Kortsikt's Blog

Väldigt lugn makrovecka. En del tal från centralbanksledamöter där det kan vara intressant att höra om synen på arbetsmarknaden, och det faktum att det blir svårt att få upp inflationen strukturellt om inte lönetakten etablerar sig på en högre nivå. Det kommer den del data från Kina men den är egentligen bara intressant om den skulle avvika kraftigt från förväntansbilden. Den har varit otroligt stabil så länge nu att jag inte skriver om den längre. Jag tittar på den JA, men så länge som den är inline så driver den inte marknaden.

OMX står och velar lite, men så länge som kronan är svag mot euron så tänker jag att börsen kan klättra högre. Stängning under 1,650 skulle kunna trigga någons SL. Tittade även på SPX som både i vecko och månadschart så ansträngt ut om man tittar sedan 2009 och 2011. Men som sagt, en trend dör sällan av ålder, utan av en anledning. Det kan vi diskutera ihjäl oss kring. Jag nöjer mig med att säga: Sedan Trump vann har index egentligen inte haft någon riktig rekyl (det är dollarn som har rekylerat istället). Någon gång kommer den, och oftast är det när alla stjärnorna står rätt! Stängning under 2,557 kan vara ett startskott.

Riksbanken var duvig sist, och vågade inte ens säga nåt om QE. Ovanpå detta har debatten kring våra bostäder och lån fyllt förstasidorna. Detta har medfört att Stibor3m gått från -0,41 till -0,56%.

Samtidigt har Euribor3m stått och stampat. Detta har inneburit att spreaden har gått ner.

Detta har inneburit att kronan har försvagats, och Svag krona innebär bra börs, givet att vinstförväntningarna ligger kvar.

Going forward… Euron har ett motstånd kring 9,80ish. Passeras detta så är det gamla toppar som väntar. Å andra sidan är detta ett starkt område. Stibor3m på -0,56% när styrräntan ligger på -0,50% går också att ifrågasätta hur mycket mer den kan sjunka. Detta sammantaget får mig att undra…. om mycket är taget i priserna, vad är då den fortsatta uppsidan? Dvs om räntan inte fortsätter att falla… varför ska då kronan fortsätta att försvagas? Om kronan inte fortsätter mot 10kr+…. vad driver börsen vidare? Mer multipelexpansion? Som sagt, jag tänker högt, och har egentligen inte bildat mig någon skarp uppfattning.

Såg nedan chart från Deutsche. Det första chartet på länge som visar att arbetsmarknaden INTE är lika tajt som under 07/00 konjan. Chartet visar hur lätt det är för folk som är utanför arbetsmarknaden att komma in och få ett jobb. Lite som att säga att arbetsmarknaden inte kan vara riktigt tajt förrän Amazon.com anställer en gammal kolgruvarbetare och utbildar honom i programmering. Av det enkla skälet att det inte går att få tag på relevant arbetskraft till rimliga pengar. Lite skämt och lite allvar. Jag tänker på utanförskapet i Sverige också.

Ps. Angående Leif Östling tycker debatten har spårat ur. Så vitt jag kan förstå så har han inte gjort nåt olagligt. Då kvarstår den moraliska faktorn. Då vill jag bara upplysa svenska folket om att jag inte känner någon som strävar efter att maximera sin skatt. ALLA gör motsatsen när tillfälle ges. Stort som smått. Eftersom vi nu pratar moral, och inte bryta mot lagen, så är det principer som vi måste bedöma och då spelar inte beloppet någon roll. Alla som INTE medvetet försöker maximera sin skatt ska bara hålla klaffen. Ni följer samma moraliska princip som Östling. Hur många nyttjar inte Rot och Rut om det går. Hur många försöker inte ha sitt pensionsparande i det smartaste skatteupplägget, hur många småföretagare utnyttjar inte 3:12 reglerna? Väldigt få bryter mot våra lagar, men väldigt många vill inte betala mer skatt än nödvändigt. Östling är en av dem!!!

Jerome (Jay) Powell är ny FED chef. Detta är en icke nyhet. FED kommer fortsätta med sin normaliseringspolitik och gå mot en mer balanserad penningpolitik. Enligt dem innebär det en höjning till i år och tre gånger nästa år. Dvs från dagens 1,0% till 2,0%. Detta i sin tur bygger på att Philips sambandet fortfarande håller och lönerna tar sig så sakterliga över 3% i årstakt framöver vilket tvingar upp inflationen över 2%. Jag säger så här: Jag har hört den där om löneinflation i många år, och jag tror inte på den förrän jag ser den. Det betyder att dagens lönetakt är morgondagens lönetakt. Det innebär att Core PCE kommer lyfta från dagens låga 1,3% mot 1,7-1,8%, men knappast etablera sig över 2%. Givet detta bör inte FED gå högre än 1,5% i styrränta. Dvs två höjningar till. Inte fyra. En i december, och en i mars alt juni. Under 2H18 så kickar dessutom QT in med rätt stora belopp.

Marknaden verkar vara på min linje. Skulle marknaden tro på 2% styrränta i december -18 så kommer 2-åringen stå i minst 2,5% och 10-åringen 3,5%. Då har statsobligationerna en bit kvar. Hade marknaden trott på detta, samtidigt som ECB är duviga så skulle dollarn varit på en helt annan nivå än där den är idag. Samtidigt ska sägas att det var längesen marknaden slutade tro på ekonomer och centralbanker. Marknaden har länge jobb efter devisen, seeing is believing. Man prisar för fan inte ens in höjningen i december till 100%.

Trump verkar få igenom ”sin” skattereform, som beräknas kosta 1,500mdr dollar över en 10-års period. Utslaget per år är det 150mdr. Det är ju inte ens 1% av BNP så det behövs ju knappt finansieras tänker jag. Det är ju felräkningspengar om tillväxten blir stark, då skatteintäkterna lär kompensera för detta. Det viktigaste är kanske att bolagsskatten sänks från 35% till 20%. De rika blir rikare, då jag inte ser hur detta ska driva upp de låga lönerna. Men jag kan ha fel! Jag måste erkänna att jag inte är helt påläst. Ber att få återkomma!

Tyska Mfg PMI kom in på 60,6 mot flash 60,5 och fg 60,6… fortsatt stark! Eurozonens motsvarighet kom in på 58,5 mot flash 58,6 och fg 58,1. Också bra! Europa verkar växa strax runt 2%. PMIs etc flaggar för högre tillväxt än så. Innebär det att Europa kan växla upp ännu mer, eller finns det en diskrepens mellan PMI och realekonomin som går att förklara? Ska ta mig en närmare titt!

Amerikansk jobbdata kom idag, NFP visade på 261,000 jobb mot väntat 310,000 och fg 18,000 (uppreviderat från -33,000) . Pga av stormen får man se bägge månaderna totalt vilket blir 279,000 eller ca 140,000 per månad. Inte skitstarkt men ingen katastrof mot 310+(-)33=277,000.

Men lönerna! OMG! 2,4% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,8 (nedreviderat från 2,9). Lönetrycket är värdelöst, och indikerar att core PCE i det korta perspektivet har inte en chans att utmana 2% målet. Okej, det kommer inte att hindra Fed från att höja i december. Men de där 3 höjningarna nästa år… de måste känna sig jävligt tveksamma milt uttryckt. Mars Ja, men sen…. Philipsanhängare kan skjuta sig själva, särskilt som arbetslösheten snart dyker under 4%!!!

ISM tjänstesektorn kom in på 60,1 mot väntat 58,5 och fg 59,8. Ekonomin dundrar på och fortsätter att skapa jobb…

Jag hade en diskussion med en kollega gällande nuvarande, påstådda, bostadskris. Eller upprinnelsen till en sådan. Jag är ju rätt tveksam. Anledningen är att hushållen får i princip låna lika mycket idag som innan då bostadsobligationen inte rört sig ur fläcken. Om amorteringskravet är 2 eller 3% är också underordnat. Införande av 2% gjorde ju typ ingen skillnad. Det är inte heller alla i marknaden som köper dyrare än 4,5X. Så långt var vi faktiskt överrens. Plånböckerna är fortsatt välfyllda. Då kvarstår faktorn utbud/efterfrågan. Den är knepigare.

Tidigare kan man illustrera marknaden så här:

Det fanns 100 objekt till salu. 90 av dem var säljare som säljer för att byta upp sig. De är således också köpare. 10 sålde för att de ska flytta till seniorboende, spanien eller har dött.

Frågan är hur det såg ut på köpsidan tidigare. 90 st var ju köpare enligt ovan. Var 10 st förstagångsköpare så var marknaden i balans. Var det 30 st var den inte det. Då fanns det 120 köpare. 100 eller 120 köpare, det är frågan?

Den teoretiska implikationen på priserna är följande. Säg att det fanns 120 köpare, den som har mest har 120mkr, den som har minst har 1mkr. Eftersom det bara finns 100 objekt så går det dyraste för 120mkr, det billigaste 20mkr. Den som har mindre än 20mkr blev utan. Snittpris 120+20=140/2=70mkr. Det är om man tror på att det rådde ett underutbud tidigare. Något jag aldrig riktigt trott på. Visst, många förstagångsköpare får aldrig det dem vill ha, eller det läget dem vill ha, men de behöver inte hyra i tredje hand om banken beviljar lån. De köpte oftast nåt till slut. Jag vet inga förstagångsköpare som satt på svartkontrakt med ett fett lånelöfte från banken. Det är min magkänsla. Å andra sidan kändes det som att unga förstagångsköpare utgjorde en rätt stor del av köparna ute på visningar. Men det är också en magkänsla.

Priset i en marknad i balans skulle blivit, med 100 köpare, där den som har mest har 120mkr och den som har minst har 1mkr blir 120/2=60mkr.

Om jag var tvungen att gissa så skulle jag säga att marknaden var hyfsat i balans tidigare. Det här med bostadsköer och bostadsbrist handlar om alla som inte får banklån. De har inget med prisbilden att göra. De är ju inte ens med i marknaden.

Frågan är i vilket läge vi är nu?

Fortfarande kan det finnas 100 säljare, 90 som vill byta upp sig och 10 pensionärer. Men uppenbarligen även 20 nybyggda lägenheter som säljs av utvecklare. Således 120 objekt ute i marknaden.

90 vet vi är köpare. Låt oss räkna på 10 och 30 förstagångsköpare. 100 el 120 köpare.

Vid 120 köpare, och 120 (istället för 100 tidigare) objekt i marknaden så blir priset 60mkr. Dvs om det tidigare fanns ett underutbud 120köpare mot 100 objekt, och nu 120köpare och 120 objekt. Då ska priserna pressas ner.

Men låt säga att det fanns 90+10=100 köpare som jagar 120 objekt. Vad händer då? Det är detta som är intressant. Alla 100 vill ha det finaste objektet, men bara den med mest pengar kan köpa det. Det går för 120mkr, det nästa finaste går till den med näst mest pengar. Till slut är vi nere på 2 köpare kvar (med 1-2mkr på fickan), fast det finns 22 objekt i marknaden. Den köparen med mest pengar kommer ta det finaste. Teoretiskt får han det för 1mkr och 10 öre. Men grovt förenklat kan man säga att det går för 2mkr. Kvar finns en köpare med 1 mkr, 21 objekt kvar. Han hr chans att köpa det för under 1 mkr, då ingen av de 21 vill stå där med osåld bostad. Men teoretiskt finns det bara en klippare. SEn kan man diskutera klippare. Han får ju inte direkt 120mkr bostaden. Han kan trycka ner priset i bottenskiktet. Även om han betalar 1 ynka krona, så blir ändå snittpriset i marknaden ca 60mkr.

Det intressanta är vilka objekt som är det som går för 1kr, som sen blir referenspris för hela det området. Det borde vara där flest INTE vill bo. Där blir priset lägst.

Men det finns en ytterligare aspekt. Nybyggarna som står för 20 objekt har en kostnad för sina bostäder. Om de understiger dem så gör de förlust. Alltså kan de inte vara med och konkurrera när andra sänker priserna.

Min gissning är att de sänker priserna så gott de kan men de inser nog rätt snabbt vad som går att sälja eller inte. De kommer alltså om möjlighet ges att ombilda till hyresfastigheter. Givet att kalkylen håller. Hyresmarknaden är ju god. Det är ju hyresrätter till rätt pris som saknas. Så det kanske till och med är nåt positivt givet att prissättningen blir rätt. Givet att utvecklarna blir hyresvärdar istället (alternativt kränger hyreskåken till någon pensionsfond eller nåt) så minskar utbudet och då kan marknaden börja fungera mer normalt igen.

Men konklusionen är att finns det 100 köpare och 120 objekt så blir priset ca 60mkr. Om det finns 120 köpare och 120 objekt så blir det ca 60mkr. Frågan är alltså inte hur det ser ut nu utan hur det såg ut innan. Var marknaden i balans så borde inte priserna förändras. Fanns det Underutbud, så finns det en teoretisk nedsida.

Jag tror fortfarande att den stora boven är att folk känner osäkerhet och att bankerna kräver att man sålt först, innan man köper…. men jag kan ha fel.

Min kollega hävdar ändå, att pga en seg marknad, där majoriteten av de inblandade är köpare OCH säljare samtidigt, att får man ett dåligt bud på sin bostad, kommer man lägga ett lågt bud på det man vill köpa. Fair enough. Men då undrar jag, om du har 5mkr i lånelöfte, vad får dig att tro att man inte kommer försöka få finaste möjliga bostaden till dem pengarna? Han svarar, för att man inte har 5mkr, utan 4,5mkr för att EK krympte med den dåliga försäljningen. Men vadå dåliga försäljningen? Bakom den fanns en köpare med lånelöfte om 5mkr, varför skulle han bjuda 4,5mkr? Point being, precis som innan så finns det Xmkr i plånböckerna där ute. Alla dem pengarna strävar efter att köpa bästa möjliga bostaden. Så länge som det beloppet inte krymper…. varför skulle prisbilden bli annorlunda om vi bortser från eventuella utbud/efterfråge effekter?

Det finns en faktor, som skulle kunna spela in. Den som vill byta upp sig inser ju rätt snabbt att det inte är hela världen att sälja lite billigare, givet att man får köpa i procent lika mycket billigare. Mellanskillnaden, och därmed lånet, blir mindre. Det är ju inte så dumt. Detta gör att många kanske är benägna av att sälja snabbt, och lite billigare, i syfte att kunna utnyttja detta som köpare. Det kan innebära att priserna sjunker just nu. För att sen repa sig när marknaden kommer igång igen och förtroendet kommer tillbaks. För det funkar bara så länge som säljarna tror att de kan köpa lika billigt. Så fort säljarna tror på marknaden igen så blir de mer sticky on price, och eftersom nästan alla säljare också är köpare så betyder det att prisbilden hänger med upp……

Det här är svårkvantifierbara grejor helt klart!

15% säger att de får svårt att klara ökade räntekostnader på 2,000kr i månaden. Jag undrar hur frågan är ställd. Dvs tycker dem att det är trist att inte kunna äta ute för 2,000kr mindre i månaden, eller kommer de få det svårt att klara lånen och därmed kommer överväga att byta ner sig? Det är rätt stor skillnad

https://www.di.se/nyheter/skracksiffran-var-sjunde-klarar-inte-rantehojning/

Rätt skrämmande iallafall. Hur rimmar det med bankernas kalkyler som tar höjd för högre räntor?

Trevlig helg!

Starka rapporter och makro samtidigt som inflationen vägrar ta fart driver börserna uppåt. OMX nådde en ny AYH idag. Börsen är upp 11% under en period som normalt sett är dålig. Men börsen bryr sig inte om anomalier. Den bryr sig om framtida vinster och diskonteringsfaktorn. Låt oss kalla det riskfria räntan. Dagens topp kring 1681 kan vara en topp om man tänker Fib50% av 1518/1600/1681. Men även vid 1720 kan man tänka Fib50 av 1600/1660/1720. Vidare kan man tänka Fib38% av 1518/1660/1740. Tyvärr är toppen självklar först efteråt. Jag gillar ju att försöka sälja högt och istället stoppa tillbaks sig. Det bygger ju på att jag gillar känslan av att sälja med vinst… men med nackdelen av ångesten om det fortsätter upp. I det här fallet så ligger jag nog kvar med stopp på 1650ish.

ISM Mfg kom in lite svagare idag på 58,7 mot väntat 59,4 och fg 60,8. Först ska sägas att marknaden brukar hacka efter Ism toppat ur. Men den här gången kanske är ett umdantag då new order är fortsatt stark och new order/inventories pekar på fortsatt stark data. Lillebrorsan US mfg PMI kom dessutom in starkt på 54,6 mot flash 54,5 och fg 53,1. Spreaden mellan Ism och Pmi har troligtvis medfört att många ändå räknat med att Ism skulle komma ner nåt.

Employment cost index ECI kom in häromdagen. Detta är Yellens favomått på lönerna. 3q17 kom in på 2,5% YoY vilken kan jämföras med 2,4 fg kvartal. Timlönerna låg snäppet högre, men kontentan är att lönerna ser ut att harva kring 2,5-2,7% i årstakt. Det ger inget större inflationstryck. Förra NFP kom in på 2,9%. Den högsta på länge. På fredag kommer en ny. Det kommer bli intressant.

Trots lågt inflation- och lönetryck så kommer Fed höja i december. Det gjorde man klart på dagens Fed möte. Motivet är enkelt. Expansiv PP behövs inte längre. Balanserad PP är att föredra!

Dollarn har till följd av att 1, marknaden inser att man tänker höja i december och 2, ECB (och därmed Riksbanken) gav ett duvigare budskap än väntat, brutit upp och stärkts ordentligt. Rent tekniskt känns det som att vi är på väg att testa 1,12-1,14 mot Euron. Dvs en klassisk Fib38/50.

Men hur mycket mer ska den stärkas? Inte så mycket om du frågar mig. Jag förstår inte hur Fed ska kunna höja mer än till 1,5% givet att lönerna inte tar fart… dessutom väntar rätt kraftig QT under 2H18. Samtidigt som Europa är duviga. En stark dollar brukar aldrig gynna tillväxten i Usa, tvärtom! De har haft draghjälp i år av en svag dollar, vilket till stor del är Europas styrkas förtjänst!

Konsumentförtroendet är fortsatt på topp. Inte så konstigt med tanke på jobbskapande, huspriser och rekordbörs. Räntehöjningar på 100 punkter har inte kunnat rubba på detta.

Men bland låginkomsttagarna börjar framtidstron fladdra. Kom ihåg att det var framförallt dem som röstade in Trump

På fredag kommer jobbdata. Ser man till chartet nedan så ska arbetslösheten ner ytterligare. Det betyder att jobbskapandet bör hålla i sig ett tag till..

Imorgon får vi se om Trump får genom både skattesänkningar och ny FED chef… det och bra jobbdata kan driva börsen vidare i november…. trots att vi har en 11%ig uppgång i ryggen.

Tidigare skulle man ju sålt när man har bra börs i ryggen, allt känns bra och man höjer ribban ytterligare. Varför vågar man inte tänka så nu?

Trevlig kväll

Är rekylen över i OMX? Ja det kan den nog vara så länge som vi inte stänger under 1650. Men det är mycket data som ska rullas ut i veckan…. så vi får se!

Lönestatistik från SCB visade på löneökningar om 2,6% YoY i augusti. För hela perioden januari-augusti ligger de också på 2,6% YoY. Verkar som om Riksbanken ligger ganska rätt i sin prognos på 2,7% för helåret 2017. 2,7% är lågt ur ett historiskt perspektiv. Det rimmar med en kärninflation på ca 1,7%.

https://www.di.se/nyheter/medlingsinstitutet-lonerna-upp-26-procent-i-ar/

Analysen är entydig. Sveriges inflationstryck står INTE inför en uppgång till följd av lönerna på kort och medellång sikt.

Till alla er som pratar om högkonjunktur, positivt BNP gap, tajt arbetsmarknad, stigande inflationstryck, att Riksbanken är behind the curve osv…. tycker ni inte det är besvärande att läsa svenska lönerapporter? Det hade jag tyckt!!!!

Core PCE kom in på 1,3% YoY mot 1,3 väntat och fg 1,3. Lågt. Men inget som hindrar FED från att höja i december då Core PCE kommer röra sig upp mot 1,7-1,8% inom närmaste halvåret. Det vet både dem och marknaden om!

Svensson är ute och sågar förslaget om utökat amorteringskrav

Höga bostadspriser och ökande skulder inget skäl för skärpt amorteringskrav

Han menar att priserna på bostäder borde vara en funktion av kostnaden för boendet. Men då kostnader för boende (inklusive räntekostnader) har minskat som andel av disponibelinkomst så är inte priserna fel. Därmed är inte utlåningen för hög heller. Den förklarande faktorn är att räntorna har gått ner. Sambandet, dvs fallande ränta ger ökad utlåning och därmed priser, säger jag inget om. Det stämmer. Men det är också det som är problemet. Jag anser inte att priserna, dvs lånen, ska vara en funktion av räntan. Utan inkomster. Anledningen är att sjunker räntan så kan vi ta mer lån. Men stiger räntan så kan vi inte justera ner lånen annat än genom marginell amortering. Det gör att svensk ekonomi riskerar att bli kraftigt lidande om räntorna stiger för mycket. Vissa hushåll kanske till och med inte klarar serva sina lån, och tvingas flytta, eller ännu värre defaultar på sin skuld. Därför är inte räntan en önskvärd parameter. Svensson & Co har tidigare påpekat att detta är inga problem då räntan sjunker vid kristider, vilket gör att problemet med för höga räntekostnader sjunker tillbaks. Det blir ett självreglerande system. I teorin lockar tanken. I praktiken har han fel. Tidigare kriser visar att ekonomin inte repar sig linjärt trots att räntan faller. Det handlar i sin tur om att företag inte återanställer alla som varslats kort därpå. Det handlar om att lån som defaultar, inte ”re-defaultas” så fort räntan blir låg igen. Skadan, med dess följdeffekter är redan skedd. Consumer Confidence tenderar också att inte repa sig linjärt utan etablerar sig på en ny lägre nivå, och det tar tid innan den repar sig trots att den kanske på ”pappret” borde göra det. Detta är bara några aspekter till varför stimulativ penningpolitik och finanspolitik inte biter direkt på en svag konjunktur utan som bäst bromsar fallet, och att det krävs många år innan ekonomin är återställd igen. Mycket av detta kan jag tycka Svensson missar!!! En kommentar där han säger att räntorna troligtvis kommer vara låga länge är rent ut sagt korkad. Det handlar inte om att räntorna väntas stiga. Det handlar om vad konsekvenserna blir OM räntorna stiger. Vi behöver inte ens försöka motivera när och varför de ska göra det. Det räcker att bara slå fast vad som händer om de skulle göra det! Att inte förstå den ansatsen är både korkat och oansvarigt!

Vad väldigt få verkar fatta är att hade priserna och lånen varit en tiondels så höga som de är idag så hade fortfarande alla lägenheter och villor varit bebodda precis som idag. Den enda skillnaden hade varit att EK hade varit lägre, och lånen. Oavsett var räntan ligger så kan vi väl vara överrens om att lite lån är bättre än mycket lån allt annat lika. Man kan göra andra saker än att betala räntekostnader. Men någon säger då; ”amen lånen är ju stora för att räntan är liten”. NEJ, och åter NEJ. Det hade inte behövs vara så. Om vi hade lagt ett skuldkvotstak på säg 1X (bara för att illustrera ett exempel) så hade lönen styrt hur mycket du fått låna. Priserna hade varit därefter, pga att lånelöftena varit så mycket mindre. Men var tror ni räntan hade varit? Superhög eftersom priserna hade varit superlåga? FEL! Räntan är en funktion av inflation, som är och har varit låg pga svag löneutveckling, globalt inflationstryck och konjunktur, globaliserings effekter, digitalisering etc etc…. ALLTSÅ, vi hade visst kunnat bo där vi bor, haft avsevärt mycket lägre lån, och betalat samma låga ränta som idag. Nybyggnationen hade inte existerat såklart för det finns ett golv vad det kostar att bygga, och når inte priserna upp till det golvet så blir det inte mycket byggt. Men 95% av alla bostäder där ute byggdes innan år 2000. Så det är ingen stor grej egentligen. Det är inte så att vi byggt bort bostadsproblemen idag direkt.

Kvarstår gör frågan om effekterna av att hushållen har ett maffigt EK idag. EK hade i den här världen varit precis som lån och priser mycket mycket MINDRE. Vi kan alltid diskutera effekterna av ett stort EK i väggarna, men Ni vet var jag står!!! :-). Jag lever lite rikare idag än för fem år sedan. Men det är för att min räntekostnad tynat bort vilket frigjort kapital till annat. Det är inte för att villan är värd Xmkr mer, vilket gör att mitt EK är Xmkr större. Men det kanske bara är jag som resonerar så?

Have a nice one!

ps. Kärninflationen i Europa kom nyss in på 0,9% YoY, ner från 1,1%. Ser man till arbetslöshet och löneutveckling och slacket i arbetsmarknaden är det inte så konstigt. Draghi kör på med 30mdr i QE till sep-18. Helt logiskt! Hur det blir därefter beror på Fed, inflation och konjan i Europa. Ränte höjningar ligger idag långt långt borta. Om Ingves går för fort fram så stärks kronan. Det talar för att han inte gör det! Ds

Nej det hade varit väldigt förmätet att tro det. Men man undrar…

https://www.di.se/nyheter/ingves-vill-ha-total-koll-pa-din-ekonomi/

Det är första gången jag läser att någon annan än jag vill ha ett register som gör det möjligt att komma med exakta data, och inte stickprover, som både Finansinspektionen och Riksbankens rapporter bygger på. Med hjälp av datan kan vi sedan upprätta ett trafikljussystem som jag skrivit mycket om i flera år. Jag tror nämligen att man ska inte underskatta den självreglerande kraften i att peka finger åt låntagare och långivare.

I nästa vecka händer det en hel del. Det viktigaste är:

Måndag: Core PCE från USA

Tisdag: ECI index över lönerna i USA.

Onsdag: ISM

Torsdag: Ny FED-chef, Skattesänkningar i USA

Fredag: NFP

Näst sista dataskörden innan FED mötet i december. Ett möte där man till stor del prisar in en höjning. Men det gäller också att datan håller ända in i mål. För börsutvecklingen är det också viktigt såklart!

Trevlig helg!

Riksbanken lämnar räntan oförändrad, och säger inget om de kvantitativa lättnaderna. Om de vill ta bort de 15mdr/månad obligationsköpen så kan de alltid meddela detta i december. Så det är ingen brådska egentligen. Finns ingen anledning att framstå som hökig vilket bara stärker kronan, vilket är negativt för inflation och tillväxt.

Men det handlar såklart även om hur ECB agerar. Dvs hade de haft möte igår och flaggat för att sänka från 60 till 40mdr, eller 30mdr som vissa andra tror, så hade det kanske varit enklare för Ingves att flagga för att ta bort de 15mdr. Men nu meddelar inte ECB hur de tänker göra förrän i eftermiddag, så Ingves tar det säkra före det osäkra.

Men vad som är rätt intressant är att de flaggar fortfarande för att höja nästa sommar. Jag kan lova att de inte planerar att höja UTAN att ha tagit bort QE innan. Så planen måste vara att lyfta bort QE innan nästa sommar. Min tanke har hela tiden varit att ECB och Rix ska gå i samklang, typ:

Dec: Rix tar bort QE, ECB sänker från 60 till 40mdr.

Juni: Rix höjer med 25bp, från -0,50 till -0,25%. ECB sänker QE från 40 till 20mdr

Dec: Rix höjer med 25bp, från -0,25% till 0,00%. ECB tar bort QE helt och hållet.

Det skulle betyda att de går in i 2019 med nollräntor båda två. Det hade väl varit vackert?

Bakgrunden till detta är att Riksbanken vill gå från expansiv politik (dvs negatvia realräntor) till balanserad, där balanserad är noll i realränta. Vad är då den underliggande inflationen. Rensar man för senaste tidens one-offs och baseffekter så landar man på en kärninflation på ca 1,7%. Det rimmar också rätt väl med lönetakten som ligger på ca 2,7%, vilket historiskt hade rimmat med 1,7% kärninflation.

En styrränta på ca 1,5% får anses vara balanserad.

Men det är ju bara steg 1 av 2. Andra steget handlar om relationen med ECB och kronan. Dvs höjer Ingves med 200bp till 1,5% så skulle kronan stärkas med minst 10-15%. Inte kul för ekonomin. Så det är ingen framkomlig väg. Vi måste förhålla oss till ECB. Men vi ligger på -0,5% samtidigt som ECB ligger på 0%. Vi är inte bara expansiva i absoluta termer, utan även relativt ECB. Det har tidigare varit i linje med den expansiva politiken. Men givet att Ingves strävar mot att gå mot en balanserad politik, så borde en höjning mot samma ränta som ECB vara rimlig.

Sen är det frågan om det går utan att kronan stärks för mycket? Givet att ECB reducerar QE, vilket är en hökig handling, så är det inte orimligt att Ingves går i samma riktning UTAN att det får nåt större genomslag på kronan.

Nu ska man komma ihåg att detta scenario bygger på information vi har idag. Mycket vatten ska flyta under bron på ett sätt som kan omkullkasta allt. Det har vi varit med om förr.

Men givet att Ingves tar bort QE och höjer till 0% så borde 3mStibor ta sig upp mot 0%-0,5%. Stibor finansierar våra korta bolån. Givet bankernas historiska marginal på ca 1,5% så borde det rörliga bolånet kosta ca 1,5-2,0% jmf med idag. Inte så stor skillnad. Så rent kassaflödesmässigt lär det inte påverka oss så mycket. Därmed inte svensk ekonomi heller.

Men bostadspriserna då? Bostadspriserna är inte korrelerade med räntan vi betalar varje månad, som vissa tycks tro. Utan de bygger på storleken på lån som bankerna beviljar, som bygger på lånelöften, som bygger på en kalkylränta, som bygger på 5åriga bostadsobligationen.

Givet en styrränta på 0% så borde en 5-årig bostadsobligation ligga på ca 1,5%. Mot dagens 0,5%. Senast bostadsobligationen låg på 1,5% var 2014/2015. Då var lägenhetspriserna i Stockholm innerstad ca15-20% lägre. Men på den tiden var utbud/efterfrågan tajtare än idag, då nyproduktionen inte kickat in och boostat utbudssidan. Bolånetagare riskerade inte heller att åka på ett amorteringskrav på 3% av sitt lån. Så jämförelsen är lite äpplen och päron.

Så visst kan det bli rätt mycket tajtare prismässigt även om Ingves tar, i mångas ögon, myrsteg.

Men någon kanske reagerar. Varför ska den 5åriga bostadsobligationen gå från 0,5% till 1,5% om Ingves bara höjer med 50 punkter. Fair Enough. Resonemanget är att vi är i en speciell miljö idag med QE och negativa räntor, vilket fått normala spelregler ur balans. Idag ligger styrräntan på -0,5%. 3mStibor ligger på -0,54%. Så den kopplingen håller. MEN en 2-årig statsobligation ligger på -0,71%. Normalt sett borde det vara ca 50 punkters skillnad mellan Stibor och 2-åringen. 2-åringen borde ligga på 0%. 70 punkters skillnad handlar om Riksbankens QE i kombination med fallande emissionsvolymer hos Riksgälden. Eftersom 2-åringen ligger för lågt så gör även den 5-åriga statsobligationen det. Eftersom den senare ligger för lågt så gör även bostadsoblisarna det. Det är liksom syftet med QE. Vid -0,5% Styrränta borde 2-åringen ligga på 0%, 5-åringen 0,5% och 5 åriga bostadsoblisen på 1,0%. Give and take. Men så är det inte. Men om vi tar bort QE och Riksbanken höjer till 0% så räknar jag med en viss stabilisering. Därmed borde vi räkna med att den 5-åriga bostadsoblisen stiger till 1,5%.

Nu kanske någon blir förvirrad… skrev inte jag att höstens turbulens kanske är ett köpläge?

Jo absolut. Ser man till lånelöftena idag och jämför med i våras, så har inte de ändrats särskilt mycket. Ser man till utlåningen i september

https://www.di.se/nyheter/svenskarna-lanade-mer-i-september/

så saknas inte pengar i plånböckerna när bostadsköpare ger sig in i ett budgivning. Problemet är snarare att utbudet är stort, och att bankerna kräver att man ska sälja första och köpa sen. Därutöver driver media på. Det gör att folk lägger skambud. Om Stockholmaren tidigare hade 5mkr i plånboken så tittade han på en 4,5mkr lägenhet (45kvm á 100,000kr=4,5mkr) för man kunde kallt räkna med budgivning upp till 5mkr. Nu lägger han istället ett skambud på 5mkr på en 5,5mkr lägenhet (55kvm á 100,000kr=5,5mkr) i hopp om att få den. Vem vill inte ha 55kvm istället för 45kvm!! Om han nu kan köpa… det bygger ju på att han kan sälja, och potentiella köpare av hans lägenhet tänker samma sak.

Det är svårt att räkna på vad exakt 1% ytterligare amorteringskrav har för priserna. För det första är det inte alla som lånar för mer än 4,5X skuldkvot. Det är typ var femte låntagare. Så jag tror inte så mycket på den här effekten. När de införde 2% amorteringskravet så gav det lite brus, för att sen tyna bort. Varför skulle det vara så stor skillnad nu?

Däremot så kan nyproduktionens inverkan på utbudet ha påverkan. Det beror också på om det fanns ett underutbud tidigare, eller om marknaden var i balans. Det går liksom inte att räkna på.

Summasumarum är att givet att bostadsobligationen ligger kvar på samma ränta som före oron, så är det bara en tidsfråga innan marknaden kommer igång igen, och priserna borde inte avvika särskilt mycket från tidigare. MEN, om Riksbanken under nästa år börjar höja räntan och drar bort QE så kan det få klart negativa effekter för prisbilden, lite beroende på hur bostadsobligationen utveckas.

Priserna kan alltså potentiellt gå ner ganska rejält, samtidigt som cash flow påverkas väsentligt mindre. Faktum är att utvecklingen idag målas upp som något negativt, men är egentligen något positivt. 70% av alla bostadsaffärer där ute är hushåll som byter upp sig i takt med att familjen växer och/eller inkomsten ökar. Om priserna sjunker så blir prisskillnaden mindre när man byter upp sig. Dvs mindre i lån, dvs mindre belåning. Det är egentigen bara bra. Ca 20% av bostadsaffärer är nya hushåll som går in på marknaden för första gången. Lägre priser gör det inte bara lättare att köpa nåt. Det ger också mindre lån och belåning. Ca 10% är pensionärer som byter ner sig, flyttar till ålderdomshem eller dör. För dem är det negativt. Men sett till totalen är det bara bra med fallande priser.

Vi har i många år lurats av att vårt EK vuxit i takt med prisuppgången. Men varje gång man byter upp sig så ökar man lånen i absoluta termer. Eftersom lånen ökar i absoluta termer, och inkomsten inte ökar lika fort så ökar skuldsättningen sett till lån/inkomst. Men det bryr sig folk inte om för att de är så glada över sitt maffiga EK. Men det är en synvilla. Detta EK går inte att realisera givet att du inte lämnar bostadsmarknaden vilket inte är aktuellt för de allra flesta.

Nu när priserna vänder ner så deppar folk, och media skriver om det som nåt negativt. Men egentligen är det bra. De som äger en bostad och inte hade tänkt flytta får se sitt EK minska. Men i praktiken påverkas de inte så länge som kassaflödet inte förändras. För att alla dem som köper bostad så är de vinnare givet att de inte byter ner sig.

De stora, och kanske end, förlorarna är bolagen inom nyproduktion. Men även de som lämnar bostadsmarknaden pga att de avlider eller flyttar till hem påverkas negativt. Men de har å andra sidan rätt fina ingångsvärden så det spelar inte så stor roll. Bankerna och mäklarna är kanske inte heller så glada, då de på marginalen tjänar mindre vid lägre priser.

Effekten på svensk ekonomi borde vara begränsad då den framförallt är beroende på hur mycket vi konsumerar vilket styrs av våra disponibel inkomster EFTER räntekostnader. Konsumtionen drivs inte av prisbilden utan kassaflöden. Men det kan finnas en indirekt effekt genom det vi kallar consumer och business confidence. Dvs även om priserna sjunker med 20% så påverkas inte cashflow, men om hushållen blir deppiga så brukar de konsumera mindre trots att de har lika mycket disponibla medel som innan. Detta är svårt att räkna på!

Men en sak vet vi. Ett hushåll som får se disponibel inkomsten att minska, tvingas till minskad konsumtion. Ett hushåll vars disp inkomst inte ändras alls, kan VÄLJA att dra ner på konsumtionen. Det är en jävla skillnad!!!

I grunden tycker jag alltså att dagens utveckling är ganska positiv. Den var snarare negativ tidigare då den drev upp skuldkvoterna. Är det synd om byggfirmorna? Nej, jag tycker inte det. Bostadsbristen handlar om folk som inte får lån, men som vill ha bostad. Men är det dem vi har byggt för? Nej just det. Om det är så att byggbolagen har byggt fel bostäder till fel priser, då får de skylla sig själva.

Nej på det hela taget är det bra med lägre priser då det implicit innebär mindre lån, vilket innebär lägre skuldsättning.

Outliern är consumer confidence. Samt att vissa branscher (mäklare, bostadsbyggare) går sämre, vilket förvisso kan ge sideeffects på övriga ekonomin. Främst i Stockholm. Den får vi hoppas att den inte blir för omfattande.

Men det övergripande målet, att stoppa den stigande skuldsättning bland hushåll, utan att de får sämre cashflow, tycker jag är klart eftersträvansvärt. Vi verkar vara på väg i den riktningen nu.

Jag har ju alltid vurmat för Skuldkvotstak som enda reglering. Begränsa utlåning till inkomstförändringar. Det skyddar hushållen mot högre räntor. Det dopar inte vår ekonomi. Det skyddar vår ekonomi i en ränteuppgång. Det påverkar inte hushållens kassaflöde. Nu får vi kanske ett utökat amorteringskrav som bygger på skuldkvoten. Det är inte optimalt men det är i rätt riktning.

Tänk om man infört Skuldkvotstak 2012-2013. Då hade skuldstocken, och priserna, troligtvis stigit med ca 2-3% om året sedan dess. Ingen hade hackat på Ingves då de varit för att ingen hade varit orolig över den låga räntans negativa effekter på skuldberg och bostadspriser. Tvärtom hade man varit nöjd med dess stimulativa effekter på tillväxt och jobbskapande.

Okej, vi hade inte fått den nybyggnations booomen som vi sett senaste åren av den enkla anledningen att man hade inte kunnat bygga en lägenhet i Nacka och ta 90,000kr/kvadrat. Men det kanske hade varit sunt.

Kanske man ändå ska köpa sig en top-notch lägenhet av Oscar Properties i Nacka med havsutsikt i slutet av nästa år för 45,000 kvadraten 🙂

ECB meddelade precis att man sänker QE från 60mdr/mån till 30mdr from januari nästa år till september. Dvs ett paket på 30X9=270mdr. Jag hade trott på 40mdr i 6 månader, dvs 40X6=240mdr. Inte så skillnad egentligen. Jag frågar mig:

1, Kommer Ingves gå från 15 till 0 mdr i januari nu?

2, Kommer Ingves kunna höja i sommar utan att ECB gör nåt, eller han är tvingad att vänta till september?

3, Efter september. Sänker ECB till 15mdr eller 0mdr, eller nåt helt annat. Om han fortsätter med QE, hur länge då?

4, Vad får nr3 för implikationer på Ingves plan att höja räntan?

För att inte kronan ska stärkas mot euron så gäller det för Ingves att han agerar i samklang med ECB. I januari kan han ta bort QE. Men han kan knappast höja räntan förrän september. Eller?

Hursomhelt, Euron försvagas kraftigt på nyheten. Så marknaden tolkar det som ett duvigt besked. Att det blev 30mdr får knappast anses duvigt. Många trodde på 40mdr. Men han låter QE ligga kvar ända till september. Därefter är det inte ens säkert att han kan ta bort det. Tvärtom är risken hög att QE fortsätter in i 2019. Alltså skjuts räntehöjningar på framtiden…. vilket om man kokar ner det är den duviga signalen egentligen. Räntehöjningar, var god dröööööj.

Vänta er inga räntehöjningar från ECB på mycket lång tid. Frågan är om Ingves kan höja om inte Draghi gör det….

Ja så kan man säga om den senaste PMI datan…

Tyska Manufactoring Flash PMI kom in på 60,5 mot väntat 60,0 och fg 60,6. IFO kom in på 116,7 mot väntat 115,1 och fg 115,2. Tyskland dundrar på!

I Europa kom Mfg Flash PMI in på 58,6 mot väntat 57,8 och fg 58,1. Mycket starkt!

Från USA kom Mfg Flash PMI in på 54,5 mot väntat 53,5 och fg 53,1… det tar sig (särskilt mot ISM som ligger högre upp)

Totalt sett en väldigt stark och börsvänlig skörd. Med tanke på hur Q3orna rullar in och förväntningarna på en Amerikanska budget med skattesänkningar så är det minst sagt börsvänliga tider. Men tar man en titt över de stora indexen så är detta inga nyheter utan någon man håller på att prisa in sedan början av september.

Riksgälden var ute och presenterade sin rapport över upplåningsbehovet.

https://www.riksgalden.se/sv/For-investerare/Aktuellt/Nyheter-och-pressmeddelanden/Pressmeddelande/2017/stark-svensk-ekonomi-minskar-statens-lanebehov/

Som alla vet är statens inkomster korrelerade med nominell tillväxt, och givet att Sverige växer hyfsat så blir inkomsterna därefter. Samtidigt har regeringarna sedan Perssons tid haft en  budgetdisciplin, dvs de ska vara balanserade. Det gör att man lägger planerade kostnader på en nivå som lirar med prognostiserade intäkter. När intäkterna blir större än väntat så gör man budgetöverskott. Överskottet gör att Riksgälden inte behöver låna upp nya pengar som vid underskott. Samtidigt har vi en gammal statsskuld där en viss del förfaller varje år och som rullas över i nya papper till ny ränta och löptid. Men givet överskottet så behöver man inte emittera lika många nya statspapper även för att täcka de som förfaller. Emissionsvolymen krymper och med den statsskulden. Riksgälden bedömer att Sveriges statsskuld kommer ligga på ca 24% av BNP 2019. Det är lågt i absoluta termer och relativt omvärlden.

Högermänniskor tycker detta är anledning att sänka skatterna. Vänstermänniskor tycker detta är anledning till att satsa mer på välfärden. Jag tycker båda har fel, båda är för kortsiktiga. Jag tror ju på konjunkturtopp 2019, och recession efter det. Även om jag har fel så blir det recession nån gång. Tittar man historiskt på de länder som gått in i recession med stor ökning av skulder och prisuppgång på fastigheter dessförinnan så brukar de recessionerna bli både djupa och långdragna. Tänk Sverige 92-95. Risken är stor att det händer igen!

Vad händer i en recession. Jo precis som under goda tider så är skatteintäkterna korrelerade med tillväxten. Vänder den ner så vänder statens intäkter ner. Men oftast finns kostnadskostymen kvar. Situationen blir den omvända mot idag. Budgetunderskott är ett faktum. 3-5% är inte ovanligt även vid normala recessioner.

Staten kan i ett sånt läge välja mellan att köra budgetunderskott, och därmed ta upp lån för att täcka skillnaden. Eller att banta kostnaderna. Att höja skatterna i recession brukar inte gå.

De flesta länder brukar välja en kombination. Problemet med att banta kostnaderna är att recessionen oftast blir mer utdragen när både privata och offentliga sektorn bromsar.

Sen kan det vara som i Sveriges fall på 90-talet eller Grekland, där kostnadskostymen inte är rimlig men att det skulle krävas en recession för att komma till rätta med problemet.

Men den mest optimala situationen är att Statsskulden är tillräckligt LÅG så att staten slipper dra ner på kostnaderna i de dåliga tiderna. Staten kan sägas gasa, medan privata sektorn bromsar. Det gör att recessionen inte behöver bli lika djup och lång. Men det är också rätt trevligt att man inte behöver sänka pensioner, dra ner på sjukvården och göra det sämre för skolan. MEN, det kräver en låg statsskuld. 24% är lågt. Vi skulle enkelt kunna köra 5% underskott i 3 år, dvs 15% och ta upp statskulden till 40% utan att någon skulle höja på ögonbrynen. Med ögonbrynen menar jag att räntorna inte drar, att kronan inte försvagas och att omvärldens förtroende är intakt.

För ett litet öppet land som Sverige, så kan man inte hantera dåliga tider genom budgetunderskott om man har 100%+ statskuld. Det är ingen som vill finansiera dina budgetunderskott till rimlig ränta. Man vill inte ens sitta på svenska papper om kronan riskerar att försvagas kraftigt till följd av en ansvarslös finanspolitik.

Om man kör ändå så är risken stor att räntorna lyfter, kronan försvagas och inflationen drar, tillväxten faller, och spreadarna (som ex dem mellan bostadspapper och statspapper) stiger. När detta händer så brukar man få kalla handen av de flesta. Då är det inte så kul när omvärlden sitter på 1,500mdr i svenska bostadsobligationer som de önskar dumpa i vårt knä. Vad tror ni händer med räntan på dem då? Eftersom de ligger till grund för vår bostadsfinansiering, vad tror ni händer med våra bolåneräntor då? Vad händer med svensk ekonomi, som redan är i recession, när mer går till räntekostnader och mindre till konsumtion.

I det läget är det rätt så najs att sitta på 24% statskuld, åtnjuta omvärldens förtroende, stabil krona, garantera billig finansiering av underskotten och göra Riksbankens stimulansarbete enklare. Ja rent av möjligt.

Folk som tycker vi ska dra ner på skatterna alt öka kostnaderna….. ett tips är att tänka lite längre än näsan räcker!

OMX överköpthet börjar sippra ut. Vi har en bit till innan RSI når 55ish. Kanske lirar det med stödet 1635-1640. Den som siktar på 1,720 vågar köpa där. Sen är det ju vissa som tror att rycket i förra veckan till 1,671 var en sista urblåsning och the only way is down. En klassisk fint helt enkelt. Det är fullt möjligt såklart, därför gäller det att jobba med en stopp om man ligger fel. Det bör man alltid göra tekniskt, oavsett vilken position man tar eftersom felkvoten över tid är relativt hög. Åtminstone för mig :-

Noterade att den amerikanska 10-åringen börjat röra sig uppåt, från 2,30 till 2,48 senast. Vad handlar det om?

1, att vi närmar oss höjning i december? Tja står styrräntan på 1,25 så ska en 10-åring normalt sett ligga på 2,75

2, att Trump kommer välja en hökig ersättare till Yellen.. kanske?

3, att datan är bra? Kanske

4, att Trump med sin budget ska ge en boost till ekonomin, kanske?

5, att QT sätter press på räntorna? Kanske

6, att inflationsdatan är på gång att lyfta efter alla engångs- och baseffekter? Kanske

Eller det mest troliga, en mix av allt!

Någon kanske tycker det är intressant att euron trots detta stärks mot dollarn.. men faktum är att  tyska 10-åringen nästan stärkts mer på sistone så det är kanske inte så konstigt. Tysken ligger på 0,5%. Den borde ligga på 1,5% givet 0% styrränta. Skillnaden på 1% förklaras av QE. Något han kanske meddelar att han vill dra ner på imorgon…

Imorgon är det ECB och Riksbanksmöte….  have a nice one!

Ps. Jag vill även passa på att rikta ett grattis till alla er där ute som lyckats, eller lyckas byta upp er bostad under den turbulenta hösten. Dvs säg att ni i våras hade en 2:a på 50 kvm i Stockholms innerstad som ni lyckades sälja för 100,000kr/kvm, dvs 5mkr. Sen köpte ni en 4a på 100kvm för 10mkr. Det kostade er 5mkr i lån att byta upp er. Om priserna nu ligger på 90,000kr/kvm så får ni visserligen bara in 4,5mkr. Men ni betalar bara 9 mkr. Mellanskillnad 4,5mkr. Dvs 0,5mkr mindre i lån. Grattis!!! Se nu bara till att ni inte har lånat mer än 5X hushållets bruttoinkomst (ink Brf andelen lån), så kan ni sova gott även om räntorna stiger i framtiden. Ds

Omx hasade sig över 1,660. Väntat ja, men oväntat att det skedde utan rekyl. Rekylen lyser med sin frånvaro och marknaden har varit överköpt längre än vad jag först trodde. Nu utgör 1658/1660 stöd. Så länge som vi inte stänger under den kan vi nå 1680/1700 på resan mot ATH 1720. Ett test och brott av 1720 är fortsatt target.

Äntligen! I svenskan är två professorer ute och försvarar Ingves politik, och menar helt riktigt att baksidan av den expansiva politiken är politikernas ansvar. Tänk om allt hackande på Ingves istället kunde riktas mot de som verkligen har ansvaret, och de rätta verktygen istället. Våra politiker!

https://www.svd.se/ratt-av-riksbanken-att-bedriva-en-expansiv-politik

Apropå verktyg. Finansinspektionen försöker faktiskt göra nåt åt det. Men de har intresseorganisationer med en annan agenda mot sig. Thedeen svarar bra här!

https://www.dn.se/debatt/fortsatt-behov-av-skarpta-krav-pa-bolaneamortering/

Sen kan jag tycka att trots amorteringskravet fyller själva syftet, dvs att få hushållen att låna mindre. Så är det inte optimalt. Ett hushåll med 4mkr i skuld som belastas med fullt amorteringskrav på 3% måste amortera 10,000kr i månaden. Baksidan av det är att de har 10,000kr mindre att betala ränta för i händelse av en ränteuppgång. Det ökar alltså riskerna och motståndskraften i systemet. Ett skuldkvotstak hade uppnått samma sak, dvs tvingat dem att låna mindre. Utan att de blir 10,000kr fattigare varje månad (även om de by definition inte blir fattigare då de sparar)

Imorgon kommer prel PMIs. På onsdag kommer Ifo. På torsdag är det räntemöte för Riksbanken och ECB.

Jag hoppas och tror att Draghi flaggar för att dra ner QE från 60 till 40mdr i månaden from Jan18. Ingves borde flagga för att helt ta bort sina 15mdr SEK. Det senare är däremot mer osäkert!

2018 blir spännande. Det är första året där centralbankernas balansräkningar inte väntas växa ytterligare, utan vända ner. Min tes är fortsatt att det allt annat lika kommer trycka upp realräntorna något. Med betoning på något 🙂

Såg nedan chart som är rätt fascinerande. Titta på år 2000. Snacka om värderingsbubbla. Tänk vad många som trodde på framtiden och som i efterhand fick rätt, men förlorade allt. Jag är faktiskt rätt förvånad över den explosiva vinstutvecklingen! Visste att den var okej, men trodde priserna hade sprungit i förväg. Men icke! Så vi har knappast en värderingsbubbla inom tech… men kanske en vinstbubbla?

Som ni vet jagar jag ju 5e vågen i Omx. Den sista innan den stora korrektionen. Lite störigt att Globala aktier totalt sett nått så mycket högre i denna. (Även om det till stor del förklaras med valutaeffekten)

När vi ändå talar om den långa trenden kan det vara läge att säga nåt om värderingar. NEJ, jag tycker inte börsen är fundamentalt attraktiv. Det har jag inte tyckt sedan oktober 2016.

Men det kan ändå vara intressant att zooma ut. SPX toppade ur sommaren 2007. Dvs drygt 10 år sedan. Då handlades Spx till fwd PE på ca 16X. Det ger en earningsyield på 6,25%. Samtidigt låg den 10åriga statsobligationen på ca 5,25%. En förenklad aktieriskpremie (ERP) kan då sägas varit 6,25-5,25=1%. Aktier var dyra då!!!!

Idag ligger PE på 19,5X. 10-åringen ligger på 2,3%. Det ger en ERP på 2,8%. Tar vi fwd PE som ligger på ca 17,8 så ökar ERP till 3,3%. Inte så attraktivt, men inte klassisk övervärdering heller.

För att nå samma nivå som sommaren 2007 så måste vi trycka upp 10-åringen till 4,1-4,6%. Hur troligt är det? Jag tillhör ju dem som tror att Fed endast lär höja till typ 1,5% (dvs 2ggr till) givet att lönerna inte tar fart (dvs uthålligt etablerar sig över 3% i årstakt). 1,5% styrränta innebär implicit 3% för 10-åringen. Justera upp för QT så hamnar vi kanske på 3,5%.

Kontentan är att det finns en rätt hygglig uppsida på SPX om man använder senaste peaken 2007 som referenspunkt. Inte skäl att köpa om du frågar mig för vi talar ju fortfarande  av grader av övervärdering, men själva resonemanget är ändå intressant!

En annan intressant detalj är att SPX ex utdelningar handlas ca 65% högre idag än vid förra toppen. Men sett till fwd PE ligger den bara ca 15% högre. Multipelexpansionen har varit måttlig med andra ord. Det är vinsterna som är ca 50% högre. Är det mycket? Njae 4-5% vinsttillväxt rimmar rätt väl med den nominella bnp tillväxt på ca 3% sen dess.

Sen får vi för allt i världen inte glömma  att anledningen till att börsen toppade ur och sen kraschade INTE berodde på att värderingarna var för höga eller räntorna började stiga, UTAN att världen 1,5 år senare skulle befinna sig i recession och finanskris med kraftigt fallande vinster som följd. Något få talade om sommaren 2007. Jag var med då. Då talade man om ”supercykel”. Det kan man ju le åt i efterhand.

Ha en fin vecka!!!

ps. Är det någon som kan svara på varför det inte står med i mäklarprospekt och hemnet annonser osv hur mycket lån som är knutet till en lägenhet. Dvs lägenhetens andel i Bostadsrättföreningens lån? Dels beloppet i absoluta termer, och dels per kvadratmeter. Det tycker jag hade varit rätt bra! ds.

Eller åtminstone inte utan en andra variabel. Nämligen Hög tillväxt. Dvs att det inte räcker med Full Sysselsättning för att skapa inflation.

Debatten kring Philips sambandet (dvs att en tajt arbetsmarknad, dvs låg arbetslöshet, leder till högre löner som leder till stigande inflation) har gått från att man tidigare trodde på sambandet till att det idag ifrågasätts.

Tidigare handlade diskussionen mer om ”var ligger Full Employment eller den naturliga arbetslösheten”. Man upplevde att den var svår att fastställa. Däremot var man rätt säker på att när den väl uppnås, då kommer löneinflationen som ett brev på posten. Lönerna kokar sedan ner till strukturellt högre inflation. Således funkar sambandet inflation och arbetslöshet. Frågetecknet var Full Employment. Inte själva sambandet.

Nu för tiden är diskussionen en annan. Länder som Sverige, Irland, Tyskland, Japan och till stor del Storbritannien och USA anses ligga nära, på eller över Full Employment. Men löneinflationen lyser med sin frånvaro. Min bedömning är inte att man förkastat Philips. Snarare har debatten landat i:

1, Philips funkar fortfarande, men sambandet är svagare än tidigare

2, Vi kanske inte räknar fram Full Employment rätt ändå. Dvs historiskt har man tittat på en kombination av:

a, Arbetslöshet minus grupper med matchningsproblem

b, andel som arbetar av den vuxna arbetsföra befolkningen

c, företagsbarometerar där man frågar företag om de vill anställa, om de tycker det är svårt att hitta folk.

Det kanske inte räcker. Kanske finns det andra faktorer som spökar som gör att vi räknar fel. Kanske ligger Full Employment mycket lägre ner?

3, Philips funkar visst, men vi är för ivriga och missar att den kommer med en fördröjning. Först måste ekonomin växa och skapa jobb, sen uppnår man full sysselsättning, sen måste den få arbetsgivarna att inse att de inte får tag i personal på gatan längre utan ska man rekrytera så får man börja betala. Sen ska nyanställdas högre löner börja smitta av sig på befintlig personal, därefter kommer den breda löneinflationen. Den ska sedan pågå ett tag för att företagarna ska börja höja priserna generellt… och då får vi inflation. It takes time! Ibland hinner till och med konjunkturen surna till lite samtidigt som priserna drar.

Dvs man förkastar inte Philips idag. Man säger bara att den kanske inte fungerar lika bra som tidigare, att vi räknar fel eller missbedömer tidsaspekten.

Nu vill jag föregå diskussionen genom att säga att Philips, som vi ser den idag, dvs kopplingen mellan arbetslöshet och inflation, kanske inte fungerar alls?

Nej jag vet inte säkert såklart, utan detta blir mer ett resonemang. Men jag lovar dig, det är en karamell väl värd att suga på!

Jag misstänker nämligen att det inte bara krävs Full Sysselsättning för att skapa inflation. Det krävs även stark tillväxt. Eller åtminstone Above trending growth. Mätt som BNP%.

Senast vi hade hyfsat hög löneinflation och kärninflation var under perioderna 2007-2008, samt 1999-2000. Dvs det vi tidigare kallade för klassisk högkonja. Under de här perioderna hade vi även det som kallas för full sysselsättning. Dvs samma som idag. Fast med högre löner och inflation. En stor skillnad mot idag var tillväxten.

Sverige växte under

1998: 4,2%

1999: 4,5%

2000: 4,7%

Snitt under tre år 4,5%

2006: 4,7%

2007: 3,4%

Snitt under två år 4%

Den tillväxten I KOMBINATION med Full sysselsättning, utmynnade i stigande löner, och därmed stigande inflation.

Dagens tillväxt är högre än under åren 2009-2014. Men den är väsentligt lägre än ovan.

Vad är logiken bakom att det inte bara krävs full sysselsättning, utan även above trending growth? Tre skäl:

1, Feed loop resonemanget.

Stigande löner ger ökad köpkraft, som ger BNP Tillväxt.

Men stark BNP tillväxt ger även ett starkt jobbskapande som tillsammans ger stigande löner. Lite Moment 22 såklart, höna och ägg. Men om man tar bort stark BNP ur ekvationen, så kan man inte heller förvänta sig att lönerna ska växa. Växer inte lönerna, ingen inflation. Tillväxt är en del av ekvationen.

2, Historiskt har det funnits en fullt naturlig och logisk koppling mellan nominell BNP tillväxt, och den aggregerade försäljningen av alla företag i en ekonomi. Om inte BNP växer snabbt, så ökar alltså inte omsättningen särskilt snabbt.

Att då vänta sig att företagarna, som ändå får anses rationella, ska höja lönerna aggregerat snabbare än försäljningsintäkterna är inte rimligt, då det är samma sak som att ge bort vinstmarginal. Det finns alltså en stark koppling mellan hur mycket företagen säljer för, och hur snabbt de ökar sina fasta kostnader. Löner anses vara en fast kostnad. Om inte BNP växer så snabbt, så gör inte försäljningen det heller, och då finns det inga incitament att höja lönerna. Däremot anställer man gärna fler personer om man tror att man kan öka intäkterna. Men det är en annan sak. Man ökar ju inte intäkterna bara för att man höjer lönerna. Då ökar man bara kostnaderna.

3, En god vän till mig är bilhandlare i Skåne. Jag träffade honom nyligen och frågade hur det gick. ”Det går som tåget” svarade han. Anställer ni frågade jag. Tro mig, vi försöker. Men det är ta mig fan omöjligt att få tag i bravfolk svarade han. Men ni måste väl kunna locka över någon med högre lön svarade jag. Va, är du dum i huvudet. Vi lever i en lågmarginalbransch så här finns inte utrymme att höja lönerna och slåss om personal. Det drabbar bara oss handlare i slutändan. Dessutom kommer övrig personal bli varse och ställa krav. Nej det gröper bara ut vinsten så det är ingen framkomlig väg. Så kan man inte jobba.

Jag tror många tänker så!

Kanske är tillväxten en nyckelkomponent som saknas i Philips. Kanske är tillväxten för svag idag för att skapa inflation trots Full Sysselsättning? Det finns en risk att vi sitter här om två år, med X nya jobb och x% arbetslöshet bakom oss, och fortfarande ingen löneinflation. Därmed får vi ingen strukturellt högre inflation heller. Därmed lär vi inte få några högre räntor att tala om. Kanske bara nya 2010 misstag, dvs att man höjer först, och sänker sen? Konsekvenserna av detta förstår ni nog.

Eller har jag bara helt fel. Kanske lurar lönerna runt hörnet. Det är bara ketchup effekten med viss fördröjning som vi missat?

Det som talar för ovan resonemang är att senast Philips sambandet fungerade riktigt riktigt väl var under 70-talet (se fg inlägg). Från 80-talet och framåt är det ganska  svagt faktiskt. Trots detta lutar sig fortfarande många centralbanker och ekonomer sig mot det.

Nedan chart borde i varje fall få oss att ta en funderare.

Nu när jag ändå är inne på att såga Philips sambandet skulle man kunna introducera ännu ett resonemang.

Det är att inflationen inte kommer ta fart oavsett om vi har Full Sysselsättning OCH hög tillväxt. Logiken skulle kunna vara att den samlade kraften av nedan faktorer gör att lönerna inte strukturellt kan lyfta så länge som de ”värkar”. Faktorerna jag tänker på är:

1, globalisering

2, digitalisering

3, demografi, dvs äldre högavlönade slutar och unga lågavlönade börjar

4, fackens avtagande roll

5, tjänstesektorns dominerande roll

6, att låg inflation leder låga löner. Dvs moment 22

7, låg produktivitet motverkar höjda löner

Det är inte förrän den samlade kraften från ovan går under en viss nivå som Philips kan börja fungera igen!

Om Philips skulle visa sig vara trasigt så får det extrema implikationer. Dels är ränteoron helt fel. Alla har fel, inklusive riksbanken. Det får konsekvenser för fastighetspriser och pensionssparande. Men även våra räntekostnader och konjunkturen. Det ställer också krav på myndigheter att reglera utlåning, om ränteuppgången uteblir. Ganska aktuella ämnen idag, ellerhur? Särskilt idag när alla tror att en fastighetskrasch lurar runt hörnet. Om inte räntehöjningar väntar nästa år, eller recession för den delen. Hur sannolikt är det då?

OMX harvar på. Fortfarande indikerar RSI lite överköpta nivåer så det finns att ta av på nedsidan. Å andra sidan är det ju starkt av OMX att inte rekylera mer trots den snabba uppgång vi såg i september. På ovansidan har vi 1660. Bryts den väntar 1690-1700 och därefter ATH 1,720. I linje med Våg5 så borde vi klara av detta inom närmaste 12 månaderna. Vi ska dessutom ännu högre om du frågar mig. Men det kan ju alltid gå lägre innan det går högre. Stödet kring 1,600-1,610 måste hålla för att bull caset ska vara intakt på kort sikt. Strikt tekniskt är ju trenden uppåt…. men samtidigt var många negativa kring 1,518 vilket visade sig vara fel. Är det då fel att vara positiv kring 1,650? Det är knepigt men jag tror det gäller att vara snabbfotad och använda sig av Stopploss.

Bostadsmarknaden står och hackar. Wallenstam var ute och ändrade sitt projekt från brf till hyresrätt. Ett annat Brf projekt i Stockholm, Karlbergsvägen 77, meddelade att man senarelägger säljstarten. Bostadsprisdata har i veckan visat lite lugnare tendenser. Är detta Kanariefågeln i gruvan som kvittrar? Systemet tuggar, men det har hänt innan. Vad gäller?

Innan jag svarar på det läste jag om att AP fondernas önskemål om att hålla en lägre  andel räntebärande papper, typ statspapper, håller på att gå igenom. Vet ni var de vill stoppa in pengarna istället? Just det, fastigheter. Okej, i ett större och framförallt långsiktigare perspektiv så förstår jag att det kan vara smartare för en riktigt långsiktig investerare att sitta på fastigheter och företagsobligationer av hög kvalitet, än att sitta på statspapper. Yielden är högre. Risken också, men marginellt högre. Så det är inte så tokigt i teorin. Problemet är att det förmodligen är helt jävla fel att göra det just nu. Kreti och pleti där ute bland alla fastighetsbolag, noterade som onoterade, har tjänat pengar som gräs de senaste åren. Tids nog stiger räntorna och då blir prisnivåerna därefter. Får vi en lågkonja, då sjunker hyresintäkterna. Ja ni fattar. Min tröst har alltid varit att en fastighet måste alltid ägas av någon. Dvs om en stekare säljer sin kåk och tjänar pengar, så är det en annan stekare som hoppat på tåget. När kraschen kommer så kommer vissa stekare klara sig. Men många kommer garanterat inte göra det. Det är trösten. Men nu om AP-fonderna får igenom sin önskan så kommer 170mdr (om jag har rätt uppgift)  att frigöras. Frågan är då om stekarna ska få 170mdr samtidigt som skattebetalarna får kåkar som halveras i värde? Det hade både varit tragiskt och typiskt.

Så här är det. En hyresfastighet med bostäder på A-läge som ger 3kr i nettointäkter går för 100kr. AP fonderna tycker det är bättre med 3% avkastning än 0% som statspapper ger. Ok! Men om styrräntan ligger på 2% (ökning med 250bp, som gör att avkastningskravet på kåken ökar lika mycket) så kommer den kåken vara värd 54,50kr (3kr / 0,055). Eftersom AP-fonderna har ett extremt långsiktigt perspektiv, för att inte säga oänderligt, så borde de ha tid på sig att avvakta till de kan köpa kåken för 54kr. De av någon borde kunna jobba så här. Så jag säger inte det är fel att äga hyresfastigheter i A-läge. Jag säger inte att 3% är sämre än 0%. Jag säger att 5,5% är bättre än 3%. Jag säger att du hellre vill köpa nåt för 55kr än 100kr. Som sagt, det hade både varit tragiskt och typiskt för skattebetarna.

https://www.di.se/analys/magnus-dagel-fastighetsjakt-nar-ap-fonder-viktar-om/

Okej, åter till bostadsmarknaden. Är det fara och färde nu? Att spå bostadsmarknaden är på snudd oseriöst… men man kan ju alltid resonera kring den. Tre saker styr marknaden över tid:

 1, Priserna bestäms till minst 80% vilken storlek på lån som bankerna beviljar. Det är lånelöftena som bestämmer storleken på lånen. Kalkylräntan styr till stor del lånelöftet. Kalkylräntan utgår från räntorna på bostadslån med lång bindningstid. De beror i sin tur på räntan på de långa bostadsobligationerna, som i sin tur beror på de långa statsobligationerna, som i sin tur beror på dito korta, som i sin tur beror på Riksbankens styrränta. Enkelt uttryckt. Många tror att Ingves ska höja räntan nästa år. Men för att förstå priserna måste man förstå lånelöftena, och därmed de långa bostadsobligationerna. Än så länge har det inte hänt ett skvatt.

Nedan är ett chart över den 5-åriga svenska bostadsobligationsräntan.

Den har tuggat på kring 0,5% ett bra tag. Hur ska man tolka detta? Jo, allt annat lika, om en kund går in på en bank idag så får de samma låenlöfte, samma lån, som för ett halv år sedan. Köparna har alltså idag samma medel att handla för som för ett halvår sedan.

Om ni tittar på det röda strecket ovan kring 2% så visar det var vi var innan Ingves började köra minusräntor. 2% för bostadsobligationen, innebär ca 1,5% för den 5-åriga statsobligationen. Det innebär ca 0,5% för korta statspapper. Dvs en styrränta kring 0-0,5%. Dvs om Ingves höjer med 50-100 punkter så kommer ovan papper att handla upp till nivåer som gällde innan. Priserna i Stockholms innerstad var då ca 20% lägre. just för att det beviljades mindre lån allt annat lika. Så om Styrräntan idag hade legat på 0-0,5% så hade detta varit motiv för 20% lägre priser. Men så är det inte. Men någon kanske tänker, Ingves kanske höjer nästkommande två år. Ja, det kan ju mycket väl hända. Men bostadsobligationen är där den är, och lånelöftena korrelerar med ovan. Så än så länge borde det inte fått någon verkan på prisbilden.

2, Regleringar.

Bankerna har möjligtvis redan börjat implementera senaste armorteringsförslaget. Dvs att man måste amortera 1% av lånet per år om skuldkvoten är över 4,5X. Om de gör detta så har det en viss effekt på lånelöftena… och därmed priserna. Men kom ihåg det första amorteringskravet som säger att du ska amortera 2% om lån/value är 85%. Det gav en viss avvaktan i marknaden till en början…. Sen försvann effekten. Min gissning är att även detta krav har en marginell effekt, precis som sist.

3, Utbud/Efterfrågan.

Det här är den svårkvantifierbara faktorn.  

Tänk dig att 100 pers letar bostad. Den som har mest har 100mkr, den som har minst har 1 mkr. Det finns 100 bostäder i marknaden. Den finaste kommer gå för 100mkr och den fulaste för 1 mkr. Snittpris 50mkr. Om det istället funnits 150 bostäder i marknaden så hade samma sak hänt, men de 50 sämsta hade blivit osålda. Snittpriset hade ändå blivit 50mkr. Osålda lägenheter, men ingen prispress. I teorin alltså. Frågan är alltså inte vad effekterna av ett eventuellt överutbud blir nu, utan om det fanns ett underutbud innan. Dvs tänk dig att det fanns 50 bostäder innan, och 100 köpare. Köparna med 100 mkr ner till 50mkr köpte, resten blev utan bostad. Snitt pris 75mkr (100+50/2). Om det fanns ett underutbud tidigare så finns det nedsida om det nu finns ett överutbud. Men det är svårt att fastställa. Jag har aldrig upplevt att någon som de facto kan få lån i bank, inte har kunnat köpa en bostad. Svårt att hitta en bostad som lever upp till alla kriterier och önskemål JA. Men inte omöjligt att köpa givet att man har ett banklån på fickan. Point being. Om det finns ett överutbud i marknaden så kommer vissa lägenheter inte säljas (vilket i sig kan ställa till med problem i förlängningen)…. Men det behöver inte bli så stor press på priserna som många tror. Lånelöftena är det viktiga, dvs hur mycket pengar folk har i fickan, dvs punkt 1, är det klart viktigaste.   

Jag tror förklaringen till den något skakiga marknaden idag handlar om två saker.

 1, Bankerna kräver att man säljer först och köper sen. Detta skapar en moment 22 situation där marknaden stannar upp…. Eftersom ingen kan köpa eftersom ingen har sålt, eftersom ingen har kunnat köpa. Detta har hänt innan och tids nog lossnar marknaden. Det är också en av anledningarna till det stora utbudet i marknaden. Det finns så många säljare, och så få köpare (säljarna blir inte köpare förrän de sålt). Eftersom köparna är få så blir det en ”köparnas marknad” och då lägger man skambud, vilket säljarna inte accepterar, för då får de mindre att köpa för.

 2, Medias skriverier blir självuppfyllande, och får köpare/säljare att gå försiktigt fram. Fram till marknaden kommer igång igen.

Därför tror jag det vi ser nu är temporört och kommer att lossna. Inte att priserna ska börja stiga… utan att transaktionstakten kommer igång på ungefär samma nivå som tidigare. Kanske någon procent lägre tack vare amorteringskrav och nybyggnationens inverkan på utbudet. Ser man tillgrafen nedan så lär det bli en halvseg höst, där man troligtvis kan köpa till hyggliga priser (givet att man redan sålt till bra pris). Säsongsmässigt kan nog marknaden komma tillbaks i januari/februari igen. Se nedan.  

Det lär komma en dag när det blir tjärvt. Men jag tror inte vi är där ännu. Det kräver nämligen att bostadsobligationen handlas väsentligt högre. Där är vi inte ännu!   

Jag var på en dragning med Capital Economics i veckan. De slog fast att BNP-gapet är positivt i en rad länder, bla Sverige och Tyskland. Detta indikerar högkonjunktur. Men på min fråga om inte positiva BNP gap brukar vara förenligt med väsentligt högre inflation och löner, så nickade de instämmande. Det är ett gissel ingen har svaret på menade man!

Samtidigt kunde man slå fast att många mätningar av arbetsmarknaden visade att den är lika tajt idag som innan krisen. Tyskland är rejält tajtare. EU totalt är otajtare. USA är typ i linje med pre-Lehman. Men på min fråga… ”oavsett vilken del av världen vi tittar på så saknas löneinflation, Mäter man rätt?” så svarade man att ”ja, the jury is still out there”

För det kanske är så att de gamla måtten som beskriver var ”full sysselsättning” eller ”natural rate of unemployment” inte stämmer längre.

Nedan ser ni Philipskurvan hur den sedan år 1985 till stor del är satt ur spel.

Det finns många teorier bakom detta

Jag har länge lyft fram globalisering, digitalisering, demografiska effekter, tjänstesektorns framfart, låg inflation leder löner osv som skäl. Capital Economics valde intressant nog att lyfta fram fackförbund och industrialiseringen. Skattningar visar att Philips kurvan inte var lika robust innan industrialiseringen. Se nedan

Det skulle betyda att pga fackförbundens betydelse för lönebildningen börjat försvinna. Så kan det innebära att en tajt arbetsmarknad inte skapar löneinflation. Eller åtminstone måste den bli tajtare än tidigare.

Men hur tajt? Idag ligger arbetslösheten på drygt 4% i USA. Måste den ner till 3,5%… eller 2,5%… eller ännu lägre? Eller det spelar ingen roll. Ingen vet, och det är störigt för ytterst är detta avgörande för värdet på din bostad och dina månatliga räntekostnader. Alla ni som är så säkra på stigande räntor måste samtidigt vara säkra på Philipskurvan…. och sorry guys, jag vet att ni inte har mer svar än jag.

Apropå räntor…. de var oroliga för vad en ränteuppgång kan föra med sig i termer av minskat värde på obligationsstockarna där ute. De menade att en 1% ökning av räntorna generellt ger ett värdefall på obligationer på 2,500mdr dollar. Att jämföra med Subprime bonds som föll med 500mdr.

Jag kan tycka detta är lite äpplen och päron. Subprime bonds defaultade. Ett statspapper kan sjunka i pris om räntan stiger, men så länge som det inte defaultar, så stiger de mot nominellt pris om 100 i takt med att maturity date närmar sig. Det är inte samma  sak. DOCK kan ett värdefall få implikationer på Confidence, som i sin tur får realekonomiska effekter. Därmed kan det bli självuppfyllande…..

FED har börjat rulla av sin balansräkning. Nordea ser risk för att det kan sätta press på spreadarna mellan statspapper och andra mer riskfulla papper.

Samtidigt visar man i en annan graf att historiskt har 10-åringen gått ner när man drar ner på balansräkningen.

Dvs desto mer FED rullar av sin balansräkning, desto mer faller 10-åringen. Om yielden på andra obligationer ligger kvar så ökar spreaden. Är det rätt tolkning? Njae. För det första har FED aldrig bantat sin balansräkning, de har bara fyllt på eller rullat över, dvs behållt den som den är. Detta är nya saker. För första gången på 10 år tvingar man privata sidan att ta statspapper som FED inte vill teckna sig för. I min värld borde det allt annat lika sätta press på räntorna. MEN, om det skapar en RISK Off miljö där man är orolig för framtiden (säg att PMIs börjar falla brant) då kommer Privata aktörer kasta sig över statspapper och safety. Precis som vanligt. Då sjunker räntorna, och grafen och sambanden ovan stämmer. Men givet att PMIs håller sig på schyssta nivåer, så tror jag räntorna stiger med QT. Vad gäller spreadarna mot övriga krediter så kan ovan samband stämma ändå. Min tes har alltid varit att spreadarna bör normaliseras i takt med att räntorna stiger.

Så för att summera. Statsräntorna kan både sjuka eller stiga i samband med QT nästa år. Det beror på om det är risk off eller on. Spredarna mot övriga papper kan nog stiga vilket som!

Svensk inflation kom in igår. Den kom in på 2,3% YoY mot 2,5% väntat. Den verkar alltså ha toppat ur och det verkar som om effekterna av den tidigare svaga kronan börjar klinga av. CPIF ex energi, som är den intressanta, kom in på 1,9% mot riksbankens egen prognos på 2,2% och fg siffra på 2,0%. Många verkar så förvånade? Alla borde vi det här laget veta att engångseffekter inom resor och effekter av kronan osv gör att inflationen snart är under 2% igen. Jag fattar inte varför man gör det så svårt för sig. Lönetakten ligger idag på ca 2,7%. Det har historiskt inneburit en kärninflationstakt på ca 1,7%. Det är vad vi bör vänta oss över tid om man rensar för allt brus. Riksbanken kan inte känna någon press att behöva höja i brådrasket. Visst, att gå från expansiv till normal penningpolitik, ABSOLUT. Men tar man in ECB och kronresonemanget samt vad en höjning på 2% slår mot hushållens plånböcker och svensk konjunktur. Då är valet enkelt!

Nedan är ett fint chart över vad som kommer  hända med inflationen framöver givet att lönerna inte drar.

Det ska bli intressant att se om man nu i oktober flaggar för att dra ner QE från 15mdr till 0mdr. Det bygger på att ECB reducerar sitt program.

Apropå Sveriges räntekänslighet. Såg nedan chart (TACK Nordea för alla fina grafer förresten). Den visar bostadspriser och konsumtion. Det är väl ingen som tror att vi konsumerar mer för att priserna stiger. Det är ju inte ”prispengarna” som spenderas. Nej konsumtionen går upp för att räntekostnaderna har gått ner, som går ner för att räntorna gått ner. Bostadspriserna går upp för att bankerna har beviljat större och större lån, vilket handlar om att kalkylräntan gått ner, vilket handlar om att räntorna i allmänhet gått ner. Så de har inget med varandra att göra, förutom att de är helt beroende av räntan. Så stiger räntan någon gång så faller priserna och konsumtionen.

Från USA fick vi in Core PPI igår. Den steg med 2,2% mot väntat 2,0% och fg 2,0%. Man skyller visst på stormarna. Men jag antar att svag dollar och stigande energipriser spelar in. Core CPI kom in för en liten stund sedan på 1,7% YoY mot väntat 1,8% och fg 1,7%. Hmm inflationen vill inte lyfta, men pga baseffekter så lär den göra det längre fram. Marknaden prisar in en höjning i december. Det är vad FED också vill. Tittar man på senaste timlönerna och var inflationen kommer röra sig närmaste tiden så förstår jag dem. Höjning i december är det mest troliga!

För er som inte har nåt särskilt för er i helgen kan jag rekommendera KI senaste rapport

Klicka för att komma åt Konjunkturl%C3%A4get%20oktober%202017.pdf

Särskilt sidorna 23-40 är läsvärda. Ki, som alla andra, slår fast att det är stark konjunktur för att BNP gapet är positivt, som i sin tur bygger på klassiska indikatorer som att arbetskraftsbristen är hög. De följer den etablerade teorin för det här. Därmed inte sagt att de har rätt.

De menar också att om Ingves höjer styrräntan till 350bp till 3%så ökar räntekostnaderna med 900kr/mån per hushåll. 900kr månad är 10,800kr om året. Före ränteavdrag är det 15,428kr. De säger att det finns 4,5m hushåll i Sverige. En räntehöjning med 350 (från -0,5 till +3,0) bör alltså ge ökade räntekostnader med 4,5m X 15,428kr =69,5mdr.  69,5mdr kr/0,035=1,985 mdr kr. Detta stämmer inte. Svenskarna har 3,000mdr i bolån, 800mdr och bilån och övr lån, samt är direkt exponerade mot brf lån på 500mdr. Dvs 4,300mdr. Ökar räntorna med 350 punkter är det 150mdr i ökade räntekostnader. 105mdr efter ränteavdrag. Det är 1,944kr  per månad och hushåll. Givet att det finns 4,5m hushåll. Dubbelt så mycket som Ki är inne på. 105mdr i ökade räntekostnader, innebär 105mdr i minskad konsumtion och amortering. Detta bromsar vår ekonomi. Vid en styrränta om 3% så kommer ett rörligt bolån ligga på 4,5%. För var femte hushåll är det kört. Det kommer aldrig att gå. Därför kommer Riksbanken aldrig få en chans att höja dit. Men det hjälper inte. Även vid mindre höjningar kommer det bli skakigt. Tänk på vad jag skrev i början av detta inlägg. Redan en höjning med 100 punkter kommer göra att priserna går ner med 20%, samt att räntekostnaderna redan där ökar med ca 30mdr kr. Det räcker!

Trevlig helg!

ps. Är det någon där ute som ska skriva Kandidatuppsats eller Exjobb eller nåt annat kul, och har ekonometri eller finansiell statistik som huvudämne. Hör gärna av er, jag har en intressant tes kring ”Dual Beta Ratio” som man skulle kunna testa…. ds.

ps2. Den korrupta bankföreningen är ute och dissar amorteringskravet igen.

https://www.di.se/nyheter/bankforeningens-vd-domer-ut-nya-amorteringskravet-fullstandigt/

Ställ er frågan, vad är det som driver vinster och vinsttillväxt i en bank? Jo räntenettot. Skillnaden mellan inlånade och utlånade pengar. Hur ökar man vinsten, jo genom att låna upp mer pengar, och sen låna ut dem. Vad vill man INTE har för regleringar? Jo de som sätter ett tak på utlåning.

Det är primärt därför han dissar detta. Han talar i egen sak. Men för att inte verka oseriös lyfter han fram vad man ska göra istället. Han pratar gärna om Fastighetsskatt och ränteavdrag. Något som inte har med bankerna satt göra. Men fasar vi ut ränteavdraget och höjer fastighetsskatten så får de två konsekvenser. Dels att alla belånade hushåll får mindre pengar över i plånboken vid månaden slut, och per automatik därför är mer sårbara vid en ränteuppgång. Men det tros också få effekten att nya bolånekunder lånar lite mindre då de tar höjd för minskade avdrag och ökad skatt. Men det är bara i teorin. I praktiken är hushållen lata och dåliga på att räkna. De flesta går in på banken och säger, jag vill köpa en bostad, hur mycket får jag låna. Sen tar de banken som lånar ut mest.

Han lyfter fram en poäng, och det är att unga människor utanför bostadsmarknaden har det svårt att köpa en bostad. Men den stora boven där är taket för belåningsgrad. Dvs att det krävs 15% EK att köpa en bostad. Vill vi hjälpa unga kan vi börja med att ta bort den.

Det är bättre att någon tillåts låna 2mkr för att köpa nåt för 2mkr, än att de får låna 3,4mkr för att köpa nåt för 4mkr. Vi måste se till att folk lånar mindre i förhållande till sin inkomst. MEN VI MÅSTE FÖRSTÅ ATT BANKERNA INTE VILL DETTA, då det kommer begränsa deras intjäning.

ds.