Kortsikt's Blog

Det utökade amorteringskravet, som innebär att låntagare som tar större skuld än 4,5X deras bruttoinkomst måste amortera 1% på lånet till det understiger 4,5X skuldkvot, blev precis godkänt av vår regering.

Spontant är detta bra. Jag gillar egentligen inte utformningen då hushåll fortfarande kommer kunna låna 6-7X sin bruttoinkomst. Det blir bara mer att pröjsa varje månad. Det hade varit bättre med att fastspikat Skuldkvotstak, och sen hade man kunnat slopa amorteringskravet. Då hade folk sluppit ligga ute med tusenlappar varje månad, samtidigt som vi vet att de inte tagit för stora lån. Men men, nu är det som det är. Innebär detta att hushåll i mindre utsträckning kommer att ta lån som överstiger 4,5X, ja då är det bra och fyller sin funktion. Om det innebär att de som tidigare kunde tänka sig att låna långt över 5X sin bruttoinkomst och nu ändå gör det. Då tycker jag den är ganska tandlös.

Inverkan på marknaden borde vara relativt begränsad då det är färre än 20% som tar lån av den storleken. Detta då man måste upp i lite större inkomster för att det ska bli aktuellt. Har man en liten inkomst, säg 30,000kr brutto, så kommer KALP-kalkylen (dvs där banken drar bort levnadsomkostnader) göra att man ändå inte kan ta så stort lån. Men eftersom KALP-kalkylen är samma för alla, så kan höginkomsttagarna avsätta mer till räntor, och således ta större lån. Detta är alltså en storstads/höginkomsttagarbegränsning. Det kan jämföras med det första amorteringskravet om 2% på lån som är större än 70% av bostadsköpet, som påverkade nästan alla köpare. Även de med stort EK då man i regel byter upp sig. Det här amorteringskravet får alltså väsentligt mindre inverkan än det förra. Med tanke på att effekten av det förra var försumbar, så borde även detta vara det. Om det fanns någon effekt så är den troligtvis diskonterad i samband med höstens rörelse. En rörelse som jag tror handlar om mediadrev, bankernas krav på att sälja först och visst överutbud i framförallt stockholmstrakten.

Det finns bara två saker som egentligen kan sabotera bostadsmarknaden,

1, Att inkomsterna försvinner

och eller

2, Att räntekostnaderna stiger kraftigt, dvs den 5 åriga bostadsobligationen

Därför är det så tråkigt när man läser fullständiga felaktigheter.

https://www.di.se/ledare/lotta-engzell-larsson-fis-nya-krav-ar-en-riskabel-skenmanover/

a, Hon skriver att bankerna redan praktiserar detta. Alltså behövs det inte. Men hallå, om det redan praktiseras fullt ut så kommer det inte få någon inverkan, och bankerna borde inte bry sig. Varför bryr de sig!!!!

b, Hon skriver att kreditförlusterna bland bolån är mycket låga idag, och var det även under 90-talet. Men hallå, under 90-talet var inte hushållen så belånade. Det var fastighetsbolagen. Vi vet också om att kreditförlusterna är låga idag. Räntorna är ju låga. Vi vill begränsa lånens storlek för att det INTE ska leda till kreditförluster den dagen räntorna är högre. Man kan inte göra nåt när det händer.

c, Hon skriver att det skyndar på nedgången som redan är inledd. Fel, bolånelöftena styr priserna och de är inte annorlunda jämfört med för några månader sedan. Amorteringskravet gör ingen skillnad.

d. Hon menar att det är felaktigt att analysen INTE ska innehålla det faktum att svensk ekonomi kan skadas när räntekostnderna stiger. Att svensk ekonomi vänder ner är en del av konjunkturcykeln hävdar hon!!! Men hallå, cykler kommer och går, men för stora räntekostnader kan trigga igång cykeln, de kan också förlänga och fördjupa cykeln, vilket hade varit djupt olyckligt

e, bankerna bör ha möjlighet att villkoren med sin kund. Ja det kan man tycka om det vore vilken rörelse som helst. Typ SAAB. Men det är det inte. En bank och systemkris slår mot hela samhället genom spridningseffekter samt påverkar hela konjunkturen, dvs ALLA. Då är det inte rimligt att två irrationella parter får göra hur de vill. En annan aspekt är att man kan inte låta banker kånka, utan staten lär gå in och rädda dem. Det skapar ett moral hazard problem som gör att de måste regleras.

f, hon skriver att amorteringskravet gör det svårare för unga att skaffa sig en lägenhet i storstaden. Nej inte direkt, då de inte är höginkomsttagare. Det är snarare 85% regeln som fixar det.

(e), men hon har lite rätt också, och det är att det kommer sent. Att det hade varit bättre om det kom för några år sedan. Det stämmer, men detta är ändå bättre än att göra nåt alls.

(f), Hon nämner att marknadsprissatta hyreslägenheter hade varit en bra satsning. Jag håller med!

Det är så mycket felaktigheter i den här artikeln att jag faktiskt undrar hur den kunde gå igenom.

och VARFÖR, detta har jag sagt innan, är inte alla ni som tycker Ingves minusräntor är galenskaper ute och applåderar dagens besked. Det ligger ju i linje med vad ni vill. Det får jag faktiskt inte ihop? Ni har ju alltid hävdat att avigsidan med minusräntor är att hushållen överbelånar sig. Amorteringskravet syftar ju till just det!

Kärninflationsdata från Europa visade att Core CPI ligger kvar på 0,9% i årstakt, mot väntat 1,0%. Vi kan diskutera resursutnyttjande fram och tillbaka, men faktum kvarstår. Räntehöjningar från ECB ligger väldigt långt borta. Det påverkar även oss.

Core PCE från USA kom in på 1,4% mot väntat 1,4 och fg 1,3. Den har nu bottnat och vänt upp. Ser man till dollarn och lite baseffekter så kan den nog mean reverta mot 1,6-1,7%. Ser man till lönerna så borde den ligga kring 1,5%. Det här är ingen exakt vetenskap som många tycks tro. Att de höjer i december vet vi. Det finns även en viss logik kring mars höjningen givet datan idag. Men därefter tycker jag känns oklokt och onödigt!

OPEC kom med för oljan positiva besked. De står enade, tillsammans med Ryssland fast utan Iran, att inte öka produktionen under nästa år. Tanken  är att hålla fast vid den här linjen fram till lager når en normaliserad nivå. Nästa sommar ska man göra en revidering. Detta är goda nyheter. Hade de inte gjort detta hade oljan droppat under 60usd. Kanske ända ner mot 50ish. Det hade satt press på HY-bondmarknaden i USA, samt US PMIs etc på ett sätt som inte är så bra för börsen. Så det var bra att de inte gjorde marknaden besviken. Samtidigt var det väntat, så något oljerally på detta lär det inte bli, utan nu är det tillbaks till att följa lagerdatan igen.

Credit Suisse har precis publicerat sin 2018 outlook, och som vanligt är det en ganska diger rapport. Men de sammanfattar den väldigt effektivt ändå. Nedan är deras take.

Equities – rational exuberance: We forecast a c.9% total return for global equities in 2018, largely concentrated in the first half of the year, with the second half appearing more challenging. The supportive factors are: (i) positive earnings revisions; (ii) 8% global EPS growth; (iii) an equity risk premium that appears c.1p.p. too high; and (iv) only one of the normal 10 preconditions for a market peak has been seen. These factors suggest that there is likely to be one ‘last hurrah’ for equities in 2018.

Bonds – yields likely to rise modestly: We forecast a modest move higher in yields, but struggle to see US 10-year yields above 3%. Credit looks more risky to us than equities on many different metrics.

Regions: Continental Europe is our top overweight (Germany, Spain and French midcaps). We reduce the size of our GEM overweight, which had been our top overweight in 2017, to a small overweight (reducing our overweights of China and Russia, and adding to our overweight of India). We upgrade Japan to a small overweight (from benchmark). We remain benchmark the UK, though we note that there are some positives emerging for the FTSE 100. Finally, we increase our underweight of the US.

Jag håller I stort sett med, men en rätt stor BUT. Det är att dollarförsvagningen under 1H17 har spelat ut väldigt väl, sett till den amerikanska ekonomin, och som man brukar säga ”mår USA bra mår alla andra också rätt bra”. PMIs etc har visat detta bättre än hårddata även om den också är okej. Framåt då? Okej dollarn ligger inte i någon förstärkningstrend just nu. MEN försvagningstrenden har i varje fall avstannat. YoY% siffrorna kommer plana ut under nästa år, och då undrar jag om ISM mfl kommer orka hålla sig kvar på dagens rekordnivåer?

Dagens ledande indikatorer är superstarka, men hårddatan har inte riktigt hängt med. Men under 1H18 lär de konvergera. Hårddatan växar upp, och i takt med att dollareffekten planar ut vänder den ledande mjuka datan ner. Surpriseindex ligger på ganska ansträngda nivåer, och vänder den ner, ja då brukar börsen hänga med. Tajming av detta är ju knepigt. Men både en topp och en större sättning ligger ju i fatet. Att därför uttala sig om hur 2018 blir totalt, blir därför inte bara omöjligt, utan även ointressant. Mer intressant är det att försöka hänga med upp om nya toppar väntar, men ÄNNU viktigare, att stå utanför om marknaden börjar vända ner med kraft.

Utdelande aktier intresserar många, både som direktinvesteringar och i fond form.

I grunden är det nåt positivt då bolag som klarar att dela ut pengar har en väl beprövad affärsmodell och oftast starka kassaflöden. Risknivån i bolagen är därför något lägre än marknadssnittet.

Det har också visat sig att index totalavkastning över tid förklaras av ca 1/3 utdelning och 2/3 prisutveckling. En portfölj utan utdelande aktier måste alltså prismässigt kompensera för utdelningen genom att prismässigt stiga mer. Om man inte ska ta högre risk, så har det visat sig vara svårt att åstadkomma.

Det som är tråkigt är att:

1, många nog inte känner till att högutdelande bolag ofta, inte alltid, är relativt mogna bolag vars underliggande verksamhet inte växer nämnvärt. Det gör långsiktigt att utdelningen inte heller inte växer.
Växer inte utdelningen så växer inte heller yielden. Vad som är fullt logiskt, och som historiskt även går att bevisa, är att den här aktierna är väldigt räntekänsliga. Går långräntan,
typ 10-åringen, upp så kräver markmaden högre yield, således går priset på aktien ner. Oftast väsentligt mer än storleken på utdelningen. Således lär en sån här portfölj, även inkl utdelningar, utvecklas ganska dåligt i en period av stigande räntor.

Därför borde dagens utdelningsstrategier kompletteras
med att undvika aktier som är övervärderade enligt sitt historiska snitt för att priskomponenten inte ska ställa till det.

Vad som är ännu bättre är att satsa på utdelande bolag, vars utdelning har vuxit och väntas göra det framöver. Den här strategin brukar gå under namnet Dividend Aristocrats.

Kan man komplettera en sådan med värderingsfaktorn… ja då har man kommit väldigt långt.

Synd att breda massan inte upptäckt det ännu!!

Sveriges BNB  kom in lite soft för tredje kvartalet. Face it, Sverige växer med ca 2,5-3% på årsbasis. Europa och USA strax över 2%. Sverige är lite mer på hugget för att vi är räntedopade! Ibland får media och ekonomer det att låta som det är stora överraskningar och besvikelser som avlöser varandra. Det tuggar på. Inte högkonja, inte recession. Det har gällt i några år nu. Tittar man på de samlade skulderna, hushåll+stat+företag ex finans, inom OECD så ligger de på en nivå som gör att de inte växer som pre-Lehman. Folk och fä sätter sprätt på sin lön, det ger tillväxten vi har idag. Men Pre-Lehman satte de även sprätt på lånade pengar, något som bidrog till tillväxt. Det funkar inte längre. Budget i balans är dagens mantra. Pre Lehman så var det snarare budgetunderskott. Detta är huvudförklaringen till varför vi har sub-trending tillväxt i världen idag. Strukturellt låg tillväxt, i kombination med digitalisering, globalisering och typ 8 faktorer till gör att lönerna ökar sakta. Ökar de sakta ökar i regel köpkraften sakta, och då får inte tillväxten någon fart heller. Vi ska vara glada att räntorna är så låga, för att hade de varit högre så hade tillväxten varit ännu lägre. Från en historiskt redan låg nivå.

Från Sverige kom KI med data igår över Hushållens konfidensindiaktor. De är gladare än någonsin. Alla ni som tror att fastighetsprissättningen kommer leda utvecklingen av retail sales. Tänk om! Stibor3m som finansierar korta bolån är ner, de 2 och 5 åriga Bostadsobligationerna som finansierar de långa lånen är ner. Hushållens räntekostnader för sina bolån borde snarare sjunka, än öka givet den utvecklingen. Sånt gör folk glada! Börsen går bra! Företagen går rätt bra. Folk har jobb. Sånt gör folk glada. Vänta till 3m Stibor är positiv, mot idag negativ. Då kommer det att börja hända grejor.

Sen kan man alltid fråga sig, är de för glada? BNP, dvs hårddata, lirar inte riktigt med Sentimentet, dvs mjukdata. Jag har ju svårt att tro att BNP ska växla upp till 6%. Snarare är det sentimentet som måste lugna ner sig lite. Se nedan

Nationalräkenskaperna visar på en uppväxling av de svenska lönerna. Men månadsdatan gör det inte. Datan som kom från SCB idag visade inte heller på någon ökning. Ser man till ULC, dvs Unit Labour Cost, så gör den inte det. Löneökningar högre än strax under 3% för riket är svårt att se. Alltså kan Riksbanken fortsätta att göra det dem gjort i flera år. Luta sig mot ECB… som föga överraskande inte heller ser några löneökningar eller inflation.

Ha en bra dag! Imorgon kommer PMIs och ISM.

Jag kan tycka att journalister ska kunna bötfällas om de skriver artiklar som är felaktiga och vilseledande. Nedan är en sån!

https://www.di.se/nyheter/pensionsmyndigheten-varnar-for-fula-trick/

Artikeln tar egentligen avstamp i att PPM stänger ut Kollektiva, vars affärside är att analysera vilka investerare som väljer de bästa fonderna och ta rygg på dem. Jag känner inte till Kollektivas avgiftsstruktur och införsäljningsprocess. De kanske är oseriösa? PPM har kanske agerat rätt. Men journalisten verkar få det om bakfoten. Kollektiva verkar inte säga, ”vi vet vilka fonder som kommer gå bäst – eftersom det är samma fonder som gått bäst- ta rygg på oss”. Utan affärsiden verkar vara att identifiera de sparare som historiskt har varit duktiga på att hitta vinnarfonder, och ta rygg på dem. Det är rätt stor skillnad jämfört med att köpa de fonder som gått bäst, och sen tro att de ska fortsätta att vara bäst.

Skillnaden är inte så stor jämfört med att försöka hitta en duktig aktieförvaltare, som historiskt har valt och valt bort rätt aktier. Sen kan man fråga sig, är det lika bra eller dåliga odds att hitta en förvaltare som är duktig på att välja aktier, som att hitta en sparare som väljer fonder?  Svårt att säga.

Men det är mer komplicerat än så. Vad är prestation? Det skulle man ju kunna börja med att reda ut. Är det en prestation att pricka rätt om aktiemarknaden ska gå upp eller ner? Eller är det en prestation att pricka in vilken aktiefond som ska gå bäst?. Eller är det att pricka in förvaltaren som slår index och konkurrenter under en viss period. Samtliga är prestationer. Frågan är vilka av dem som går att förutsäga? Vilket belyser ytterligare ett problem. Rent matematiskt kommer alltid någon pricka rätt. Men vad är oddsen att samma person gör det om och om igen.

Sen kan man fråga sig vad rådgivare ska ägna sig åt. Att hitta Rysslandsfonden strax innan den ska stiga med 50%. Eller hitta den skickliga förvaltaren som slår marknaden? Eller både och? Vad har en råden för tilllförlitlighet? Krona eller klave? Forskningen är inte så munter ur det avseendet. Rent matematiskt kan inte alla få rätt. Alla kan inte vara positiva, då någon måste sälja sina aktier till optimisten. Alla förvaltare kan inte slå marknaden, då ca hälften måste vara sämre, och hälften måste vara bättre, då alla inte bara kan äga de aktierna som slagit marknaden utan någon måste även äga de aktierna som gått sämre än marknaden. Forskning visar att väldigt få människor uthålligt kan säga om man ska ha aktier eller räntor, och vilken typ av aktier som kommer gå bäst… om och om igen. En liten grupp lyckas alltid, det är rent matematiskt och enligt normalfördelningskurvan. Men väldigt få gör det återkommande.

Däremot verkar det som om vissa förvaltare har en strategi som gör att de återkommande, men inte alltid, lyckas slå marknaden, och som över tid faktiskt presterar bättre än marknadens snitt. De klarar allltså inte av att säga hur marknaden ska gå i varje givet läge, men det är rätt goda odds att de lyckas gå lite bättre oavsett hur den går. Särskilt över tid.

Artikeln ovan ger intrycket av att PPM stänger fonder vars förvaltning bygger på historisk analys. Men hallå, vad tror ni Morningstar rating system bygger på? Eller de olika försäkringsbolagens fondplattformar? Just det, historisk data i stor utsträckning. Jag tycker inte att de uttrycker det här på ett bra sätt. De fonderna som gick bäst förra året går sannolikt inte bäst nästa år. Men de förvaltarna som lyckades slå sitt index förra året gör det sannolikhetsmässigt i högre utsträckning kommande år än förra exemplet.

Återigen slänger man in AP7 fonden som det bästa valet. Varför då tror ni? Jo för att den historiskt gått så bra. Så den metodik man precis sågat, hyllar man. Men galenskaperna tar inte slut där. De menar att styrkan hos AP7 är dess låga avgifter. Man nämner inte för en sekund fondens belåningsmonopol. Att den pga av belåning gått bättre än andra. Att belåning ger samma effekter på nedsidan som på uppsidan. Att rensat för belåning så finns det andra Globala aktiefonder som gått bättre. Att en fond med 130% aktieexponering kanske inte passar alla, utan många kanske tycker det räcker med 50% exponering efter 8 års börsuppgång, om de är äldre än 65 år och kanske väldigt riskaverta. Att jämförelsen mellan AP7 och snittet av den aktiva investeraren inte är riskjusterat. Att den här typen av artiklar aldrig kommer skrivas om aktiemarknaden halveras, för då kommer det framgå med all tydlighet hur fel man uttrycker sig. Därmed inte sagt att det finns dåliga och för dyra fonder i PPM, att aktiva investerare väljer fel tillgångsslag och fel fonder vid fel tillfällen. Absolut, det händer hela tiden. Det ska man prata om, för det går att rensa bort och förbättra. Men gör det på rätt sätt. Inte så urbota jävla inkompetent som i den här artikeln.

Idag har det även kommit detaljhandelsdata från Sverige. Inte någon data som jag egentligen följer men det är intressant då många dragit paralleller mellan den och fastighetspriserna. Jag har hela tiden hävdat att detta inte stämmer, utan det är hushållens räntekostnader som är avgörande. De styrs av räntan. Även bostadspriser styrs av räntan. Höstens sättning hade inget med räntan att göra, och därför var det min tes att eftersom hushållen har lika mycket pengar som tidigare, så bör inte detaljhandeln gå ner. Givet att konsumentförtroendet inte fått sig en rejäl törn, vilket den inte fått av detta lilla brus. Black Fridays framgångar sätter fingret på att konsumentförtroendet är starkt. Mycket riktigt var dagens data riktigt stark…

Det kom även handelsdata från Sverige idag. Data jag inte heller följer normalt sett men som är intressant. Handelsnettot är export minus import. Om vi exporterar mycket så är det bra för svensk tillväxt, om vi importerar mycket är det bra för ett annat lands tillväxt. Typ! Därför ingår export – import i vår BNP. Stiger handelsnettot så bidrar det positivt till tillväxt, tillväxt ger jobb, fler jobb ger ökad köpkraft som ger tillväxt.

De senaste 10-12 åren så faller vårt handelsnetto. Det bidrar fortfarande till vår tillväxt, men avtagande sådan

Hur kommer detta sig? Jo det beror på att importen ökat mycket mer än exporten. Se nedan

Export handlar om tre saker:

1, att våra produkter är efterfrågade

2, att priset på dem är rätt

3, att kunden, förutsatt att de vill ha produkten, kan betala för den.

Jag tror, utan att ha bevis för det, att våra varor och tjänster håller en rätt bra kvalitet och är hyfsat efterfrågade. Men att våra kunder, primärt Europa och Asien, har haft det rätt tufft senaste åren och vår exports relativt flacka kurva är ett resultat av hur kunderna mår, dvs tillväxten i de här länderna. Kvarstår gör priserna, som för våra exportkunder är priset gånger växelkursen.  Att kronan har varit relativt svag har alltså allt annat lika gynnat exporten. Eller tänk det omvända, om kronan varit väsentligt starkare så hade exporten allt annat lika varit svagare. Det är här Riksbanken kommer in. Hade styrräntan varit väldigt mycket högre under de här åren så hade kronan varit väsentligt starkare, och exporten svagare. Från en redan klen nivå. En högre ränta hade ur det här perspektivet utmynnat i lägre tillväxt.

Hade däremot Europa vuxit med 3-4% under den här perioden hade sannolikt efterfrågan efter svenska varor varit högre och då hade vi kunnat kosta på oss en starkare krona, således högre ränta. Europa hade sannolikt också haft en annan räntepolitik vilket utmynnat i högre räntor, som då enligt realräntespreads resonemanget, möjligjort ännu högre räntor för svensk del. Detta är en av två förklaringar till varför styrränta är där den är, och varför vi måste förhålla oss till ECB.

Importen då? Ja till skillnad mot exporten har den varit stark. Kurvan på den påminner väldigt mycket om kurvorna för bilförsäljning, detaljhandel och privatkonsumtion. Alla vet varför de har vairt starka. Inte för att våra inkomster ökat så särskilt mycket, utan för att våra kostnader har minskat. I synnerhet våra räntekostnader, som tidigare för väldigt många var den största kostnadsposten. Trots att hushållen har mer skulder än någonsin, så utgör räntekostnaderna en rekordlåg andel av disponibel inkomsten. Detta har möjliggjort konsumtion av annat, och då har importerade varor fått en slev av detta. Trots att import alltså bidrar negativt till tillväxten så är det inte bara nattsvart. Fler bilförsäljare har kunnat anställas när bilförsäljningen gått starkt. Detta är bra, trots att bilarna inte tillverkas i Sverige. Det hade förstås varit bättre om alla bilar som säljs hade varit tillverkade i Sverige. Men det bygger på att vi kan tillverka en bil lika bra och billigt som Tyskarna. Om vi inte klarar av det ska vi låta bli, då det bara gröper ut köpkraften på sikt. Så den vinsten är i långa loppet ingen vinst. De flesta ekonomer fattar detta. Trump gör det inte. Nej man ska lägga all kraft på att göra det man är bra på. Usa är bra på Apple, Tyskland på VW, vi är bra på Spotify, Scania, skog och stål….

Hade Riksbanken haft en väsentligt högre ränta senaste åren så hade kronan varit ännu starkare. Då hade importerade varor varit ännu billigare, och importen sannolikt ännu högre. Det hade inte varit önskvärt heller, då det trots allt är negativt för tillväxt och produktion/konsumtion av inhemskt producerade varor.

Förstår man dynamiken i handelsbalansen så förstår man ännu lite bättre vår penningpolitik. Det handlar alltså inte bara om inflation och resursutnyttjande, även om det är de stora hörnstenarna i penningpolitiken..

Vi går raska steg mot december månad. De flesta tänker nog på jul men jag tänker på Fed möte den 13e och Riksbanksmöte den 19 och besked den 20e.

Vad beträffar Fed så prisar marknaden in en höjning med 25 punkter till 1,25%. Eftersom inflationstakten ligger där så är penningpolitiken rätt balanserad nu. Dock tror jag den kommer röra sig uppåt under nästa år pga lönetryck, dollar och andra baseffekter. Men över 2% lär den inte gå. Även Fed har flaggat för detta på sistone. Detta gör att Fed kan höja i mars, men jag är klart tveksam till mer än så. Kom ihåg att QT tar fart under 2h18. Ism mfl är på höga nivåer, och indikerar ett konjunkturellt starkt q1, men om de vänder ner under våren, vad säger det om 2H18? En svag dollar är dokumenterat bra för amerikanska ekonomin. Men den försvagas inte längre, vilket lär ge avtryck om 6 månader. Marknaden verkar vara inne på min linje då man prisar in en höjning i december, men inga fler.

På torsdag kommer det inflationsdata och på fredag ISM. Veckan därpå kommer arbetsmarknadsdata. Datan lär inte få Fed att backa från att höja men kanske ändra sina prognoser? Samtidigt ska vi få en ny Fed chef så de prognoserna får ni ta med en nypa salt.

Kommer Rix att ta bort QE? Svårt att säga. Det är enklare när euron kostar 10kr än 9kr… så mycket vet jag. Är de bekymrade över bostadsmarknaden? Tror inte det, tvärtom tror jag det som händer nu är rätt sunt. Att några bostadsutvecklare som säljer lägenheter för 100,000kr kvadraten i förorter, med högt belånade föreningar som lök på laxen, stryker med… det gör inte Ingves sömnlös. Snarare tvärtom! Deras existens såg han nog bara som ett symptom på ett system som till vissa delar är sjukt.

Såg ni den här?

Ge det fem år till, vad kan han göra då och vilka jobb kan han ersätta. Med tanke på diskussionen om Medborgarlön. Jag har inte svaren, men borde det inte föras en offentlig debatt? Eller ska vi lösa det fem i tolv?

Jag kastar in en ide i debatten. Vad sägs om att alla arbetstagare idag får 10,000kr mindre i lön. Men att arbetsgivarna samtidigt måste betala in 10,000kr mer i skatt för varje anställd. Samtidigt betalar staten ut 10,000kr skattefritt till alla arbetare. Dvs nettonoll för alla inblandade. Om arbetsgivaren säger upp en anställd så får han behålla de 10,000kr varje månad. Arbetsgivaren måste fortsätta att betala 10,000kr även efter uppsägning. Vilket innebär att han måste effektivisera verksamheten så mycket att han klarar bära den kostnaden. Sen ska det inte överdrivas. En lön idag om 30,000kr/mån kostar en arbetsgivare ca 480,000kr. Den kostnaden sjunker till 120,000kr vid uppsägning, mot noll idag.

Pro’s and con’s… kanske förslag på nåt bättre?

Försök att inte tänka egenvärde. Dvs som arbetstagare vill optimera din egen lösning, arbetsgivare likaså. Försök tänka i termer av total samhällsnytta. Annars blir debatten inte optimal. Ungefär som i dagens bostadsdebatt, där organisationer  med egenintresse uttalar sig på ett sätt som om de såg till allas bästa.

All input uppskattas

Ha en bra vecka!

Ps, tror vi kan höja SL nivån på nedsidan från OMX1600 till stängning under 1607 ds

Från Europa kom Flash Mfg PMI in på 60,0 mot väntat 58,3 och fg 58,5. Tyska motsvarigheten kom in på 62,5 mot väntat 60,4 och fg 60,6. Ohyggligt starka, och frågan är om det finns så mycket kvar på ovansidan. Det är egentligen inte det intressanta. Det intressanta är att ledande makrodata från Europa indikerar väsentligt högre tillväxt framöver, än den faktiska som rullat in. Europa växer liksom inte med 3%, och frågan är om den här diskrepansen mellan hård och mjuk data kommer bestå, och det snarare är den mjuka som ska rekylera ner mot den hårda än tvärtom. Jag har inte svaret, men man får inte glömma bort att Europas företag går framtiden till mötes med en 10%+ starkare Euro, vilket rimmar rätt illa med rekordnivåer på PMI. Men det är inte heller otänkbart att tillväxttakten har potential att lyfta sig från dagens nivåer. Vad innebär det för jobbskapande, löner och kärninflation undrar jag? Kärninflationen ligger på 0,9% i Europa så jag förstår varför Draghi förlängde QE och intar en duvig hållning. Han vill såklart inte att räntorna lyfter och/eller Euron fortsätter att stärkas. Han behöver tillväxt och nya jobb, för att på sikt kunna lyfta inflationen.

US Flash Mfg PMI kom in på 53,8 mot väntat 55,1 och fg 54,6. En besvikelse. ISM har legat en bra bit över ett bra tag och det har talats om konvergens mellan de båda. Nu vänder PMI ner! Vad säger det om ISM undrar jag. Varför har ISM varit så stark? Vissa hävdar att andelen exportberoende bolag är högre i ISM och därför har de gynnats av en svag dollar. Andra hävdar att ISM har större exponering mot energisektorn som mår rätt bra nu. Svårt att säga, men konvergens borde vara trolig över tid, och att PMI är svag är inte bra.

IFO kom in rekordstarkt igen, 117,5 mot väntat 116,7 och fg 116,8. Det Tyska loket dundrar vidare och styrker gårdagens starka Pmi siffror. Men återigen noterar jag att det finns en stor spread mellan soft hard data. Tanken är att hårddatan ska ta fart, men jag undrar hur det rimmar med den starka Euron? Kanske både soft och hård data måste ge och ta lite…

Noterat att många ekonomer ser den svaga kronan som ett resultat av utlänningarnas misstroende mot turbulensen på Svenska bostadsmarknaden. Det är ju en rätt intressant analys. Är det någon som kan förklara för mig varför den 5-åriga Svenska bostadsobligationen handlades i 0,39% i år. Den trendar ner och har inte varit så låg på flera månader.  Det ligger ca 3,000mdr i bostadslån. Hälften finansieras av utlandet. Det är mer än statsskulden. Om utlänningarna verkligen misstror vår bostadsmarknad så borde man vill se någon typ av rörelse? Okej, spreaden till den 5-åriga STATSobligationen har gått från 50 till ca60 punkter. Men den rörelsen är nästan försumbar om man zoomar ut lite. Vet ni varför jag tror kronan är svag? Jo för att Svenska räntor har tryckts ner relativt Europa. Vet ni varför jag tror dem har gjort det? Jo för att marknaden har gått från att tro på ett slopat QE i december samt första räntehöjning under 2018, till att vara tveksam om vi överhuvudtaget får nåt av det! Det tror jag är förklaringen till den svaga kronan. Fastighetsmarknaden är än så länge brus. Det skrivs mycket kring den, men det viktigaste skrivs det rätt lite om, nämligen

1, Stibor3m och 5yrs Bostadsobligationen som bestämmer priset på bolåneräntorna har under hösten, mitt i all turbulens, gått ner. Allt annat lika innebär det lägre räntekostnader på hushållens skulder.

2, 5yrs Bostadsobligationen, igen, bestämmer Lånelöftena, som bestämmer priserna, borgar för att priserna, allt annat lika, inte ska sjunka. TVÄRTOM med tanke på att den handlas lägre än i våras. Inte högre.

Eller är detta svårt att ta in?

Det här är trots allt en no-brainer. Det intressanta är hur det påverkar priserna generellt? Inte så mycket skulle jag gissa på, men det är svårt att kvantifiera…

Philly Fed kom in lite svagare…

Men det är väl ingen som blir jätteförvånad om den senaste tidens starka data tappar lite momentum…

Den stora grejen tycker jag är Yellens uttalanden om inflationen. Att vi inte kan vara säkra på att den tar fart. Viss bias återhämtning, men sen då?

lönerna pekar ju på en core Pce kring 1,5%…. och ur det avseendet förstår jag inte hur alla kan vara så säkra på Feds tre höjningar nästa år. Jag tror på högst en! Vad väldigt få verkar ta in är att

1, us hushåll har nästan 100% skuld/bnp

2, non-fin företag har tagit upp mycket skuld senaste åren. Utdelningar och återköp har varit melodin

3, under 2h18 kommer Fed rulla av en hel del statspapper enligt sin QT strategi…

Tror ni inte det kommer märkas…

Jag menar orkar inte löner och inflation upp högre än vad det är idag, hur kan ni vara så säkra på att de funkar nästa år?

Allt annat lika är detta negativt för dollarn, vilket ger

stark krona-svag börs

under 1600 stay out-över 1638 stay in!

Ny vecka nya tag! OMX orkade med att rekylera upp till 1,637. Rätt klent får jag säga. Är det säljarna som är aggressiva, eller köparna som saknar övertygelse är svårt att säga. Kanske en kombination? OMX har idag varit nere på 1608. Räcker det? Vet ej, 1,600 är Fib50% nivån och det lockar. Å andra sidan brukar inte marknaden göra exakt som man tänkt sig. Jag tror att man kan specka i de här trakterna. Men en riktig köpsignal har vi inte förrän vi stänger ovan 1,637. Då ska man absolut vara med igen. Ger man sig in i marknaden igen så skulle jag nästan säga att det är viktigare att titta på DAX, så länge som den inte stänger under 12,900 kan man tryggt sitta kvar. Bryts den väntar lägre nivåer. Även för OMX.

Ur ett större perspektiv är vi ju inne i sista 5e vågen som pågått sedan jan/feb 2016. Har vi sett toppen av den här? Jag tror inte det. Jag tror vi ska upp en runda till och toppa ur nästa år. Men man kan aldrig vara säker. Därför är det viktigt att man jobbar med någon typ av Stopp. Risk management är ALLT. Tänk på det alla ni som lägger 99% av er tid på att leta efter vinnarna. Ur ett fundamentalt perspektiv så har jag svårt att se att 5e vågen är avslutad innan Riksbanken kommer igång med räntehöjningarna. Räntehöjningarna är en del av konjunkturtoppen, som är en del av börstoppen.

Såg nedan dokumentär igår om Medborgalön. Väldigt intressant, och ett tema vi kommer höra mycket om i framtiden. Jag säger inte att det är rätt. Jag säger bara att vi står inför stora utmaningar, och vissa av våra ”Luther-ideal” kanske inte stämmer. Det gäller att tänka klart och open-minded…. och det kommer inte finnas någon ”lösning” där ingen kommer i kläm.

Men om ni väljer att se den så vill jag att ni funderar över en fråga: Om AI tar över så många arbetstillfällen som vissa påstår,  och arbetslösheten börjar öka som en konsekvens av detta. Till vem och vilka ska företagen sälja sina produkter/tjänster om så många fler saknar lön att handla för?”

Se den!

https://www.svtplay.se/video/15951602/lon-utan-jobb/dokument-utifran-lon-utan-jobb-avsnitt-1

Man kan ju fundera lite över utvecklingen. Om vi i framtiden går in på ett Starbucks, och det är bara är robottar som jobbar där. Vad kommer en Latte kosta? Om den kostar 45kr samtidigt som lönekostnaderna är bortrationaliserade. Vilka marginaler och vinster kommer de att göra då? Eller kommer detta locka fram konkurrens som gör att en Latte kommer kosta 15kr i framtiden, och Starbucks cafét gör samma vinst idag? Om alla företag i teorin kunde skära bort sina lönekostnader, så far ju marginalerna upp i taket. Konkurrensen borde på sikt pressa ner priserna ganska rejält, vilket gynnar oss konsumenter. Men eftersom vi inte har några jobb att gå till så har vi ingen lön, och således inget att handla för, då spelar det inte så stor roll att Latten är billig. A-kassa tänker någon. Men då kan jag berätta att Statskassans enskilt största inkomstpost är inkomstskatt och sociala avgifter. Därefter kommer moms. Om ingen jobbar, hur ska vi finansiera vår välfärd då? Då blir det tajt att finansiera A-kassa, skola och vård. Då kan företagen stå där med sina robottar som gör Latte för 15kr. Eller kommer vi få Medborgarlön som är klart lägre än vår lön idag, men vi kan ändå leva gott på den eftersom priserna är lägre. De som har yrken som inte går att ersätta med robotar kommer få medborgarlön + lön. Kommer de utgöra nya eliten eller? Kommer Stureplansstekarna vara Robotprogrammerare? Eller allt sånt görs i Kina? Stureplansstekarna är de vars föräldrar tidigt investerade i bolag som tillverkar robotarna? Man tror att företagen pga rationalisering kan tjäna mer pengar än idag. Vilket borde gynna aktieägarna. Men efter att staten tar ut högre skatter för att finansiera medborgarlönen, tjänar aktieägarna mer eller mindre än idag? Många företag gör ju stora besparingar på lönekostnaderna. Om de fortfarande vill sälja sina produkter så gäller det att kunderna har råd att köpa dem. Trots att de inte jobbar och bär lön i traditionell bemärkelse. Minst sagt en spännande utveckling!!! Kanske världen inte ser så mörk ut för våra barn ändå? Övergångsfasen, som vi till stor del redan är inne i, kan dock bli rätt trasslig.

Läste även den här artikeln, som belyser det jag pratat om. Dvs att många gynnas av de lägre priserna.

https://www.svd.se/manga-vinner-faktiskt-pa-boprisfallet

I veckan fokuserar jag på Flash-PMIs på torsdag, samt IFO på fredag. Annars går det snabbt till FEDs möte i december, där marknaden till fullo prisar in en höjning, samt Riksbankens möte där 15mdr QE står på spel.

Nordea mfl är inne på spåret att den starka datan från Europa kan ha nått vägs ände i samband med att QE stimulanserna klingar av efter årsskiftet. Dvs går från 60mdr till 30mdr Euro i månaden. Hmmm, jag är tveksam. Inte till att de nödvändigtvis måste klinga av utan att sambandet. Euroland har gått exceptionellt starkt tack vare svag Euro. Inte QE. Va tänker ni? Euron har ju gått från 1,03 till 1,20 i år!!!! Exakt, men valutor slår inte genom i realekonomin i realtid utan med fördröjning. Fjolårets Euro försvagning har boostat årets data. Årets förstärkning kommer tynga 2018 års data, allt annat lika.

Om man analyserar Euruförstärkningen i år så handlar den i sin tur om förväntningar om en mindre duvig Draghi samt ekonomin i Euroland faktiskt har levererat hyfsat i år. Men det där med valutor och ekonomi är lite hönan och ägget. En svag valuta stärker ekonomin, som i sin tur lyfter inflationsförväntningar och räntan, som i sin tur stärker valutan, som i sin tur ger en bromsande effekt.

En av bloggens läsare och vänner, Patrik, ställde den ganska basala frågan. ”Tänk om den Svenska 10-åriga statsobligationen inte kommer stiga så mycket, utan kanske ligger på 1,5% (0,73% idag) nästa år… och året efter det…. och året efter det… och året efter det”. Är det möjligt, och vad innebär det?

För det första måste man bilda sig en uppfattning vad som har hänt. Står 10-åringen i 1,5% så innebär det att styrräntan ligger på ca 0% om man utgår från den historiska spreaden på 150 punkter (även om extremvärden är både klart lägre och högre). QE är också utfasat.

Är 0% styrränta ett möjligt scenario kommamde år? Inte om man frågar landets ekonomer, men svaret är, Ja. Ligger tillväxten på ca2% år efter år, samtidigt som lönerna inte växlar upp och inflationen pendlar mellan 1-2%, samtidigt som Europa och Usa upplever nåt liknande, så är detta fullt möjligt. Skuldberget i världen skulle i grunden kunna skapa den här situationen. Inte mitt base case men fullt möjligt.

Vad innebär detta för börsen? Ur ett aktieriskpremium ERP (ERP=earningsyield – 10yrs ränta)  perspektiv så bör börsen kunna uthålligt handlas till PE 20. Detta då earningsyield 1/20=5% minus 10-åringen 1,5%= ger 3,5%. Nomaliserad riskpremie för aktier ger ett PE på 20. Men den stora  Frågan blir inte värderingen, utan var vinsterna tar vägen. I en miljö som ovan så kan nämligen inte vinster växa strukturellt.

Ex, Säg att marknaden ytterst förenklat idag ligger på 100 och Vinst 5, således pe 20.

I ovan värld så gissar jag att vinsterna kan ligga 15% högre om 3 år, dvs 5% ökningstakt om året. Lågt!  Marknaden kommer stå i 15% X 5 = 5,75 ggr 20 = 115. Det är såklart en klen årsavkastning om 5%. För att få bra avkastning på portföljen krävs att man är aktiv, dvs säljer dyrt och köper billigt då vinsterna inte driver marknaden som de gjort historiskt.

Det är alltså tvärtemot skolboken som säger att aktier går bra på lång sikt. Av det enkla skälet att vinsterna stiger på lång sikt. I den här världen blir det annorlunda.

Det andra alternativet är att ekonomin trots skuld och trasigt Philipssamband börjar bete sig som pre Lehman.

Säg att 10-åringen stiger till 2,75% istället. Implicit innebär detta en styrränta om 1,25% (2,75 – 1,50). Samma relation som ovan. Bakomliggand miljö präglas av högre högre tillväxt, löner och inflation… men även vinster.

Givet ERP ovan om 3,5% som får anses rätt normalt, så blir det implicita PE talet: 3,5% ERP + 2,75 10yrs= earningsyield 6,25%… vilket kokar ner till PE 16 (1/16=6,25%)

vinsterna om 3 år ska gångas med 16 istället för 20.

Sämre kan tyckas men i den här miljön har vinsterna vuxit mycket mer. Säg att vinsterna om 5kr vuxit med 15% om året istället, dvs med 45% till 7,25kr. 7,25 gånger 16 = 115kr. Dvs din portfölj har ökat med 15%, precis lika mycket som vid första exemplet. Fast i det här exemplet är det vinsterna som primärt driver kurserna. Men tack vare stigande räntor så bidrar multipelkontraktionen negativt.

Poängen är att du kan inte få både hög vinsttillväxt och låga räntor samtidigt. Inte långsiktigt. Höga vinster är på lång sikt ett resultat av hög tillväxt och därmed högre räntor. Höga multiplar är ett resultat av strukturellt låga räntor, som är ett resultat av låg tillväxt och svag vinstutveckling.

Vilket av detta blir det? Det vet vi inte. Lärdomen är att avkastningen blir likartad och svag oavsett… och att man som alltid bör vara försiktig när börsen är högt värderad, när risk/reward är dålig. Trenden är oftast stark på kort sikt, men fundamenta tränger alltid igenom på lång sikt. Glöm inte det!!!!

Det spelar alltså ingen roll om räntan är väsentligt högre om några år, för du har antagligen blivit kompenserad med starkare vinsttillväxt. Samtidigt kan börsen gått rätt svagt även om räntorna är svaga framöver då vinsttillväxten även kommer att vara det.

Hoppas detta var lite svar på din fråga!

Kinas väl och ve är alltid viktigt. Men ur ett börssammanhang har det varit underordnat ganska länge. Visst, det har under många år funnits 3Xbubbla, dvs en fastighetsbubbla, en lånebubbla och investeringsbubbla. Ingredienserna för en krasch. Men ännu ingen krasch. Senast det var Kina stök var under hösten 2015. Framförallt var det börsen i Kina som föll brant. Jag hävdade att kinesiska aktiemarknaden är av mindre vikt. Fastighetsmarknaden är det viktiga. Då klarade den sig ganska bra. Därför reagerade jag när jag såg nedan chart. Ett chart som visar att fastighetsmarknaden har ganska dassiga förutsättningar närmaste 12 månaderna. MEN, man ska inte ropa bu ännu. Egentligen visar chartet att priserna ska plana ut. Inte krascha. Det är rätt stor skillnad.

Ha en skön vecka!!!

ps. Noterat att Stibor3m har fallit på rätt bra på sistone. Vad tror ni finansierar våra 3m bolån? Just det! Många pratar om stigande räntor, skuldberg och de problem det för med sig. Men faktum är att JUST NU så blir våra lån bara ännu billigare. Från en redan billig nivå. Detta givet att bankerna överför det till låneräntorna och inte tar allt i fickan. Det kan man inte vara säker på. ds.

Jag antar att de flesta lyssnat på Di.se intervju med Ingves…

https://www.di.se/nyheter/stefan-ingves-det-ar-ett-samhallsexperiment-vi-aldrig-gjort-tidigare/

Som vissa har noterat så försvagades kronan mot euron igår. Vi nådde nästan 10kr. Men det var aldrig kronan som var särskilt svag, vilket man kanske kan tro givet datan kring inflation och bostadspriser. Utan det var Euron som var stark. Det var tydligen BNP data i Europa som var bra. Den kom in i linje med den preliminära så jag fattar inte riktigt uppståndelsen. Vad jag inte heller förstår är varför tyska räntor, korta som långa, inte rört sig ur fläcken om nu euroområdet är så blomstrande efter gårdagens data. Amerikanska räntor har inte heller rört sig. Räntorna förklarar inte Eur/Usd rörelsen med andra ord.

I min värld har dollarn varit på väg att korrigera hela 1,03-1,21 rörelsen mot euron. Jag har tagit sikte på 1,12-1,14 typ. Den fundamentala förklaringen är att FED är hökigare än marknaden kanske tror mot bakgrund av att inflationen är temporärt låg, samt ECB är duvigare än marknaden tror mot bakgrund av att den hyggliga tillväxten trots allt inte för med sig vare sig stora löneökningar eller inflation givet resursutnyttjandet. Den tekniska förklaringen är ren rekyl och mean reversion… något valutor gärna sysslar med från tid till annan.

Men den senaste rörelsen i Euron får mig att tvivla tekniskt. Stänger vi över 1,19 så är risken hög att rekylen är över. Men varför är jag klart osäker på…

Ovan är en mycket kortsiktig analys. Den långsiktiga är annorlunda. Nedan bild visar spreaden mellan den 2-åriga realräntan i Tyskland och Sverige. Enligt mig den klart bästa indikatorn för Eur/Sek. Den pekar idag på att kronan borde vara på väg mot ca 10,70kr. Om Riksbanken förlänger QE, så kommer svenska 2-åringen förbli nedtryckt, och kronan lär fortsätta försvagas. Men lyfter Riksbanken bort QE så är det min bedömning att 2-åringen inte ska ligga på -0,80% utan snarare upp mot 0,0%. ALLT ANNAT LIKA så skulle det innebära att spreaden nedan faller från ca 1,0% till 0,20% vilket implicit innebär att eur/sek ska ligga strax under 10kr. Dvs där vi är idag. En värld med fortsatt QE motiverar alltså en krona upp mot 10,70 eur/sek. En värld utan ca 10kr. Givet att svensk ekonomi har gått rätt bra under en tid när kronan pendlat mellan 9-10kr så borde det inte vara några problem för Ingves att lyfta bort QE. Notera att denna analys bygger på allt annat lika, dvs vi har inte ändrat på tyska 2-åringen eller inflationsantaganden.

Sen i nästa steg är det frågan om Ingves kan dra upp styrräntan nästa år till 0,0% för att ligga på par mot ECB? Står styrräntan i 0% så är det min gissning att 2-åringen står i ca 0,50%. Det innebär ca 50 punkter till på spreaden. Från 0,20 till -0,30. Då pratar vi en krona ner mot 9kr. Vi vet sen tidigare att Ingves sover lugnt så länge som kronan är över 9kr, men han vill inte se att den går under detta.

Summasumarum. Han borde kunna lyfta bort QE och kronan bör inte förändras så mycket. Inte enligt nedan i varje fall. Men han kanske är orolig för signaleffekten och väljer att ligga kvar. Ser man till intervjun så skjuter han ju hellre över inflationsmålet, än riskerar det. Detta genom att strama åt vilket slår mot tillväxt, jobb och inflation. Sen när det kommer till räntehöjningar så får vi se. Det ska flyta en del vatten under den bron för att kunna veta idag. Hade jag varit honom hade jag lyft bort QE, och sen inväntat data och tagit ett kvartal i stöten.

US Core PPI kom in på 2,4% mot väntat 2,3 och fg 2,2… på väg upp men inte så mycket att oroar sig för än så länge.

US Core CPI kom in på 1,8% mot väntat 1,7 och fg 1,7… en notch högre. Då har den kanske bottnat? Indikerar en Core PCE på ca 1,3%.

Retail sales kom in som väntat. Positiva revisioner. Ingen kioskvältare. Empire Index kom in på 19,4 mot väntat 25,1 och fg 30,2… svagare men fortsatt på en hög nivå med tanke på ISM.

OMX var nere på 1612 idag…. med fingret på köpknappen eller?

Äntligen en intelligent människa som försöker förstå vad som händer. En människa som stannat upp och sagt, men hallå, riksbankens och feds räntebanor har varit fel i många år. Vad är det som säger att de ska få rätt nu? Fråga dig istället, vad är centralbankerna missar i detaljerna?

https://www.di.se/nyheter/chefsekonomen-troga-loner-tvingar-ingves-till-retratt/?mobile=1&loggedin=true

Får hon rätt så är hon ensam om detta då det inte finns en enda ekonom där ute som inte tror på nån form av höjning nästa år! rätt el fel, intressant är det! Det skulle i varje fall inte vara första gången Riksbanken och bankekonomerna tror på högre räntor utan det blir av.

Tror ni amorteringskravet kommer slå hårt? Tänk om!

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/sa-dribblar-bankerna-med-amorteringskravet-6883913

Det här handlar alltså om storleken på lånelöftena. Genom att banktjänstemannen skriver in amorteringsbeloppet så minskar utrymmet för räntekostnader, och därigenom storleken på lånet. Men om de har sänkt KALP beloppet så kompenserar detta för vad hushållen får låna. Om de här tar ut varandra så får man låna lika mycket som innan, trots amorteringskrav. Det gör att prisbilden på bostäder potentiellt inte förändras. Bankerna är som sagt sugna på att låna ut så mycket som möjligt. Det är deras enda sätt att tjäna pengar på. För bolånetagaren ökar boendekostnaderna såklart eftersom de tar lika stora lån men får amortera ovanpå räntekostnaderna. Det är ingen som bryr sig såklart då räntorna är så låga, men skulle de stiga så blir det problem. Undersökningar visar att hushållen inte tror på högre räntor. De har hittills haft rätt. Men det handlar mer om tur än skicklighet.

Jag säger det för miljonte gången, inför ett skarpt skuldkvotstak så behöver vi inte oroa oss över bankernas sätt att räkna fram sina lånelöften på!!!

ps. Jag är ingen stor supporter av Vänsterpartiet, men deras syn att bolånetaket om 85% bör tas bort är en riktigt bra ide. De har fattat vad som sätter kuggar i hjulen för att ta sig in på marknaden. Att unga däremot tvingas till små lån som gör deras ränterisk och en rimlig chans att amortera ner lånet över sin livstid är däremot en mycket bra ide Ds.

Ps. Ni måste se intervjun på SVT Play där Jan Eliasson intervjuar Koffi Annan. Kloka  herrar… tänk om alla var lika kloka som dem. Och Det är väl lite av problemet, världen består inte bara av kloka män och kvinnor… Ds.

Styrkan i OMX ville inte infinna sig i förra veckan. Index fortsatte ner och därmed försvann chanserna till att nå en ny ATH på kort sikt. Index var nere på 1,618 igår vilket är Fib38% av uppgången sedan i augusti. Fib50% ligger på ca1,600 och risken är stor att den kommer att testas. Så länge som den håller kan man vara tekniskt positiv till börsen på lite sikt. Idag studsar det. Det är fyndköpare som är inne i marknaden, samt alla som missade hela höstuppgången som börjar plocka på sig. Säljarna är alla som tror det kommer bli värre längre fram. Om vi ska testa 1,600 så lär den här studsen inte ta oss högre än till 1,650ish. MEN Bryts 1,650 ska man vara snabb och ta sig in i marknaden igen. Då har denna korr bara varit en stor fint. DAX har precis som vi korrigerat ganska hastigt, och jag sneglar på den för att få vägledning. Bakgrunden till den här korren är diffus. Jag tror marknaden bara var lite för överköpt, för många var överviktade, för många siktade på nya ATH. Men den typen av korrar brukar blåsa över rätt snabbt i en stigande trend.

Valuegard/HOX bostadsprisdata visade en nedgång på 3% jmf förra månaden. Största nedgången sedan 2008. Samtidigt har den 5-åriga bostadsobligationen gått från 0,5% till 0,4%. Se chart nedan

Ser ni vad jag ser? Den här dippen påminner om exakt samma dipp vi hade förra året efter man infört det första amorteringskravet. Ni såg vad som hände sen!!! Just de, marknaden repade sig. Amorteringskravet hade en begränsad inverkan. Då berördes ändå alla som tog ett nytt lån som motsvarade 50% av bostadens värde eller mer. Det var rätt många. Nu kommer alla beröras som tar ett lån som är större än 4,5X deras bruttolön. Det är färre. Jag tror, precis som finansinspektionen, att inverkan på nedsidan kommer vara begränsad. Däremot får det konsekvenser för prisstegringar framöver då marginal effekten av att ta stora lån, i förhållande till pris och bruttolön, nu kommer innebära 3% amortering vilket blir en hel del att bära i månaden även för en högavlönad.

En skillnad från förra hösten är att den 5-åriga bostadsoblisen föll från knappt 1,0% till 0,2%. Det bidrog positivt till lånelöftena. Vi har inte riktigt samma utgångspunkt idag. Men ovan chart talar ändå sitt tydliga språk. Givet att räntorna INTE drar eller att vi trillar in i recession, så är det mycket troligt att bostadspriserna har en liten nedsida från dagens nivåer. Chanserna till att priserna till och med börjar stiga under nästa år är ganska goda. Dagens stök handlar om ett visst överutbud, som kommer rätta till sig. Ett mediadrev som gör hushållen oroliga och skapar en köparens marknad, samt bankernas krav på att sälja innan man köper. Det här är effekter som är övergående. De orsakar INTE en krasch. Det kan däremot en ränteuppgång göra.

Därför är det intressant att vi även hade inflationsdata i Sverige idag.

KPIF kom in på 1,8% mot väntat 2,0% och fg 2,3%. Dito ex Energi kom in på 1,8% mot 1,8% väntat och fg 1,9%.

Ni som läst bloggen kan inte vara förvånade. Resor, krona och gud vet allt har temporärt tryck upp inflationen. Dessutom ligger lönerna på en nivå som är förenligt med inflation kring 1,7%.

Vad innebär detta för Riksbanken? Tja, de har haft rätt bra koll på kärninflationen tror jag. Det är media som var lite uppspelta innan när vi var över 2%. På samma sätt är de nästan lite förvånade nu när vi är under 2% igen. Räntehöjningar är inte aktuellt såklart. Frågan är om de kan och vill lyfta bort sina 15mdr SEK i QE per månad från och med nästa år? Givet att kronan bryter upp idag mot euron vilket tekniskt indikerar att vi är på väg mot 10ish kr så är denna svaghet ett ypperligt tillfälle att plocka bort QE i december. Samtidigt är jag den första att erkänna att han mycket väl kan förlänga det till både Mars18, juni/juli18 samt September18. Men om han har som långsiktig ambition att normalisera penningpolitiken mot ECB, dvs höja från -0,5% till 0,0% så måste han fasa ut QE innan ECB gör det.

De flesta verkar vara överrens om att dagens svaga bostadsdata i kombination med inflationsdatan kommer att göra Riksbanken mindre hökig. Det är därför kronan försvagas. Jag säger bara att det finns väldigt lite som talar för att prisnedgången fortsätter, snarare tvärtom. Jag säger bara att dagens inflationssiffror borde vara väntade för alla med lite djupare kunskaper. Detta sammantaget gör att jag inte är lika säker som marknaden på att han INTE kan ta bort QE. Samtidigt kostar det väldigt lite att förlänga.

För att slutligen återknyta till grafen ovan. Dagens inflationssiffra driver inte på räntorna i det korta perspektivet. Tvärtom. Allt annat lika innebär det att bostadsoblisen kan sjunka härifrån, inte stiga, vilket skulle vara positivt för lånelöftena och därmed priserna.

Men jag vill också lyfta fram en viktig observation, nämligen, QEs framtid är troligtvis viktigare för bostadspriserna än vad det utökade amorteringskravet är. Så här är det…

1, bostadspriserna styrs av lånelöftena över tid

2, lånelöftena styrs till största del av den 5-åriga bostadsobligationen

3, 5yrs bostadsoblis, idag 0,41%, styrs till stor del av den 5yrs statsoblisen -0,14%.

4, den 5yrs statsoblisen påverkas till stor del av korträntan, låt säga att det är den 2yrs statsoblisen.

Den senare ligger idag på -0,82%. Detta är uppseendeväckande! I en normal miljö ligger den ca 50 punkter högre än styrräntan. Normalt hade varit 0% alltså. Men eftersom marknaden efter dagens bostadsdata, inflation och krympande statsskuld så spreadar den isär. Skulle synen på QE förändras, så finns det uppsida kan man lugnt säga. Detta riskerar att dra med sig bostadsoblisen, lånelöften och priser…. vi är inte där ännu, men det kan vara värt att ha i bakhuvudet!

Läste nedan krönika av Claes Folkmar… väldigt insiktsfullt

https://www.aktiespararna.se/nyheter/sa-drabbar-nya-amorteringskravet-spararna

Trots detta stöttar jag Finansinspektionen i deras föreslagna reglering. Jag har sagt det innan och säger det igen. För att vi ska sova gott om natten och veta om att svenska hushåll har rätt storlek på sina lån, vilket implicit innebär att bostadspriserna är på rätt nivå, så kan vi inte ha hushåll som har högre skuldkvot än 5X.

Detta råder inte amorteringskravet bot på, men det gör det dyrare att ligga över 4,5X vilket borde få en viss marginaleffekt. Hursomhelst, Claes är inne på ett viktigt spår. Amorteringskravet gröper ut plånböckerna hos hushållen. Visst, amortering är sparande, inte kostnad, men den tvingande aspekten är dålig. Dels ur Claes perspektiv, dels för att de kan behöva tusenlapparna den dagen räntorna är högre. Mitt förslag är följande:

1, Inför ett skarpt skuldkvotstak på 5X, på hushållens samlade skulder inkl andel i Brf skuld.

2, Slopa 85% regeln. Det är den här som stänger ute unga utan bostadskarriär. Det är bättre att låna 2mkr till 100% än 3mkr till 85%.

Jag kan också tänka mig en variant där man får låna 100%, men sen tvingas till amortera 3% av lånet under 5 år. På så vis kommer man ner till 85%.

Som det är nu är det bara unga med rika föräldrar och unga med möjlighet att ta dyra blancolån som kan ta sig in i marknaden!

3, Slopa Amorteringskravet. Det är bättre att alla tar RÄTT lån från början. Amorteringskravet höjer dessutom systemrisken i händelse av ränteuppgång

4, Låt ränteavdrag ligga kvar. Ett borttagande ökar systemrisken idag. Ryck inte tusenlappar från folk idag. De kan behöva dem i händelse av ränteuppgång.

5, Ta bort ränteavdraget när vi vet att 100% har under 5X skuldkvot.

6, Inför inte fastighetsskatt. Slår mot folk med fint hus och liten inkomst. Unga som ärver sina föräldrar, pensionärer etc.

7, Tvinga inte folk att binda lån. Kostar bara mer över tid. Låna rätt pengar istället. Bundna lån förfaller ändå nån gång.

8, Inför ett trafikljussystem så vi vet vilka banker och hur många av låntagarna som simmar utan badbyxor. Innan flod blir ebb.

9, Subventionera bygge av billiga hyresrätter. Det är vad bostadsbristen handlar om.

10, Så länge som folk byter bostad, ska man kunna göra det utan att betala reavinsskatt (givet att man flyttar över HELA beloppet in i nästa boende). Idag motverkar den bara rörlighet som gör att pensionärer bor kvar på 200kvm när de behöver 50kvm, och småbarnsfamiljer har det tvärtom! När man hoppas av bostadskarusellen, dvs om man flyttar utomlands, till ålderdomshemmet eller dör…. då får man betala full skatt.

Tvinga folk att låna mindre – det lånade beloppet ska vara kopplat till inkomstutveckling – inte ränteutvecklingen

Ryck inte tusenlappar från folks plånböcker – det bromsar bara ekonomin och de lär behövas den dagen räntekostnaderna ökar

Mindre storlek på lånen gör inte att folk inte kommer kunna köpa sig en bostad. Priserna är en funktion av utlåningen, inte tvärtom!

Banker, mäklare och bygg- och fastighetsbranschen vill se höga priser, implicit höga lån. Det är bara dem som tjänar på det!

Stigande priser innebär bara att lånen växer i absoluta termer med tanke på att de flesta byter upp sig under större delen av sin bostadskarriär. Fallande priser är teoretiskt bättre ur det avseendet, men det skapar förvisso andra problem som tex sammansättningen av bostadsobligationer, konsumentförtroende etc. Priser som rör sig med inkomstutvecklingen är att föredra. Senaste 15 åren har lånen (läs även priserna) stigit med 9% om året. Det har inte inkomsterna. Det har INTE gjort oss rikare som alla tror. Eftersom vi aggregerat måste ha någonstans att bo så är den här rikedomen inte realiserbar på aggregerad nivå. Det enda det har medfört är att vi har högre skuldsättning sett till Lån/Inkomst vilket kommer svida, både på individuell basis och för ekonomin i stort, den dagen räntorna är högre.

Jag hoppas och tror att Bylund och regeringen godkänner Amorteringskravet (även om jag inte tycker det är optimalt utformat då det påverkar cashflow negativt helt i onödan). Dels för att de inser att det är rätt väg att gå. Dels för att de sitter i regering, det gör inte oppositionen (oppositionen kommer kritisera dem för vilket beslut de än tar). Dels för att de underminerar den ställning som de redan gett Finansinspektionen om de inte godkänner.

Senare idag kommer PPI från USA, samt imorgon kommer CPI. To be cont.

ps.

https://www.di.se/nyheter/hans-bolander-inte-muntert-for-dem-som-maste-salja/

Inte kul att sälja säger Bolander. Om jag säger att 90% av säljarna även är köpare, och de allra flesta byter upp sig, och så länge som man byter upp sig så blir mellanskillnaden MINDRE. Kan hända det blir knepigt för någon som köpte till 85% belåning för kort tid sedan. Deras EK blir radikalt sämre, vilket gör att de inte kan ”utnyttja” den fulla potentialen att byta upp sig.

Att de 10% som lämnar marknaden gör det för ålderdomshem, graven eller Spanien. De har i regel gjort en rätt fin bostadskarriär! Medan de som är nya köpare är unga med begränsat EK, och som gynnas av låga priser.

Hur problematiskt är det med en prisnedgång då?

Jovisst, för bolagen inom nyproduktion är det inte kul….. men de byggde ju fel bostäder från början. Deras affärside byggde på lösa grunder. Kanske de får skylla sig själva eller? Ds.

Många har säkert läst

Beviset

där jag härleder de stigande skuldkvoterna med den 5-åriga bostadsobligationen. Anledningen var att jag är orolig över de senaste årens stigande skuldkvoter som gjort svenska folket och ekonomin sinnesjukt räntekänslig, och med bakgrund av detta behovet av att införa ett äkta skuldkvotstak.

Vad jag inte skrev om så mycket var själva prisbilden. Även om den är en funktion av just detta. Jag anser att priserna är rätt sekundära jämfört med skulderna och skuldkvoterna.

Jag har under många år hävdat att

1, priserna till största del är en funktion av lånens storlek.

2, Storleken på lånen bestäms av lånelöftena.

3, Lånelöftena är en funktion av inkomst, KALP-analys, men FRAMFÖRALLT kalkylräntan.

4, Kalkylräntan är oftast det 5-åriga bolånet med ett påslag.

5, Det 5-åriga bolånet finansieras av den 5-åriga bostadsobligationen. De är väldigt tajt korrelerade.

6, Således är skulderna, och därigenom priserna ytterst en funktion av den 5-åriga bostadsobligationen. Inte bara, supply/demand, löneutveckling och KALP spelar roll. Men en klart mindre roll än de flesta tror.

Nu när det finns en oro kring själva prisbilden, så har jag hävdat att oron är övergående så länge som räntebilden inte förändras. Många har frågat om jag inte kan visa detta illustrativt.

Nedan bild visar kopplingen mellan prisbild och den 5-åriga bostadsobligationen. När det kommer till prisbild har jag valt HOX/Valuegards index över Bostadsrätter i Stockholm. Det är lägenheter i Stockholm som har den starkaste kopplingen till räntan och som reagerar snabbast på förändringar. Övriga riket korrelerar naturligtvis med Brf i Stockholm, men oftast med fördröjning samt att det finns lokala avvikelser. Den ljusblåa linjen är 5-åringen, den svarta är samma fast 18 månaders glidande medelvärde. Jag tycker mig se en rätt tajt korrelation mellan priserna och 18-månaders glidande medelvärde. Notera att räntan är omvänd, dvs om den sjunker så stiger priserna och tvärtom.

Det som är intressant är inte bara hur fint den förklarar priserna utan också att den gör det med fördröjning. Det finns en logiskt förklaring till den här fördröjningen. I en bostadsaffär så har köparen fått sitt lånelöfte en god tid innan har avslutar sitt köp. Det lånelöftet bygger i sin tur på en kalkylränta där det 5-åriga bolånet ligger till grund. Det 5-åriga bolånet förändras relativt sällan och med en laggande effekt mot den 5-åriga bostadsobligationen.

Var står vi nu? Ja samtliga linjer ligger i princip på varandra vilket visar att marknaden utifrån det här är ganska korrekt prissatt. Så länge som bostadsoblisen inte drar så är det ganska troligt att priserna kommer vara stabila på närmaste 12-18månaderna.

Därför undrar jag lite om höstens turbulens inte är ett köpläge, givet att man inte tror bostadsoblisen kommer öka till 1,0-1,5%. Mäklarna har ju flaggat för en nedgång på priserna om 10-15% i oktober. Det skulle eventuellt kunna förklaras av ökat utbud och tuffare amorteringskrav. Men gör det inte det och räntorna håller sig så är det nästan ett köpläge. Åtminstone borde nedsidan från dagens nivåer vara klart begränsad.

(Observera: den här kopplingen fungerar i normala tider. Den kommer inte fungera i recessionstider. Anledningen är att under recessionstider dyker inkomstunderlaget som också styr lånelöftena och som aggregerat gör att det finns mindre pengar där ute i köpa bostäder för. Banker och Hushåll är också generellt mindre benägna att låna, och om de lånar vill de låna mindre allt annat lika. Då sätts de här mekanismerna ur spel)

Point being, tänk hur många gånger du hört semaste åren ”fastighetspriserna är galet höga, det är bara en tidsfråga…””det här kommer att sluta i tårar priserna ska ner” osv osv. Tänk vad enkelt de hade varit att bara slänga fram ovan chart 🙂

Trevlig kväll!

(ovan är korrad 10nov)

När Ingves är ute och talar penningpolitik så blir han ofta utbombad av media för sin ovilja att höja räntan. Motiveringen är enkel: ”Inser han inte vilken bubbla han håller på att skapa inom bolån och fastighetspriser?”

Men nu när Thedeen lägger fram ett amorteringskrav vars syfte är att dämpa bostadspriserna och utlåningen”. Vad säger Ingves mobbarna då? INGENTING! Det är för fan knäpptyst!

De enda som får komma till tals är mäklare och banker, vars lönsamhet påverkas negativt av regleringen. Eller av politiker som ogärna tar impopulära beslut. Eller forskare som inte förstått hela bilden. Det talas till och med om Thedeens avgång.

Ingves mobbare borde vara ute och försvara Thedeen och ge politikerna stöd att fatta ett jobbigt beslut. Det ligger liksom i deras intresse! Men de skrivs inte en jävla rad! Jag blir liksom inte klok på detta!!!

För er som är intresserade av att läsa om dynamiken kring den amerikanska budgeten kan jag verkligen rekommendera nedan. Väldigt välskriven och framförallt stämmer allt.

https://www.di.se/analys/magnus-dagel-massiv-kapitalinjektion-vantar-i-usa/

Nedan chart är MYCKET intressant.

Dock fattar inte alla dynamiken. Det finns några saker att tänka på:

OM räntorna stiger så sjuker priserna (pga av lägre beviljade lånelöften) och konsumtionen (pga ökade räntekostnaderna). Detta är den mest naturliga varianten!

Det andra alternativet är om vi hamnar recession. Då krymper inkomsterna vilket slår mot konsumtiomen men även lånelöftena.

Men nu har vi en annan variant där priserna faller pga oro och ökat utbud. Inte högre räntor. Det betyder att konsumtionen INTE behöver gå ner i samklang med priserna eftersom hushållen har lika mycket kvar i plånkan. Dock kan fallande priser påverka konsumentförtroendet negativt, vilket i sin tur slår mot konsumtionen.

Hade vi haft ett skuldkvotstak så hade grafen inte sett ut så här utan priserna hade varit mycket stabilare då de hade varit kopplade till löneutvecklingen. Däremot hade konsumtionen svängt med konjunktur och faktiska räntekostnader.

Nedan chart av Deutsche är intressant.,

Den visar att lönetillväxten idag är högre eller på samma nivå som under förra högkonjunkturen i branscher med låga till medelhöga löner. Det som skiljer sig är branscher där lönerna normalt sett är höga. Jag tänker ju spontant finansbranschen… där ligger lönerna alltjämnt på en hög nivå, fast där det är fullt möjligt att de årliga löneökningarna är lägre idag än för 10 år sedan. En del i förklaringen kan vara att höglönebranscher är just höglönebranscher för att lönsamheten historiskt varit hög. Men om lönsamheten inte längre ökar, eller är på väg ner, så finns inte samma utrymme att öka lönerna i samma takt som tidigare. Man kan även tänka sig att löntagarna i de här branscherna har sämre förhandlingsförmåga i en låginflationsmiljö som idag. Man kan även tänka sig att det skett ett skifte mellan aktieägare och löntagare. Dvs större andel av vinsterna tillfaller aktieägarna för de insett att alla är utbytbara och kostnaden att behålla folk genom att höja lönerna är kostsamt. Det förekommer också en debatt där man ifrågasätter rimligheten i hur många bluecollar löner det ska gå på en whitecollar. Jag har inte svaren, jag tänker högt. Men jag tror svaren är gråa, och inte svartvita som många vill göra gällande…

Vad beträffar OMX så noterar jag att RSI är nere vid 55ish, att vi inte ser ut att stänga under 1650 samt att EMA21 höll idag. För den som tror på 1,720 och en ny ATH på kort sikt är det kanske inte fel att öka idag. Rent tekniskt alltså!

Nedan chart är intressant. En av mina favoritindikatorer är den mycket enkla, men fullt logiska, Treasury Yield spread 10-2. Den visar alltså alltså spreaden mellan den 10 åriga statsobliationen och den 2-åriga dito. När den spreaden är över 2,5% ska man vara open-minded inför framtiden. Dvs det ”kan bara bli bättre”. När den är nära 0% ska man vara skeptisk då det ”nästan bara kan bli sämre”. Logiken är att när korträntan är lika hög som långräntan så är det för att FEDs styrränta ligger högt. Den gör det i spåren av en stark konjunktur, tajt arbetsmarknad och stigande löner. Däremot är marknaden skeptisk till de riktigt långsiktiga utsikterna så i takt med att korträntan skenat i väg så har den långa räntan inte hängt med. Omvänt när spreaden är stor så är det för att FED har sänkt räntan kraftigt mot bakgrund av fallande inflation, svag konjunktur och arbetsmarknad. Men långräntan inser att på lång sikt så lär det bli bättre och därför handlas den högre.

Chartet ovan har man lagt till andelen försäkrade arbetslösa. Det är inte så konstigt att de korrelerar. När konjunkturen är på topp är det få arbetslösa. Få tar emot bidrag. De allra flesta jobbar och är glada. Nu är vi på nivåer som tidigare varit förenliga med en lägre 10-2 spread. Varför är det så? Jo för att korträntorna inte står högre. Varför gör de inte det? Jo för att FED räntan är fortsatt låg. Varför är den det, jo för att det saknas inflation som tvingar FED att höja mer än man gjort. Varför saknas det inflation, jo för att lönerna inte växlar upp. Återigen landar vi i Philips. Tidigare när så gått på bidrag så har det varit för att arbetsmarknaden är tajt, vilket utmynnat i stigande löner, inflation och högre styrränta. Men så är inte fallet idag.

Vad kan vi dra för slutsatser?

Om man vill vara optimistisk kan man säga att konjunktur och börs lär inte toppa ur förrän vi når samma nollnivåer som vi gjort historiskt på 10-2 spreaden. Detta kräver väsentligt högre FED ränta, vilket kräver väsentligt högre inflation, vilket kräver väsentligt högre lönebildning. Dvs så länge som lönerna inte taktar 3%+ i årstakt (gärna upp mot 4%) så kommer inte konja och börs vända ner.

Men man kan också vara skeptiskt och säga att 10-2 spreaden inte fungerar längre då den bygger på gamla samband och inflations och räntemiljöer, som i sin tur handlar om att tidigare utmynnade alltid stark konjunktur i högre löner, inflation och räntor. Men tack vare globalisering, digitalisering och 10 andra faktorer så drar inte löner trots stark konjunktur, och därmed kan vi inte uppnå hög inflation. MEN i denna nya tid så kan vi trots detta trilla in i lågkonjunktur utan stigande löner. Alternativt kan räntorna dra trots avsaknad av inflation. Mer om det en annan gång. Låt oss hoppas att gamla sanningar håller tills vidare.

Tajmingmässigt ska den dock inte övervärderas. Senaste 10-2 låg på 0,5% så var det 2005. Två år kvar till toppen. Dessförrinnan var det 1995, fem år kvar till toppen. Så det är verkligen inte förrän den nåt 0% som man bör agera… om den nu kommer nå dit?

Det pratas, eller rättare sagt skrattas, om Trumps uttalanden om att Amerikanska börserna gått så starkt i år. Men vet ni vad, skrattar bäst som skrattar sist. Det är faktiskt hans förtjänst till stor del. Trot eller ej. Make no mistakes, under hans snart ettåriga presidentskap har han nästan inte lyckats driva genom något alls. Typ inreseförbudet. Annars har han mest snackat och twittrat. Vad är då skälen till varför börsen handlas högre och hur kan det vara hans förtjänst?

1, förväntningar om skattesänkningar, dvs ökade vinster för bolagen har drivit upp aktiekurserna

2, efter han blev vald gick PMIs i taket. De pekade på 3%+ tillväxt. Men i takt med att marknaden insåg att det inte blir så mycket tillväxtvänliga reformer vände de mer. Tillväxten har hackat på, liksom jobbskapande och löner. Det har gjort att Fed har kunnat en duvigare hållning än om tillväxten dragit iväg. Det har inneburit att 10-åringen inte lyft mot 3%+ som många trodde den kunde göra. Låg 10-åringen har gett utrymme för aktiemultiplarna att växa

3, svag dollar. Eftersom räntorna inte drog, samtidigt som Europa ryckte upp sig, sjönk räntespreaden vilket försvagat dollarn över 10%. Svag dollar är bra för vinsterna i börsbolagen.. bra för börsen således.

Så för att summera, Trump är en stor anledning till att SPX handlas på ATH. Men inte för att han fört en framgångsrik reform politik, utan för hans misslyckade icke-politik. Jag undrar om han inser det själv 🙂

Trevlig kväll!