hökiga retorik kan tonas ner om man inte ser inflation- och lönehotet som lika allvarligt som tidigare, vilket i sin tur innebär att räntorna inte kommer att stiga så mycket mer. Jag spekulerar såklart, men ni förstår vad jag menar.

Oljan fortsätter upp mot bakgrund av stöket i mellanöstern. Brent 79/80 samt Crude 74-76 känns som ett rimligt target. Dollarn ska nog stärkas en bit till, men sen är det frågan vad som händer med surpriseindex US vs. Europa, samt FEDs indikationer om framtiden. Tonar de ner sin hökighet, samt att Europas surpriseindex (som ligger på en lägre nivå än usa) vänder upp snabbare, ja då är det tveksamt om dollarn kan fortsätta på sin nya inslagna förstärkningstrend. Som sagt tidigare, 1,16ish Eur/Usd känns rimligt. Därefter är jag osäker givet det vi vet idag.

Nedan chart är det många som tittar på. Ink Riksbanken. Den säger att RU-indikatorn, som mäter resursutnyttjandet är på en nivå som flaggar för högre inflation, typ 3,0-3,5% inom de närmaste 12 månaderna.

Vad chartet missar är om man hade lagt till den svenska löneutvecklingen YoY%. Då hade man snabbt kunna konstatera att lönerna historiskt gått hand i hand med RU-indikatorn. Men INTE senaste 3 åren. Då kan man fråga sig följande:

1, kan vi få strukturellt högre inflation utan högre löner?

Mitt svar är NEJ

2, Varför har RU-indikatorn och lönerna glidit isär?

3, Kommer de gå ihop framöver? Varför?

4, Om de går ihop på ett sätt där RU indikatorn faller ner mot lönetakten, vad innebär det för Riksbanken, P-politiken och räntorna?

Den här diskussionen borde alla ägna sig åt kan jag tycka. Men det kanske är lite för knepigt för vissa?

Lite på samma tema såg jag nedan charts. FED verkar oroad över inflation, samtidigt som inflationstrycket är klart lägre än ex 2006, när man inte var så oroad. Om inte lönerna lyfter, om inte inflationen stiger till mer än 1,7-1,9% för att sen pendla i takt med lönerna i detta område… .vad är oddsen att FED faktiskt tonar ner sin inflationsoro från höga nivåer… och hur kommer marknaden, räntor och dollar reagera på detta. Ganska spännande tycker jag!!!!

I veckan har vi Svensk bostadsdata HOX. Vi har även Inflation från Europa, Philly och Empire FED samt Retail Sales från USA.

Omx har brutit upp på ett sätt som indikerar styrka bland köparna. Rent tekniskt alltså. Normalt sett är en lång köpsignal ofta en kort säljsignal. Gamla motstånd ska testas och bli stöd. Där ska man nog våga köpa tror jag.

Igår kom det inflationsdata från Sverige. Kärninflationen kom in på 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,5. Jag förstår om Ingves inte är nöjd. Var är överhettningstendenserna?

Vad tror vi framöver? Jo den kommer stiga. Varför?

1, kronans svaghet kommer allt annat lika föra med sig högre inflation. Även om påverkan hittills varit försumbar. Det finns en risk att importerade företag inte känner att de kan höja priserna utan tar kronförsvagningen genom att sänka sin vinst/marginal. Det är i så fall negativt då det gör dem mer benägna att göra sig av med folk än att anställa dem. Dvs raka motsatsen mot vad Riksbanken vill.

2, i kärninflation ingår inte rena energipriser, men de får ändå indirekt inverkan på core genom att varor tenderar att bli dyrare om tillverkningskostnader stiger, och energipriser utgör en del av dessa. Tänk plast, tänk transporter m.m. Över tid är därför cpi med och utan energi starkt korrelerade.

Det är också därför Riksbanken kan säga att de inte bytt målvariabel från KPIF till core dito. Dessutom är Energipriser är likt valutor oftast övergående då de gärna mean revertar och går ur YoY som ren baseffekt.

3, tjänsteinflationen håller nere kärninflationen. Men senaste två månaderna faller den mindre än väntat. Den här är känslig för konsumtionstillväxt, jobbskapande och löner. Förra året låg lönerna på 2,4%YoY. I år verkar de ligga kring 2,6-2,7%. Det är bra för tjänsteinflationen på sikt. Samtidigt har svensk tillväxt bromsat in, vilket brukar vara negativt för tjänstepriserna.

Sammantaget pekar detta på att kärninflationen ska kunna leta sig upp mot 1,8-1,9%. Gör den det samtidigt som kronan fortsätter att handlas över 10kr mot Euron så tror jag Riksbanken vågar sig på en höjning.

Riksbanken har nämligen flaggat för att senaste tiden kronförsvagning inte är deras avsikt. Det bekräftar två saker jag varit inne på

1, Ingves vill ha kronan mellan 9-10kr. Inte under 9kr. Men blir inte gladare över 10kr heller

2, De vill ha en strukturellt attraktiv värdering av kronan i syfte att ge goda förutsättningar åt handelsbalansen. Men inte försvaga kronan så långt det bara går av det enkla skälet att nettoeffekten blir negativ. En utlandskund som vill köpa 20 lastbilar kommer inte köpa 40st. Först och främst ska han vilja ha våra lastbilar för de är bäst. Det kan inte Ingves påverka. Sen ska ha välja våra framför Tyska dito. Där vill Ingves vara med på  marginalen. Ur det perspektivet är det bättre med 9,50 än 8,50. Men det blir inte bättre med 11,50. Det senare gör bara vår import onödigt dyr och gröper ur köpkraft. Det är en balansgång att hitta rätt nivå.

Riksbanken var tydlig med detta i protokollet. Det är skillnad på inflation och inflation. Svag krona (den direkta effekten i form av högre import priser), stigande energipriser, högre räntor är alla variabler som trycker upp inflationen, men som gör att vi får det sämre. De jagar inflationen som är ett uttryck att vi får det bättre. Det är stor skillnad.

Nedan chart är intressant. Den visar på kopplingen mellan kronans utveckling och hur inflationen utvecklas RELATIVT förväntningarna. Dvs om inflationen kommer in svagare än väntat så leder det till svag krona, och tvärtom. Förklaringen är att marknaden väntar sig en mindre hökig centralbank när inflationen inte når upp till förväntningarna, där en mindre hökig, eller duvig centralbank leder till svag krona.

Vad säger senaste kronförsvagningen, jo att inflationen ska komma in 0,4 sämre än väntat framöver vilket alltså ska få Riksbanken att bli tokduvig. Eftersom man väntar sig en uppgång till core c1,8 så skulle det istället innebära att inflationen ligger kvar på dagens nivåer.

Det verkar inte rimligt med tanke på kronan, lönerna och att tjänteinflationen inte är ankare längre. Okej, om vi får kraftig inbromsning i ekonomin så kanske det stämmer. Nej min slutsats är faktiskt att kronan slog över denna gång och att vi sett botten mot euron.

Glöm inte att en 10% kronförsvagning historiskt har inneburit en inflationsuppgång på c1%… sett över 12 månader…

Man blir lite tokig faktiskt. Kommer inflationen in lägre än väntat så försvagas kronan då man förväntar sig en duvig centralbank. Men den svaga kronan leder till stigande inflation, som om den kommer in högre än väntat leder till en hökig centralbank… och såklart en stark krona.

Frågar du mig så bör inte riksbanken dansa så mycker efter den mean revertande kronan, utan fokusera mer på lönerna som mer är en funktion av konjunktur och resursutnyttjande. Dvs det som inflationen egentligen är avsett att mäta!

Amerikansk kärn PPI kom in på 2,3% YoY mot väntat 2,4 och fg 2,7. Det är uppenbart att dollarförsvagningen börjar gå ur priserna.

Samtidigt noterar oljan nya höjder

Det kan sätta press på inflationen framöver, även core. Å andra sidan är dollarn stark, löneökningarna små och tillväxten har toppat ur i Usa.

US core CPI kom precis in på 2,1 mot väntat 2,2 och fg 2,1. Lirar med core PCE om 1,6% och löner 2,6%. Så det hänger ihop. Vi verkar vara på väg mot  core pce på c1,8%. Precis som Fed tror. Räntehöjning i sommar kassaskåpssäker. Sen i höst får vi se vad QT, vikande PMI och stark dollar för med sig…. och lönerna såklart. De är den enskilt viktigaste komponenten enligt mig!

Ja det är ett uttryck som historiskt har kostat många en massa pengar. Det står helt klart.

Men låt oss konstatera. Både Stoxx600 och DAX stämde av Fib38 i Jan-16 uppgången i korrektionen tidigare i vintras. Nu nyligen har de retracerat sina Fib50% av samma rekyl. För någon som tror på stigande trend och klassiskt tekniskt skolad så är ju detta lockande. SPX har inte gjort lika vackra avstämningar men de får duga. Stänger OMX över 1,605ish så är det samma typ av signal.

En signal som säger att 1, Toppen i januari (för världsindex MSCI World NTR Index) inte är toppen i den här börscykeln 2, att bottnarna tidigare i vintras inte kommer att tas ut på lång tid och 3, vi troligtvis står inför en sista och femte våg.

Jag lånade nedan chart av Johnny på Carnegie…

Den visar att vi fick en väldigt allvarlig säljsignal i vintras. En säljsignal som de senaste 20 åren varit dum att gå emot. Men kanske den här gången är det annorlunda. Han hintar att bryter vi upp nu, så dödar det i princip denna signal. Titta på 2006, då var det nära. Men någon säljsignal blev det tydligen inte. Därefter blev det rally fram till sommaren 2007. Då toppade det ur, 18 månader innan recessionen var ett faktum. Det är alltså inte orimligt med en topp i januari i år, om vi sen får recession i januari 2020. Det är tvärtom väldigt rimligt. Dvs Börsen toppar ur innan konjunkturen. Konjunkturen toppar ur innan recessionen. Fungerar likadant på andra hållet. Börsen bottnar i god tid innan konjunkturen bottnar, och konjunkturen bottnar naturligtvis innan det blir bättre tider. Detta är själva grundskälet till varför det är så svårt att sälja på toppen och köpa på botten.

Men det verkar som om vi står och väger nu. Femte våg…. eller ny baisse och toppen är nådd?

Det beror på….

Det beror på om ”It’s different this time” eller ej?

På senare tid har det diskuterats två saker:

1, Kan vi hamna i en djup recession trots att vi har så låga räntor?

2,  Varför stiger inte lönerna trots att det är goda tider?

Låt mig klargöra. Vi har aldrig förut hamnat i en bred global recession utan att konjunkturen dessförinnan varit så stark att den har drivit upp löner, inflation och räntor. Så om vi får en djup recession, samtidigt som räntorna är historiskt låga. Då är det nåt nytt.

Lönebildningen har aldrig varit så låg efter så många år av tillväxt, med så pass låg arbetslöshet och så högt resursutnyttjande. Detta är också nytt!!!

Men låt mig redogöra för hur det hängt ihop historiskt.

1, Låga räntor och god konjunktur leder till tillväxt och  jobbskapande

2, Detta leder i sin tur till en tajt arbetsmarknad

3, En tajt arbetsmarknad leder till stigande löner

4, Fler i sysselsättning X stigande löner = ökad köpkraft

5, Pengar som konsumeras leder till stigande priser

6, Stigande priser leder till ännu mer tillväxt, jobb och välstånd

7, Men sen kommer det överhettningstendenser, och då börjar centralbanken höja räntan

8, Räntekostnaderna stiger för alla belånade och viljan att ta lån avtar. Viss mättnad har också infunnit sig efter många goda år. Tillgångspriser stiger inte lika mycket när räntorna nu börjat stiga.

9, Lönerna fortsätter att klättra i spåren av en tajt arbetsmarknad, men tillväxten planar ut och ner.

10, Konjunkturen viker av… vi går in i lågkonjunktur. Consumer och Business confidence vänder ner. Räntorna är höga, vinsterna viker av. Börsen kraschar.

11, Centralbankerna sänker räntorna kraftigt, vilket får effekt på räntekostnaderna. Men konjunkturen tar inte fart för att sparandet ökar. Det gör det för att hushållen är deprimerade. Därför lånar ingen heller. Trots att räntorna är låga. Bankernas vilja att låna ut är också låg.

12, Konjunkturen vänder upp med en fördröjning, dels för att räntorna är låga, men dels för att det råder en omvänd mättnad, dvs ett uppbyggt behov av att konsumera och investera igen.

Enkelt uttryckt.

En tajt arbetsmarknad som genererar stigande löneinflation har alltid varit en del av den här ekvationen. Idag sägs arbetsmarknaden vara tajt. Men hur kan den anses var det om inte lönerna stiger? Kanske beräknar vi tajtheten fel tänker jag?

Frågan är då, kan vi trilla in i recession utan löner, inflation och fortsatt låga räntor? Jag önskar jag kunde säga JA, men jag kan inte förklara mekaniken bakom.

Så åter till Femte vågen, eller fortsatt nedgång inför recession 2020. Jag tror det handlar om lönerna kommer ta fart eller ej. Gör dem det, är jag rätt säker på att femte vågen är rätt körd. Gör dem inte det… då är oddsen rätt stora.

Det finns många skäl till varför lönerna skulle hålla sig låga, trots sk. tajt arbetsmarknad.

1, globalisering

2, digitalisering (ehandel, robotisering osv)

3, hög skuldsättning

4, demografi

5, höga reallöner

6, svaga fack förbund

7, lönsamhetsorienterade bolag

8, okvalificerade jobb i tjänstesektorn

osv osv osv

Men betyder det att lönerna aldrig kommer att ta fart? Vad händer om/när arbetslösheten i USA ligger på 0%? Kan vi nå dit?

Jag hatar uttrycket ”its different this time”. Men det kan ändå vara värt att diskutera eftersom vi potentiellt står inför ett 25% rally/ 25% nedgång  närmaste året. Eller vad säger ni?

ps. Många tror att dollarn ska kunna stärkas med 10% framöver. Det gör mig orolig. Då det finns en risk att det beror på en eller tre saker:

1, att dollarn stärks samtidigt som räntorna faller = risk off

2, att dollarn stärks samtidigt som räntespreaden mot omvärlden stiger ytterligare. Betyder att Philips börjar fungera vilket förr el senare leder till dålig börs

3, att dollarn stärks, att räntorna står stilla men inflationen vänder ner… troligtvis bra börs

ds

Nedan är en lek med siffror, och jag kan inte ta gift på att allt stämmer. Anledningen till att jag skriver är att krona-import-export debatten måste få ett större djup än den dagis nivå som den idag ligger på!

Svensk import uppgår till ca 1,900mdr kr. Exporten uppgår till 2,100mdr. Typ.

1/3 del av exportvärdet är importerade varor och tjänster som används för att förädla den produkten eller tjänsten vi sedan exporterar. 0,33% X 2,100mdr = c700mdr.

Importen som vi konsumerar upp själva uppgår alltså till ca 1,900-700=1,200mdr

Säg att Ingves skulle föra en politik som gör att kronan blir 10% starkare. Vad händer?

Importen av samma varor och tjänster (utlandsresor=tjänsteimport) skulle bli  1200*10%=120mdr billigare.

Det är den här siffran många fiskar efter när de tycker vi tappar köpkraft pga Ingves politik.

Exporten då?

Jo i praktiken kommer inte Scania och SCA att höja priserna i samma andetag som kronan blir starkare. Det skulle nämligen slå mot försäljningen, och man säljer hellre samma antal lastbilar som innan, och tar istället en valutaförlust.

Valutaförlusten blir 2,100 mdr X 10% = 210mdr

Men importerade insatsvaror blir 10% billigare så där sparar man 700mdr X 10% = 70mdr

Netto blir resultatet 140 mdr sämre.

Så vinsten för hushållens minskade importkostnad ligger på 120mdr samtidigt som exportindustrin tappar ca 140mdr.

Men det slutar inte där….

Importen som konsumeras internt i landet utgör alltså 1,200mdr. Total konsumtion utgör 3,200mdr (fördelat på hushåll 2,000mdr och offentlig sektor 1,200mdr). Importen andel utgör 1,200/3,200=38%. Dvs av allt vi konsumerar så är ca 38% importerat.

Någon tjänar medellön på 32,000kr och har ut 25,000kr/mån. Import delen utgör 25,000kr X 38% = 12,000kr. Kronförstärkningen gör att de har över 1,200kr i månaden. Give and take grovt förenklat.

Vad tror ni de gör med pengarna? Just det. Konsumerar upp dem. Ungefär som när folk får 500kr mer i lönekuvertet vid den årliga lönediskussionen. 95% anpassar sin livsstil efter den nya lönen och sätter sprätt på allt. Återigen på ett sätt som gynnar importen. Man köper mer av det som blivit billigare. Vår import, är någon annans export. Export driver tillväxt och jobb. Men inte för oss.

Okej, vi konsumerar även inhemska varor, men generellt kan man säga att i takt med att kronan stärks så konsumerar vi mer av det som blivit billigare, dvs importerade varor.

Så i slutändan innebär det att även om vi hade kunnat köpa samma varor som fg år för 1,200 X 0,9 = 1,080mdr. Så spenderar vi ändå 1,200mdr. Vi får mer varor och tjänster, JA. Det är ju trevligt. Men vi sätter sprätt på pengarna.

Exporten däremot brukar få sitt fulla negativa genomslag.

140mdr får fullt genomslag i ekonomin. 140 mdr / 4,600mdr BNP = en negativ BNP påverkan med 3%.

Som ni vet ligger jobbskapartakten på BNP% minus 1%. En negativ BNP effekt på 3% gör att jobbskapar takten blir 2% lägre. Det motsvarar 100,000 uteblivna arbetstillfällen givet att vi är 5 miljoner skattebetalande knegare.

100,000 pers som tjänar snitt 32,000 i månaden efter sociala och 42,000 ink sociala är ca 500,000kr om året. 100k X 500K = 50 mdr kr

Pengar som aldrig skapas för att jobben aldrig skapas, och som därför inte kommer ut i ekonomin. Tillväxt som aldrig blir av kan man säga!

Sen var det slutligen det här med räntorna. Hur mycket behöver Ingves höja för att kronan ska stärkas med 10%. Jag tror det räcker med 25 punkter. Hushållen har ca 3,800mdr i lån. Ink BRF skulderna ökar det till 4,300mdr. En ökning av räntan med 25 punkter ökar räntekostnaderna med ca 11mdr. En höjning med 50 punkter gör 22 mdr. Pengar som delvis försvinner till utlandet och delvis ackumuleras i pensionsportföljer och andra värdepappers portföljer. Pengar som inte når ut brett i ekonomin.

Den här hobbyanalysen har säkert en del fel både här och där…

Men att bara säga att en svag krona är negativt för Sverige för det gör importen och utlandsresan dyrare…. det är faktiskt inte en heltäckande analys.

Netto pekar det åt andra hållet.

Riksbanken fattar detta. De har folk som räknar på sånt här som är långt mycket smartare och mer sofistikerade än jag….. Men de är rätt dåliga på att kommunicera det till marknaden. De kanske inte pallar förklara för bönder på bönders vis eller nåt.

Ett bra exempel på Riksbankens icke kommunikation är ex det här med ”svag krona – stigande import priser – stigande inflation”. Många där ute tror att Ingves är efter kopplingen högre import priser – högre inflation givet inflationsmålet. Det är han inte.

Stigande importpriser, stigande räntekostnader eller stigande energipriser innebär förvisso högre priser i allmänhet. Dvs högre inflation. Men samtliga gör att vi får det sämre. Det är inte den han är ute efter. Han är ute efter inflation som får oss må bättre.

Dvs, han är ute efter kopplingen:

Svag krona – stigande handelsnetto – ökad tillväxt – fler nya jobb – tajtare arbetsmarknad – stigande löner – stigande köpkraft – högre kärninflation. Men den serien är jobbigare att förklara tydligen?

SÄRSKILT NU när bygginvesteringarna vänder ner och kan förväntas (ink spridningseffekter) ha en negativ effekt på tillväxt och jobbskapande. då är han extra eager att skapa tillväxt på annat håll.

Normalt sett skulle jag säga att det är tråkigt att byggbranschen bromsar in. Men inte denna gång. Bygger man på ett sätt som gör att 1, de som verkligen står i bostadskön inte kan få en bostad trots att det byggs och 2, de som faktiskt köper nybygge blir alltför högt belånade (ink Brf skuld) och 3, där nybygge inte kan konkurrera med priserna i befintligt bestånd. Sorry, men då tycker jag inte synd om branschen, för då levererar man inte en produkt som vi är i behov av. Gör om gör rätt!!!

Byggbranschen har ett problem så länge som man inte klarar bygga hyresrätter på 100kvm som kostar 10,000kr i hyra i månaden samtidigt som hyresvärden inte stukar under även om han får betala 5% ränta på sin skuld. Men då får det inte kosta mer att bygga än 15,000-20,000kr/kvm ink allt.

Det är till synes enkelt, men Riksbanken verkar inte ha förmågan att kommunicera detta, eller viljan. Det skapar en massa missförstånd där ute. Det är synd.

Men det är enkelt. Vad vill ni ha? 10% statkare krona men 15% lägre inkomster. Eller tvärtom?

https://www.di.se/nyheter/trots-flygdebatten-manga-reser-mer-och-kraver-mer/

Varför flyger svenskarna som galningar om den svenska kronan gör att de inte har råd? Eller kan det vara att de har råd pga en svag krona?

I veckan kommer inflationsdata!

Njut av solen

Jobbdatan från USA visade att det skapats 164k jobb i april mot väntat 192k och fg 135k (uppreviderat fr 103k). Lite soft siffra, men tar man i beaktning fg siffra så är snittet rätt inline.

Jobbskapartakten ligger nu på c150,000 nya jobb i månaden, dvs 1,8m jobb om året, vilket är en sysselsättningsökning på c1,2%. Det lirar alltså med 2,2% BNP tillväxt. Känns rimligt. Ångan har på marginalen gått ur den amerikanska ekonomin. Det är inte så konstigt med tanke på att dollarn inte längre försvagas och att 6 räntehöjningar på marginalen börjar kännas i hushållens plånböcker, dvs högre räntekostnader mindre konsumtion allt annat lika.

Lönerna steg med 2,6% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,6 (nedreviderat från 2,7). En unch softare. Med tanke på att ECI pekade på 2,7%, så ligger väl lönetakten på ca 2,6-2,7%. Det rimmar med en core PCE på 1,6-1,7%. Svag dollar kommer också att hjälpa till att pressa upp inflationen framöver.

MEN, FED och andra känner sig säkra på 1,9-2,0% Year end. Det kan bli svårt att nå givet lönerna, att dollarn nu stärks och att tillväxten verkar ha toppat ur något.

Detta kan få rätt betydande effekter. FED lär höja i sommar. Men om hösten visar på sämre tillväxt och om inflationen inte klättrar som de tänkt sig så kan de bli duvigare i anslaget. Kanske vågar de höja en gång till. Men ytterligare höjningar kan mycket väl skjutas på framtiden. De gör en Ingves helt enkelt. Om inte lönerna helt plötsligt börjar dra, men som sagt, dagens siffra pekar inte på det!

Igår kom ISM non-mfg in på 56,8 mot väntat 58,1 och fg 58,8…. softare

US Service PMI kom in på 54,4 mot flash 54,4 och fg 54,0… ok

På det hela taget påminner Service och Mfg PMI om varandra.

Från Europa hade vi kärninflationssiffra som kom in på 0,7% YoY mot väntat 0,9% och fg 1,0%. Ohyggligt klent. Med tanke på att datan har rullat över, en stark euro, så kommer Draghi få det svårt att låta hökig. Räntehöjningar är det inte ens tal om. Det fina ute i Europa, som skiljer sig från Sverige, är att hushållen inte verkar ha gått ”bananas” vad det gäller ta upp lån. Dvs de belånade kan njuta av frukterna av låga räntekostnader. Precis som här hemma. Samtidigt som bankerna är förståndiga och inte bygger upp risker i systemet genom osund utlåning. Där har vi mer att lära. Vi lever i villfarelsen att våra banker är bättre kapitaliserade. Men det är nonsens. EK brinner upp direkt om vi får en kraftig ränteuppgång. Trots att en Euro-bank är sämre kapitaliserad kommer den klara sig bättre om kunderna är minde belånade. Det pratas för lite om detta, trots att det är rätt enkel matte som kan förklara detta.

Draghi och Ingves följer i mångt och mycket samma penningpolitiska spår. Bara det att Ingves blir väldigt mycket mer kritiserad på hemmaplan. Varför är inte media och ekonomer mer kritiska till Draghis politik undrar jag? Skillnaden är inte stor, vi har 50 punkter lägre ränta men har å andra sidan slopat QE.

Media verkar ju vara inne på spåret att eftersom ECB och Riksbanken misslyckat med att skapa tillväxt och inflation så har inte politiken fungerat. Därför anser de att man lika gärna hade kunnat ligga väsentligt högre med räntorna och acceptera väsentligt starkare valutor. Jag delar inte den analysen. Jag hävdar att det hade varit långt värre än det är idag, dvs politiken senaste 5 åren kanske inte har hjälpt så mycket, men det hade inte hjälpt mer om man inte gjort det, utan det hade bara varit ännu värre. All logik pekar på det faktiskt, och jag har ännu inte blivit motbevisad.

Faktum är att jag blir rätt förbryllad. Ena dagen skriver media om hur stark den svenska ekonomin är och hur galet det är med Ingves politik. Andra dagen är vi otroligt fattiga då vi tydligen tappar köpkraft med den svaga kronan. Uttryck som att vi lider och går på knäna är inte ovanliga. Hur ska ni ha det?

Trevlig helg!

Ja det händer ju en del där ute. Stoxx och Dax ser såklart överköpta ut, men trots detta tekniskt mycket intressanta ut. SPX och OMX är inte lika överköpta, men ser inte lika intressanta ut heller. Dollarns styrka och kronans svaghet spelar in. På det hela taget kan det vara en teknisk köpsignal som håller på att byggas upp. En köpsignal ur bemärkelsen att den svaga börsen vi sett sedan topparna under januari är på väg att vända till nåt annat. Det hade ju varit trevligt. Men det kan även vara en fint och jag vill ha mer att gå på. Tittar man på OMX isolerat känns 1,600 området viktigt. Får vi en äkta köpsignal så tar jag inte bara sikte på gamla pivot punkter som 1680/1720 utan det kan ta oss hela vägen upp till 1,900/2,000 som en del i en avslutande femma.

Brent oljan kan ha toppat ur kring 76 och kan vara på väg mot 70/71. Stark dollar, vikande PMI bidrar. Men så länge som den håller så kan vi nå 78/80 i sommar. Därefter  är jag tveksam. Mycket av allt positivt som surras kring oljan borde vara inprisat kring 80. På lite längre sikt känns konsolidering 60/80 inte omöjlig.

Från Sverige kom lönestatistik från medlingsinstitutet i förra veckan. Givet hur mycket publicitet inflation och Riksbanksmöten får är det märkligt att denna data inte får större uppmärksamhet. Helåret 2017 reviderades ner till 2,4%. Det är gammal skåpmat, men det säger nåt om att lönetrycket inte finns där. 2017 var ju ett starkt år för svensk ekonomi, där arbetsmarknaden anses vara tajt. Men ingen löneinflation. 50% av alla ekonomisk debatt borde handla om detta. För perioden januari/februari i år kom lönerna in 2,6% högre. Högre än 2017 snittet men fortsatt dåligt. Det lirar alltså med en kärninflation om 1,6%.

Tar man in den här siffran, lägger till en svag krona och lite baseffekter så borde kärninflationen leta sig upp mot högst 1,8%. Det är nära målet men trots allt ganska klent givet var vi är i cykeln. Ovanpå det bromsar ekonomin in jämfört med 2017, mycket pga minskad nybyggnation och momentum i Europakonjunkturen har toppat ur pga deras starka dollarn. RU-indikatorn (resursutnyttjande) har också vänt ner från en mycket hög nivå. Den har varit en extremt dålig guide för lönerna senaste årtiondet. Jag förstår Ingves om han inte känner sig stressad att höja. Tvärtom!

Från USA kom det också lönedata i förra veckan. ECI Employment Cost Index kommer kvartalsvis och sägs vara FEDs favorit siffra. Den kom in på 2,7% YoY för 1Q18. Väsentligt högre än sist vilket hökarna gick i gång på. Men om vi ska vara ärliga.

1, NFP timlönedatan har under jan-mars redan flaggat för att lönetakten ligger just där

2, 2,7% lirar med 1,7% kärninflation vilket vi redan sedan innan är inställda på. Särskilt om man ser till svag dollar och andra baseffekter.

Det intressanta är inte datan egentligen. FED säger att de vill höja två gånger till i år till 2% styrränta. Med 1,7-1,9% kärninflation (PCE) så känns höjningen i sommar kassaskåpssäker. Det är även inprisat. En andra höjning i september eller december är inte fullt inprisad. Den förutsätter att datan fortsätter att rulla in ungeför som idag. Men sannolikhet att vi får en höjning under andra halvåret till 2% får ändå anses vara rätt stor.

Men det mest intressanta är egentligen vad som händer efter det. Alla tycks vara överrens om att FED fortsätter att höja 4 gånger till, dvs till 3%. Det är dock inte inprisat ännu. Jag undrar lite ödmjukt, tror man det för att FED har sagt det? FED har haft fel förrut.

1, Om Philips fortsätter att fungera dåligt så är risken stor att inflationen inte kommer högre än 1,9/2,0 och snarare fortsätter att harva där den har legat. Att då tro att FED kommer höja till 3% verkar vara helt osannolikt. Det skulle nämligen tokstärka dollarn, och bromsa in ekonomin och jobbskapandet.

2, Nej FED tror på Philips, och därför flaggar man för att höja till 3%. Men tror ekonomer på FED för att det är FED, eller tror de också på att Philips till slut ska fungera?

Om man tror på FED, så är det väl okej. Samtidigt kan man ifrågasätta det med tanke på deras track record.

Om man tror på Philips, vad har man för underlag för det? Ja, det finns en rad faktorer som pekar på en tajt arbetsmarknad. Men de har varit tajta länge, utan ge effekt.

Hursomhelst. Funkar Philips så kommer FED få rätt, och då höjer de till 3%. Det i sin tur kommer ta yieldkurvan till 0% och därefter får vi recession. Fungerar inte Philip så kommer FED tids nog tvingas att revidera sina planer, och då väntar nåt annat.

På fredag kommer arbetsmarknadsdata från USA.

Deutsche har i 2-3 års tid pekat på en tajt arbetsmarknad. Tids nog visar även en trasig klocka rätt tid. Nedan är bara ett av deras tajthetscharts…

Innan nån ilar iväg i tanken och säger att NU kommer lönerna, så vill jag slänga in ett vedträ i lönediskussionen. I Europa och Japan är många av jämförbara tajthetsmått över arbetsmarknaden på ännu extremare nivåer än i USA. Särskilt i Japan. Men ännu ingen löneinflation. Jag tänker främst på participation rates, dvs andel av vuxen befolkning som har jobb är på höga nivåer, så även i Sverige, men trots detta lyser löneinflationen med sin frånvaro. Jag har tidigare spaltat upp 9 faktorer (globalisering, digitalisering, svaga fackförbund, demografiska aspekter, höga reallöner, lönsamhetsfokuserade bolag i en världs med låg försäljningstillväxt, hög skuldsättning hos stat+hushåll osv osv) som på ett eller annat sätt stör arbetsmarknadens traditionella samband. Men om det diskuteras det lite. Alltför lite.

Men den stora grejen på sistone är ändå Dollarn. Rent tekniskt känns det som den är på väg mot 1,16/1,17. Det target är intakt så länge som vi håller oss söder om 1,215. Varför behöver jag väl knappast tjata mer om, men det handlar om FED är mer hökiga, att ECB inte kan vara särskilt hökiga, relativ PMIs och relativ Surpriseindex flaggat för detta, likviditeten med tanke på QT och budgetunderskott och inte minst…. realränteutvecklingen mellan USA och omvärlden. Så dollarn lär fortsätta att stärkas. MEN!

1, 10-åringen på drygt 3% och 2-åringen på 2,5%. De diskar knappt två höjningar till. Men om Philips inte funkar, så kanske inte räntorna ska högre, och vad ska driva räntespreaden då?

2, Dollarn stärks, likviditetsfaktorn kommer suga upp pengar, PMIs har toppar ur och ränteuppgången i Usa börjar märkas, se nedan

… tänk om vi går in i en lite lugnare period till hösten?

Jag är nästan alltid för tidig! Nu stärks dollarn och ska göra det några procent till…. men man ska nog vara lite försiktig efter det. Särskilt om alla helt plötsligt tycker det är en självklarhet med en stark dollar.

Stark dollar är inte alltid förenligt med svag börs. Men stark dollar innebär att svag krona och euro, vilket oftast ger oss bra börs. Det är det som Dax och Stoxx reagerar på, men som OMX ännu inte riktigt tagit till sig.

Det har kommit en hel del PMIs

US Mfg ISM kom in på mycket svaga 57,3 mot väntat 58,5 och fg 59,3. US Mfg PMI kom in på 56,5 mot flash 56,5 och fg 55,6. Bättre. De konvergerar. Men snittvärdet ser inte så kul ut. Employment delen föll rejält. Det är negativt. Prisdelen gick starkt, vilket snarare är negativt. Det betyder egentligen bara att dollarn varit svag, något man vill kompensera för. New order delen var rätt oförändrad. På det hela taget känns det som om vi toppat ur. Men att nivån är fortsatt okej.

Från Europa kom mfg PMI in på 56,2 mot flash 56,0 och fg 56,6. Tyskland föll till 58,1 mot flash 58,1 och fg 58,2. Stark euro sår hårt, men surpriseindex är rejält nedtryckta. Kan surpriseindex vända upp snart, och dra med sig Europa. Åtminstone relativt USA sett. Jag tror det!

Ska man summera min magkänsla kring PMIs så är det att de kanske ska fortsätta att sjunka, men att förväntningarna hunnit ikapp, och med dem vänder surpriseindex upp, och med tanke på att börserna under Q1 varit rätt sura, så utgör det en grund för en allmänt sett bra börs.

Samtidigt har jag alltid sagt att när dollarn bryter ner, dvs börjar stärkas, så är det dåligt för USA och dåligt för resten av världen. För att antingen innebär det Risk off. Eller är det realräntespreaden, och för att stigande räntor inte ska vara negativt, så måste earnings revisions kompensera. Men frågan är inte om börsen legat före dollarn nu?

Eller handlar det om att Philips kommer skjuten som ur en kanon nu, och inflationen kommer stå klart över 2% på många håll nästa år, vilket alltså kommer tvinga centralbanker till att vara hökiga, vilket kommer få räntorna att stiga ännu mer, och därmed kommer börserna så sakterliga prisa in recession under 2020….. och då kan toppen i januari mycket väl vara 2009-års börscykeltopp. Hmmm, svårt att säga!

Tar du en position, gör det med Stopp loss. Tvingas du stoppa ur dig, sätt en ny stopp för att ta dig in i marknaden igen. Det är allt jag har att säga!

Imorgon kommer Inflation från Europa samt Service PMI från USA. NFP på fredag alltjämnt viktigast.

är i mina ögon…. kommunikation.

Riksbanken sköt upp sin prognos att höja räntan till i december i år. Det är inte en prognos. Det är en funktion av att man inte kommer att höja i september. Allteftersom månaderna rullar på så är det troligt att man inser att man inte kommer att kunna höja i december heller, och då skjuter man på första höjningen till i mars-19. Inte heller detta är en prognos. Men marknaden verkar uppfatta det som prognoser, eller misslyckade prognoser.

Det finns en negativ syn på Riksbankens politik från media, ekonomer och den allmänna opinionen. Man ser det som ett misslyckade ”att man inte har lyckats höja räntan”. Detta är den första stora kommunikationsmissen.

Ingves borde istället säga vid varje räntemöte. ”GRATTIS Sverige!!!!! Ännu ett kvartal har passerat med god tillväxt, nya jobb och ökad köpkraft och välstånd för genomsnittssvensken… UTAN att vi ser några tecken på ÖVERHETTNING, vilket gör att vi kan fortsätta med låga räntor. Vilket gör att alla belånade där ute, dvs stat, företag, hushåll, fortsätter att betala låga räntekostnader och kan använda sina inkomster till roligare saker. Något som gör ekonomin ännu starkare”. EN dag kommer vi att se överhettningstendenser, och då är inflationen i antågande, och då kommer även räntorna att hänga med upp, och med dem räntekostnaderna. MEN det kommer också vara början på slutet för den här konjunkturcykeln…… men vi är inte där ännu, så passa på att njuta. Nu verkar alla tänka ” Åh nej, han höjde inte idag heller!”

Den här politiken har nackdelar, och det är att den för med sig överbelånade hushåll. Då kommer det göra ont den dagen räntorna höjs, vilket gör att nästa recession kommer att bli lång och djup. Detta ser många som huvudskälet till varför han bör höja. Men den analysen är felaktig. Det är viktigt att vi reglerar utlåningen så att STORLEKEN på lånen är på en vettig nivå. Räntekostnaderna däremot, de ska vara så låga det bara går. Så länge bara det går!!!!

Många analyser haltar. Många tänker att den svaga kronan sabbar köpkraften. De tänker att lönerna ökar väldigt lite, samtidigt som importerade varor blir dyrare. Punkt. Jag det låter ju frestande att tänka så. Men det räcker inte.  Man måste se till hela kedjan.

I Eurozonen ligger lönerna strax över 2%. Det lirar med en kärninflation strax över 1%. Eftersom Euron stärkts med nästan 20% senaste året, framförallt mot dollarn men även mot de flesta andra valutor, så har man även importerat en del deflation. Det gör inflationen taktar kring 1% och ser faktiskt inte ut att röra på sig. Lönerna stiger inte. Euron har inte försvagats, PMIs har vänt ner. Europa konjunkturen knallar på hyggligt, men ekonomin är sinnesjukt OHET. Att höja räntorna kraftigt vore tjänstefel. Att ta bort QE är väl okej, då detta snarare är en krisåtgärd, och någon kris är vi inte i. Men Draghi har inte många skäl att höja räntan.

Europa, ink Norge, är vår största handelspartner.

Att höja räntan får konsekvenser. När vi nu talar köpkraft så måste jag nog lära er alla att tänka på nettoeffekter. Lite klurigare, men det är tyvärr så det är.

Höjer Ingves räntan med 1% så skulle det kronan stärkas kraftigt, och vi skulle anringen kunna 1, köpa fler importerade varor och/eller 2, lika många som tidigare men få pengar över. Detta är positivt.

Men det bygger på att inkomsterna, dvs alla som jobbar X deras lön är oförändrat.

Men det är det inte….

När kronan stärks, så blir import attraktivt, och således export mindre attraktivt allt annat lika. Handelsbalansen sjunker. Handelsbalansen ingår i vår BNP. Stigande HB bidrar med tillväxt och tvärtom. Logiken är att export gynnar vårt lands tillväxt, medan importen gynnar ett annat lands tillväxt. Så en stark krona, leder till försämrad handelsbalans, som leder till lägre tillväxt.

Tillväxten har i alla tider varit tajt korrelerade med jobbskapande. Fallande tillväxt är samma sak som ett lägre jobbskapande.

En väsentligt starkare krona leder till att färre jobb skapas, som gör att den aggregerade inkomsterna sjunker.

På samma bog kan vi glida in på löneinflation. Desto fler jobb som skapas, desto större chans att vi når en tajt arbetsmarknad. Skapas inga jobb…. ja då har arbetstagarna ett rätt dåligt förhandlingsläge vid lönediskussionen. Allt annat lika. En stark krona gör alltså att det skapas färre jobb, och kommer därmed i förlängningen få en inverkan på löneutvecklingen.

Således är kronan direkt avgörande för hur stor de aggregerade inkomsterna är.

Det var den ena faktorn. Den andra är skulder och räntekostnader.

Hushållens räntekostnader skulle öka med ca 40mdr vid en räntehöjning om 1%. Hushållens räntekostnader är någon annans ränteinkomst. Men en stor del av dem försvinner till utlandet. Många ränteintäkter stannar i pensionsportföljer, och eftersom inte pensionerna höjs når de inte ut till konsumtionen. Så det blir ett rent konsumtionsbortfall. 40mdr är ca 0,8% av vår BNP.

Så återigen har vi kopplingen, minskad konsumtion och investeringar, lägre tillväxt, färre jobb, mindre löneinflation, mindre aggregerade inkomster.

Så när ni tänker att stark krona gör importen billigare, då är det en plus post helt klart. Men om de aggregerade inkomsterna sjunker mer än importen blir billigare…. då är det nettonegativt.

Detta borde Ingves förklara… men han pallar väl inte. Prata med bönder på bönders vis liksom! Jag vet faktiskt inte.

Vissa tycker att han ska höja för att vi ska sk ”torrt krut” när recessionen slår till.

Jag säger som Ingves… ” Att bara höja räntan för att sedan sänka den är en underlig penningpolitik givet det inflationsmål som vi har.”  Att göra patienten lite sjuk för att kunna bota den…. känns lite knasigt.

Sen tror jag personligen att vi kanske inte behöver vara mer expansiva än Europa. Vi går ju faktiskt snäppet bättre än Europa. Så att ligga på samma ränta som Europa är inte orimligt. Därför borde man kunna höja 25+25. Särskilt när kronan står i 10,50kr.

Apropå det här med kronan. Enligt ovan beskrivning, så är alltid en svag krona bra och en stark krona dåligt. Varför driver inte Ingves kronan till 20kr mot Euron om det är så fantastiskt. Jo för att även om en Scania lastbil blir dubbelt så billig för omvärlden så kommer de inte att beställa dubbelt så många. Rationella kunder vet ju hur många de behöver. De försöker bara hitta den bästa givet priset. Så en eur/sek på 20kr skulle göra exporten bättre, men inte dubbelt så hög. Importerade varor däremot skulle samtliga bli dubbelt så dyra. Så det är en balansgång. Vi vill alltid maximera handelsbalansen i kronor och ören. Men den är inte linjär med kronan. Utan att ha bevis tror jag inte att handelsbalansen blir så mycket mer hjälpt vid 10,50 vs 9,50. Vid 8,50 brukar exportbolagen klaga. Så det funkar inte heller. Ingves har tidigare hintat att 9,50 är en bra nivå. Det öppnar ju faktiskt upp för att höja 25+25, för det skulle garanterat få kronan att stärkas ner mot den nivån.

Sen handlar det om vad Draghi gör. Tar han bort QE i september, eller december, eller ännu senare. Vilka nivåer på QE gäller om han fortsätter. Tar han bort QE i september eller december. Ja då blir det klart lättare för Ingves att höja om han vill.

Jag förstår Ingves att han vill balansera penningpolitiken, dvs ta upp realräntorna till noll. Men givet relationen mot Europa, och hushållens lån, så funkar det inte. Han kan på sin höjd höja mot europas nivå.

Men vad händer när Svenska OCH Europeiska arbetsmarknaden blir tajt på riktigt någon gång i framtiden, och lönerna verkligen tar fart? Jag först ökar tillväxten, eftersom aggregerade inkomster ökar snabbare, men sen drar inflationen och då kommer ECB och Riksbanken att höja, och då drar räntekostnaderna. I synnerhet för svenska hushåll. Sen kommer recessionen, som den alltid gör i en mättad ekonomi med stigande räntor (yieldkurvan 10-2 går under noll). Då kraschar allt varpå centralbankerna får nolla räntorna igen…. men en recession, precis som en konjunkturuppgång, lite som en snöboll. Den går inte att stoppa utan den växer sig större och större. Det handlar i sin tur om att trots att räntekostnaderna är noll och inget så vågar inte hushåll shoppa och företag investera. De sparar!!! Men till slut vänder det…. och så tuggar det igång igen. Som vanligt, som alltid. Det är så enkelt.

Sen frågar vissa, tänk om det finns strukturella faktorer som gör att lönerna inte kan stiga? Njae, tänk er en värld där ALLA har jobb. Då har åtminstone jag svårt att se hur lönerna inte ska stiga.

Men låt gå för att löneinflationen ligger långt bort. Vad händer om recessionen slår till, när inflation och räntor är så låga? Då vill jag vända på frågan: kan vi få global recession när alla belånade har låga räntekostnader? Recession har alltid varit en konsekvens av mättad konjunktur, stigande räntekostnader och fallande tillgångsvärden. Jag är inte säker på att en traditionell global lågkonja kan inträffa så länge som räntekostnader är låga och tillgångsvärden är höga. Strukturellt lägre tillväxt Ja, men djup lågkonja är tveksamt. Så länge som vi växer skapas det jobb, så länge som det skapas ett jobb borde vi ta ett steg närmare löneinflationen… så tids nog borde de klassiska mekanismerna träda i kraft…. men recession utan tecken på överhettning och stigande löner. Det vete tusan.

Så Grattis Sverige…. ännu ett räntemöte med oförändrade räntor, och därmed fortsatt låga räntekostnader. Jag tror jag äter ute ikväll, och trycker upp svenskt tillväxt med ytterligare någon promille…… spridningseffekterna gör att det kanske skapar ett jobb åt någon där ute i landet. Jag får en god middag ikväll, någon annan får ett jobb imorrn. Är det någon som önskar sig motsatsen? Inte jag!

ps. Men snälla inför Skuldkvotstak och trafikljussystem, samt addera BRF föreningens skulder i lånelöftet så blir jag glad ds.