Ludde, jag tar mig friheten att publicera din kommentar och mitt svar ännu en gång. TACK!
Pär Magnusson i Ekonomiekot Lördag 17/12:
Det kommer ej gå att höja räntorna mer varken i USA, Japan eller Sverige. De låga räntorna behövs för att länderna skall kunna finanisiera sig. Japan har en skuld på 250 procent av BNP och USA 100 procent.
Det är för staterna som räntorna måste hållas lågt. Hade ECB ej gjort sina uppköp av italienska statspapper för några år sedan, då hade italienska räntorna gått långt över 7 procent som de nådda då.
Om inte ECB, FED, Sverige Riksbank håller räntorna låga kan ej staterna finansieras och då får vi statskonkurs någonstans i Europa.
Hur långe skall lågräntepolitiken hålla på. Hur länge som helst. Se på Japan. Har centralbankerna börjat med lågräntepolitik och vant marknaden med detta så går det i stort sett aldrig att komma ur det.
(Min sammanfattning och tolkning vad Pär Magnusson sa. Magnusson är ekonom på Swedbank).
MITT SVAR:
Jag gillar i regel Pär… han är dessutom skåning tror jag. Han brukar vara riktigt bra på Dagens Industris makropod bland annat.
Men här har han fel. Även om jag misstänker att han förenklar för att få fram budskapet. Han vet nog egentligen om hur dt förhåller sig.
En centralbank förhåller sig inte till statsskulden när de höjer och sänker. De förhåller sig till inflationen, som rätt mätt, är en funktion av tillväxt och kapacitets/resurs-utnyttjande.
Statsskulden hanteras av Riksgäld/Treasury.
Om en centralbank, typ FED ser att inflationen är på väg upp, eller ligger på en nivå som INTE kräver expansiv penningpolitik, då kommer man att höja. Oavsett nivå på statsskuld. Punkt!
Men när man höjer, som nu i USA, så pressas marknadsräntorna upp, då de inte bara tar höjd för den faktiska höjningen utan vad FED kan tänkas göras härnäst.
US Treasury, vår motsvarighet till Riksgälden, har då dels en primär budget att hantera, dvs löpande intäkter och kostnader, och dels den totala budgeten där man räknar in räntekostnader på statsskulden.
Nu ligger ju inte en statsskuld endast i korta räntepapper, som prisas om direkt i samband med en ränteuppgång, utan en hel del ligger på långa löptider. Englands statsskuld har väldigt lång räntebindningstid till exempel.
Men allt annat LIKA så ger en ränteuppgång en högre räntekostnad för statsskulden, som slår mot budgeten.
Hur tänka här?
Jo för det första tänker de flesta regeringar att de inte vill se statsskulden öka i % av BNP. Därför kan man säga att budgetunderskottet inte ska vara högre än tillväxten. Det är lite av en tumregel. Håller man sig till den så stiger inte skulden radikalt.
Låt säga att USA ska växa med 2,5% nästa år. Då borde budgetunderskottet sättas till max 2,5%.
Räntorna utgjorde förra året ca 2% av BNP. Eller 433mdr dollar.
https://www.treasurydirect.gov/govt/reports/ir/ir.htm
Om man utgår från den kostnaden så visste man att Primära budget balansen borde bli -2,5 – -2,0 = -0,5%. Dvs Budgeterat underskott minus räntekostnader.
Men om man nu tror att räntorna är på väg upp, så kanske statsskulden kostar 2,5% istället. Alltså måste primära budgetbalansen bli 0% enligt samma beräkning.
Dvs en skillnad på 0,5% från förra beräkningen.
Antingen kan man öka intäkterna, dvs skatterna, med motsvarande, och bibehålla kostnaderna. Eller kan man bibehålla skatteuttaget, men då måste man sänka kostnaderna.
Oavsett om man beskattar befolkningen, eller drar ner på kostnaderna/välfärd, så får det allt annat lika negativa effekter på tillväxt.
Lägre tillväxt, innebär lägre inflation, allt annat lika. Lägre inflation gör centralbanken mindre benägen att höja räntan.
Men det finns även en tredje variant. Det är att trots att räntekostnaderna stiger, så sänker man vare sig kostnader, eller ökat skatteintäkter, utan låter underskottet växa. Man lånar alltså! Skulden växer… vilket på kort sikt kan vara stimulerande.
I just ovan exempel är det inte så stimulerande, då intäkter och kostnaderna lämnas oförändrade. Det är de stigande räntekostnaderna som orsakar skuldens ökning. Även om statens räntekostnader, är ränteintäkter för någon annan så brukar det inte leda till tillväxt. Anledningen är rätt enkel. Ränteintäkterna bidrar oftast inte till högre konsumtion, utan bättre förräntning av de portföljerna som sitter på statspapperna. På sikt ska de pengarna ut i pension, och då kan det bli positivt…. men på kort sikt leder alltid stigande räntor en bromsning av tillväxt, då det gynnar spararna, jämfört med lägre räntor som frigör pengar till de belånade.
I exemplet med USA så skiter ju Trump i de här tumreglerna ovan. Han tänker ju gasa på säger han!!!
Då får vi stigande tillväxt och inflation… och med det kommer räntehöjningar. 100% säker. Men räntehöjningarna i sig bromsar tillväxten väldigt effektivt, precis som jag beskriver ovan.
Huruvida Trump gasar ännu mer för att kompensera, eller han backar hem mot en mer orotodox finanspolitik vet jag ej….. det får tiden utvisa.
Men att Yellen skulle dra sig för att höja för att statskulden ligger på 106% (eller ca 76% exklusive intragovernmental debt, som innebär att delstater köper statspapper för pensionsavsättningar) det stämmer inte.
Sen att hennes höjningar får en indirekt negativ effekt på tillväxt och inflation, som hon måste förhålla sig till…. det är som sagt en annan femma! Det Pär menade var att hennes räntehöjning leder till att hon inte kan fortsätta höja räntan stämmer därför helt riktigt. Men inte för att de har en hög statsskuld, utan för att tillväxten vänder ner. Jokern i leken är Trump!
Jag har lyft fram i många år att vi 1, inte kommer återvända till de räntorna som vi haft historiskt pre-Lehman och att vi inte 2, uthålligt kommer upp i den tillväxten vi varit vana vid pre-Lehman.
Det är därför jag alltid är så försiktig när börsen rallat, värderingarna är höga och folk talar varmt om framtiden.
Anledningen är enkel. Räntorna kommer inte gå upp mot fornstora höjder för att inflationen inte kommer att göra det. Anledningen är att 1, tillväxten inte gör det och 2, för att vi fortfarande känner av de strukturella effekterna av globalisering och digitalisering som tillsamman bidrar till strukturellt lägre inflation.
Det främsta skälet till varför tillväxten inte kommer upp till pre-Lehman nivåer handlar om SKULD. Dels ränta på skuld, men även nivå på skuld. Två Svinviktiga anledningar. Jag förklarar
Nivå på skuld:
Det säger sig själv att om du spenderar din lön varje månad så bidrar det till X tillväxt. Om du ovanpå detta går och tar ett lån för att bygga ett hus (inte köpa ett befintligt för den investeringen ligger i historisk tillväxt), köpa en bil eller bygga ett garage… så är det beloppet oftast rätt mycket större än din lön och bidrar långt mycket mer till tillväxt än din lön gör den månaden. Sen tänker ju inte du så för att du ser bara till räntekostnaden och amortering. Om alla hushåll redan har tagit lån och inte vill, eller kan, ta mer lån så faller ju den komponenten bort. Låt oss kalla den låna-till-ett-nytt-garage-komponenten. Tillväxten blir strukturellt lägre. Det är inte förrän din inkomst är så pass mycket större att du känner att du kan ta mer lån, som den kan börja bidra igen. Alternativt att du amorterat ner ditt lån tillräckligt mycket att du vill ta nytt. I många länder är hushållen så pass belånade att de inte kan bidra till tillväxt mer än vad själva lönen representerar.
Man kan resonera exakt likadant med staten. Är statsskulden för hög så vill de inte låna mer. Då kommer också tillväxten att bli strukturellt lägre.
Således, i de länder med hög stats- och hushållsskuld kommer tillväxten vara lägre.
Ränta på skuld:
Våra bruttolöner 1, betalar räntorna på vår statskuld då räntorna trots allt betalas med skattekronor. Räntan på våra hushållslån ska betalas med vår nettolön. Lönen ska alltså betala räntor på både statskuld, och hushållslånen.
Om inflationen temporärt rör sig uppåt, så kommer även räntorna att göra det. Men om stat och/eller hushåll har mycket lån, så stiger räntekostnaderna snabbt. Då får hushållen, men även staten, mindre pengar över till annat. Konsumtion exempelvis. När stat och hushåll inte konsumerar lika mycket, pga högre räntekostnader, blir tillväxten lägre. Blir den lägre så lär inte inflationen att uthålligt stiga. Stiger inte den, så stiger inte räntorna mer… räntorna kanske faller tillbaks?
Därmed gör vår SKULD, hushåll+stat, att vi inte kan växa som förr, men därmed inte heller få räntor som förr heller.
Strukturellt högre skuld = strukturellt lägre tillväxt = strukturellt lägre inflation = strukturellt lägre räntor.
Det är bara att gilla läget!
Nu glider vi över på Trump. Vi kanske ska akta oss för att vara så glada över hans aggressiva planer. Eftersom USA är strax ovanför eller på FULL sysselsättning kan detta få komplikationer. Resonemanget är så här. Desto mer Trump gasar, desto högre blir tillväxten. Ju högre tillväxt desto fler jobb skapas. Ju mer jobb som skapas, i en allt annat lika rätt tajt arbetsmarknad, desto högre löneglidning. Desto högre löneglidning, desto högre inflation. Desto högre inflation, desto mer måste Yellen höja räntan.
Så kontentan är: Ju mer Trump tillåts gasa, desto mer kommer FED tvingas att höja räntan. Eftersom räntehöjningen med viss fördröjning ger en avkylande effekt på ekonomin, så blir kontentan en kissa i brallan politik. Dvs först hög tillväxt, som sedan erroderas av väldigt låg tillväxt. I slutändan är enda skillnaden att USA tar på sig mer statskuld pga underskotten under Trumps goda år. Tillväxten totalt sett behöver inte bli så bra. Därför hade det nästan varit smartare om Trump hade kört en mer balanserad budget, vilket håller tillbaks räntorna. Tillväxten, ÖVER TID, kan då till och med bli högre. PLUS att statsskulden inte växer. Men detta resonemang vinner man inga röster på!
Det Trump borde göra är inte att öka budgetunderskottet, utan beskatta kapitalägare, till förmån för icke kapitalägare. De som jobbar dubbelt men inte får det att gå ihop, plus att de inte har råd med en hyfsad vård och skola, måste få det bättre. De som sitter på stora kapitalvinster måste finansiera kalaset. Alltså man ska inte ge sig på företagen, utan de som äger företagen och kapitalet. Men det lär aldrig hända för det är väldigt oamerikanskt sätt att tänka. Jag tror till och med att folk i kongressen, som antas vara ganska allierade med kapitaleliten, hellre ser ökat statsskuld, än att Trump ger sig på dem och deras vänners förmögenheter. Så det är inget lättlöst problem! Troligtvis kommer det aldrig att lösas, utan det är slutligen vad som kommer bryta ner USA.
För svenskt vidkommande är det etter värre. Vi gynnas troligtvis inte så mycket av Trumps gasande. Men vi kommer definitivt känna av Yellens räntehöjningar.
2017 blir ännu ett spännande år. Det är en sak som är säker!
En sista grej kring de framtida räntorna. Claes Hemberg mfl är ute och tokbaissar fonder som investerar i långa obligationer. I sak håller jag med. Stiger räntorna framöver så kommer långa obligationer att gå dåligt. Claes använder ord som bubbla och krasch och liknande. Aktier är att föredra. Men Claes missar att redogöra för en del ganska viktiga detaljer.
För det första, vad för bubbla talar vi om? Vad är krasch potentialen?
Den svenska 10-åriga statsobligationen ger idag 0,6%. Det betyder att den ger 0,6% varje år i 10 år. Om tio år förfaller den och du får tillbaks nominellt värde.
Den obligationen kostar idag 94,20kr. Dvs den förräntas varje år med 0,6% i tio år… och sen om 10 år får du tillbaks 100kr.
Skillnaden historiskt mellan styrräntan och 10-åringen brukar i snitt ligga på ca150 punkter. Ibland har det varit större avvikelser, men över tid går det att förklara detta snitt. Det betyder att med dagens styrränta om -0,50% så borde den ligga på ca 1%. Så redan där är den övervärderad. Låt säga att styrräntan i slutet av 2018, dvs om 2 år, ligger på 1,5%. Då bör 10-åringen ligga på ca 1,5+150=3%.
Vad kommer priset på din obligation ligga på då?
Jo den kommer ligga på 78,95kr. Det är nämligen det pris som om det förräntas med 3% om året i 8 år ger 100kr.
Så vad är kraschrisken att köpa en 10-årig statsobligation idag? Jo den kan sjunka från dagens 94,20kr till 78,95kr om 2 år. För att sen under nästföljande 8 år stiga till 100kr. Nedsidan härifrån och 2 år ligger alltså på 16%, eller ca 8% om året. Men över en 10 års period får du 0,6% om året. En bubbla och krasch tolkar jag ofta in som att pengarna går upp i rök. De gör det inte. Åtminstone inte en Svensk Statsobligation. Du får tillbaka dina satsade pengar, du vet vilken ränta du kommer att få. Däremot tar du en stor ränterisk om räntorna drar, och därmed en prisrisk.
Men för att få lite rim och reson i detta. Svenska börsen, mätt som OMX30, sjönk med 28% mellan sommaren 2015 och sommaren 2016. Ink utdelningar gick det bättre. Småbolag gick bättre än storbolag. Men ändå. Det var ingen som sa att det var ett tillgångsslag som stank inför den sättningen. Det är ju såklart kopplat till den potentiella avkastningen. Om börsen kraschar 28% så har den potential att repa sig snabbt. Om en 10-årig statsobligation faller med 16% så är det otroligt mycket relativt den potentiella avkastningen.
Det finns ju också en rätt stor risk att samtidigt som statsobligationen faller med 16%, så kanske inte aktier går så jäkla bra heller. De kanske rent utav faller med mer!!!! Det är långt ifrån otroligt. Vissa skulle till och med hävda att det är troligt.
Point being. Jämför inte aktier och räntor. Se dem isolerat för sig, och jämför båda med cash. Dvs Om du jämför utsikterna för långa obligationer vs cash, så väljer jag cash. Precis som Hemberg. Men de som säger att du automatiskt ska ha aktier ska du akta sig för. Jämför även aktier med cash. Där väljer jag även cash, medan många manar till aktier. De manar till aktier för att de tror att de ger bättre avkastning än cash över tid. Vad är då Över tid. Ja pratar man 10år + så gör dem troligtvis det. Men pratar vi kortare tid är det inte säkert. Då är det tvärtom rätt säkert att du ett antal gånger åker på ett antal käftsmällar i form av -16% nedgångar. Då gör det EXAKT lika ont för portföljen som om du sitter på ett 10-årigt statspapper. Därför kan aktier, beroende på när du köper dem, vara ett MINST lika stinkande tillgångsslag som obligationer…… men det pratas det alldeles för lite om!
Vad Hemberg inte kan säga är att Sälj alla dina Bland- och obligationsfonder. Men sälj även dina aktiefonder, så att du minst har 50% cash hos oss på Avanza. Han kan inte säga det av flera anledningar:
1, Om samtliga kunder hos Avanza skulle lägga sig cash och få 0% ränta så skulle det, precis som för bankerna, kosta Avanza.
2, Om kunderna säljer större delen av sina fondandelar så skulle Avanza tjäna mindre pengar då de har kick back från fondbolag.
3, I en Hausse är det jobbigt att vara björn. Även om Hemberg inte tror på aktier nu, så är det jobbigt att som offentlig person gå ut och baissa. Börsen kan stiga med 20% närmaste halvåret och då spelar det inte så stor roll om den sjunker med 40% efter det. Många kommer vara sura närmaste halvåret. Ur det perspektivet är det logiskt att han säger att man ska spara lite i taget. (till skillnad från mig, som inte har några ”intressen”. Jag kan baissa nu och skita fullständigt om dt går upp)
Sen med handen på hjärtat så tror jag inte han tänker på punkt 1 och 2. Han är för fristående för det. Punkt tre kanske han inte ens håller med om då jag misstänker att han inte tror man kan tajma marknaden. Men jag har inte talat om tajming utan att man kan bedöma om marknaden är attraktiv eller ej. Detta brukar betala sig på sikt. Den bedömningen tror jag han också är kapabel att göra.
Trevlig vecka!