En av bloggens vänner ställer en fråga alla borde veta svaret på. Många gör det nog, men många gör det inte…var har riksbankens nytryckta miljarder tagit vägen?
Luddes inlägg:
Riksgäldskontoret (svenska staten) har gett ut svenska statsobligationer, bland annat några till ett värde av 240 miljarder.
Sedan har Riksbanken (svenska staten) tryckt upp elektroniska pengar som inte fanns tidigare (240 miljarder). För dessa pengar har det till ett ÖVERVÄRDE köpt tillbaka Riksgärdskontorets utestående obligationer. Dessutom har Riksbanken betalt courtage på den 240 miljarderna för att få köpa dem.
Nu finns obligationerna hos Riksbanken (svenska staten) . Där skall obligationerna finnas tills de lämnas tillbaka till Riksgäldskontoret (svenska staten) när det blir lösen. Och då betalar svenska staten 240 miljarder till svenska staten. Vi har utökat penningmängden med 240 miljarder genom denna rundgång.
VAR FINNS DE 240 MILJARDERNA? Finns pengarna ute i svenska handeln.
Fungerar nobelpristagaren Milton Friedmans penningmängdsteori ? Med 240 miljarder nytryckta pengarna borde vi väl haft hyperinflation.
Vad är meningen med att staten fördubblar sin penningmängd för att komma upp till en teoretisk inflation på 2 procent.
GaStan brukar framhålla att ingenstans i Sverige finns det samlade så mycket disputerade ekonomer som på Riksbanken. Det dom klurar ut, det kan helt enkelt inte vara fel!
MITT SVAR:
Jag har faktiskt redogjort för detta innan, men ok.
Var är de 240 miljarderna? Jo det ska jag berätta…
Låt oss för enkelhetensskull anta att statsbudgeten har varit i balans under den här tiden. I verkligheten har den visat ett litet underskott, men det är för lite för att göra skillnad… så vi struntar i den.
Sverige har en statsskuld. Eftersom vi inte gör några underskott ökar den inte i absoluta termer. Statsskulden är egentligen gamla underskott där man satt sprätt på pengarna. När man lånade upp pengarna så fick långivarna statsskuldväxlar och statsobligationer i utbyte. Låt oss bara kalla dem statspapper. Lite beroende på vad för statspapper det är har det en löptid. Vid löptidens slut förfaller pappret. Då får långivaren tillbaks vad han lånat ut. Riksgälden finansierar detta genom att ge ut/sälja ett nytt statspapper. Man brukar säga att riksgälden rullar statsskulden.
Statsskulden är på 1,300 miljarder kronor, ca 1/10 del faller varje år. Det är 130mdr. Varje år måste alltså riksgälden betala ut 130 mdr. Av det här skälet ger man ut papper med samma volym.
Innan Riksbanken började med QE kan man säga att privata sektorn ägde alla statspapper på 1,300mdr. Oftast pensions och försäkringsbolag.
Vad har Riksbankens QE inneburit? Lite förenklat kan man säga att de har tryckt pengar och köpt allt Riksgälden har haft att sälja. Riksgälden har fått in pengar och betalat de vars statspapper förfallit. Normalt sett är det privata sektorn som är köpare av de nya statspapper. På så sätt kan man säga att lika mycket pengar lämnar som ökar i privata sektorn. Nu har det istället varit Riksbanken som varit köpare. Privata sektorn blev sittande med cash. De nya statspapperna hamnade på RBs balansräkning. De som normalt brukar köpa statspapper är försäkringsbolag och liknade. Det är också dem vars gamla statspapper förfallit. Normalt sett brukar de bara rulla över gamla statspapper till nya. Nu satt de med cash istället.
Anledningen till att de inte bjöd över riksbanken när riksgälden sålt statspapper är att realräntan är så dålig. Räntan i förhållande till inflationen är dålig. Därför avstod dem. Istället har de investerat sina kontanter i bostadspapper och kommunobligationer som ger pyttelite mer ränta… men ändå mer! Risken är förvisso högre men anses ändå vara försumbar. Deras nya och stora köp av bostadspapper har tryckt ner räntan på bostadspapper.
De som tidigare tyckte statspapper gav för lite, men bostadspapper var ok, började nu tycka bostadspapper gav för lite. Så när bostadspapperna förfallit har de tagit pengarna och köpt företagsobligationer istället. De gav lite mer, men som alltid som när köptrycket är stort så stiger priserna, vilket i obligationsvärlden är likställt med fallande räntor.
Företagsobligationsmarknaden var rätt liten innan men eftersom efterfrågan steg kraftigt, samtidigt som bankerna inte vill låna ut till företag på samma sätt längre, så har den här marknaden blomstrat.
Eftersom så många företag bytt ut sin bankskuld mot obligationer så har bankerna fått tillbaka en massa pengar. Bankerna har även med lätthet kunna sälja bostadsobligationer och fått in pengar. Vissa som tidigare satt på aktier har sålt dem till köpare som lämnat räntemarknaden i jakt på avkastning. De har också satt in sina pengar på banken. Det finns andra som till slut sålt sina tillgångar vad det än är, och satt in dem på banken.
Det är mycket pengar som gått in i bankerna. Bankerna har lånat ut dem till bostadsköpare och komersiella fastighetsbolag. Låt oss nu förenkla… och säga att inget nytt alls har byggts utan alla pengar gått in i befintliga hus. Bostadsköparna köper ett hus av någon som säljer sitt hus och köper ett annat. Den personen i sin tur sålde sitt för han dog. Han hade typ inga lån så allt gick vidare till arvingarna. Arvingarna i sin tur betalade tillbaka sina lån men fick ändå pengar över. Pengarna de fick över har de satt in på banken. Det finns numera rätt mycket insatta pengar på banken… rättare sagt 240mdr mer!
Banken har en skuld till dem som satt in pengarna. På bankens tillgångsida matchas detta belopp av utlånade pengar, men även en fordran på riksbanken.
Riksbanken har å andra sidan en skuld till bankerna på samma belopp. Riksbanken har som bekant även en tillgång på samma belopp. Denna tillgång är statspapperna som de köpte från första början. Pengarna har inte gått ut i ekonomin utan finns hos bankerna alt är deponerade hos riksbanken.
En dag förfaller alla riksbankens statspapper. Säg att de vill ha kontanter från riksgälden.
Då kommer allt hända igen fast tvärtom. Riksbanken kommer få sina pengar och kan makulera dem lika enkelt som när man tryckte dem.
Tillgångssidan krymper. Samma belopp minskar deras skuldsida med, och givetvis motsvarande på bankernas balansräkningar. Pengarna försvinner ut från insättningskontona. De kommer vara en del i processen att finansiera de nyinköpta statspapperna… där pengarna gick tillbaks till Riksbanken.
Den stora grejen är att riksgälden behöver sälja stora summor statspapper till privata sektorn. De kommer att lyckas… det handlar bara om att erbjuda tillräckligt bra realränta. Priserna kommer falla, vilket är samma sak som att säga att räntorna kommer att stiga.
Netto har det inte hänt något med penningmängden, då pengarna aldrig har gått ut i systemet, dvs din och min plånbok. Därför har du inte sett någon prisinflation. Vad de däremot har lyckats åstadkomma är tillgångsinflation.
Okej, varför tror de att detta ska driva vanlig inflation, och inte bara tillgångsinflation? De verkar till och med ha fel med tanke på hur trög den vanliga inflationen är!!!! Vill vi ha tillgångsinflation om den bara kommer att återställas i framtiden?
Vanlig inflation kommer av tillväxt i kombination med ett högt resursutnyttjande. Ett högt resursutnyttjande kommer efter lång tid av tillväxt. Således vill de skapa tillväxt. Det är nyckeln till vanlig inflation.
Men hur ska deras Qe ge högre tillväxt? Jo på 4 sätt:
1, alla med lån, företag som hushåll, får betala lägre räntekostnader när räntorna gått ner. Pengarna hushållen fått över i plånboken kan de bla shoppa upp. Det ger tillväxt. Pengarna förwtagen får över kan de använda till att rekrytera nya, höja löner och investera. Eller dela ut till aktieägare som investerar eller konsumerar upp pengarna…
2, företag vill, allt annat lika, hellre låna och investera prngarns när räntorna är låga än när dem är höga. Hushållen vill göra samma sak (här räknar vi inte in bostadsköp i befintliga fastighter). Hushållen köper gärna en ny bil eller renoverar köket för lånade pengar. Detta driver tillväxt.
3, import är by definition dåligt för tillväxt (det är bra för landet som exporterar till oss). Export är bra för tillväxt. Genom QE så försvagas kronan. En svag krona är allt annat lika bra för export, dåligt för import. Dvs drt driver tillväxt.
4, consumer och business confidece. Om börsen och din portfölj stiger kraftigt så blir du glad. Företagen också. Då väljer du att shoppa upp din lön. Men du är trots allt begränsad till din lön ur ett samhällsperspektiv. Om du säljer din aktieportfölj och shoppar upp pengarna, så är det någon annan som köper den, och som shoppar mindre. Om din portfölj istället halveras, då blir du deppig och drar ner på konsumtion, även om du har ditt jobb och lön kvar på samma nivå. QE skapar asset inflation, vilket gör oss glada, vilket gör att vi känner oss trygga i jobbet och shoppar upp vår lön. Detta driver tillväxt.
Således vill inte Riksbanken att alla de här 240 miljarderna ska ut i systemet och shoppas upp. Men de vill och kan ändå skapa tillväxt. Tillväxt som om den får hålla på tillräckligt länge, leder till högre inflation.
Men har de inte misslyckats med tanke på att inflationen är så låg?
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Jag hävdar att hade de inte kört QE och haft en styrränta på 1,5% så hade
1, kronan stått i 7kr mot dollarn och 8kr mot euron
2, tillväxten hade legat på 1,5% istället för 3%
3, jobbskapandet senaste två åren hade inte varit i närheten av vad det är idag
4, börsen hade stått 25% lägre
5, fastighetspriserna hade varit minst 20% lägre i sthlm
6, inflationen hade troligtvis varit närmare noll
7, vi hade kämpat med ett budgetunderskott pga lägre skatteintäkter, alt fått skära ned i välfärd, vilket hade varit negativt för tillväxt
Behöver jag fortsätta?
Vissa tycker att ekonomin har varit svag, och QE har inte hjälpt. Men jag hävdar att det hade varit ännu sämre.
Vissa tycker det är finnemang idag, och QE är helt onödigt. Det är finnamang idag TACK VARE vår penningpolitik.
Poängen är att det hade varit sämre idag om Riksbanken INTE bedrivit sin expansiva politik.
Så vad är nackdelen?
Jo när man ska backa hem mot högre räntor och när man ska ropa hem alla miljarder från Riksgälden… då blir effekten den exakt motsatta. Det finns ingen gratis lunch här inte.
Det riksbanken hoppas på är att svensk ekonomi vid det tillfället är så pass stark att den mäktar med denna återgång.
Det är högst tveksamt att deras önskan slår in!
Dubbelkolla vad jag har sagt genom att kolla sidan 63/64 nedan. Där har ni Riksbankens balansräkning.
Klicka för att komma åt rap_arsred2015_160407_sve.pdf
Sverige har lyckats med konststycket att växa utan att köra budgetunderskottet och öka statsskuld. Det är få förunnat. Vad omvärlden däremot är orolig över är räntornas inverkan på bostadslånen som har ökat lavinartat som en konsekvens av ovan. Många är rädda eftersom utlåningen har varit så kraftfull så är risken stor att många hushåll sitter på för stora lån och inte klarar sina räntebetalningar i händelse av en ränteuppgång. Det är inte så enkelt. Vissa har fått det bättre och kan flytta från hyresrätt till bostadsrätt. Vissa har fått det bättre och kunnat byta upp sig. Båda de här sakerna innebär att utlåningen stiger. För det behöver det inte vara osund utlåning. Men det kan finnas hushåll som tagit för stora lån. Exempelvis unga med små inkomster. Familjer där båda jobbar fast där sårbarheten är hög om någon blir av med jobbet osv. Vi vet inte exakt. Vi vet inte därför att vi tittar på aggregerade siffror som inte säger så mycket. Det är därför jag hela tiden efterfrågat regleringar som gör att vi kan säkerställa hur många som har för mycket lån. Det är när vi vet vilka dem är som vi kan försöka göra nåt åt det. Den dagen vi har NOLL sådana hushåll, då vet vi att riskerna är minimerade. Då vet vi att skulden är rätt. Då kan skulden öka om den vill, det gör inget. Men där är vi inte. Istället inför vi regleringar som gör att de som har den tajtaste kalkylen får det ännu sämre, vilket gör dem ännu mer sårbara…
Idag handlas bostadspapper på i stort sett samma nivå som statspapper. Om vi hamnar i en fastighetskris är risken stor att spreadarna drar i sär. Investerarna vill ha betalt för risken. Då spelar det ingen roll att Ingves sänker räntan… bostadsräntorna kan ändå stiga eller förbli höga. I det läget med en krisande ekonomi och fastighetskris så får vi ändå betala höga räntor på våra bostadslån varpå vi får det svårare att ta oss ur krisen. Detta fattar inte många, men Ingves gör!
Till och med Finansinspektionen kanske fattar detta… men de verkar inte kunna göra nåt. Till och med efter deras ”upgrade” i höstas så verkar deras befogenheter sträcka sig till att utvärdera. Sanslöst!
http://www.privataaffarer.se/bostad/fi-upprepar-att-risken-for-boprisfall-ar-forhojd-887874
Trevlig kväll!!
Kortsikt's Blog 